Välkommen till vår vardag

Igår skrev jag om LO och hur deras fackförbund inte tvekar att driva företag i konkurs. Den här gången handlar det om det lilla bageriet Ingeborgs bageri i Linköping, ägda av strävsamma invandrare, men LOs fackförbund har långt fler än en skalp från konkursade småföretag hängande på sin vägg på Norra Bantorget. Tyvärr. 

Inlägget föranledde en mängd diskussioner på Twitter och det framgår med all önskvärd tydlighet att det finns massor av människor som överhuvud taget inte förstår hur företagare har det. 

Den här tjommen från Göteborg till exempel. 
 

”Hon tog väl en i kollektivavtalet-framförhandlad långlunch”

Sug lite på den meningen

Jag är alltså företagare. Enda skillnaden mellan mig och Ingeborgs Bageri är att jag inte ens har några anställda. Okej, jag bakar inte bröd heller utan driver ett konsultföretag. Men vår tillvaro skiljer sig inte egentligen. 

Så till dig Leffe, och alla andra fack-gubbar och gummar out there som lever i ett av facket framförhandlat parallell-universum, nerlusat med fikapauser, semestrar, OB-tillägg, gratis arbetskläder, långluncher, julfester och annat – här kommer en beskrivning av vår verklighet.

Vi småföretagare med inga anställda, likt Ingeborgs Bageri. Eller någon enstaka anställd. 

Spänn fast säkerhetsbältet Leffe, för nu åker vi. 
 

 

  • Vi har ingen reglerad arbetstid, och jobbar inga 40-timmarsveckor. Själv snittar jag på 50 h. Varje vecka. Många jag känner jobbar ännu mer. 70 h inte är inte ovanligt. 
  • Semester? Glöm det. Vi jobbar på långhelger, industrisemestrar, jul. På annandagen jobbade jag 4 timmar, på nyårsafton likaså. I valborgshelgen kommer jag…..jobba. Förra sommaren när det var högsommar i 5 veckor jobbade jag 30 timmar per vecka en period. 
  • OB-tillägg? Vad sa du att det hette? 
  • Semesterersättning? Hahaha!
  • Lunch? Om vi kommer ihåg att äta tar vi lunch, oftast äter jag framför datorn så jag kan jobba samtidigt. Vissa dagar äter jag bokstavligen i farten, mellan två möten gående. 
  • Sjuk går inte. Vem ska göra jobbet om jag inte jobbar? Och företagare betalar 14 dagar sjuklön. Jag betalar alltså alla sociala avgifter och all löneskatt jag ska, ändå är jag inte försäkrad. Utan får jobba eller betala min egen vikarie, alltså får jag betala tre gånger om jag är sjuk. Jag har jobbat superförkyld, repandes från vinterkräksjuka, med influensa. Jag har små barn, jag är jämt mer eller mindre förkyld. Och sjukskriver mig….aldrig. 
  • Jag är min egen assistent, ekonomiperson, HR, IT, marknadsavdelning, eventbyrå. Behöver jag frimärken – köp själv. Behöver jag boka lunchmöte – bokar själv. Behöver jag fixa en hemsida – fixa själv. Jag lär mig allt jag måste lära mig. Jag måste göra allt i mitt företag. 
  • Först måste hyra, mobil, moms etc betalas. Blir det något över kan vi som är egna ta ut lön. En tjej jag känner startade sitt bolag 2009. 2012 hade hon en total inkomst på 26 000. Inte 260 000. Ni läste rätt. 26 000 på ett helt år. Då hade hon jobbat heltid. 
  • Om man ska kunna ta ut föräldrapenning eller VAB från Försäkringskassan tvingas man ha många knepiga samtal, som till exempel när jag skulle vabba första gången som företagare och kvinnan i luren tyckte jag skulle betala ut lön till mig själv i förskott. För er som inte noterat får alltså alla anställda betalt för EFTER de jobbat. Hela samhället bygger på att folk får lön i efterskott. Men Försäkringskassan krävde alltså av mig som egen att jag skulle betala min lön i förskott. 
  • Du ligger ute med pengar. För först ska du jobba en månad. Sedan kan du fakturera men då är det 30 dagars betalningstid. Så du får alltså vänta inte en månad på att få betalt i lön utan två. 
  • After work, personalfester, tårta, uppvaktande på födelsedag – glöm det. Du får fixa och betala det själv, dessutom är du ju själv så vem ska komma?
  • Samtidigt som du levererar uppdrag måste du sälja, annars kommer pengarna sina. Du måste alltså jobba med två separata arbetsuppgifter samtidigt. Bara fokusera på att utföra jobbet – glöm det. Det är du som ska dra in alla intäkter. Det gör man via att leverera det som är bokat bra, OCH dra in nya uppdrag och kunder. 

Varför gör vi då detta? Varför inte bara bli anställd och få dessa så eftertraktade av facket framförhandlade mysiga ”långluncher”?

För att vi har en passion. Vi är otåliga. Vi vill inte ha en chef. Vi vill ha frihet att jobba på det sätt vi vill. På vilket ställe vi vill. Vi är beredda att offra trygghet, långluncher, ja lunch överhuvud taget faktiskt, OB-tillägg, semestrar, fika, långhelger, röda dagar, kväller, helger, tid med barnen, tid för fritidsintressen, lön, löneförhöjningar……

…..för att vi brinner för det vi gör. Vi jobbar med vår hobby. Vi älskar att jobba. 

Men inbilla er inte för en enda milli-sekund att det är vi som har det soft. 

Så sjunk nu tillbaka till er vadderade av facket skapade skyddade verkstad av förmåner och rättigheter och gå hem klockan tre och lämna det verkliga jobbandet åt oss.

 Vi gör det så gärna

Vi som skapar jobb i Sverige. Vårt eget och andras. Vi är företagare. 
 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!