Är det något jag är less på, bland mycket annat, är det kvinnor som i feminismens röda rum sitter och stickar offerkoftor av garn spunnet av egenupplevd orättvisa. Senast men garanterat inte sist i raden är statsvetaren Jenny Madestam som i sin krönika i Expressen kräver statlig styrning för att lösa såväl sin egen känsla av brist på jämställdhet och alla andras, som artikelförfattaren menar finns överallt. Den egna besvikelsen över att livet inte blev som man tänkt, de egna tillkortakommandena projiceras på resten av den kvinnliga befolkningen och ska lösas genom att nästa generations kvinnor inte får möjligheten att fatta egna beslut. De ska i detta avseende omyndigförklaras för att artikelförfattaren fattat fel beslut och överlåtas till pappa statens...
Unlock with Patreon