Regeringen + lobbyister = SANT

Inlägget är uppdaterat 141226 med Mehmet Kaplan efter grävjobbet om honom.

Som ni noterat, och som jag skrivit om i förra inlägget, har en diskussion om karantän blossat upp. 

Ska politiker, på olika nivåer, kunna direkt börja jobba någon annanstans?

Men ingen pratar om det omvända: ska en lobbyist kunna gå direkt in i politiken?

För vem tjänar mest på vad?

Tjänar en person som i flera år drivit vissa frågor via en stor lobbyorganisation och sedan plötsligt får sitta och besluta om lagar, på att ingen karantän finns mest? Eller är det en före detta politiker, som ger upp sin beslutande makt och går till näringslivet?

När man formulerar det på det sättet blir det solklart. Givetvis är det en person som NU får stifta lagar och regler som tjänar mest på att ingen karantän finns

Och som av en slump så kryllar det av folk i sittande regering som kommer DIREKT från stora lobbyorganisationer. Förmodligen är detta varför de försöker flytta strålkastaren ifrån sig själva till bland annat Filippa Reinfeldt. 

 

1. Stefan Löfven – f d ordförande IF Metall, nu statsminister

1995 blev Löfven anställd av IF Metall, då som ombudsman. Mellan 1998 och 1999 var han internationell sekreterare och 1999-2002 chef över organisationsenheten. Sedan valdes han som vice förbundsordförande och 2006 – 2012 var han ordförande för hela fackförbundet. Innan han alltså direkt gick in som partiordförande för S och nu är han två år senare alltså statsminister. Var har Stefan sin största lojalitet? Med landets väl och ve eller med LO? En rimlig fråga att ställa tycker jag. 

Löfven plockade fler personer från LO och till sig på Rosenbad. Stabschefen Emma Lennartsson jobbade på Kommunal 2011 – 2012, där hon var chefekonom och chef för utredningsenheten. 

2. Annika Strandhäll – f d ordförande Vision, nu socialförsäkringsminister

1999 inledde Strandhäll sin fackliga karriär och blev då styrelseledamot i SKTF Göteborg. 2005 tog hon över ordförandeklubban i samma förening och 2011 valdes hon till förbundsordförande för Vision (som då bytt namn från just SKTF). 

3. Therese Svanström Andersson, statssekreterare Socialförsäkringsdepartementet

Hon jobbade tidigare på Vision, Strandhälls fackförbund, och plockades direkt därifrån. Hon började redan 1999 på dåvarande SKTF, som presschef. 2007 – 2008 var hon samhällspolitisk chef där och 2008 till 2011 var hon stabschef och biträdande kanslichef. 2011 blev hon kanslichef, vilket hon var ända tills den dag hennes f d chef ringde henne. Och då började hon jobba åt regeringen. 

 Dan Lundqvist Dahlin, pressekreterare Annika Strandhäll. Han jobbade på LO-förbundet Byggnads som pressekreterare, gick därefter kort in i PR-branschen för att sedan återvända till fackföreningsrörelsen och Kommunal 2011. 

Även de politiska sakkunniga hos Strandhäll kommer direkt från facket. Johannes Danielsson var fram till det jobbet ordförande för Sacos studentråd och Sanna Fransson jobbade på Vision och drev bland annat Visionbloggen.

Så SAMTLIGA som jobbar politiskt på Socialförsäkringsdepartementet, som hanterar bland annat sjukförsäkringen, kommer direkt, utan en enda dags fördröjning från……fackföreningsrörelsen. Inklusive ministern själv. 

Vision är en del av TCO, som är paraplyorganisationen för dem och 13 andra fackförbund. Precis som LO är paraply för sina fackförbund. 

4. Alice Bah Kuhnke, som ju inte direkt levererat på det kontaktmässiga planet då hon i princip inte verkar haft en pressekreterare, anställde till sist en. Och plockade honom direkt från Naturskyddsföreningen. Fiffigt. Kristoffer Talltorp jobbade med samma saker på denna stora lobbyorganisation. Och gick direkt därifrån in genom dörrarna till Rosenbad. Kuhnke har anställd en annan f d lobbyist, sin politiskt sakkunniga Zandra Tuvesson har jobbat med politisk påverkan på både ROKS och Sveriges Författarförbund tidigare. 

5. Roger Mörtvik, statssekreterare för gymnasieministern

Mörtvik var samhällspolitisk chef på TCO många år, innan han alltså direkt från det jobbet plockades in i Rosenbad och jobbet som statssekreterare. Ännu en person med facklig karriär alltså. 

6. Gabriel Wikström, folkhälsominister 

Störst merit har Wikström, ja faktiskt i princip enda merit eftersom han inte haft något annat jobb,  som SSU-ordförande. Men som extraknäck har han varit ambassadör för IOGT NTOs kampanj Vit jul. IOGT-NTO är vår största lobbyorganisation mot alkohol. Och nu är han alltså folkhälsominister.  Han har också personer anställda som kommer från facket. Hans pressekreterare Helena Paues har bland annat jobbat just med opinionsbildning på fackförbundet Kommunal bara något år tidigare. Hon kallade nya jobbet “ett drömjobb” när hon fick det. Det kan man tänka sig. 

7. Mehmet Kaplan, fd ordförande IOGT-NTO Stockholm, nu bostadsminister

Kaplan har inte alltid sysslat med partipolitik. Han är sedan länge engagerad i nykterhetsrörelsen och har inte bara varit medlem utan även…..ordförande i Stockholm. Tänka sig. Så det där SSU sa om direktkontakt mellan makten och IOGT stämmer alltså mer än väl. 
 

Okej. Nu när vi konstaterat att regeringskansliet är nerlusat med framför allt nykterhets – och fackliga lobbyister från inte bara IOGT-NTO och LO utan även TCO och Vision.

Hur yttrar sig då dessa nära kopplingar mellan LO och regeringen då?

Ja, så här bland annat.

För idag kunde vi läsa att den i grenen presskonferenser så ytterst flitige Ardalan Shekarabi, kallat till ny presskonferens tillsammans med…….trumvirvel…..Byggnads. Ni läste rätt. Regeringen har gemensam presskonferens med fackförbundet Byggnads.
 

Och bara för någon veckan sedan, den 12 december, skrev folkhälsominister Gabriel Wikström en debattartikel om att förbjuda gårdsförsäljning av vin. Men han skrev inte själv. Utan han skrev den ihop med…….IOGT-NTO. Som han alltså själv jobbat åt. Mmm. Och detta bara månader efter han tillträtt alltså. En annan person som är engagerad i IOGT är hans efterträdare i SSU, Ellinor Persson. Som nyligen i nykterhetstidningen Accent sa så här om sin möjlighet till inflytande: 

Kan IOGT-NTO ha nytta av dig som tillförordnad SSU-ordförande?

– Absolut! Det finns helt klart potential för ett samarbete, där vi kan dra nytta av varandra. SSU är skickliga på påverkan och om vi tar ställning för något så lyckas vi oftast driva igenom det. Eftersom jag har tät kontakt med Gabriel Wikström och alltså bara är ett sms bort från en av våra viktigaste makthavare, så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO, via mig, har en direktkanal till makten.

Läs igen.

IOGT-NTO har en DIREKTKANAL TILL MAKTEN. Det känns ju mycket fräscht. Och de hymlar inte ens. 
 

Nu tänkte jag borra lite djupare i exakt vad de här starka kopplingarna mellan regeringen och fackföreningsrörelsen, som är de starkaste intressena som nu utan att passera GÅ alltså hoppat direkt från lobbyistroll till makt, innebär. 

Om man börjar med att läsa LO:s valplattform hittar man det här. 
 

1. Full sysselsättning. Lägst arbetslöshet i EU 2020.

2. Satsa på skolan och utbildning. För att bryta trenden med sjunkande skolresultat måste mer resurser tillföras skolan på bred front. Gymnasieskolan ska också vara obligatorisk och alla program ge högskolebehörighet. Fler platser i arbetsmarknadsutbildning, Komvux, yrkesutbildningar och högskolan måste ska- pas. En särskild utbildningssatsning med syfte att motverka uppsägningar vid konjunkturnedgångar bör införas 

3. Inför en 90-dagarsgaranti för unga. Ingen under 25 år ska vara arbetslös längre än 90 dagar innan personen erbjuds ett jobb, praktikplats eller relevant utbildningsplats. Arbetslösa ska få möjlighet att komplettera och slutföra oavslutade studier på grundskole- eller gymnasienivå inom ramen för arbetsmarknads politiken 

4. Motverka otrygga och begränsade anställningar. Lagen om anställningsskydd måste ändras så att de tillfälliga anställningarna minskar och fasta anställningar igen blir norm. Heltid ska vara en rättighet för alla. I stat, kommun och landsting måste politiken gå före och säkerställa rätten till heltid. 

5. Ordning och reda på arbetsmarknaden. Svenska kollektivavtal ska gälla på svensk arbetsmarknad. Lex Laval-lagen som möjliggör lönedumping i Sverige ska rivas upp. Huvudentreprenörens ansvar måste öka. Vid all offentlig upphandling ska krav på kollektivavtal ställas. 

6. Nollvision mot dödsolyckor och försämrad hälsa på jobbet. Resurserna till arbetsmiljöarbete och arbetslivsforskning måste öka. Sanktionerna måste skärpas mot arbetsgivare som inte uppfyller arbetsmiljökrav. Fler måste omfattas av företagshäl- sovården. 

