Myter om jämställdhet


Mitt inlägg om myterna om föräldrapenningen fick stor uppmärksamhet, förmodligen för att det finns ett sug efter fakta bortom politiseringen av frågan. 

Jag fick inte plats med allt jag hittat på temat och fortsätter därför med att avslöja en del myter kopplat till föräldraledighet men också generellt

De som älskar kvotering även i näringslivet och vill att svaret på alla frågor är 50/50-samhället är nämligen duktiga på att upprepa opinonsbildande ”fakta” som vetenskap.

När det i själva verkligen är myter, medvetna missuppfattningar och rena felaktigheter.  

För att ta ett aktuellt exempel kunde vi veckan läsa i flera tidningar om att fler kvinnor i bolagsstyrelser leder till högre lönsamhet.

Myt 1:

Ju fler kvinnor i bolagsstyrelser, desto högre lönsamhet.  

Bilden har jag lånat från Tomas Klingströms twitterkonto, som är en av de få som verkligen kämpar med att ändra bilden av jämställdheten till att baseras på verkligheten. 

Nyheten byggde på en ny forskningsrapport. 

Studien är gjord av Peterson Institute for International Economics och analyserar data från 22 000 börsnoterade bolag i 91 länder. 

Problemet med rubrikerna, och nyheten, är att den inte stämmer med vad undersökningen kommit fram till

Tittar man i själva undersökningen och låter bli att läsa medias tolkning av densamma – att gå till källan är alltid en bra idé när man håller på med research – kan man till exempel i tabell 3 se att korrelationen mellan vinstdrivande företag och kvinnor i styrelsen är icke existerande. Ett resultat på minus 0,01 visar nämligen just det. Regressionsanalysen visar också att det inte heller finns något samband mellan andelen kvinnor på ledande positioner och vinst. 

När vi nu visat att det alltså inte finns några belägg för att kvotering av kvinnor leder till högre lönsamhet vore det bra om media och politiker kunder sluta hävda det. 

Vad gäller alla sådana här undersökningar är det också så att korrelation och kausalitet spelar stor roll. Kan det vara så att i de fall där företagen har fler kvinnor och dessutom är mer lönsamma, att dessa bolag var lönsamma och sedan rekryterade fler kvinnor? Eller verkar de i branscher där vinstmarginalen är högre? Många frågor utan enkla svar alltså. 

För att återgå till föräldrapenningen så säger de som gillar kvotering att ett av skälen varför vi ska tvinga föräldrar att dela som politikerna bestämt är att kvinnor annars hamnar i pensionsfällan – de får låg pension. 

Myt 2: 

Kvinnor som är föräldralediga och som jobbar deltid när barnen är små förlorar mycket i pension. 

En studie som gjordes åt Nordiska ministerrådet, ”Part-time work in the Nordic region” (2014),  gjorde jämförelser mellan de nordiska länderna och deras fallstudie var kvinnor födda 1975 med två barn som jobbade heltid respektive deltid som underssköterska respektive grundskolelärare. 

Skillanden i pension mellan de som jobbade heltid i Sverige och de som jobbade deltid under 10 år var mycket liten.

Där den med lägst inkomst, det vill säga undersköterskan, förlorar minst och får hela 96 % av pensionen en person med samma jobb som istället jobbat heltid får.

Skillnaden för läraren var något högre men bara 2 %-enheter sämre. 

Anledningen till att det spelar så liten roll för pensionen om personer jobbar deltid när barnen är små förklarade två forskare i Svenska Dagbladet 2014: 

”Fler män än kvinnor betalar pensionsavgifter för inkomster över taket utan att det leder till högre pension…. och eftersom kvinnorna lever längre omfördelas dessutom pengar från män till kvinnor

Det som verkligen påverkar pensionen är andra faktorer. Framför allt din lön och hur många år du jobbar. Men stor påverkan har även tillväxten i ekonomin. Vi har pensionsbromsar om tillväxten blir för dålig totalt i landet. 

Ju fler arbetade timmar desto högre tillväxt totalt så därför är det otroligt kontraproduktivt att de som säger sig värna kvinnors pensionen med hänvisning till kvoteringens förträfflighet ofta samtidigt kräver att arbetstiden sänks generellt. 

Myt 3: 

Många kvinnor vill jobba heltid men får inte. 

Detta används framför allt som ett argument till att lagstifta om rätten till heltid, en fråga Socialdemokraterna haft i sitt partiprogram sedan tidigt 90-tal men av ekonomiska skäl aldrig infört eftersom de samtidigt vet att det är en omöjlig reform. Kommuner och landsting är stora arbetstgivare och många verksamheter kräver skiftarbete som är mycket svårt att få ihop utan deltidsjobb. 

Tittar man på tabell 5 i samma rapport från Nordiska rådet som konstaterar att deltidsjobb under småbarns åren har marginell effekt på pensionen visar att 77 % av de som jobbar deltid inte hellre vill jobba heltid. 

I en jättebra rapport som SCB gjort, ”På tal om kvinnor och män – en lathund om jämställdhet” (2014) har jag hittat flera mycket intressanta saker.

