Dags för en ursäkt?

Vi har sett något historiskt. 

Aldrig någonsin har ledande politiker ändrat sin retorik, och sedan politik, som så snabbt som nu. Från att för några månader sedan svartmåla alla som ville diskutera migration som SD och rasister har nu sittande regering tagit på sig regnställen och låtsas som det regnar. 

De som längst debatterat denna fråga har redan observerat detta och tycker med rätta att vissa nu borde erkänna att de haft fel. Pudla. Be om ursäkt. Erkänna att de gjort en 180. 

Jag tänkte illustrera exakt hur debattläget fram till för 5 minuter sedan varit så får ni själva se hur absurt det är. 

2012 sa den då nyvalde Stefan Löfven att det var ”ett otäckt uttalande av Reinfeldt”. 
 

Vad var det då Reinfeldt sagt?

Det fullständigt otäcka att invandrare är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. 
 

Den 25 april 2014 blev undertecknad beskylld av Expressen kulturs Anna Hellgren att normalisera SD.

Mitt brott? Jag ”mystwittrade” med Linus Bylund, om exempelvis mat.

Jag hade alltså inte skrivit debattartiklar om migration där jag krävde att gränserna skulle stängas eller något dylikt, jag hade överhuvud taget inte skrivit artiklar om migration faktiskt. Det enda jag var skyldig till var att inte be Bylund dra åt helvete på Twitter, om jag ska tolka Hellgrens råsop korrekt. 
 

I valrörelsen var S och andra till vänster, och till viss del folk även till höger, helt upptagna med att kleta etiketter på varandra om man ens nämnde ordet ”migration”. När Migrationsverkets första prognos kom där de varnade för ökade nivåer och ville ha mer pengar och Reinfeldt adresserade detta i sitt ”öppna era hjärtan”-tal passade Löfven på.

Han blev ”störd”. Man får inte ställa grupper mot varandra i budgeten. Detta var i augusti 2014. 
 

”Det går inte att säga att vi klarar si och så mycket”.

Magdalena Andersson var inte sämre. När Borg prognosticerade kostnaderna till ökningar på 6 och 12 miljarder tyckte hon inte ökningen av flyktingar var ”anmärkningsvärda”. S tyckte Borg och Reinfeldt ”gynnade SD”.
 

Margot Wallström ville inte vara sämre förra året och den 17 augusti 2014 tyckte hon att fräckheten att Reinfeldt bad väljarna att ställa upp på flyktingvågen var att spela SD i händerna. Vädja till väljarna gör man inte ostraffat. 
 

Detta fortsatte även efter valet. I december när KD tog nya tag i sin migrationspolitik ”spelade man SD i händerna”. Löfvens sätt att hantera migrationsfrågan var att avskaffa integrationsministern och ge justitieministerna en till hatt – migrationsminister. Det var den 18 december 2014 Löfven tyckte detta. 
 

I slutet av våren 2015 hade S kongress men Stefan Löfven beslutade i maj 2015 att migration och integration inte ens skulle diskuteras. Alls. Alla motioner bordlades.

Det man inte pratar om finns inte. Göran Persson gick med rätta ut och kritiserade detta otroligt märkliga beslut. 
 

Så sent som 14 september i år, 2015, sa Löfven om migrationen: ”Vi har kontroll på situationen”. 
 

Den 15 oktober var det annat ljud i källan. Bara en månad efter ”vi har kontroll ” hotade Löfven med flyktingsstopp
 

Magdalena Andersson kallar läget ”krisläge”. De förra styrande spelade SD i händerna när de med rätta problematiseradse kostnadsökningar i budgeten förra hösten. Den 22 oktober 2015 är det ohållbart
 

Den 23 oktober kom regeringen överens med Alliansen om flyktingmottagandet i den överenskommelse som ändå måste betraktas som den första, inte den enda, av dessa kommande överenskommelser. 
 

Hur gick Mijöpartiet med på detta?

Ja, för det första ville de väl inte ännu utlösa regeringskris. För det andra kom deras betalning igår: flygskatt. 

Vi får väl se om detta var det enda S blev tvungen att betala MP med för att de skulle skriva under eller om det kommer fler överraskningar. Köttskatt? Friår? Utredning om chemtrails?
 

Den 30 oktober varnar Margot Wallström för systemkollaps och konstaterar att det finns en gräns för hur mycket migrations vi klarar, 190 000 personer per år är över den gränsen anser hon. Då.

Som kletade SD på Reinfeldt för att vilja tala om ökade kostnader samtidigt som han bad väljarna att öppna sina hjärtan. 
 

Är det då något som plötsligt hänt just i oktober 2015? I världen? Egentligen inte. Migrationsverket skruvade upp sina prognoser redan i augusti 2014, experterna varnade långt innan. Experter, inte SD. 