7. Stoppa vinstdriften i välfärden. Vinstdriften får aldrig vara sty- rande i välfärden. Den fria etableringsrätten för friskolor och obligatorisk Lag om valfrihet ska avskaffas. Kommuner och landsting ska ha ansvar för att kunna bestämma över bemanning, etableringar och kvalitet och avsevärt begränsa möjligheter till vinstuttag och värdeöverföringar från den skattefinansierade välfärden. Öppna böcker ska gälla i hela välfärdssektorn och alla anställda ska ha kollektivavtalsenliga villkor och meddelarfrihet
 
8. Investera i infrastruktur, bostäder och energi. Omfattande stat- liga investeringar måste göras i samhällsviktiga resurser, i vägar, järnvägar, IT och bostäder. Samhället måste ta ansvar för en grön omställning och en god och förutsägbar energitillförsel. Det ger både jobb och bygger Sverige starkt för framtiden. 

9. Bygg en rimligare och mänskligare sjukförsäkring. Stoppa utför- säkringarna och höj taket i sjukförsäkringen. Inför en bred rehabiliterings- och omställningspakt och förändra de hårda reglerna för att kunna få sjukersättning. 

10. Stärk kvaliteten i välfärden. Öka statsbidragen till kommuner och landsting rejält för att anställa fler i skolan, sjukvården och barn- och äldreomsorgen. Personaltätheten har minskat under lång tid och måste istället öka för att stärka både kvaliteten och tryggheten i verksamheterna men också för att förbättra arbetsvillkoren. 

11. Förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringen är idag körd i botten och måste radikalt förbättras. Höjda tak, högre ersättning och att fler omfattas av försäkringen är avgö- rande. Människor ska inte slås ut för att de hamnar i arbetslöshet, fokus ska istället vara att hitta ett nytt jobb. 

Detta var alltså LO:s valplattform. Lite märkligt att ha typ ett partiprogram när man inte är parti men så jobbar LO. Denna plattform slog de fast under våren 2014 och var alltså deras “krav” inför en socialdemokratisk valvinst. Sossarna vann, som bekant. 

Så vad har hänt sedan dess?

Ja, som ni lätt kan se på pressmeddelandet Shekarabi skickade ut den 22 december, det vill säga idag, och tillsammans med självaste LO kan vi nu bocka av “krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling”, punkt nr 5. Check. 

Vad kan vi hitta mer, om vi letar i de förslag som sossarna lagt fram?

Jo, redan den 2 oktober la regeringen fram en proposition om att avskaffa LOV. Så punkt 7, check. Den var visserligen så dåligt gjord att Lagrådet tvingade dem att dra tillbaka den men poängen är att den lades. Och kommer att läggas igen. 

Den 24 oktober meddelade regeringe att arbetsmiljö var ett “högprioriterad område”. Och bang, var punkt 6 kryssad. Check. 

Regeringen var även snabba vad gäller skolans område, för att köpa Vänsterpartiets lojalitet, och bara några veckor efter tillträdandet aviserade de följande. Notera att regeringen alltså vill införa…..kommunalt veto för friskoleetableringar.  Punkt 8 alltså igen. Check. 
 

Punkt 5, att upphäva Lex Laval, var de snabba med. Redan den 27 september gick regeringen ut med sina ambitioner. 

Punkt 2 då, den har dom väl inte hunnit med? Jo. Det var faktiskt nästa steg på den nya regeringens dagordning. Den 28 september gick de ut och meddelande att de tänker införa just obligatoriskt gymnasium. Så punkt 2, check. 

Faktum är att vissa av punkterna redan lovades bort i Löfvens regeringsförklaring. Som punkt 3 till exempel. 

Löfven pangade in rätt många av LOs krav redan där faktiskt. Som till exempel punkt 5, punkt 2, punkt 7 (meddelarfrihet) och punkt 9. Check, check, check och….check. 
 

Och givetvis fanns massor av dessa godbitar också med i den budgetproposition som regeringen alltså försökte få igenom den 3 december i riksdagen. Och misslyckades. Eftersom SD valde att rösta på Alliansens budget och därmed var det alltså den som klubbades igenom och nu gäller året ut, med vissa modifikationer i vårpropositionen som läggs efter nyvalet är över. 

Exempelvis ville man höja a-kassan.  Punkt 11 alltså. Check. Och man tar bort övre tidsgränsen i sjukförsäkringen och höjer ersättningen även där. Punkt 9, check, alltså. 
 

Innan Alice Bah Kuhnke blev kulturminister var hon chef för f d Ungdomsstyrelsen, numera Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Och som av en händelse får just den myndigheten höjda anslag i samma regeringsproposition. Abrakadabra, så drog Kuhnke ur en kanin ur sin ministerhatt och gav bort till sina gamla kollegor. Om proppen hade antagits. Vilket den inte gjorde. 

Alla grönmarkerade siffror i LOs valprogram är de punkter som de redan fått igenom i den bemärkelsen att regeringen lagt förslag om dem i någon form. 9/11 punkter, eller 82 %. Hisnande. 

Slutsats:

Medan regeringen officiellt förfäras över att andra politiker går direkt till näringslivet, och media diskuterar karantänregler (som också syftar till från politik till näringsliv) så verkar INGEN vilja diskutera det som är mest uppenbart risk för jäv och korruption etc: att lobbyister utan karantän tar plats i Rosenbad. Och från att ha lobbat för en position utifrån nu alltså sitter med hela makten och härligheten. 

Ni ser ju resultatet. IOGT-NTO har redan efter ett par månader fått igenom att gårdsförsäljning förbjuds. Och LO, tja, ni ser ju. Regeringen har lyckats pricka in punkt efter punkt på deras “partiprogram”. Innan jul. Bra jobbat. Typ. 

Så i käbblet om Filippa och jobbet verkar därför ingen heller ha noterat att sittande regering, i en annan aspekt alltså slår i rött på denna mätare igen (jag vet, favorit i repris men jag kunde inte låta bli): 
 

Så medan regeringen framgångsrikt fått strålkastaren att lysa på ett helt annat håll kan de och deras medarbetare, många plockade direkt från landets största lobbyorganisationer, ostört och i snabb takt genomföra punkt efter punkt på de beställningsjobb dessa lobbyorganisationer alltså kräver. 

Och som ni ser, listan är redan diger. 

Tänk, vad mycket gjort LO, TCO, IOGT-NTO och de övriga kommer få gjort om den här regeringen får sitta kvar ända till 2018. 

Den typen av insats hade man inte ens kunnat…….köpa för pengar.

Eller kan man?
 

9 kommentarer
  1. Om vi bortser från den lilla DETALJEN att man inte kan jämföra företag med folkrörelser – så är det så klart en stor skillnad på att rekryteras till regeringen utifrån den kompetens man har – som t.ex. kan fått i folkrörelser som delar regeringspartiernas målsättningar. Jag reagerar inte om någon från skattebetalarnas förening eller svenskt näringsliv rekryteras till en borgerlig regering.
    När någon däremot får ett nytt jobb EFTER sin ministertid så blir det suspekt. Vad är det denne har uträttat för att få det jobbet? Onödigt dessutom eftersom alla politiker har lagstadgad rätt att återgå till sitt tidigare jobb efter tiden som heltidspolitiker…

  2. Att på ideell basis vara ambassadör under en månad är knappast att arbeta för en organisation. I så fall jobbar just nu Börje Samling, UnderbaraClara, Henry Bronett, Promoe och ett gäng andra personer också för iogt-nto just nu… Kopplingen finns absolut, men det är felaktigt att kalla det ett extraknäck. Vit jul anställer inga ambassadörer.

  3. skulle vilja se en liknande genomgång av tidigare regeringar, Alliansen tex. Jag skulle inte bli förvånad om du hittar liknande kopplingar där fast till andra lobby organisationer. Att ensidigt undersöka ena sidan utan att gräva i den andra sandlådan tycker jag inte ger mkt. Intressant att veta om vi har ett strukturellt problem över hela politiker skalan eller är det bara på rödgröna sidan. Först när vi vet vidden, har vi ett problem att diskutera.

  4. Förvisso intressant men sammanställningen blir irrelevant om den inte sätts i förhållande till hur till exempel föregående regerings “relationer” till det du beskriver som lobbyverksamheter såg ut.
    Sedan är skillnaden från att gå från lobbying till politik och vice versa versa. När en politiker går till en organisation är risken för den organisation får information som sätter konkurrensen på sned for överhängande.

  5. Kjell: Du verkar missat att ministrar tillsätts av den som utses att bilda regering. Folket har alltså inget att säga till om på den punkten, mer än att man kan rösta på ett visst parti för att få dem i regeringsställning.

    Exempelvis var det i höstens val rimligen omöjligt att rösta på Alice Bah Kuhnke eftersom hon blev medlem i MP bara dagar innan valet (eller var det t.o.m efter?)

  6. Jag håller helt och hållet med dig gällande din förra bloggartikel, men i den här är du helt fel ute. Politiker väljs utifrån sina åsikter, det är det som är politik, och skall naturligtvis arbeta för att genomföra vad de blivit valda för. Det spelar ingen som helst roll vad de har för bakgrund. I annat fall kan vi tillsätta opolitiska tjänstemän och vi har en teknokrati istället för en demokrati, och det är väl inget vi vill ha!

  7. Strålande! Ett tips bara: du skriver väldigt långa och innehållsrika inlägg, men det blir väldigt mycket att läsa när man klickar på en tweet-länk. Dela upp lite om det går!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *