Nationalism – vad är det?

Idag har DN ledarsida en liten blänkare om Spanien och Katalanien. 

Temat är nationalism och rubriken “Nationalismens gränslösa svagheter”. 

Och även om artikeln först handlar om just Spanien dras sedan paralleller till Sverige. 

Det är inget fel att gilla sitt land även om historien avskräcker. Som framtidsidé är dock nationalismen tämligen platt och bemängd med enorma ekonomiska risker

 

Han fortsätter med: 

“Sverigedemokraternas och deras europeiska gelikars nationalism har egna mysterier. Frihandel och globalisering har inneburit väldiga kliv framåt för både rika och fattiga länder. Den världen vill populisterna stoppa genom att stänga in nationerna i sig själva. “

“Men nostalgin om sörgårdsidyllen är oförenlig med dagens välstånd

Och det är här jag vill säga stopp faktiskt. 

Det finns massa ord som i dagens debatt är felanvända, missbrukade och slitna. Nationalist är ett av dem och jag ska förklara varför.

Det är synd att man måste lägga in brasklappar i sina texter men eftersom politisk debatt från vänster handlar om att medvetet missförstå och smutskasta – jag är inte nationalist själv. Jag är liberalkonservativ. Borgerlig. Jag kommer utveckla längre ner. Detta är en text för att försöka dels förklara nationalism men framför allt beskriva varför beskrivningen i artikeln är helt fel. 

I svenska språket finns inget motsvarande för amerikanska “patriot” som man kan använda i dagligt tal. Det är ingen som skulle kalla en amerikan som säger att han är patriot för fascist eller rasist. Och nästan alla amerikaner är patrioter.  Att inte vara det är oamerikanskt. 

I Sverige kallas däremot alla som gillar och vill lyfta fram svensk kultur och historia nationalist. Observera att det framför allt handlar om kultur.

Den svenska flaggan lät vi stillatigande nazister och rasister kidnappa i början av 90-talet, fråga mig inte varför. Det är tragiskt egentligen, att ett litet gäng galningar fick ta den till sin utan protester. Idag är svenska flaggan bara okej som just flagga i en flaggstång eller på en sommarstuga. Eller som vykort till turister. Just för att den blivit en symbol för små arga nassar.

När jag gjorde research för ett poddavsnitt såg jag ett klipp på countryartisten Lee Greenwood som sjöng nationalsången på en baseballarena iklädd den mycket snitsiga outfiten boots, för stora jeans, vit T-shirt och en läderjacka gjord av amerikanska flaggan.

Nu tycker jag att bara själva idén att ha en läderjacka med vilken flagga som helst är ett nästan kriminellt modebrott men tänk er otänkbarheten att till exempel Tomas Ledin skulle ha motsvarande fast i den svenska. 

 

Jag konsterar här bara hur det är. Greenwood skulle kallas nationalist i Sverige. Och de flesta Sverigedemokrater är i grunden kulturella nationalister i den här bemärkelsen. De fokuserar i huvudsak retoriskt och politiskt på just svensk kultur och identitet. 

Men nationalism i artkeln i DN handlar egentligen inte om kulturell nationalism, även kallat etnonationalism. Utan om statsnationalism. Och det är faktiskt något annat

Statsnationalism handlar om systemen i samhället. 

Vi kan börja med frihandel till exempel, som Gunnar Jonsson i artikeln sätter som ett motsatsförhållande till nationalism. Ergo, den som är emot frihandel är nationalist, för att förenkla resonemanget. 

Vilka partier i riksdagen är det som vill gå ur EU, som ju är framför allt ett frihandelsprojekt med fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital som grundpelare?

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Men Miljöpartiet ville gå ur till rätt nyligen och Socialdemokraterna har till exempel Nej-sidans starkaste kandidat Marita Ulvskog som gruppledare i Europaparlamentet. Hon vill alltså fortfarande gå ur EU. 

