Regeringens mörkläggning

Vissa saker i detta inlägg kan vara en upprepning av saker som framgått i mina tidigare inlägg men behövs för den kronologiska ordningen. 

Idag skriver jag en krönika i Dagens Samhälle om vikten av offientlighetsprincipen. Och använder mina egna erfarenheter under arbetet med inläggen om Kaplan som exempel på den usla respekt för offentlighetsprincipen regeringen uppvisat.

Framför allt har jag haft kontakt med Näringsdepartementet, samma departement som fälldes av JO när Expressen anmälde den 2012.

Från min första kontakt med Näringsdepartementets administrativa avdelning som sköter registratoruppgifterna, det vill säga begäran om offentlig handling, har de förhalat, ignorerat, obstruerat, låtsas inte förstå – mörklagt.

För att skydda statsrådet och regeringen.

Mot sina egna medborgare som med stöd i lagen kräver sina rättigheter att granska makten.

För så här står det på regeringens egen hemsida om offentlighetsprincipen:

Allmänheten har rätt att ta det av handlingarna.

Offentlighetsprincipen regleras i Tryckfrihetsförordningen kap 2.  Det är en av Sveriges grundlagar:

”En grundlag, konstitution eller författning, är en lagsamling som utgör de grundläggande formella normerna i en stat, beslutade av den eller de som innehar den politiska makten. Grundlag skiljer sig från lag genom att i allmänhet vara kringgärdad av sådana procedurregler att ändring är omständligare att få tillstånd. Ofta uppfattas också grundlagen som mer legitim av statens medborgare eller undersåtar, varför den allmänna opinionen försvårar förslag till förändring”

Så viktig är offentlighetsprincipen. Vår demokrati vilar på den. Och yttrandefriheten, för den ska ”frjämja ett fritt meningsutbyte och allsidig upplysning” som det står i lagen. Att inte respektera den är alltså i förlängningen en bristande syn på såväl demokratin och yttrandefriheten.

Detta har hänt. 

Den 17 januari skickade jag via regeringens hemsida och registratorn på Näringsdepartementet in ett webbformulär där jag begärde ut Mehmet Kaplans utlandsresor. Nedan ser ni mailet jag skickade. Som ni ser är jag väldigt tydlig med vad jag behöver, för att undvika missförstånd. Jag har nämligen tyvärr haft med andra registratorer att göra under hösten och vet att finns det en enda möjlighet till kryphål att svara på fel fråga tas den. Så min begäran var alltså glasklar.

Det enda beröm Näringsdepartementet får under hela den här processen är att det bara tog dem 2 dagar att svara på mitt första mail. Visserligen fick jag inte det jag begärde men det svarade i alla fall. Så det levde upp till en punkt i Tryckfrihetsförordningen – skyndsamt hanterande.

För dsen 19 december fick  jag svar med en PDF-fil. Fint, tänkte jag och la den på hårddisken utan att tänka mer på det. Jag tänkte kolla på det under julhelgen. Så den 26 december öppnar jag PDF-en och hittar……hälften. Dessutom upptäcker jag att det tagit bort vissa saker. När jag går tillbaka till mailet ser jag att de hänvisar till sekretess.

Jag är helt ny på det här området så jag hade ingen aning spontant vilken typ av sekretess hon hänvisat till. Så jag blev tvungen att kolla upp det. Detta är 15 kap 2 § i Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som registratorn hänvisar till i sitt mail.

Vad här det då som är rikets säkerhet enligt Näringsdepartementet? Jo, var statsrådet befann sig mellan ca 12 och resten av dagen den 17 november när Mehmet Kaplan var i Ankara och representerade Sverige på en officiell tjänsteresa.

Jag mailade tillbaka till Carina Eklund den 26 december.

Som ni ser reste alltså Mehmet Kaplan innan sin delegation, som kom först på kvällen den 17 november. Men det är ”fara för rikets säkerhet” att avslöja vad han gjorde. Och det skrev jag i mitt första blogginlägg där jag ifrågasatte sekretessen. Det inlägget lästes av över 50 000 personer och blev viralt i sociala medier. Näringsdepartementet blev stressade och hans tjänstemän mailade mail, miljöpartisterna fick panik och började twittra, blogga och anklaga mig för rasism. Det ledde till att Näringsdepartementets expeditionschef Fredrik Ahlén tyckte sig känna sig tvungen att ta över kontakten och mailade mig själv den 30 december.

Som ni ser står det ingenting om att detta var en delleverans och att resten av handlingarna kommer senare. Utan det framgår att detta är svaret på min begäran. Men jag fick bara hälften av handlingarna jag begärt. De chansen kanske och tänkte att jag inte skulle märka det. Men vips, efter mitt framgångsrika blogginlägg dimper det ner ett mail till i boxen. Från exepeditionschef Fredik Ahlén, som säkert tyckt att läget började bli besvärligt och tog över själv. Han låtsas nu som om det hela var väldigt tydligt att vissa saker skulle levereras nu, 13 dagar senare. Mmm.

Men även han hänvisar till rikets säkerhet. Och därför fick jag inte ut Kaplan och hans 7 man starka delegations alla kostnader för resan till Hong Kong. Jag har bara fått se flygbiljetterna och vissa hotellkostnader. Men inte ett enda papper om representation och inte fullständigt. För rikets säkerhet hotas om vi fattar exakt hur mycket dollares Kaplan brände i Hong Kong.

Gissar jag.

Det är något skumt här.

