Kränkthetsnormen är en del av problemet

Dagens storm i ett vattenglas är den här bilden.

Det är Moderaternas pressekreterare Bodil Sidén som klätt ut sig till fredspristagaren Malala. För att hon beundrar henne.

Men så får man INTE göra. Ajabaja.

För givetvis blev någon upprörd. Sidén är nämligen inte själv muslim. Alltså fräckheten.

Att det är själva poängen med att klä ut sig, att man inte klär ut sig till sig själv utan till någon annan, verkar ha gått dessa personer helt förbi.

Att klä ut sig till muslim är rasistiskt. Dessutom körde Sidén ”blackface” anser vissa. Blackface är alltså samlingsnamnet för att avbilda svarta som de avbildas i bland annat Pippi och Tintin i Kongo: sterotypa med svarta ansikten, stora läppar, krulligt hår. Och att måla ansiktet svart och sätta på sig en svart peruk anses av vara samma sak.  Att hålla på med blackface anses av vissa som rasistiskt. Men inte av alla. Konstnären Makode Linde, ni vet han som gjorde en tårta föreställande en svart kvinna, tycker inte det.

Ser Bodil Sidén ut som Pippis pappas polare på Kurrekurreduttön tycker ni?

Eller har hon en nyans mörkare foundation?

Och eftersom vi nu har en kränkthets-polis i det har landet, som inte tycker någon fråga är för liten för att skapa en konflikt runt, har jag fler frågor som kräver svar:

  • Vilken foundation är då ok att använda utan att betraktas som imitatör av svarta? En nyans mörkare? Två?
  • Vilka andra religioner är förbjudet att klä ut sig som? Nunna måste gå fetbort. De flesta nunnor är katoliker.
  • Får man överhuvud taget klä ut sig? Till exempel till djur? Jag menar, katter måste bli oerhört förolämpade av alla halvfulla brudar med kattöron på huvudet och målade morrhår vid näsan på väg hem från maskeraden.
  • Är det okej att göra ett white-face då? För det måste väl ändå kallas så om en mörkhyad person klär ut sig till exempelvis Gustav III? Ni vet, han som gillade teater och pudrade sig helt vit och sedan blev skjuten på operan.

Det här tillåtande samhällsklimatet för all sorts kränkthet har skapat inflation i begreppet och det går nu fortarare och fortare när nya saker som upprör folk. Det började med rondellhundarna av Lars Wilks, på allvar. Det här fanns givetvis smygande även innan men den debatten släppte lös den oanade kraften i kränkthet.

Vi borde för länge sedan satt stopp för det här.

För kränkthets-hetsen har resulterat exempelvis i att både glassarna Nogger och 88:an har anmälts för rasism. Den första för att ordet är för likt nigger och därför måste ju glassmakarna på 60-talet haft en baktanke med chokladöverdraget. Siffran 8 motsvaras av bokstaven H i alfabetet så 88 kan betyda HH, som även kan betyda Heil Hitler. Så återigen har glassmakarna med djävulska avsikter och alltså smugglat in namnet för att sprida nazism. Jakten på vem som är mest kränkt har också resulterat i att en kvinna med burka stämde kommunen för att hon inte fick jobba på en förskola, med motiveringen att barnen måste kunna se sina lärare i ögonen. Och en kristen barnmorskestudent som just nu driver process mot sin utbildning för att hon, för att kunna bli examinerad, måste ha jobbat med aborter. Som ju ingår i jobbet som barnmorska. Vissa barn får inte klä ut sig till pepparkaka för att klä ut sig brunt kan anses rasistiskt.

Ordet rasist och nazist har slängts runt i sociala medier och medier överhuvud taget i den omfattning att orden nu tappat all kraft. Det är något man säger till en motståndare vars åsikter man inte gillar. För att man inte kan argumentera. Det är nu samma sak som att säga ”är du dum i huvudet?” eller liknande. Jag kallades rasist senast idag är okänd vänsterbrud för att jag twittrade på just det här temat.

Orden betyder inte längre att det är en person som sätter människovärdet kopplat till ras och där den vita rasen är överlägsen. Att man anser att människor har olika rättigheter och värde beroende på hur man ser ut. Det är beklämmande. 

Jag tycker att varje gång man använder ”nazist” på fel sätt spottar man på gravarna för de 8 miljoner människor som föll offer för den riktiga nazismen. Ord har kraft. Ord betyder något. Ord kan avsätta kungar, skapa demokratier, förändra samhällen. Det ska inte underskattas och man måste därför behandla dem varsamt. Tyvärr struntar många i det här, inklusive massor av mina kollegor inom media.

Kränktheten och jakten på den har slagit över på flera sätt.

Man kan nästan säga att debatten gått så långt att den kört ett helt varv. En 360. För något år sedan dök ordet ”rasifiering” upp, taget från den amerikanska sociologin. Här betyder det att om du SER UT som om du inte är ”etnisk svensk” är du rasifierad. Och eftersom det är utseendebaserat ingår även adopterade. Enligt rasifieringsteorin utsätts rasifierade automatiskt för kränkningar oavsett om de inser det eller inte. Det är strukturen som är problemet. Lösningen på detta är att rasifierade ska ges fördelar i bland annat lagstiftning.

Vänta lite nu. Påminner inte det här om något?

För att du ser ut som om du är född utanför Sverige ska du ha vissa rättigheter.

Du ska alltså bedömas utefter ditt utseende. Du ska få fördelar. Och de som har ett annat utseende (läs vit) ska ”fråntas sina privilegier”. Och hepp, har vi dragit den så kallade antirasimen till en ny form av rasism. När det borde handla om att det inte ska spela någon roll alls om du är vit, svart, brun eller blå.

Men det värsta i allt det här är inte alla löjliga drev. Det är att alla dessa löjliga drev tar fokus från de verkliga frågorna. De verkliga problemen. Med rasism, med integration, med segregation. Kränkthet har blivit ett samhällsproblem.

Vore jag konspiratiorisk lagd hade jag kunnat ana att de verkliga rasister lurar i vassen och ligger bakom varenda kränkthets-drev medan de ostört kan fortsätta smida ondskefulla planer. Nu är jag inte det.

Men vi måste faktiskt sätta ner foten. Nu räcker det.

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!