Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. 

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

 

 

 

Sossarna mobiliserar företag

Arbetarrörelsen ska aldrig underskattas, de lägger mest pengar av alla på opinionsbildning varje år när man räknar Socialdemokraterna och deras fackliga gren LO och alla deras förbund. Sedan har de en hel rad sidoorgansiationer. Över 300 miljoner kronor per år när jag räknade sist och då är det lågt räknat.

En av alla dessa är (S)medjan. Som sover mellan valen men nu aktiverats.

Just denna förening/FB-grupp vänder sig till professionella företagare eller anställda på ställen som kan hjälpa dem gratis med kommunikation, som att skriva debattartiklar som “vanliga företagare” till exempel eller göra saker som formgivning av print och hemsidor.

En bekant till mig som är PR-konsult fick detta mail i sin inbox i veckan. Hur han blivit selekterad framgår inte men träffsäkerheten kan inte vara stor för just han gick med i Moderaterna redan på 80-talet.

Som det står skapades (S)medjan inför valet 2013.

Idén är alltså att Socialdemokraterna och LO ska slippa betala för tjänster, som reklambyråer och PR-byråer annars säljer. Man kan också säga att de betalar 0 kr i lön faktiskt. Inte ens 11 kr/h eller 27 kr/h. Vilket är avsevärt mindre än minimilönerna. Och man kan också säga att de med osund konkurrens och oschyssta villkor tar jobb från PR-byråer som till exempel har kollektivavtal.

För att erbjuda noll kronor i lön, inga anställningsförmåner men ett erbjudande att jobba gratis kan ju faktiskt ses som just det. Inte ideellt arbete utan att de tar jobb från schyssta företag som behandlar sina anställda väl, har dyra kollektivavtal och andra förmåner. Hade sossarna betalat hade uppdragen bidragit till att stärka svenskt näringsliv och företag så att de hade kunnat anställa flera personer.

De tjänsterna sossarna vill ha gratis av olika byråmänniskor är nämligen tjänster de annars hade fått betala för. Bland annat med de lotteriintäkter de via A-lotteriet fått Kronofogden att inkassera.

Istället för att betala för sig på den fria marknaden uppmuntrar de folk att jobba gratis åt just dem.

Ser man på deras tidigare engagemang så hade de ett event i januari, sedan några stycken under våren. Från 2014 har alltså verksamheten legat nere i princip, fram tills nu. Ett år före valet

Facebooksidan hittar ni här men man kan bara anmäla sig till eventen om man är medlem. Tydligen har 50 hugade ideella professionella anslutit sig till “kampen” för världens högsta skattetryck, ingen inre eller yttre kontroll, sälja ut rikets säkerhet, förstöra för så många företag man hinner med på en mandatperiod och avskaffa all valfrihet inom välfärden.

För att inte glömma att få förmånen att jobba gratis så att historiens sämsta statsminister som leder historiens sämsta regering har en chans att bli omvalda, med stödben av Sverigedemokrater.

Låter ju som en fantastisk deal. Ska bli spännande att se om de lyckas locka fler än 50 personer det här valet.

 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Hitan och ditan med feministernas budget

I Ekots lördagsintervju i våras när Gudrun Schyman fick frågor om ekonomi sa hon “man kan räkna på hitan och ditan men…..”. Feministiskt Initiativ har ställt upp i tre val hittills utan att en enda gång räknat.

Förrän nu. Glädjande för en ekonom som jag. Tills jag läste budgeten. Hitan och ditan är exakt så de summerat ihop sina reformer. De kallar budgeten “Den rosa tråden”

Här kommer de värsta exemplen på hur Feministiskt Initiativ räknar.

En mer socialistisk budget än Vänsterpartiets dristar jag mig att påstå. Men så styrs partiet av en person som själv inledde sitt politiska engagemang i en marxist-leninistisk sekt som tyckte Vänsterpartiet Kommunisterna för mycket höger.

De sätter ribban direkt med att beskriva sin budget som “ett feministiskt förhållningssätt till ekonomi”. Och det har de sannerligen. Normkritiskt rör de sig genomgående i hela budgeten utanför alla etablerade ramar och regler kring ekonomi, som att ignorera den gamla sanningen att finansieringen måste bygga på verkliga skatteintäkter eller att reformernas summa måste återspegla den verkliga kostnaden och inte en rosa illusion om den.

Det feministiska ekonomen räknar inte. Utan förhåller sig först och främst till alla strukturerna och -ismerna, som kapitalism, rasism, militarism, funktionsmaktsordning (!), storstadsnorm.

De vill omgående avskaffa såväl utgiftstak som statsbudgetens regelverk, vilket ju är förutsättningen för att i resten av budgeten inte förhålla sig till givna regler. Det är liksom här normkritiken av ekonomi som plus och minus tar sitt avstamp.

Att ha regler kring statens ekonomi, som ett tak för utgifter, ett satt mål för sparande etc är att “omöjliggöra en bred ideologisk diskussion om vilket samhälle vi vill se”.

Sedan redovisar de direkt det överskott de själva anser att de har efter 179 sidor feministiskt räknande hitan och ditan. Vilket naturligtvis inte stämmer alls eftersom deras finansiering inte tar hänsyn till det mest elementära – verkligheten.

De vill avskaffa ränteavdragen, vilket i och för sig många partier diskuterar. Men de vill alltså göra det på bara 12 år och därigenom fullständigt rasera många familjers ekonomi och därmed köpkraft. Alla experter är överens om att ränteavdragen inte gynnar ekonomin på lång sikt men alla är också överens om att ett avskaffande måste ske långsamt för att alla de som idag redan betalar kanske hälften av sin inkomst i hyra inte ska drabbas av ekonomisk katastrof då kalkylerna helt plötsligt spricker på bara några år.

Hur en sådan snabb avtrappning påverkar ekonomin är däremot inget FI brytt sig om att räkna på. I deras värld är detta bara en inkomst för staten.

Att BNP sjunker på grund av minskad köpkraft är petitesser.

De vill återinföra den hårt kritiserade fastighetsskatten som ersattes av en kommunal avgift av Alliansregeringen 2007.

Men, de har inte tänkt att avskaffa den utan istället dubbelbeskatta allt ägt boende genom att både ha en kommunal avgift och fastighetsskatt.

Återinföra förmögenhetsskatten är en lågt hängande frukt för alla socialister, trots att den avskaffades för att den var alldeles för skadlig för svensk ekonomi då kapitalet bara flyttade utomlands och därmed investeringarna. Detta har FI givetvis inte räknat på utan återigen, bara en intäkt.

Förmögenhetsskatten ska beräknas på alla fastigheter, lösöre, värdepapper och kontanter.

Fastigheter ska alltså bli trippelbeskattade eftersom de först skattas som kommunal avgift, sedan fastighetsskatt och slutligen ska räknas som förmögenhet.

Att komma upp i en summa på 5 miljoner kronor i förmögenhet, även om skulderna räknas av, drabbar näppeligen 1-2 % av landets befolkning utan många vanliga människor med lågt belånade hus eller lägenheter i städer där värdeökningen varit stor under 2000-talet.

Och lösöre? Ska FI skicka ut en statlig inspektör som räknar ihop vad soffan, handväskan och TV.n är värd?

Både ROT och RUT ska bort helt, återigen helt utan en konsekvens. Exempelvis att svarta jobben ökar och därmed minskar skatteintäkter. Dessutom tjänar inte svartjobbare in pension, har inga försäkringar eller någon slags trygghet.

Samma sak med jobbskatteavdragen. De tar bort alla. Men räknar inte med någon negativ effekt alls. Jobbskatteavdragens införande ledde till ökade skatteinkomster för att det lönade sig mer att jobba. Det visar alla finanspolitiska beräkningar inklusive SKL:s. Kommunerna hade rekordhöga resurser de åren. Men i FI:s värld påverkas ingenting negativt av ökade skatter utan det är en ren nettoinkomst till staten.

De vill införa en skatt på finansiella transaktioner och att Sverige inför en sådan även om EU inte gör det. Vilket alltså skulle göra att pengarna flyr landet. Men återigen, inga beräkningar. Bara intäkter.

Bolagsskatterna ska höjas i Sverige så att alla företagare tjänar ännu mindre på sitt företagande.

De vill också införa den slakt-skatt på företagande som ändringarna av 3:12-reglerna som oppositionen stoppade hade inneburit. “Utjämna beskattning mellan arbete och kapital” är socialistiska för “företagare ska föredra att vara anställda för att de inte längre kan få betalt för sina ansträngningar”.

Tragiskt nog går det inte att få socialister att förstå hur det fungerar att starta och driva företag. De företag som de själva vill jobba på. När man startar ett företag får de allra flesta inga företagslån eller något slags mytomspunnet trollspöliknande statligt riskkapital. Utan de tar ett privat lån, kanske belånar de villan. Privat. De riskerar alltså sitt hem i praktiken.

Utdelningen ersätter för många företagare lön man inte tagit under året, för att man helt enkelt inte vågat lägga kontanter på det utan väntar istället tills året är slut. Det är också en riskpremie, en ränta för att man riskerat sin privatekonomi och kanske sitt hem.

Det är inte någon slags orättfärdig bonus.

FI har alltid förlitat sig på “skattefuskare” i sina beräkningar tidigare och de tänker sig utan någon redovisning att deras satsningar på Skatteverket ska fixa fram 4 miljarder per år i ökade skatteinbetalningar. Bara så där.

Inget annat parti vad jag vet har med önsketänkande på det här sättet men så är inte FI ett riktigt parti heller i många bemärkelser.

För att “utveckla näringslivet” vill de satsa 400 miljoner på information och saker som att alla bolagsstyrelser ska “återspegla mångfalden av människor som lever i Sverige”.

Detta är inte könskvotering vi pratar om till myndigheters styrelser utan en tvångskvotering av olika etniska grupper, HBTQ och funktionsnedsatta de tänker sig.

Och givetvis införandet av ett nytt statligt institut som ska jobba med just dessa frågor.

I FI:s värld är ett av de stora problemen med svenskt näringsliv att “normen är svenskfödda män”.

De pratar mycket om pensioner just nu och bland annat vill de öka garantipensionerna. Samtidigt vill de avskaffa de statliga pensionsfondernas primära mål att ge avkastning, vilket ju är det som betalar pensionerna, och istället ha fokus på mänskliga rättigheter och miljö. Men vem behöver logik när man har rosa glasögon?

De vill också skapa ett statligt Swish, trots att den som finns och som landets banker äger tillsammans, ju är gratis.

Staten ska inte bara ha ett eget Swish utan också erbjuda invånarna konsumtionskrediter.

Men mer pengar i plånboken för pensionärer genom att sänka skatten säger de nej till. För att få behålla mer av sin inkomst är fult, att få högre bidrag är fint.

FI tycker att ett välfärdssystem som ger de som har uppehållstillstånd fler rättigheter än asylsökande är helt fel och vill införa samtliga rättigheter för alla som ens befinner sig i landet.

All förskola och skola ska präglas av normkritisk pedagogik och den sociologiska teorin “intersektionalitet” som hävdar att makt och hudfärg alltid korrelerar.

En vit man har alltid en högre maktposition än en svart kvinna även om mannen är uteliggare och kvinnan är VD. Allt kan förklaras genom denna “struktur”. Ett i mitt tycke rätt vedervärdig och rasistisk syn på människor som om egenskaper sitter i pigment och alla människor är hjälplösa offer predestinerade genom något slags fatalism.

Givetvis älskar FI föreningar och bidragsentreprenörer och vill dubbla MUCF:s statsbidrag för att hälla ännu lite mer meningslösa bidrag på olika föreningar som livstidsförsörjer sig på föreningsbidrag och olika fluffiga projekt utan utvärdering. Personligen vill jag lägga ner hela MUCF.

En av de riktigt fina godbitarna är deras idé om att införa 30 timmars arbetsvecka. Som de hävdar skulle kosta 106 miljarder på 4 år.

När nationalekonomen Stefan Fölster inför valet 2014 av Expressen ombads att räkna på en del av deras förslag som de hade då (men utan att presentera en enda beräkning) kom han fram till 252 miljarder. Konjukturinstitutets tidigare beräkning var 280 miljarder.

En underfinansiering på 150 miljarder alltså. Redan där rök deras påstådda överskott kan man säga.

De vill också att alla företagare tvingas till en extra skatt för att betala in till en ny så kallad “jämställdhetsfond” som ska “utplåna” skillnader mellan kvinnors och mäns löner. Medlingsinstitutet mäter dessa varje år men problemet är att lönernas skillnad varje år är oförklarade. Man vet inte vad de beror på. FI konstaterar däremot att det definitivt rör sig om en orättvisa och tänker att denna fond ska runda den svenska modellen där arbetsgivare och fackförbund bestämmer löner och helt enkelt ger pengar bara till kvinnor.

Byggbolag är det stora problemet i FI:s bostadspolitik. De fokuserar på vinst när de borde göra samhället bättre bara.

Alltså är det bara att “ställa högre krav” på bolagen när de vill bygga så kommer allt lösa sig. Exempelvis tvinga dem att ha låga hyror trots att projekten då inte går ihop finansiellt eftersom vi har mycket höga produktionskostnader, bland annat för att byggare i Sverige är så högavlönade. En snickare som jobbat 2 år efter utbildningen ska ha 28 000 i lön. Snittlönerna i Stockholm är en bit över 35 000 kronor per månad.

De vill slå ihop alla bidrag till ett enda.

De vill avskaffa Premiepensionssystemet och överföra 900 miljarder från framtidens pensionärer, det vill säga bland annat jag, till dagens pensionärer och helt enkelt konfiskera alla de pengar varje person i Sverige idag har på ett eget personligt bankkonto, så kallat PPM-konto. Stjäla pengarna helt enkelt.

De vill införa skatt på inte bara kött utan även på fisk, ägg och alla sorters mejeriprodukter.

Antagligen för att en skrämmande stor andel av landets veganer just röstar på FI. Mjölkskatt, ostskatt, fiskpinneskatt, majonässkatt, äggskatt, filskatt, yoghurtskatt. Bara fantasin sätter gränser.

De har kvar klassikern från 2014 att införa avgiftsfri kollektivtrafik. Hedrande har de tagit bort ordet “gratis” de haft i sitt partiprogram tidigare. För någon annan betalar.

Men FI:s regnbågsminiräknare med glitter och enhörningar påstår att kostnaden är 6 miljarder.

Enligt Stefan Fölster skulle kostnaden i verkligheten bli 16 miljarder.

Per år. Det vill säga inte 6 miljarder på 4 år utan 64 miljarder. Och kräva i snitt 4,8 % högre kommunalskatt för alla.

De har också tänkt att bryta det avtal som finns mellan Stockholm och staten angående vägtullarna som ska finansiera en del av Förbifart Stockholm.

Reseavdragen ska inte längre räknas på faktiskt resa utan en schablon så de som pendlar långt får dra av lika lite som de som pendlar kort.

De hatar bilar mer än Miljöpartiet, hur nu det ens är möjligt, och vill införa 100 % straffskatt på vissa nya bilar.

De vill göra polisutbildningen treårig istället för 2-årig och högskola. För att poliser ska jobba med annat än som poliser. Eh?

De ifrågasätter allt svenskt och svenskhet och vill “avskaffa rasistiska och koloniala strukturer”. Oklart hur bara.

Alla skillnader mellan utlandsfödda och inrikes födda i fråga om jobb har med rasism och diskriminering att göra. Inte med till exempel utbildning och språkkunskaper, som alla myndigheter förklarar skillnaden med.

Ännu mer bidrag ska slängas på föreningar och de vill till exempel ösa pengar på “jämlikhetsdata” som bland annat afrosvenskarnas Kitimbwa Sabuni och Fatima Doubakil driver. Det handlar om att mäta folk på enticitet helt enkelt. Ett slags rasregister.

Tiggare ska betraktas som svenska medborgare och få gratis skola, kommunerna ska tvingas fixa och betala bostad, socialbidrag etc.

De vill skapa något slags fredsdepartement som jag tolkar det, eller en statlig organisation. Som ska få 1 miljard per år för fredsprojekt.

Och de vill lägga ner hela Försvarsmakten. Vi ska alltså inte ha ett försvar. Utan fredsprojekt med fredsprojektledare.

Ingen ska göra värnplikt utan istället ska en frivillig civil fredsutbildning införas för 1 miljard per år.

Det enda de verkar ha släppt sedan 2014 är idén om en avgiftsfri förskola.

Den skulle ha kostat 69 miljarder per år om de hade haft kvar den.

Det går inte ens att räkna ihop alla fel i budgeten för att de med kirurgisk precision undvikit alla konsekvensberäkningar utan bara tryckt på +-knappen, som om ekonomi bara handlar om att flytta X till stapel Y och inte handlar om människor i samhället, som ändrar beteenden och att drar man i ett handtag i ett lands ekonomi är det någonstans en kran på ett annat ställe öppnas.

Men jag applåderar ändå försöket.

De har trots allt gått från att prata om hitan och ditan i ekonomi till att räkna hitan och ditan. Ett steg fram och hundratals miljarder kronor bakåt, kan man väl sammanfatta men thanks for playing.

………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Åsiktsförtryckarna Ibn Rushd

Studieförbundet Ibn Rushd, som köpt ett hotell för 11 miljoner kronor för statsbidrag och som jag fortfarande väntar på svar från ansvariga politiker hur detta kan anses som okej, ligger inte på latsidan direkt när det gäller rättigheter. 

För jag har ju granskat deras verksamhet. Mest av allt handlar det om att Ibn Rushd är en slags opinionsbildningskoncern, Ingenstans ser jag belägg för hur de kan genomföra alla de hundratusentals utbildningstimmar de hävdar att de genomför, eftersom de med Folkbildningsrådets goda minne helt enkelt outsourcat mesta av verksamheten på andra muslimska föreningar som i sin tur knappt har hemsidor, än mindre redovisar de kursverksamheter.

Kritik är inget vare sig Ibn Rushd eller andra självpåtagna muslimska företrädareorganisationer gillar och de reagerar alltid direkt, med islamofobikortet.

Nu senast har de försökt att få ett annat studieförbund – Studieförbundet Vuxenskolan – att avboka en gäst. De lyckades inte men jag tycker att allt sådant här ska fram i ljuset så att folk ser vad de håller på med.

Den 26 september hölls ett seminarium i Umeå med Magnus Norell. Det försökte Ibn Rush stoppa, genom att kontakta Vuxenskolan och helt sonika kräva att man avbokade. Arrangörerna reagerade då genom att skriva en debattartikel i Västerbottenskuriren.

Där bekräftade Ibn Rush sina censurförsök och kallade givetvis såväl Norell som arrangörerna islamofober.

“Vi lägger oss inte i”.

Ändå var det ju exakt det Ibn Rushd gjorde.

“Vi kan inte ge plattform för personer som hetsar mot grupper, uttrycker sig hatiskt eller sprider grundlösa konspirationsteorier”.

Jag vet inte vad ni ser men jag ser solklara krav på censur. Åsikter som inte Ibn Rushd gillar ska inte få föras fram i offentliga sammanhang. Hets mot folkgrupp är nämligen ett brott och sådant sköter polisen, inte Ibn Rushd. Uttrycka sig hatiskt eller sprida konspirationsteorier är inget som seriösa föreläsare sysslar med men även om de gjorde det är det alltså inte förbjudet att göra det.

De organisationer Ibn Rushd har nära vänskapsband med har däremot upprepade gånger bjudit in hatpredikanter, böghatare och antisemiter.  

Studieförbund som sysslar med kunskap borde vara de främsta försvararna av det fria ordet, upplysning och dialog men avslöjar sig här vad deras egentliga fokus är – ett rättighetsorgan för konservativa muslimer som med hjälp av statliga bidrag kräver åsiktscensur av oliktänkande. 

Jag vägrar acceptera ett en liten grupp högljudda extremister i självpåtagen representationsroll, tyvärr bekräftad av media, kallar all kritik islamofobi och tror att de har rätt att avgöra vilka åsikter som får yttras i offentliga sammanhang.

Jag letar fortfarande efter den där kurskatalogen över hela Sverige som alla andra studieförbund har. Och jag väntar fortfarande på Folkbildningsrådets utredning om det är rimligt att Ibn Rushd tog 11 miljoner kronor av bidraget, köpte ett hotell och gav bort halva hotellet till en insynsskyddad stiftelse direkt. Ett hotell de tänkte driva asylboende för. Med fokus på muslimer.

 

Max och samhällskontraktet

Vi betalar världens högsta skatter. För det ingår det ett kontrakt mellan oss skattebetalare och staten, kommunen och landstingen att få saker tillbaka. Det vi kallar samhällskontraktet. Många människor i Sverige oavsett politisk färg vill ha en generell välfärd men när tilliten till det kontrakt man ingått krackelerar, när förtroendet brister att vi trots att vi avstår så enormt stor andel av våra löner till skatt inte längre får det vi blivit lovade försvinner också tilltron till systemet.

Det är det vi nu ser på många områden. När man inte ens kan gå i vissa områden utan beskydd. När det inte finns plats på äldreboenden ens till 90-åringar, som min egen farmor som nu står i kö för en plats trots att hon alltså är 91. Hur länge har Västerås kommun tänkt att hon ska kunna köa? Tills hon dör hemma för att hon ramlat?

Eller när sjuka barn inte får medicin. 

Vi som fick friska barn kan inte föreställa oss hur det är att ha ett sjukt barn. Ett barn som inte kommer leva ett långt liv.

Mina vänners kompis Petra Palmgren har en son med just en sådan kronisk sjukdom. Muskelsjukdomen Duchennes muskeldystrofi, drabbar i stort sett bara pojkar. Musklerna försvagas och gångförmågan försvinner med tiden. Organ som hjärta och lungor påverkas. Max är idag 10 år. När han var 7 år fick han först inte en ny bromsmedicin och Göteborgsposten skrev om honom.

Han lyckades sedan få bromsmedicinen Translarna och har mått bättre av den. Ingen medicin kan bota sjukdomen men utvecklingen bromsas och ger de få drabbade ett bättre liv. Men nyligen tog det så kallade NT-rådet beslut att inte bevilja Max och de som inte längre kan gå själva medicinen. Sedan är det upp till respektive landsting att följa den rekommendationen eller inte.

Ska vi acceptera att man ger bromsmedicin till ett svårt sjukt barn och plötsligt drar in medicinen? Varför ska vi betala skatt över huvudtaget om det inte går till sådant här?

Det är omöjligt att som förälder greppa att lilla Max som bara är 10 år kanske redan levt halva sitt liv redan. Och att han trots världens högsta skatter inte ska få den bromsmedicin som kan göra hans återstående korta liv betydligt bättre.

Jag vill hjälpa familjen att sätta press på Västra Götalandsregionen. Hjälp mig att hjälpa dem. 

Skriv på deras namninsamling och sprid det här inlägget. 

 

S-offensiv som företagarvänliga

Samma dag Ylva Johansson fabulerar fritt på fackförbundska om att LAS inte är något problem alls för företag publicerade Sveavägen 68-tidningen Aftonbladet en debattartikel där tre företagare “kommer ut ur” garderoben som sossar.

Det har kostat på att lägga de mest företagarfientliga förslagen sedan löntagarfondsstriden nämligen. Under Göran Perssons tid försökte S skaka av sig kostymen som företagshatare och satsade mycket krut på att prata om företagare, inte minst småföretagare. Förmögenhetsskatten avskaffades, arvs- och gåvoskatten med.

Men de tre senaste åren har socialismens avsky mot företag fått dominera politiken. Vårt näringsliv har inte varit utsatt så här mycket sedan just 80-talet då hälften av landets företag med lagens hjälp skulle stjälas till LO.

Eller vad sägs om att förbjuda friskolor att göra vinst, vilket förslaget om att få göra 7 % i vinst på operativt kapital som ofta är nästintill obefintligt i skolföretag framför allt de små, är. De får alltså inte ens göra 7 % i vinst utan 7 % på operativt kapital. 

Straffbeskattning av privata sjukvårdsförsäkringar, vilka är en nödvändighet för många företag helt enkelt för att hindra att bolaget går under om ägaren blir sjuk. 800 000 företag är ensamföretagare. Straffskatt på sparade pengar via ISK, där många företagare just sparar pensionen eller även ackumulerad vinst. Attacken mot 3:12-reglerna som fullständigt hade raserat tillvaron för de flesta småföretagare, som låter bli att ta ut stora löner eller lön helt och hållet på grund av likviditet och istället väntar in en utdelning. Representationens avdragsrätt avskaffad. Miljöpartiet vill ge sig på reseavdragen. Listan är lång.

Nu insåg väl Sveavägen 68 att man byggt en rejäl uppförsbacke och vill försöka med hjälp av opinionsbildning ändra på detta.

Först vill jag gratulera Socialdemokraterna att de hittat 3 stycken företagare av 1 miljon företag som är villiga att skriva debattartiklar för deras räkning. Bra jobbat. Tre företagare är ju fler än en och Carl Bennet har nog känt sig ensam på sistone.

Titlen är storslagna: “Vi är företagare men röstar inte på högern

Sedan kommer samma tugg du alltid ser när olika politruker skriver att de älskar skatt – vi har inga problem att betala rimlig skatt. Rimlig som är världens högsta antar jag de menar.

Referensen till Stordalen, mannen som älskar skatt men sedan stämmer managementkonsulterna för att de skatteplanerat åt honom för dåligt, är ändå välkommen tycker jag. Men fantasilös.

De som undertecknar heter Sebastian Merlöv,  Jonas Michanek och Måns Adler.

Vi ska alla få bilden av tre stycken tidigare opolitiska duktiga företagare som plötsligt fått nog och flyger in i röda trikåer för att undsätta sossarna i kampen om företagens röster.

Att de är sosse-adel framgår såklart inte.

Jonas Michanek är sonson till inom Partiet välmeriterade Ernst Michanek och föddes alltså in i Rörelsen. Ernst Michanek var ordförande för S-studentföreningen Laboremus i Uppsala, jobbade som statssekreterare åt S-regeringen 1948 och blev sedermera generaldirektör för SIDA. Där Carin Jämtin nu sitter, for now.

Måns Adler är också klassisk socialdemokratisk adel som son till Lena Adler, mångårig ordförande för Skåne Socialdemokratiska Förening, en viktig förening inom Partiet. Hon dog 2011 och beskrevs som en mentor för unga socialdemokrater. Hon vigde hela sitt liv åt arbetarrörelsen.

 Måns Adler startade Bambuser som inte imponerar. De verkar göra en SAAB – bara gå med vinst ett enda år. Och det är lätt att vilja betala skatt när man slipper betala till exempel vinstskatt. Hans bolags kassa resultat ger heller ingen möjlighet till utdelning så inte heller där behöver han skatta, men jag antar att han i alla fall betalar sig själv en lön som är bra och därmed betalar statlig skatt och värnskatt i alla fall.

Sebastian Merlöv har bland annat suttit i nätverket Forum för Samhällsbyggare för att utbilda unga Socialdemokrater. Ett initiativ skapat av Svenskt Näringsliv för att smart nog göra SSU mer företagarvänliga. Där deltog Merlöv, som också är den enda av dem som tjänat en bra hacka på sitt företagande när han lyckades sälja sitt bolag innan IT-kraschen.

Merlöv verkar vara den drivande i trion. På sin officiella Facebook-sida med 63 följare skriver han bland annat att han 2017 gick med i Socialdemokraterna och även kandiderar till kommunen han bor i. Men att han har större planer. Gissar att partistrategerna på Sveavägen gnuggar händerna av förtjusning att han frivilligt anmäler sig att just skotta igen de hål Vänsterpartiet-projektet orsakat i trovärdigheten i företagarfrågan.

Merlövs skäl till plötsligt fokus som debattör handlar som synes om egna ambitioner inom politiken.

Problemet är väl egentligen bara att även om Merlöv säkert är en mycket duktig entreprenör så är han inte automatiskt en duktig debattör och han avslöjar tämligen omgående att han inte förstår särskilt mycket om politik. För det gör man inte om man tror att Moderaterna, som bland annat startades som en motreaktion på de socialistiska demokraterna, kan “göras om” till att bli mer som Miljöpartiet. Men jag önskar Merlöv lycka till i detta Sisyfos-uppdrag.

Merlövs första artikel med polarna i sosse-adeln var inte den i Aftonbladet utan de skrev en tidigare i en nättidning där de kritiserar Svenskt Näringslivs näringslivsranking.

Så några tre vanliga företagare är det inte men thanks for playing.

Gissar att vi kommer se mer av dem under året lajvande grästrotsföretagare för att driva kampanj åt sossarna. Då vet ni vad ni ska göra –  ta det för vad detta är, nämligen opinionsbildning åt Socialdemokraterna.

Sverige har inte sedan löntagarfonder haft en sådan socialistisk och företagsföraktande regering och alla försök från de sossar som för 5 minuter sedan fullständig ville förstöra 3:12-reglerna och med frenesi vill ödelägga all den valfrihet som byggts upp i välfärden från DDR-Sveriges sammanbrott att “förstå” företag slutar alltid på samma sätt.

Synd att Socialdemokraterna inte är ett dugg intresserade av att lägga politik som inte attackerar näringslivet. Det hjälper nämligen inte med debattartiklar av S-adelns barn för att ändra fakta – att Socialdemokraterna övergett Persson-linjen att ett starkt fritt näringsliv med företagare som kan växa är en förutsättning för allt det S vill lägga pengar på.

Jag kommer fortsätta bevaka detta och andra opinionsbildnings-initiativ under valrörelsen.

……….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Ylva Johansson LAS-tramsar

Det är verkligen inte lätt att var marknadsliberal företagare i ett land som Sverige, det ska gudarna, Palme, fan och hans moster veta.

Man slår upp tidningen, inte riktigt beredd på blodomstörtning ändå eftersom man inte vaknat ännu och det ändå är Svenska Dagbladet och inte sossarnas medlemstidning Aftonbladet. 

Boom!

Rätt i nyllet innan du hann säga “löntagarfonder” högt för att påminna dig om vilken vecka det är och att Ylva Johansson satt i riksdagen för Vänsterpartiet Kommunisterna på 80-talet, som ville införa planekonomi fram till 2010.

“Problemet är inte att man har svårt att avskeda”. 

Eh, ursäkta medan jag försöker hosta upp kaffe latten jag andades in i pur ilska. LAS-tramset från Ylva Johanssons fackliga läppar höjde precis blodtrycket.

“LAS är inget hinder för att anställa”

Så kan bara en person med noll förståelse för hur det faktiskt är att driva företag säga.

Eller vänta, hon har ju erfarenhet. Av att göra 200 miljoner kronor i förlust, gå i konkurs och skicka notan till landets skattebetalare, för det är det som händer när Sverige Kommuner och Landsting får reda upp soppan.

 

LAS var ett rent beställningsjobb från sossarnas fackliga gren LO och som alltid sitter i Verkställande utskottet. Det skulle hindra företagarn från att själva besluta om sina verksamheter.

Är du tillsvidareanställd idag, det vill säga fast anställd, är det mycket svårt för ett företag att faktiskt säga upp dig. Du kan vara full på jobbet till och med. Men det går inte att sparka fyllon för de är sjuka. Istället sitter du som företagare med Svarte Petter för du måste då betala denna persons sjuklön 14 dagar varje gång personen är sjuk och ansvara för rehabilitering och arbetsträning.

LAS är den enskilt största stenen i skon för alla som vill anställa. De som påstår något annat hallucinerar faktiskt.

Men med tanke på hur lätt det är att få information idag så tror jag att sossarnas faktiskt chockerande låga kunskap om företagares vardag inte alls hänger ihop med okunskap per se så mycket som en totalt faktaresistent världsbild. De VILL inte förstå.

Låt mig fräscha upp era kunskaper om vad den mest skadliga lagen som finns för företagande i Sverige egentligen säger. 

Om en person får fast jobb, dvs tillvidareanställning, vilket man får automatiskt om du är provanställd efter 6 månader till exempel eller om du har haft tidsbegränsade anställningar i mer än 2 år hos samma arbetsgivare, börjar LAS stänga dörren om den anställde.

Du har till exempel rätt till två månaders uppsägningstid efter 2 år. Efter 10 år har du rätt till hela 6 månader. Under den uppsägningstiden har du rätt till full lön och alla förmåner även om du är arbetsbefriad. Detta blir alltså 6 månaders kostnader för företaget.

Även om du har uppsägningstid du förväntas jobba på har du då rätt till att gå på intervjuer på arbetstid.

Enda sättet att avskeda någon är i princip om de begått något olagligt eller jobbat åt till exempel en konkurrent samtidigt. 

I alla andra fall kan du inte säga upp någon.

Det är jättesvårt. Du kan till exempel inte säga upp någon som beter sig illa, inte gör sitt jobb, kommer för sent jämt, är otrevlig mot kollegor och dig eller andra helt rimliga skäl för att bli av med jobbet. Då ska du ge personen en varning, facket ska direkt informeras och sedan följer en rad olika möten med facket och den omöjliga anställde för att du ens ska ha en chans att bli av med en person som inte bara inte tillför något utan vars handlande och attityd även skadar företaget. Men är det inte olagligt etc så är sparken uteslutet.

Tack LAS.

Då återstår arbetsbrist. Denna möjlighet är den mest använda även i förhandling med facket. Det är så du blir av med världens hemskaste anställda. Enda sättet.

Om du kan bevisa att det finns arbetsbrist just för det område denna person jobbar med och att denna person till exempel saknar formell kompetens. Men då har personen enligt LAS rätt att få tillbaka jobbet om arbetsbristen försvinner. Ingen annan får anställas. I praktiken händer detta sällan då man som anställd måste bevisa att arbetsbristen är avhjälpt men bara att det står i LAS visar vilket förakt lagstiftaren som införde denna har mot företagens egen beslutanderätt om hur ett företag bäst drivs och fungerar.

Man ska tvinga företaget att återanställa alla som slutat om dessa jobbat där länge. Dessa förhandlingar med facket, där de alltid hotar att stämma dig i Arbetsdomstolen, handlar alltså alltid om att i praktiken köpa ut anställda på olika sätt.

En person som har särskild sysselsättning hos arbetsgivaren, till exempel efter sjukdom, får företräde oavsett vad facken kommit överens om. För det finns ett turordningssystem i LAS att man får undanta två och resten bestämmer helt enkelt facket. De prioriterar i sin tur bara sina egna medlemmar vilket indirekt tvingar alla anställda att gå med i facket för annars kommer de hamna utanför listan och bli av med jobben först när till exempel arbetsbristen beror på nedgång i konjunktur, fabrik som ska stängas etc.

Om företaget vill bli av med en anställd som beter sig illa åt eller helt enkelt inte gör sitt jobb och inte lyckas komma överens om med facket kan de lätt bli stämda och tvingas betala skadestånd. Så då sitter bolaget inte bara med kanske 6 månaders uppsägningstid där personen inte jobbar, för att de inte kan tvingas på grund av uppsagd men måste vara på kontoret, utan dessutom skadestånd.

Eller skadestånd och tvingas behålla personen som inte utför jobbet och sprider dålig stämning som påverkar alla andra.

Blir en person sjuk måste du, även om detta är din första anställda, betala 14 dagars sjuklön varje gång. Om personen blir sjukskriven måste du dessutom anställa och lära upp en vikarie, som sedan inte får vara kvar om personen som är sjuk blir frisk och kommer tillbaka. Då har du istället skyldighet till att anpassa arbetsplatsen till rehabiliteringen. Även om det bara är du och hon/han.

Men nej Ylva Johansson och LO, LAS är inte alls ett problem för att våga anställa. 

Det är därför vi bara har 7 200 företag av 1 miljon som har över 50 anställda och att 75 % av alla företag i Sverige har noll anställda. 

Jag skulle just på grund av LAS aldrig i livet anställa. Jag anlitar bara andra företagare. Min formgivare, IT-konsult, junior. Alla är de F-skattare.

Samma dag Ylva Johansson fabulerar fritt på fackförbundska om att LAS inte är något problem alls för företag publicerar Sveavägen 68-tidningen Aftonbladet en debattartikel där tre företagare “kommer ut ur” garderoben som sossar.

Först vill jag gratulera Socialdemokraterna att de hittat 3 stycken företagare av 1 miljon företag som är villiga att skriva debattartiklar för deras räkning. Bra jobbat. Tre företagare är ju fler än en och Carl Bennet har nog känt sig ensam på sistone.

Titlen är storslagna: “Vi är företagare men röstar inte på högern

Sedan kommer samma tugg du alltid ser när olika politruker skriver att de älskar skatt – vi har inga problem att betala rimlig skatt. Rimlig som är världens högsta antar jag de menar.

Referensen till Stordalen, mannen som älskar skatt men sedan stämmer managementkonsulterna för att de skatteplanerat åt honom för dåligt, är ändå välkommen tycker jag. Men fantasilös.

De som undertecknar heter Sebastian Merlön, Jonas Michanek och Måns Adler.

Vi ska alla få bilden av tre stycken tidigare opolitiska duktiga företager som plötsligt fått nog och flyger in i röda trikåer för att undsätta sossarna i kampen. 

Att de är sosse-adel framgår såklart inte.

Jonas Michanek är sonson till inom Partiet välmeriterade Ernst Michanek och föddes alltså in i Rörelsen. Ernst Michanek har varit ordförande för S-studentföreningen Laboremus i Uppsala, jobbade som statssekreterare åt S-regeringen 1948 och sedermera blev generaldirektör för SIDA. Där Carin Jämtin nu sitter, for now.

Måns Adler är också klassisk socialdemokratisk adel som son till Lena Adler, mångårig ordförande för Skåne Socialdemokratiska Förening, en viktig förening inom Partiet. Hon dog 2011 och beskrevs som en mentor för unga socialdemokrater. Hon vigde hela sitt liv åt arbetarrörelsen.

Sebastian Merlöv har bland annat suttit i nätverket Forum för Samhällsbyggare för att utbilda unga Socialdemokrater. Ett initiativ skapat av Svenskt Näringsliv för att smart nog göra SSU mer företagarvänliga. Där deltog Merlöv, som också är den enda av dem som tjänat en bra hacka på sitt företagande när han lyckades sälja sitt bolag innan IT-kraschen.

Måns Adler startade Bambuser som inte imponerar. De verkar göra en SAAB – bara gå med vinst ett enda år. Och det är lätt att vilja betala skatt när man slipper betala till exempel vinstskatt. Hans bolags kassa resultat ger heller ingen möjlighet till utdelning så inte heller där behöver han skatta, men jag antar att han i alla fall betalar sig själv en lön som är bra och därmed betalar statlig skatt och värnskatt i alla fall.

Så några tre vanliga företagare är det inte men thanks for playing. Gissar att vi kommer se mer av dem under året lajvande grästrotsföretagare för att driva kampanj åt sossarna. Då vet ni vad ni ska göra – cirkulera.

Sverige har inte sedan löntagarfonder haft en sådan socialistisk och företagsföraktande regering och alla försök från de sossar som för 5 minuter sedan fullständig ville förstöra 3:12-reglerna och med frenesi vill ödelägga all den valfrihet som byggts upp i välfärden från DDR-Sveriges sammanbrott att “förstå” företag slutar alltid på samma sätt.

Med tvärsäkra påståenden om att LAS minsann inte är ett problem för företag när de vill anställa, när LAS i själva verket är det enskilt största hindret. Yttrade från personer vars främsta meriter antingen är att vara sosse-adel eller att ha kört sitt eget bolag i 200-miljonersdiket så att skattebetalarna får städa upp.

Tillåt mig att spränga en åder av ilska här. 

Nu ska jag återgå till att dra in min egen lön och betala mina egna sociala avgifter.

 

Sopig konkurrens

Här och var får kommuner för sig att börja öppna kommersiella verksamheter, som skiduthyrning, bowlinghallar och logistikcentraler. Och konkurrerar därigenom med sin egen kommuns företagare. Inte snyggt och inte okej.

Men det finns andra sorters av märkligt konkurrens som inte har med skattepengar att göra men likväl åsidosätter konkurrensen. Till exempel när en medlemsorganisation börjar konkurrera med sina egna medlemmar.

Förpacknings- och tidningsinsamlingen AB (FTI) heter ett icke vinstdrivande företag som återvinner. I Sverige har vi producentansvar sedan tidigt 90-tal då det kommunala monopolet avskaffades. Det betyder i korta ordalag att konsumenterna betalar för återvinningen redan i priset och att producenterna har ansvar över sina egna förpackningar. Att dessa återvinns.

FTI är ett bolag som ägs av branscherna, som i sin tur har olika företag som medlemmar. Vinstdrivande företag. Syftet är inte vinst och det görs ingen utdelning. Och att branscherna själva äger återvinningen är bra. Regeringen vill återinföra det kommunala monopolet för att Socialdemokrater älskar monopol men också för att ge kommunerna en möjlighet att börja tjäna pengar på återvinning igen. Med kommunala monopol skulle konsumenterna få betala en extra avgift och den avgiften kan sedan varje kommun enskilt använda som en lite pengakran när man behöver mer intäkter till olika svarta hål, som när man byggt äventyrsbad till exempel.

FTI upphandlar i sin tur olika återvinningsföretags tjänster för att bland annat tömma de gröna återvinningsstatationer som står vi våra kvarter runt om i Sverige och återanvända innehållet till industrin.

Exempel på bolag i återvinningsbranschen som alltså just återvinner plast är Lundstams, Swerec och Miljösäck. Vill man se hur det praktiskt går till att återvinna plast kan man till exempel se det reportage Sveriges Radio Östergötland spelade in om just företaget Miljösäck.

Swerec har för övrigt varit i konflikt med just FTI som löste sig nu i augusti då parterna förlikades. FTI krävde Swerec på återbetalning.

Men som alla organisationer finns det ett visst mått av att vilja bli större och få mer makt. FTI verkar inte vara ett undantag för nu planerar detta icke vinstdrivande bolag att bygga en jättelik återvinningsanläggning i Motala. En del av plasten kan inte återvinnas i Sverige och skickas utomlands för det så att det finns en i Sverige är i och för sig inget dåligt. Men att branschens egna icke vinstdrivande bolag ska äga det är det som väcker frågetecken.

FTI har ökat omsättningen år efter år men gör alltså inte så stora vinster för att det inte är syftet.

Återvinningen i Sverige fungerar jättebra och man överstiger alla de mål som är satta av Naturvårdsverket, oavsett vad Miljöpartiet vill göra gällande.

I maj blev det känt att FTI vill bygga en jättestor återvinningsanläggning i Motala. 

Nu ska alltså de som utför det producentansvar tillverkarna av förpackningar har för återvinningen själva bli ägare.

Varför då?

Varför ska ett branschägt bolag plötsligt börja konkurrera med de medlemsföretag som äger dem? För genom att FTI nu vill äga en egen station som blir den största i Sverige kommer ju de ha någon slags eget monopol på återvinning av platsförpackningar. Istället för att att de upphandlar den tjänsten av återvinningsföretag.

Det är en bra idé att slippa skicka plastförpackningar till Tyskland men varför ska inte denna anläggning ägas och drivas av just ett privat företag? Om den byggs kommer FTI nämligen ta intäkter från sina medlemsföretag som själva återvinner, och från andra företag som tvärtom FTI drivs i syfte med vinst.

Nu har FTI fått tillstånd. 

När organisationer börjar agera för egen vinnings skull ska man börja dra öronen åt sig.

Att kommuner har monopol är dåligt. Men det här blir också något slags monopol eftersom det ju är FTI som upphandlar all återvinning och nu har det alltså tänkt att upphandla av sig själva.

Löntagarfonderna – vi ska aldrig glömma

Idag är det den 4 oktober. Nej, för mig och många andra är det inte kanelbullens dag. Utan löntagarfondernas minnesdag. Varje år den 4 oktober ska vi påminnas om vad som egentligen hände den 4 oktober 1983.

Just denna dag stod nämligen kriget mellan marknadsekonomi och fritt företagande och en slags planekonomi.

Socialdemokraterna och LO hade planerat att stjäla hälften av landets företag. Men företagar-Sverige lyckades mobilisera och 100 000 personer deltog i demonstrationen den 4 oktober, som blev början på slutet för det socialistiska projektet.

Löntagarfonderna var LO:s idé, baserat på en motion och förslag från Folkpartiet. Utredare var Anna Hedborg och Rudolf Meidner. Samma Hedborg som för några år sedan utredde föräldraförsäkringen och ville förbjuda folk att ta obetald ledighet.

“Vi vill beröva kapitalägarna deras makt som de utövar just i kraft av sitt ägande. All erfarenhet visar att det inte räcker med inflytande och kontroll. Ägandet spelar en avgörande roll. Jag vill hänvisa till Marx och Wigforss: vi kan i grunden inte förändra samhället utan att också ändra på ägandet”

Idén var att 20 % av bolagens vinster skulle förvandlas till aktier som sedan skulle exproprieras av staten, med LO som förvaltare. På så sätt skulle man successivt spä ut ägarnas eget ägande av sina företag och äga 50 % av dem till slut. Man skulle helt enkelt stjäla företagen och låta LO bestämma om fonderna, som i sin tur skulle ge dem tillträde till makten i bolagen. Vinsterna skulle LO få, som representanter för arbetarna.

På LO-kongressen 1976 ställde sig kongressen bakom förslaget. 1977 bildade LO och S en arbetsgrupp för att utarbeta genomförandet av löntagarfonderna. I det borgerliga blocket formade Folkpartiet ett eget förslag om fondsocialism. SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen) inledde sina protester 1978 genom skriften “Fritt näringsliv eller fondsocialism”, författad av Danne Nordling. På S-kongressen 1978 beslutade Socialdemokraterna att genomföra löntagarfonderna.

1982 vann Socialdemokraterna valet och tog tillbaka regeringsmakten från de borgerliga, som letts av Thorbjörn Fälldin.

Men den 4 oktober 1983 genomfördes en enorm demonstration. Det var SAF som mobiliserat landets företagare som reste från hela Sverige för att delta. Man samlades i Humlegården och gick sedan mot riksdagen, dagen när riksdagen öppnade. De hade kommit till Stockholm i 60 extra järnvägsvagnar, 200 bussar, ett antal charterplan och ett stort antal privatbilar. 100 000 personer deltog.

Den 21 december 1983 beslutade riksdagen, där de borgerliga partierna röstade emot och V la ner sina röster, att införa löntagarfonderna. De politiska hjulen var igång. HM, Tetra Pak och IKEA lämnade därefter Sverige. HM kom sedermera tillbaka. Men skadan av fonderna var redan skedd.

Demonstrationen lyckades mildra förslaget som ändå genomfördes. Men det politiska motståndet var kvar och fonderna avskaffades 1991.

En annan sak 4-oktober lyckades med var att mobilisera en långsiktig opinionsbildning från näringslivet. SAF och även Industriförbundet förstod nu vikten av att erbjuda S och LO rejält motstånd och tankesmedjan Timbro skapades bland annat. Den opinionsbildningen, för marknadsekonomi och fritt näringsliv, pågår än idag med full kraft. Den opinionsbildningen har bidragit till mycket bra i svensk politik och hjälpt till att liberalisera hela vår ekonomi.

Men vi ska aldrig glömma att LO och sossar på riktigt försökte stjäla landets företag. Och de kan försöka göra det igen. 

Reepalu-utredningens förslag visar att idéerna finns kvar. Stockholms arbetarekommun har ett beslut på att försöka införa ekonomisk demokrati. Man ska aldrig ta vunna segrar för givna.

Tack alla ni som bokstavligen stod på barrikaderna för ett fritt näringsliv. Vi är er evigt tacksamma.

…………………….

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

Elefanten i migrationsrummet

Det är mycket prat om elefanter nu i och med David Batras show. Men det finns tyvärr många elefanter i olika rum.

En av dessa är elefanten i migrationsdebatten. Det är nämligen populärt att svänga sig med stora ord. Och det är politikens vardag. När ideologi är bristvara är det fint att få höra lite sådant.

Tyvärr kan man inte prata ideologiska när det gäller sakpolitik.

För den bygger på att inga förutsättningar finns, inget status qou, obegränsade resurser, obegränsad politik förmåga.

Politik är praktik och den bygger på pragmatism. Den bygger på sena nätter, förhandlingar, att se pengapåsen krympa detta året också så att just din hjärtefråga inte ryms. Den bygger på att ibland gå emot sin egen övertygelse. Om att lösa faktiska problem för människor i deras vardag. Dessa löser man inte med ideologiska bombastiska talkonserter. De löser man genom att faktiskt fatta beslut och inte sällan obekväma. Och att tvingas gång på gång att prioritera och prioritera bort för att resurserna alltid är ändliga. Inte oändliga. De tar slut.

Ideologiskt är jag också för öppna gränser. Jag är liberal i det mesta. Fri rörlighet är en av EU:s hörnstenar och det var härligt att leva i 90-talets och 2000-talets optimism om en liberaliserad öppen vacker värld.

Men vi klarade inte ens 10 000 personer i veckan. Ens skriver jag. För att fri rörlighet som idé inte har några volymer. Men 10 000 personer i veckan är jättemycket personer. Så mycket att även Miljöpartiet fick införa de strängaste migrationspolitiska gränserna i Sverige sedan Luciabeslutet 1989.

Elefanten i rummet är vad en stor invandring kommer att kräva.

Idén om fri rörlighet har nämligen aldrig gått hand i hand med en liten stat. För rätten att bo var du vill har aldrig bott i tanken att du samtidigt ska har rätt till allt. Flytta vart du vill men betala allt själv, har idén varit från libertarianerna sedan urminnes tider.

Och här är alla de som pratar om detta svaret skyldig. Vi har ändliga resurser men en enorm välfärdsstat där sittande regering avskyr individers egna initiativ så mycket att de nu straffbeskattar alla som trots att de betalat höga skatter för rätt till vård frivilligt utöver detta betalar pengar till privata sjukvårdsförsäkringar. Vård som finns utanför det systemet och som dessutom avlastar det.

Alla ska ha samma och allt, allt, allt ska staten betala.

Migrationsverkets beräkningar är att även med dessa strängare regler kommer det ha kommit 500 000 personer inom fyra år med anhöriga.

Här kommer därför listan på reformer som alla som vill ha öppna och öppnare gränser måste svara för:

  • Inför lån för nyanlända att etablera sig, inte bidrag. Som de får betala tillbaka när de börjat jobba. Låt CSN administrera.
  • Öka kvalificeringsgraden i välfärdssystemen med en basnivå som sedan byggs på och fullt tillträde när man jobbar heltid 12 månader
  • Inga rättigheter till illegala. Är man för ett asylrättssystem måste man också vara för att lagarna upprätthålls.
  • Öka insatserna och straffen för folk som anlitar svart arbetskraft bland illegala. Parallella samhällen byggs annars upp. De som är här måste jobba vitt för att betala in skatt till systemet.
  • Kräv arbete av alla med försörjningsstöd. Arbete eller studier.
  • Begränsa bidragen rejält så att det lönar sig att jobba.
  • Inför marknadshyror
  • Lägg ner EBO i kombination med rättigheter. Du får bo vart du vill men då får du fixa boende själva och betala ditt eget uppehälle. Eller så flyttar du till en kommun där det finns möjligheter.
  • Blir du dömd för grova brott utvisas du efter straff om du inte hunnit bli svensk medborgare.

Sedan måste de som förespråkar ökad rörlighet, öppnare gränser etc svara på VILKA rättigheter som ska bort. Och HUR detta ska till, det vill säga vilka partier som ska stödja och vad man är beredd att sälja ut av sina egna önskemål och viljor istället.

Pragmatism. Förhandling. Something’s got to go.

Återigen, idén om fri rörlighet har aldrig handlat om att samtidigt har fullständiga rättigheter till andra människors pengar utan bara en rättighet att få starta ditt liv vart som helst. 

Vi kan inte plötsligt låtsas som att fri eller i alla fall stor rörlighet inte har en direkt konflikt med rättigheter. För alla rättigheter i Sverige har en prislapp. Någon annan betalar.

Då måste vi börja prata om vilka av alla de hundratals rättigheter som idag finns i Sverige som ska bort. Det är redan idag så att kommuner går på knäna av bördan av att betala bostäder och försörjning, dagis och skola, SFI och allt annat för nyanlända med uppehållstillstånd. Vi saknar 60 000 lärare.

Politik innebär svåra prioriteringar och jag tycker att den politiska debatten just nu är ytlig. Man gör det för lätt för de som har fina ord men sedan bara önskningar och förhoppningar som svar. 

Det är nämligen så här man sviker folks förtroende. Att låtsas som att verkligheten är någon annan och sedan får någon annan betala. 

Det var så här vi andra i de andra partierna, la ut röda mattan till missnöjespartiet som nu har runt 20 %.

Plötsligt låtsas vi som att inte en budget alltid ställer en svag grupp mot en annan. Det är bara svaga grupper som behöver statliga bidrag. De starka grupperna jobbar. Att ställa svaga grupper mot varandra i en budget är alltså default.

Varje krona i Magdalena Anderssons budget har en person i Sverige jobbat ihop i skatt. Dessa pengar ska respekteras.

Man kan inte lova saker man inte kan hålla. En så stor migration vi redan har kräver alltså nya lösningar. Vad ska bort? Och vilka partier har man tänkt ska kunna leverera lösningarna här? Vilka ska komma överens?

Den som tror att Socialdemokrater, Miljöpartister eller Vänsterpartister har tänkt att minska staten kan inte sin politik. De tycker inte den är tillräckligt stor. De tycker inte skatterna är tillräckligt höga. Det är såklart helt rätt att minska välfärdsstaten. Som liberal är det en kärnfråga.

Men vi har världens högsta skattetryck redan. Man kan inte lösa dessa långsiktiga problem med att varje år höja skatten. Vi måste prioritera om.

Att vi ska ha ett starkt försvar är folk eniga om. Att vi ska ha stark polis också. Därefter slutar enigheten över blocken.

Debatten är dum. Korkad. Just nu, för att den tillåts sväva över målet. Om ett år är det val. Jag älskar ideologi men rader i ett idéprogram har aldrig och kommer aldrig kunna styra ett land. Lösa det problem vi står inför nu.

Den som ingen bostad har blir inte hjälpt av ett vackert stort tal om att marknadshyror är det bästa. Det vet många redan. Men möjligheten att införa marknadshyror är noll. Det finns lika lite politisk enighet i frågan som Hyresgästföreningen är dominant. Så är det med de flesta politiska områden. Hur ska de som inte har bostad då få bostad om marknadshyror är en politisk omöjlighet helt enkelt för att stödet politiskt inte finns?

När jag var med i MUF 1991 pratade vi om att införa marknadshyror. Har vi marknadshyror? Nej.

Så det finns många frågor.

Vad ska alla outbildade jobba med? Enkla jobb, absolut. Men vart då? Lägsta lönen du kan betala någon är 16 000 kronor idag för ens det enklaste jobbet. Lönerna sätts av arbetsmarknadens parter. Inte staten. Den svenska modellen. Den vill inte många avskaffa även om jag till exempel kraftigt vill begränsa LO:s makt.

Hur ska libertarianer kunna reformera Sverige, avveckla den stora välfärdsstaten och göra en 180 på bostadsmarknaden?

Och vad ska man komma överens om över blocken? Exakt vad? 

Dessa frågor ställer sig väljare idag. Sedan länge. Dags att vi börjar kräva svaren av avsändarna av de ideologiskt vackra men realpolitiska omöjliga orden. 

Saker löser sig inte bara, de kräver ansträngning.

Jag är ledsen att regna på den härliga ideologiska optimistfestivalen men vi har flera elefanter i det här rummet. 

……………………….

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244

Motions-tips

Nej, jag tänkte inte tipsa er om hur man kommer igång med träningen.

Utan allmänna motionsperioden går ut på torsdag. Än finns tid att få ihop en motion alltså, om du är riksdagsledamot. Jag har därför lite allmänna tips till alla politiker som vill göra något åt slöseri och maktfullkomligheten.

Lägg ner MUCF

Myndigheten har gång efter gång bevisat att den blivit ett monster som inte går att kontrollera. Hur många gånger ska MUCF få slänga pengar på extremism? Men det räcker inte. Mina granskningar visade att de inte heller har kontroll över att föreningarna inte är fejk, som föreningen Booster, som äntligen blev av med bidraget hösten 2016 efter flera lukrativa år av att inte göra någonting alls. Lägg ner myndigheten och börja om.

Kräv att Forum Syd lyder under myndighetsregler

Idag har SIDA sedan decennier delegerat en del av sin myndighetsutövning till föreningen Forum Syd. Som inte behöver redovisa någonting för oss medborgare för de lyder inte under offentlighetsprincipen. Så de försörjer en rad olika inte minst vänsterorganistioner, mer eller mindre extrema, varje år utan att behöva svara på frågor annat än “vi behöver inte redovisa offentligt, tack för ditt mail”. Skattebetalarnas miljarder slösas bort. Att detta pågått år efter år är skandalöst. Ska Forum Syd hjälpa SIDA ska de också lyda under samma regler som SIDA lever efter.

Ta bort Arbetsförmedlingens rätt att sekretessmärka allt

Arbetsförmedlingen har satt i system att obstruera när vi i media vill granska dem, ofta genom att by default sekretessmärka allt. Nyss påstod de i ett mail att de inte vet hur en stadsdelsnämnd får ut sina lönebidrag. Detta är absurdt. Jag har dessutom källor på polisen som vittnar om att Arbetsförmedlingen inte samarbetar utan sekretessmärker allt de kan. Gentemot en annan myndighet. Ändra skrivelsen så att Arbetsförmedlingen bara får maska personnummer och dylikt i dokument som partial sekretess men i övrigt måste bistå för att underlätta granskningar.

Man kan skydda människors och företags integritet utan att förhindra den granskning av skattemiljarder som är nödvändigt. Just nu missbrukar myndigheten sitt informationsövertag gentemot vanliga människor genom att krångla så de flesta ger upp. Om man som företag tar emot lönebidrag och därigenom åsidosätter konkurrensregler i någon mån eftersom deras konkurrenter inte har samma låga personalkostnader, vilket kan avgöra anbud i offentliga upphandlingar vinner, ska denna information vara öppen. Inte sekretessmärkt. Idag går det inte att få ut en enda rad om vilka företag som får lönebidrag med hänvisning till sekretess.

Minska slöseriet till föreningar

Idag betyder ideellt engagemang att man har en förening som försörjer dig på heltid med skattebidrag. Inte ideellt som att du faktiskt jobbar gratis, som många idrottsföräldrar till exempel gör året om. Om man ska ta emot en enda krona i bidrag som föreningar borde följande krav skrivas in i respektive myndighets regleringsbrev och förordningar:

  • Vid ansökan ska URL till hemsida bifogas och hemsidan måste vara aktiv vid ansökan samt minst 3 år efter att slutredovisning av projektet gjorts annars kan man bli återbetalningsskyldig
  • Följande information måste finnas på hemsidan vid ansökan: styrelsen, medarbetare, stadgar, protokoll, redovisning av aktiviteter samt årsredovisning för de år man mottagit bidrag
  • Alla föreningar måste dessutom skicka in årsredovisningen till myndigheten fritt för alla att begära ut som vill granska bidraget
  • Kräv auktoriserad revisor för samtliga bidrag (Lex Arvsfonden som redan gör det). Idag krävs bara auktoriserad för bidrag över ca 200 000 kronor
  • Inga kan få bidrag för att bygga upp hemsidor till föreningen, dessa ska finnas på plats som ett krav för bidraget. Idag är hemsidor i princip gratis. Du kan själv bygga en via verktyg. Kostar 99 kronor per månad eller mindre. Att inte ha en hemsida är en varningsklocka för att bidraget inte används som det ska.
  • Inga bidrag godkänns finansiera mer än 40 % av någon enskild lön. Ingen ska kunna leva på skattebidrag utan medfinansiering ska alltid krävas för alla projekt. Till exempel sälja kurser och föredrag. Idag kan föreningar får bidrag för flera heltidsanställda med rätt höga löner och samtidigt ha en kommersiell verksamhet som säljer föreläsningar och kurser. Lönen är redan betald. Detta visar att det är rimligt att ställa krav på alla föreningar om att hitta egna intäkter.
  • Alla bidragsgivande myndigheter borde ha en gemensam databas så att inte samma föreningar kan mjölka flera myndigheter på bidrag för samma projekt med olika namn samt att människor fritt kan begära ut dokument från samma databas.

 Avpolitisera utredningarna

Utredningarna har tyvärr blivit ett skämt efter Reepalu och nästan uteslutande de som blivit utsedda till utredare av S-regeringen har haft rätt partibok. Och direktiven är inte att utreda utan att komma fram till hur man kan genomföra det man vill. Återställ utredningsredskapet till en objektiv utredning med en expert som utredare, inte en person med politisk bakgrund.

Stäng hamstringen av fd politikers avgångsvederlag

Ersättningen till statsråden är en omställningsförsäkring. Inte ett sätt för fd statsråd att sitt första år som företagare kunna hamstra inkomster för att de slipper betala ut lön. De konkurrerar med en massa företag på den privata marknaden och sätter faktiskt spelreglerna åt sidan här. Dessutom slösar de med skattemedel. Det är jättebra att politiker vill driva företag men de kan inte samtidigt göra det och lyfta lön av skattebetalarna som avgångsvederlag, lex Per Nuder. Gör dem återbetalningsskyldiga av arvodena om momsredovisningen visar att företaget fakturerat samtidigt. Det går att konstruera ett system för att kontrollera detta, så många är det inte som utnyttjar detta men det skapar ett politikerförakt alla förlorar på.

Förbjud sympatiåtgärder för facken

En rest från Palme-Sverige som måste bort. Sympatiåtgärder är ett otyg bara konstruerat för att straffa ut företag till att göra konkurs eller göra som de säger. Oskälig maktutövning. Det fackförbund strejken gäller får strejka, övriga ska låta bli. Det maktövertag LO får genom sympatiåtgärderna hör inte hemma i en demokrati 2017 och förstör för enskilda företagare som drivs i konkurs om de inte ger upp.

Lägg ner Folkbildningsrådet

Detta är återigen en förening som fått någon slags myndighetsstatus. De som jobbar på denna förening kommer inte sällan just från studieförbunden de ger pengar till. Detta är en grogrund för vänskapskorruption. Lägg ner rådet och ge Skolverket uppdraget att fördela statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor.  Se över systemet med studiecirklar, en helig ko i Sverige tyvärr. Historiskt har det varit så otroligt mycket missbruk med bidrag just vad gäller studiecirklar och därför tycker jag att bidrag till cirklar borde avskaffas. Vi har internet. Studiecirklar var en bra idé när Sverige var ett obildat land utanför EU och utan de tekniska möjligheter som idag finns.

Se till att Ibn Rushd får betala sitt eget hotell

Studieförbundet Ibn Rushd använde statsbidraget från Folkbildningsrådet för att köpa ett hotell för 11 miljoner kronor. Detta får de betala själva. Se till att pengarna krävs tillbaka. Skattebetalarna ska inte betala hotell för föreningar.

Myndigheten för stöd till trossamfund

Alla religioner borde betala sin egen verksamhet. Ge alla religioner möjlighet att debitera sina medlemmar via skattesedeln istället och ta bort samtliga bidrag till församlingar. Varför ateister som gått ur Svenska statskyrkan ska tvingas betala för alla andra religioner via denna myndigheter är märkligt.

 

Statligt riskkapital

Kräv en ordentligt grundlig genomlysning av allt statligt riskkapital. När Vinnovas satsning på små och medelstora företag utvärderades visade det sig att de hundratals miljoner kronor bolag fått i stöd inte lett till praktiskt taget någonting. Inte fler anställda, inte högre omsättning, ingenting. Utvärdera ordentligt allt statligt riskkapital för att se om det finns någon poäng att ens ha det.

Jag kommer kanske komplettera med mer när jag kommer på men försökte hålla det begränsat till slöseri. 

 

……………..

Vill du stödja mitt arbete – bli Patreon genom att klicka här.
Eller Swisha: 0762096244