Livs vevar igen

Det har ju närmast blivit en följetång av det – Livsmedelsarbetarförbundet. Och hur de beter sig. 

Nu är de ute efter fler små bagerier. Denna gång är det Paus Bagarstuga i Västerhaninge Centrum de bestämt sig för att ge sig på. 

På måndagen den 11 januari kommer Paus Bagarstuga att sättas i blockad.

Och stå med sina neonfärgade reflexvästar och väsa kärring till kunder som vill handla, som de gjorde mot Ingeborgs Bageri i Linköping. 

Blockaden sätts dock av HRF, jag förklarar nedan varför.

Jag har pratat med Rainer Paus och telefonen och han har berättat sin historia för mig både per telefon och via mail.

Bageriet drivs av Rainer Paus och hans fru Maritha sedan 2004 i Västerhaninge Centrum men bolaget har funnits registretat sedan 1988. Rainer kom till Sverige från Tyskland  i slutet på 80-talet med konditorsutbildning för att jobba på sin fabrors bageri och dröm, som han i sin tur startade i slutet på 60-talet. 

De byggde bagarstugan ”som om tiden stannat”, som ett timrat hus och personalen har gammeldags klänningar och västar. På den tiden, vid starten 2004, var de 4 personer. Rainer själv stod i fönstret och bakade, som en bagarshow. Så att kunderna kunde se bröden och kakorna produceras. 

De blev utsedda till Årets Företagare 2009.

Ända till 2012 arbetade både Rainer och hans fru i bageriet men då fick hon en kronisk sjukdom och kunde inte jobba längre. Bagarstugan har hållit honom uppe under den svåra tid som hans fru nu varit sjuk. 

Nu hotar LO hans livsverk.

Och vi vet alla vad dessa kan leda till. Ingeborgs Bageri har Livs stämt på 650 000 kronor och de har inga problem att köra små bagerier mot konkurs. 

Jag fick reda på konflikten med Livs genom att någon i mitt FB-flöde delade deras status. Den ser ni nedan. Deras Facebook-grupp hittar ni här. 

 

För att citera Paus bagerI ”Fackföreningar ska inte bestämma. Vi har avtalsfrihet. Det ska vara en ömsesidig överenskommelse”

Bakgrunden till konflikten är följande: 

I mitten av oktober ringde Livs ombudsman för Öst, Maria Karlsson, Rainer och ville informera om kollektivavtal (varför en ombudsman från Linköping ringer och inte en från Stockholm undrar jag men det vet bara Livs).

Den 20 oktober träffades de. Hon hade då med sig ett avtal. Det handlade alltså inte om information utan hon ville redan på första mötet tvinga Rainer att skriva på. 

Rainer Paus har skickat mig bilden på alla handlingar ni kommer kunna se i inlägget. 

Rainer sa att han inte tänkte skriva på något avtal utan ville först läsa in sig på hela kollektivavtalet först så han visste vad han skrev på. Det hade Karlsson inte med sig. Rainer bad då om lite tid för att hinna läsa in sig. 

Efter 14 dagar ringde hon och undrade om han läst klart avtalet. Han svarade då att för tillfället var det inte aktuellt att teckna ett kollektivavtal med Livs eftersom han hade fullt upp med att få det i maj 2015 ombildade bolaget på fötter och teckna avtal kanske de kunde göra lite senare, vad hans förslag. 

Karlsson svarade då att det var otänkbart att skjuta på det. Så i detta läge skulle Livs följa sina vanliga rutiner. Kort därefter blev Rainer kontaktad av Medlingsinstitutets representant Kurt Eriksson. Rainer fick direkt känslan att Erikssons enda uppgift var att bearbeta honom för att skriva på avtalet. Rainer hänvisade då till den lagstadgade avtalsfrihet vi har i det här landet och att han inte skulle skriva på. 

Han sa: ”Du vet inte vad du ger dig in på. Livs kommer inte att ge sig”.

 

Kort tid därefter kom ett varsel från Livs om blockad, riktat mot Rainers gamla företag där han inte har några anställda kvar. Rainer svarade då till Eriksson att det var fel bolag. Livs återkom då direkt med ett varsel mot det nya bolaget, om en blockad den 11 januari. 

Under tiden hade Maria Karlsson från Livs trakasserat Rainers anställda, vi kallar honom/henne E här. Karlsson mailade, sms:ade och ringde E vid upprepade tillfällen i enda syfte att mjölka denne på information om bolaget och de anställda. E tyckte att detta var väldigt obehagligt och bad Karlsson att sluta. Vilket Karlsson inte gjorde. 

Då gick E ur Livs och gick med i Hotell- och Restaurangfacket istället (HRF). 

Den 7 januari fick Rainer post från HRF om förhandlingsframställande att teckna kollektivavtal den 13 januari. Han fick alltså inte ens en fråga utan en kallelse. Rainer svarade att han inte kunde då. 

 

Som ni själva kan läsa är brevet  ett krav, inte en fråga.

”HRF påkallar härmed förhandling i våra lokaler onsdagen den 13 januari 2015 kl. 13

Trots att vi alltså har avtalsfrihet i det här landet. 

Men jag förstår att Rainer inte kan det datumet.

Det var nämligen förra året. Och då är jag rätt säker på att Rainer gjorde någon annat än satt på HRF:s kontor och pratade med maktfullkomliga fackpampar. 

Deras begäran är alltså dessutom formellt fel och han skulle inte brytt sig om att svara på den alls. 

Den som är ordförande för Stockholmsdistriket för HRF heter Jenny Bengtsson, en person som på Twitter gjort sig känd för sin våldsromantiska retorik och aggressiva beteende mot meningsmotståndare. Hon är själv kommunist så det kan visserligen förklara oförståelsen kring detta med frihet. 

Till saken hör att Rainer också redan tillämpar HRF:s lönesättning och alla regler som tillhör avtalet. Han har försäkringar för sina anställda med FORA. Bolaget omvandlades till aktiebolag 2015.

Alla anställda supporterar honom och ingen förstår varför facket bråkar. 

Och det är just det. 

LO-facken Livs och HRF bråkar inte för att deras medlem (singularis) ska få bättre lön och villkor. De anställda har redan den lön, de villkor och försäkringar avtalet gäller.  

De bråkar för att de vill bråka.

Medlingsinstitutets hemsida kan man läsa om alla konflikter under 2015 som beror på just krav på kollektivavtal.  

 

Ser ni mönstret?

Av 21 sådana MI-konflikter står Livs bakom 10. Det vill säga 48 %. 

För det var just Livs som drog igång även denna konflikt. När sedan medlemmen fick nog och bytte förbund ringde Livs bara sina polare på HRF och lät dem ta över konflikten.

LO vill tvinga alla företag som inte har kollektivavtal att teckna ett.

För att deras egen makt ökar då. I nästa läge kommer de bearbeta varenda anställd – och ni har ju redan läst vilka metoder de använder – för att bara för att slippa bli trakasserad ger upp och blir medlem. 

Den anställda E begärde ju till och med utträde ur Livs på grund av deras metoder. 

Rainer har helt rätt i att vi har en lagstadgad avtalsfrihet i Sverige. Ingen, varken LO än någon annan, har rätt att tvinga någon att skriva på kollektivavtal. Även om de låtsas som det. Betalar företaget dessutom samma lön och har samma villkor som gällande kollektivavtal har de verkligen inget att komma med. 

Men i fackets värld handlar allt bara om makt.

De tvekar inte att använda alla sina miljardmuskler och kompisar i andra förbund för att resa sig som en armé av Goliats och helt enkelt gå rätt över små strävsamma företagare och krossa dem. Facket har enorma inte bara finansiella muskler utan även tid och personal. De kan häcka utanför ett utvalt företag i åratal om de känner för det. Resurserna är gigantiska. 

De ger sig inte förrän en av två saker inträffat: bolaget går i konkurs. Eller det ger upp och tecknar kollektivavtal. 

Att en konkurs innebär att medlemmen blir arbetslös bryr de sig inte om. Det blir bara ett streck till på väggen på kontoret vid Norra Bantorget i centrala Stockholm. Ett nummer i statistiken. 

Nu vill Rainer sälja bageriet. Han orkar inte med en konflikt utanpå att driva det själv samtidigt som hans livskamrat är kroniskt sjuk och mår dåligt. 

Ska vi stå och se på när LO puttar ännu ett litet fint bageri över stupet?

Jag säger nej. 

Jag uppmanar därför allla att hjälpa till.

Sprid den här texten, skriv om fallet själv eller åk till Västerhaninge Centrum och köp en bakelse. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. 

På köpet kan vi formera en moståndsrörelse från maktfullkomliga fackpampar vars livsluft är att tvinga fria människor att göra som facket vill eller skicka dem mot konkurs. 

Nedan ser ni vart ni kan köpa ert företagsfika på framöver. 

Buda en bil till och från företaget och köp bullar, bakelser, semlor eller tårtor till era anställda.

Stöd Paus Bagarstuga i kampen mot facket. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!