Massflykt är en kris

Hittills har politiker och media fokuserat mest på att uttrycka medlidande med de som flyr från Syrien. Det är vackert men nu räcker det.

Vilka människor känner inte medlidande med folk i nöd? 

Mycket få. Även de flesta av de 13 % som röstade på SD i förra valet. Folk är generellt sett inte oempatiska psykopater. Alla berörs av döda barn som flyter i haven. Och eftersom vi nu kan vara överens om att det bara är en liten liten del av oss som inte känner medlidande, kan vi då också vara överens om att denna våg efter våg av uttalanden och kampanjer som uttrycker just detta alltså också bidrar till ännu mer polarisering? Att någonstans där inne i medlidandet ryms också ett utpekande, att de som röstat eller funderar på att rösta på SD, inte har något medlidande? 

Givetvis har inte genuin vilja att hjälpa någon baktanke. Men en kampanj i media eller arrangörer av en demonstration kan ha det, något annat är naivt. DN:s kampanj syftade inte bara till att uttrycka värme utan att ta ställning emot något samtidigt. Demonstrationerna arrangerades av alla ungdomsförbund, utom SD. De tackade inte nej, de var inte inbjudna.

En annan sak som är dubbel är att samtidigt som vi tar emot flest flyktingar per capita så vill politiker och media tona ner detta. Det jämförs med siffran 60 miljoner, det postas bilder på flyktingläger i Jordanien och så vidare. Vad vill ni uppnå? Ja, lidandet i världens är stort. Inte bara i Syrien. Varje minut dör ett barn på grund av brist på rent vatten. Dessa döda barn är det ingen som använder som argument. 

Folk blir förbannade när ni tonar ner det stora ansvar vi tar.

Förstår ni inte det? Vi betalar högst bistånd per capita i världen och är en humanitär stormakt OCH vi tar dessutom emot flest flyktingar per capita.

Det ska hyllas, inte tonas ner. Skärp er. 

Bilden är publicerad i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Istället är det dags att även i svensk politik klassa situationen som akut. För initialt är flyktinginvandring, liten eller stor, enbart en kostnad. Det kan vi medge utan att det betyder något annat än att vi håller oss till fakta. Samtidigt är varje invandrare som kommer hit och börjar jobba en nödvändighet för att klara välfärdens finansiering i framtiden. Man kan hålla två saker i huvudet samtidigt. 

Initialt är det alltså massa problem som måste lösas och det kostar pengar. Vi väntar oss rekordnivåer. 

För i Tyskland ser det ut så här just nu
 

Migrationsverket har som bekant uppgett att 100 000 per år kommer att komma till Sverige närmaste åren, plus den anhöriginvandring detta ger. 

Det är verkligen dags att vi kallar till nationell samling och inrättar en kriskommission hur samhället ska klara av detta.

Problem som uppstår försvinner inte om vi stoppar huvudet i sanden och istället pratar om hur mycket medlidande vi har. Problem är till för att lösas. Gör vi inte det drabbar det framför allt de vi hyser medlidande för. 

Detta har föreslagits av en rad borgerliga debattörer redan, bland andra den borgerliga debattören Thomas Gür och av före detta generaldirektören för Invandrarverket (nu Migrationsverket). Hittills har varken regeringen eller oppositionen tagit i frågan ens med tång. Det är rätt anmärkningsvärt. 
 

Att inte betrakta den här situationen som kris är något relativt nytt i svensk politik.

Det finns en statlig utredning från 90-talet, som blev en proposition 1997. Den behandlade ”Beredskap för svåra påfrestningar för samhället i fred”, där massflykt är en av dessa stora påfrestningar. 
 

Definitionen på vad som är en svår påfrestning identifierades av den socialademokratiska regeringen under Göran Perssons ledning som la fram propositionen som en situation ”som avviker från det normala, uppstår hastigt, hotar grundläggande värden och kräver snabba beslut”.

Massflykt är alltså en av dessa. 

Anledningen till att jag här använder en 20 år gammal proposition är för att dels visa allvaret i dagens situation och peka på att vi verkligen borde betrakta dagens situation som en kris, dels visa vad socialdemokraterna, som ju har regeringsmakten, tyckte förra perioden de hade makten. 
 

Propositionen bygger på betäkande, varav en av dessa är en 67 sidor lång rapport som bara handlar om massflykt och heter ”Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande”. I den går man igenom tre scenarior som alla beror på flykt från Ryssland och Baltikum. Men orsaken till flykt är i praktiken irrelevant. Nedan ser ni scenario två och vilka volymer det handlar om. 35 000 på en månad, vilket alltså München redan fått.

Nu förväntar vi oss inte exakt denna höga volym själva men 100 000 på ett år måste ändå betrakas i denna kontext. Bara München har som sagt tagit emot 40 000 flyktingar på mycket kort tid. 
 

I propositionen anser regeringen att omfattande tillströmning av flyktingar och asylsökanden till Sverige kan komma att utgöra stora påfrestningar på samhället. Dagens nivåer gör det. Det är därför är största vikt att såväl regering som opposition samt media börjar förhålla sig till den verkligheten och löser problemen. 
 

En sak som redan då var en lösning var TUT, så kallat tillfälligt uppehållstillstånd. Det är alltså ingen ny idé som bland annat Moderaterna har, även socialdemokrater hade den uppfattningen 1997 som ett av många verktyg för att hantera stor invandring. 
 

En sak som är helt knäpptyst i debatten är vilka påfrestningar en sådan stor invandring på kort tid som vi har och väntar oss får för följdeffekter på  samhällsfunktioner som till exempel hälso-och sjukvård.

I delbetäkandet om just massflykt konsteras att det ställer mycket höga krav och att sjukvården under en period kommer bli tvungen att skjuta upp medborgarnas vård för att kunna hantera flyktingar. 

Vad finns det för planer från regeringens sida angående sjukvården?
 

Jag har tidigare skrivit om vad Boverket i våras föreslog som lösning på den akuta bostadssituationen vi har, där de föreslår stora ingrepp i den privata äganderätten och socialisering av bostadsmarknaden för att kunna ge flyktingar bostäder. 

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen var inte främmande för detta. Tvärtom föreslogs detta redan då för att lösa en allvarlig massflyktssituation. 

Därutöver bör det även finnas möjligheter att förfoga över enskilds egendom och ta ut personal med tjänsteplikt”.
 

I delbetänkadet, som ligger till grund för propositionen, utvecklar utredarna närmare hur de tänkt lösa en akut bostadssituation. 
 

Bland annat skulle man kunna använda Förfogandelagen från 1978.

Visste ni att vi hade en sådan? Inte jag heller. Det är en lag konstrurerad främst för krig men skulle kunna användas, och missbrukas, i andra situationer verkar det som. Om man får tro betäkandet. 

Enligt den kan regeringen via beslut från riksdagen ta människors fastigheter. Det gäller alla typer av fastigheter inklusive villor, sommarstugor, industrifastigheter etc. Man kan också tvinga ägaren att ordna transporter. Och tvinga folk att arbeta med det försvarsmakten bestämt. 
 

Denna lag tyckte utredarna bakom SOU 1993:89 alltså att man skulle använda för att lösa en akut flyktingssituation.

För enligt betäkandet ska bostadssituationen kunna lösas just med ”rekvirering av fastighet som tillhör annan är staten”.
 

Följande personer la fram propositionen. 
 

Beslutet fattades den 14 maj 1997 i enlighet med regeringens förslag men med vissa tillägg om ytterligare utredning. 
 

Att en socialdemokratisk regering beslutat att ta folks hus och fastigheter med stöd av Förfogandelagen vid massflyktssituation bara för 20 år sedan är viktig information anser jag, mot bakgrund att Boverket våren 2015 i sitt delbetäkande är inne på samma spår. 

Det positiva är att dåvarande regering förstod och identifierade samma situation som vi står inför nu som en krissituation. Det gör varken nuvarande regeringen eller något av de politiska partierna ser det ut som. Det är otroligt märkligt. Att den här låsningen kring SD har lett till att politikerna ser ut att stå handfallna och istället stoppar huvuudet i sanden.  

Det är också allvarlig att den myndighet som ger råd till regeringen 2015 tycker att liknande förslag som beslutades 1997 om stora ingrepp i privat äganderätt är en okej lösning. 

Jag har två uppmaningar här. Den första är till regeringen.

Betrakta nuvarande situation som kris och tillkalla omedelbart en kriskommission för att hitta lösningar på alla de problem en sådan här stor flyktingtillströmning orsakar. 

Den andra till oppositionen:

Håll ögonen noga på Boverket och deras tankegångar om expropriering och socialisering. Med tanke på att en regering i nutid fattat liknande beslut är det ett tänkbart scenario att sittande regering kan göra det. 

Lösningen på den akuta bostadssituationen kan aldrig vara att göra ingrepp i den privata äganderätten. Då är vi på ett mycket sluttande plan. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!