När Kaplans politiska sakkunniga Sussanne Åkesson intervjuades i Dagens Opinion efter julhelgen, den 8 januari, om mitt inlägg fick jag chansen att svara i en egen intervju. Och chansen att igen ställa frågor om sekretess. Alltså ytterligare en vecka efter Ahléns mail.

Den 8 januari mailar jag Fredrik Ahlén och kräver svar på mina frågor.

Jag fick då ett mail från en person med kunskaper om departementen och offentlighetsprincipen som tipsade om att kräva överprövning av sekretessen. För då tvingar man upp ärendet på regeringsnivå. Så den 9 januari begärde jag överprövning av sekretessen angående bland annat Kaplans förehavanden den 17 november.

Och bingo.

Nu fick Fredrik Ahlén fart under galoscherna och plötsligt var det inte alls sekretess i Ankara. Samma dag som jag begär överprövning, den 9 januari,  skickar han det här mailet:

Det tog alltså mer än 3 veckor för Näringsdepartementet att svara på frågan. Och de har låtsas som det regnar, inte svarat på frågor, förhalat, obstruerat, hittat på sekretess som inte skulle hålla för överprövning – allt för att mörklägga för regeringen.

Men frågetecken kvarstår. Tyvärr. För de har än så länge fortsatt vägra att svara på frågan när Kaplan reste till Hong Kong. För enligt programmet avreste Kaplan den 1 december från Istanbul. Men han bor inte i Istanbul, han bor i Stockholm. Och biljetten bokades Arlanda-Istanbuld-Hong Kong.

Först igår fick jag svar. Från en ny person. Och plötsligt går det inte att lämna ut informtationen. Med hänvisning till bilagan nedan.

Men det här är skitsnack. Vet ni varför jag vet det? För att nedanstående ingick i de första handlingarna de skickade till mig.

Ser ni vad jag ser? Japp. Specifikation av flight.

Så nu har jag kompletterat min begäran om överprövning, som alltså även gällde Istanbul, med beviset ovan på att de visst diarieför den typen av handlingar.

Parallellt med det här har jag försökt ut att få reda på vilka assistenter Kaplan haft under hösten. Först mailade jag den 5 januari men fick ingen kopia. Så jag mailde igen den 7 januari, och den 9 januari. Då fick jag svar av……trumvirvel…..Fredrik Ahlén.

Nu ska ni jämföra vad jag begär med det Ahlén svarar. Finn fem fel. Exakt, han svarar alltså inte på frågan.

Så jag svarade direkt och protesterade mot att han inte svarat på frågan.

Då låtsas han som att han inte sett min fråga (!). Och nu levererar han tre namn. Bra, tänker ni kanske.

Men när man googlar de här personerna hittar man lite mer information. Och bevis på att desa personer ingalunda har varit anställda assistenter till Kaplan utan jobbat på andra funkationer, kanske åt Kaplan tills hans ordinarie stab kommit på plats. De jobbar åt Miljöpartiet på riksdagen. Alla tre. Jag mailar igen och påpekar det här.

För några dagar sedan dyker det här mailet upp i boxen. Från en helt ny person. Cecilia Aste jobbar som HR-chef. Och bifogar handlingar. Bingo, tänkte jag och öppnade filen.

Och hittar ETT anställningskontrakt. På en tjej som anställdes den 7 januari. Hittar ni felen, igen? Ja, hon har ju knappast jobbat under hösten. Vilket var min begäran. Utan hon har alltså jobbat en vecka när detta blogginlägg skrivs.

Suck. Så jag mailar IGEN (så otroligt tjatigt) att de inte svarat på frågan och att jag vill ha informationen. Då tror Aste att jag överprövar. Hur ska jag kunna överpröva en begäran som inte ens lämnats ut?

Ska jag sammanfatta min kontakter med Näringsdepartementet och min första ordentliga erfarenhet av offentlighetsprincipen blir det följande ord:

                                    MÖRKLÄGGNING

I varje kontakt med Näringsdepartementet, i_varje_kontakt, har de obstruerat, tänjt på sanningen, igonrerat, medvetet missförstå, förhalat, ja, gjort precis ALLT för att inte leva upp till grundlagen och tryckfrihetsförordningen kapitel 2. Som ger oss medborgare möjlighet att granska regeringen.

Jag är förbannad. Och bedrövad.

 För det här visar så tydligt att regeringen och dess hantlangare inte är speciellt intresserade av yttrandefrihet och medborgarnas grundlagsstadgade rättighet till insyn. Extra tragiskt blir det här i skuggan av dåden i Paris, där 12 människor mördades för att de praktiserat sin rätt att granska, och i det här fallet, förlöjliga, makten och annat i samhället.

Det här också samma regering som skriver debattartiklar med stora lobbyorganisationer (Wiksröm/IOGT-NTO, Ylva Johansson/LO och Ardalan Shekarabi/Byggnads), håller presskonferenser (!) ihop med Byggnads (Shekarabi) och försöker runda demokratin gällande remissinstanser genom att i proposotionen om att förbjuda LOV ha endast 10 dagars remisstid. Tack och lov var Lagrådet vaket och satte ner foten. Men de försökte.

Det är ynkligt. Och ni borde skämmas.

Slutade det med att jag protesterade via mail då? Nä, givetvis inte. Det är inte min grej.

Så idag JO-anmälde jag Näringsdepartementet. Två gånger. En gång för hanteringen av min första begäran, och den andra för soppan med assistenterna.

Game on.

Uppdatering 16 jan kl. 9:47: när krönikan publicerades la Dagens Opinion upp följande på sin sida

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!