Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du bli prenumerant på bloggen och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Ja tack, jag vill också ha en bil

Många tror att facken nu för tiden knappt strejkar alls. Det råder fred och samförstånd på arbetsmarknaden och alla är sams. Det enda facken gör att då och då förhandla kollektivavtal och bedriva valrörelse åt sossarna. 

FEL. 

Svenskt Näringsliv, som är paraplyorganisationen för arbetsgivarorganisationerna och alltså är de som sitter på andra sidan förhandlingsbordet, sammanställde nyligen hur det egentligen står till med ”freden” på arbetsmarknaden. Med fokus på LO. 

Enligt Medlingsinstitutet hade vi 7 084 förlorade arbetsdagar 2013 på grund av strejk. Att jämföra med 1980 då nivån var 4,5 miljoner arbetsdagar, pga storstrejken. Men hela 80-talet hade totalt 7,2 miljoner dagar så den generella nivån var betydligt högre.

MEN om man istället även kollar på antal varsel, det vill säga hot om strejk, framträder en ny bild.  Under 2012 la Byggnads i snitt ett varsel om strejk per månad. Elektrikerförbundet la 2012 kom de nästan upp i samma nivå, 10 stycken under året. 
 

Och just Elektrikerförbundet är dessutom enligt egen utsago mycket förtjusta i just att strejka. De senaste 19 åren har just Elektrikerna varit inblandad i 26 (!) konflikter. 

Den här förtjusningen bekräftar de själva på sin Facebook-sida. 

Följande bild finns på deras Facebooksida och refererar till just rapporten ovan. Om man inte visste bättre kunde man nästan tolka inlägget som om de letar efter möjligheter att få strejka lite mer. Eller hota om det. 

 

Och tänka sig, bara fyra dagar efter att Facebook-inlägget publicerades, meddelar Elektrikerna att de……varslar om strejk.

Otippat. Målet är denna gång företaget Sector Alarm, Nordens näst största företag för hemmalarm med 350 000 kunder. 
 

Här kommer lite bakgrund till konflikten: 

2013 såldes företaget Trygga Hem till Sector Alarm och 120 elektriker ingår nu alltså i det avtal som Sector Alarm sedan 2009 är bundna av , dvs Telekomavtalet. Fackförbundet Elektrikerna har ett 30-tal medlemmar i Trygga Hem men har inget eget kollektivavtal. Nu har SEF ”beslutat” att de i förhandling med SEKO, som har Telekomavtalet, ska ”ta över” hela avtalet men detta bestämmer inte SEF utan företaget. Läget nu är att SEF inte ha någon möjlighet att strejka för att undantränga det befintliga Telekomavtalet. Eller rättare sagt, 120 personer kan alltså inte strejka. Men 30. 

Och för några som gillar att strejka så mycket som Elektrikerna till synes gör är detta dåliga nyheter. Så vad gör dom då?

Jo, de kräver ett lokalt avtal, det vill säga ett avtal utöver kollektivavtalet som finns, och som bara detta företag ska teckna. För 30 av de anställda, inte alla 120. De har nämligen redan kollektivavtal.  

Svenska Elektrikerförbundet har idag den 12 december 2014 varslat Sector Alarm Service AB om total arbetsnedläggelse fr o m den 8 januari 2015 kl 0800. Företaget är med i IT& telekomföretagen i ALMEGA och omfattas av Telekomavtalet med SEKO.

 SEF kräver enligt bifogade förhandlingsframställan ett kompletterande avtal med fyra punkter:

1.    Reglering av rätt till ledighet och betalning för fackliga förtroendemän som innebär att SEF beslutar i vilken utsträckning så ska vara fallet. 

= Vi på fackförbundet ska få bestämma när och hur många dagar våra fackligt aktiva ska få vara borta från jobbet med bibehållen lön. Vi bestämmer, ni betalar. Ok?

2.    En fritidsavgift ska inbetalas till SEF av SEF beslutad löneandel. Medlen ska möjliggöra en meningsfull och behaglig fritid  för förbundets medlemmar som är anställda av Sector Alarm AB. 

= Företagen ska betala alla våra medlemmars fritidssysselsättning, utöver det ni kallar lön. Som alla andra alltså får använda till fritid, om det finns pengar till det när mat och hyra är betalad. Men facket är liiite mer värda än alla andra. Faktiskt. Så våra 30 gubbar ska inte behöva betala sin fritid av lönen. Ni betalar. Ok?

3.    En avtalsavgift ska inbetalas till SEF om 5 % av förbundet beslutad lönedel.

Vi i facket behöver mer pengar, alltså ska företagen betala straffavgifter till oss så att vi kan ha roligare personalfester samt bedriva valrörelse för sossarna. Ni betalar. Ok?

4.    Medlemmar ska ha rätt till fri tjänstebil upp till 7,5 prisbasbelopp.

 = Som vi sa är vi lite mer värda än alla andra så vi kräver fri tjänstebil för alla. Fackliga alltså. Ni andra vanliga dödliga får använda det där ni kallar lön. Om ni har råd. Så ni betalar bilen. Ok?

Och OM våra medlemmar hellre vill cykla ska ni betala dem kontant vad bilen kostar. Lite extra semesterpengar. Igen. Alltså. Ka-tjing!

Får vi inte gratis bil, gratis fritidsaktiviteter, mer pengar till facket och få bestämma helt utan begränsning när våra fackgubbar ska få jobba åt oss fast på er arbetstid och er kostnad kommer vi alltså sluta jobba den 8 januari 2014

Det vore ju nämligen synd om något händer med ert företag. Jättesynd. Ni kan tappa kunder medan våra medlemmar sitter hemma i sofforna och kollar på Skid-VM. Så hit med bilen

Den här attityden påminner om en av mina favoritbilder, som jag haft i ett annat blogginlägg men måste ta med även här: 
 

En annan kille som gillar Elektrikerna och deras metoder är….Stefan Löfven.

Som samma dag detta hot lades var där och……tja….fikade? Uttryckte sitt stöd? Pratade taktik inför valrörelsen? Ingen aning, det kan bara Stefan själv svara på. 

Selfien är tagen (fr vänster) med Anonym fackgubbe 1, Jonas Wallin, ordförande för Elektrikerna och Anonym fackgubbe 2. 
 

Och så här blir det ju. När landets största parti Socialdemokraterna sitter i samma knä som landets största lobbyorganisation. Då får vi en statsminister som fikar med fackförbund samma dag som de hotar företag om strejk om de inte får gratis tjänstebilar och betalad fritid av sina företag. 

Noterar ni för övrigt vad som står ovanför? Kungens valspråk. Att Elektrikerna verkar tycka att de lite grann ÄR kungen förmodligen. Eller så syftar de på Löfven. Jag vet inte vilket som är mest ofräscht. 

Man vet inte om man ska skratta eller gråta faktiskt. 

 

Fair Trade – en del av LO

Den 15 december kände sig Fairtrade Sverige sig tvugna att kommentera detta blogginlägg. Deras svar har jag länkat till längst ner. 

Vad vet du egentligen om Rättvisemärkt, eller Fair Trade, som de kallar sig nu?

Ja, att det handlar om en symbol som de märker mat med vet väl nog de flesta. Och några vet säkert att vår nuvarande kulturminister Bah Kuhnke varit generalsekreterare där. 

Men vem äger egentligen Fairtrade?

Jo, det gör LO. Andra hälften äger Svenska kyrkan. 
 

Och när man tänker på att de alltså tidigare hette Rättvisemärkt samt arbetar för ”schyssta arbetsvillkor” i världen blir det rätt logiskt. 

Följande artikel kunde man läsa i Politism i våras till exmempel. Ett sponsrat innehåll, det vill säga det var en annons som Fairtrade köpt. Retoriken känner man väl igen. Från…..just det, LO. Vars förgreningar ni kan läsa i ett annat inlägg här på bloggen, kallat LO och miljarderna. Just arbetsvillkor för var övrigt Dagens Arenas huvudkampanj i förra valrörelsen, som gick under namnet ”Skitvillkor”
 

Då kan ju undra hur Fairtrade finansieras, om nu LO äger verksamheten. Det som är finurligt här är att Fairtrade har två separata verksamheter. Ett aktiebolag och en förening, som båda heter Fairtrade. Bolaget säljer just märkningen, föreningen bildar opinion. 

Så hur finansieras då föreningens verksamhet? Ja, det kan man bland annat läsa i deras årsredovisning

Ja, hur brukar olika föreningar försörja sig i Sverige? Bidrag, förstås. Skattepengar. Bara 2013 tog de emot 1,5 miljoner nästan. Och alltså ytterligare 2 miljoner kronor av LO, som i sin tur också bland annat finansieras av just bidrag. Men grejen är här att Fairtrade alltså säljer något. De säljer märkning, via licenser. Och det är ju en rätt stor intäkt. Men dessa har de valt att lägga i ett aktiebolag istället.

För så här ser företaget Fairtrades intäkter ut: 

 
De har alltså en omsättning på över 18 miljoner kronor per år. Kollar man nu på vad som hänt med vinsten, för den är ju inte 18 miljoner kronor då det även finns omkostnader i verksamheter. Vinsterna genom åren samlar man oftast som bland annat Fritt eget kapital. Om man inte investerar pengarna i aktier etc, till exempel.  Som ju LO gjort med sina miljarder. 
 

 Mycket riktigt. Och här finns det deg, över 15 millar.

Så samtidigt som deras förening, som bildar opinion för schyssta villkor helt i enlighet med bland annat LO:s egen opinionsbildning, inte får intäkter från försäljningen utan söker birag från skattepengar har bolaget 15 miljoner kronor i fritt eget kapital. Ett säkert mycket fiffigt upplägg för att kunna söka just dessa bidrag, som kräver en ”ideell” förening. 

Vilka jobbar då på Fairtrade? 

VDn på företaget Fairtrade AB heter Morgan Zerne. I våras misstänktes han för att själv har tjänat pengar genom olagliga marknadsmetoder. 

Men de sysslar ju som bekant med själva affärsverksamheten. De som sysslar med opinionsbildningen är följande personer: 

Det är här det börjar bli intressant. För Streijffert känner säkert fler igen. Hon är sosse och är väl mest känd för att hon fifflade med kreditkort när hon var ordförande för S-studenterna. 150 000 kronor saknades det kvitton för i redovisningen. När skandalen uppdagades satt Streijffert i riksdagen för sossarna. 

Den avgående generalsekreteraren är…..också sosse. Helena Markstedt. Hon var SSU-ordförande för Täby tidigare. 

Sara Yazdanfar, som anställdes i år, jobbade tidigare här: 

Även Johannes Hartvigson kommer från arbetarrörelsen. Han var tidigare anställd på ABF. 

Så det är inte alltså bara så att LO äger Fair trade, många av de som jobbar där är aktiva sossar eller fackligt aktiva. Passande nog så jobbar alltså dessa personer med opinionsbildningen för Fairtrade, som solklart är att betrakta som en del av LOs miljardimperium av kanaler att nå ut med sina budskap i. 

Det här är Fairtrades styrelse. Wanja Lundby Wedin behöver ingen närmare beskrivning, hon var ju LO-ordförande innan Kålle. Erik Spernaes jobbar som ekonom på LO. Nihlgård är från Svenska kyrkan. 