EU förhandlar sedan flera år tillbaka med USA om ett nytt frihandelsavtal. Vilka partier är emot? Vänsterpartiet. Och Miljöpartiet

I bemärkelsen nationalist är någon som är emot frihandel är alltså landets samlade vänster de som är nationalister. De som idag utgör delar av regeringen. 

Ihop med SD i riksdagen har dessa statsnationalister majoritet i riksdagen. 

 

LO är officiellt för men flera tongivande stora fackförbund är emot, till exempel de fem förbunden i 6F (Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighet och SEKO). Av en slump alla organisatörer av inhemska branscher som alltid ogillat utländsk konkurrens. Det är också de som med all sannolikhet hjälper Skiftet, med att till exempel betala kostnader och på så sätt omärkt finansiera dem. Skiftet bygger hela sin existens utåt sett på att opinionsbilda emot TTIP. 

Det är en statsnationalistisk åsikt att vara emot EU och vara emot TTIP. Man vill hindra frihandelns utvidgade konkurrens från att påverka inhemskt näringsliv. 

Skiftet och 6F har samma skäl att vara emot – att fackens makt minskar. Ju mer stängd ekonomi desto mer makt har facken gentemot företagen. För arbetsrätt är en nationsspecifik sak – denna skiljer sig mellan länder. Det är bara på svensk arbetsmarknad LO har makt. 

Trots detta är Socialdemokraterna alltså för TTIP. Gott så. Vi behöver mer frihandel i världen, inte mindre. Men Socialdemokraterna är några av de främsta statsnationalisterna som finns. 

För hela idén om en välfärdsstat bygger på nationalism. Det är nationalstaten som är grunden och medborgarskapet i landet som ger tillgång till välfärden.

Statsnationalism. 

 

Den stora flyktingvågen har hittills resulterat i att 200 000 människor nu väntar på att få sin asylsökan prövad i Sverige och tiotusentals som kommit hit inte ens hunnit skicka in den. Den har också resulterat i det drastiska  beslutet att ID-kontrollera våra yttre gränser. Nationens gränser. 

Flyktingvågen har också resulterat i en uppretad debatt som delvis delar in svensk politik i icke block-konstanta delar, där Centern och Vänsterpartiet delar samma syn i konflikt med resten av riksdagen.

Här kommer ännu mer statsnationalism in.

För skälet varför framför allt Socialdemokraterna vill minska volymerna är att de vill bevara allt i Sverige precis som det är. De vill inte rucka en enda milimiter på befintliga system. De vill inte avreglera arbetsmarknaden och göra det mer flexibelt och billigare att anställa, de vill inte avreglera bostadsmarknaden och de vill absolut inte ändra välfärdssystemet.  

Hög flyktinginvandring är inte förenligt med en stor generös och generell välfärdsstat. Så är det bara. Det är ingen åsikt utan fakta. 

Då kan man baserat på den fakta sedan bestämma sig om man tycker att staten och samhället ska vara exakt som idag och därmed stänga gränserna. Eller om man tycker att saker borde reformeras. 

Socialdemokraterna och LO tycker de första. De har byggt hela sin politik sedan urminnes tider på just statsnationalism där nationalstaten är grunden. 

Borgerligheten är kluven ideologiskt. För borgerligheten är både liberal och konservativ. Vi har inget renodlat konservativt parti i riksdagen idag utan alla partier innehåller delar av båda, där Centern idag utmärker sig vara mest liberalt. 

Men samtidigt är en grundläggande åsikt i dagens samlade borgerligheten att man vill förändra systemen, med främst fokus på avreglering av bostadsmarknaden och införandet av marknadshyror samt reformera arbetsmarknaden, med att minska fackens makt, längre ingångslöner, lägre skatt på arbete, utökat RUT och ROT och mer flexibilitet genom bland annat reformerad LAS.  

Men alla utom Centern inser att detta inte 1) sker i en handvändning 2) aldrig någonsin kommer genomföras av en Socialdemokratisk regering. Alltså måste vi vänta. 