Bland annat nedanstående tabell som visar hur utvecklingen av deltidsjobb varit sedan 1987. Där ser man tydligt att 63 % och sedan 56 % av mammorna jobbade deltid 1987, det vill säga föräldrarna till 70-talisterna för jag växte upp på 80-talet. 

Idag är det 40 % och sjunkande. 

Myt 4: 

Det skiljer 3,6 miljoner kronor i livslön mellan kvinnor och män. 

Ni har säkert hört den siffran många gånger, både från vänsterliberaler och vänstern. Men det gör den inte mer sann för det. 

De som mäter skillnad mellan kvinnor och mäns löner är Medlingsinstitutet. Siffran 3,6 miljoner kronor bygger på en skillnad på 25 % mellan kvinnor och mäns livslöner och kommer från 2010.

Det finns två problem med den siffran: den kommer från ovägt statistiskt underlag och den är inaktuell. 

Med ovägt menas att ingen hänsyn alls tagits till ålder, yrke, utbildningsnivå eller arbetad tid

Allt det som påverkar din inkomst alltså. Man kan inte jämföra lönerna rakt av mellan en deltidsarbetande 22-årig vaktmästare med en heltidsarbetande 55-årig specialistläkare.  

I Medlingsinstitutets senaste rapport (2014) om löneskillnader är det 13,2 % ovägt men tar man hänsyn till allt det som de facto påverkar din lön, som exempelvis yrke gör, är skillnaden bara 5 %.  Den var 6 % år förra året. 

Medlingsinstitutets siffror är alltså de som socialistiska feminister använt som slagträ i debatten länge för att bevisa att kvinnor är diskriminerade och behöver bland annat kvoteras.

Men samtidigt konstaterar myndigheten själv att skillnaden mellan män och kvinnors löner som fortfarande återstår – det vill säga 5 % i dagsläget – inte alls kan förklaras med diskriminering.

Svaret är att det inte går att säga om skillnaden är saklig eller inte. 

Deras data tar inte heller hänsyn till att människor byter yrke under en livstid, vilket många gör. Många har deltidsjobb när de pluggar till exempel, andra börjar någonstans och jobbar sig upp. 

Myt 5: 

Kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelser. 

Det är intressant att det oftast är politiker och debattörer som i alla andra fall vill prata arbetarklass som just sett bolagsstyrelser som en högengagemangsfråga, eftersom detta rör dels en mycket liten andel av alla yrkesarbetande men också för att det handlar om de med allra högst utbildning.

De som arbetar och har ledande positioner i börsnoterade bolag har nämligen nästan uteslutande några av karriärsexamen civilekonom, jur kand eller civilingenjör. 

I rapporten ”Mindre mångfald med kvotering” (Timbro 2014) konstarar rapportförfattarna Malin Sahlén och Thomas Klingström att andelen kvinnor i just de utbildningar som krävs för traditionell chefskarriär, vilket är förutsättningen för att sedan kunna sitta i en styrelse, ökat mycket sedan 80-talet.

Idag är det enligt SCB mer än hälften av studenterna på juristlinje och civilekonomprogram som är kvinnor. 

För det handlar just om det: för att kunna få en styrelsepost och göra nytta där måste du har många års erfarenhet av operativt chefsarbete i ett företag och en utbildning som möjliggör det. Kvinnor utbildade sig fram till 80-talet till mycket låg andel i just de utbildningar som krävs och de kvinnor som nu till hälften har dessa utbildningar har inte hunnit jobba så länge som det krävs för att hinna göra en karriär. 

Såväl utbildning som arbetslivserfarenhet är mycket viktiga faktorer, man kan inte bara titta på andelen kvinnor i styrelser och jämföra med andelen 50 % av befolkningen. 

De som sitter i börsnoterade styrelser idag är minst 50 år när de blir invalda, de flesta.  

Rapportförfattarna tar alltså hänsyn till åldern på de som tar examen. 

Det visar sig att fördelningen med hänsyn till år på examen och andel kvinnor korrelerar nästan perfekt med andelen kvinnor i bolagsstyrelser som är civilekonomer. 

För civilingenjörer är det dock stor skillnad – där är idag kvinnor överrepresenterade. 

I takt med att de allt fler kvinnor som sedan 90-talet tagit examen i karriärsutbildningarna skaffar sig tillräckligt med arbetslivserfarenhet kommer alltså andelen kvinnor också automatiskt öka. 

Idag är andelen kvinnor redan överrepresenterade i börsnoterade bolagsstyrelser alltså överrepresenterade och jämställda styrelser kommer hända av sig själv inom 10 år, för att de stora avgångsklasserna med kvinnor hunnit jobba tillräckligt länge då

Slutsatsen är som alltid, att det florerar massa myter och hitte-på inom även jämställdhet. För att folk med politiska mål vill förstärka sina ideologiskt grundade argument om kvotering bland annat, genom påstådda fakta. 

Man kan bevisa allt med statistik säger man. Det är väl en sanning med modifikation, för det finns också statistik som är otvetydig. 

Nästa gång någon hävdar saker som att kvinnor tjänar 3,6 miljoner mindre än män, att de flesta vill jobba heltid egentligen, att deltidsarbetande under småbarnsåren ger fattigpensionärer, att kvinnor är underrepresenterade i styrelser eller att fler kvinnor i styrelser ger högre vinst vet ni att detta är fel. 

Copy link