Är man socialdemokrat är företag aldrig något bra. De ska alltid motarbetas, deras möjligheter att tjäna pengar ska bort och de ska målas ut som skurkar.

Så det var varken en överraskning att Arbetsmiljöverket fick i uppdrag av sosse-regeringen att kampanja emot privata företag, i sin numera efter kritik nerlagda app jag skrivit om tidigare, eller att Arbetsförmedlingen nu fått uppdraget att utmåla företag som diskriminerande mot funktionsnedsatta. 

Förra året fick Arbetsförmedlingen ett uppdrag med en påse pengar, jag har inte hittat hur mycket ännu och trots att jag för länge sedan begärt ut underlagen från Arbetsförmedlingen vägrar de att svara. Ännu. Eller bara helt vanlig maskning som tyvärr så många i det offentliga sysslar med när man begär ut handlingar.

Jag får återkomma med summorna.

De döpte projektet till “Gör plats” och lanserades den 12 mars 2018.

En dyr reklambyrå hade anlitats att producera ett gäng små filmer där samtliga har privata arbetsgivare som fokus. Le Bureau fick uppdraget och Yoko Ono sa ja att använda John Lennons låt “Working class hero”, inte gratis såklart.

Ingenting kom billigt med kampanjen, som kategoriseras som en av Arbetsförmedlingens största informationsinsatser någonsin. 

Varför nu just arbetarklass, som låten handlar om, kategoriserar just funktionsnedsatta förstår jag inte. De säger själva i sin kampanj att just funktionsnedsatta har bättre utbildning än andra utsatta grupper på arbetsmarknaden. Själv känner jag flera högskoleutbildade funktionsnedsatta, bland annat min IT-konsult som är kung på alla trassel man får med mail och annat. Jag behövde inte en dyr informationsinsats för att jobba med honom, kanske är värt att tala om så här i förväg. Vi har jobbat ihop i flera år.

De har också fått prinsen att ställa upp med sin närvaro. 

Direkt på hemsidan “Görplats.se” får privata arbetsgivare sina fiska varma, genom en film om att “krossa fördomar”.

Som om just de har mer fördomar än andra, som till exempel staten, landstinget eller kommunen. Som är stora arbetsgivare.

Arbetsförmedlingens twitterkonto har gått varmt på att marknadsföra projektet.

De har samarbetet med privata radiokanalen Mix Megapol, inte gratis såklart.

Och de fick nyligen sitta i Nyhetsmorgon i TV4 och prata, och visa en av filmerna.

Är så då att privata arbetsgivare, som tydligen drivs av en massa fördomar, inte anställer funktionsnedsatta?

Nej. Såklart inte. Sämst är nämligen stat och kommun. 

Tre gånger fler funktionsnedsatta jobbar nämligen redan idag i privat sektor. Allt enligt en rapport Arbetsförmedlingen själva gjort 2015.

Den 1 januari 2016 fick Samhall mer pengar av regeringen just för att anställa fler med funktionsnedsättning. Hela 300 miljoner första året och sedan 400 miljoner årligen. Extra utöver det redan höga anslaget.

I Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2018 fick Arbetsförmedlingen uppdraget att minst 40 % “av de prioriterade grupperna” ska anställas på Samhall. Vilka andra prioriterade grupper än funktionsnedsatta menar de?

I en rapport som Statskontoret gjorde 2017 för att utvärdera hur just Samhall fungerar kan man läsa att statens bolag för att erbjuda funktionsnedsatta jobb numera anställer fler utlandsfödda och fler som har stor arbetsförmåga. De med rörelsenedsättning får helt enkelt inte lika många jobb.

Så staten fördrar alltså de som är lättast att anställa, kanske de som är utlandsfödda. 

2014 försökte man få staten att bli bättre på att anställa folk med funktionshinder och Praktik i staten lanserades.

Men det visade sig att staten verkar ha fullt med fördomar. Bara 23 personer fick jobb när insatsen var slut. 

När sossarna tog över valde de som sagt bort att fokusera på de som är sämst i klassen – de offentliga arbetsgivarna. Eftersom de inte gillar företag så satte de den stora myndigheten på jobbet att kampanja.

Ska bli intressant att se Statskontoret nästa rapport om hur dåliga de offentliga arbetsgivarna är och hur bra de privata är.

Vi som betalat kampanjen kan man inte säga fått några pang för pengarna direkt, mer än skrytvärde för landets i särklass mest skrytsamma myndighet redan som det är.

För det viktigaste är ju inte att berömma de privata företag som är bäst i klassen utan chansen att anställda på Arbetsförmedlingen får träffa prinsen och vinna lite reklampriser. Vilket de gjorde, I maj 2018 fick de ett internationellt pris. Och fick tillfälle att skryta. Igen.

Jag återkommer med ett inlägg om kostnaderna, när jag fått ut handlingarna.

……………………..

Bli en Patreon – man valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bidningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia“

De är inte kända opinionsbildare men rör sig i undervegetationen, och när de får tillräckligt många som följer dem börjar de trots nivå på inlägg att påverka. Oftast använder de bara Facebook, inte sällan sin privata men har offentliga statusar så alla kan läsa.

Maria Robsahm är en sådan person.

Hon, och framför allt hennes trollflöde, är en veritabel hat-brunn mot allt till höger om Miljöpartiet. Framför allt riktar de in sig på profilerade högerdebattörer, så jag lär ju få mina fiskar och inbox varma efter den här granskningen. Ni ska få se exempel på vad jag hittat bara under två enstaka inlägg hon nyligen publicerat men det lägger jag längre ner.

Allra helst vill jag ignorera henne men nu har hon över 5 000 följare som sprider hennes allt mer tilltagande obalanserade samt felaktiga inlägg. När rimliga personer börjar tro att det är sant det hon skriver är det nödvändigt att visa en annan sida av henne.

Som ni kan se finns det tydligen över 5 000 personer som frivilligt följer och även delar hennes inlägg. Ni ska snart bli varse om varför jag tycker att det är märkligt, om ni inte själva redan har koll på henne.

Robsahm är Maria Carlshamre, som var journalist, satt i Europaparlamentet för först Folkpartiet och sedan Feminististiskt initiativ. Och som dömdes för bokföringsbrott. Hon är dessutom en känd vaccinmotståndare. Här hör ni redan nivån. 

Hon blev den 14 oktober 2005 dömd för bokföringsbrott och fick villkorlig dom. Samtidigt satt hon i Europaparlamentet för Folkpartiet.

Hon jobbade som journalist bland annat på Dagens Nyheter när hon ringde upp Folkpartiet och bad dem nominera henne till EP. Utan tidigare politisk erfarenhet lyckades hon kryssa sig, med en kampanj som byggde på kvinnovåld och sin egen erfarenhet som misshandlad av en tidigare ex-make (inte Carlshamre).

Den 1 mars 2006 uppmanades hon av Folkpartiet att lämna sin plats i Europaparlamentet. Hon vägrade.

Hon ville väl inte gå miste om de höga lönerna och pensionerna. Så hon vägrade. Och gick istället med i Feministiskt Initiativ.

Hon gick därefter med i Feministiskt Initiativ för att kunna behålla platsen.

I riksdagsvalet 2006 var hon nummer två på FI:s lista till riksdagen, som då toppades av två personer som båda dömts för ekonomisk brottslighet. Ett form av rekord ändå (Gudrun Schyman var förstanamnet). De kom som ni vet inte in utan fick 0,5 % ungefär.

Men 2009 rapporterade media om att Carlshamre, då Robsahm, hade sämst närvaro av alla svenska EP-ledamöter.

Hon skyllde på att hon var ensamstående, men vid tillfället media rapporterade hade hon bytt namn till Robsahm som ni ser för att hon var omgift med Peter Robsahm så vid granskningstillfället var hon inte ensamstående. Längre.

Däremot är det förståeligt att hantera en autistisk son, och göra det ensam som hon alltså gjorde innan hon gifte om sig, absolut är knepigt. Men det är ändå inte okej att ha så låg närvaro, särskilt inte som EP-jobbet är ett förtroendeuppdrag, man är vald och dessutom uppbär enormt höga ersättningar inklusive generösa pensioner.

En sak hon däremot närvarade för att göra var att som enda svensk rösta för förslaget att andra länders regler för skilsmässa skulle kunna gälla i ett annat EU-land. Intressant feministisk profil kan jag tycka. 

En annan sak Carlshamre/Robsahm engagerat sig i är motstånd mot MPR-vaccinet.

Vilket är det vaccin anti-vaccin-rörelsen först angrep efter den numera bortplockade och konstaterade fejkade studie som publicerade ett samband med MPR-vaccinet som ges till bebisar mot mässlingen, påssjuka och röda hund, och autism. Andrew Wakefield hade hittat på studien, the Lancet blev tvungen att avpublicera den men skadan var skedd.

Komikern Jenny McCarthy (med hjälp av Oprah) drev kampanjen i USA, och även det påstådda sambandet mellan gluten och autism och att autistiska barn blir bra om de slutar äta gluten. I Sverige var Carlshamre en av förgrundsgestalterna och förmodligen den mest kända i kampanjen mot MPR (inte glutendelen).

Hon hävdar nämligen att hennes autistiske son fick hjärnhinneinflammation av MPR-vaccinet och sedan blev autistisk.

Givetvis är båda saker stor tragik för en förälder. Att först ens lilla bebis får en sådan allvarlig sjukdom som hjärnhinneinflammation. Och sedan, när barnet är större, visar sig vara autistiskt. Så all min medmänskliga empati till henne som förälder.

Men det finns inga som helst belägg för att MPR-vaccinet orsakar autism.

Ändå driver Maria Robsahm, sedan tidigt 2000-tal, just den kampanjen. Hon påstår att hon inte är vaccinationsmotståndare för att hon vaccinerat barnen efter händelsen men rörelsen grundar sig alltså i motstånd mot just MPR-vaccinet. Som sedan utvecklats, för vissa, till en allmän vaccinationsfobi.

Även Jenny McCarthy påstår för övrigt att hon inte är anti vaccination, bara för “säkra vaccinationer”. Vilket ju bevisar hela tesen.

Maria Robsahm är vaccinationsmotståndare, av värsta sorten. Eftersom hennes kampanjande får oroliga föräldrar att inte lita på vaccinet, trots att det är säkert. Detta uppmärksammade Tino Sanandajji men det gör man inte ostraffat i undervegetationen på internet. Jag antar att han skrev om henne för att hon verkar besatt av honom, det räcker med att scrolla i flödet så ser man hur ofta hon refererar till just Tino.

Hon hävdar att sonen fick encefalit (hjärnhinneinflammation pga virus) och att 15-20 barn får denna biverkning av just MPR. Men i FASS står ingenting om encefalit utan om aseptisk meningit och där finns ingen frekvens angiven för att det är så ovanligt och förekomsten inte kan beräknas från tillgängliga data.

Hennes anti-MPR-kampanj har hållit på sedan 2002 och hon har hela tiden varit lika slarvig med fakta, som alla vaccinationsmotståndare.

Den 3 februari 2002 skrev hon denna mycket uppmärksammade krönika i Dagens Nyheter, där hon påstod att sex dödsfall av bebisar, var MPR-vaccinets fel och att allt tystats ner. 

Hennes kampanj fick många att reagera. Barnläkare till exempel. 

Hennes artikeln fick sådan uppmärksamhet att Läkemedelsverket kände sig tvungna att publicera en dementi på sin sida tre dagar efter krönikan publicerades 2002, som fortfarande ligger uppe. 

Inte en rad i hennes artikel var alltså sann, förutom att barnen tragiskt nog dött.

Hon skrev på en uppsjö av inlägg på debattforumet Allt för föräldrar, om just anti-MPR och påståenden om att det inte är säkert.

Som ni ser kör hon samma linje som den kända vaccinationsmotståndaren Jenny McCarthy – de är inte emot vacciner utan för “säkra vacciner”. Artikeln jag länkade till för McCarthy är från 2015 så trots alla bevis att det inte finns någon koppling har hon fortsatt sitt korståg att skylla sin sons autism på en spruta.

Hennes påstående om att en spruta per sjukdom istället för samlingssprutan MPR skulle vara säkrare på något sätt finns det heller inga belägg för.

Enligt Folkhälsomyndigheten så är kraven exakt samma för kombinationsvacciner som för enskilda vacciner och man får varken sämre skydd eller fler biverkningar av MPR-vaccinet.

Det här är varför jag skriver om det här. 

För att när folk börjar lyssna på personer som det här, som sprider rena osanningar för att få föräldrar att välja bort MPR-vaccinet, så kan tyvärr folk lyssna.

För att hon har många följare och för att hon varit en känd person innan. Och när personer som till exempel Maria Leissner, fd partiledare för Folkpartiet, ger henne support ökar risken att man tar hennes påståenden om MPR på allvar.

Mässlingen är en mycket allvarlig sjukdom. 2015 dog 367 personer om dagen i världen av mässlingen. 134 200 personer, de flesta var barn under fem år. 

Det är därför direkt oansvarigt att som Robsahm fortsatt driva tesen att MRP är farligt och orsakar autism, för att det skrämmer upp folk att inte vaccinera sina barn alls. 

Som ni ser har hon ett flexibelt förhållande till fakta. Ändå är det så hon marknadsför sig nu för tiden, att älska fakta. Hon gör en massa egna diagram och använder dessa som någon slags belägg för att det hon säger är sant. Istället för att till exempel publicera myndigheternas egna diagram som därmed är kvalitetssäkrade.

I det här plåttriga rättshaverist-diagrammet försöker hon bevisa att Sverige har råd med obegränsat med invandrare.

För att vi haft råd med invandrare under tidigare decennier. Inte ett enda belägg från statsbudgeten eller någon slags kalkyler följde dock med i “beviset”. Vilket ju säger allt. Poäng för färgen dock, om man ska läsa något utan innehåll piggar det upp att åtminstone få lite pigg layout. Även om den ger associationer till specialarbetet på högstadiet.

Hennes väderkvarn just nu är tryggheten i samhället. Där hon vill hävda att Sverige aldrig varit tryggare. Trots rekordmånga skjutningar och sexualvåld. Också illustrerat med jättefina hemsnickrade diagram utan poäng.

Men om hon bara vore en okänd kvinna med ett Facebook-konto som vill lajva opinion vore det ingen fara, internet är fullt med den här typen av inlägg. Inte sällan skrivna med versaler genomgående och massa extra utropstecken.

Problemet är som sagt att hon obegripligt nog verkar ha fått 5 600 följare. Och hennes flöde är fullt med personangrepp och hat, som ni kan se nedan i bifogat urval av kommentarer.

Om en enda av dessa kommentarer hade publicerats på min sida hade jag raderat dem omedelbart. Du hittar inget sådant grovt hos mig, för att jag tar ansvar som redaktör över min sida. Robsahm däremot går in och gillar några av de värsta. Lite olika hur man ser på hat tycker jag. Men om syftet är att tysta folk förstår jag strategin.

Innan olika offerkoftor stickas – publicerar man en kommentar på en profil vars statusar man vet samtliga är offentliga är kommentaren inte privat. Den är offentlig. Då får man acceptera kritik från andra, som här. 

Jag hade aldrig tagit kommentarer från en stängd Facebook-sida. Men nu är Robsahms publik.

Kommentarerna kommer från två inlägg, och personen som åsyftas är som ni kan se Tino Sanandajji.

Dencker har gett Feministiskt Initiativ en miljon kronor, fråga mig inte varför.

Bara för att han i ifrågasätter hennes konstiga påståenden om det ökande våldet och hennes antivaccinations-kampanj. Kom inte och säg att vänstern inte står för hatet. När de bevisligen är värst i klassen.

…………………………………….

Bli en Patreon – man valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bidningstid

Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia“

Det här varför folk är irriterade och less på media. För att de gång på gång tas med handen i syltburken men avslöjas av folk i ny media. Och därför är deras slutsats att de inte, som man kan tro, borde bli bättre på sitt jobb utan måste motarbeta yttrandefriheten. Genom till exempel den kampanj Karin Pettersson på Schibstedt är anställd för att driva för hennes mäktiga mediehus räkning mot Google och Facebook så att de stänger igen kanaler som bland annat mina.

Tältlägret visade sig inte vara ett läger alls och ingen bodde där. Istället var det en tältkampanj.

En social strejk arrangerad av en vänsteraktivistisk bostadsgrupp som heter Ort till Ort, nära associerade med de gamla vanliga i kretsen kring AFA. Mer om vad en social strejk är kommer längre ner.

Jag kan idag bevisa att samtliga redaktioner som skrev om det fejkade tältlägret i Solna visste om att det var en kampanj. För Ort till Ort skickade nämligen ett pressmeddelande. 

De skickade ett pressmeddelande den 2 november och ett nytt med rättelse den 3 november, då med kontakter. Men man ser från avsändaradressen att mailet kom båda gånger från Ort till Ort.

Ahmad är Ahmad Wani som jag skrev om i förra inlägget. Ingenjören från Syrien som fixade jobb till sig själv på Skanska. Scott Springfeldt står som kontaktperson från Ort till Ort.

Efter Nyheter Idags artikel och mitt inlägg skrev Mitt i Solna om anklagelserna och då intervjuades Springfeldt. Men då hävdar tidningen att att Ort till Ort “engagerat sig i fallet”. Inte en rad om att de skickade pressmeddelandet. Som även redaktionen på Mitt i alltså fick, det syns i mottagarraden på mailet ovan.

Och givetvis stämmer inte det Springfeldt säger heller. Tälten var tomma kl 7 när polisen kom och rev tältkampanjen, för något läger är det inte. Det säger polisen. 

Just Springfeldt är en återkommande källa för Mitt i Solna. I en artikel kl 22.12 igår publicerar de en intervju med honom samt publicerar hans egen bild som illustrerar “mötet” som hölls, till synes utomhus.

Springfeldt är bostadsaktivist. Han bor inte i Solna utan i Skärholmen och är forskare i socialantropologi vid Stockholms Universitet. Med ett engagemang som vänsteraktivist i bagaget, bland annat medverkade han i tidningen Brand 2017 på just temat “social strike” som tältkampanjen kan betraktas som. Tidningen Brand är en gammal socialistisk tidning som även den autonoma vänstern finns nära kopplad till. Som till exempel terrorstämplade AFA.

“Den sociala strejken berör arbetslösa, studenter, prekärt anställda, migranter och boende kämpande mot hyreskonflikter”

Det är var tältkampanjen var. Inte ett sätt för migranter att protestera mot att avtalet de frivilligt skrivit på löpt ut. Utan en vänstergrupp använde tillfället att fixa en social strejk i form av ett “tältläger”, skickade sedan pressmeddelande till samtlig media och politiker och fick sedan enormt PR-spinn på kampanjen där kampanjen framställdes som ett verkligt tältläger.

I syfte att bilda opinion för framför allt bostadsfrågan.

En annan person som engagerade sig är vänsteraktivisten och läkaren Roya Hakimnia.

I mailet hon igår skickade till Solnas politiker framställer hon sig som Solna-bo och medlem i V. Hon stod på plats 35 på riksdagslistan för Vänsterpartiet i Solna i valet 2018. Man kan också läsa att hon varit kommunpolitiskt aktiv för sossarna.

Hakimnia har varit med i fler partier. Hon var efter engagemanget i sossarna Feministiskt Initiativs tredjenamn till riksdagen i valet 2010. 

Det glömde hon skriva i mailet, kanske tycker hon att det är pinsamt eftersom de ju i valet fick 0,46 % till riksdagen. I Läkartidningen sa hon att hennes viktigaste frågor är papperslösas vård. Ett väldigt underligt fokus från en läkare tycker jag, vars uppdragsgivare ju är alla människor som betalar skatt i det landsting man arbetar. Medan illegala invandrare alltså inte har rätt att ens vara i landet.  

Hakimnia är en känd aktivist. Redan 2009 uppmärksammade public service (vad annars?) hennes blogg i programmet Brunchrapporten i P3. 

Hon är även aktiv i föreningen Socialistiska läkare, har skrivit ledare i LO/S-tidningen Dagens Arena, skriver ledare i ETC, är med på Socialistiskt Forum och är med i demonstrationer med AFA-anknutna Allt åt Alla. 

Hon är med andra ord inte alls bara en granne i Solna utan en känd och mycket aktiv vänsteraktivist med siktet inställd på riksdagen, som hon testat flera gånger för olika partier nu utan framgång. 

Lika lite som Scott Springfeldt bara råkar engagera sig i “tältlägret”.

Så media visste att det var Ort till Ort som låg bakom. Ändå lurade de medvetet läsarna att det var ett riktigt tältläger. Och har mig veterligen inte infört någon som helst rättelse heller.

Är det inte pikant att det är samtliga redaktioner som själva driver kalkonprojektet faktiskt.se?

DN, SR, SvD och SVT har samtliga skrivit om “tältlägret”. Samtliga redaktioner fanns inkluderade i mailet från Ort till Ort. 

De behöver ju hjälp.

Varsågoda. 

Nu kan samtliga tidningar införa rättelser i sina respektive artiklar om tälten som visade sig vara en social strejk orkestrerad av kända vänsteraktivister. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Svenska tidningar har återigen gjort bort sig genom att okritiskt gå på en opinionsbildnings-kampanj. Historien om tältlägret i Solna är rakt igenom fake news.

Först av alla rapporterade Stockholm Direkt, den 2 november. Artikeln publicerades kl 21.17. Där står det att personerna förbereder en natt i tält. Men ingenting finns i tältet vare sig på den bilden eller de övriga bilderna på tält som visas i artikeln inklusive en på några barn som “testar” tältet men som själva alltså inte bor där utan de bor i lägenheterna.

Dagens Nyheter rapporterade också den 2 november, tidpunkt framgår tyvärr inte av artikeln. Där intervjuades Josef Alheraki.

Sveriges Radio P4 rapporterade sedan, den 2 november. kl. 23.04.  De intervjuar en Ahmad Wani som är en av dem som hävdar att han måste bo i tält.

SVT rapporterade den 3 november, också om att boende tvingats tälta.

Den andra artikeln i DN publiceras den 3 november. Då illustrerad med denna bild, som inte ens är en bra riggad bild. Alla ser att männen bara lagt sig för att posera. Och är det meningen att samtliga fyra vuxna män ska sova i samma tält? Dessutom undrar man om fotografen noterade badtofflorna? Mannen verkar ha promenerat från en lägenhet bara för fotograferingen. Eller tänker sig DN att han går omkring med badtofflor utomhus i november?

Den 4 november publicerar DN en ny artikel, med nya bilder på just Ahmad Wani och Josef Alheraki. Tagna vid samma tillfälle.

Även Expressen hade en artikel den 4 november och vem intervjuades om inte just Alheraki och Wani. På bilderna som illustrerar artikeln har de exakt samma kläder och poserar vant framför tälten men här är bilderna privata. Inte tagna av Lisa Mattisson som bilderna i DN trots att de måste tagits vid samma dag. Men tidigare på dagen, under dagsljus. Samma kläder som på bilden som illustrerar artikeln i DN den 3 november. Alltså kan man utgå från att bilderna togs tidigast 3 november och inte 4 november. Kanske ännu tidigare.

Som man kan se på de privata bilderna finns inga tillhörigheter i tältet. Det är tomt. Ingen bor där. I handen håller Josef en nyare modell av en smartphone, jag kan inte se vilket märke men har man internet kan man söka bostad online eller ta reda på adress till härbärgen.

Ahmad Wani intervjuas i flera av artiklarna oberoende media. Han figurerar i andra klipp online, som det här när han sökte praktik på Skanska. Artikeln är från 2016.

Och mycket riktigt, driftiga Ahmed Wani fick praktikplats 2017. Om man är så kompetent att man själv fixar praktikplats genom att bara fråga på bygget borde man kunna fixa en bostad. Tänker jag.

Och han fick uppenbarligen jobba kvar för i en artikel i Expressen bekräftar Ahmad Wani att han jobbar på ett byggföretag. Han har alltså jobbat sedan 2017 och har en regelbunden inkomst. Fantastiskt. Då borde ju just Wani vara den med minst problem här, eller hur?

Nyheten sprids i arabiska kanaler online, som Sweden Post på Facebook med 22 000 följare men där är nyheten förvanskad och påstår att det gäller familjer när bara vuxna män funnits på samtliga bilder och artiklar. Det finns inga som helst belägg för att barn bott i tälten.

Aftonbladet har låst in sin artikel i Plus men hade den här bilden.

På bilderna ser man bara fragment från när personerna sitter i tältet och när personen står framför tältet ser man inte in i tältet. Sedan har Aftonbladet valt att illustrera artikeln med två helt andra bilder helt uppenbarligen tagna inomhus, som bilden på barnet. Som alltså inte bor i tältet.

Varifrån kommer tälten?

Man får intryck genom kontext och egna slutsatser att det är Solna stad som köpt dem men läser man noga är det inte fallet. Solna har nämligen inget ansvar över deras bostadssituation längre utan kontrakten ges till andra nyanlända som fått uppehållstillstånd. Som alltså ingen kämpar för.

En ledtråd till tälten finns i DN från artikeln från 2 november, där tälten sätts upp.

Bilden är inte tagen av DN:s fotograf utan hänvisas till som “läsarbild”. En anonym läsare vill alltså inte ha sitt namn i tidningen, bilden är gissningsvis tagen med en mobilkamera givet kvaliteten. Denna anonyma läsare är garanterat också tipsaren till DN.

I DN-artikeln intervjuas Josef Alheraki igen och säger att “han tvingas” ta läxor till ett tvåmannatält. Men bilden visar ju inte var Josef bor utan när tälten sattes upp och han tvingas givetvis inte tälta. Det finns massa bostadslösa i Stockholm och ingen tältar i en park.

I vilket syfte har man tipsat om tältläger och skickat in en egen bild?

Det finns bara ett troligt: opinionsbildning. 

Noterade ni hur glada Josef och Ahmad ser ut när de på dagen poserar framför det tomma tältet? Inte alls som om de är bekymrade över livet. Och tälten är som sagt tomma, både när bilderna togs och när Nyheter Idags reportrar kollade den 4 november på kvällen. Artikeln publicerades den 5 november. 

Vem har då köpt tälten?

För de är alla köpta på samma ställe. Någon person eller organisation har uppenbarligen köpt tälten på samma ställe vid samma tillfälle eftersom de är likadana och nya. Som av en händelse är tältet det billigaste du kan hitta på Stadium just nu. 299 kr styck och det är sju stycken så total kostnad för tälten är 2 100 kr.

Passande nog heter det billiga tältet Revolution.

Det är inte Solna stad och det är inte de nyanlända själva, om de inte gick i grupp och pyntade 2 100 kr för sju likadana tält ingen sedan tänkt bo i. Mer troligt är att tälten tillhandahölls av någon annan, som också är de som tagit bilder, tipsat tidningar och skickat med sina privata bilder. Och som sett till att just Ahmad Wani är den som i samtliga artiklar intervjuas. Om det finns 15 personer där är det nämligen märkligt att samma person hela tiden intervjuas av olika tidningar. Media tenderar att vilja ha så unika reportage som det går, ändå är det samma person på  nästan samtliga bilder och många tagna samma dag.

Jag skulle sätta pengarna på att tältet kommer från någon förening som jobbar med opinionsbildning.

Och mitt första val är Ort till Ort.

Föreningen är helt anonym, det finns inga kontaktpersoner vare sig på Facebook eller på deras hemsida. Deras fokus är bostäder. Inte flyktingar. Men så hittade de en perfekt förpackning för påverkan mot bostadspolitiken – modulbostäder och de korttidskontrakt som kommuner får ge på 2 år. Det handlar inte vräkningar utan om att avtal löpt ut för att ta emot nya nyanlända. Två år får man på sig att fixa egen bostad.

Som ni kan se hade de en manifestation redan i mars mot modulhusen och att Solna kommun, precis som planerat, tänkte ge lägenheterna till nya nyanlända  nu i höst. 

Den 2 november kl. 22.50 delade Ort till Ort artikeln i DN. Där det finns privata bilder tagna från dagen, när tälten sätts upp.

De har delat varje artikel som skrivits om tältlägret sedan. Från ett inlägg där inslaget i radio P4 delades kommenterar bara en person – en Mohklef Kanaan.

Han dyker upp på ett annat ställe men då som Ahmad Ahlsson.

En person som heter Hero Amin la upp en film från tältlägret den 3 november där hon och en tolk intervjuade den påstått nyanlände Ahmad Ahlsson som pratar bra svenska själv.

Amin tillhör redaktionen för 24H Uppsala och är journalist, själv boende i Solna.

Men mannen heter alltså inte Ahmed Ahlsson eller Alhasson utan Mokhlef Kanaan och han är inte nyanländ.

Kollar man på hans bilder lämnade han Mellanöstern (varifrån han kommer ursprungligen framgår inte) via Beirut med flyg. Sedan tog de en färja i Grekland. Målet var Tyskland men först åkte han till Österrike och Wien för att hälsa på släktingar. Under vägen ändrar han sig för målet är inte Tyskland utan Sverige, dit han anländer i september via Rostock-färjan. Han sökte uppehållstillstånd i september 2015 och fick det beviljat i juli 2016.

Varför Kanaan som inte själv bor i tältlägret låter sig intervjuas i hennes videosnutt är oklart, och varför han ljuger om sitt namn. Jag kan bara dra slutsatsen att det inte är en slump. Uppenbarligen har Kanaan hittat till den 759 stora gruppen Ort till Ort.

Och i den låsta Aftonbladet-artikeln dyker Ort till Ort också upp.

Ort till Ort håller på med exakt samma sak som Jagvillhabostad.nu, Pennypodden och andra bostadsaktivister – de opinionsbildar för hyresrätter, emot ägda bostäder och ombildningar, mot nybyggen av bostadsrätter, mot renoveringar av hyresrätter som de kallar “renovräkning”.

I frågan om modulbostäderna kan de effektivt paketera den frågan – att ge tält till nyanlända blir ett lätt bete för tidningarna att skriva. Bevisligen, de har fått genomslag i stort sett varje stor tidning.

Det är bara att gratulera till framgångsrik kampanj. Tråkigt att media låter sig spelas så lätt bara men tack vare pigga privatpersoner online och uppstickaren Nyheter Idag som enda redaktion åkte till lägret kunde det snabbt bevisas att det inte finns.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Det finns så många olika regler i svensk politisk debatt att det börjar bli svårt att hålla räkningen. En i raden är det här om nationalism. Personligen betraktar jag mig inte som nationalist i en politisk etikett, även om jag som liberalkonservativ värnar nationalstaten och Sveriges suveränitet som nation. Hela vårt samhällssystem bygger nämligen på idén om nationen och medborgarna.

Men nationalist som ideologi bekänner jag mig inte alls till. Jag ser dock ett behov av en debatt av begreppet och att vi pratar om diskrepansen. Fler och fler som kallar sig idag nationalist, utanför de små kretsar av högerextrema där de alltid funnits. Gissningsvis befinner sig nästan samtliga som anser sig själva vara nationalister i Sverigdemokraternas väljarkår idag.

Ordet väcker direkt anstöt hos de flesta. Men vad betyder ordet egentligen?

I Nationalencyklopedins definition ser man tydligt att det handlar om ett tankesystem där en definierad nation, oftast handlar det om en geografiskt avgränsad landmassa men det behöver inte handla om det utan nationen kan även vara en annan sorts grupp, och att intressena för nationen är viktigare än andra kollektiva värden.

Men låt oss för enkelhetens skull utgå från att nationen är ett land, antingen ett idag erkänt land eller ett geografiskt område där de som bekänner sig till nationen anser att det borde vara ett erkänt land.

Att vara svensk nationalist innebär därför att man tycker att intressen för nationen Sverige, i krockar med andra kollektiva värden, väger tyngre. Vilka dessa andra kollektiva värden kan vara ligger i betraktarens ögon och är i mångt och mycket en subjektiv bedömning men i nationalismen ligger också i att vara stolt över ursprung. Över flaggan. Över att vara etniskt och kulturellt svensk. Men även medborgare. Observera att nationalist inte exkluderar folk med utländsk bakgrund utan kulturell identitet avgör man själv.

Nationalist. Det är något väldigt fult i Sverige.

Det finns någon slags osynlig gräns. Du får älska Sverige på sommaren, röda stugor och midsommarafton. Kräftskivor och lucia. Du får vara för ett starkt försvar och andra politiska områden som bygger på nationalism, eller nationalstaten som den omvandlats till i politisk vokabulär. För utan en nation finns inget att försvara. Men någonstans från det, jag vet inte var, finns en osynlig gräns att när det blir “för mycket” svenskt och jag älskar Sverige – då är man plötsligt inte härlig utan nationalist. Lite unken.

Aldrig är väl det så helsvenska ordet lagom mer passande. Det är okej att vara lagom nationalistisk i Sverige. Går du för långt är du ett steg från von Papen men ingen vet när, var och hur.

Det intressanta är att få skulle erkänna att det jag räknat upp ens kvalar in som nationalism. Det är något annat. Kulturhistoria. Och det är det ju. Också. Samtidigt. För kulturen och gemensamma ceremonier och traditioner, en gemensam historia, är det som är kittet i nationen. I gruppen. Det är en osviklig del, en förutsättning för vi-et som nationen utgör.

Men få skulle erkänna att alla av oss har någon slags nationalistisk syn på saker alldeles oavsett hur vi definierar vår majoritetsideologi. Allra minst vänstern, som paradoxalt nog byggt nästan mer av sin politik just på nationalstaten samtidigt. Framför allt Socialdemokraterna. Folkhemmet var inte ett internationellt projekt, det var i allra högsta grad ett nationellt.

Det märkliga är att lika avskydd och bespottad nationalism är i Sverige, lika accepterad är den som har sitt ursprung någon annanstans.

Samma människor som hatar nationalism mest av alla omfamnar och är beredda att politiskt kämpa för andras rätt till sin nationalism. Idéen om representation grundar i den tanken. Man är representant för en grupp. Ibland är den gruppen just en etnisk grupp. En nation. Vi har statsbidragsunderstödda etniska föreningar som sedan 80-talet varit en del av vårt sätt att se på integration av invandrare. Genom att finansiera invandrares etniska särart i bland annat förening ska svenskar och invandrare integreras lättare. Ett bakvänt sätt att se på integration men än dock Sveriges officiella sätt att se på det politiskt sedan flera decennier.

Alla etniska föreningar syftar till en enda sak – att bevara den särskilda etniska gruppens särart, språk, kultur och så vidare. Fostra barnen som föds i Sverige i samma kultur.

Det finns en lika stor acceptans för andras rätt till sin nationalism som något helt oproblematiskt som avskyn mot den inhemska nationalismen. Ett exempel av många är en historia inom sporten alla kanske inte följt – damlandslagets Kosovare Asllani får inte längre göra handgesten “den albanska örnen” på planen när hon gör mål efter beslut från Fotbollsförbundet.

Bilden nedan är hämtad från Fokus.

Handgesten är nämligen just en nationell symbol. Den består av utsträckta handflator som sätts ihop som en örn. Örnen är Albaniens symbol, och då även kosovo-albaners. Upprinnelsen till beslutet från förbundet är att på matcher mellan det schweiziska landslaget och Serbien i VM i somras använde flera spelare gesten som målgest, spelare som själva har kosovo-albansk bakgrund. På läktaren satt det serbiska nationalister med Milosevic på tröjor. Spelarna bötfälldes och lagen, åt båda håll.

Kosovare Asllani tycker beslutet är “obegripligt”.

Här kommer den accepterade nationalismen in. För örnen kan också vara en symbol för Stor-Albanien, ett område som sträcker sig över flera idag suveräna stater på Balkan. Så den generella betydelsen av örn-gesten är alltså “bara” helt vanlig albansk nationalism. Ett tecken som förenar alla albaner, ett tecken som finns på flaggan. Men för en mindre grupp betyder örnen också att återta territorier på Balkan, det kriget på Balkan bland annat handlade. om.

Det är fullt förståeligt varför Fifa straffade lagen och varför Fotbollsförbundet nu förbjuder den.

Men Asllanis reaktion, fullt naturligt givetvis – vem vill förbjudas att göra en målgest man gillar? – visar på något annat. På accepterad nationalism. Och att Fokus har med citatet utan närmare diskussion visar också på detta fenomen.

All annan nationalism är okej i Sverige utom den svenska.

Det är här det haltar. Hur kan svensk nationalism vara nazism medan till exempel kosovo-albansk nationalism bara ett uttryck för gemenskap? Eller kurdisk? Palestinsk?

Återigen är inte nationalist något jag själv kallar mig och de frågorna är inte de centrala i mitt eget politiska engagemang. Jag tycker bara att vi måste göra upp med nationalism som begrepp. Och det är inte likställt med nazism.

Det är inte problematiskt att kosovo-albaner är nationalistiska lika lite som det är problematiskt att svenskar är det. Det handlar om hur. Och vad. Hur nationalismen omsätts i politiska förslag till exempel. Och vad dessa sedan innebär. Då kokar det ner till just politiska förslag dessutom och dessa ska liksom alla politiska förslag debatteras och debatteras hårt.

Nationalismen är inget hot i sig. Det är en naturlig del av alla länder. Det är inte ens något hot i sig i politiken eftersom alla länders politiska systems kärna från början är just nationalstaten. Det blir bara ett problem i politiska förslag när man tycker att gränser överträds. Men då använder man samma politiska system att debattera, såga ner och rösta bort sådant.

Sverige skulle må bra om vi vore lite mer konsekventa, om vi slutade att handla så känslomässigt och istället var lite mer rationella. På många områden.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244 

Att paketera sin opinionsbildning i andra paket är framgångsrikt som koncept och en av de mest framgångsrika ulvarna inom påverkan måste ändå vara Fairtrade. I en kostym av rädda världen och allmän snällhet har LO och Svenska kyrkan lyckats bygga en effektivt maktapparat inom påverkan på bara 15 år.

Fairtrade tillhör visserligen en internationell rörelse men ägs nämligen av lobbyisterna i LO ihop med en av arbetarrörelsernas stora separata bastioner Svenska Kyrkan, sedan länge infiltrerat av 68-vänstern och sossar.

De har också smart nog delat på intäkter, som de lagt i ett aktiebolag, och påverkan som är den “opolitiska” föreningen Fairtrade. Den som är lobbyister. På så sätt kan de låtsas som om de inte får in några pengar och kan vigga skattebetalarna på pengar som sedan går till att opinionsbilda för att skaffa företaget högre intäkter.

Rättvisemärkt startades av LO för att förpacka opinionsbildning om arbetsrätt i en annan förpackning, och tjäna pengar på det. De hade förstått att genom en märkning av produkter som företagen fick köpa kunde de garantera att deras version av rättvis handel inte bara kom ut – de fick dessutom betalt.

Rättvisemärkt gjordes sedermera om till Fairtrade och upptogs i den internationella gemenskapen i det varumärket men syftet är detsamma.

Det står uttryckligen i föreningens årsredovisning (föreningens) att deras mål är påverkan, påverkan och påverkan. Som de döpt till påverkan, kommunikation och kampanj samt folkbildning och engagemang. Bolagets syfte är som alla aktiebolag – maximera omsättning och vinst.

Som ni kan se på medlemsförteckningen – man kan bli medlem i föreningen om du har en organisation – är det nästan uteslutande antingen religiösa eller arbetarrörelsen. Finansförbundet och några till är undantagen. We Effect, KF etc är också del av arbetarrörelsen i och med att de ägs av KF. OK, ABF och PRO är andra delar av arbetarrörelsen.

I verksamhetsberättelsen för 2017 berättade de att just Hemköp Hornstull vann en tävling de hade. Ironin är slående.

Föreningen tar alltså inga licensintäkterna, de fixar bara så att efterfrågan på produkter ökar så att licensintäkterna ökar men sedan tar aktiebolaget alla pengarna och sparar dem. Till vad vet jag inte.

De lever istället på bidrag, och gåvor.

En del av pengarna kommer från lättlurade lottoköpare i Postkodlotteriet, som för övrigt även finansierar WWF, Naturskyddsföreningen och andra stora opinionsbildare. 

Men förra året fick de en bra idé – att utöka licensavgifter med en så kallad “diplomeringsavgift” som man betalar varje år. Och vips, så har föreningen sett till att de får en del av kakan utan att beröva det egna bolaget några intäkter. Man ser helt enkelt till att företagen får betala, igen.

I föreningens senaste verksamhetsberättelse ser man tydligt att bara 871 000 av 12,3 miljoner kommer från medlemsavgifter. Men nu drar de de dessutom in 1,1 miljoner på diplomeringsavgiften.

Det har gått fort. 2013 omsatte de bara 5,4 miljoner kronor och bara fem år senare är siffran 12,3 miljoner kronor. En imponerande tillväxt i vilket bolag som helst, förutom att detta ju är en ideell förening.

Största intäktskälla är lotteriet, sedan SIDA där nya skattekronor kommer varje år.

Ser man på bolaget Faritrade AB har även deras omsättning exploderat från blygsamma 1 miljoner kronor år 2004 till att omsätta 26 miljoner kronor förra året. Störst ökning kom mellan 2006 och 2007 och mellan 2010 och 2011. Eftersom deras intäkter är att licensiera produkter händer detta direkt ihop med hur bra opinionsbildning föreningen lyckats med.

Fairtrade City är en av alla knep de har för att öka antalet licenser och därmed maximera licensintäkterna.

Fairtrade AB tar ingen utdelning utan hamstrar pengarna, som nu är uppe i 25 miljoner kronor i ackumulerad vinst.

Alice Bah Kuhnke var generalsekreterare 2004. Det var ett genidrag att rekrytera redan kända Bah Kuhnke för under hennes tid ökade omsättningen från en miljon till 7 miljoner kronor. Hon fick mycket mediatid att prata om vikten av Rättvisemärkt, vilket ökade efterfrågan i butiker och de kunde licensiera fler produkter.

I en intervju 2004 med Svenska Dagbladet kan man läsa att Rättvisemärkt av den statliga S-regeringen fick 1,6 miljoner kronor per år i bidrag för att kunna växa. Så det är en bra förklaring till varför efterfrågan ökade så mycket de åren. 

Nästa offensiv LO genom Fairtrade är att ge sig in i kampen om pengarna på den offentliga marknaden, som beräknas ligga på mellan 600 och 700 miljarder kronor. Mycket pengar i potten.

Sedan 2014 driver de aktivt kampanj för att få kommuner, landsting och myndigheter att “ställa sociala krav” och därmed kräva Fairtrade-märkta produkter. Vips, så kommer licensintäkterna, som bygger på produkternas omsättning, gå upp. Och de hoppas att fler företag därför kommer känna sig tvingade att köpa en dyr licens för att kunna vara med i upphandlingar.

Och de är aggressiva. De har fått med sig många politiker på tåget, trots att det alltså är betydligt dyrare att köpa in Fairtrade och att det i ett rad olika internationella studier visat att de inte alls bekämpar fattigdom då Fairtrade sätter marknadsmekanismer ur spel vilket gör att de bönder som inte har råd att ansluta sig är de som drabbas när världsmarknadspriset går ner.

Ni kan läsa om en del av studierna här i ett tidigare inlägg jag gjort. 

Men det är själva poängen med Fairtrade – att skapa ett insider/outsider-system för att till slut tvinga så många fattiga bönder som möjligt att gå med och de andra slås ut. 

Ihop med Naturskyddsföreningen och statliga Svanen har de en allians att på så sätt komma in i upphandlingar om “sociala krav” genom att de gemensamt lobbar för att man ska köpa in märkta produkter. Genom Fairtrade City-systemet förbinder sig dessutom städer att alltid köpa in en viss andel Fairtrade.

När de kritiseras så får de med sig inte bara representanter för städerna som som vill försvara sitt beslut att slänga värdefulla skattekronor på LO-lobbyism utan dessutom får de bevisligen med sig även SKL. Som ska representera alla kommuner och landsting, inte bara de som väljer att sponsra LO.

Målet nu för Fairtrade är lagstiftning. 

Man vill uttryckligen att det skrivs in i lagen att den offentliga upphandlingen bör välja Fairtrade, och andra märkningar som Naturskyddsföreningen. 

De enda som tjänar på det är som sagt LO, Svenska kyrkan och Naturskyddsföreningen. Pengarna skulle rassla in.

“Den summan kan göra stor miljönytta men lagstiftningen tillåter att man helt struntar i det”

Där har ni perspektivet. Att för att kommuner och landsting får välja själva så “struntar man” i miljönytta. Detta tänker sig LO att man ska fixa genom gammalt hederligt tvång.

En annan version av detta inlägg låg ute men pga ett tekniskt missöde så fick jag redigera om halva. 

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244