Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell. Jag är inte journalist utan opinionsbildare. 

Det är en av landets största opinionsbloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad.

Detta är en privat blogg, inte en tidning. Det finns ingen replikrätt. Allt material är gratis.

Vad styr migrationsvolymer?

Det pratas mycket om volymer numera, till skillnad från 2013 då Tobias Billström hamnade i kylskåpet bara av att använda ordet volym.

Om vi inte vet vad som driver volymer till Sverige kommer vi heller inte kunna fatta de beslut som krävs för att begränsa dem.

Centerpartiet påstår nu att de uppluckringar de nu kräver av den tillfälliga lagen bara kommer generera 1000 fler asylansökningar.

I samma artikel påstod Centerpartiet:

Antalet asylansökningar ensamkommande har sedan dess minskat drastiskt. Inte med anledning av den tillfälliga lagens begränsningar utan främst på grund av återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet”

Som av en händelse ägnade jag tid i höstas åt att kolla just på det här, vad som styr volymerna asylansökningar.

Inlägget är långt, för att det är en komplicerad fråga.

För att svara på frågan i rubriken om vad som styr migrationsvolymer måste vi först reda ut begrepp och definitioner. Ända sedan den rödgröna regering som C och Fp nu är stödhjul åt införde den tillfälliga lagen har det pratats om att Sverige nu ligger på EU:s miniminivå vad gäller volymer.

Men folk pratar om olika saker. Vissa menar antalet beviljade uppehållstillstånd och pekar på prognoser att ytterligare 300 000 kommer beviljas kommande år. Andra pratar om antal asylansökningar som fortsatt ligger på historiskt höga nivåer.

Men vad Morgan Johansson menar, och alla andra politiker, när de pratar EU:s miniminivå är enbart juridisk.

Vi hade tidigare EU:s mest generösa lagstiftning för asylsökande. Det har vi inte längre. Vi la oss juridiskt på EU:s miniminivå. Det han säger stämmer alltså.

Men det innebär inte alls att vi har miniminivå på varken asylsökande eller beviljade uppehållstillstånd. Tvärtom. De är fortsatt höga.

För att undersöka hur migrationsvolymer styrs upp eller ner måste man också fokusera på antal asylansökningar och inte beviljade uppehållstillstånd i första hand.

Antal beviljade uppehållstillstånd är mest av allt en konsekvens av vad man har för lagstiftning och ett eftersläpande resultat på antal asylansökningar. Givetvis kommer dessa nivåerna vara höga flera år efter att hundratusentals sökt asyl, för att alla ska prövas och sedan ska ansökan för anhöriga prövas.

Den 16 augusti 2014 höll dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt sitt berömda tal:

”Nu vädjar jag till svenska folket omtålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hotmot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättreförhållanden. Visa den öppenheten. Visa den toleransen när det heter att ”detblir så många”, ”det blir krångligt”, ”det blir svårt”. Visa den toleransen ochvisa också att ni minns att vi har gjort det förut.”

Talet byggde på att Migrationsverket den 24 juli 2014 höjde sin prognos för asylsökande från 57 000 – 70 000 till 75 000 – 90 000. All information fanns om stundande migrationskris när Stefan Löfven tillträdde den 3 oktober 2014.

Ändå hölls kalkonkonferensen “Sverige tillsammans” av regeringen den 12 oktober 2015, mest berömd för att Ingrid Lomfors i sin presentation sa att det inte finns någon svensk kultur.

Den 21 oktober 2015 höjde Migrationsverket sin redan höga prognos till 195 000 asylsökande för helåret 2015. Det kom 10 000 personer per vecka.

Den 24 november 2015 hölls den berömda presskonferensen när Åsa Romson grät och den tillfälliga lagen presenterades. Men det var en urvattnad version som klubbades i april 2016. I vanlig ordning var det Centerpartiet som stått för urvattningen.

Man pratar om pull- och pushfaktorer vad gäller asylansökningar. Det är ett komplicerat område, eftersom det finns icke mätbara faktorer som styr vilket land man väljer. Men en av de starkaste pull-faktorerna vad gäller val av land man söker asyl i är möjligheten att få permanenta uppehållstillstånd (PUT).

Det viktigaste i den tillfälliga lagen är att Sverige gick från att ända fram tills dess ha PUT som utgångspunkt, alla fick det. Till att det var tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) som var regel.

Vad hände med migrationsvolymerna månaden efter den svenska regeringen meddelade att nu gick det inte att få PUT längre i Sverige?

En dramatiskt minskning på en enda månad. Var kriget i Syrien mindre allvarligt i december 2015? Såklart inte. Men asylsökande, gruppen syrier var otroligt dominerande, sjönk som en sten.

Antal asylansökningar sjönk med 64 % direkt efter att regeringen meddelade att man inte längre fick PUT.

Vad hände då i januari?Notera att kriget i Syrien fortsatt är mycket intensivt.

Antal asylsökande sjönk fortsatt – en nedgång på 71 % till.

Från att man inte längre kunde få PUT i Sverige sjönk antalet asylsökande på endast två månader med hisnande 90 %.

Detta sätter fingret på något. Att PUT just är en stark pullfaktor när asylsökande väljer nation. För de väljer. Alla är idag uppkopplade, de har mobiler och internet. När ett land ändrar sina lagar eller politisk inriktning når de alla som är på jakt efter ett nytt land att bo i direkt. Och eftersom EU:s regler om att söka asyl i första land aldrig fungerat väljer asylsökande vilket land de vill komma till, även om de är flyktingar.

Men för att få en mer heltäckande bild måste man kolla på antal asylsökande till hela EU.

Här får jag upprepa att Sverige alltså till skillnad från resten av EU hade PUT och inte TUT som regel. Det har vi haft hela 2000-talet. Och som ni kan se har vi länge fått en mycket stor andel av EU:s totala asylansökningar, långt före migrationskrisen 2014-2015.

Vi har bara 2 % av EU:s befolkning, ändå har vi fått i snitt 10-13 % av ansökningarna sedan tidigt 2000. Inte ens migrationskrisens kulmen innebar att vi tog emot högst andel historiskt, det gjorde vi 2007 då 16 % av EU:s totala antal asylansökningar var Sverige.

Som ni kan se fungerade den tillfälliga lagen. Året efter gick vi ner till 2 %.

Givetvis finns det dock fler faktorer. Som avtalet mellan Turkiet och EU. Det undertecknades den 16 mars 2016 och gäller fortfarande. Effekterna kan ni se i nedanstående diagram:

Här ser man också komplexiteten. För antalet asylansökande till Sverige gick ju också ner i december och januari, efter att vår regeringen beslutat att TUT var regel. Så en del av nedgången kan härledas till att 100 000 personer färre sökte asyl till EU i december 2015.

Men det förklarar inte en nedgången i Sverige helt. Det var 35 % färre asylsökande till EU mellan november och december 2015. Men 64 % färre asylsökande i Sverige i december.

Antalet asylsökande till EU sjönk med 58 % på två månader, november 2015 till januari 2016. Under samma period sjönk antalet asylsökande till Sverige med 900 %.

Man kan alltså inte säga att det var lagen med Turkiet som gjorde att antalet asylsökande sjönk. Eller att nivåerna i Sverige bara handlar om nivåerna till EU.

Slutsatsen är att den tillfälliga lagen hade mycket stor påverkan på volymerna.

Men som jag konstaterade när jag grävde djupare i den här frågan – politiska beslut är inte det enda som påverkar volymer. Faktum är att de är i minoritet vad gäller volympåverkande beslut.

Det finns en saknad faktor i migrationsdebatten och det är Migrationsverkets makt över volymer.

Jag har gått tillbaka och undersökt de tre största invandrargrupperna i Sverige, från sent 1990-tal tills idag. Syrier, irakier och somalier. Afghaner är också en stor grupp nu och består nästan uteslutande av yngre män som påstått eller var under 18 år när de sökte asyl. Men eftersom den gruppen sökt på kvoten under 18 år som har egna regler har jag undantagit dem från undersökningen.

Vi har redan sett hur den tillfälliga lagen påverkade volymerna. De politiska besluten är som sagt få när det gäller migration, det var en non grata-fråga under så lång tid. Alla som ens yppade något stämplades som rasist och politiken tog därför mycket få beslut under hela 2000-talet.

Det största gick i omvänd riktning än den tillfälliga lagen – påskuppropet.

2005 fattade den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslut om en tillfällig lag mellan 15 november 2005 och 31 mars 2006. Det var konsekvensen av att Miljöpartiet, då i en budgetpartner men inte i regering, piskat igång Svenska kyrkan och fick med sig Centerpartiet (of course) och Folkpartiet på att kräva amnesti åt alla illegala invandrare som fått avslag på sina ansökningar i två instanser men vägrade utvisning.

Först lades ett förslag i riksdagen av Vänsterpartiet som röstades ner av Moderaterna och Socialdemokraterna. Men när opinionen växte och det var valår året efter föll S till föga. Lagen innebar framför allt att alla som varit i Sverige 2,5 år fick automatiskt PUT om de lämnade in en ny ansökan.

Effekten kom direkt. 2005 sökte 17 000 människor asyl i Sverige, det året då kampanjen rasade i medierna. Och som naturligtvis asylsökande kunde följa på internet.

2006 ökade antalet asylansökningar med 41 %, till 24 000 personer.  

Nu var inte alla dessa nya personer utan en del befann sig redan i Sverige men exakt hur stor andelen var kan man inte se och signalen man sände var att nu blev det lättare att få PUT.

Resultatet var att 13 144 personer fick asyl som flyktingar och ytterligare 4 213 fick PUT som alternativt skyddsbehövande.

Det sista politiska beslutet sedan år 2000 som direkt påverkade volymerna var Migrationsöverenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet (MÖK).

Den presenterades den 3 mars 2011. Den stora punkten i den var att alla illegala invandrare skulle få del av välfärden trots att de inte har rätt att vara i Sverige. De skulle få rätt till skola för sina barn och vård, utan att personalen skulle ha rätt att anmäla dem till polisen. Då ändrades också skrivningen i lagen för ensamkommande från “synnerligen ömmande omständigheter” till “särskilt”.

Antalet asylansökningar gick upp från 21 648 år 2011 till 43 887 året efter. En mer än fördubbling.

För att undersöka Migrationsverkets påverkande roll i volymer har jag valt ut de tre största grupperna invandrare i Sverige. Irakier är den första gruppen som kom och blev stor, invandringen började redan på 1990-talet från Irak och fortsatte i vågor under 2000-talet.

Mellan 1984 och 1999 sökte sig 31 160 irakier till Sverige. 1997 ökade plötsligt nivåerna och gick från en nivå på 1500- 2000 per år till det dubbla . I slutet av 90-talet och i början av 2000-talet var just irakier den dominerande asylsökande gruppen till Sverige. Många irakiska kurder sökte sig till Sverige för att vi hade ett beslut, fattat av Migrationsverket, att inte utvisa kurder till Irak.

Men 2002 fattade Migrationsverket ett beslut att irakiska kurder inte längre hade flyktingskäl. Som man kan se i tabellen sjönk volymerna direkt – med 50 % på ett enda år.

Sedan kom flyktingamnestin i den tillfälliga lagen 2005/2006. Volymerna gick direkt upp från 2 300 till 8 951 vad gäller asylansökningar från irakier. Fyra gånger fler på ett enda år.

2006 tog Sverige emot fem gånger så många asylansökningar från irakier som de nordiska länderna tillsammans. Ett diagram från Eurostat illustrerar situationen.

Vi var i särklass irakiernas mest populära destination i hela EU. Hela 48 % av alla irakier som sökte asyl till EU sökte asyl till Sverige.

Men vi var dessutom 2007 det mest populära landet i hela EU, enligt samma statistik.

Att antalet irakier ökade 2007 till hela EU berodde till stor del på att UNHCR fattade beslutet att istället för som tidigare hjälpa irakier hem igen hjälpa dem att fly. Detta anses ha påverkat en stor flyktingvåg från just Irak 2007, trots att oroligheterna varit närvarande i många år och att den första regeringen efter kriget tillträtt 2006.

2007 fattade Migrationsverket ett nytt vägledande beslut att irakier kan avvisas till Irak, efter en tolkning av tre vägledande domar i Migrationsöverdomstolen under våren 2007 att ”det inte råder väpnad konflikt i Irak.

Året efter sjönk volymerna som ni kan se från all time high 18 559 till 6 083 personer. Två tredjedelar av antalet asylansökningar försvann plötsligt.

2008 var det en debatt om misstänkt fusk bland just irakier.

Året efter sjön antalet ansökningar ännu mer. Ytterligare två tredjedelar försvann på ett enda år och 2009 var antalet nere på nivåerna från mitten av 90-talet igen. Från 18 000 till 2000 på bara två år.

Tittar man på totala antalet asylsökande 2009 sjönk det från 36 000 till 24 000 personer, så minskningen berodde nästan uteslutande på att antalet irakier sjönk.

Under 2000-talet sökte 51 739 personer från Somalia asyl i Sverige fram till och med 2017. Det är den fjärde största gruppen asylsökande den perioden.

Som ni kan se i tabellen har det liksom irakierna varit otroligt hög andel av totalt antal asylsökande till EU som valt Sverige. Under lång tid. Som mest tog vi 40 % av hela EU:s asylansökningar av just somalier.

Som jag nämnde finns det svårmätta faktorer som avgör land för asylsökande. En är att det finns många landsmän där redan. En av de största grupperna till EU är till exempel nigerianer men Sverige får nästan inga asylsökande från Nigeria.

Ökningen av antalet asylsökande till Sverige från Somalia började från 525 år 2001 till 3 069 år 2003. Media rapporterade att ansökningarna tredubblats från just Afrika.

Då fattade Migrationsverket ett vägledande beslut vad gäller somalier: en man fick avslag på sin asylansökan eftersom verket ansåg att en somalier generellt sett är skyddad från förföljelse i områden där den egna klanen finns. Beslutet innebar att enskilda somalier från och med då kunde få avslag på sin asylansökan. Beslutet fattades i november 2003.

2004 sökte bara 905 personer från Somalia asyl i Sverige, mindre än 30 % av året innan.

Men 2006 ökade volymerna igen. Vad hände då? Jo, den tillfälliga påskupprors-lagen.

En sak är som sagt påskuppropet när den svenska regeringen signalerade att det var lättare att få PUT, även om det framför allt gällde illegala. Debatten som rasade i media visade också på en stor opinion för flyktingar.

Mellan 2006 och 2009 härjade det stora inbördeskriget i Somalia och antalet asylsökande sköt i höjden. 2007 tog vi emot 36 % av antalet asylansökningar.

2012 meddelade Migrationsverket att somalier skulle få svårare att få uppehållstillstånd för att det inte rådde regelrätt krig där längre.

2013 gick volymerna ner från 5 644 till 3 901. En 31 %-ig minskning på ett år.

2014 ändrade på grund av förbättrat säkerhetsläge Migrationsverket från generella till individuella bedömningar för somalier. Då sjönk andelen asylansökningar till Sverige från hela EU från 29 % till 26 % på ett år, och när den tillfälliga lagen dessutom infördes sjönk siffran ner till 8 % år 2016.

Fram till 2012 var Syrien inget stort land bland asylsökande till Sverige. Under hela 2000-talet sökte mellan 300 och 600 personer asyl varje år från Syrien.

Men 2012 fattade Migrationsverket under ledning av Anders Danielsson beslutet att alla syrier skulle beviljas 3-åriga tillfälliga uppehållstillstånd. Det året ökade antalet asylansökningar just från Syrien från att ha varit en andel på 3 % till 18 % av alla asylansökningar.

Den 3 september 2013 fattade Migrationsverket ett till beslut – att alla syrier skulle få permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige. Beslutet gjorde att 8 000 syrier som redan kommit omedelbart fick permanenta uppehållstillstånd i Sverige.

Sverige var då det enda landet i EU som beviljade alla syrier PUT.

Mellan åren 2012 och 2015sökte 106 052 syrier asyl i Sverige, på bara 4 år. Som ett helt Uppsala

Men det var som sagt krig. Och syrier flydde i stora mängder till EU. Så hur såg vår andel av EU ut?

Året innan Migrationsverket fattade beslut om att alla syrier skulle få 3-åriga TUT automatiskt ökade volymerna från 8 % av EU:s ansökningar till 32 %.

2016 sökte 133 000 färre människor asyl i Sverige.

Av dessa var det 45 000 färre syrier, 39 000 färre afghaner och 18 300 färre irakier. Hela 77 % av minskningen av asylsökande mellan 2015 och 2016 utgjordes av dessa tre grupper.

När möjligheten att få permanenta uppehållstillstånd togs bort minskade asylansökningarna från syrier, även om nivån 2017 på 4 718 jämfört med före 2012 fortsatt är tio gånger högre. Då kom det bara 640 personer.

Trots att kriget i Syrien pågick fortfarande 2016 valde betydligt färre just Sverige som destination.

Sammanfattningsvis kan man säga att trots att debatten låtsas som om migrationsvolymer bara handlar om politiska beslut och därmed kokar det ner till vad respektive politiska parti tycker är det inte så. Sanningen är att volymerna påverkas i mycket högre grad av vad myndigheten Migrationsverket fattar för beslut.

I synnerhet handlar det om den rättsliga avdelningen, som har otroligt stor makt över migrationsvolymerna.

Visserligen ska myndigheter fatta beslut oberoende av konsekvens på statsbudget men t e x får inte Försäkringskassan fatta beslut att ändra reglerna för att få sjukpenning.

Men dessa sorters beslut får alltså Migrationsverket fatta. Helt utan att den folkvalda demokratiska församlingen är ens inblandad.

Det är opolitiska tjänstemän som sitter med makten över kranen.

Jag har sammanställt alla faktorer:

Migrationsverkets beslut:

2002: irakiska kurder har inte längre flyktingstatus

2003: beslut att somalier ska prövas individuell och inte hargenerell flyktingstatus

2007: vägledande beslut att irakier återigen kan avvisas tillIrak, efter en tolkning av tre domar i Migrationsdomstolen.

2007: inga utvisningar sker till Somalia

2007: har frågat Migrationsverket om de fattade något beslut omsomalier just 2005-2007 som påverkat att volymerna därifrån ökade markant, somgenerell flyktingstatus. Inget svar på det.

2012: bedömning att det inte är krig i Somalia längre och attindividuella bedömningar därför infördes.

2012: alla syrier beviljas 3-åriga TUT

2013: alla syrier beviljas PUT

2013: inga eritreaner kan skickas tillbaka till Eritrea samt attalla eritreaner får flyktingstatus

Andra faktorer:

2007: UNHCR fattar beslut att inte fortsätta hjälpa irakier attåtervända utan att hjälpa dem från Irak

2016: EU upprättar avtal med Turkiet att mot viseringsfrihet och 6miljarder euro så upprätthåller Turkiet sin yttre gräns mot Mellanöstern ochsläpper inte igenom alla migranter som kommer den vägen

2018: Italien börjar direktavvisa båtar med migranter frånitalienskt vatten samt ingår avtal med grupper i Libyen för att få båtarna attinte ens lämna Nordafrika

2018: EU förhandlar om sju nya lagar, där en av dem är att temporära uppehållstillstånd ska vara regel samt att upprätta gemensamma asylcenter antingen på EU-mark eller i Nordafrika, där man kan särskilja ekonomiska migranter (irregular migrants) från flyktingar samt fördela asylsökande jämt över EU. 

Snarare har politikerna gjort vad de kunnat för att fjärma sig från detta så obehagliga område, för att det innebära stora politiska kostnader åt ena eller andra hållet.

Migrationsdomstolen skapas.

Fram till den 31 mars 2006 kunde en asylsökande baraöverklaga ett avslag på asylansökan hos Utlänningsnämnden. Men instansordningeni utlännings- och medborgarskapsärenden ändrades vid det datumet.Utlänningsnämnden var överinstans till Migrationsverket med uppgift att hanteraoch besluta i vissa överklaganden av Migrationsverkets beslut.

Nämnden var verksam från den 1 januari 1992 till den31 mars 2006. Dess beslut kunde inte överklagas. Det fanns dock möjlighet attfå sin sak prövad igen genom att lämna in en ny ansökan. För att beslutetskulla kunna ändras krävdes att man kunde åberopa nya omständigheter som inteprövats tidigare och att sökanden bedömdes ha ett skyddsbehov eller att enavvisning skulle strida mot humanitära krav.

Nämnden bestod av en ordförande, som skulle vara ellerhade varit ordinarie domare i en domstol, samt två stycken nämndemän som utsågsav regeringen på förslag av partierna i riksdagen. Enklare ärenden avgjordes avenbart en domare. Principiellt viktiga ärenden avgjordes av en så kalladstornämnd, där generaldirektören för nämnden deltog, en erfaren domare samtfyra nämndemän.  

Men stornämnden kunde också låta bli att fatta beslutoch istället hänskjuta frågan till regeringen för avgörande, om det rörde sigom en principiellt viktig frågan. Dessa vägledande beslut från bådeUtlänningsnämnden och regeringen publicerades i en särskild rättsfallssamlingkallas ”Utlänningslagen – Vägledande avgöranden”.

Utlänningsnämndens sista generaldirektör hette HåkanSandesjö.

I september 2003 bestämdes att nämnden skulle läggas ner och ersättas av ett domstolsförfarande. Vid tidpunkten för nerläggning hade Utlänningsnämnden 250 anställda. Från den 31 januari 2006 blev det också möjligt att överklaga varje överklagande i Migrationsöverdomstolen. Syftet med nerläggningen var att göra det mer rättssäkert.

Det är dock inte bara Migrationsverkets tjänstemän som fattar självständiga beslut baserat på bedömningar och saker som säkerhetsläget utan de fattar också beslut på grundval av vad Migrationsöverdomstolen fattat för beslut. Viktigt att poängtera.

Vi för en debatt om EU:s minimiregler och volymer på fel sätt. En viktigt faktor saknas.

Att Migrationsverket självständigt får bedöma säkerhetsläget till exempel, utan att riksdagen blandas in och fler bedömningar tas in från andra myndigheter, som Försvarsmakten och källor innan beslut fattas är anmärkningsvärt. Beslut som så omedelbart avgör volymer upp eller ner. Eller att det inte finns någon makt för riksdagen att innan så avgörande beslut som beslutet att ge alla syrier PUT få säga sitt. Som myndigheten fattade ensamt under Anders Danielssons ledning.

Här här vi en debatt att föra.

Om hur mer av besluten som påverkar hela statsbudgeten och hela samhället, som just volymer av flyktingar gör, kan förankras demokratiskt.

Vi kan inte fortsätta debattera migrationen utan att inkludera Migrationsverkets självständiga makt.

Är det vettigt att så hög andel av beslut som omedelbart påverkar alla delar av samhället och statsbudgeten fattas av opolitiska tjänstemän på Migrationsverkets rättsliga avdelning?

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244


Centern babblar igen

Jag förstår faktiskt inte hur ett parti så genomgående, även genom en valrörelse, kan prata så mycket utan att säga något alls. De har gjort det till en konstform. Det är stora ord målade med bred pensel. Varje dag.

Något konkret är det inte och de drar sig heller inte för att oförblommat ignorera fakta.

Det senaste i raden av exempel är deras krav i JÖK-en att alternativa skyddsbehövande får samma status vad gäller anhöriginvandring som flyktingar.

När Johanna Jönsson replikerade en debattartikel skrev hon att det inte gäller ensamkommande. Att de som registrerades som ensamkommande i systemet och har fyllt 18 år inte har rätt att återförenas med sina syskon.

Detta visar hur lätt Centerpartiet svänger sig med alternativa fakta. De har satt det i system.

För läser man på Migrationsverkets hemsida kan man se svart på vitt att det Johanna Jönsson påstår inte stämmer.

Om en s k ensamkommande sökte om asyl när denne var under 18 år och sedan en ansökan om familjeåterförening görs inom tre månader efter att denne fått uppehållstillstånd som antingen flykting eller alternativt skyddsbehövande kan de ta hit föräldrar.

Det gäller ansökningar som kom före 24 november 2015 eller de som redan fått PUT på grund av asylskäl.

I klartext: sökte en s k ensamkommande asyl innan den 24 november 2015 kan de ta hit sina föräldrar. Om de lämnade in ansökan för anhöriga senast tre månader efter de själva fick uppehållstillstånd. Vi har haft långa handläggningstider, längst har varit över 500 dagar. Först ska du söka och få själv, sedan föräldrarna.

Jag har begärt ut handlingar på ansökningar anhöriga till ensamkommande från Migrationsverket. Förhoppningsvis måste jag inte JO-anmäla dem den här gången som jag blev tvungen att göra sist jag begärde ut handlingar.

Men det framgår med all önskvärd tydlighet att Centerpartiet far med osanning när de hävdar att ensamkommande inte har rätt att återförenas med sina föräldrar.

Det är så här Centerpartiet uppenbarligen tycker att man ska bedriva debatt och fatta långtgående politiska beslut. Skarva med fakta.

Jag kommer fortsätta i nästa inlägg att borra vidare i ett påstående Jönsson gör i samma artikel.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

När dog Alliansen?

I fredags, skulle kanske många av er svara. Men den var död innan. Långt innan.

Alliansen dog den 14 september 2017.

Efter 18 månader av krypskytte mot Anna Kinberg Batra från Annie Lööf och Centerpartiet träffades Folkpartiet och Centerpartiet själva. Och bestämde sig för att, trots att Alliansen var eniga, bryta överenskommelsen att fälla även Hultqvist för att ha äventyrat rikets säkerhet i Transportstyrelseskandalen.

De meddelade den 14 september 2017 att de tänkte rädda kvar Hultqvist och spikade då igen locket för Alliansen.

Jag fick tips av min gode kollega Johan Westerholm att läsa en DN-artikel från 25 augusti 2017, bara ett par veckor innan händelsen ovan. En lång intervju med Jan Björklund. The devil is in the details och den här intervjun hade både jag, han och de flesta politiska analytiker missat.

I intervjun sa Björklund många mycket intressanta, för att inte säga avgörande saker. Men jag inleder med vad han sa om Hultqvist.

Misstroendeomröstningen står fast, var beskedet med hänvisning till att han kände till det i mars 2016.

Bara två veckor senare bryter Björklund löftet i intervjun, med hänvisning till att Emma Lennartsson kände till läckorna i februari. Men Hultqvist fick enligt egen uppgift informationen i mars.

Vad är det som säger att inte Lennartsson informerade Hultqvist, direkt efter mötet i februari, som ju kan ha skett sent i februari?

Jag ser bara en dålig ursäkt. Redan där och då ville C och Fp blinka med ena ögat till Stefan Löfven. Det var det de gjorde.

Om inte Björklund ljög rakt ut i intervjun hade han och Annie Lööf ett eget hemligt möte mellan intervjun och den 14 september. Den gjordes säkert inte särskilt långt före publicering på grund av risken att något som står i den skulle hinna bli inaktuellt. Då valde de att bryta Alliansen enighet. Den första gången av många skulle det visa sig.

Att Alliansen skulle dö signalerade dock Björklund på andra ställen i just den intervjun.

Vart det barkar sammanfattar DN redan i rubriken. Hur kunde hela det politiska professionella tyckarkåren där jag själv ingår missa den här bomben?

Ett år före valet har Jan Björklund redan i åratal tänkt på regeringsfrågan.

“Det är otänkbart för Liberalerna att sätta sig i en regering om de borgerliga partierna blir mindre än de rödgröna efter nästa val”

Är det inte konstigt att Björklund på valnatten, när resultatet var klart, inte sa samma sak? Och vidhöll under hösten att Alliansen är det som gäller?

Det finns bara en sak att säga.

Lögn. Och förbannad lögn, för att parafrasera en känd person.

Jan Björklund ljög bevisligen för väljarna hela hösten. Istället för att på valnatten, när resultatet stod klart, vara ärlig och säga det han sa i intervjun. Det är otänkbart. Vi sitter inte i en Alliansregering nu.

Intressant nog luftar han också tankar kring Vänsterpartiet och medger att det kan vara en tänkbar förklaring att SD vuxit att Vänsterpartiet fått vara med och regera Sverige sedan 2014.

Ändå tycker samma Jan Björklund bara ett år efter intervjun att Vänsterpartiet är oproblematiska att samarbeta med. Eller snarare har han gått ifrån att säga att det är uteslutet till att “Vänsterpartiet inte kommer få inflytande i de frågor han och Stefan Löfven förhandlat”.

Han ger sitt odelade stöd till S, MP och V. Så ser det ut. Fri lejd för kommunister att diktera villkoren som vågmästare.

Alliansens dödsstöt kommer längre ner i intervjun. Den 25 augusti 2017 tog Jan Björklund Alliansen till sina sista dagar.

Efter det började de, som jag utgår från, sedan dess hemliga möten han och Annie Lööf haft som kulminerade i att Alliansen även officiellt avskaffades och de bytte block till vänsterblocket.

För Björklund har fel. Det går inte att bryta blockpolitiken. Det går bara att byta block. Socialdemokrater, Vänsterpartister och Miljöpartister är och förblir vänsterblocket. Antingen är man med dem, eller så är man höger.

Att stödja en vänsterregering gör inte den regeringen plötsligt mitten.

Sveket från Transportstyrelsen, krypskyttet från Annie Lööf mot Anna Kinberg Batra och afghanamnestin signalerade svek. Jag var lojal mot Allianssamarbetet och mitt parti hade, tyvärr, valt att fortsätta i det valrörelsen ut. Men jag kände mig obekväm hela valet att försvara det. Kanske mina läsare noterade att jag skrev väldigt lite om Alliansen och nästan bara om M och KD.

Jag skrev, om och om igen, – den enda säkra rösten på en borgerlig regering är en röst på M eller KD.

I presskonferenserna som varit försa sig Fridolin. Han sa att de förhandlat avtalet med C och Fp under en mycket lång tid.

När började de verkliga förhandlingarna? Innan valet? Direkt efter?

Alla letar efter Jonas Sjöstedts meningslösa papperslapp, för i det har han rätt. Det spelar ingen roll alls vad som står i papper om den som skrivit under inte har intentioner att hedra avtalet. Och det har inte Stefan Löfven. Varken den där klausulen eller något annat som står.

Jag vill istället veta när C och Fp började förhandlingarna på riktigt. Inte den version de gett till media.

I november kom SCB:s stora Partisympatiundersökning (PSU). Den fångar givetvis inte in de senaste månadernas svek och haveri men det ger en fingervisning.

För i tabellen om näst bästa parti kan man se framtiden.




Det är för det första helt naturligt att moderata väljare mest väljer till höger. Det är betydligt svårare för en person som är borgerlig på riktigt att välja något annat.

Men ser man Centerpartiets väljare ville de, i november, till 17 % i andra hand ha Moderaterna. Och nästan 20 % av Folkpartiets väljare.

Innan de skrivit på avtal med sossarna, innan de gett V ett carte blanche att dominera svensk politik, innan de tagits på bar gärning med de värsta lögnerna av alla.

Då hade Centerns besvikna borgerliga väljare, som trodde de röstade på en borgerlig regering med högerpolitik men fick fyra nya förfärliga år med den sämsta regeringen i mannaminne, gett Moderaterna 1,5 %-enheter. Direkt. Och 1 % -enhet från Folkpartiet.

Betänk då flödet under en mandatperiod som kommer domineras av vänsterpolitik. Höjda skatter på allt annat än inkomster, fler förbud, mer kvotering, mer bistånd till Hamas och antisemitism, mer skämmiga skandaler som Transportstyrelsen, munkavle på myndigheter och Svenska kraftnät.

Det är lätt att bli bitter men valet 2018 var tyvärr ett enda långt fulspel av otrogna vänner. De hade redan innan bestämt sig. Och det är ändå skönt att slippa vara den som gör slut.

Moderaterna slapp. Och nu slipper vi dem.

Alla väljare som också vill slippa att bli lurade en gång till ska överge Folkpartiet och Centern. Man får nämligen inte borgerlig politik, liberal politik, genom att lägga en röst på dem.

Man får Jonas Sjöstedt och Margot Wallström.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Polygami erkänns

I en uppmärksammad dom i Förvaltningsrätten om bostadsbidrag blev konsekvensen lite oväntad – myndigheter i Sverige erkänner månggifte.

Men det är mindre kontroversiellt än det verkar.

För i praktiken har man gjort det länge. Olika offentliga instanser, som kommuner, har i till exempel betraktat män med flera fruar som en familj och ordnat stora bostäder. Och staten kan inte hindra människor från att leva i polygami.

Den stora finessen med äktenskap är i princip juridik, annars kan man vara sambo lika gärna. Och juridiken finns vid tillfällen då man antingen separerar eller någon dör. I de fallen är du som gift mer skyddad än som sambo. I Sverige är äktenskapets egentliga funktion juridik. Makar ärver varandra. Och ska polygamister har arvsrätt måste lagar skrivas om.

Som liberal lägger jag mig inte i folks kärleksliv men när man börjar blanda in rättigheter kopplade till civilstånd, då är det bra att reda ut vad som gäller.

Och det gör den här domen. Vilket är något bra.

Domen i förvaltningsrätten innebär nämligen inte att mannens båda fruar plötsligt juridiskt har status som fru båda två och därmed arvsrätt. Utan det handlar om hur man ska betrakta dem från samhällets sida, när det gäller bidrag.

En av fruarna sökte bostadsbidrag men fick avslag. Hon överklagade men fick inte heller där igenom kravet.

För enligt domen ska mannen anses ha försörjningsplikt över båda fruarna och därmed ska hela hushållets ekonomi räknas in.

“Resultatet av domen kan visserligen tyckas rimligt – sökanden får i praktiken bostadsbidrag på sätt som om hon vore gift och sammanbodde med maken – men beslutet innebär samtidigt att ett polygamt äktenskap accepteras av rättsordningen, vilket kan ifrågasättas”

Rätten anser att sökanden är gift och därför ska makens inkomster räknas in. Även om domen innebär att man nu erkänner polygami.

Till stöd för att hon inte ska ses som ensamstående utan sammanboende kan anföras att hon och maken har 10 gemensamma barn födda mellan 1998 och 2017.

Detta antyder tyvärr att ändå tills nu så har Förvaltningsrätten men också ansvariga myndigheter betraktat polygamister som ett gift par och en eller flera ensamstående, trots att det stått tydligt att det handlar om polygami. Vilket i sin tur måste ha inneburit att massa polygamister fått dubbla bidrag. Tragiskt nog.

Ironiskt nog vill alltså dessa tre betraktas som en enda familj i alla andra avseenden, utom just när det handlar om bidrag. Då är de flera familjer.

Samma familj har även överklagat ett nej till socialbidrag. Maken med de två fruarna hävdade att han jobbade halvtid och studerade 3/4-del. Men CSN drog in bidraget för att han inte tog poäng. Han sa till socialen i Vänersborg att han blivit sjuk men när de utredde så visade sig att han jobbat hela tiden och Försäkringskassan inte tagit emot någon anmälan.

Ansökan om socialbidrag lämnades i av mannen samt hans två fruar gemensamt.

Men man avslog ansökan för att han inte ansågs ha gjort vad han kunnat för att försörja familjen. Trots att hans ena fru, hon som överklagade bostadsbidraget tyckte att “hon får lida” att hushållen inte räknades som två. Igen. Trots att de alltså är gifta.

Detta borde leda till att praxis ändras.

Från och med nu borde alla bidragsgivande myndigheter och kommuner i sina utredningar om en person ska beviljas någon form av bidrag räkna in samtliga vuxnas inkomster i hushållets beräkningar, make såväl som hans eventuella flera fruar. Och möjligheten att lura till sig bidrag genom att just när man söker bidrag hävda att man är ensamstående vara stängd för evigt.

Lev som du vill. Det bryr inte jag mig om. Men du ska försörja dig själv. Förväntar du dig att andra ska försörja dig ska inte heller polygamister kunna runda reglerna.

Sedan borde ett maxtak sättas för bidrag så att det är rejäl skillnad mellan att jobba och leva på andra. Och lever man på försörjningsstöd borde alla som inte sitter på Arbetsförmedlingen och söker jobb eller går en utbildning tvingas att stämpla in hos kommunen varje dag måndag till fredag kl 9 – 17.

Ställ ut baracker. Låt dem sitta av tiden. Eller sätt dem i arbete att sanera klotter, städa runt återvinningsstationer, tömma papperskorgar och annat som man inte kan få för mycket av. Går man hem inte eller inte dyker upp utan giltig frånvaro, dra in bidraget.

Att leva på bidrag och sedan gå och fika är inte okej.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244

Utredning – en hal historia

Gunnar Axén, före detta riksdagsledamot för Moderaterna, redde i en tråd på Twitter ut hur man begraver saker i utredningar.

Eftersom JÖK-en inte alls är en massa liberala reformer utan en samling just utredningar (minst 34 nya utredningar, samt hänvisningar till pågående eller tidigare utredningar samt ändringar av utredningsdirekt så att total summa uppgår till över 70 stycken) tänkte jag att alla mina läsare borde läsa hans genomgång.

Utredningsmaskinen enligt Axén.

  1. Först ska man komma överens om ett utredningsdirektiv. Denna diskussion kommer regeringen kunna dra ut på i evigheter. Personellt och kompetensmässigt har C och Fp ett otroligt underläge och kommer effektivt sysselsättas i möten med regeringstjänstemännen.
  2. Sedan ska utredare utses. S har ett omfattande lager av lojala och erfarna utredare att föreslå och argumentera för. Även detta kan dra ut på tiden i många månader innan man ens kan enas.
  3. Under utredningens gång kommer säkert utredare kunna hitta många invändningar för att förslaget måste justeras eller nya aspekter utredas. Socialdemokraternas lojala sidoorganisationer, fackförbund och S-influerade myndigheter samt generaldirektörer (finns ett gäng med Arbetsförmedlingen, MUCF och MSB i toppen) kommer att bistå med försenande och försvårande opinionsbildning/interventioner under processen.
  4. Det hela leder till att utredningen försenas och att utredaren begär förlängd tid, vilket regeringen beslutar om.
  5. När sedan utredningen försenat presenteras kommer man ta tid på sig innan den skickas ut på remiss, nya delfrågor kanske måste utredas.
  6. Remisstiden blir maximalt lång. Fack och andra S-organisationer kommer bedriva hård kampanj emot under tiden.
  7. När remissvaren inkommit kommer ansvarig departement ta lång tid på sig att sammanställa remissvaren.
  8. Utifrån remissvaren kommer regeringen göra allt för att stoppa eller justera förslaget. Nya långa förhandlingar med C och L vidtar.
  9. Därefter ska en proposition skrivas, något departementet gör mycket nogsamt och under lång tid.
  10. Därefter kommer kanske regeringen att leverera propositionen till riksdagen.

Och så begraver du en en fråga i utredningsväsendet.

Sverige har inte alls fått en liberal reformagenda.

Sverige har fått ett sosse-spel.


Sänkta krav

När jag började läsa lite om demografi i Arbetsförmedlingens prognos så såg jag plötsligt några intressanta diagram.

Ju större befolkning, desto större välfärd krävs, när man har en generell skattefinansierad välfärd. Och så länge en invandrare inte försörjer sig på ett heltidsjobb får någon annan betala alla deras och deras familjs kostnader i välfärden (egentligen måste en invandrare och tjäna över 20 000 kronor för att bli nettobetalare men det är ett annat inlägg).

Alla dessa barn och ungdomar ska till exempel gå i förskola och skola. Och äldre ska ha äldrevård.

Hur har då välfärden löst det stora problem som finns med att bara på några år så ökar efterfrågan enormt på välfärdstjänster men utan att man hinner, eller ens kan, bygga ut med personal framför allt?

De sänker kraven.

Från 2014, när Socialdemokraterna tog över, har andelen i vård, skola och omsorg som sänkt kraven på yrkeserfarenhet ökat markant.

I omsorgen har andelen ökat från 15 % år 2014 till 35 % 2018. Inom vården ökade det från 10 % till 30 % och i skolan från 40 % till 55 %.

Tyvärr är det likadant gällande det mest grundläggande för att kunna ett jobb, och kunna utföra det rättsäkert – utbildning.

Inom omsorgen har andelen som sänkt kraven gått från 15 % till 35 %, inom vården från 12 % till 20 % och inom skolan från 40 % till 55 %.

Samtidigt har skatterna höjts tillbaka till gänget med världens högsta.

För det får vi inte bara allt mindre saker utan vi får dessutom vård, skola och omsorg som bemannas till högre och högre grad av människor utan vare sig utbildning eller yrkeserfarenhet, eller som saknar minst en av dem.

När allt färre ska försörja allt fler drabbas vi av det här. För givetvis är det också ett sätt att försöka få in folk på arbetsmarknaden – att de offentliga arbetsgivarna tummar på kraven för att kanske med subventionerade jobb betalda av staten få in fler i verksamheterna.

Statistiken över hur många som jobbar i välfärden som är utlandsfödda idag kontra 2010 får jag återkomma till om jag hittar den.

Jag har skrivit om det förut. Men välfärdens kärna kan inte tjäna som vare sig ett integrationsprojekt eller arbetsmarknadsåtärd. Det är ingen som drabbas av att diskare eller städare inte kan svenska eller förstår kulturen.

Men en person som inte kan svenska eller förstår kulturen kan aldrig göra ett bra jobb när det handlar om barn i skola, som själva inte kan perfekt svenska ännu, gamla utsatta människor i sina sista år eller sjuka.

Det är lockande för politiker att försöka lösa två problem på en gång – välfärdens skrik på personal och en stor grupp utlandsfödda utan jobb. Men det är fel väg att gå.

Men att sänka kvaliteten på välfärden är inte vägen framåt. Att det finns en del sorters tjänster inom vård, skola och omsorg som inte kräver samma utbildning är bra. De avlastar kärnpersonalen, de som är kvalificerade. Men nivåerna vi har idag är alarmerande tycker jag.

Alla som har rätt utbildning och kan språket ska givetvis kunna jobba i välfärden och det finns många invandrare som redan idag gör fint jobb i välfärden.

Men kurvorna mot att allt färre som jobbar i verksamheterna har rätt utbildning och erfarenhet är alarmerande.

……………………..

Bli en Patreon – välj valfri summa från 1 dollar per månad och ingen bindningstid

Swish: 0762096244