Elefanten i skoldebatten

Ingen kan väl ha missat att vår nya utbildningsminister Gustav Fridolin ska rädda skolan på 100 dagar från tillträde? Det är den 11 januari. Gustav får ligga i lite nu, klockan tickar. 

Hittills består räddningsinsatsen av den här filmen när Fridolin, i skepnad av självkänsle-coachen Mia Törnblom (minus käcka leenden) och med sin allra lenaste ”jag pratar med 5-åringar”-röst, levererar visdomar som: 

 – Jag lovar att lita till dig (ja, han säger så) 
Våga vara stolt över att vara lärare. När någon frågar vad du jobbar med: säg stolt att du är lärare (alltså svara på frågan, som du brukar…..)
– Ställ upp på varandra (på, inte för alltså. på som i ovanpå?)
– Snacka gärna skit om politiker (alla utom mig helst, jag är ju er kollega)
Tro på dina elever (inte som du gör nu, kalla dem korkade och slå dem i huvudet)
Kritisera dumma politiska beslut (dumma, dumma beslut. Jättedumma)
 

En annan räddningsinsats som det pratats mycket om är fler lärare. Det är SÅ angeläget att den nya majoriteten i Stockholms stadshus inte ens hunnit värma upp kontorsstolarna innan de höjde skatterna, och majoriteten av de 700 miljonerna detta ger ska gå till skolan och fler lärare. 

Problemet är bara att sjunkande PISA-resultat inte alls beror på att vi har för låg lärartäthet. Det är både Skolverket, och PISA, eniga om. Den ”sanningen” har politikerna själva skapat, från höger till vänster, för att det lät bra i valrörelsen. Men bara för att något låter bra innebär det inte att det är bra. 

Varför fick Sverige bottennapp i senaste PISA då? 

Det kan man bland annat läsa i den här rapporten som Skolverket släppte i våras och som reder ut begreppet likvärdig skola och PISA-resultaten.

En helt uppenbar faktor, som vi inte pratar om, är att andelen barn födda utomlands ökat kraftigt i svenska skolor i och med att flyktningsströmmarna ökat. Och genomsnittsåldern när barn kommer hit har ökat från ett snitt på 7 år till idag 9 år (sid 57).

Skillnaden mellan barn födda i Sverige av svenska föräldrar (anges som 0 i diagrammet) och barn födda i Sverige av utländska föräldrar har minskat kraftigt sedan 1998 och har gått från -13 poäng till -5, en förbättring på 62 %. Idag är det väldigt liten skilland mellan barn födda i Sverige av utländska föräldrar och barn födda av svenskar.

Men gruppen barn födda utomlands presterar sämre och sämre och idag är skillnaden enorm mellan dem och de två andra grupperna.

Idag utgör elever med utländsk bakgrund 15 % av eleverna i grundskolan, varav 9 % är födda här och 6 % födda utomlands. Mellan 2007 och 2011 var det hela 35 % av de födda utomblands som inte uppnådde behörighet till gymnasieskolan, det vill säga mer än var tredje. I början av 2000-talet var det 27 %. Allra sämst klarar sig elever födda i Afrika, där mer än hälften inte uppnådde behörighet. Killarna klarar sig sämre än tjejer. Även barn födda i Asien ligger i botten av resultatligan. 

Den moderne debattören, specialisierad på rasifiering, skriker nu: afrofobi! Rasism! 

Nä. 

För forskningen visar att utlandsfödda elever betygssätts MER generöst när man jämför resultat på nationella prov och slutbetyg. Ändå ser det alltså ut så här. 

Och DET måste vi prata om betydligt mer när det kommer till skolan. 

Att en stor invandring och en höjd snittålder av de barn som kommer hit påverkar det totala resultatet, att deras resultat inom den gruppen sjunker kraftigt och att det framför allt är HÄR resurserna måste sättas in. Att i det här läget, som socialdemokraterna och gänget pratar om, att tvinga alla skolor att ha en viss lärartäthet, att förstärka alla skolor med resurser etc är ett enormt slöseri med resurser och skjuter helt över målet. 

För hur ska vi förbättra de utlandsfödda barnens resultat genom att anställa fler lärare på ALLA skolor, även de som redan idag presterar på topp?

När de resurserna istället kunnat gå till de skolor där just dessa barnen går? På vilket sätt hjälper vi elever, nyanlända från Somalia, genom att tvinga Engelska skolan i Bromma att anställa flera lärare eller tvinga dem att ha en heltidsanställd bibliotekarie?

Tyvärr är det här själva definitionen på en elefant i rummet: vi ser att den finns men vi vill inte prata om den. 

Och för varje dag vi låtsas som den inte står där och därför försöker lösa problemet med att den står i vårt vardagsrum genom att skjuta giraffer på granntomten kommer vi fortsätta att svika ännu en elev.

En av alla elever som nu med hög hastighet är på väg till att bli ännu en  siffra i statistiken av utlandsfödda 15-åringar utan behörighet till gymnasiet och raserade möjligheter till en ljus framtid. 

Det är alla dem vi sviker genom att låtsas att vi har andra problem än vi har och därför gång på gång försöka låsa upp dörren med fel nyckel. 
 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!