Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du bli prenumerant på bloggen och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Grattis Anna Westberg!

Det här är Anna Westberg. Hon jobbar för Skiftet, som jag skrev om nyss. 

GRATTIS ANNA!

Du vann priset Veckans Anka, som delas ut av mig till barnsligaste i debatten. 

Om det inte vore så att Skiftet finansieras av arbetarrörelsen med tid skulle jag nästan kunnat gå på att de faktiskt drivs av 16-åriga arga SSU-are och inte proffs. 

Varför vinner just Anna priset? 

Jo, för att hon skickade ut den här nyhetsbrevet till de cirka 32 personer som sympatiserar med Skiftet. 

Mycket roligt att de tror att engagemang MOT MIG ska få folk att sponsra deras webbsida. Om detta lyckas kommer jag själv att kunna ta bättre betalt som opinionsbildare, så mycket impact verkar jag ha, så lycka till. 🙂 Hoppas det går vägen. 

Men allra roligast i det här är att föreningen Skiftet inte har koll på att föreningen Skattebetalarna, som finansierar ett deltidsuppdrag jag har som SlösO är en medlemsförening. Till skillnad från Skiftet alltså. Så är de verkligt ideella. Allt betalas av medlemsavgifter och crowdfunding etc. Detta är alltså ”storföretaget” de syftar på i artikeln. När Skattebetalarna var som störst hade man över 100 000 medlemmar, nu är det nere på några tiotusen mindre.  

Och medan barnen i Skiftet berättar sagor om Storpotäter och Lillstrumpa fortsätter vi vuxna jobba på. 

Trevlig helg. 
 

Vem betalar Skiftet och vad är TTIP?

TTIP – vad är det? Ni har säkert hört förkortningen många gånger. 

TTIP står för Transatlantic Trade and Investment Partnership och ett frihandelsavtal som förhandlas just nu mellan USA och EU. 

Vill du lära dig mer om frihandel och TTIP, följ Frihandelsbloggen

Socialdemokraterna är för TTIP,  Alliansen med. Miljöpartiet är helt otippat emot, de älskar ju att säga ja till saker annars menar jag. I EU stödjer majoriteten av våra svenska parlamenteriker TTIP. LO är också för liksom de övriga fackförbunden. Före detta Alliansfritt, numera Skiftet, som driver opinion för sossarna och LO, är emot. Extremt mycket emot både TTIP och ISDS kan man säga.  Och LO har även de en linje emot, de är för med en reservation – de vägrar accepterar den tvistemålslösning som idag finns och som kallas ISDS – Investor-state dispute settlement.

Det är över huvudtaget faktiskt främst ISDS som har skapat debatt och en massa vänsterröster kastar nu påstående runt omkring sig om att det är odemokratiskt, att amerikanska jätteföretag nu kommer att stämma Sverige för biljoner med dollares. Ja, vi släpper liksom fram alla möjliga typer av ”mörka” krafter med det här avtalet. I vanlig ordning är detta i bästa fall hetsiga överdrifter, i värsta fall rena lögner skapade av den socialistiska vänstern som är emot all form av globalisering och marknadsekonomi.

Som Sjöstedts påstående att TTIP skulle skada folkhälsan (!). Ni får inte heller missa när Kajsa Ekis Ekman med stor konspirationsteoretisk skicklighet påstår att TTIP är fascism. 

Tur att samhället inte bara består av folk som ”känner” saker utan att det finns en och annan med kunskaper. Som Anne Ramberg, VD för Advokatsamfundet och som på sin utmärkta blogg reder ut begreppen kring ISDS och TTIP. 

Den mest effektiva och beprövade formen för detta är att ta tvisten till skiljeförfarande i ISDS form. Detta är en ”privat” tvistlösningsform där parterna själva väljer sina domare. I investeringstvister krävs det av dessa domare att de är väl insatta i internationell rätt, något som ordinarie domstolsdomare mycket sällan är. För att ordna detta har man slutit flera internationella överenskommelser, bl.a. ICSID-konventionen från 1966 varigenom man genom Världsbanken tillskapade ett institut, International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID). ICSID har varit mycket framgångsrikt. 150 stater har numera ratificerat konventionen. Mål tillströmningen är f.n. ca 40 mål per år. Erfarenheterna av detta är överlag goda. Ibland får investeraren rätt, ibland staten. I 46 procent av målen har investeraren fått framgång helt eller delvis. Det kan inte med fog hävdas att något statsfientligt mönster har utvecklats. En ICSID-dom kan verkställas över i stort sett hela världen.

Officiellt är alltså arbetarrörelsen, bestående av S och LO officellt för TTIP och enig. 

Ändå driver den av arbetarrörelsen finansierade opinoinssajten Skiftet en kampanj mot hela TTIP. Det är just nu deras enda stora projekt.

 Varför? Och hur hänger det här ihop? 

Skiftet är det som tidigare kallades Alliansfritt Sverige. De påstod då och de påstår nu att de inte alls är finansierade. Av någon. De får bara lite frivilliga donationer. Och alla jobbar graaaatis. Jajamensan. De vill förtydliga det här SÅ mycket att de till och med skrev ett helt blogginlägg bara baserat på några små frågor jag mailade dem. Man tackar.

Men smicker biter inte på mig. 

Varje gång någon frågor om pengar fladdrar de fram det här pappret. Som visar att inkomsterna var blygsamma 20 000 förra året. Jag tror på att Alliansfritt, som startades av Björn Fridén 2006, bara var en liten blogg. Då. Men det var länge sedan. Och länge sedan det drevs enbart ideellt utan pengar. 

Nu tror jag att människorna på Skiftet tror att vi andra är lite dumma i huvudet. 

För om man får blogga och skriva åt Skiftet på arbetstid ÄR man finansierad. Tid är pengar. All finansiering handlar inte om kontanter som byter ägare, att finansiera med tid är lika värdefullt. Och det finurliga är – det finns inga lätta bevis. Som exvis transfereringar via fakturor och i årsredovsningar. Fiffigt va? Då kan man dessutom beskylla folk som lägger ihop två och två för konspiratoriska. Som de försöker beskylla mig för. 

Men, det finns bevis 🙂

Björn Fridén jobbar idag med bloggar på S-kansliet = arbetarrörelsen. Robin Zachari jobbar med bl a sociala medier på tankesmedjan Tiden = arbetarrörelsen. 

