Samvetsfrihet – foten i dörren för pro-life

Det här är Elinor Grimmark. En arg barnmorska som stämt ett sjukhus för att hon nekas anställning på grund av sin tro.

Eller?

I själva verket är Elin Grimmark del av något mycket större. Och fallet är betydligt mer komplicerat än hon och media vill göra gällande.

Grimmark är sjuksköterska och jobbade i Jönköpings landsting, som erbjuder studielön för vidareutbildning. Barnmorskeutbildningen är just en sådan och det krävs att du jobbat några år som sjuksköterska innan du kan vidareutbilda dig. Hon fick alltså lön och behövde inte låna, i gengäld måste hon arbeta i landstinget som betalar en viss tid efter examen. Men när hon i slutet av utbildningen meddelade att hon inte tänker arbeta med aborter drogs erbjudandet om jobb in.  Intressant nog hävdar hon att hon inte ens kände till att man inte kan vägra vissa arbetsuppgifter som barnmorska. Som om arbetsvägran är okej i något jobb.

Hon har alltså fått en utbildning betalad mot löfte att hon ska arbeta i landstinget utan att informera de som betalar att hon vägrar aborter. Då DO-anmälde hon landstinget, som dock inte tog upp fallet utan valde att gå på landstingets linje. Hon har inte behandlats annorlunda på grund av sin tro. Det är däremot något hon själv kräver och det är inte diskriminering.

Rimligtvis borde detta nu leda till att Elin Grimmark blir återbetalningsskyldig. Hon vägrar nämligen att utföra de arbetsuppgifter som ingår för att arbeta i Jönköpings landsting och det var ett krav för att få utbildningen betald. Men frågan kvarstår, jag har inte sett någon ännu från landstinget i Jönköping kräva detta.

Så här yttrade sig landstingets direktör i DO-ärendet:

”Alla barnmorskor måste vara beredda på att möta kvinnor i olika abortsituationer. De kan dyka upp på mottagningen, vårdenheten och på förlossningen. Att ha en barnmorska som endast jobbar på BB är inte möjligt ur ett bemanningsperspektiv”.

Men det här fallet egentligen inte bara handlar om Grimmark utan om hela frågan om samvetsfrihet och i förlängningen inskränkning av aborträtten. Och därför backas Grimmark upp av juristen Ruth Nordström, aktiv i Livets ord  och Ja till Livet. Hon är även VD för stiftelsen Provita, som står den mäktiga amerikanska Pro Life-rörelsen nära. Provitas anmälde fallet till Europarådets kommitté för sociala rättigheter och dom kommer vintern 2015.

Kostnaderna betalas i slutändan av Pro Life-rörelsen.

Deras mål är att inskränka aborträtten.

Provitas strategi följer en tydlig trend inom den europeiska anti-abortrörelsen; att driva rättsfall med hänvisning till de mänskliga rättigheterna. Syftet är att via EU tvinga Sverige att införa samvetsfrihet, som ett första steg mot att sedan jobba vidare för att begränsa aborträtten.

Ruth Nordström ligger även bakom organisationen Scandinavian Human Rights Lawyers, som bland annat samlar en grupp jurister, frikyrkopastorn Stefan Swärd, kristdemokraten Tuve Skånberg och Ja till livets tidigare ordförande Tomas Seidal i arbetet för »mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet« i Skandinavien. För det här är den nya fronten för abortmotståndet – mänskliga rättigheter.

Ni känner kanske igen namnet? Det var de som ville ge Drottning Silvia ett pris som hon, när hon förstod organisationens syfte, tackade nej till och det blev en rätt stor debatt på grund av detta. De säger sig jobba emot trafficking, men har gett priset två gånger tidigare till kända abortmotståndare. Scandinavian Human Right Lawyers använder inte ordet abort, smart nog. Utan skriver om ”human rights and human dignity” istället. Men deras syfte blir klart när man bara skrapar lite på ytan.

Här är ett exempel, från ett seminiarum de arrangerade i Almedalen i somras:

Och på en presskonferens i februari i år med Elin Grimmark står inte bara Ruth Nordström utan också Roger Kiska, som är jurist på Alliance Defending Freedom – en resursstark pro life-organisation med säte i Arizona som samarbetar världen över med affialited lawyers. Bland andra Ruth Nordström.  Av en händelse fick samme Roger Kiska Scaninavian Human Rights Lawyers pris Dignity Award 2012, det pris de alltså ville ge till drottningen i år.

Nu har de vädrat morgonluft i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. För bland Sverigedemoraterna finns flera som vill begränsa aborträtten, bland annat Julia Kronlid. Hennes svärfar är ordförande för Kristna Värdepartiet som helt vill förbjuda abort. De har i sin tur en nära relation till Ja till Livet, som har 18 500 betalande medlemmar. Ja till Livet driver frågan att sänka abortgränsen till vecka 12 men har en nollvision kring aborter. Även om dessa personer inte officiellt är associerade med Scandinavian Human Right Lawyers är det givetvis bra för frågan de driver att det nu finns ett riksdagsparti som tydligt är emot abort.

Så tro inte för en sekund att fallet Grimmark och samvetsfriheten bara handlar om henne. Det är en mycket större fråga. Och ställer helt andra krav på respons.

Aborträtten är en feministisk seger när den infördes och den är nu under attack. Men inte av galna demonstranter som skriker mördare till abortläkare utan av slipade jurister som kallar det mänskliga rättigheter och använder både smarta juridiska och PR-mässiga trick för att flytta fram sina positioner.

Vissa liberaler hävdar att samvetsfrihet skulle kunna införas om inga arbetsgivare kan krävas att anställa. Att individens rätt att vägra arbetsuppgifter likställs med arbetsgivarens rätt att neka arbete. Och så kan man se på det, om det bara handlade om det. Detta är idag tillåtet – det finns inte ett förbud mot att anställa abortmotståndare. Utan arbetsgivare och arbetstagare kan komma överens om alla möjliga begränsningar i arbete. Men det är frivilligt. Samvetsfriheten vi diskuterar nu är något annat.

Dels så ser varken Grimmark eller Provita på detta, annars hade de inte stämt landstinget. De vill tvinga arbetsgivare att anställa folk oavsett arbetsvägran. Och dels så måste man se den stora bilden.

I en artikel  konstaterar Läkartidningen att bakom kraven på samvetsfrihet ofta just finns ett bakomliggande syfte att begränsa aborträtten.

–  Det har dragit iväg otroligt långt i andra länder. Farmacevter åberopar sin samvetsfrihet för att inte lämna ut akut-p-piller, ambulansförare för att inte köra kvinnor till abortkliniker och läkare för att inte remittera till abortmottagningar.

Enligt dem bör den läkare som inte vill utföra aborter välja en annan specialitet än gynekologi och obstetrik.

Vi ska inte luras av andra etiketter och en smart taktik. Aborträtten är de facto under attack och måste försvaras. 

Nu.

Säg nej till samvetsfrihet.

Uppdaterad information: i en artikel i Svenska Dagbladet 15 nov tar RFSU och motsvarande i Norge upp hur samvetsfrihet fungerat i andra länder sedan det infördes. Och det visar tydligt hur det främst handlar om att begränsa aborträtten, vilket också blivit följden i alla de länder samvetsfrihet införts.

Uppdatering 2015-02-19: Ruth Nordström hörde av sig med synpunkter på faktafel som på vissa ställen därefter uppdaterats. Hon ville även ha med synpunkter inklusive att jag skulle inkludera repliker på vissa av de länkade artiklarna etc men driva opinion för sin sak från hon liksom andra jag granskar göra via egna kanaler. Jag driver ingen tidning. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!