Det fina hatet

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Det finns flera vänsterkvinnor som i långa blogginlägg gått ut med hatet de får. Mest från rasister. 

Många frågar mig hur jag pallar trots all skit jag får. Jag får nog en sådan fråga varje vecka, senast igår en omtänksam kvinna på minglet jag var på. Jag brukar alltid svara att det är en del av jobbet. Jag tar inte saker personligen. Alls. 

Men om nu alla rader med vänsterkvinnor får sympatier för hatet de får vill jag nu ta tillfället i akt att illustrera hur det ”goda hatet” ser ut. Det som kommer från vänster. Det som jag drabbas av. Hela tiden.

Detta inlägg har inte alls syftet att få en massa medlidande, det är ingen uppvisning i narcissism eller ett gråta-ut-inlägg.

Det är ett rakt inlägg för att visa hur den fina vänstern uttrycker sig mot meningsmotståndare. Allt är inte hat, en del saker är bara ren och skär otrevlighet. 

Jag får förolämpningar om mitt uteende, anklagelser om att vara rasist, nazist, djävul, psykfall, troll, rövhål, svin, kräk, skräcködla, vidrig. De kräks på mig. Jag är värre än Bagdad Bob. Jag lever för att hetsa (mot folkgrupp).  Folk kallar mig hen, gör mig till min mans fru som enda egenskap och andra härskartekniker. De påstår att jag kopierar, hittar på, ljuger och drevar. Psykfall, vansinne. Jag är ansvarig för att folk dör, jag är empatilös, hjärtlös, böghatare. Jag förstör samhället. Jag är oetisk, oseriös, dum i huvudet. Researchgruppen ”ska sätta stopp för mig”. Det jag gör är ovärdigt. Jag är jävla okunnig, foliehatt, förtalar folk. Jag är hjärtlös.. Jag har köpt mitt vikariat på Dagens Industri och är korrupt. Jag står inte för mina åsikter. Jag tvättar SD:s smuts. Jag är inte ens normalbegåvad. Jag tycker allmänheten är efterbliven.

Subba.

Kärring. 

Och det är inte bara anonyma troll, det är även kända mediepersoner och kändisar. Popartister, rapartister. Riksdagsledamoter, skribenter, före detta partiledare. Till och med en fackordförande som sitter i LO:s styrelse. De har tillgång till stora plattformar och ses som företrädare, förebilder, godhet. 

Hatet från höger är ofta grovt och anonymt. Men hatet från vänster sker öppet och accepteras. Av alla. En av Aftonbladets ledarskribenter kallar mig rövhål. Ingen i vänstern reagerar. Det är okej för dem. Nog för att det är jobbigt att få mail av anonyma troll. Men tror folk att det är kul att bli uthängd i media, av media?  På vilket sätt är det hatet mindre värt än troll-mail?

Jo. För att jag är borgerlig. 

Det är obehagligt att få otäcka mail, man blir rädd. Men bli hatad av offentliga personer i offentligheten, även om det inte är lika grovt, måste du stå pall på ett annat sätt. Din karriär kan drabbas, dina kollegor, familj och vänner med. Vänsterskribenter gör gemensam sak med socialliberaler. Det kan få folk att låta bli att skriva. Det om något orsakar självcenusur. 

Men inte hos mig. 

Jag vill visa dubbla standards. Jag är någons mamma, någon fru, någons syster. Jag är en person. Men att kalla mig djävulen och ondska är okej. 

Välkommen till min värld. 
 

Text skriven av Andreas Ekström på hans blogg

Texten skrevs på min blogg av LO-fackpampen Hans-Olof Nilsson som sitter i LO:s styrelse. 

Jag blir nyss anklagad för att att ”hängt ut” Karin Pettersson när jag publicerade gatunamnet där hon bor, uppgifter som tar 1 minut att googla. Vänstern blev tokig och drevade en hel dag med understöd av Hanne Kjöller på DN. PO Tidholm tycker att man ska hänga ut alla. Ingen reaktion. Samme Tidholm som tycker att jag är ondskans representation. Olika regler. 
 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!