Den 6 september 2012 skrev till exempel Expressen i en artikel att dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag fick besked om radikalt ökande flyktingnivåer, med skenande kostnader som följd. 
 

Så här ser kurvorna ut enligt Migrationsverkets egen statistik. Ni kan själva se. Den nivå som de varnade för 2012 skulle inträffa 2013 var 10 000 fler sökanden. Nu är vi på mörkblå linje som pekar över 120 000-strecket. Mot 190 000. 

Det är alltså så kallade ”old news”. Som politiker, framför allt socialdemokrater, miljöpartister och vänstern ignorerat men även dåvarande borgerliga regeringen. 
 

Nu handlar det alltså inte som 2012 om över 40 000 asylsökanden längre (det var då en markant höjning) utan 190 000. För bara 2015.

​Så här skriver Migrationsverket i sin prognos från 20 oktober i år
 

Som ni ser kommer folk inte bara från Syrien utan även Irak, Afganistan, Libanan, Eritrea och Somalia. 

Kriger i Syrien har varit i fem år. Det har varit krig i Eritrea i 30 år, i Irak över 14 år, samma med Afganistan som egentligen haft mer eller mindre krig sedan 80-talet. Detta är inga nya krig. Flyktingsströmmarna är alltså egentligen plötsliga av andra orsaker, även om de som kommer från Syrien delvis kan förklaras med intensifiering i krig så kan flytkingarna från de andra stora länderna inte det. 

Och hur som helst har experterna sett nivåerna öka sedan 2012, till och med tidigare. 
 

En person som påtalade just detta växande problem med bland annat bostäder var den unga mycket begåvade politikern Sara Skyttedahl, ordförande för KDU. 

Hon skrev i en debattartikel den 29 augusti 2014 som påtalade just det problemet, som även SKL varnade Ullenhag för redan 2012. Att mycket stora volymer flyktingar på kort tid skapar enorma problem i mottagandet. Att vi inte kan upprätthålla ett okej mottagande. Att det kommer saknas bostäder. 

Hon tittade in i en spåkula och såg situationen vi har nu, i november 2015. På pricken. 
 

Hennes artikeln föranledde då en kritikerstorm inte bara av SD-kletande uppretade vänstermänniskor utan även från sina egna partikollegor, till exempel före detta KDU-ordförande Ella Bohlin som ”skämdes”. 
 

Partiet KD tog avstånd, med partisekreterare Acko Ankarberg i spetsen. ”Det är inte partiets hållning”. 

Fyra månader senare tog KD täten av alla partier mot en integrationspolitik anpassad för dagens verklighet istället för hur man önskat att det skulle vara. 
 

Reinfeldt har fått mycket kritik för sitt öppna-hjärtan-tal men vi glömmer att det också innhöll en realistisk syn på vilken påfrestning en enorm ökning av antalet flyktingar medför. En realism som Anders Borg sedan applicerade på den budget man gick till val på. Den första tillnyktringen och uppvaknande skedde inom borgerligheten. 

För det första tycker jag faktiskt att Sara Skyttedahl förtjänar en offentlig ursäkt av alla de som kallade henne vidriga saker. Där är Bohlins ”jag skäms” ändå ett mycket litet bidrag, jag vet att Skyttedahl kallades helt fruktansvärda saker av framför allt folk till vänster men även olika fin-liberaler. Ett litet ”jag skäms” kvalar inte in, jag ville bara visa att till och med KD internt tog avstånd. Då. 2014. 

Faktum är att alla de som vågade skriva om migration för bara ett år sedan förtjänar en ursäkt. 

PM Nilsson, Tove Lifvendahl, Ivar Arpi, Alice Teodorescu, Per Gudmunson,  Paulina Neuding, Anna Dahlberg med flera.

Människor som stått upp för det som rätt och riktigt och med fakta, god ton, saklig debatt och borgerliga värderingar stått upp för att migration måste betraktas som ett politikområde som alla andra. Med samma avvägningar, debattläge, prioriteringar etc som alla andra. 

Dessa rakryggade debattörer har verkligen inget att skämmas för. Sträck på er. Ni hade rätt.

För det andra – hur kan man på allvar se sig själv i spegeln som regering när man ändrat hela sin politiska inriktning 180 grader? På en månad? Hur är det ens möjligt att göra det utan att förklara sig ens lite?

Hur kan de som ska leda landet ignorera experternas varningar i 4 år och nu påstå att det är något oväntat? Som ägnat enorm vaken tid åt att skuldbelägga och tramsa när andra vågat betrakta migration som vilket politikområde som helst. 

Då väljer landets statsminister att EXKLUDERA hela ämnet från diskussion i sitt eget parti. I maj 2015. 

Och så undrar folk varför politikerföraktet växer?

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!