Ett tag försökte Fairtrade att driva en butik. Det gick så där och Fair Trade Shop tvingades 2011 till konkurs. Den låg i centrala Stockholm på Tegnérgatan och slutade med 90 000 i förlust. Styrelsen bedömde att det inte hade varit seriöst att försöka få kyrkor, privatpersoner, organisationer och företag att satsa mer pengar i en butik som inte hade förutsättningar att bli lönsam på många års sikt. Enligt Fairtrade själva var de inte ens inblandade, hur nu detta är möjligt då shoppen hade deras namn. Och varumärken får man liksom inte sno hur som helst. Men detta påstår de i det här svaret på sin egen hemsida i alla fall. 
 

Ett annat fiffigt affärsupplägg Fairtrade har är att genom projektet Fairtrade City binda upp kommuner att de köper en viss andel Fairtrade-produkter, som alltså i slutändan leder till högre intäkter till företaget Fairtrade men resultatet av detta använder föreningen  i sin opinonsbildning. I dagsläget är det hela 65 kommuner som skrivit på avtalet. Något de noga påtalar i sin kommunikation. 

Kommuner handlar med skattepengar, alltså spenderas alltså skattemedel idag på en utvald kategori produkter. En urvalsprincip där LO fått vara med och bestämma. Ju fler kommuner som förbinder sig, destor högre intäkter till Fair trade AB, desto bättre för ägaren LO. Och ju fler kommuner desto bättre för Fair trade föreningen, som kan använda antalet som en styrka i sin kommunikation. Mycket smart. Lite som ett självspelande piano. 

För rättvisemärkt är inte alls rättvist, och det är ett av problemen med Fairtrade. I förlängningen får alltså LO del av opinionsbildningen som kommuner betalar med skattemedel. 
 

I en artikel i Svenska Dagbladet reder Timbros projektledare Lydiah Wålsten ut varför detta inte är bra: 

”Rättvisemärkt vill framställa sig som ett alternativ till vanlig handel, men till skillnad från vanlig handel kommer rättvisemärkt aldrig att kunna omfatta alla bönder. Höga krav ställs på produktion och organisation för att en kaffeproducent ska bli certifierad som rättvisemärkt. Krav som långt ifrån alla bönder har råd med. Därför skapas ett insider-outsider-problem, där de mest utsatta kaffeodlarna aldrig blir rättvisemärkta.

Rättvisemärkts system bygger också på minimipriser. Det betyder att de certifierade bönderna garanteras ett lägsta pris för sina kaffebönor som är högre än marknadspriset. Priset ska täcka produktionskostnaderna. Dessvärre sätter minimipriset utbud och efterfrågan ur spel. Eftersom priset inte går ner vid en för hög kaffeproduktion, får bönderna ingen signal att de bör minska produktionen. Det leder till överproduktion och att fairtrade-kaffet dumpas på den vanliga kaffemarknaden.

I dag är det bara 30 procent av kaffet som fairtradeodlas som säljs under den etiketten. Resten säljs på den vanliga kaffemarknaden, vilket pressar ner priset på det kaffe som de bönder som inte är anslutna till fairtrade har odlat. Man styr med andra ord resurser till de rikare bönderna som är inne i systemet, och inte till de fattigaste, som står utanför.”

Och det här sättet att se företag och marknaden, med insiders och outsiders, där man som Fairtrade ställer sig på insider-sidan, ligger helt i linje med LOs eget synsätt. När man söker efter Fairtrade på deras hemsida hittar man en lång lista på artiklar: 
 

Vill du verkligen göra skillnad i världen ska du låta bli LO-märkta Fairtrade. Då ska du istället leta upp den här nya märkningen, Freetrade, som tankesmedja Frivärld nyligen lanserade. 

Istället för att med riktade subventioner sätta marknaden ur spel och i slutändan bara göra så att andra människor än de subventionerade kan lyftas ur fattigdom, är det mycket bättre att arbeta för en värld utan tullar och med frihandel. Det tar betydligt fler människor globalt sett ur fattigdom än något annat. 

Nyligen konstaterade FN att världsfattigdomen halverats, före målet, som var 2015. Som skäl anges bland annat frihandel

Märkligt nog nämnde FN inte ens Fair Trade-märkningen. 

Fair trades svar på detta blogginlägg bekräftar bara att de alltså ÄR en del av LO och kämpar för samma saker, det vill säga arbetsvillkor. 

Och samtidigt har alltså konsumenterna fått lite mer information att ta med sig när de nästa gång bestämmer vilket kaffe och vilka bananer de alltså vill ta med sig hem från butiken. LO-märkta Fair trade eller exempelvis Free trade. 
 

 

Den förlorade hösten – en ny deckare av Glenn Knäckberg

Stefan satt i sin blå fåtölj på tjänsterummet och tänkte tillbaka på sommaren. De hade haft så roligt, han, Gustav, Åsa och Jonas. De hade åkt tåg, varit på Gotland ihop och stått på samma sida, kamraterna, i TV-studiorna. Även om de inte fick ha med sina röda fanor i bild hade det känts som om de var med i tanken. Det var dom mot världen. Ett tag kändes det som 1968 igen, när Sverige målades rött, demonstrationstågen duggade tätt, hus ockuperade. Eller 70-talet när alla var så vänster att lyssnade man på ABBA var man ett imperialistiskt kapitalistsvin. Det var tider det. 

Det knackade plötsligt på dörren, Stefan ryckte till och spillde kaffe på kavajen.

–  Stör jag? sa hans unga pressekreterare, direkt hämtad från politruckinternatet SSU. ”Ska jag hämta en servett?”

– * mummel mummel

– Ursäkta?

– Ja, eh, eller….nej….eller jag vill vara tydlig med att ingångsvärdet är en servett men efter förhandlingar, eh, jag sträcker ut handen så kan du torka

–  Jag lämnar pressmeddelandet om fascister här på bordet så kan du läsa, sa pressekreteraren innan han stängde dörren igen

Stefan gick fram till kaffebryggaren han tog med sig från LO-borgen, en hederlig bryggkaffebryggare han fått som talarpresent när han var Metall-ordförande. Han förstod sig inte på sådana där som tydligen laddades med en kapsel som såg ut som den var från en rymdskepp. Hela apparaten såg faktiskt ut som ett. Nä, bryggkaffe kan man lita på. Han hällde upp en kopp till, lutade sig tillbaka mot den lite stela stolsryggen och tittade ut mot Strömmen. Regnet strilade på fönsterrutan och påminde honom om hur ledsen han var. Och arg.

Vad är det frågan om?, tänkte Stefan. Skulle vi – socialdemokraterna – inte ha majoritet för vår budget? Jag vet ju att alla egentligen tycker att det är den bästa men de kan bara inte erkänna det. Så i tanken HAR vi majoritet. Vi har alltid majoritet. Vi är sossar. Det är det första man får lära sig på Bommersvik ju. Att vi är sossar och vi har alltid rätt. Alla andra partier som någonsin funnits vill egentligen vara sossar. Se bara på det där fiaskot Nya Moderaterna. Arbetarpartiet? – pyttsan.

Han kände hur han för ett ögonblick blev arg och varm. Men det försvann likt en vindpust på Strömkajen. Eller ett valresultat från september,

Det hade ju varit en så begåvad strategi som Jazzare Larsson och hans gäng kläckt. Att gå till val på att nästan inte lova någonting och inte avslöja med vem han tänkte bilda regering med. Okej, visst hade de hela sommaren lovat att Bromma flygplats inte skulle stängas, att den där motorvägen skulle byggas, att de inte skulle höja skatt på arbete. Men de hade ju alltid lyckats smita från de där så kallade löftena efter valen tidigare. Begrava i någon utredning eller smyginfört. Jäkla internet. Och likadant med regeringen. De – sossarna – hade ju alltid tidigare kunnat välja och vraka efter jordskredssegrar som denna. Men icke. Det är tydligen andra tider nu. Väljarna tror att de har något att säga till om. Och media ska vi inte tala om. Förr i tiden var de mer lydiga. De visste ju att det kunde belönas i framtiden, till exempel bli chef över SVT. Man kunde också höja lite skatter, exempelvis reklammoms och annat om det inte blev som man tänkt. Över lag var världen idag inte ett roligt ställe längre. Det enda som återstår verkar vara det där Kwitter som folk plånkar på. 

Jazzares idé att vi skulle betraka Nya moderaterna som New Kids on The Block – tillfälliga och flugan för dagen, funkade inte heller. Tydligen har de inte tänkt att ens ta en bandpaus och köra solo ett tag i alla fall. Och de tror fortfarande att de kommer kunna fylla arenor med fans. Allt hade ju sett så bra ut i september när Rajraj äntligen drog. Fy bubblan, vad jobbig han var. Snodde allt rampljus från oss sossar och var märkvärdig. Och lurade och duperade alla med sin borgerliga politik. Folk har ju börjat tro på riktigt att borgerlig politik är något att han nu. Äntligen skulle ordningen återställas. Och så händer det här. Ingen budget. Eller jo, den pappershögen till budget borgarpacket kuppade igenom genom att helt fräckt lägga fram den i riksdagen trots att de visste att vår budget är den riktiga. Hur ska vi lösa det här nu då?

Det knackade på dörren igen.  Ett runt huvud med två dubbelhakor kikade in glatt.

–  Tjena Stefan, sitter du och tänker, din gamla plugghäst? Du kommer få ont i huvudet, sa Kålle på blekingska och bullrade iväg ett sådant där typiskt Kålle-skratt.

–   Jo, hörru. Nja, nej,….eller egentligen…..mitt ingångsvärde är….det var det ena. 

–   Hö hö. Men nu får du lägga av, fikapausen är slut och svetsen måste startas. Vi har en valrörelse att planera.

 

 …….fortsättning följer

Fyra nyanser av ledsen

Det råder fullständig förtvivlan hos landets alla vänsterdebattörer.

I dagar nu har vi kunnat läsa all den fulgråt som spills ut över olika kolumner och ledarsidor. Och ilska. Över att inte ha fått sin vilja igenom, ironiskt nog skriver samma krönikörer saker som att motståndaren borde ”hoppa ur sandlådan”. Mmm. 

Och det enda man vill göra är att ge dem en kram och skicka en sådan här till dem på Posten och säga: ”så ja, det kommer ordna sig”.  

Eller, get your shit together. 

För maken till självömkan att det så härliga segerruset från valnatten den 14 september, som efter 8 år förpassade den bittra åskådarläktaren tillfälligt till historia,  tyvärr är över nu, har jag aldrig sett. Trots att det här ska föreställa proffs. 

Jag har samlat lite olika exempel. Nedan skriver till exempel fd LO-ekonomen Jan Edling så här om situationen, och sammanfattar Alliansens politik på ett så kreativt sätt värdig endast ett galleri för samtidskonst: 
 

 

Edlings svavelosande epos kan ni läsa i Dagens Samhälle. Liksom det här, av en om möjligt ännu bittrare föredetting, Per Åhlström, som själv också tillhört miljardkoncernen LO genom tidningen Metallarbetaren. Åhlström fäller här det redan klassiska: 

”……(att bilda koalition i opposition). Det är inte organiserad opposition utan organiserad obstruktion.”

Sossen tycker att ett organiserat samarbete utanför regeringsställning är att obstruera. 
 

Nu ska vi se. Ett borgerligt samarbete inleddes 2004 och skaffade dem regeringsställning i 8 år. De har alltså funnits i 12 år, snart 13 år. Och de gick till val på att bilda ännu en regering och lovade alltså väljarna att lägga den budget de hade klar innan valet. Oavsett det parlamentariska läget. Och detta gjorde de. 

Är detta obstruktion, Åhlström? Det betyder vad man menar med obstruktion. Om man menar att ”hindra eller blockera socialdemokraterna att oavsett parlamentariskt läge att ha makt” med obstruera hoppas jag Alliansen fortsätter med det. 

Om man menar ordets egentliga betydelse är Åhlström ute och cyklar på en liten liten röd cykel just nu. 
 

På Dalademokraten är även Robert Sundberg ledsen. Här har Alliansen chans att ”göra upp” med sossarna och acceptera höga skatter, höjda bidrag och försämrad sysselsättning. Men de vill inte. Snyft. 

De här egenknåpiga klipp-och-klistra-varianterna på Alliansens budget har för övrigt synts flitigt i samma ledsna sosseflöde på sistone. Fria kreativa tolkningar som hade gjort sagoläsande kulturministern röd på kinderna av stolthet. 

Ledarkrönikören Joakim Andersson är mer arg än ledsen. Och tycker Alliansen mobbar Löfven. 

De som helt uppebart nog är ledsnast av dem alla är Partitidningen och Surdin….förlåt….Swedin, Putterson och Lindberg.  

Jag tänkte här presentera ett eget ”flöde” av deras textmässiga klagomur. 

28 nov:
Förlåt Annie Lööf, men du leder ett riksdagsparti och inte något slags ungdomsförbund. Om en riksdagsmajoritet bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna röstar igenom ett budgetförslag är det inte rimligt att  Stefan Löfven och Socialdemokraterna ska reda upp röran.

1 dec:
En idé som just nu snurrar på högerflanken är att Stefan Löfven ska manövreras in i en situation där han – med smärre förändringar – regerar vidare med Alliansens budget. Detta kan och bör Stefan Löfven absolut inte gå med på. Politik är inte ett spel. Det handlar om olika syn på samhället, på vilka problem vi har och hur dessa ska kunna lösas.  Stefan Löfven bör vara beredd att kompromissa och förhandla om mycket. Men han kan inte bli Alliansens marionett. Då är alla andra alternativ bättre – även extraval.

2 dec:
Stefan Löfven, som stått med utsträckt hand i två års tid. Som närmat sig gränsen till förnedring och självutplåning i sina envisa, lågmälda propåer om samarbete. Eller Annie Lööf & company som gång på gång och i allt högre tonläge avvisat alla inviter samtidigt som de vrålar att Stefan Löfven måste hitta någon att samarbeta med. 
…….
Kom igen nu, snälla SD och ­Alliansen. Vi förstår hur ni tänkte, med det här har faktiskt gått för långt. De flesta av oss vill faktiskt 
bara ha jullov nu.  

3 dec: 
Dessutom råder i borgerligheten renons på idéer. De har sitt fluffiga budgetförslag som förvisso ser ut att vinna i dag, men det är definitivt inget man kan regera på.

3 dec:
Statsminister Stefan Löfven sträcker ut sin hand om och om igen, det är närmast larvigt hur bedjande han är om samarbete. Men alliansen inte bara vägrar ta honom i handen – de spottar i den. Det är osmakligt att se. Centerns Annie Lööf är en svensk enmans-Tea Party-rörelse, hon är förblindad av maktanspråk, hon upprepar ständigt att det är Löfvens ansvar att fixa krisen.

4 dec:
Även i förrgår gjorde statsministern vad han kunde och bjöd efter SD:s besked in ­Alliansens partiledare till samtal. De gick dit, stannade en timme och kom sedan ut brett leende med beskedet att det inte fanns något att samtala om. Det är lika obegripligt som oansvarigt.

Vad Alliansens plan var för vad som skulle hända efter att Löfvens budget föll är fort­farande oklart, eftersom de till och med vägrade svara på frågor om det.

7 dec:
Tryggheten försämras och när svensk ekonomi bromsar in nästa gång eller när arbetslösheten slår till i din familj bör vi minnas hur Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet svek landets löntagare och näringsliv

9 dec: 
Nu är det som att centerledaren Annie Lööf lever i ett slags parallellt universum där valet inte har varit och inget av detta har hänt. Hon verkar drivas av ett närmast messianskt sossehat, där Löfven ska störtas till varje pris. Mot folkviljan och med röststöd från S­verigedemokraterna om så krävs. Lööf är David som möter Goliat. Hennes historiska uppgift att sätta stopp för extrema vänsterförslag som gratis mediciner till barn och mer pengar till järnvägsunderhåll.
Sossarna ska knäckas en gång för alla och om detta må ni berätta runt läger­eldarna i hundratals år fram­över
.

Nedanstående klipp tycker jag sammanfattar deras gemensamma inställning i en mening: borgarna vill BARA FÖRSTÖRA!
 

Jag tror  ingenting illustrerar känslan på Aftonbladet just nu mer än den här bilden: 
 

Och medan de fortsätter sitt sorgearbete kör lillasyster Politism på i vanliga hjulspår för att uppnå drömmen om att bli politikens svar på bloggaren Kissie, för SSU:are. Så de har motsvarigheten till Dagens Outfit som nyhet på sin startsida: ett test. Med det krystade namnet ”Vilken enad Allianspolitik mot SD är du?”.

Antar att ”Borgarfascist eller borgarnazist? var upptaget. 
 

Just nu går så mycket referenser till dagis att hälften vore nog och jag tänkte inte ge mig in i den vokabulären. Men för att sammanfatta detta läge, som presenterades i en humoristisk kontext, till en något allvarligare slutsats handlar allt detta om: 

MAKT. 

Och sossarnas förtvivlan och avsky handlar inte om något annat än att det maktspel Löfven försökte sig på – att i vanlig ordning utgå från att socialdemokraterna är solen planterna snurrar runt och måste just betrakta som solen, dvs livskraft – denna gång inte fungerade.

På valnatten utbrast Lindberg i obehärskad lycka att ”sådärja, nu var ordningen återställd”.
 
Och det är så sossarna resonerar, oavsett om de just nu jobbar som skribenter, är politiker eller politiska tjänstemän. Det är också en mycket flytande gräns däremellan, som ni ser i flödet jag skapat har flera av skribenterna jobbat åt antingen LO eller direkt åt sossarna tidigare (Edling, Åhlström, Pettersson, Lindberg). Sossarna anser att de har rätt till makten. Efter valet 2006 sa en ungsosse till mig på fullaste allvar att Alliansen ”kidnappat regeringsmakten”.

Och läser man noggrannt vad debattörerna säger återkommer den här beskrivningen av läget: 
 

Detta scenario har upprepats massor av gånger, senaste av Löfven i Agenda: det fanns bara två lägen. Antingen en sosseregering eller en regering där SD har inflytande. Det tredje alternativet, att Alliansen styr och sossarna agerar stödparti finns alltså inte ens på kartan. Ledarsidan skriver uttryckligen att det inte är ett alternativ överhuvud taget. Löfven utlyster hellre nyval än att samarbeta över blockgränserna på riktigt. 

För han ÄR inte intresserad av samarbete. Utan av makt. Och han är beredd att ta varje chans för att själv få styra alldeles oavsett hur läget ser ut. Synd att han inte kan vara ärlig, jag hade haft något mer respekt då. 

Men det är talande.

Och sammanfattar varför jag en gång i tiden engagerade mig i Moderaterna tidigt 90-tal: den här pompösa och dryga maktfullkomligheten som genomsyrar sossarna sedan tid och evighet, denna självklara inställning till enparti-staten Socialdemokraterna, gör att det kryper i kroppen. Jag blir förbannad. 

Jag blev förbannad som 16-åring och jag blir förbannad nu. 

Och nu ska ni bort
 

Överdrifternas paradis

Det läge som råder just kan sammanfattas med ett ord, och nej, det är inte varje debattörs tillfälliga favoritord ”sandlåda”, utan: överdrifter. 

Det finns i vanlig ordning, trots beskyllningar om en ”skadlig blockmentalitet” en svensk konsenus i debatten. För att Sverige alltid alltid domineras av just konsensus. Så även lite tillfällig rubbning från denna konsensus som rått i politiken är man trots detta helt eniga på debattsidorna om följande: 

– sandlåda
– alla politiker har undvikit ansvar
– man borde samarbeta mera
– man borde samarbete över blockgränserna
– SD måste till varje pris hållas utanför
– att Sverige förvandlats till Italien
– kaos

Jag håller inte med. 

Jag tycker att det är dags att debattörerna själva hoppar upp ur lådan. 

Visst är det ovanligt med nyval, eller extra val som det korrekt heter på myndighetssvenska, och det har inte inträffat sedan 1958. Och det orsakar lite stök. Men kaos? Kom igen. Det enda som hänt är ett scenario som var fullt troligt redan efter att röstsiffrorna blivit definitiva. För de talade om för oss att just i det här läget finns inget majoritet för något block alls. Och vi får alltså dra igång en valrörelse till. Mest jobbigt blir det här för media och politikerna. För majoriteten av befolkningen handlar det i huvudsak om att orka masa sig till vallokalerna en gång till. Åh. Så. Jobbigt. 

Och jag håller aboslut inte med om att det bästa för Sverige är att vi ger upp blockpolitiken.

För det första: de som säger detta menar inte alls att både vänster och höger ska närma sig varandra. Utan att högern ska närma sig vänstern = Allianspartierna ska låta sossarna få igenom sin politik och regera. Och ja, detta gäller även majoriteten av så kallade högerdebattörer. Exempelvis Bengt Westerberg. Som alltid hedrar det gamla uttrycket ”lita aldrig på en Folkpartist”. För Westerberg gjorde exakt det sossarna idag vill:

I april 1990 gjorde Folkpartiet upp med Carlssons andra ministär om ett krispaket som innebar sänkt ersättning i sjukförsäkringen, höjd moms och höjd egenavgift till arbetslöshetskassan. Westerberg ansåg att socialdemokraterna hade närmat sig Folkpartiet och att det var möjligt att bryta upp blockpolitiken genom att fortsätta samarbetet mellan de två partierna.

I mina ögon har Westerberg aldrig varit något annat än en sosse i ljusblå kostym. Sossarna drömmer våta drömmar om återkomsten om det sociiiaaaliberala Folkpartiet (läs sossarna light-Folkpartiet) istället för det idag mycket tydligt liberala partiet som är en del av den starka Alliansen. 

För det andra: politiken har länge dominerats av en rätt liten skillnad mellan just blocken. Förmodligen har den aldrig varit mindre än nu. Till och med de företagshatande vänsterpartisterna som i decennier haft planekonomi i sitt partiprogram, pratar nu småföretag och valfrihet. Även om det ekar tomt.

 Vi behöver snarare återupprätta gamla konfliktlinjer, byggd på de faktiskt väsenskilda ideologier våra olika block bygger sin politik på

Ironiskt nog byggde en del av vänsterns mest tongivande gaphalsar sin strategi i förra valrörelsen just på att mana till större konflikt mellan sossar och moderater – att sossarna skulle gå till vänster. Långt till vänster. Det har de ”glömt” nu i sin iver för att ge sossarna mer makt och manar istället till ”samförstånd”. Ni fattar vart jag försöker komma. 

Ironin slutar inte där. För samma borgerliga skribenter som i två års tid klagat på regeringen Reinfeldt för brist på reformvilja pratar nu om mindre blockskillnad. Ursäkta, men exakt hur ska det gå till? Att samtidigt bli mer ideologisk, och…. mindre ideologisk? Om det inte hela tiden handlat om socialdemokratiska reformer de ville att Alliansen skulle genomföra men det betvivlar jag. 

