Sjuk-hålet

Om man får plötsliga utgiftsökningar vet alla företagare att man då måste prioritera om. Man får skjuta upp investeringar och kostnader som går att skjuta upp för att hantera det som är på väg. Det lättaste är att gå ner eller avså sin egen lön. 

Att vara en humanitär stormakt kostar. 

Migrationsverket skrev redan för ett år sedan upp sin budgetprognos 2014-2019 med 48 miljarder. Nyligen var det dags igen, då var uppskrivningen 18 miljarder extra men nu räcker inte ens detta. Senaste budget är 29 miljarder extra för 2015-2019. Migrationsverket beräknar nu att deras totala kostnader 2014-2018 kommer landa på 155 miljarder för samtliga år. 

Det är mycket pengar. 

Regeringen fick som bekant inte regerera på egen budget 2015, förutom den ändringsbudget som lades i våras. Så budgetpropositionen 2016 blir deras första egna “riktiga” budget. Deras hjärtefrågor är inte obekanta, som höjd a-kassa och borttagen bortre gräns i sjukförsäkringen. 

Och avskaffa den bortre gränsen i sjukförsäkringen, det kostar.

​I budgeten för 2016 beräknar regeringen att kostnaderna totalt för sjukförsäkringen landar på 95 miljarder i år, för att öka med 6 miljarder 2016, ytterligare 3 miljarder 2017 och sedan 2 miljarder 2017. 2019 beräknas kostanden landa på 109 miljarder. 

Men den mest intressanta siffran här är kostnad för sjukpenning. Den beräknas hamna på 36 miljarder 2015 och öka till 50 miljarder 2019. 
 

Deras första budget, den som inte blev antagen förra året, hade lite andra beräkningar. Där låg ökningen på en blygsammare nivå – från 93 miljrader till 95 miljarder 2018. 

Sjupenningskostnaderna beräknades öka från 34 miljarder till 39 miljarder 2018. 
 

Men, detta till trots, så kommer dessa siffror vara grovt underskattade. Om man tittar historiskt. 

För så här mycket kostade sjukförsäkringen 1992-2001 enligt SCB:
 

 
Det är svårt att se total kostnad för män och kvinnor men om båda grupperna kostade 12 miljarder 1991, dvs 24 miljarder, så kostade samtliga 38 miljarder 2001. En fördubbling. 

Och framför allt ser man trenden på kurvan, som också fortsatte en bra bit in på 2000-talet. Faktiskt fram till 2006, då den nyvalda borgerliga regeringen införde den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. 

I diagrammet nedan från Ekonomifakta kan man enkelt se hur många människor det handlade om och att talet alltså steg fram till 2006/2007 för att sedan börja minska till dagens betydligt lägre nivåer. 
 

Nedanstående diagram kan man se i årets budgetproposition från regeringen. Även om nivåerna nu har ökat några år är det alltså långt ifrån toppnoteringarna 2003-2004. 
 

Kostnaderna för dessa mass-sjukskrivningar var förstås enorma. 2004 var statens kostnader bara för detta område 125 miljarder. Observera att 125 Mdr är summan för hela budgetområdet, inte bara sjukpenningen. Men det är de ökade kostnaderna just för sjukpenning och förtidspension som låg bakom hela ökningen. 

Ändå tror regeringen att när man tar bort den borte gränsen i sjukförsäkringen så kommer kostanderna knappt upp i 109 miljarder 3 år efter borttagandet. Detta är märkligt. 
 

Förra budgeten, som låg ännu lägre i sin uppskattning, hade regeringen passligt nog gömt undan en del av kostnaderna för alla som inte är nationalekonomer. Som Stefan Fölster, fd chefekonom Svenskt Näringsliv och nu chef för Reformsinstitutet. Han hittade 7-8 miljarder i beräknad ökad kostnad för just borttagandet av den bortre gränsen. Per år. Dessa hade regeringen gömt undan i posten “beräkningsteknisk överföring till hushållen”. 

Hushållen, det är du och jag. Vi som alltså betalar allt i statens budget. 

 

Jag har ännu inte lyckats hitta denna tabell i nya budget-proppen men någon läsare än mer än välkommen att leta efter den. 🙂 Så kan jag komplettera. 

Det finns andra som tycker ett avskaffande är en dålig idé. Till exempel Försäkringskassan, som var remissinstans för förslaget. 
 

På fem år mellan 1999 och 2004 ökade kostnaderna för sjukförsäkringen med 50 miljarder totalt. 

Men nu tror regeringen att en återgång till samma system vi hade då bara kommer kosta 20 miljarder mer till 2019, trots att vi dessutom tar emot 160 000 flyktingar bara i år, många traumatiserade av krig. Vi vet sedan innan att flyktingar är en av de grupper som är överrepresenterade in sjukskrivningsstatistik. Det finns inget som tyder på att regeringen tagit någon hänsyn till den ökande flyktinginvandringen i sin budget men jag låter det vara osagt. 

Summan som står på nedersta rader än ändå 60 % lägre än vad kostnaden de facto blev 1999-2004. 

Och här vill jag skicka en passning till regeringen: 

– att både vara en humanitär stormakt och tro att man kan genomföra sina hjärtefrågor går inte ihop. Eller tro att beskatta världens högst beskattade befolkning ännu mer kommer fixa biffen.

Resurserna är ändliga. Att genomföra stora reformer av detta slag får prioriteras bort. 

Man kan inte blunda och hoppas att det löser sig. 

Det enda ansvarasfulla regeringen kan göra i detta läget är att lyssna på sina remissinstanser, se till historiken och skjuta sin favorit-reform på framtiden. Vi har inte råd att samtidigt vara en fristad åt så många människor på flykt och öppna fördämningarna i sjukförsäkringen att fritt rusa upp mot 2004 års nivåer. 

Man får rätta mun efter matsäck och ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen framstår i detta läge som totalt huvudlöst. 

Samtidigt som man medvetet vilseleder väljarna genom att underskatta kostnadsökningarna med över 50 %. 
 

3 kommentarer
  1. Den största gruppen i ökningen av sjukskrivning är för offentligt anställda kvinnor med sjukskrivningsorsaker av psykisk art. Det är naturligtvis inte så attt ex hjärt- och kärlsjukdomar, schizofreni et c plötsligt ökat under de sista åren. Orsaken till den ökade sjukskrivningen måste sökas i att stat, kommun och landsting är odugliga och inkompetenta som arbetsgivare, speciellt på områden som domineras av kvinnliga anställda. Dessa områden är detaljstyrda av politiker, så det ta är helt deras ansvar.

  2. Men, jag hänger inte med? Klart är ju att om man gör som de senaste mandatperioder meddelar människor att man bara kan vara sjuk en viss tid och därför bara få sjukpenning till den bortre gränsen och sen är man inte längre sjuk utan en helt vanlig arbetslös. Blir då människor friska? Eller hamnar dom i utanförskap och slutar ha behov av ekonomiskt stöd? Jag funderar bara på om det hela bara är ett sätt att placera människor i olika fack?

  3. Tack Rebecca för ditt otröttliga arbete för att visa inkonsekvensen hos makten genom att gräva upp fakta! Och dessutom ditt mod att stå upp mot de hatiska vänster-trollen. Vi är många borgerliga som står bakom dig och önskar vi får mod en dag att våga stå upp som du gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *