Upp till Ytan

Det här är det första inlägget av, förhoppningsvis, flera där jag publicerar historier från människor som på olika sätt drabbats av fackets maktmetoder. Små människor som inte haft en chans mot resurserna och styrkan fackförbunden har.

De är helt anonyma för att många vet hur mycket makt facket har.  

Det här är deras berättelser. 

”När jag jobbade som 18-åring för SJ 1988, så tvångsanslöts jag till LO. På min första dag fick jag ett inbetalningskort på postgirot till det lokala LO-förbundet/klubben. När jag ifrågasatte det så bara skrattade de och såg ut som om jag pratade marsianska. Det var inte en fråga om ”vill du vara med?”, det var bara ”betala!” .

Du kan gott kalla mig Henrik och benämna att det var SJ jag jobbade för och att det var LO som trampade på mina rättigheter. 

Mvh, Henrik
 

Hej, och tack för att du hjälper till att ta upp detta till ytan!

Jag har själv drivit ett litet företag med en enda anställd under flera år. Jag startade i tjugoårsåldern och när jag anställde så varnade folk mig att det var så svårt att ha anställda. Jag förstod inte vad de syftade på, mina anställda tyckte jag var en bra och rättvis chef, som gjorde allt för dem och ställde upp för dem i alla lägen.

När jag gick igenom en personlig kris så tog det så mycket på mig att jag inte orkade satsa på företaget, jag behövde bara fokusera på att överleva själv. Som en effekt så fick jag inte in nya kunder och man såg på siffrorna att det höll på att gå utför.

Jag fick säga upp min anställda, det fanns varken pengar till honom och jag själv hade inte tagit ut lön alls sista halvåret, mina sparpengar hade jag lagt in i firman för att kunna betala hans lön. Att mbl förhandla var väl bara en formell principsak tänkte jag, att ”förhandla” måste ju tom vara fel uttryck eftersom det inte finns något att tala om. Kontot är tomt så jag måste säga upp.

På mötet sitter min anställda och fackrepresentanten på en sida av ett enormt bord, jag är ung tjej och typ två äpplen hög på andra, och kände direkt en obehaglig känsla i magen. Skulle jag inte bara meddela att företaget inte har råd att ha anställda? Vi gick igenom de formella frågorna, som typ anledning till.uppsägning, uppsägningstid m.m.  Min anställda sa att han ville.arbeta hela arbetstiden ut (för jag hade sagt att om.jag kan få det att vända så kan han ju komma tillbaka om några månader). Facket hade dock ställt in sig på att sätta mig i konkurs och att få min anställda helt arbetslös utan chans till att ha en arbetsplats att komma tillbaka till… (som dessutom hade lönebidrag efter fas 3 pga han aldrig haft ett jobb som han klarat av som hos mig som anpassade allt åt honom).

Jag får veta att jag inte får anställa någon annan (vilket jag vet men det hade ju varit omöjligt då inga pengar fanns ändå). Härefter följer något som kommer att förstöra mitt liv i månader framöver. Jag hade under min personliga kris haft hjälp av mina vänner och syskon, som när de kunnat kommit förbi jobbet efter de slutat jobb och skola eftersom det jag gick igenom gjorde att jag ofta grät och mådde dåligt, och ville inte träffa kunder i det skicket, så snälla som de var så kom de och stöttade mig, bjöd på fika och bara snackade och fick mig att tänka på annat. Nu kommer facket och säger att jag har anställt dem istället och att jag brutit mot LAS. Jag skrattar nästan rakt ut mot påståendet, dels för att de var mina vänner, dels för att det inte fanns pengar och dels för att jag inte äe helt jävla pantad i huvudet som skulle gå och bryta mot LAS (jag var ju redan nog rädd för facket så man höll ju koll på reglerna i stora drag iallafall, men vilken liten företagare utan en egen jurist och hr-avdelning kan lära sig alla arbetsrättsregler utantill?).

De stod fast vid att jag hade anställt någon annan, samt massa andra lögner som att den anställda aldrig haft flextid till exempel trots att det stod i våra kontrakt som han själv skrivit under, tillsammans med tidrapportering osv (anledningen var att det handlade om lite minus flex samt ledighet som var begärd kring jul då facket som självklart vet allt- påstår att den anställda aldrig tagit ut eller haft semester påstådda dagar tex- hur vet de allt sånt, det var ett år bakåt i tiden och hade det varit fel redan då skulle nog den anställda ha reagerat…)

Jag skickar in ”bevisning” på allt, kontrakt, utbetalningar, tidrapportering, och att jag inte har någon anställd får de ju ta mig på orden. För jag kan ju inte bevisa genom att visa en löneutbetalning som inte finns för att den aldrig gjorts.

Facket förkastar min bevisning och säger att den inte håller. De står kvar vid sitt krav och Hotar med kronofogden om jag inte betalar det. Jag vägrar betala för allt de tagit upp är ju lögner och det vet tom min anställda om?

Sen följer hot på Hot. På telefon säger han att han ska se till att röja undan min oseriösa lilla firma, ”för det går ju inte så jävla bra för dig ändå”. Jag förstod ingenting för jag hade ju tom.lovat min anställda att göra allt för att han skulle få komma tillbaka, varför vill facket då sätta mig i konkurs?

Nästa kallade förhandling så vågar jag inte gå själv utan anlitar personer som kan regler och även ett privat stöd för jag har haft ont i magen ända sen brevet kom. På mötet säger de samma som innan, den anställda har aldrig haft semester eller flex och att jag dessutom anställt mina vänner. Jag svarar kort Nej. På alla frågor. Nej. Tillslut säger de då att de ska stämma mig för att jag brutit mot LAS, kommer kräva ett stort skadestånd och de ska dessutom anmäla mig till skatteverket och polisen, för om man inte hittar en löneutbetalning så har jag nog svartjobbare (verkar ju mycket logiskt och troligt när jag själv inte kunnat ta lön på ett halvår plus att jag fått ta lån för att klara mig privat- att jag då skulle anställa någon, svart eller vitt, känns som ett logiskt steg efter den krisen…)

Men jag orkar dock inte med alla hot. Jag säger att de gärna får anmäla mig för jag har inget att dölja. Mötet slutar typ med att de säger ”bra då ses vi i rätten” och Jag bryter ihop. Förutom min personliga kris som var upprinnelsen till att jag inte orkade hålla företaget på fötter, så har jag tappat min enda anställda, pengarna är slut, jag kan inte ta egen lön, har skuldsatt mig privat och allt är bara ett stort svart jävla slukhål. Då vill de ta mig till rätten. Som om.det ens skulle finnas några pengar att ta av om de hade försökt. De ringer och Hotar, svär och hånskrattar, jag frågar gång på gång vad de vinner på att sätta mig i konkurs,  de vill minsann få bort alla oseriösa företag från spelplanen. Detta trots att jag alltid betalar ut löner, har försäkringar, pensioner och har gjort allt enligt konstens alla regler för att anpassa arbetet efter min anställda (det går oclså att tillägga att jag hade kunnat säga upp pga personliga skäl men tog inte den ”fighten” för det fanns ju inte pengar heller…).

Nästa möte (de godkänner såklart inte min komplettering av bevisning så nu vill de trycka dit mig ännu hårdare) är jag förberedd på att mer eller mindre skjuta mig. Jag har gråtit varje dag sen detta hände ett halvår sen och jag orkar inte mer. På mötet händer något osannolikt,  facket frågar min anställda sånt som han skulle ha svarat ”ja” på (de hade säkert tränat på det innan), tex ”har din arbetsgivare tvingat (!) dig att ta ut semester dessa dagar”. Han svarar nej på denna och massa andra lögner och för första gången talar någon sanning på deras sida av bordet. Nu när det finns en öppning får Jag ett förslag av mina kunniga att testa med förlikning, dvs mötas typ halva vägen (vinst för dem. Förlust för mig för jag har ju fortfarande inte gjort något fel). Jag har inte pengar att ens mötas halva vägen men går med på.det ändå för att inte behöva gå gråtandes igenom ett halvår till. Jag tar ett lån och betalar dem halva deras krav och inser vilken förlorare jag är av detta på många plan.

Jag kommer aldrig vilja anställa igen och jag har aldrig varit med om vuxna människor (karlar) som ljuger, hotar, hånskrattar och förtalar så mycket som från fackets sida. De höll inte bara på att sätta mig i konkurs (jag överlevde precis tack vare stödet av mina vänner..) de höll även på att ta livet av mig, jag har aldrig mått så dåligt och känt mig så maktlös. I samtal med andra småföretagare så avråder man nu andra från att anställa (fast tro mig, jobben finns), så det äe effekten facken har- de jagar bort jobben. Grattis Sverige till högre arbetslöshet, skicka ett kort till facket som tack.

 

Hej,

En andrahandshistoria som jag har fått berättad:

Min son arbetade på ett lager där facket hade två representanter med eget kontor .När företaget skulle minska arbetsstyrkan med två man var det fackombudensom valde ut de två som inte var med i facket. Min son var en av de två. Det slutade med att den övriga personalen krävde att fackombuden skulle få sparken och att min son och hans arbetskamrat skulle få behålla sina jobb. Fackombuden vågade inte annat än att säga upp sig frivilligt. Ett populärt beslut. Alla röjde sedan ut fackombudens flotta kontor och gjorde om det till uppehållsrum med vårt gamla pingisbord bla. Gamla pärmar åkte ut där det framgick hur lönepotterna hade fördelats under åren. Gissa vem som hade skott sig!

Maktmissbruket bestod i att de valde ut de två bästa av jobbarna p g a att de inte var med i facket samt att de förhandlat till sig höga löner inkl betald väl tilltagen tid för fackligt och
politiskt (S) arbete.

 

Hej

För snart 20 år sedan var jag invald i klubbstyrelsen för den lokala fackklubben (livs) på företaget jag jobbade på. Efter ett tag konstaterade jag att något inte stod rätt till, bland annat stämde inte kassan efter personalköpen (fackklubben skötte det) och bokföringen stämde inte heller. Efter att ha lagt ner lite detektivarbete polisanmälde jag kassören för förskingring, polisen riggade en dold kamera och konstaterade faktum, en del av pengarna från personalköpen hamnade i kassörens ficka och hen anhölls och avskedades med omedelbar verkan. 

Efter några veckor fick jag ett telefonsamtal från Livs centralt där det meddelades att jag skulle uteslutas eftersom jag hade handlat ”osolidariskt”. Att kassören förskingrade pengar för såväl fackklubb som företag var inget som polisen skulle lägga sig i, en sådan sak skulle lösas internt och därför skulle jag uteslutas. Att jag blev uppringd och meddelad beslutet var för att dom bille förbereda mig på ”chocken” jag skulle få när det skriftliga beskedet damp ner i brevlådan. 

Kassören fick med hjälp av facket en fast tjänst på ett företag i grannkommunen, jag blev itesluten och behandlad som en spetälsk av mina ”vänner” i klubbstyrelsen och företaget belönade mig med högre lön och en extra veckas betald semester. 

Så fungerar det i den fackliga världen.

Omkring 1970 blockerades ett hotell för att ägaren inte skrivit under kollektivavtal. Jag gick fram och pratade med rödgardisterna: ”Om hotellet läggs ner, vad händer då?” ”Då har vi vunnit”, blev svaret. Till saken hör att om man hjälpte till med disken så fick man en gratis lunch. Så jag meddelade gardisterna att ”nu går jag in och diskar”. Vi ska skriva upp dig,” skrek man hotfullt men jag tog det som en uppmuntran. ”Vi har vunnit” är ju exakt samma inställning som i fallet med bageriet. Och det är i sanning trist med pampfasoner. Det skadar givetvis fackföreningsrörelsen i grunden.

Citat från H.O.Ns tal på IULs 25:kongress:
”– Det är samma arbetsgivare på Sri Lanka som i Sverige, ja, över hela jordklotet. De ser på oss på samma sätt, de ser oss som underordnade som arbetar för småsmulor. ”

Med den världsbilden blir det såhär.
m.

Hej Rebecca,

På det röda 70 talet sattes min pappas företag i blockad pga att pappa vägrade skriva på kollektivavtalet trots att vi som jobbade inte ville ha med facket att göra. Min pappa bråkade länge med fabriks men han hade hela tiden ett fånigt leende på läpparna. När företaget började få bekymmer av blockaden ringde pappa till Helsingborgs dagblad och berättade att han hade en väldigt viktig och stor nyhet i ärendet, journalisten kom till kontoret och då visade pappa hängavtalet med SAF…har du haft det hela tiden? Ja svarade pappa 🙂 Journalisten åkte till Fabriks och intervjuade pampen som sa att företags snart kommer att knäckas, Journalisten frågade pampen om han kollat i SAF pärmen som låg på hans skrivbord i fall företaget fanns med på listan. Nä det mindre belevade pampen tittade i pärmen insåg han hur bortgjord han var, transporterna kom igång samma dag och Pappa skrattade åt detta i flera år 🙂 
Mvh

Hej! 

Jag körde taxi ett år under slutet av 90-talet och ville gå med i A-kassan, dock utan att gå med i Transport. När jag ringde Transport och meddelade detta fick jag klart för mig att det inte var ok; jag minns att den jag talade med var mycket tveksam för att inte säga direkt negativ till mitt val att vara med i a-kassan men inte i facket.
Hur som, till slut fick jag som jag ville och fick lite senare ett inbetalningskort på 5-600 kr för ett halvårs medlemsskap som jag omedelbart betalade. Tiden gick och efter ett halvår fick jag ett brev från Transport där man meddelade att mitt medlemsskap i A-kassan sagts upp då jag inte hade betalat avgiften!
Då jag ringde upp dem sade de sig inte kunna hitta min inbetalning, detta trots att jag hade kvar kvittot på densamma. Jag skrev då ett brev där jag hotade med att lämna ärendet till rättsvårdande myndigheter om de inte omedelbart återbetalade den summa jag betalat in. Vid förnyad telefonkontakt gick det nu MYCKET lättare att hitta min inbetalning och därefter fick jag ganska snart tillbaka mina pengar, dock utan ränta naturligtvis.
Alldeles uppenbart försökte Transport blåsa mig på såväl medlemsskapet i A-kassan såväl som på avgiften; bara för att jag inte ville vara med i facket.
Om det inte är maktfullkomligt vet jag inte vad som skulle vara det. Ett är i alla fall säkert, jag fick bekräftat att mitt beslut att inte gå med i Transport var rätt!

Med vänlig hälsning, 
Jakob, 40 år
 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!