Att just nu minska volymerna för att hindra total kollaps  där folk bor utomhus, vi bryter mot en massa lagar, släpper iväg barn till personer vi inte hunnit kontrollera, att den totala diskrepansen mellan utbud och efterfrågan på asylboenden skapar en dålig marknad med för höga priser, en polis som tvingas strunta i brottsutredningar på grund av resursbrist etc. 

Vissa liberaler vill hävda att vi först kan släppa in obegränsat med människor och sedan löser sig resten men i praktiken är detta någon typ av ungdomsförbundsidealism som är illa förankrat med verkligheten. 

Så, kontentan är att DN är ute och cyklar. 

“Sverigedemokraternas och deras europeiska gelikars nationalism har egna mysterier. Frihandel och globalisering har inneburit väldiga kliv framåt för både rika och fattiga länder. Den världen vill populisterna stoppa genom att stänga in nationerna i sig själva. “

“Men nostalgin om sörgårdsidyllen är oförenlig med dagens välstånd

För de största bärarna och förespråkarna för just statsnationalism är svenska vänstern. Det är den svenska vänstern som vill stänga in nationerna i sig själva. 

Välfärdsstaten och de befintliga systemen är dörren som stänger nationerna. 

Och även om nostalgin om Bullerbyn där frihandel inte ännu var ett ord som uppfunnits helt korrekt inte går att förena med dagens välstånd kan inte heller dagens generösa välfärdsstat förenas med hög flyktinginvandring. Vi kommer få välja det ena eller det andra. 

Det är alltså där konflikten ligger. Inte mellan sörgårdsidyll och välstånd, den är för länge sedan passerad. Vi har inte haft sörgårdsidyll i meningen icke-globaliserat land sedan 80-talet då vi ännu inte var med i EU. 

“Det är inget fel att gilla sitt land även om historien avskräcker. Som framtidsidé är dock nationalismen tämligen platt och bemängd med enorma ekonomiska risker

Det sista stycket jag tänker kommentera inleds med en typisk DN-mening. Att inleda med något man direkt sedan säger emot. DN tycker aboslut att gilla sitt land är fel, i bemärkelsen etnonationalism. 

Men slutsatsen är också fel.

Eftersom artikelförfattaren blandar ihop en massa saker. Det är definitivt så att ett land som inte vill ha frihandel i den här globaliserade världen kommer lida ekonomiskt. Samma för länder hindrar människor från att lätt kunna flytta för jobb, studier etc. Den typen av öppenhet gentemot omvärlden är nödvändig för ekonomisk framgång såväl för nationel som för världen generellt. Det är just ekonomisk frihet som halverat världens fattigdom.

Däremot är det lika sant att ett land med stor generös välfärdsstat kommer ta stora ekonomiska risker om landet samtidigt har en stor flyktinginvandring utan att ändra i systemen. För välfärdssystem bygger på inbetalad skatt.

Alla som jobbar bidrar. Men om ett land år efter år samtidigt tar emot tiotusentals, idag hundratusentals, som tar decennier på sig innan de får sitt första jobb och vissa aldrig jobbar, kommer pengarna ta slut. Om man inte samtidigt ändrar systemen så att de i betydligt högre grad just bygger på inbetald skatt. Inte skatt på bidrag utan inkomst av tjänst. 

Jag är, som alla som läser min blogg, väldigt fokuserad på att kalla en spade en spade. 

Och reda ut begreppsförvirring. 

I dagens politiska landskap finns bara ett etnonationalistiskt parti och det är Sverigedemokraterna. Det är också etnonationalism man oftast menar när man pratar om nationalism.

Men vad gäller statsnationalism har vi flera partier, där Socialdemokraterna är främsta bärare av denna i kombination med Vänsterpartiet. 

Personligen tycker jag etnonationalism har blivit alldeles för laddat på grund av nassarna på tidigt 90-talet. Jag har inga problem med folk som älskar svensk kultur även om min egen inställning är mycket genomsnittlig. Äta sill, fira midsommar och gilla luciatåg men inte direkt har en folkdräkt hängades i garderoben som jag svidar om till.

Däremot har de fel när de påstår att det är oförenligt med mångkultur. Det går utmärkt att kombinera, om man låter bli kulturrelativism. Med det menar jag dels tramsiga utspel om att fira skolavslutning i kyrkan eller luciatåg kränker invandrare men också att hederförtryck, våld mot kvinnor etc är okej bara för att det sker inom vissa kulturer. 

Vad gäller statsnationalism tycker jag som borgerlig att en välfärdsstat med högre grad av kvalificiering samt mindre generell och mer byggd på försäkringar är bäst. Och att arbetsmarknad och bostadsmarknad måste avregleras. Jag är alltså inte särskilt statsnationalistisk alls. Men inser att dessa reformer måste ske före vi har ännu högre fri rörlighet. 

Jag hoppas därför att nästa borgerliga regering tar tag i detta direkt de blir valda.

Fram till dess kommer vi garanterat få läsa otaligt fler artiklar som skjuter snett i debatten om nationalism. 

 

14 kommentarer
  1. “Mångkultur fungerar inte”. Måste nog vara den mest ointelligenta frasen i modern tid.
    Fungerar inte för vem? För rasister, främlingsfientliga, nazister, fascister fungerar inte mångkultur.

    Personligen har jag inga som helst problem att gå omkring i London, New York, Paris eller nån annanstans där det finns människor med många olika kulturella bakgrunden. Det gemensamma är handel mellan människor. Vad folk tror på, älskar, ser ut eller vilken disktrasa de tror på är helt legitimt. Så länge varje individ följer rikets lagar får de ha vilken kulturell bakgrund som helst; Raggare, troende kristen, buddist, rastafari, börsmäklare, trasabög med läderkomplex, Same, Barrack-flöjtist. Jag skiter hel i vilken kultruell bakgrund folk har så länge de följer de lagar och regler som finns, betalar sin skatt och är snäll mot barn.

    Problemet med nationalism är att det är idiotiskt att låta vår politik utgå ifrån den.
    Nationalism ger inte fler jobb. Vi tjänar inte mer pengar, får bättre arbetsmiljö, längre semestrar, hårdare tag mot miljön för att vi älskar vår flagga och röda stugor liiiite mer än andra.

    Nationalism bör vara en privatsak precis som religion.
    Älska den svenska flaggan men hålla på att utesluta andra från att göra det samma? Vad fan är det?

    Trams.

  2. Om vi inte har en nationalstat vad får vi då för skattemoral ?Jag vill åtminstone att mina surt förvärvade skatteslantar ska gå till våra gemensamma behov.Försvar,skola,vård omsorg,polis,brandkår…….inte en massa invällare som bara ger oss en massa bekymmer!

  3. Nationaldagen 6:e juni är officiell högtid. Om vi flyttar nationaldagen till 1:a maj skulle vi kunna fira nationalsocialismens dag, vilket naturligtvis är orimligt med tanke på begreppets historiska belastning. Det är dock intressant att det är accepterat att fira var dag för sig, men att fira de två tillsammans är otänkbart. Man kan undra om det finns ett behov från socialister att misskreditera nationalism eftersom kombinationen socialism och nationalism är så stigmatiserat och socialism naturligtvis betraktas som något bra i socialistiska kretsar.

  4. Nationalismen gillas av alla politiker från vänster till höger, då det gäller att inhägna skattebetalarna.

  5. Geografisk identitet är en förutsättning för att bygga ett samhälle med avancerad, gemensamt investerad infrastruktur (vanligen kallat civilisation). Fienden finns, men utanför en fysisk gräns. Innanför den gränsen är vi alla ett, och behöver inte hålla garden uppe. Mina barn gynnas av att dina barn är framgångsrika, typ. Alla stora civilisationer har varit baserade på någon form av geografisk identitet. Och den senmedeltida europeiska varianten med små självständiga nationalstater förenade av en gemensam postromersk värdegrund har varit den mest framgångsrika av dem alla. Åtminstone om man ser till utveckling, välstånd och teknologi, och inte till varaktighet.