För det tredje: att slipa ner dessa redan små skillnader ännu mer och börja aktivt samarbeta för att hålla SD borta kommer bara leda till att de på allvar blir den enda oppositionen. Det gynnar överhuvudtaget inte Sverige, vare sig nu eller i framtiden, och kan leda till att SD till slut kommer att på allvar vara ett eget block på kanske 20 %. 

Nej, blocken behövs. Nu mer än någonsin faktiskt. Att sossarna är ordentligt vänster har blivit tydligt nu och de går till val på en socialistisk budget ihop med MP och V. Dags för borgerligheten att visa att de är…..borgerliga.  Inte mer som sossarna. 

Nyval är verkligen inte en katastrof.

Snarare det bästa alternativet av alla dåliga som just nu finns. Nu får alla väljare bekänna färg själva och bestämma sig exakt hur sugna de är på att antingen minska eller öka SDs makt eller låta saker vara som ungefär det är nu. Eller helt sonika rösta bort en unikt kackig regering. 

För en sak vi BORDE vara överens om är att alldeles oavsett hur SD röstade har Socialdemokraternas första regering sedan 2006, helt på egen hand, visat sig vara den största amatörmässiga soppan vi sett.
 

Det är världsunikt om något. Löfven visade sig vara exakt det som man kunde se i valrörelsen: en svag, mumlande och mycket oerfaren politiker utan någon idé om egentligen något. 

Och regeringen Löfven har hittills levererat följande:
 

  • bostadsministern yttrar sig i utrikespolitiska frågor och relativiserar militär islamism med islamofobi
  • finansministern svartmålar Sveriges ekonomi felaktigt så till den grad att samlade experter inklusive Finanspolitiska rådet enigt protesterar
  • en kulturminister som inte har en enda dags politisk erfarenhet eller från kulturen och som varken kan svara på frågor eller i telefonen
  • miljöministern och landsbygsministern lämnar olika besked i vargfrågan och bråkar öppet i media
  • inrikesministern utser Dan Eliasson som rikspolischef trots en dokumenterad tveksam och mycket relativ inställnig till rätt och fel i tidigare jobb, bland annat minsiterstyre och jäv
  • sjukvårdsministern lämnar in en proposition om LOV så usel att Lagrådet tvingas såga den offentlig 
  • skolministern pratar i en Youtube-film till landets alla lärare som om de vore 5 år gamla, vilket ledde till att han fick be om ursäkt i en debattartikel
  • Löfven kan inte namnet på sina nordiska kollegor och gör bort sig inför samlad press
  • de har knåpat ihop den mest socialistiska budget S haft på åratal för att de två stödpartierna skulle bli nöjda
  • en budget som medger att sysselsättningen kommer att sjunka dessutom samt mörkar kostnaderna för vad ett borttaget tak i sjukförsäkringen kommer kosta. 1998-2002 steg de med 50 miljarder. 
  • Förbifarten stoppas till en kostnad av hisnande 4 miljoner kronor per dag för…. ingenting. Som någon trofé till Miljöpartisterna
  • Löfven själv gör bort sig kapitalt i EU-nämnden i den numera klassiska 30-40-50-frågan om miljömål
  • man bröt nästan omedelbart friskoleöverenskommelsen med Alliansen
  • utrikesministern förstör på ett par veckor våra goda relationer med USA genom erkännandet av Palestina och kommenteraren ”USA bestämmer inte vår utrikespolitik”
  • Strandhäll tar med Miljöpartiet till pensionsöverenskommelsemötet utan att ens fråga de övriga och förstör därmed 20 års samarbete och förtroende
  • S lovade i valrörelsen att Bromma flygplats inte skulle röras, Förbifarten byggas, inga skatter på arbete höjas, valfriheten vara kvar och alla ingångna överenskommelser hedras – samtliga bröt man inom 2 månader.
  • utrikesministern fräser igen i media, denna gång åt Israel i en fars om IKEA-paket
  • utrikesministern kallar svenska folket ”rädda” för Putin – well played. Not. 
  • Löfven står och ljuger inför samlad press, inklusive internationell, om att Alliansen och SD kommer samarbeta öppet

Jag verkar vara den enda i Sverige som tycker nyval är bra. Eller?

Jag trodde inte att det skulle bli så och var lika förvånad som alla andra men det är det enda som Löfven gjort rätt sedan den 14 september. 

Alliansen har allt att vinna och ingenting att förlora. Worst case är att de förlorar igen, som de alltså redan gjort. Men de kan ockskå bli större. Marginalerna är fortfarande små mellan blocken. 

Och nu finns dessutom chansen att fullständigt tillitetgöra en redan sargad socialdemokrati.

För de har tvärtemot Alliansen ALLT att förlora. De har backat i varje val sedan 1998 och var en hårsmån i september att återigen göra sitt sämsta val någonsin. Och de har suttit 8 år i neslig opposition, där det ändå kunnat leva på gamla meriter om regeringsduglighet och ansvar. Nu har de på 2,5 månad visat att det inte ens faktiskt ÄR regeringsdugliga. Och tvingas dessutom att gå till val på ett färdigt regeringsalternativ och en socialistisk budget. Det Löfven körde i valrörelsen, att mumla och återkomma i alla viktiga frågor, är förbi. Nu ligger korten på bordet. Och vallöftena man gav i september är redan brutna så det kan man inte lura väljarna med längre. 

OM de förlorar igen kommer Löfven med stor sannolikhet tvingas avgå och S förpassar sin tredje partiledare på 8 år till historien. Och tvingas sitta i opposition i…..3 år till. 

Solklart är alltså nyval Alliansen lott med chans på storvinst.

Störst chans har Alliansen om de en gång för alla försöker ta ägandeskapet av integrationsfrågan. Det finns massor som inte fungerar idag och för att kunna försvara den så viktiga fria rörligheten som är grunden i Alliansens inställnig måste man på allvar göra något åt problemen. Det är det väljarna sagt och försökt säga i många år nu. 

För man måste skilja på hönan och ägget här. Väljarna, det vill säga människor i Sverige, har sett systemfelen vi har inom integration på nära håll. Och missnöjet har börjat bubbla. Med systemet. Inte människorna främst. DET har SD sedan fångat upp. Det är inte så att SDs blotta existens plötsligt har fått en massa människor att kritisera invandringens konsekvenser. För det finns en massa sådana, både bra och dåliga. 

Vi som försvarar de bra konsekvenserna måste erkänna och lösa de dåliga. Inte låtsas som det regnar. Gör man det har man alla chanser att ta hem det här och förpassa Lövet till  den näst kortaste regeringen någonsin i Sverige. 

För valet kommer domineras av frågan om regeringsduglighet – och den vet vi ju vem som vinner nu -, jobben, ekonomi, välfärden. 

Bäst argument vinner. 

Nu är det MATCH!
 

Mer socialdemokrati och mindre blockpolitik är nödvändigt

Den här artikeln hade kunnat vara den som publicerades på DN Debatt den 6 december. 

Därför blir det nyval. Här i ingressen har jag inte tänkt att prata om min politik alls utan bara peka finger på Sverigedemokraterna och kalla dem fascister. 

Fascism = avstånd mot kommunism, liberalism och konservatism, militäriserat politiskt liv inklusive partimilis. Upphöjande av ungdomen och motsätter sig fack, strejk, lockout, frihandel, fri företagsamhet. Parlamentarismen ersätts av en ”auktoritär” demokrati med militären i centrum.

I onsdags blev jag jättesur. Och utlyste därför extra val. Det handlar om två frågor: Alliansen måste samarbeta och låta oss sossar bestämma. Det var det ena. Och det andra. 

I över 100 år har sossarna fått bestämma merparten av tiden. Och vi gillar det. Vi har kunnat peka ut borgerligheten som syndabockar så fort de fått makten, och även i varje valrörelse när vi suttit i regeringsställning, sedan barnen Hedenhös. Det har varit ytterst framgångsrikt. Därför kommer jag aldrig agera på ett sätt som enkelt ger makten till borgerligheten, då vore jag ju dum i huvudet. Istället tänker jag jobba med två syndabockar: borgarna OCH Sverigedemokraterna. Ingen av dem respekterar att det är vi som borde bestämma. Jämt.

För det andra, igen, handlar valet om vägen framåt för Sverige, alltså oss sossar. Man tycker att det borde räcka att jag säger det en gång men tydligen inte. Alla andra partier innebär bakåt. I den budget som ingen ville ha, mer än jag och Gustav, Ulla Andersson och några till, fanns så mycket spännande framtidsmaterial, som min fantastiska Framtidsminister hjälpt till att tänka fram. Vår gamla politik om eviga sjukförsäkringar, rätt till heltid, höjd a-kassa och hitte-på-jobb etc hittade hon i ett arkivskåp. Återanvändning är ju framtiden. Sjukt modernt. 

Den samlade högen högerspöken i riksdagen stoppade helt fräckt mina planer. Man sitter alltså i riksdagen och tror att man ska driva sin EGEN politik? Makalöst fräckt. Och inte modernt. Runt om i vårt land sitter nu stackars kommuner och landsting med en månads varsel och måste fortsätta jobba efter samma förutsättningar de haft i 8 år. Ni bryr er verkligen inte om alla människors rätt till att slippa monotont arbete. 

Låt mig berätta om bakgrunden till att jag bestämde att låta Sverige gå till val igen. Jag vill bestämma. Väljarna röstade för 2,5 månader sedan på oss röda med mycket stort mandat på en promilles ökning sedan förra valet. Tydligare än så kan inte bli. Ändå vägrar borgarna acceptera denna otroligt starka vänstervåg och lägga sig platt. Har de aldrig hört termen ”lämna walk over”? Och eftersom jag vill walk all over you drar jag nu en rövare och tänker smacka till med minst 5 promilles ökning. Det borde lära dem vem som bestämmer. 

Utifrån valresultatet bedömde Fredrik Reinfeldt att han hade så stor respekt för mig som sossehövding att han valde att pysa istället för att bli förnedrad. Bra beslut.  Det borde de andra också gjort. Men istället börjar de käbbla om vallöften (vet inte vad det är men det har med valet att göra) och väljarna. Så nu är det parlamentariska läget för mig att få bestämma otroligt komplicerat, för att inte säga obefintligt. Jag var väl medveten om det redan när jag vaknade med betongkeps i min säng den 15 september. Sabla ont i armen hade jag också, efter att ha sträckt ut handen ett helt år i sträck. Därför bjöd jag in högerspökena till mitt rum och låste dörren så de kunde sitta där i de fula blå fåtöljerna som Rajraj köpte in (fortare än ni kan säga Malmsten ska de ut och ersättas med röda) medan jag förklarade vem det är som bestämmer. Och att dom inte skulle få något julkort om dom inte släppte den här befängda tanken på egen politik. De blev sura och krävde att jag skulle låsa upp dörren. Dom sa nej till mitt generösa erbjudande. Jag blev chockad. 

Det fanns alltså ingen som helst vilja att göra om sin politik till den bästa politiken – socialdemokratisk. Go figure. Så jäkla ansvarslöst. Sköt dig själv, sa dom. Allihop. Jag hade vid denna tidpunkt inget annat val än att respektera deras beslut. Men min regeringsbildning byggde på en grundläggande förutsättning sedan hjulet uppfanns, från både min och de borgerliga partiernas sida –  att socialdemokratins politik är praxis. Vår budget måste igenom och det är bara för de andra att följa praxis. 

Nu vet vi att så inte är fallet. Sverigedemokraternas val att inte följa praxis och rösta på vår budget nu eller alla framtida – det gäller mest oss eftersom vi ju är de som ska sitta i regering alltid – betyder också att de sviker löftet till sina väljare. De borde röstat på vår budget, som ju är praxis. Och är den bästa budgeten för alla partier. Men röstar de på någon annans budget är det alltså inte praxis och ett jäkla oskick. 

Vi befinner oss därför i ett nytt och mycket oroande läge i svensk politik. Socialdemokratin har inte fått sin vilja igenom, vilket inte hänt någonsin tidigare. Eftersom jag tror på den politiska tradition vi länge haft i det här landet – att andra partier när det behövs har gjort som vi säger – bjöd jag i tisdags på kaffe med dopp och en liten luring för ”samtal”. Vi brukar kalla det så när vi storsint erbjuder andra partier att sluta upp bakom sossehegemonin. 

De ville inte. Då heller. Jag är chockad. Igen. De bestämde sig dessutom redan innan de blivit erbjudna kaffe. Så fräckt. De sa tydligt att de vägrade att rösta på vår, de gamla kommunisternas och barnen från fältbiologernas fantastiska budget. Och de presenterade inte ens en färdig lösning hur jag nu skulle fixa det här, vilket inte alls är som det brukade vara när jag hade hörnkontor i LO-borgen. Då kom det lösningar hela tiden som någon annan tänkt ut. 

Det går inte stillatigande acceptera det uppror som nu sker till höger. De står varken för det jag VET att jag hörde att de lovade mig när jag åkte hiss med Lööf på fyllan från Aftonbladet partiledardebatt (när jag inte kunde hitta de där sabla röda och gröna korten tillräckligt snabbt) – att stödja mig oavsett vad som händer – eller något annat jag tror jag minns att vi sagt. 

Det lämnar Sverige i en helt ny situation. Jag bestämde mig för att försöka igen. Det var inget lätt beslut eftersom väljarna inte fattade förra gången vad jag sa, och det de tyckte att jag lovade har jag aldrig sagt. Men jag kände mig lite wild and crazy och tänkte  – vem kan egentligen motstå mig? Det saknar motstycke i svensk historia att borgarna sitter i mer än 4 år. Även 8 år var en omöjlighet så statistiskt sett kan de alltså inte vinna i mars. 

Jag önskar att vi inte hade behövt gå in i en ny valrörelse för det är så sjukt jobbigt men jag ser fram emot det med den sortens tillförsikt bara en person som gått Bommersviksakademins ”Sossesjälvförtroende – magisternivå”, kan ha. Jag tänker kämpa för det Sverige vår framtidsminister Kristina säger att ni egentligen vill ha om ni bara inte var så tröga. Nu ligger makten hos er, trögbollar. 

Eller som man säger i framtiden, bollen är er. 

Stefan Löfven, (S) som i självklart. Och som i statsminister. Givetvis. Än så länge i alla fall. Så det så. 

 

LO och miljarderna

Löfven han knappt lossa på slipsen efter presskonferensen om nyval innan LO var igång: 

Vi räds inte ett nyval, alla är beredda att komma igång snabbt om det skulle behövas. Vi kallade ihop LO-styrelsen och var helt eniga. Vi kommer att föra en mycket offensiv och intensiv valrörelse, säger LO:s vice ordförande Tobias Baudin.

LO är ett fackförbund. Som alltså inte kan ställa upp i val. Men LO ska alltså bedriva kampanj. Nu undrar man ju hur de andra fackförbunden tänker. Jag började med SACO och googlade: saco om nyvalet.

Nä, jag menade nyvalet. Så nix. Fanns ingenting. Och på deras hemsida fanns en liten kommentar om läget av ordföranden. Inget kampanjmaterial, inga extramöten. Nada. För övrigt hade de ingenting om valet i september heller gällande kampanj och valplattform. Och även om TCO är nära sossarna fick jag det här resultatet när jag kollade på deras hemsida: 

Ingen av dem bedrev någon som helst organiserad kampanj i valrörelsen. Högst förståeligt, eftersom de är FACKFÖRBUND och alltså inte är några partier. Men, LO är…..speciella. På fler än ett sätt. 

Jag tänker börja med pengarna. För att pengar är det som köper just valkampanjer. När man kollar på LOs hemsida kan man läsa det här: 

Särskilt intrssant är meningen om övriga intäkter – ”anslag från statliga myndigheter”. Det betyder skattepengar. Dina och mina pengar alltså. Ingen mer specificering finns i årsredovisningen om varifrån och hur mycket. Det finns säkert en mycket bra anledning till det. 

Bidrag är ju ett sätt att finansiera verksamheter som inte av olika anledningar kan tjäna pengar själva. Men hur ser det ut med LOs ekonomi egentligen? 

De har alltså totala intäkter på 871 miljoner kronor. Och tar ändå emot dina och mina pengar i bidrag? Verkar ju….vettigt. Men det slutar inte där. De har också 1,3 MILJARDER i eget kapital.  

LO och alla deras förbund är rätt komplicerade historier. Bland annat så består koncernen LO av dessa bolag: 

 Som ni ser äger de inte bara tidningar och försäkringsbolag utan även fastigheter, hotell i Italien och ett slott. Bland mycket annat. Som koncerner brukar. Alltså. Sätt detta i kontext om deras ständiga attacker mot giriga storföretag och siffrorna blir helt plötsligt ännu roligare att titta på.  

Bland annat sa deras ordförande Thorwaldsson det här på kongressen: 

Den alltmer giriga kapitalismen med överdrivna målsättningar för avkastning har lett till en farlig politik. De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation. 

Samtidigt som Kålle snackar girigheten i avkastning har LO placerat nästan 200 miljoner kronor i fastighetsfonder och har värdepapper med marknadsvärdet 1,4 miljarder. De har även bara i år tjänat 6,7 miljoner på försäljning av värdepapper. Så kallad avkastning. 

Stefan Löfven gillar inte heller girighet. När han var Metallordförande lät det så här på en kongress: 
 

Men IF Metall gillar också bidrag. De tog emot 14,5 miljoner av skattebetalarnas pengar förra året, samtidigt som de hade 934 miljoner i intäkter och tillgångar på över 8 miljarder. 

De  konstaterar nöjt att deras avkastning varit god 2013: 

Världens börser har under 2013 haft en bra utveckling. Stockholmsbörsen gick upp med över 20 procent. Räntorna har varit fortsatt låga. Det har inneburit, sett till marknadsvärden, att förbundets avkastning på de finansiella tillgångarna blev nästan 13 procent (8). 

Pengar är bra grejer. 

Faktum är att IF Metall lyckades oerhört bra i just området avkastning, som alla andra som sysslar med är girigheten själv. För resultetet av deras värdepappersrörelse blev 178 miljoner 2013. Well done. 
 

Nu kan man ju tro att detta är IF Metalls enda portföljer. Men smart nog har man dessutom ett eget riskkapitalbolag. Ja, ni läste rätt. Som sedan länge investerar IF Metalls pengar i olika bolag. För närvarande förvaltar Metallica (igen, ni läste rätt, dom heter Metallica), 220 miljoner. 

Som kuriosa kan jag dessutom avslöja för er hårdrocksfans att Metallica bandet och Metallica riskkapitalbolaget haft en namntvist som rörde ett domännamn. 2006. Metallica bandet förlorade då riskkapitalbolaget hade namnet först. 

Även fackförbundet Byggnads hade ett bra år 2013. De fick hela 43 miljoner kr i avkastning på värdepapper och fastigheter. Kapitalism FTW. Men bara när det gynnar saken. Givetvis. 

Vissa är mer jämlika än andra

Vad gör då LO och deras förbund med alla pengarna?

Nu när det dessutom är val? Förmodligen ungefär samma sak som de gjorde i valrörelsen för valet i september: satsade sjuka mängder på kampaner och opinionsbildning för sossarna. De påstår att det handlar om 6 kr per medlem. Det stämmer säkert, om det bara handlade om kontanta bidrag till partiet. 

Men förutom det satsar LO och många av förbunden på en massa olika opinionsbildande verksamheter, vissa enbart inför valet och andra är alltid en del av deras opinionsbildning men fokuserar vid valrörelse på att kampanja för sossarna. En variant av sleeping cell inom politisk påverkan alltså. 

Ett sådant är det relativt nyblidade aktiebolaget Fackförbund i Samverkan AB – FASAB. Som på hemsidan kallas 6F. Bolaget servar förbunden med IT, HR etc. De säljer tjänster till förbunden.

 

MEN de hade också en omfattande valsatsning, som förärardes med en helt egen flik på hemsidan. Förra årets sålde FASAB tjänster för 63 miljoner. Man undrar ju hur stor omsättningen blir 2014 och hur stor andel som var opinionsbildning för sossarna.  

Det vi vet är att det tillhandahöll ett gäng fräsiga give-aways för den trendige valarbetaren. Notera också den mycket neutrala färgen. Man undrar vem som fick hjärnsläpp vid den beställningen: 

”Rött är ju förstås snyggt, och är vår färg. Men det känns lite tjatigt.  Blått är ondska. Brunt med. Men orange då? Det är ju skitsnyggt. Och den är ju ledig.”
 

6F finansierar en annan sak. Och det är tankesmedjan Katalys, som drivs av Daniel Suhonen. Sveriges mest socialistiska sosse. Och abrakadabra, så hade LO hittat ytterligare en opinonsbildande kanal för bland annat valrörelse. 
 

En annan av LOs valsatsningar, som hölls i av deras sociala medie-kille Johan Ulwenlöw var plattformen Opinonsverket. Som funkade som ett mobiliseringsverktyg för sociala medier för deras aktivister. Det funkade typ så här: ung arg sosse skrev upp sig och fick därefter mailutskick om tips på vad som händer, ”det här borde vi prata om, klicka på länk XYZ för fakta”, tips på tweets etc. Mobilisering helt enkelt. 
 

Bland annat ville Ulwenlöw hjälpa folk att twittra. Och använde sig själv som exempel på framgång: ”under Agenda fångade en twittrare”. Mycket ödmjukt. Något han lärt sig på kurs på Bommersvik. Ödmjukhet alltså.  

Han illustrerar också hur man rekrytera kändisar för att sprida budskap. Det är inte det som står men givet hur Özz Nujen uttrycker sig i tweeten gissar jag att det också var Ulwenlöv som skrev.

LO var också med och finansierade, tillsammans med Aftonbladet (som man också delvis äger), sajten Politism. Som ville vara speciell men som blev en lite mer omfattande blogg. Ungefär. Och som hakade på Alliansfritts sandlåderetorik fast inbäddat i längre texter. 
 

För att förstärka mobiliseringen som man fick via bland annat via Opinionsverket använde man sig bland annat av Thunderclap – en tjänst där alla ansluter med sina Twitterkonton till en specifik kampanj som styrs av en administratör och vid givna lägen, exempelvis under Agenda, tycker ut samma budskap i samtliga för att få maximal reach. 
 

Alliansfritt Sverige var alltså sossarnas skitkastarbyrå. Från början en liten blogg som startads av sossen Björn Fridén, sedermera upplockad och finansierad. Främst med tid. Fridén fick jobb som ”sociala-medie/blogg”kille på S-kansliet och kunde dra igång skitkastarmaskinen varje morgon från sitt kontor på Sveavägen 68. Robin Zachari ”jobbade” på tankesmedjan Tiden, bl a med sociala medier, och rattade också delvis sajten. Resten av skribenterna var käcka SSU-are som säkert var nöjda med att få biljetter till valvakan som tack. 

Arbetarrörelsens tankesmedja Tiden, som alltså Zachari jobbade på, finansieras också av LO. Så indirekt betalade alltså LO även Alliansfritts satsningar under valrörelsen. Med att donera tid. Och tid är som bekant pengar. 

Det finns fler tankesmedjor som LO har sina fingrar inne i – Arenagruppen. Som består av följande verksamheter: 
 

De får pengar från lite olika håll, hur hade jag gärna läst i en årsredovisning som inte finns på hemsidan. Men de har ett system med ”abonennter”, som de kallar sina bidragsgivare. 

När valet var slut i september gjordes Alliansfritt om till det lökiga namnet Skiftet, som ämnade driva opinion mot bland annat frihandelsavtalet TTIP. De ville väl inte fimpa projektet, och gissningsvis är de glada för den konstgjorda andningen nu när det är nyval. 

Ett, två, tre så återuppstår garanterat Alliansfritt. I gamla kostymen eller lök-kostymen. För övrigt har säkert ingen missat exakt hur arga Skiftet blev när jag avslöjade var pengarna kommer ifrån. De har fullt upp med att försöka imbilla folk (oklart vem, de flesta är ju inte dumma i huvudet) att de lever på pur godhet allena. Och luft. Som ju är gratis. Hade varit rimligare att vara ärlig men det ligger inte riktigt för arga SSU-are med självhävdelsebehov antar jag. 

En annan sak som sossarna, för valrörelsen handlar ju om dem, satsade på var en egen ”reklambyrå” som funkade lite som en pop-up-restaurang: de öppnade i maj på Sveavägen 68 och stängde morgonen den 15 september. Med baksmälla. Hemsidan är numera borta men Facebooksidan finns kvar. 

När jag nu sammanfattar alla de kanoner sossarna har i sin valrörelse, och säkerligen kommer få stöd av även nu i extra valet, får vi heller inte glömma den mest högljudda partimegafonen av dem alla. Ledarredaktionen som varje dag måste hitta på en ”ny” text på partiprogrammets innehåll – Aftonbladet Ledare. 

Med eldunderstöd från jobbiga Kajsa Ekis Ekman och de andra på ETC, DN kultur, Aftonbladet Kultur, Expressen kultur, Göran Greider…… och alla s-märkta krönikörer och ledarskribenter på små skuttidningar. Som Ida, vad hon nu heter, på den där tidningen i dalarna. Ni fattar. 

Och dessutom jobbar förstås majoriteten av LOs eget folk med valet just när det är valrörelse. Den medlem som inbillar sig att de främst arbetar med medlemsfrågor under valrörelsen – Glöm. Det. 

  • 22 ombudsmän. De mobiliserar fackligt aktiva i sina respektive distrikt och ser till att hitta på olika fiffiga anledningar till att ha möten på arbetsplatser, sätta upp affischer, hjälpa lokala S-föreingar på torgsmöten och valstugor etc.
  • 18 personer  på ledningskansliet, bland annat 7 kommunikatörer (ja, Ulwenlöv är en av dem) agerar ledningskontor under valrörelsen och jobbar förmodligen i princip uteslutande med valet. Nämnda Ulwenlöv gjorde exempelvis det under förra valrörelsen så det finns inget anledning att tvivla på det. 
  • 21 personer på ekonomisk politik och arbetsmarknad förser resten med faktaunderlag.
  • 17 personer på arbetslivsenheten förser också resten med faktaunderlag. 

Min poäng är följande (ja, det tog en stund att lägga ut texten, ni ser ju hur skitmånga bilder jag blev tvungen att illustrera med): 

Det snackas mycket i valrörelser hur mycket pengar borgerligheten har för att ”hela näringslivet sponsrar”. Utan minsta lilla belägg eller bevis för det här. Och det ylas om de borerliga ledarsidorna. 

Men den riktiga degen kommer från kapitalisterna i LO-borgen. Som ni ser. 

Game on. 

Nu kör vi. 
 

Gick jorden under idag?

Texten har skrivits om efter beskedet om nyval då den efter redan 1 timme blev inaktuell. Ändringarna finns i mittenpartiet. 

Nä. 

Det kan man annars tro om man lyssnar på Twitter och debatten i riksdagen idag. Som i alla bra följetånger inleder jag härmed med en kort resumé: 
 

  • 2013 skulle Lööf fällas. Hon utsågs till sossarnas huvudmotstånd och skulle UT ur riksdagen. Bort. 
  • Sossarna ägnar valåret åt att säga att Alliansen har förstört landet. Det har gått sönder. Alliansen har dragit isär landet. Inget ord var för stort för att beskriva hur jäkla dåliga de borgerliga var. 
  • Jan Björklund var särskild ond i vänserdebattörernas ögon och en av huvudmålen för den av arbetarrörelsen finansierade skitkastarbyrån Alliansfritt Sverige
  • Sedan kom valspurten. Och Stefan Löfven började med uppvaktningen. Av Lööf. Och av…..Björklund.
  • Löfven ”sträckte ut en hand”. Och igen. Och igen. 

  • Eller han sträckte ut handen när han inte puttades och fräste ”det är bara käbbel”. Handen gällde när han och polarna inte beskyllde Alliansen för att ha sönder landet. 

 

  • Till slut fick Lööf nog av tjatet. Kan man ju förstå. En efterhängsen LO-pamp kan ju göra den bästa personen irriterad. 

  • Sedan vann de valet. Vänsterblocket ökade med ofattbart stora 1 promille. En ”tydlig vänstersväng”. Eller inte. Snarare var det så att väljarna inte röstat för något block alls. 
  • Och NU skulle plöstligt de som ”dragit isär” landet ta ansvar och ”rädda landet”. Slåss och kramas. Borta var dra ”landet-är-sönder”-retoriken. Och den utsträckta handen byttes under hösten ut mot ett långt pekfinger: vi kräver att ni gör som vi säger. Så kallad ”sosse-förhandling”. 

Här börjar nya texten.

Men idag förlorade Mästerförhandlare Löfven budgetomröstningen. 
 

Nyval

Arga som bin (Fridolin såg mest ut som en ledsen vovve) utlyste alltså idag Löfven nyval. Eller rättare sagt, den 29 december utlyser man nyval den 22 mars. Istället för att alltså backa och slicka sina sår går de alltså full frontal. 

Men glöm inte det här:

Oavsett vem som vinner den 22 mars kommer den regeringen att året ut få regera med Alliansens budget som idag antogs. Året ut. Läs detta igen: budgeten som togs idag gäller ÅRET UT oavsett valutgång. Några tillägg kan antas etc men helheten består. 

En annan sak som Löfven är fast med är sin egen budget. Ni vet, den som åkte på däng idag. Magdalena Andersson sammanfattade läget framöver i Agenda: 

”Det är viktigt att bryta blockpolitiken….. Vi går till val med Miljöpartiet och den budget vi förhandlade med dem och Vänsterpartiet”

Läs: det är viktigt att det framgångrika skitjobbiga borgerliga samarbetet sedan 2004 nu upphör. Vi sossar är hjärtligt trötta på att inte få regera. Själva. 

Men att gå till val på den budgeten är ett riktigt jäkla kamikaze-uppdrag

För det är följande innehåll, inklusive övriga överenskommelser som förhandlats under hösten, som de nu i denna valrörelse ska försvara:
 

  • Stänga Bromma flygplats
  • Avbryta Förbifart Stockholm
  • Stänga kärnkraften
  • Höjning av skatt för pensionärer som jobbar 
  • Förbjuda alla välfärdsföretag
  • Miljardhöjning av skatter etc

Innan valet representerades dessa åsikter av blott ca 11 % av väljarna (MP och V), nu måste även S försvara detta. Debatt efter debatt. Ända fram till 22 mars. 

Det ska bli jättekul att följa. En annan sak som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning är att se kulturdebatter med Alice Bah Kuhnke. Som att kasta henne åt vargarna. Hu.  

Och förlorar Mästerförhandlaren Löfven (igen, han förlorade ju budgetomröstningen), kommer han bli känd för att vara den första socialdemokratiska statsministern på 8 år, som sedan misslyckades så kapitalt att han utlyste nyval och fick sitta 7 månader på posten. 

Hur detta kommer påverka Socialdemokraternas redan stukade självbild kanske Aftonbladet Ledare kan svara på? Eller vänta, de skriver ju bara artiklar på PM från högkvarteret. 

En sak som defintivt kommer reta gall-feber på vänstern är det faktum att Alliansen går till val på att ge Sverige sin första kvinnliga statsminister. Får Alliansen regera blir Anna Kinberg Batra statsminister och får flytta in i Sagerska. 

Hon ställs emot……en fackgubbe i kostym. 
 

Vad borde Alliansen nu göra?

Deras budget är ju redan antagen. Så de skulle kunna kosta på sig att prata om 2016 med nya tag, vilket inte Löfven kan unna sig. 

Och, inte minst, de måste vinna tillbaka tappet till SD. Som de fick för att de var för dåliga på att prata om VARFÖR fri rörlighet är bra och HUR vi därmed löser alla de problem som stora flyktingsströmmar orsakar direkt. Det får de bara inte missa nu. 

Därför borde Alliansen genast sätta sig ner och förhandla fram ett: 

Integrations-politiskt program. 

Och varför inte börja med sitt eget program? Som PJ Anders Linder i Axess så förtjänstfullt skriver om just idag.

1. Ja till arbetskraftsinvandring.

2. Ett europeiskt asylsystem. ”Det är inte rimligt att några svenska kommuner under perioder tagit emot fler irakier än hela USA.”

3. En rättssäker asylprocess där en viktig del är att ”den som får avslag ska lämna landet”.

4. Obligatorisk introduktion för nyanlända och en individuell etableringsersättning som siktar till egen försörjning.

5. Ett avskaffande av ebo-principen om eget boende. Att själv välja bostadsort ska leda till lägre ersätttning. Flyttar man till en överetablerad kommun får man ingen ersättning alls.

6. Medborgarskapets värde ska hållas högt, vilket bland annat betyder att den som fått det på oriktig grund ska kunna bli av med det.

7. Det ska bli vanligare med utvisning för utländska medborgare som döms för grova brott.

8. Man ska ha grundläggande kunskaper i svenska för att kunna bli medborgare.

Först måste man bryta den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet. För att ta bort de särskilda rättigheter illegala invandrare fick där, bland annat skolgång och fri vård.  Sedan är det dags att efterleva reglerna om försörjningskrav för anhöriginvandring, och ev skärpa dem. Men samtidigt vidga reglerna för arbetskraftsinvandring. Snabba på processen med validering av högskoleexamen. Skapa snabbare språkundervisning för akademiker.

Idag tar det flera år för dem att komma ut i arbetslivet, det måste gå att göra mycket för att korta den processen väsentligt. Vi har brist på ingenjörer, sjuksköterskor, läkare etc. Viktigt också att vi tar ställning i enlighet med den nya domen i EU-domstolen att EU-migranter INTE har rätt till att ta del av den gemensamma skattefinansierade välfärden automatiskt. Det vill säga, bland annat ska inte romska tiggare har rätt till gratis sjukvård, gratis skola för sina barn, socialbidrag, bostäder etc. Här bör vi följa EU-domen. Införa automatiskt återkallande av medborgarskap och pass när folk krigat för internationellt sett erkända terrororganisationer, som Al Shaabab och Daesh borde också ingå. 

I det integrationspolitiska förslaget måste också ingå sänkta trösklar på arbetsmarknaden, återinfört och utvecklad RUT-avdrag, och ROT, förenkling av markanvisning och andra byggregler för att snabbare kunna bygga bostäder. Varför RUT? Jo, för att städjobb är ett av de enkla jobb en nyanländ snabbt kan få och kunna jobba med utan att kunna språket särskilt bra. Det gäller även andra praktiska jobb, som hantlangare på byggen etc. 

Det centrala i våra problem är att endast hälften av en generation nyanlända har jobb efter 7 år. Och det skiljer sig mycket åt mellan invandrargrupper. Bland somalierna, som har mycket låg utbildningsnivå i snitt när de kommer, är siffran betydligt lägre, ca 20 %. En nyckel är även att sluta betrakta alla som invandrare och istället prata om olika invandrargrupper. Bland iranierna är andelen högskoleutbildade högre än infödda svenskar, bland syrierna är den bara 11 %. Och nästan 40 % har bara förgymnasial utbildning, vilket kan innebära allt från några år till 9 år i grundskola. 

Det integrationspolitiska programmet MÅSTE vara omfattande. Och ta ett heltheltsgrepp.

För att kunna försvara den viktiga principen om fri rörlighet. 

Som liberal kommer jag alltid tycka fri rörlighet är mycket viktigt och det är en gemensam grundsyn Alliansen har. Men man måste också prata om rättigheter kontra skyldigheter. Vi har decennier av förlorad bra debatt om integration utan den förvandlades istället till ett skitkastar-party med SD i mitten. Det är synd. Den här debatten hade vi behövt ta på just den här nivån för länge sedan och vi hade inte haft ett SD på 13 %. 

Skitkastar-partyt fortsätter tyvärr, med Ali Esbati och arbetarrörelsens alla olika skribenter, tankesmedjor och småtöntiga sajter i spetsen. Men de får hålla på. Dags att ignorera dem på allvar och kavla upp ärmarna. Tack och lov har folk börja tröttna. Till slut kommer inte ens Anders Lindberg orka fäktas mot den väderkvarnen själv. 

Vi har begränsad invandring i Sverige. Inte ett enda parti är för helt fri invandring. Och med begränsning innebär just avgränsande regler. Dessa måste vi skärpa för att kunna försvara det ansvar vi nu ska ta med massiva flyktingsströmmar från bland annat Syrien. Vilket vi kommer klara av. Men bara om vi samtidigt dels tar dessa långsiktiga integrationssteg och på allvar börjar jobba på alla flanker samtidigt för att integrationen ska gå fortare. 

Det här handlar inte om att ”gå SD till mötes”. Det handlar om att de etablerade partierna blundat i decennier för de systemfel som vi har och som orsakar en av Europas sämsta integration. Det är inget fel på vår välvilja. Det är fel på vår beslutsförmåga. Det handlar inte om att låta ”rasister” diktera villkoren. Det handlar om att det FEL att 10 000-tals människor, som vi öppnar våra hjärtan för varje år, fastnar i utanförskap, bidrag, inga jobb, fattigdom. För att systemen är dåliga, inte för att för att människor är dåliga. 

Dags att göra om och göra rätt. 

Den här valrörelsen kommer handla om jobb, ekonomi, skola och välfärd. Men borde ÄVEN handla om integration. 

Först då kommer ÖPPNA ERA HJÄRTAN blir något som de flesta svenskar kommer skriva upp på. Vi är inte ett land av rasister. 

 

 

Kränkthets-lexikon

Känner du dig vilsen i dagens debatt? Orolig att trampa på alla dessa minor som den identitetspolitiska frontlinjens soldater placerat? När du bara vill göra rätt. Men inte vet hur. 

Jag har lösningen för dig.

Kränkthets-lexikon – ditt ljus i åsiktskorridorens mörker. 
 

  • Kulturell appropriering = maskerad.

Eller som vänstern säger – ”lajvar”. Maskerad finns inte. Ingenting sker någonsin numera på skämt utan allt är politik. Nu ler du du kanske. Sluta direkt jäkla rasist. 

Exempel: Börje Salming klär ut sig till indian i en kalender. Id-vänstern rasar. Salming lajvar förtryckt minoritet = rasist. Moderaten Bodil Sidén klädde ut sig till Malala. Id-vänstern rasar. Sidén lajvar pakistan/muslim = rasist. Ni fattar. 

Och har ni trampat på en sådan här mina, kan ni få det här mycket slagkraftiga argumentet från id-vänstern kastat i ansiktet  (källa Politruck…förlåt, Politism. Denna oändliga källa av visdom att ösa ur):
 

Är du ”vit”, definitionen är ju lite flytande, får du alltså från och med nu låta bli att i alla sammanhang utklädnad efterfrågas – kalas i olika former sammanfattar väl samtliga tillfällen – får du alltså INTE klä ut dig till följande: 

Indian, Malala, araber, asiater, över huvud taget någon känd person som inte är vit. Det är fortfarande okej att klä ut sig till sexig sjuktsköterska, french maid eller katt. Men du riskerar att beskyllas för att spä på sexism. Är du man och klär ut dig till tjej gör du det på egen risk och får skylla dig själv om du framstår som transofob. Judar är okej att klä ut sig till, Israel är onda. Och det är samma sak. 

Om du är icke-vit får du än så länge klä ut dig till vad du vill. Tror jag. Du är ju förtryckt. Och en minoritet kan inte lajva sin förtryckare, det kallas bara maskerad. Så knock yourself out, klä ut dig till vilken vit person du vill. Du är bara skojig. Det är ju m-a-s-k-e-r-a-d. Egentligen är Salming delvis same och kan därför inte beskyllas att lajva minoritet – han ÄR ju minoritet – så Börje har koll. Respekt Börje. Keep walking. 

Lösning: 
Tacka nej till alla maskerader. Eller gå dit med bara en Venetiansk ansiktsmask. De är fortfarande the safe zone.
 Eller djävulshorn, även kallat ”att lajva liberal”. 

Nedanstående bild publiceras trots risken att Identitets-polisen knackar på dörren när som helst. Eller Afrosvenskarnas riksförbund. 
 

 

  • Normkritik – det nya svarta

Överallt pratas det normkritik och normkritiska projekt står högst upp på prioriteringslistan när exempelvis alla mängder med olika bidrag ska delas ut. Bara hos Vinnova har en stor mängd bidrag delats ut särskilt till just normkritiska projekt. 
 

Vad är då normkritik?

Ja, eftersom en norm är att tillhöra något som anses vanligt och därmed förväntat – exempelvis är 90 % heterosexuella, alltså utgår de flesta från att folk de möter är straighta tills motsatsen är bevisad – är normkritik att ”synliggöra de fördelar personer får för att de tillhör majoriteten”. För att tillhöra normen, det förväntade, ger tydligen personer fördelar. Oklart vilka. Man kan väl förmodligen hitta på allt eftersom, en så kallad ”gummibandsretorik”. 

I grunden bygger normkritiken på den marxistiska maktanalysen där människor förutsätts vara fast i strukturer beroende på kön, klass, sexualitet etc. Och kan liksom aldrig ta sig därifrån. Rätt hopplöst sätt att se på tillvaron kan jag tycka

Den mest populära normen att vara kritisk emot är ”vit heterosexuell man”. Gärna medelålders, då uppnår du bingo i normkritiktävlingen. 

Lösning: om du är vit medelålders heterosexuell man skulle en lösning vara att klä ut dig till något annat. Om inte det innebar ”appropriering” så tyvärr, den dörren är numera stängd. Istället kan du, för att bidra till att ”normerna” försvinner ta på dig lite kajal och låta håret växa. Så att det inte blir så tydligt vilken sexuell läggning du har (nu svor jag i den normkritiska kyrkan, kajal är inte alls gay. Men bättre med kajal än utan, det blir åtminstone en rökridå). Och du slipper alltså kränka folk med din blotta uppenbarelse. Försök också att inte se så medelålders ut, det kan hjälpa.

Kalla inte heller någon för något annat än ”hen”. Eller ”hörru”. It may look like a guy, sound like a guy…. Men nix.  Normen i samhället är även att vara vuxen så för att inte kränka barnen, kalla dem också hen. Eller hörru. 

Vill du lite enkelt bryta normer säg en lördagkväll? Gå baklänges, normen är ju framåt. Ät frukost till middag och sluta hälsa på folk eller titta dem i ögonen. 

 

 

 

  • Rasifierad = du ser ut som en invandrare (inte född i Sverige)

Här fokuseras enbart på utseende. Som en omvänd Fröken Sverige – ser du inte ut som en svensk ÄR du rasifierad vare sig du vill eller inte. Vilket alla adopterade i Sverige regelbundet får känna på. De är liksom tvångsanslutna till id-vänsterns rasifieringsklubb vare sig de vill eller inte, oavsett om deras politiska åskådning inte alls är vänster. 

Är du själv rasifieriad?

Grattis, ingenting som händer eller inte händer dig är ditt eget fel.

Det är bara för att du ser ”osvensk” ut som du missade bussen, inte fick tjejen/killen/killtjejen, inte fick jobbet du vill ha etc. Det har ingenting med det faktum att du har värdelösa betyg som du inte kom in på universitet. Det är för att antagningsenheten (som aldrig träffat dig, bara kollat på din ansökan) är rasister. Och anledningen till att du fick värdelösa betyg har ingenting med det faktum att du spenderade största delen av din gymnasietid på caféer. Lärarna var rasister. Och böckerna. 

Nu är det dessutom fritt fram att använda uttryck som ”husneger” och skriva saker som att ”alla vita män som är gifta med asiatiska kvinnor är egentligen pedofiler”. Och du tillhör nu den lilla skara som får lägga ut identitetspolitiska minor åt alla andra. Kul va? Du är dessutom en av få som faktiskt får diskutera invandring, kultur, mångkultur etc. I själva verket är du nu en del av åsiktspolisen. Grattis. Igen. 

Är du rasifierad men vill inte vara medlem? Är du dessutom inte vänster? (OMG!)

Sorry. Nu är du officiellt Onkel Tom. Eller så kallad ”husneger” (ja n-ordet får användas här. Men ingen annanstans.) 

Lösningen: kräv att få allt du tycker du ha rätt till. För att du har ett visst utseende. Inte är född här, är född här av utländska föräldrar, är född utomlands men kom hit som bebis. Det spelar ingen roll. Du ser inte ut som Emil i Lönneberga. Punkt. (förresten är Emil rasistisk, det finns inte en enda rasifierad person i dom där skitböckerna. Och Emil kör blackface när han klättrar upp i skorstenen). 

Är du inte rasifierad?

Lösning: bara det faktum att du inte rasifierad gör att du är privilegierad. Och vit. Och därmed kollektivt ansvarig för bland annat den amerikanska slavhandeln på 1700-talet (och alla andra skitgrejer den vita rasen uppfunnit, som dansbandsmusik, pölsa, fågeldansen, hockeyfrillan och foppatofflan). Den skulden blir du aldrig av med. Men du kan underlätta genom att kliva åt sidan och ge upp dina privilegier. Vet inte riktigt vad det betyder men jag antar att de menar att du ska ge ditt jobb till valfri rasifierad. Och ditt hem. Och din katt. 

Och det spelar ingen roll att din vita rumpa ligger i en tunnel på en pappkartong du kallar ditt hem och fryser för att du faktiskt är hemlös. Du är vit och tillhör ändå de priviligierade. Tough shit. Även om just hemlösa inte har något att ge bort. Men i teorin. Alltså. 

Vill du diskutera politik? Glöm det. Eller vänta, du får diskutera ”vita” grejer, som ekonomi och arbetsmarknadspolitik. Men ge fan i invandring, integration, flyktingpolitik, jämställdhet, migration. Du är inte rasifierad – talk to the hand. Du fattar ingenting. 
 

  • Diskrimineringsombudsmannen = de kränktas helgon, även kallad Sankt DO

Lösningen på kränkthet är att åberopa Sankt DO. Eller lagen om hets mot folkgrupp. Går inte det, skriv en artikel på Nyheter24 och kalla personen eller företaget rasist.

Är du fortfarande inte nöjd?

Starta en separatistisk sajt. Ordna separatistiska seminarium och möten. Där du väljer ut de som får vara med efter utseende (tänk välja lag till brännboll i skolan). Som jag nämnt tidigare, ordna alltså en omvänd Fröken Sverige-tävling. Utan baddräktsmoment. 
 
.

Punkare eller pamp?

Vi har fått en ny rikspolischef. Det är Dan Eliasson, före detta generaldirektör för Försäkringskassan. 

Om Eliasson säger inrikesminister Anders Ygeman, som utsett honom:

Han är en modern chef, en kommunicerande chef. Inte en sådan som tror att man kan styra med dekret och beslut, sade inrikesminister Anders Ygeman (S).

Ygeman kunde inte ha mer rätt. Om han hade sagt att man liksom inte kan styra Eliasson, med dekret och beslut. Det kommer framgå när ni läst resten av min granskning. 

En gång i tiden var Eliasson punkare i bandet Bad Boo Band, som gjort den fantastiska låten ”Knulla i Bankok” med bland annat den här textraden: 

Så jag tog flyget 
Flyget till Bangkok
 Jag skulle knulla
Knulla i Bankok
 Och jag fick knulla
 Knulla i Bangkok
 Hela tiden

Ett mästerverk. Han tycker att han fortfarande är mer punkare än pamp. Trots att han enligt en artikel i DN är den bäst betalade generaldirektören av alla, med 147 000 kronor per månad. Ungefär samma lön som statsministern har. 

Det tycker inte jag. Snarare är det så att nästan ingen lever upp till epitetet pamp mer än just Dan Eliasson.

Men det har mindre med lönen att göra och betydligt mer med attityden och handlandet. För att med en bild illustrera vad en fackpamp är har jag hittat denna, som är tagen på Gran Canaria på en dåvarande LO-förbundsordförande.

För gemene man blev förmodligen sossen Dan Eliasson (dåvarande GD för Försäkringskassan) mest känd för allmänheten i år, när han under valrörelsen från sitt Twitterkonto fällde detta numera berömda citat:
 

Han blev JO-anmäld direkt.  På grund av att anmälaren ansåg att han brutit mot regeringsformens krav på myndigheters opartiskhet. Vilket man faktiskt kan hålla med om. 

Eliasson själv har en…hrm…bredare uppfattning av vad en GD får och inte får göra.
 

Men andra personers rätt till åsikter verkar han ha lite mer rigid inställning till.

När Eliasson var GD för Migrationsverket förflyttade han en av sina chefer, Lennart Eriksson, till en lägre befattning på grund av sina åsikter. Han drev nämligen en Israelvänlig blogg, som även kritiserade Hamas.  Eriksson anmälde verket för ogiltig placering, och vann. Men när han kom tillbaka från julledigheten sparkades han även från den nya tjänsten. Och valde att återigen stämma verket. Under processen anförde Migrationsverket på 3 av 5 punkter Erikssons åsikter som skäl för avskedet  men trots detta förnekade  Eliasson i media senare att detta var det egentliga skälet utan framhärdade att det var för att Eriksson var en dålig chef. 

2006 var Eliasson statssekreterare åt dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Han anklagades då av Justitiekansler Göran Lambertz att försöka tysta honom när han kritiserade rättsväsendet ett flertal gånger. Dessutom anklagades han vid ett annat tillfälle för ministerstyre då Eliasson ska ha fört samtal med den amerikanska musikindustrins intresseorganisation MPAA, precis innan  Pirate Bay-razzian drog igång. Men Eliasson hade iiiingenting med det faktum att polisen valde att jaga och fälla Pirate Bay precis då, företaget som MPAA avskydde mest av allt. Ingenting alls. Nix. 

Så redan när han arbetade åt förra sosse-regeringen visade han alltså upp sin rätt flexibla inställning till befogenheter och vad som är rätt och fel. 

Eliasson var generaldirektör för Migrationsverket mellan 2007 och 2011. Bland annat genomförde man under hans tid där ett projekt som skulle förena 480 ensamkommande flyktingbarn med sina familjer. Egentligen fanns det 800 barn men målet var 480. Resultatet av detta projekt efter 2 år var…… noll återföreningar. Men på Migrationsverket tyckte man ändå att projektet var värdefullt: ”det gav oss struktur på hur vi ska tänka (….) att redan vid ankomsten fråga om kontaktuppgifter till familjerna”.

Två års projekt och Migrationsverket kommer fram till att man borde fråga barnen om föräldrarnas telefonnummer? Det här är så dåligt att jag faktiskt tappar andan. 

I en rapport till Justitiedepartementet förklarar Eliasson fiaskot med att projektet visade sig vara mer komplicerat än man trott. 

2011 utsågs han till GD för Försäkringskassan. Och här hände det grejer minsann, under Eliassons styre. 

2013 avslöjade Expressen att Försäkringsdirektören Dani Razmgah anställt sin svärdotter (sonens sambo). Tjänsten hade dessutom inte blivit utlyst och ingen annan kunde söka jobbet. Detta avslöjades när interutredningen gick igenom mailen. Då hittade man också bevis för att Razmgah försökt anställa sin fru genom att skicka mail till sina underlydande med frågan om ”det fanns något som passade” samt bifogat hennes CV. Han försvarade sig med att han ”trodde att det var okej eftersom en annan chef precis anställt sin fru”. 

Fallet lades ner utan disciplinåtgärd trots omfattande bevis samt stöd i lagen. Istället, hör och häpna, meddelade Dan Eliasson att han ”med stor glädje” utsett Razmgah till Försäkringsdirektör och höjt hans lön med 12 000, till 107 500 kr per månad. Han fick även ansvar över 4500 medarbetare och ingick i ledningsgruppen.

Anställ dina släktingar, få nytt jobb och högre lön. Minsann. 

En annan som levde efter devisen att det var okej att anställa sina anhöriga var kommunikationsdirektören Jonas Lindgren, som anställdes 2012. Han gjorde direkt en omorganisation och…..anställde sin flickvän. Hennes titel blev chef över Kundkommunikation och han passade också på att höja hennes lön från 38 450 kr till 47 500 kr per månad. Inför rektryteringen hade han och Eliasson kommit överens om att HR-chefen skulle skriva på avtalet och formellt vara kvinnans chef, för att undkomma jäv-anklagelser. Operativt var dock Lindgren sin flickväns chef och attesterade bl a hennes reseräkningar. Han köpte en extern kurs till henne för 193 750 kr och hon åkte på semester med Lindgren utan att behöva ta ut semester (hon fick lön som vanligt).

När Expressen avslöjade hela soppan skrev Eliasson brev till alla 13 400 anställda och kallade uppgifterna ”direkt lögn” och ”lätt parodiska”. Samtidigt avslöjade sex internutredare att de fick order av Eliasson att hela utredningen om jäv skulle avslutas

Expressen avslöjade jävet efter tips och efter några veckor sa Lindgren upp sig själv med dessa ord: 

”Den senaste veckan har tidningen utövat folklig domstol där många känt sig manade att agera domare – däribland en liten grupp av medarbetare. Det tycker jag är orimligt och ovärdigt”

Vi andra tycker att det enda ovärdiga och orimliga i den här situationen är att anställda sin tjej

Eliasson fick till slut pudla och erkänna alla misstag som begåtts på myndigheten. Detta kom i samband med att de skulle ha invigningsfest av det nya kontoret, utrustat med bland annat hamockar. Men partyt i hammocken uteblev alltså då Eliasson tvingades erkänna för personalen vad som hänt. 

Efter avslöjandena om jäv var medarbetarna, helt naturligt, mycket missnöjda
Även Eliassons chef, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, var missnöjd. Milt uttryckt. Och kallade Eliasson till utfrågning. Eliasson JK-anmäldes dessutom. 

En annan sak ministern ville fråga om, förutom internkulturen att cheferna anställer sina fruar, var varför den säkerhetsansvarige på Försäkringskassan i sin utredning försökt få fram vilka anställda som läckt uppgifterna till Expressen. Detta är ett brott mot meddelarfriheten.

Tänk om det slutade där. Men härvorna kring Dan Eliasson bara fortsätter. För under utfrågningen ville man också få en förklaring till varför Eliasson lagt 38 miljoner av skattebetalarnas pengar på en PR-byrå. Bland annat kostade text och bild till en Facebooksida 18 500 och ”kommunikation kring Fars dag” för 72 500 kr. Uppdateringen om fars dag på Facebook genererade 52 likes.  Eliassons svar var: 

” för att stötta personalen i förvandling att bli mer inkännande gentemot människors behov”.

Jag är säker på att skattebetalarna är oändligt tacksamma för att deras 38 miljoner spenderats så klokt, fyllt av värme och omtanke. Solklart värt det. Eller så hade de hellre velat att miljonerna gick till sjukersättning och annat som är Försäkringskassans faktiska jobb. 

När interutredningen kring Jonas Lindgren väl var klar uppgav Försäkringskassan att man inte tänkte anmäla honom till Statens ansvarsnämnd trots bevisen,  ”för att han redan sagt upp sig”. HR-chefen hade känt till jävet hela tiden, även Dan Eliasson och den här lösningen passade säkert dem båda utmärkt. Detta ändrar de bara dagar senare då det framkommer att Lindgren, trots att han alltså sagt upp sig själv, krävde att få 6 månaders uppsägningstid och lön under tiden. Lite specialregler för Lindgren alltså. Igen. 
 

Nu har Dan Eliasson, mannen som är inblandad i samtliga av dessa skandaler, alltså blivit högste chef över polisen. Men innan han blev det passade han på att göra en grej till: 

Han beslutade att samtliga 13 000 loggade mail på Försäkringskassan skulle raderas

Internutredarna på Försäkringskassan kallar beslutet katastrof och att det nu kommer bli betydligt svårare att avslöja oegentligheter och fusk inom myndigheten. 

Får jag påminna om att det var just via mail avslöjandena om jäv-historierna kom fram, de som Eliasson själv sanktionerade? Det har säkert ingenting alls med detta att göra. Eller så kallas just sådant här beteende för att sopa igen spåren. En term mycket användbar i jobbet …..som polischef. 

Anledningen till att Eliasson raderade alla mail vet bara han men gissningsvis ligger här en hel kennel begravd. Och vi kommer aldrig få veta. 

Nu är Eliasson JO-anmäld. Igen. 

Det känns som en dålig film. Att en person som blivit JO-anmäld två gånger, inblandad i en JK-anmälan mot Bodström, JK-anmäld själv, sanktionerat jäv, slösat bort nästan 40 miljoner på PR, mörkat jäv, raderat mail för att sopa igen alla spår efter andra eventuella oegentligheter etc nu är rikspolischef. 

Är det här verkligen Sverige eller har vi hamnat på Sicilien?

.