Sanna Schiller är frilansjournalist. Inte så svårt att tänka sig att hennes uppdragsgivare skulle kunna varit bland annat Socialdemokraterna och LO. Hon har tidigare skrivit i ETC bland annat. Hon uppger på Twitter att hon numera jobbar för Vänsterpartiet, så ju ligger sååå långt ifrån arbetarrörelsen i alla frågor. 

Och själva inititativtagaren till Skiftet, Anna Westberg arbetar enligt egen uppgift som omvärldsanalytiker på Socialdemokraterna = arbetarrörelsen. Visst finns det några skribenter som är studenter och säkerligen skriver åt dem helt gratis. Men långt ifrån alla. 
 

Alla dessa personer som jobbar åt arbetarrörelsen får skriva på arbetstid, ergo är Skiftet finansierat. Med tid. Av arbetarrörelsen.

Men det är solklart att det finns pengar också. För Skiftet skriver inte bara. De annonserar. Joje. Och annonser på Google är som bekant inte gratis. Jag är dessutom svårt att tro att just Google skulle vara en sponsor. 
 

Skiftet är en förening. Registrerad på Badstrandsvägen i Stockholm. På Lilla Essingen. 
 

Så långt ser inget skumt ut. Men, tittar man på en annan sida dyker en c/o-adress upp. 
 

Nu blir man ju nyfiken. Eller hur? Vem är den här Robert Johansson? Som inte finns på Alla Bolag-bilden. Jag kollade runt lite och hittade den här killen: 
 

En landstingspolitiker för socialdemokraterna = arbetarrörelsen.  Och som av en händelse är Robert även kassör i just Skiftet. *

Som bekant jobbade Alliansfritt mest med sociala medier, så även Skiftet. Och på lördag håller de utbildning på ABF. Givetvis GRATIS åt ABF, jag menar de är ju ideella. Mmm. 
 

Som ni ser kan ni strunta i vad Skiftet själva påstår om att de bara är ideellt drivna studenter och sossar vars hjärta brinner för att tjäna det goda. Givetvis får de betalt. För att driva sajten, annonsera etc. 

Skiftet finansieras av arbetarrörelsen med tid framför allt. Men någon betalar annonserna. Gissningsvis skickas fakturan till någon del av arbetarrörelsen. 

För det finns EN sak som Skiftet vägrar svara på i sitt lilla blogginlägg  – min fråga om var folk jobbar. Svårt att räkna ut varför. Jättesvårt. 

Varför är nu frågan. Varför finansierar arbetarrörelsen Skiftet och deras smutskastarprojekt mot TTIP? 

Jo, för att de finansierade Alliansfritt på samma sätt. Fiffigt sätt att ha en organisation vars enda jobb är att med fula metoder kasta skit på motståndaren, en kampanjbyrå för Dirty Campaigning. Nu när socialdemokraterna vann valet vill man ändå hålla liv i satsningen, som ju ändå genererade en del följare på både Twitter och hemsidan. Och därför låter man dem nu driva frågor, som ISDS, på ett mycket mer skitigt sätt än LO och S kan göra själva. Varför ändra ett ”vinnande” koncept liksom. 

 Skiftet är fortfarande Alliansfritt – en av arbetarrörelsen finansierad dirty campaigning-byrå för sossarna. 

Uppdatering (se bilderna nedan):
Och så här ARGA blev minsann Skiftet minuterna efter detta inlägg publicerades: 

Uppdatering 2: 
Robert Johansson på Schibstedt säger att han inte är samma Robert som är kassör i Skiftet och som registrerat föreningen Skiftet. Jag inväntar belägg för detta nu från Skiftet så att vi kan reda ut det. 

Uppdatering 3:
Kl. 22.36 fick jag belägg för att det var fel Robert och jag bytte då ut bilden. Skiftet eller dess medarbetare har fortfarande vägrat svarat. Bilden fick jag en vänlig twittrare. Skiftets tystnad om detta och annat jag frågat, deras ovilja att maila mig utan istället lägga upp mitt mail på nätet tillsammans med ett blogginlägg samt deras reaktioner på detta blogginlägg stödjer bara tesen. 

 

Och det roligaste av all: här kallar Politisms starke man att bli associerad med Skiftet…..trumvirvel…..
 

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Jag har idag varit med i God Morgon Sverige för att tillsammans med Sonja Schwarzenberger från Arena diskutera om deltid är en kvinnofälla.

Klippet kan ni se här.

Bakgrunden är att Britta Svensson på Expressen skrev en krönika att kvinnor som jobbar deltid får skylla sig själva om de sedan får lägre livsinkomst, sämre pension, sämre karriärer etc. Denna krönika svarade sedan Sonja på. Eller svarade, hon skrev egentligen en helt annan artikel. För Brittas krönika bygger främst på kvinnor i karriären som går ner i tid när de får barn, antingen jobbar de inte lika mycket som sina manliga kollegor eller så går de de facto ner i arbetstid och jobbar deltid. Men Sonja, som jobbar på Arena Idé som finansieras av LO och alltså driver opinion för just LO, skrev om  kvinnor i arbetaryrken som jobbar deltid men vill jobba heltid, många av dem har sökt just en deltidstjänst dessutom. Inte som de kvinnor Britta skrev om gått ner i tid.

Sonja blandar alltså medvetet ihop äpplen och päron här. På ena sidan finns arbetarkvinnor som har deltid, många har sökt den tjänsten och vill uppgradera. På andra sidan finns karriärkvinnor, akademiker som jobbat heltid men som går ner i deltid när de får barn.

Låt oss börja med några fakta.

 Sverige har OECDs högsta sysselsättningsgrad bland kvinnor, knappt 80 %. Attityderna till kvinnors jobb och vem som ska göra hushållsarbete är dessutom i jämställda Sverige betydligt bättre. Men kvinnor jobbar fortfarande i majoritet i kvinnodominerande yrken i offentlig sektor, som inte har individuell lönesättning utan kollektivavtal och därför små möjligheter finns för att påverka lönen själv. Och de utgör fortfarande bara 28 % av de egna företagarna. Enligt SCB jobbar 10 % av kvinnor i tjänstemannayrken deltid och 30 % i arbetaryrken, inte som Sonja hävdar, 50 %. Det enda undantaget i statistiken är äldreomsorgen, där män faktiskt jobbar nästan lika mycket deltid som kvinnorna.

