Legitimering

Som ni vet har jag i några inlägg kritiserat bostadsminister Mehmet Kaplan, det första inlägget publicerades den 26 december. Den mest framträdande kritiken har varit påståenden att jag bara är intresserad av Kaplan för att han är invandrare och muslim. Om det vill jag säga det här.

Vi är många som strävar efter ett samhälle där kön, sexuell läggning, härkomst och utseende inte ska spela någon roll. Det är kärnan i många liberalers engagemang, även mitt. Jag vill att alla människor ska ses som de individer de är. Och dömas på grundval av sina handlingar, inget annat. Det är det samhälle jag vill ha och tror är möjligt. 

Det är därför beklämmande att upptäcka att det anses som en acceptabel argumentationslinje även från företrädare för regeringen i form av politiska tjänstemän och företrädare för riksdagen att beskylla seriös kritik som rasism. De sätter sig gladeligen och utan eftertanke i samma domarstol som tokiga bloggare och anonyma twittertroll och pekar med stora intoleransfingret. 

Förstår ni inte att det är ni som förfular och fördummar debatten?

Inte de. Det är ni.

Förstår ni inte att varje gång ni tar denna enkla och förädiska genväg och rundar det demokratiska samtalet helt, häller ni en flaska bensin till på brasan? Den brasa som de verkliga rasisterna värmer sig vid. 

För det ni gör är att ni legtimera deras uppfattning att folk tystas.

Att man inte får kritisera invandrare just för att de är invandrare och att de ska ha någon typ av demokratisk gräddfil, oavsett om de har de högsta ämbetet ett land kan erbjuda. Det vill säga minister. Att en person alltid är invandrare främst även när de styr landet. Alltid främst det. Att det krävs att man idkar självcensur för att inte hängas ut själv. 

Genom att ni behandlar seriösa debattörer på exakt samma sätt som anonyma troll, vars enda livsgnista bygger på hat, och främst hat mot invandrare och muslimer, säger ni till dem att deras åsikter är okej nu.

Ni säger att det är sanning. Ni säger att det inte är okej att kritisera en person som inte är född i Sverige oavsett.  Bara för att de är invandrare. Ni visar att gör man det fulas man ut med ett av de lägsta tricken i boken. Ni bekräftar att det spelar roll var folk kommer ifrån. Hur de ser ut. Vad de tror på. Det är ni som ger rasisterna grönt kort med tyngden av era ämbeten och positioner i samhället.

Det är ni som springer rasisternas ärenden. Marken är full med minor ni grävt ner. Ni. Förstår ni inte det? Det är ni som som viftar med vit intoleransflagg: 

”Kom ut från era hålor. Ni har rätt”. 

Vi som inte är anonyma hatare utan verkar i det demokratiska samtalet kan kräva mer. Ska kräva mer. Av varandra.  Än att hoppa ner i en träskretorik värdig endast kommentatorsfälten. 

Det är vi som måste föregå med gott exempel. Visa vägen. Vi som har som yrke att debattera och jobbar i demokratins och yttrandefrihetens tjänst. Vi måste visa att det är just så här, genom demokratiska samtal, vi kan lösa problem. Och att vi kan hålla diskussionen saklig och levande utan personangrepp och ful retorik oavsett om vi har vitt skilda åsikter. Att vi kan hålla två saker i huvudet samtidigt. Kritik ska bemötas med argument. Inte en klubba i huvudet. 

Det är vi som har ljuset i åsiktskorridoren. 

Det är vi som ska efterleva de stora orden, som är så lätta att säga men så svåra att praktisera. Men det är vi som ska visa att det går. För det går. Det är vi som gemensamt inte ska acceptera att nivån i det offentliga samtalet är så låg att det är okej att trampa på den. 

Det är vi som måste gå före. 

En människa är en människa är en människa. 

Det vet jag. Vet du?

/ Rebecca Weidmo Uvell

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!