Med ett schysst järnrör

Det här är historien om två företagssamma invandrare som kom hit för 14 år sedan från Irak. 

De köpte i somras Ingeborgs Bageri i Linköping. 

Nu riskerar de att gå i konkurs. Varför? För att vi har fackförbund i Sverige som har gudskomplex. 
 

Sema och Ahmed Mehdi är syskon och bageriet går som nya företag gör efter ett sex månader så han kör taxi 5-6 timmar per dag. Egentligen är han grafisk designer och har dessutom en reklambyrå. De renoverade i flera månader.
 

De jobbar alltså jättemycket själva men har förutom sig själva även en enda anställd. Denna personen kontaktade plötsligt sitt fackförbund, LO-förbundet Livsmedelsarbetarna. De krävde 4000 kronor mer per månad, som det nystartade bageriet alltså inte har råd med. Ägaren har ju inte råd att betala sig själv lön, han kör taxi. 

Men se, ekonomiska argument funkar inte i den verklighet fackförbunden lever i, detta bekväma paralleluniversum. Så de satte då bageriet i blockad i mars. 

Blockad innebär att de tar ut sin medlem, det vill säga den enda anställda, i strejk och sedan sätter ut vakter utanför bageriet för att förhindra företaget att ta in andra anställda att jobba, vilket facket kallar strejkbrytare. Du behöver inte själv vara med i facket för att beskyllas att vara strejkbrytare utan det räcker att du försöker jobba. 
 

Enligt strejkvakten har bolaget två alternativ. Avtal eller avtal. Att inte teckna avtal är alltså inget alternativ. Välkommen till Sverige 2015. Där alltså företagare blir behandlade så här.

Okända facktanter kan ställa sig utanför ditt företag och stå där tills du skriver på ett avtal du inte vill ha. Bara järnröret saknas. 
 

Eftersom Livs inte tycker ekonomi spelar någon roll tänker jag bara upplysa om att en kostnad på 4000 kronor mer per månad är en ökad årskostnad på ca 67 000 kronor för bageriet (beräknad på 40 % i sociala avgifter). 

Hur såg då ekonomin ut i bageriet när Mehdis köpte företaget?

Jag skulle helst sett deras egen årsredovisning men har man bara ägt bolaget sedan i juli har man av förklarliga skäl inte hunnit göra ett bokslut än. 

Bolaget hette Ingeborgs Bageri AB. Genom att kolla på den verksamhet som fram tills i juli drev exakt samma bageri får vi ändå koll på hur den ekonomiska situationen ser ut idag. 
 

Som ni kan se hade det Ingeborgs bageri som var innan Mehdis köpte i juli alltså en årsomsättning på 416 000 kronor 2013/2014. Det gick alltså så där för tidigare ägaren. Mehdis vittnar dessutom att de direkt efter köpet hade stängt i månader för att bygga om så då kommer det in noll kronor i intäkter. 

Förra ägaren hade skulder på flera hundra tusen, de nya är garanterat inte skuldfria för att ha råd med renovering etc. 

Enligt årsredovisningen hade Ingeborgs 2 anställda året innan försäljning men drog ner till en när intäkterna halverades. Sedan sålde de. 
 

Dessutom hade de anställda lönebidrag från Arbetsförmedlingen. Trots det gick alltså 65 % av företagets intäkter till lön innan de sålde. 

Det säger sig alltså självt att en ytterligare kostnad på nästan 70 000 per år inte funkar för det nystartade företaget. Just nu.

Men Livs struntade i det och satte igång sina ”maffiametoder” genom att stå utanför bageriet en hel vecka med sina västar. 
 

Efter en vecka gav syskonen upp och tecknade avtal med Livs. 

Sedan konstaterade deras revisor att de alltså inte har råd, något de visste från början, och tvingades säga upp personen innan avtalet började gälla. På grund av arbetsbrist
 

Livs påstår under de här tiden att de bara ”vill rädda ett jobb”. Well, eller så funkar inte era Corleone-metoder på alla. Har man inte råd har man inte råd. Punkt. En färgglad väst trollar liksom inte fram 70 000 kronor hur hårt ni än håller i önskestenen med era fingervantar. 

Under blockaden försökte Fria Moderata Studentförbundet hjälpa bageriet ur bråket genom att dra igång en insamling på Facebook och fick in över 15 000 kronor som gick till bröd de köpte varje dag. Sedan gavs brödet bort till hemlösa i Linköping. Men tyvärr tvingades ändå Ingeborg att skriva på ett avtal de varken ville ha eller hade råd med. 
 

Då kan man ju tycka att Livs borde vara nöjda. De fick ett avtal, även om deras medlem sedan förlorade jobbet. Men Livs fick ju rätt och det är viktigt i fackens värd. Viktigare än jobb. 

Men nix. I fackens underbara värld är man inte nöjd förrän man drivit ett företag i konkurs. Så vad gör nu Livs?

De stämmer stackars Ingeborgs och syskonen Mehdis. På 650 000 kronor. 
 

Facket påstår att den anställda har blivit uppsagd för att denne var med i facket och på detta sätt fått sin föreningsfrihet kränkt. Men personen var alltså redan med i facket innan de började bråka och kräva att bolaget skriver på ett avtal de inte vill ha. 

Och kollektivavtalet började gälla först efter att personen sagts upp, vilket facket medger men hävdar ändå att de har rätt. 
 

Så nu är det upp till Arbetsdomstolen.

Om Livs får bestämma kommer det här lilla bageriet, ägd av två strävsamma invandrare som jobbar tredubbelt för att få företaget att fungera, gå i konkurs. 

För att företaget praktiserade SIN föreningsfrihet. Den negativa. Den som medger rätten att INTE behöva gå med i en förening. 

I sådana här lägen skäms jag över att vara svensk. 
 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!