    Alternativet till ett samhälle baserat på geografisk identitet är ett baserat på grupptillhörighet utifrån släkt, religion, etnicitet eller särintresse (vanligen kallat klansamhälle). Där blir gemensamma investeringar i infrastruktur och projekt kontraproduktiva, eftersom de gynnar även de andra grupperna och åderlåter den egna. Korruption, nepotism och hög intern konfliktnivå blir däremot framgångsrika verktyg. Och samhället blir fattig och brutalt. Och sårbart för inblandning utifrån. Detta insåg redan Birger Jarl. Frågan är hur vi har kunnat glömma det.

  6. Hå hå jaja, stackars Gunnar Johnsson blir avklädd tills han står där i bara kalsingarna.
    Men jag tror inte man ska döma honom för hårt, han är nog inte en sådan usel ledarskribent som man får intrycket av när man läst din artikel, Rebecca.
    Tyvärr är nog klimatet så på våra ledarsidor att skribenterna drivs att producera sådana här förvirrade alster, då man alltid måste få med en känga rill sverigedemokraterna, hur krysrar der än blir.

  7. Hej.

    När och som motvikt till vad uppstår nationalismen som idé? En fråga som varken liberaler av idag eller förmenta socialister kan eller vill begrunda. Liberalismens idé innehöll ursprungligen insikten om att idealen inte kan genomföras globalt och samtidigt; de frihetliga liberala idéerna är och var en kulturprodukt sprungen ur folkgemenskaper i Europa.

    Ordet du söker som förekommer än mer sällan än nationalist är patriot.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  8. Jag brukar lovprisa Uvells vassa penna, men denna gång känns inte slutsatserna vara lika genomtänkta.

    Gällande SD och EU, så gissar jag att ett önskat urträde ur unionen, helt baseras aversionen mot Schengen – den passlösa rörligheten och på överstatligheten.
    De delar av Eu- samarbetet gällande frihandel och fredsbevarande, tror jag ingen i det partiet har något emot, men ingen har kunnat se möjligheten att bryta sig ur Schengen enbart.

    Sen reducerar Uvell den sk etninationalismen till samma nivå som Mona Sahlin – nämligen sill och nubbe, midsommar och folkdräkt-nivån.
    Jag är lika övertygad om att det är en parantes i förhållande till den andra delen av det vi kallar svensk kultur som handlar om vårt levnadssätt (ännu ett laddat ord – jag vet).

    Sen blir det en total motsägelse gällande resonemanget om mångkulturen, eftersom de undantagen som Uvell gör är samma som SD’s. Du kan alltså vara född vart som helst och tro på vad du vill, men vissa delar av den kultur som den inflyttade levt med i sitt hemland, inte är förenlig med ett liv i Sverige.
    Dit hör hederskulturen och kvinnoförtryck mfl.
    Alltså mångkulturen funkar inte fullt ut och därför är det befängt att den accepteras som uttryck för etnisk mångfalld. Särskillt eftersom vänstern missbrukar uttrycket å det grövsta.

  9. Du ska inte be om att få den här artikeln publicerad i DN? Det här har var ett skämt, DN publicerar sedan länge inget seriöst.

  10. Det känns som om begreppet “mångkultur” också behöver preciseras lite.

    Fram till åtminstone 90-talet var det helt okontroversiellt att konstatera att Sveriges relativa framgång berodde till stor del på att kulturen var relativt homogen. Vi har stolt lyft fram alla våra samförståndslösningar, som t.o.m. nått så långt som till grundlagen, där Konstitutionsutskottet endast har en rådgivande funktion. Vi har kunnat ta relativt lätt på även konstitutionella frågor delvis för att vi haft ett fungerande koncensusstyre i över 100 år.

    Samtidigt har vi varit stolta över att vi inte varit helt slutna. Åtminstone fram till mitten av 1900-talet var vi stolta över våra starka kopplingar till Tyskland; vi importerade vår kung från Frankrike och många av oss noterar stolt att vi har lite vallonblod i oss. Gustav III ville skapa en svensk operascen som kombinerade det bästa från italiensk och fransk opera. Våra största företag är multinationella och har engelska som koncernspråk.

    Jag tycker man skulle kunna skilja mellan “berikad monokultur” och “mångkultur”, där det förra utgår från en huvudsakligen homogen kultur, men som ständigt assimilerar drag av andra kulturer, och det senare snarare representerar en smältdegel av olika kulturer där ingen särskild dominerar.

  11. Tack för denna genomgång. Instämmer helt i dina slutsatser. Hur svårt ska de vara att få en vettig debatt? “Hög flyktinginvandring är inte förenligt med en stor generös och generell välfärdsstat. Så är det bara. Det är ingen åsikt utan fakta. ” Vad jag förstår finns det ett stort stöd för den svenska välfärdsstaten hos svenska folket. Om inte annat har vi lite äldre betalat till den i hela vårt yrkesliv och därför räknat med den som vår betalda försäkring på äldre dagar. Alla “goda människor” som anser att vi skall hjälpa alla flyktingar borde avkrävas ett svar på hur välfärdsstaten skall klara detta. Jag är så trött på alla goda gåvors givare som inte samtidigt talar om varifrån gåvorna skall tas.

  12. Det Uvell kallar “etnonationalism” är SDs påhittade begrepp om öppen svenskhet och det finns bara i sverige. Öppen svenskhet/kulturnationalism betyder att en person har ett visst beteende, utifrån sett. Medan etnonationalism i mindre skruvade länder en sverige betyder att ha en gemensam historia och känna sig besläktad med varandra. Att tro att gemensam historia och släktskap kan man bara göra i ett land som fått sin kultur och bildning massakrerad av socialistfascisterna i SAP och som ej har upplevt krig på 200 år.

    Om Uvell tänkte efter litet skulle hon kanske förstå hur fruktansvärt otäckt det är med ett parti som har svenskhet som central del av sin politik och som alltid pratar om “sverigevänlig” (och därmed antyder “sverigefientlig”). Problemet är att det är partiet självt som definierar vad som är “svensk”. “Svensk” är i SDs värld en politisk definition. Hela konceptet och tankevärlden är mer snarlik en bolsjevikisk föreställningsvärld där alla politiska motståndare är “folkfiender” och definitionen av folkfiende är den som är emot bolsjevikernas politik.
    Öppen svenskhet låter snällt och gulligt men det är monstruöst. Varför inte låta människor ha sin etnicitet ifred istället för att göra politik av den?

    Mycket av sammanblandingen mellan “svensk” och “svenskt medborgarskap” kommer sig av att sverige ända fram till sextiotalet var ett så homogent land som det var. Och också av den totala genompolitiseringen av hela samhället som socialistfascisterna i SAP genomfört. Inte ens vår etnicitet tänker politikerna lämna ifred i det här erbarmliga landet.

  13. Det är lätt att håna “små arga nassar” från svindlande höjder av välstånd och välordnad villaförort. Men de “små arga nassarna” på nittiotalet var arbetarklass som protesterade mot en politisk som skadade dem något fruktansvärt. En politik de var helt maktlösa att påverka. Detta var en klass som helt övergivits av de som påstod sig företräda dem, såsom sossar och vänstern.
    Hade “de små arga nassarnas” krav på att bevara sverige svenskt hörsammats på nittiotalet så hade deras och deras barns liv varit ojämförligt mycket bättre idag. Och de enorma samhällsproblem och den enorma explosion av våld och grymhet som vi (nåja, kanske inte de i Uvells situation) upplever idag ej funnits.

    Jag är själv medelklass. Jag struntade själv i “de små arga nassarnas” situation på nittioatalet, jag var själv med och kastade dem och deras barn ner i den mångkulturella köttkvarnen. Och jag gjorde det med ett von oben perspektiv och med ett äcklat hånleende åt deras desperata protester. Men jag har iallafall vett nog att skämmas för det idag. När jag vet bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *