Du ska döden DÖ, eller?

I brist på sakpolitik att diskutera, för värre stiltje på den politiska arenan har vi väl inte sett på rätt länge, har diskussionen om Decemberöverenskommelsen (DÖ) blossat upp. 

Främst av ett gäng tongivande borgerliga skribenter men även en del kommunpolitiker i främst Moderaterna, har nu tagit bladet från munnen på grund av distriktens årsmöten. 

Men jag är rätt utled på debatten faktiskt. 

Det är nämligen ett sabla gnäll från höger. Utan någon förankring i reell verklighet eller politik, tycker jag. Alternativet är noll fokus på.

Det ÄR ingen kul situation politiskt eller parlamentariskt just nu men givet läget är inte DÖ problemet. 

Personligen tycker jag att Alliansen skulle ha fällt regeringen Löfven i misstroendeförklaring.

Inte ihop med SD utan självständigt. Det är nämligen så partier agerar i riksdagen – alla partier tar egna beslut och har lika mycket att säga till om per person. Per mandat. Alla har en röst, även om rösten i sin tur dikteras av partiet man tillhör. Det är finessen med det parlamentariska systemet vi har. Om SD väljer misstroendeförklaring eller ej skulle Alliansen struntat i utan tagit ett eget beslut att fälla eftersom det var det rätta att göra. Regeringen hade då fallit eftersom SD misstroendeförklarade. 

Är man inte förberedd är man oförberedd.

Och är det något Löfven visat med all önskvärd tydlighet är det just det. Amatörmässigare regeringschef får man faktiskt leta efter, både historiskt i Sverige och i EU. 

Det har bara gått 6 månader och jag har skämts fler gånger för att det här är mitt lands regering än jag kan räkna, tyvärr har dessutom många av skämskuddarna levererats framför ögonen på resten av världen. Ni vet, de som styrs av proffs och inte praos. 

När statsministern accepterar uppdraget han får av talmannen att bilda regering får han det med förtroendet att hans budget är förankrad i riksdagen och går igenom. Det är så dealen ser ut. Löfven sa till talmannen att hans budget skulle gå igenom. Men gjorde inte ett dyft för att försäkra sig om det utan blundade och hoppade. Så kan man inte sköta ett land. I det läget skulle Alliansen ha misstroendeförklarat och gett Löfven sparken. Låtit talmannen antingen fråga Löfven igen så han kunde bilda en ny regering eller låtit frågan gå vidare. 

Det valde de tyvärr bort. 

Först tyckte jag att ett nyval var en kanonidé. Jag kände mig otroligt peppad för att ta revansch, det sticker jag inte under stolen med

Så jag blev också besviken när det blev inställt. Sedan såg jag siffrorna i nytt ljus och insåg att väljarna inte ännu tänkt välja om.

Sannolikheten att ett nyval 1) hade lett till Alliansseger eller 2) ens förändrat något var obefintlig. Väljarna hade i december ännu inte tänkt om. Det enda ett nyval skulle leda till var att SD skulle växa och KD eventuellt åka ur, tillsammans med Folkpartiet kanske. En katastrof. En utplånad Allians, hela vänsterns våta dröm. Så att stoppa ett nyval var mycket klokt av de borgerliga. Då var jag ändå en av de värsta kritikerna till just detta i just december men ibland behöver man backa för att se saker klart.

Jag var som många, fortfarande besviken över att vänstern trots usla siffror ändå fick bilda regering. Och missade att titta på verkligheten. 

Istället för nyval uppstod DÖ.
 

Men de borgerliga partierna hade ändå tänkt lägga enskilda budgetmotioner under oppositionstiden, tror jag.

Det var förmodligen planen hela tiden – att lägga den första gemensamt då man lovat väljarna detta i valrörelsen och till skillnad från socialdemokraterna håller man vad man lovat. Men under resten av perioden lägga enskilda för att kunna särskilja sig från varandra och utveckla sin egen politik. Om man måste kompromissa i en gemensam budget hela tiden finns det mycket mindre utrymme för det. Alltså är det logiskt att lägga egna motioner.

Landet har alltid styrts så. Att de som förlorat valet lägger enskilda motioner och bedriver oppositionspolitik tills chansen att ta över vid nästa val dyker upp. Man bidar sin tid.  

Givet att de redan hade bestämt detta långt innan kom de alltså till förhandlingsbordet med Löfven med en stor fördel – de hade tänkt att ”ge bort” något de redan gett bort. De lovade därför att lägga egna motioner. Vips, så var regeringens budget den med störst underlag i riksdagen. 

När Alliansen styrde la alltså de rödgröna också enskilda motioner, varje höst och varje vår. Det är inget konstigt. 

Skillnaden mellan detta och DÖ är att Alliansen dessutom lovat att lägga ner rösterna om det finns risk att ett budgetförslag kommer att få SDs röster eller någon annans, och vinna över regeringens. Det är det här folk är irriterade på. Att man lovat att inte rösta på sitt eget förslag. 

Det kan man förstå. Att det parti man röstat på helt plötsligt lovar att inte rösta på sitt eget förslag. 

Men hur ser då verkligheten ut bakom detta?

För det första måste man kolla hur stor andel regeringen har.

De fick 37,9 % i valet ihop (S + MP), vilket innebär 138 mandat i riksdagen ihop. Det ger 138 röster när budgeten röstas om. Moderaterna är störst efter detta så det är bara deras budgetmotion som kan gå igenom om SD väljer att rösta på deras budget och inte sin egen. De skulle då få 133 mandat i riksdagen, eller röster, på den budgeten. Regeringen skulle ändå få flest röster. Partierna röstar på sin egen och i övrigt lägger ner rösterna, precis som man alltid brukar göra. 

Givet att alla partier lägger sina egna budgetmotioner mot regeringens gemensamma och alla utom SD de facto också röstar på sin egen budget behövs varken inflytande av V eller svika väljarna genom klumpigt formulerade ”vi lovar att vi inte röstar på vår egen”. Moderaterna kan rösta på sin egen och det spelar ingen roll vad SD gör. De övriga partierna är så små så att de lovar att rösta på sin egen budget spelar faktiskt inte heller någon roll i budgetomröstningen. De hade inte behövt formulera sig så alltså. 

Men nu pratas det alltså vitt och brett om att ”riva upp DÖ”. 

Okej, säg att man gör det. Var är alternativet?

Att Allianspartierna inte passar på att utveckla sin egen politik och lägger massa tid på att förhandla ihop gemensamma budgeter vår och höst i fyra år med SD som maktspelare som när som helst kan välja att fälla regeringen, gång på gång? Inget bra alternativ tycker jag personligen. Hur ska företag och individer kunna planera inför framtiden om man varje halvår riskerar parlamentariskt kaos? 

Det andra alternativet är att man lägger en till gemensam budget, som SD skulle kunna rösta på om de vill och sedan fäller hela regeringen Löfven, som man borde gjort i december.  Men då måste man vara beredd på antingen nyval eller att få frågan av talmannen. När man är redo för detta kan det vara ett alternativ.

Redo var man dock inte i december, därav den här manövern kallad DÖ. 

Det tredje alternativet är att ”samarbeta över blockgränserna”. 

Detta betyder ”bli dörrmatta åt sossarna”. 

Att förhandla med en sosseregering utan att sitta i den är det absolut sämsta man kan göra som borgerlig. Då säkrar man sosseinnehav för åratal framöver. Detta vet vänstern i spalterna och detta vet sossarna, alltså är det detta man gång på gång upprepar.

Samarbeta över blockgränsen. Lägg er platt. Visa väljarna att trots att S bara har 31 % så är det de och alltid de som bestämmer. De kan få en Allians som har 141 mandat i riksdagen på knä trots att regeringen bara har 138 mandat för att ”det är det bästa för landet”. 

Well, nä. 

Det här är inte alls samma sak som DÖ även om det i debatten kan låts som om det är hugget som stucket. Att inte lägga en gemensam budget som Allians är något helt annat än att förhandla med regeringen. 

Borgerligheten ska inte förhandla budget med sossar och miljöpartister för att ”ta ansvar” över landet. Ansvaret att lägga och få igenom sin politik har varje regering själv, det är inte oppositionens.

Personligen tycker jag att en rödgrön budget de facto leder till ett sämre Sverige men det räknar jag med att borgerligheten löser när de vunnit valet. Inte när de sitter i opposition. 

Det är INTE de borgerligas ansvar. Sossarna ökade med 0,35 % i valet. Läs igen. 0,35 % motsvarade dennaa så kallade ”vänstervind” sossarna på Aftonbladet tutade ut under hela förra våren.  

För vad blir följden om Alliansen förhandlar med regeringen om budgeten?

De borgerliga kan inte en enda gång under mandatperioden kritisera budgeten och de politiska konsekvenserna den leder till. Grunden för det mesta av politiken en regering gör ligger just i budgeten.

Om Alliansen varit med och påverkat den är de sedan bakbundna att göra sitt jobb – att vara i opposition. De har i det läget alltså utplånat sig själva politiskt för hela mandatperioden. 

”20 000 jobb försvinner om ni höjer skatten på jobb för unga!” – Tja, det är er budget så…..

”Förbjuder ni privata företag i välfärden försvinner valfriheten” – Nä, för det är er budget….

Det här vet också alla vänsterdebattörer. Det är därför de ligger på om samarbete. 

Vad är då skillnaden mellan att släppa igenom en budget från regeringen, något man alltså kan göra helt utan att som i DÖ lovat att inte rösta på sin egen budget, och samarbeta med regeringen?

Att man fortfarande är självständig. 

Att man fortfarande kan visa väljarna alternativet och driva igenom så många av sina egna förslag som möjligt emot regeringen alldeles oavsett vad som står i deras budget. För många politiska förslag måste passera riksdagen först.

Regeringen ska göra som riksdagen bestämt, inte tvärtom.

OM alla borgerliga partier har inte bara förlorat budgetomröstningen utan också förhandlat aktivt med regeringen kommer man sedan vara låst att stoppa alla dumheterna i praktiken. Vilket man alltså gör i riksdagen. Budgeten kan gå igenom men alla politiska förslag som är idiotiska, de flesta alltså, kan sedan Alliansen plocka ned. Ett efter ett. Givet att SD också tycker förslagen är dåliga.  

Om man låter bli att bli dörrmatta kan man visa väljarna varje vår och höst vad man själv skulle gjort OM man var i regeringsställning.

Det kommer löna sig, om man samtidigt ger väljarna svar på de stora frågorna: integration, bostad, välfärdens framtida finansiering, skolan

Då återstår frågan: gick man ut med DÖ för att, som man sa, sossarna ska respektera detta till 2022? 

Nej. Det tror jag inte en sekund på.

Alliansen kommer nog spräcka DÖ före det, senast hösten 2017 tror jag. För då läggs sista budgeten innan valrörelsen. Då kan man visa väljarna inför valet att vi är enade, vi är Alliansen och vi är inte på något sätt uträknade. Vi kan samarbeta. 

Och det kommer hur som helst bli lättare för en Alliansregering att regera i minoritet för att SD inte är socialister som V och MP och delar av S. Vi har redan idag en icke-socialistisk majoritet i riksdagen och det kommer vi ha även efter valet 2018. SD går dessutom politiskt mer och mer åt höger och gör sig av med en del gammal sossepolitik. Mattias Karlsson har uttryckligen sagt att de vill bli ett konservativt parti. 

SD har aldrig sagt att de kommer fälla varje regering de inte ingår i eller fått påverka. De har sagt att de kommer fälla alla budgetar som ökar invandringen. Skulle SD någonsin rösta på en S-budget? Det beror alltså på. Detta och på hur i övrigt deras politik sammanfaller i framtiden men jag är övertygad om att Alliansen är beredda att chansa på att denna sannolikhet är låg. . 

Nej, det här innebär inte att Alliansen kommer att bilda regering med SD eller ens förhandla budget med SD. Men det kommer innebära att SDs värderingar och egen politik framöver helt på egen hand kommer matcha de förslag Alliansen lägger i större och större utsträckning och politiken går igenom. 

Slutsats:

Ja, DÖ har varit dåligt formulerad och synnerligen uselt kommunicerad. Men nej, det innebär inte någon omvälvning i det politiska läge som vi befinner oss i just nu. Det är att krasst konstatera. Och nej, alternativen är inte bättre. Just nu. 

Det absolut sämsta alternativet är att ”samarbeta budgeten över blockgränserna”. Det är att skriva avtal på att vara evig dörrmatta åt sossarna. Så kan vi inte ha det. Absolut inte. 

Glöm inte heller att all makt här ligger hos Alliansen, inte regeringen. De kan när som helst hitta ett skäl att bryta överenskommelsen, lägga en gemensam och då vara beredd att fälla regeringen om SD bestämmer sig för att rösta på deras budget. Då måste de samtidigt vara beredda på nyval eller att ta över själva. Det är även detta ett bättre alternativ till evig-dörrmatta-alternativet. 

S har allt att vinna på dörrmatte-alternativet och kommer framhärda ända till 2018 att man måste ”samarbeta över blockgränserna”. De vill nämligen utplåna Alliansen och säkra sitt eget maktinnehav. Tro inte för en sekund tugget om ”bäst för Sverige”. 

Men glöm inte heller att Löfven brutit i stort sett varje vallöfte och varje överenskommelse som fanns just över blockgränserna. Här är det alltså bara ett spel för gallerierna, inget annat. Detta är skälet varför jag är säker på att DÖ aldrig från Alliansen sida var tänkt att fungera till 2022. Ingen borgerlig proffspolitiker kan för en sekund lita på att Löfven skulle ära denna överenskommelse i opposition. 

Jag tycker det bästa inlägget i den här debatten kommer från före detta riksdagsledamoten för Moderaterna, Karl Sigfrid som i dagens Svenska Dagbladet reder ut begreppen nyktert.

Framför allt det här att tvinga S förhandla budget med V i någon hopplös förhoppning att driver Löfven bara landet i tillräcklig misär kommer väljarna av pur tacksamhet för att slippa Sjöstedt hoppa över blocken. Och på köpet får vi avstannad tillväxt, massiva skattehöjningar, en skolpolitik som struntar i kvalitet utan bottnar i dröm om planekonomi då alla företag ägs av staten och kapital- och företagsflytt ut ur landet. 

S och MP behöver som sagt inte V för att få igenom sin budget. Det minsta dålig alternativet är att låta dem lägga en egen budget som inte styrts av partiet som fram till 2010 de facto hade planekonomi i just sitt partiprogram och bara fram till nyligen styrdes av en kommunist som grät när muren föll. 

Men S behöver som synes inte heller V för att väljarna ska se hur sopiga de här. Det har de redan visat att de helt på egen hand fixar utan Sjöstedts hjälp

Väljarna börjar redan döma ut regeringen Löfven sett till opinonssiffror. S har sin lägsta siffra på 27 % sedan Juholt-tiden och i veckan var Alliansen större än regeringen för första gången på länge. Kanske får vi ett val tidigare än 2018 men då inte i ett läge när Alliansen skulle haverera utan faktiskt ta makten ordentligt. Jag har inget emot att de, när de är mogna och tajmningen är rätt, bestämmer sig för att eventuellt spela ut det kortet. 

Tills dess vill jag att Allianspartierna sätter på reform-motorn och blir relevanta och pigga igen. 

För egen del hoppas jag också att mina borgerliga kollegor slutar skriva så tjatiga och tråkiga artiklar om DÖ som inte vid ett enda tillfälle bottnar i någon sakpolitisk verklighet och något alternativ utan just hur vi ska göra istället lämnas obesvarat för att…….det är roligare att klaga? Jag vet inte. 

Bäst hade varit att fälla regeringen Löfven. 

DÖ kommer dö alldeles av sig själv när tiden är mogen och förpassas till de sälla jaktmarkerna. 
 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!