Är glaset halvfullt?

Det finns ett enda ord man kan sammanfatta det politiska läget just nu med: förbannade. Folk är förbannade. Över avblåst nyval och över decemerdealen. Eller DÖ. Mycket passande namn för övrigt. 

Vissa debattörer vill göra gällande att anledningen till den kraftiga reaktionen är att folk inte förstod att borgerligheten förlorade valet. Förrän nu. Den slutsatsen är fel. Vi har förstått. Andra debattörer, som Per T Ohlsson, påstår att mest framträdande i missnöjet har varit “avdankade gamla moderater marinerade i sossehat”. Det är också fel. Dessa föredettingar vädrar alltid morgonluft vid minsta kris och blir tacksamt uppringda av media, även om deras åsikter alltid är lika relevanta som deras politiska karriärer. Inte alls med andra ord. Och resten av oss bryr oss alltså lika mycket om deras åsikter gällande DÖ som om allt annat, det vill säga…..inte alls. 

Även jag har varit förbannad. Och skrivit inlägg både här och i krönika. Men när man är förbannad ser man inte alltid klart och man fattar inte alltid rationella beslut. Se på Löfven och nyvalet, som just var ett beslut fattad i aggressionens ångor. 

Men nu är det dags att sluta vara tjuriga pessimister. Och försöka vända och vrida lite grann på det som hänt. 

För nu är nyvalet inställt. Och DÖ finns. Men är glaset halvfullt eller halvtomt?

Politik är ett spel. Och inför nyvalet såg de lägsta oddsen ut att ligga på samma läge som nu, med risk för samtliga att trots detta tappa. Men SDs siffror såg å sin sida ut att vara de enda med säkra odds att öka. Loose loose alltså, för såväl rött som blått. Och alla var trötta och panka. Gnälligt skäl kan tyckas men än dock ett faktum. Politikerna själva var överens om att de_orkar_inte en till valrörelse. 

Men det finns en sak till som Alliansen kan ha varit överens om hela tiden. Och som ändå ställer DÖ i en liten annan dager, dessutom decimerar detta risken för det jag själva skrev en krönika om nyss i Borås Tidning – att Vänsterpartiet får all makt. Och det är att de borgerliga ändå aldrig tänkt att lägga fler gemensamma budgetar än den i höstas, som de lovade väljarna och det löftet ville man hedra. Såklart, något annat vore otänkbart. Detta är det ena skälet till varför man kan se glaset som halvfullt. 

Då har man alltså plötsligt “lovat” de rödgröna att göra något man ändå tänkt göra. Men fått dem att lova saker i gengäld: inte bryta ut saker som de gjorde Lex Löfven hösten 2013 samt lägga ner sina röster vid budget om Alliansen är störst. 

Och den direkta konsekvensen av att inte lägga en gemensam budget är att plötsligt har regeringens budgetförslag, ensamt utan Vänsterpartiet, störst stöd. För Moderaterna har 23 % och är störst i Alliansen. Sossarna och Miljöpartiet 37 %. Alltså kan de i fortsättningen lägga budgetar som inte Sjöstedt fått förhandla ALLS och vips, blir V lika marginaliserade som SD. Detta är det andra. 

De två ytterlighetspartierna som hatar varandra kommer alltså ha mest gemensamt. Rätt ironiskt. 

Det tredje kan bli att Alliansen, som ju ändå kommer samarbeta mycket även om de inte lägger gemensamma budgetar, för att kompensera DÖ driver oppositionsarbetet ännu tuffare och slutar helt förhålla sig till SD. Det vill säga driver egen politik på det sätt att de får igenom så mycket som möjligt. 

Man kan nämligen inte klämma in så mycket man vill i budgetpropositionen. Det finns ramar som avgör vad som kan ingå där. LOV är exempelvis bevisligen en sak som måste skötas utanför. Och väldigt mycket annat. Detta sköts i riksdagen och i utskotten. Och DÄR kommer ingalunda vad som helst släppas igenom. Så precis allt som Alliansen tycker samma som SD kommer sålunda att stoppas. 

Alldeles oavsett DÖ får vi nämligen inte glömma bort hur det parlamentariska läget faktiskt ser ut. Och det är att regeringen inte ens ihop med V får ihop en majoritet i riksdagen.

Så inte ett enda förslag som SD och Alliansen ogillar kommer slinka igenom. Inte_ett_enda. 

Och så länge sossarna regerar med SDs nemesis MP gissar jag att deras vilja att puffa igenom förslag som de till och med gillar, kommer kännas jobbigt. Att gå emot sin egen politik för att man ogillar de som lagt förslaget kanske inte kommer hända i slutändan men om de står och väger gissar jag att vågskålen alltid kommer tippa till regeringens nackdel här. På grund av MP. 