Sonja implikerar, som brukligt är i LO-sammanhang, att människor på något sätt skulle vara livegna. Ofria att välja sin arbetsplats, lämnade åt ett förutbestämt öde. 

Flash: vi lever i en demokrati. Och vi tillhör de aboslut mest fria länderna i världen. 

Folk kan byta jobb när som helst om de inte är nöjda. I teorin. För i praktiken håller jag med Sonja om att det är svårare. Det är nämligen så att LAS-regeln sist-in-först-ut leder till att folk inte vågar säga upp sina fasta anställningar. Även om de vantrivs, blir mobbade eller vill ha en heltid istället för deltid. För då hamnar de sist. Och händer något är det de som blir av med jobb och försörjning. Så blir det när arbetad tid på just den arbetsplatsen alltid trumfar kompetens och total arbetslivserfarenhet. Visst räknas detta även idag i förhandlingar men då kallas det ”tillräcklig kompetens” och den bedömningen gör bland annat facket. Då kan en person bedömas ha tillräcklig kompetens även om de totalt jobbat några år i yrket och trumfar ändå med sina bättre LAS-poäng. Detta skapar inlåsningseffekter.

 Och folk som inte trivs på sitt jobb blir lättare sjuka. Sedan 2011 har psykiska diagnoser varit den vanligaste diagnosen bland kvinnor. Och dessutom orsakar det långa sjukskrivningar.

 Så även Kommunals medlemmar och resten av LO-kollektivet som Sonja jobbar för skulle tjäna på en mer flexibel arbetsmarknad där det är lättare att byta jobb, antingen för att man inte trivs eller för att man vill ha heltid.

 Men istället driver man Rätt till heltid.

 Detta har socialdemokraterna drivit i över 15 år men trots att de satt i regeringsställning 1994-2006 infördes det aldrig.

Vad beror det på? Jo, för att det skulle vara en resursmässig katastrof för alla kommuner. Redan idag har deltidsanställda företräde till fler timmar om det fungerar. Med en lagstiftad rätt skulle alla kommuner och landsting tvingas att göra om alla deltidstjänster till heltid, enligt Sonjas artikel så många som 240 000 tjänster skulle bli göras om. Eller snarare skulle en del försvinna. Givetvis. För om man ökar en persons arbetstid blir det ju totalt färre tjänster. Så inte bara skulle folk bli uppsagda, dessutom skulle man göra det ännu svårare för de nyexade som söker jobb och som redan idag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vidare skulle alla försvunna deltidstjänster leda till att unga och studenter skulle ha betydligt svårare att hitta extrajobb. I en perfekt värld skulle alla få jobba exakt när de vill. Problemet är att det inte fungerar så. För många av de offentliga jobben är skiftjobb. Hur ska kommuner och landsting kunna schemalägga vården och äldreomsorg med bara heltider? Detta är också främsta skälet till varför S aldrig infört rätt till heltid – kommunerna skulle få jättestora problem. Samtidigt vill man helst förbjuda RUT, en reform som ökat kvinnors företagande enormt, gjort kvinnors svarta jobb vita och som underlättar för framför allt kvinnor att kunna jobba mer och inte gå ner i deltid. 

 Och det är här retoriken från vänstern aldrig går ihop.
 

  • Å ena sidan hävdar de fackliga rättigheter och rätt till heltid, deltid är en kvinnofälla. Vi ska jobba mer. Å andra sidan pratar de om att dela på jobbet, införa 35-timmarsveckor, att vi ska spendera mer tid och mindre pengar. Konsumera mindre. För klimatet.  
     
  •  Å ena sidan kämpar man sig blå för att karriärkvinnorna ska kvoteras i bolagsstyrelser och jobba ännu mer, de ska inte gå ner i deltid och inte hämta barnen tidigt från dagis. Inte heller vara hemma mer än 6 månader med barnet.  Å andra sidan ska man ta bort RUT som möjliggör bland annat för karriärkvinnor att kunna jobba så mycket det krävs för att göra just karriär.  Och att dessa kvinnor, som då jobbar så mycket, ska ändå inte tjäna mer pengar. För det är orättvist. 
     
  • Å ena sidan sliter kvinnor ut sig för att de jobbar för mycket, tar hand om hushållet, barnen och sina föräldrar. Å andra sidan ska de jobba mindre. Fast inte deltid. Mer, fast mindre. Och RUT, för barnvakt och barnpassning, ska bort. Även om de med lägst lön är de som gynnas av RUT, höginkomsttagarna har alltid kunnat köpa tjänster även utan RUT. 
     
  • Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb. Å andra sidan förhandlar LO villkoren och alla har kollektivavtal. Ingen kvinna kan förhandla själv. Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb, å andra sidan ska man förbjuda alla alternativ till en offentlig arbetsgivare så att de har ännu färre valmöjligheter att byta jobb om de vantrivs.

För en viktig faktor för att kunna byta jobb om man inte är nöjd, t ex med tiden, är att kunna välja arbetsgivare. Och med inträdet av de privata välfärdsföretagen har offentligt anställda, bland annat just Kommunals medlemmar, fått en mängd olika arbetsgivare att välja på. Men det här vill Arena och LO tillsammans med regeringen alltså ta bort. För i och med att förbjuda vinst i välfärdssektorn kommer man effektivt samtidigt ta bort möjligheten för folk att välja en annan arbetsgivare än kommunen eller landstinget. 

Men fakta kvarstår att idag trivs anställda i privat sektor bättre än  i offentlig välfärd.  Och de är mindre sjuka, 5,7 % istället för 7 %. De tjänar dessutom 2 % mer. Inte ens Kommunals egen rapport kan påvisa att anställda trivs sämre på privata företag trots att de gjorde ett gott försök i våras. 

Visst är antal deltidsanställda något fler i privat sektor. Men hur sjutton skulle företag som i åratal hotats med att bli förbjudna, och som nu i realiteten riskerar just detta, våga heltidanställa? Om LO är intresserade av långsiktighet får man låta bli att hota företag. Ett tips inför framtiden. 

 Sonja tar också upp livslönen – att kvinnor påstår tjäna 13,4 % mindre under en livstid än män. Den där siffran är jag så trött på. Det är den som ligger bakom påstående om 3,6 miljoner kronor som till och med borgerliga debattörer svänger sig med. Men den tar inte hänsyn till yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid. Helt uteslutande de mest väsentliga för löneutvecklingen. Att Medlingsinstitutet ens mäter utan dessa faktorer är en gåta för det säger ju absolut ingenting. I själva verket är skillnaden 5,8 %. Så nej Sonja, det skiljer inte 4000 kr per månad mellan kvinnor och män med samma yrke. 

Varför jobbar då kvinnor deltid och inte män?

Bra fråga, de vill väl umgås med sina barn kan jag tänka. Att under några år få mer tid när barnen är små för att de är det så liten tid. Alla val man gör leder till konsekvenser.

Jag ogillar verkligen den är dummifieringen som framför allt vänstern håller på med, nu senast Sonja i sin artikel, som målar ut kvinnor som offer som inte förstår något.

 Vi är inte dumma. Vi är inte oinformerade, det är 2014 och det har aldrig varit så mycket information och så lättillgängligt som nu. Och vi är sannerligen inga offer. Vi tar beslut och tar konsekvenserna, som att vi tillfälligt halkar efter i karriären, i pension, i lön. För att vi föredrar att vara med våra barn när de är små.

Det finns saker som är viktigare än jobb och pengar. Tid. Och kärlek. 
 
Varför gör inte männen det här då? Vill inte de vara med sina barn? Säkert. Men i många familjer är det omöjligt att ha två deltidsarbetande. Och då trumfar väl kvinnans vilja mannens. Gissar jag. Men det kan bara varje enskild familj svara på. 
 

Samvetsfrihet – foten i dörren för pro-life

Det här är Elinor Grimmark. En arg barnmorska som stämt ett sjukhus för att hon nekas anställning på grund av sin tro. 

Eller? 

I själva verket är Elin Grimmark del av något mycket större. Och fallet är betydligt mer komplicerat än hon och media vill göra gällande. 

Grimmark är sjuksköterska och jobbade i Jönköpings landsting, som erbjuder studielön för vidareutbildning. Barnmorskeutbildningen är just en sådan och det krävs att du jobbat några år som sjuksköterska innan du kan vidareutbilda dig. Hon fick alltså lön och behövde inte låna, i gengäld måste hon arbeta i landstinget som betalar en viss tid efter examen. Men när hon i slutet av utbildningen meddelade att hon inte tänker arbeta med aborter drogs erbjudandet om jobb in.  Intressant nog hävdar hon att hon inte ens kände till att man inte kan vägra vissa arbetsuppgifter som barnmorska. Som om arbetsvägran är okej i något jobb.

Hon har alltså fått en utbildning betalad mot löfte att hon ska arbeta i landstinget utan att informera de som betalar att hon vägrar aborter. Då DO-anmälde hon landstinget, som dock inte tog upp fallet utan valde att gå på landstingets linje. Hon har inte behandlats annorlunda på grund av sin tro. Det är däremot något hon själv kräver och det är inte diskriminering. 

Rimligtvis borde detta nu leda till att Elin Grimmark blir återbetalningsskyldig. Hon vägrar nämligen att utföra de arbetsuppgifter som ingår för att arbeta i Jönköpings landsting och det var ett krav för att få utbildningen betald. Men frågan kvarstår, jag har inte sett någon ännu från landstinget i Jönköping kräva detta. 

Så här yttrade sig landstingets direktör i DO-ärendet: 

”Alla barnmorskor måste vara beredda på att möta kvinnor i olika abortsituationer. De kan dyka upp på mottagningen, vårdenheten och på förlossningen. Att ha en barnmorska som endast jobbar på BB är inte möjligt ur ett bemanningsperspektiv”.

Men det här fallet egentligen inte bara handlar om Grimmark utan om hela frågan om samvetsfrihet och i förlängningen inskränkning av aborträtten. Och därför backas Grimmark upp av juristen Ruth Nordström, aktiv i Livets ord  och Ja till Livet. Hon är även VD för stiftelsen Provita, som står den mäktiga amerikanska Pro Life-rörelsen nära. Provitas anmälde fallet till Europarådets kommitté för sociala rättigheter och dom kommer vintern 2015.  

Kostnaderna betalas i slutändan av Pro Life-rörelsen. 

Deras mål är att inskränka aborträtten. 

Provitas strategi följer en tydlig trend inom den europeiska anti-abortrörelsen; att driva rättsfall med hänvisning till de mänskliga rättigheterna. Syftet är att via EU tvinga Sverige att införa samvetsfrihet, som ett första steg mot att sedan jobba vidare för att begränsa aborträtten.

Ruth Nordström ligger även bakom organisationen Scandinavian Human Rights Lawyers, som bland annat samlar en grupp jurister, frikyrkopastorn Stefan Swärd, kristdemokraten Tuve Skånberg och Ja till livets tidigare ordförande Tomas Seidal i arbetet för »mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet« i Skandinavien. För det här är den nya fronten för abortmotståndet – mänskliga rättigheter. 

Ni känner kanske igen namnet? Det var de som ville ge Drottning Silvia ett pris som hon, när hon förstod organisationens syfte, tackade nej till och det blev en rätt stor debatt på grund av detta. De säger sig jobba emot trafficking, men har gett priset två gånger tidigare till kända abortmotståndare. Scandinavian Human Right Lawyers använder inte ordet abort, smart nog. Utan skriver om ”human rights and human dignity” istället. Men deras syfte blir klart när man bara skrapar lite på ytan. 

Här är ett exempel, från ett seminiarum de arrangerade i Almedalen i somras: 
 

Och på en presskonferens i februari i år med Elin Grimmark står inte bara Ruth Nordström utan också Roger Kiska, som är jurist på Alliance Defending Freedom – en resursstark pro life-organisation med säte i Arizona som samarbetar världen över med affialited lawyers. Bland andra Ruth Nordström.  Av en händelse fick samme Roger Kiska Scaninavian Human Rights Lawyers pris Dignity Award 2012, det pris de alltså ville ge till drottningen i år. 
 

Nu har de vädrat morgonluft i och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. För bland Sverigedemoraterna finns flera som vill begränsa aborträtten, bland annat Julia Kronlid. Hennes svärfar är ordförande för Kristna Värdepartiet som helt vill förbjuda abort. De har i sin tur en nära relation till Ja till Livet, som har 18 500 betalande medlemmar. Ja till Livet driver frågan att sänka abortgränsen till vecka 12 men har en nollvision kring aborter. Även om dessa personer inte officiellt är associerade med Scandinavian Human Right Lawyers är det givetvis bra för frågan de driver att det nu finns ett riksdagsparti som tydligt är emot abort. 

Så tro inte för en sekund att fallet Grimmark och samvetsfriheten bara handlar om henne. Det är en mycket större fråga. Och ställer helt andra krav på respons. 

Aborträtten är en feministisk seger när den infördes och den är nu under attack. Men inte av galna demonstranter som skriker mördare till abortläkare utan av slipade jurister som kallar det mänskliga rättigheter och använder både smarta juridiska och PR-mässiga trick för att flytta fram sina positioner. 

Vissa liberaler hävdar att samvetsfrihet skulle kunna införas om inga arbetsgivare kan krävas att anställa. Att individens rätt att vägra arbetsuppgifter likställs med arbetsgivarens rätt att neka arbete. Och så kan man se på det, om det bara handlade om det. Detta är idag tillåtet – det finns inte ett förbud mot att anställa abortmotståndare. Utan arbetsgivare och arbetstagare kan komma överens om alla möjliga begränsningar i arbete. Men det är frivilligt. Samvetsfriheten vi diskuterar nu är något annat. 

Dels så ser varken Grimmark eller Provita på detta, annars hade de inte stämt landstinget. De vill tvinga arbetsgivare att anställa folk oavsett arbetsvägran. Och dels så måste man se den stora bilden. 

I en artikel  konstaterar Läkartidningen att bakom kraven på samvetsfrihet ofta just finns ett bakomliggande syfte att begränsa aborträtten. 

–  Det har dragit iväg otroligt långt i andra länder. Farmacevter åberopar sin samvetsfrihet för att inte lämna ut akut-p-piller, ambulansförare för att inte köra kvinnor till abortkliniker och läkare för att inte remittera till abortmottagningar.

Enligt dem bör den läkare som inte vill utföra aborter välja en annan specialitet än gynekologi och obstetrik. 

Vi ska inte luras av andra etiketter och en smart taktik. Aborträtten är de facto under attack och måste försvaras. 

Nu.

Säg nej till samvetsfrihet

Uppdaterad information: i en artikel i Svenska Dagbladet 15 nov tar RFSU och motsvarande i Norge upp hur samvetsfrihet fungerat i andra länder sedan det infördes. Och det visar tydligt hur det främst handlar om att begränsa aborträtten, vilket också blivit följden i alla de länder samvetsfrihet införts. 

Uppdatering 2015-02-19: Ruth Nordström hörde av sig med synpunkter på faktafel som på vissa ställen därefter uppdaterats. Hon ville även ha med synpunkter inklusive att jag skulle inkludera repliker på vissa av de länkade artiklarna etc men driva opinion för sin sak från hon liksom andra jag granskar göra via egna kanaler. Jag driver ingen tidning. 
 

Det handlar om anständighet

Ja, vart tog den vägen?

Anständigheten. Det var länge sedan vi såg den

Den tekniska revolutionen har puttat demokratin framåt flera steg på kort tid. Alla kan få information, alla kan uttrycka sina åsikter. Det är inte längre reseverat för en elit med kunskap. Alla med en dator kan idag inhämta all kunskap de vill på kort tid och delta i det demokratiska samtalet. Och de kan få delta i samtal med journalister, politiker, kändisar. Det är fantastiskt. 

Men har den snabba utvecklingen gjort att vi glömt bort vad demokratin, samtalet och yttrandefriheten vilar på? Anständighet. Respekt för varandra. Acceptans för olika åsikter. 

För hur kan vi annars förklara att en debattör som Marcus Birro, när han uttrycker en åsikt om islam på Twitter, blir fullständigt nerdrevad av hatare i flera dagar? Att det kulminerar i dödshot? Att han, när beskriver hur hans familj gråter, utsätts för mer hån? Jag önskar innerligt att detta var ett undantag, en avart. Men jag måste bedrövad konstatera att det är mer regel. 

Har anständigheten gått helt förlorad?

Vi är olika människor. Vi har olika åsikter. Vi lever i en demokrati. Med rättigheter och skyldigheter vi tyvärr helt tar för givna. Rättigheten att få tycka vad du vill utan att misshandlas, torteras, kastas i fängelse är en av dem. 

Yttrandefrihet. Är det någon som ens vet vad det betyder längre?

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap. 1 § RF). I regeringsformens portalparagraf finns vidare det nära sambandet mellan det demokratiska styrelseskicket och yttrandefriheten tydligt formulerat: ”All offentlig makt utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt” (1 kap. 1 § RF).
……….

En begränsning av bl.a. yttrandefriheten får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning (2 kap. 21 § andra stycket RF).

Vi tar det igen: En begränsning får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. 

Ändå. 

Ett samhälle är inte starkare än sin svagaste länk. En demokrati inte starkare än varje människas beslut att respektera den. Vi är demokratin. Vi är samhället. 

Varje gång vi bestämmer oss för att besudla yttrandefriheten med hat och hot tar vi ett beslut. Ett individuellt beslut att just denna gång pissa på en annan människas frihet att uttrycka sin åsikt. Och vi tar ett steg närmare att kanske denna gång lyckas ta människans röst ifrån henne. Tysta henne. Tysta en människa i taget. 

Ni pratar om att samhället dras isär. Ni pratar om klyftor. Ni pratar om att samhället blivit kallt. När det i själva verket är ni som hackar sönder det. Ord är kraft. Och för varje gång ni i vrede över att en människa tycker något ni inte gillar istället för att använda det demokratiska samtalet väljer verbal misshandel drar ni sönder landet lite till. Ord för ord, bit för bit. Ord är kraft. 

Det är det som gör Sverige kallt. Förstår ni inte det?

Det pratas om åsiktskorridoren. Men en korridor, hur lång och mörk den än är, har ett ljus i slutet av tunneln. Jag ser inte ljus här. Just nu ser jag bara ett lock ovanför oss, som en verbal misshandel i taget, stänger in oss i ett komplett åsiktsmörker i vår lilla låda.

De rättfärdigar sig med att det är ett krig. Det är ett krig mot fascism, nazism, rasism, alla -ismer i boken. Och det rättfärdigar att alla anständighetens spelregler är satta ur spel. Tydligen. Jag ser inte kriget. Jag ser en pågående demokrati. Men låt oss bara leka med tanken att det är sant att det är ett krig. 

Krig helgar inte medlen. Det är just i krig som anständigheten är så viktig. För att den är så svår att behålla. Förstår ni inte att det är när den saknas som de mest fruktansvärda sakerna i historien och nutid händer? När inte bara vardagen utan mänsklighetens alla regler hur vi beter oss mot varandra är satta ur spel. Alla regler. Det är då människor förvandlas till djur. Tror ni anständigheten finns när Daesh förslavar kvinnor, hugger huvudet av journalister? Var fanns anständigheten i Ruwanda när barn tvingades mörda sina grannar, när folk högg bebisar i småbitar?

Ni har glömt att det var anständigheten som gjorde att vissa tyskar inte sveptes med i nazismen. Glömt att det var anständigheten som gjorde att gränsvakterna vid muren inte sköt de som gick över när muren sedan föll. Det var anständighet som gjorde att människor i alla länder under andra världskriget tog risken och räddade judar.

Anständigheten är ljuset som lyser upp det mest kompakta mörker. 

Ser ni inte det paradoxala? Ni kallar folk vedervärdiga saker. Som att de värderar människor efter hudfärd, sätter människovärdet där. I er jakt på att alla ska vara toleranta. Och öppna sina hjärtan.

Hur ska det gå till? Det är som att slå en hund till lydnad. Till slut får du lydnad. Eller en död hund. Eller slå sin partner. Till slut tystnar de. Till slut tycker de som du. Säger de. Respekt och kärlek får du inte. Inte ens vänskap. Du får någon som är kuvad. Någon som är tyst och väntar på revolt, på flykt.  Men du har inte övertygat någon. Du har inte vunnit. Det är du som är förloraren. 

Ska vi kunna bekämpa intoleransen i samhället måste vi börja med oss själva. Vi måste ta tillbaka anständigheten.

Annars har vi förlorat. För evigt. 
 

Ansvar = gör som vi vill

Sedan det stod klart att inte fler än 31,2 % röstat på sossarna och 6,8 % på MP, och att vi därmed fått den svagaste regeringen någonsin som bara samlar 38 % av rösterna har den samlade vänsterns kritik varit: 

– Alliansen, nu får NI ta ansvar. 

Fy fan för er som ser på när det går åt helvete, skrev Schulman och fick örti-fjorton tusen delningar. Fina medieeliten och vänsterdebattörer nickade och höll med. Han har så rätt. Han är klok den där killen. Jäkla egoistiska borgare. Ni bara sabbar. 

Men killen fattar inget ett skit om politik. Det är mitt problem. 

Mest höll sossarnas partitidning Aftonbladet ledare med. De som håller i den där jättestora megafonen de fått av sossarna. För deras och partiets plan har ju i åratal varit att knäcka det enda framgångsrika borgerliga samarbetet som funnits i historien. Alliansen som sådan har varit en nagel i ögat på partistrategerna sedan badtunnan i Högfors. Anledningen? Att sossarnas makthegemoni endast kunnat möjliggöras av att borgerligheten bara bråkat sins emellan. En samlad borgerlighet har alltid varit sossarnas största hot.  

Och nu öppnade sig bästa möjligheten på 8 år: en valförlust. Och ett svagt parlamentariskt läge. Nu kräver vi att Alliansen bryter upp samarbetet. För landets skull (host…..för sossarnas skull men det säger vi inte högt). 

För med ”ansvar för landet” menar de:

Lägg er platt. Rösta på vår politik. Ert enda jobb nu är att ansvarfsfullt lägga er ner och bli maktpartiet Socialdemokraternas dörrmatta att torka skiten av stövlarna på i fyra år. 

Fy fan för er som står och kräver att borgerligheten ska ge upp hela sin politik och svika varenda en av dem som röstade på Alliansen för att sossarnas ska få igenom sin politik. 

De menar inte ett dugg med ordet ansvar. Gå inte på den lätta. 

En sosse anser att ansvar för landet är lika med driva deras politik. Att en borgerlig regering framgångsrikt i 8 år baxat landet genom den värsta finanskrisen sedan 30-talet och lämnar över landet med mindre underskott än när de tog över skiter de i. 

De är BARA intresserade av att den där jäkla stenen i skon kallad Alliansen för evigt ska försvinna. För om Alliansen är borta kan sossarna fortsätta att regera i all tid och evighet. Är tanken. 

Fy fan för er som går på det där skitsnacket om ansvar. 

För landet kommer visst inte gå åt helvete med en minoritetsregering som med V bara samlar 159 av riksdagens 349 mandat. Det enda som kommer hända att de kommer tvingas driva delar av Alliansens politik. 

Att jämföra Alliansens politik med helvetet är visserligen en del som gör men knappast majoriteten av väljarna. Inte ens de som inte röstat på Alliansen. 

Och när det efter den 3 december visar sig att det inte blev nyval – varför skulle SD ge bort sina röster till Alliansen när de inte fått något för det, och orsaka kaos? – kommer riksdagen bli stället där besluten tas. 

SD har 49 mandat. Så de förslag de gillar av Alliansens kommer att gå igenom och tvinga regeringen att genomföra det riksdagen beslutat. Eller de förslag som Alliansen kan förhandla med S. Såg ni nyckelordet här? Förhandla. 

Det är så Alliansen tar ansvar. Inte att lägga sig platt. Utan att ta ansvar för den politik de gick till val på och de väljare som röstade på dem. Deras ansvar är och förblir att driva sin egen politik. Beklagligt att så få verkar fatta. Och se igenom kampanjen.

För det är ju det här Löfven och polarna vet. Att om drevet om ansvar inte funkar kommer han bli tvungen att 1) driva Alliansen politik 2) bara lägga förslag som SD gillar 3) kohandla om politiken. You give some, you lose some. Kallas alltså förhandling. 

Mycket roligare, och enklare, att försöka tvinga sig till blind lojalitet. Men den gubben fungerade alltså inte. 

Vi utanför riksdagen kan poppa popcorn och luta oss tillbaka i fåtöljerna för att framöver se regeringen i fråga efter fråga åka på däng. Med start av skolpolitiken, där regeringen redan nu kan förbereda sig på att få driva Alliansens politik. 

Vem har sagt att sitta i opposition är tråkigt?

 

Politikerförakt in the making

Från en regering med en statsminister som har fått högre förtroende än någon annan statsminister genom tiderna och en finansminister som valts som bäst i EU till…..eh, något helt annat. 

Att välja en amatör som Löfven till statsminister, som inte ens suttit i riksdagen själv, ja inte ens varit brevskrivare, kunde blivit dåligt. Men det blev sämre. 

För det räckte liksom inte med att välja en kulturminister utan vare sig expertis på sakområdet eller tidigare politisk erfarenhet. Nej, att under ett par år jobbat på tankesmedja kvalar inte som partipolitisk merit. Och hennes amatörmässigthet har ju direkt visat sig, genom att ha avverkat 3 pressekreterare (!) hittills. Kan förklara varför hon inte ställer upp på intervjuer. Senast idag sökte Kulturnytt henne för en kommentar men…

Kulturnytt har sökt kulturminister Alice Bah Kuhnke för en kommentar men hennes pressekreterare hälsar att hon är på resande fot och kanske kan lämna en kommentar i nästa vecka

Den första artikeln hon publicerat som minister, som svar på kritiken, hade bland annat följande oslagbara formuleringar:

Litteraturen och lyriken ger människans inre liv språklig dräkt, och när orden inte räcker till tar musiken vid.
…….
Ett levande kulturliv tillhör grunden i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle.

Floskler och substanslöst lull-lull, var bara en av många sågningar av den artikeln. 

Det räckte inte heller att anställa en 69-åring som Framtidsminister, med erfarenhet av tidigare liv. Syftar då inte på att hon levt majoriteten av sitt liv redan utan tidigare liv som bland annat levt på medeltiden.  Nej, jag har inga som helst problem med att äldre jobbar. Det är bara bra. Men att ha en person på 69 som Framtidsminister, som alltså på frågan om sociala medier svarar:  

– Vi håller på att titta på om hon som statsråd ska vara aktiv i sociala medier, men vi har bara inte landat ännu, säger Kristina Perssons pressekreterare Pezhman Fivrin.

Well. 

Löfven har även valt att rekrytera en högskoleminister. Utan högskoleutbildning. Smart. Och en sjukvårdsminister som kommer direkt från ungdomsförbundet SSU och alltså inte har en enda merit i vare sig privata näringslivet eller andra jobb förutom SSU och ett kommunalpolitiskt uppdrag i Västerås. Han har givetvis inte någon erfarenhet av sitt område, han heller. 

Och Stefan har dessutom, förstås,  en infrastrukturminister som på denna fråga svarar så här: 

Under din politiska tid i Göteborg har du varit engagerad i många andra frågor, vad har du för meriter inom infrastruktur?
– Där har jag inga meriter alls faktiskt.

Inga. Meriter. Alls.

Anar ni ett tema för regeringen? Jag med. 

Men allt detta räckte inte för Stefan. Så han toppar med att i en av de mest försvarmässigt oroliga tiderna, med invasion av Ukraina, framfart av Daesh och kränkningar av både svenskt luftrum och vatten av rysk militär välja……ta-da…..en försvarsminister som vapenvägrat.

Som om politikerförraktet inte var stort nog redan. 
 

Barnlösa får skylla sig själva

På något annat sätt kan man inte tolka den otroligt märkliga nyhet som idag publicerades på bland annat DN idag – transpersoner ska gratis få frysa ner ägg och spermier.

Personer som alltså genomgår en hormonbehandling och operation för att byta kön, och därmed många fall frivilligt gör sig själva sterila, ska av staten få gratis behandling mot barnlöshet. Huruvida detta även imbegriper framtida IVF-behandling framgår inte. 

Som före detta barnlös gör det här mig oerhört provocerad. 

Och innan ni som letar efter saker att missförstå hinner dra andan för att förbereda ett av era kränkthets-utbrott: nej, jag är inte emot att transpersoner får byta kön. Eller emot transpersoner generellt. Jag tycker folk ska få leva som de vill. Jag är nämligen liberal. Staten ska inte lägga sig i folks privatliv inklusive kropp och kärleksliv. 

Om staten ska betala operationen som de nu gör är en annan diskussion. Nu gör staten det. Så jag lämnar det. 

Men varför personer som frivilligt gör sig själva sterila ska få fertilitetsbehandling betalad av skattebetalarna och inte betala själv är helt obegripligt. Får de dessutom IVF-behandling betalad är det inget mindre än en skandal.

Ja, transpersoner gör sig själva frivilligt sterila. Vi tog nämligen bort tvångssterilisteringen för något år sedan (mycket bra beslut), och det innebär att det idag alltså är frivilligt att göra sig steril. 

För det är ingen mänsklig rättighet att få barn.

Det tyckte jag inte som barnlös, det tycker jag inte nu. Och vill man ha barn får man betala själv. Ja, jag har synpunkter på att staten betalar IVF-behandlingar för alla och inte bara för de med lägst inkomster. Vi fick erbjudande om det och tackade nej. Varför vi som hade råd att köpa privat behandling skulle ta upp plats i det offentliga från människor som inte har råd är en gåta.

 Vår resa i barnlöshetens gränslösa helvete kan ni läsa här. 

Många väljer samma väg som vi. För att barn är så viktigt att man dels inte har de 1,5 års väntetid som landstinget erbjuder (privata kliniker har ingen kö), dels att de 60 000 kronor en behandling kostar är värt det. Flera gånger om. För att få barn. 

För nedfrysning av ägg finns idag ingen statlig subvention. Om du inte är transperson, det vill säga. 

Är du straight barnlös ensamstående vanlig kvinna är det bara att hosta upp minst 30 000 kr om du vill frysa ner ägg, i väntan på kärleken. Innan dina ägg hunnit bli för gamla. Skyll dig själv om du inte hittat kärleken. Du är ju vanlig straight. Inga specialregler för dig inte. 

Transpersoner får gärna skaffa barn för min del.

Men de ska betala själva. Precis som alla andra får göra. 
 

Samtidigt, i lökarnas land

Vi har en av de mest alarmerande situationerna i världen på länge i och med framfarten och framgångarna för Daesh, som de borde kallas och inte det vanligt förekommande IS eller ISIS. Eftersom det är att erkänna dem som en stat och de är inget annat än en terrorgrupp. 

En terrorgrupp som med etnisk rensning som medel för att etablera en islamisk stat (s k kalifat) begår fruktansvärda övergrepp, vilka omfattar våldtäker, kidnappning, halshuggningar, tvångskonverteringar, bränner ner hela byar och förstör religiösa platser och symboler. De tar även slavar, med hänvsining till detta stycke i Koranen. 

I det här filmklippet kan man se Daesh-krigare prata om slavmarknaden där de ska köpa Yazidiska slavkvinnor, så unga som 15 år. Yazidierna är en religiös minoritet  som har en egen religion. 

Mot Daesh kämpar bland annat kurder, som dessutom har en kvinnlig del (YPJ).

Minst 2000 européer beräknas ha rest till Irak och Syrien för att strida med terrorgruppen, minst 80 förmodligen det dubbla är svenskar. De rekryteras initialt främst via moskeérna, sedan flyttas mötena till andra lokaler. 

Samtidigt i Sverige:

Det första den nya regeringen gör är inte att prata om Daesh och hur Sverige ska bidra. Utan de erkänner Palestina. Och skapar direkt diplomatisk kris med Israel, och delvis USA. 

Well played. Eller så är det obegripligt. Om man inte visste bättre hade man kunnat tro att det utspelet bara handlade om att blidka Suhonen-vänstern i sitt eget parti. Alla gamla 1968-nostalgiker som har Palme på ett litet altare hemma och som måste matas med någon typ av ideologisk markering. 

I regeringen sitter dessutom ett statsråd, Mehmet Kaplan, som hävdar att främsta anledningen till att muslimer i Sverige blir islamister och ansluter sig till bland annat Daesh är ”islamofobi och rasism”. Och han vill lösa problemet genom att ge mer pengar till moskeér, de ställen där bland annat rekryteringen pågår. 

Men vi håller, såklart, på med andra skitviktiga saker i det här landet samtidigt. 

Hela 3 % av landets befolkning tycker att amatörmässiga låtsaspartiet Feministiskt Initiativ, borde sitta i riksdagen och i många kommuner, bland annat Stockholm, sitter de nu i koalition med majoriteten. De tycker att det största säkerhetshotet i världen är….. klimatet och de vill avveckla hela försvaret för att försvaret är en ”föråldrad patriarkal struktur”.

Feministiskt initiativ strävar efter att demontera hela den traditionella säkerhetspolitiken och istället fokusera på begrepp som exempelvis hållbar fred, kroppslig integritet, frihet att agera samt kvinnors, mäns och transpersoners rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla faser och rum.  
……..

Fi ska verka för att lokala, regionala och internationella kvinnorättsorganisationer, hbtq-organisationer och antirasistiska organisationer alltid är med och förebygger och löser konflikter samt deltar i fredsbyggande. Dessa ska konsulteras av internationella aktörer. (sid 67) 

Och nej, det här synsättet är inte förbehållet rosa amatörer. Även de gröna, nu i regeringen, har en……säregen inställning till det här med försvar: de räknar helst bröst och penisar. Nedan ser ni en nyligen gjord Tweet av Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Jakop Dalunde.
 

Vänsterpartiets inställning till försvaret är mer känd, efter den episka debattartikeln i valrörelsen 2010 då de krävde att USA stänger alla sina baser utomlands. De är åtminstone konsvekventa. 

Och olika debattörer kräver att Sverige ska ”undervisa och ta ansvar” för vår koloniala historia och slavhandel. Trots att vårt koloniala äventyr endast består av en liten obetydlig ö i Västindien samt Nya Sverige i USA som vi ägde under ynka 17 år under 1600-talets första hälft. I frontlinjen i den här hitte-på-debatten står Afrosvenskarnas riksförbund, där mottot verkar vara att ingen fråga är för trivial för att konspiratoriskt ana att lite rasism gömmer sig, exempelvis i ICAs frysbox för glassar.  
 

  • Samtidigt som kränkta representativitets-karriärister skriver ännu ett debattinlägg om Sveriges enorma skuld för slaveriet säljs ännu en 15-årig flicka i Irak som sexslav i Allahs namn.

 

  • Samtidigt som elitiska socialistiska feminister i världens mest jämställda land pratar ännu lite mer om transpersoners rättigheter och queerteori strider kurdiska kvinnliga soldater till döds för att försvara sig, och sitt land. 

 

  • Samtidigt som vår svenska regering utrikespolitiskt är fullt upptagen med pajkastning i form av IKEA-paket kliver Daesh-krigarna på ännu fler halshuggna lik på vägen mot att upprätta kalifatet. 

När ska Sverige förbjuda anslutning till Daesh, Al shabaab och andra islamistiska terrororganisationer? När ska vi börja låsa dörren för mördarna – strider ni för terrororgansiationer är ni inte välkomna in i Sverige igen? När ska Sverige hjälpa irakierna och kurderna militärt?

När ska Sverige sluta vara lökarnas land och börja bete sig rimligt?
 

Hålen i budgeten du kommer få betala

Magdalena Andersson hävdade att hon presenterat en budet som ”håller ihop” och är finansierad ”krona för krona”. 

Men hur ser det ut i verkligheten?

Stefan Fölster, fd chefekonom på Svenskt Näringsliv och nu chef över Reforminstitutet, har med erfarna nationalekonomglasögon gått igenom budgeten och hittade omedelbart intressanta saker. 

De avskaffar den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Kostnaden beräknas därmed öka, men bara några hundra miljoner kronor. Sett på hela statsbudgeten är detta nästan felräkningspengar givet hur stor budgetpost socialförsäkringar är totalt sett.

Hur är det möjligt? Jo, finurligt nog har de lagt in en brasklapp. Som man måste vara nationalekonom för att förstå. 
 

De har kallat det ”Beräkningsteknisk överföring på hushållen”. Hushållen, det är alltså du och jag. Vi som betalar hela budgeten. 

Och här ligger inga kaffepengar längre. Utan 6-7 MILJARDER. Som regeringen medger att sjukföräkringen eventuellt kommer att kosta när gränsen tas bort

När Finanspolitiska rådet ställde frågor svarade regeringen: 

Deras brasklapp, och skälet till varför de i budgeten mörkar de verkliga kostnaderna för sjukförsäkringen är, ”för att det svårt att prognosticera”. 

Well, vad sägs om att kolla på förra gången ni hade makten?

Mellan 1999 och 2003 ökade kostnaderna med 50 miljarder. Per år. 

Inga 200 miljoner, inte heller 6-7 miljarder. Utan 50 miljarder. Summan är svindlande. Men sossarna gör som sossarna brukar: de ljuger för väljarna innan valet, de vilseleder oss i budgeten med siffertrix och de underskattar medvetet kostnaderna med svepskäl som anledning. 

Jag förstår varför Magdalena Andersson inte gillar Finanspolitiska rådet och vill lägga ner dem. De gör ju inte som hon vill.