Jag är också förbannad över DÖ och det inställda valet. Men nu ser det ut så här. Och vi måste sluta gnälla och se hur det faktiskt blir. Och blir det skit kan vi räkna med att partierna också upplever att det blir skit. Då gissar jag DÖ faktiskt dör snabbare än man kan säga decemberöverenskommelsen. Att fortsätta göra något som är dåligt och väljarna hatar är politiskt självmord. Det gissar jag ändå inget parti håller på med. 

Så nu är glaset alltså halvfullt. Igen. 

Och slipper regeringen Sjöstedts politik, som ju stöds av 5,7 % för att det just är en politik många vill kasta på den historiska skräphögen, är att det andra vänsterpartiet, MP, blir ännu mindre tunga i förhandlingarna mot jätten S. Och förhoppningsvis leder det till att kommande budgetar inte alls i lika stor utsträckning är så socialistiska som den som föll. 

Ser man det på det här sättet istället kan vi se framför oss fyra år där regeringen åker på stryk i massa frågor, Alliansen får igenom en hel del av sin egen politik och kan samtidigt utveckla ny politik, träna in nya partiledare i fler partier och under hösten 2017, då valrörelsen börjar inleda starkt mot att ta tillbaka makten för 8 eller 12 år. Till. 

Regeringen Löfven är inget att vara rädd för.

Det har de bevisat under hösten under en episkt kackig prestation. 

Tvärtom kan vi borgerliga luta oss tillbaka, poppa popcorn och se när Löfven gör bort sig igen, igen och igen, ett miljöparti som  beter sig lika underbart barnsligt som de gjort hittills och en regering som förödmjukat tvingas driva en hel del borgerlig politik.  

/Rebecca Weidmo Uvell
 

6 kommentarer
  1. Befriande med en analys som inte är hysterisk åt ena eller andra hållet. Inte som en självgod uppblåst politruk inom S skrev “Bra gjort MIN statsminister!” Såg en så’n kommentar, den låter som “…min soldat, någontans i Sverige”. Och skönt att du inte skrev: hat, hat, skit och förbannade politiker. Som en del både alliansare och de flesta missnöjare vräker ur sig. Låt hundarna gläfsa, karavanen drar vidare – fritt efter något arabiskt ordspråk.

  2. Tyvärr tror jag att Du har missat att en svensk regering har mycket makt utan att fråga Riksdagen.
    Ett tydligt exempel är utnämningsmakten. De kan omge sig med sina kompisar som får sex års förodnanden. Detta gäller i ämbetsverk. Detta gäller på högskolor. Detta gäller på SVT.
    Man har alltså propagandapparaten helt i sin hand!
    Se bara hur kulturministern lovar en “upplysningskampanj om islam”. Mona Sahlin lär väl också få förlängt förordnande i sin mission att ta hand om IS-krigare.
    Nästan all kontakt med utlandet går också genom regeringen.
    En regering har faktiskt rätt mycket makt och pengar att driva sin agenda. Detta vet Löfven och ffa miljöpartiet. De skulle aldrig ha kommit tillbaka till köttgrytorna om Reinfeldt inte hade svikit.
    Civilingenjör Bo Adolfsson

  3. Nu har i alla fall du Rebecca, fyllt glaset fullt med goda förhoppningar. Intressanta vinklingar och tankar. Tack för det.

  4. Frågan är om glaset inte är halvtomt ändå? (se nedan)

    Du nämner: “Alltså kan de i fortsättningen lägga budgetar som inte Sjöstedt fått förhandla ALLS och vips, blir V lika marginaliserade som SD.”
    Men om V inte har bidragit till budgeten ingår de inte i den rödgröna partikonstellationen och då skulle den samlade alliansen vara större och därmed enligt DÖ kunna få igenom sin budget, eller hur?
    Och vad gäller oppositionspolitik om alliansen ändå hamnar där; alliansen kan endast fälla de rödgröna om SD röstar med alliansen eller tvärtom, att alliansen röstar med SD. Om man är beroende av SD för en kraftfull opposition hade det väl varit ännu bättre om alliansen samarbetade med SD för en kraftfull alliansregering. Om man inte kan regera med stöd av SD borde man ju inte heller vilja opponera med stöd av SD. Allt annat är bara ett gigantiskt hyckleri. Det enda säkra är att decemberöverenskommelsen leder till ett starkare SD och ett större politikerförakt. Eventuella fördelar för alliansen är däremot högst osäkra.

  5. Du har naturligtvis rätt. Lagt kort ligger. En hel del är dock oroliga över att DÖ kan bli en ny “Die Hard no 6”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *