Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du bli prenumerant på bloggen och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Överdrifternas paradis

Det läge som råder just kan sammanfattas med ett ord, och nej, det är inte varje debattörs tillfälliga favoritord ”sandlåda”, utan: överdrifter. 

Det finns i vanlig ordning, trots beskyllningar om en ”skadlig blockmentalitet” en svensk konsenus i debatten. För att Sverige alltid alltid domineras av just konsensus. Så även lite tillfällig rubbning från denna konsensus som rått i politiken är man trots detta helt eniga på debattsidorna om följande: 

– sandlåda
– alla politiker har undvikit ansvar
– man borde samarbeta mera
– man borde samarbete över blockgränserna
– SD måste till varje pris hållas utanför
– att Sverige förvandlats till Italien
– kaos

Jag håller inte med. 

Jag tycker att det är dags att debattörerna själva hoppar upp ur lådan. 

Visst är det ovanligt med nyval, eller extra val som det korrekt heter på myndighetssvenska, och det har inte inträffat sedan 1958. Och det orsakar lite stök. Men kaos? Kom igen. Det enda som hänt är ett scenario som var fullt troligt redan efter att röstsiffrorna blivit definitiva. För de talade om för oss att just i det här läget finns inget majoritet för något block alls. Och vi får alltså dra igång en valrörelse till. Mest jobbigt blir det här för media och politikerna. För majoriteten av befolkningen handlar det i huvudsak om att orka masa sig till vallokalerna en gång till. Åh. Så. Jobbigt. 

Och jag håller aboslut inte med om att det bästa för Sverige är att vi ger upp blockpolitiken.

För det första: de som säger detta menar inte alls att både vänster och höger ska närma sig varandra. Utan att högern ska närma sig vänstern = Allianspartierna ska låta sossarna få igenom sin politik och regera. Och ja, detta gäller även majoriteten av så kallade högerdebattörer. Exempelvis Bengt Westerberg. Som alltid hedrar det gamla uttrycket ”lita aldrig på en Folkpartist”. För Westerberg gjorde exakt det sossarna idag vill:

I april 1990 gjorde Folkpartiet upp med Carlssons andra ministär om ett krispaket som innebar sänkt ersättning i sjukförsäkringen, höjd moms och höjd egenavgift till arbetslöshetskassan. Westerberg ansåg att socialdemokraterna hade närmat sig Folkpartiet och att det var möjligt att bryta upp blockpolitiken genom att fortsätta samarbetet mellan de två partierna.

I mina ögon har Westerberg aldrig varit något annat än en sosse i ljusblå kostym. Sossarna drömmer våta drömmar om återkomsten om det sociiiaaaliberala Folkpartiet (läs sossarna light-Folkpartiet) istället för det idag mycket tydligt liberala partiet som är en del av den starka Alliansen. 

För det andra: politiken har länge dominerats av en rätt liten skillnad mellan just blocken. Förmodligen har den aldrig varit mindre än nu. Till och med de företagshatande vänsterpartisterna som i decennier haft planekonomi i sitt partiprogram, pratar nu småföretag och valfrihet. Även om det ekar tomt.

 Vi behöver snarare återupprätta gamla konfliktlinjer, byggd på de faktiskt väsenskilda ideologier våra olika block bygger sin politik på

Ironiskt nog byggde en del av vänsterns mest tongivande gaphalsar sin strategi i förra valrörelsen just på att mana till större konflikt mellan sossar och moderater – att sossarna skulle gå till vänster. Långt till vänster. Det har de ”glömt” nu i sin iver för att ge sossarna mer makt och manar istället till ”samförstånd”. Ni fattar vart jag försöker komma. 

Ironin slutar inte där. För samma borgerliga skribenter som i två års tid klagat på regeringen Reinfeldt för brist på reformvilja pratar nu om mindre blockskillnad. Ursäkta, men exakt hur ska det gå till? Att samtidigt bli mer ideologisk, och…. mindre ideologisk? Om det inte hela tiden handlat om socialdemokratiska reformer de ville att Alliansen skulle genomföra men det betvivlar jag. 

För det tredje: att slipa ner dessa redan små skillnader ännu mer och börja aktivt samarbeta för att hålla SD borta kommer bara leda till att de på allvar blir den enda oppositionen. Det gynnar överhuvudtaget inte Sverige, vare sig nu eller i framtiden, och kan leda till att SD till slut kommer att på allvar vara ett eget block på kanske 20 %. 

Nej, blocken behövs. Nu mer än någonsin faktiskt. Att sossarna är ordentligt vänster har blivit tydligt nu och de går till val på en socialistisk budget ihop med MP och V. Dags för borgerligheten att visa att de är…..borgerliga.  Inte mer som sossarna. 

Nyval är verkligen inte en katastrof.

Snarare det bästa alternativet av alla dåliga som just nu finns. Nu får alla väljare bekänna färg själva och bestämma sig exakt hur sugna de är på att antingen minska eller öka SDs makt eller låta saker vara som ungefär det är nu. Eller helt sonika rösta bort en unikt kackig regering. 

För en sak vi BORDE vara överens om är att alldeles oavsett hur SD röstade har Socialdemokraternas första regering sedan 2006, helt på egen hand, visat sig vara den största amatörmässiga soppan vi sett.
 

Det är världsunikt om något. Löfven visade sig vara exakt det som man kunde se i valrörelsen: en svag, mumlande och mycket oerfaren politiker utan någon idé om egentligen något. 

Och regeringen Löfven har hittills levererat följande:
 

  • bostadsministern yttrar sig i utrikespolitiska frågor och relativiserar militär islamism med islamofobi
  • finansministern svartmålar Sveriges ekonomi felaktigt så till den grad att samlade experter inklusive Finanspolitiska rådet enigt protesterar
  • en kulturminister som inte har en enda dags politisk erfarenhet eller från kulturen och som varken kan svara på frågor eller i telefonen
  • miljöministern och landsbygsministern lämnar olika besked i vargfrågan och bråkar öppet i media
  • inrikesministern utser Dan Eliasson som rikspolischef trots en dokumenterad tveksam och mycket relativ inställnig till rätt och fel i tidigare jobb, bland annat minsiterstyre och jäv
  • sjukvårdsministern lämnar in en proposition om LOV så usel att Lagrådet tvingas såga den offentlig 
  • skolministern pratar i en Youtube-film till landets alla lärare som om de vore 5 år gamla, vilket ledde till att han fick be om ursäkt i en debattartikel
  • Löfven kan inte namnet på sina nordiska kollegor och gör bort sig inför samlad press
  • de har knåpat ihop den mest socialistiska budget S haft på åratal för att de två stödpartierna skulle bli nöjda
  • en budget som medger att sysselsättningen kommer att sjunka dessutom samt mörkar kostnaderna för vad ett borttaget tak i sjukförsäkringen kommer kosta. 1998-2002 steg de med 50 miljarder. 
  • Förbifarten stoppas till en kostnad av hisnande 4 miljoner kronor per dag för…. ingenting. Som någon trofé till Miljöpartisterna
  • Löfven själv gör bort sig kapitalt i EU-nämnden i den numera klassiska 30-40-50-frågan om miljömål
  • man bröt nästan omedelbart friskoleöverenskommelsen med Alliansen
  • utrikesministern förstör på ett par veckor våra goda relationer med USA genom erkännandet av Palestina och kommenteraren ”USA bestämmer inte vår utrikespolitik”
  • Strandhäll tar med Miljöpartiet till pensionsöverenskommelsemötet utan att ens fråga de övriga och förstör därmed 20 års samarbete och förtroende
  • S lovade i valrörelsen att Bromma flygplats inte skulle röras, Förbifarten byggas, inga skatter på arbete höjas, valfriheten vara kvar och alla ingångna överenskommelser hedras – samtliga bröt man inom 2 månader.
  • utrikesministern fräser igen i media, denna gång åt Israel i en fars om IKEA-paket
  • utrikesministern kallar svenska folket ”rädda” för Putin – well played. Not. 
  • Löfven står och ljuger inför samlad press, inklusive internationell, om att Alliansen och SD kommer samarbeta öppet

Jag verkar vara den enda i Sverige som tycker nyval är bra. Eller?

Jag trodde inte att det skulle bli så och var lika förvånad som alla andra men det är det enda som Löfven gjort rätt sedan den 14 september. 

Alliansen har allt att vinna och ingenting att förlora. Worst case är att de förlorar igen, som de alltså redan gjort. Men de kan ockskå bli större. Marginalerna är fortfarande små mellan blocken. 

Och nu finns dessutom chansen att fullständigt tillitetgöra en redan sargad socialdemokrati.

För de har tvärtemot Alliansen ALLT att förlora. De har backat i varje val sedan 1998 och var en hårsmån i september att återigen göra sitt sämsta val någonsin. Och de har suttit 8 år i neslig opposition, där det ändå kunnat leva på gamla meriter om regeringsduglighet och ansvar. Nu har de på 2,5 månad visat att det inte ens faktiskt ÄR regeringsdugliga. Och tvingas dessutom att gå till val på ett färdigt regeringsalternativ och en socialistisk budget. Det Löfven körde i valrörelsen, att mumla och återkomma i alla viktiga frågor, är förbi. Nu ligger korten på bordet. Och vallöftena man gav i september är redan brutna så det kan man inte lura väljarna med längre. 

OM de förlorar igen kommer Löfven med stor sannolikhet tvingas avgå och S förpassar sin tredje partiledare på 8 år till historien. Och tvingas sitta i opposition i…..3 år till. 

Solklart är alltså nyval Alliansen lott med chans på storvinst.

Störst chans har Alliansen om de en gång för alla försöker ta ägandeskapet av integrationsfrågan. Det finns massor som inte fungerar idag och för att kunna försvara den så viktiga fria rörligheten som är grunden i Alliansens inställnig måste man på allvar göra något åt problemen. Det är det väljarna sagt och försökt säga i många år nu. 

För man måste skilja på hönan och ägget här. Väljarna, det vill säga människor i Sverige, har sett systemfelen vi har inom integration på nära håll. Och missnöjet har börjat bubbla. Med systemet. Inte människorna främst. DET har SD sedan fångat upp. Det är inte så att SDs blotta existens plötsligt har fått en massa människor att kritisera invandringens konsekvenser. För det finns en massa sådana, både bra och dåliga. 

Vi som försvarar de bra konsekvenserna måste erkänna och lösa de dåliga. Inte låtsas som det regnar. Gör man det har man alla chanser att ta hem det här och förpassa Lövet till  den näst kortaste regeringen någonsin i Sverige. 

För valet kommer domineras av frågan om regeringsduglighet – och den vet vi ju vem som vinner nu -, jobben, ekonomi, välfärden. 

Bäst argument vinner. 

Nu är det MATCH!
 

Mer socialdemokrati och mindre blockpolitik är nödvändigt

Den här artikeln hade kunnat vara den som publicerades på DN Debatt den 6 december. 

Därför blir det nyval. Här i ingressen har jag inte tänkt att prata om min politik alls utan bara peka finger på Sverigedemokraterna och kalla dem fascister. 

Fascism = avstånd mot kommunism, liberalism och konservatism, militäriserat politiskt liv inklusive partimilis. Upphöjande av ungdomen och motsätter sig fack, strejk, lockout, frihandel, fri företagsamhet. Parlamentarismen ersätts av en ”auktoritär” demokrati med militären i centrum.

I onsdags blev jag jättesur. Och utlyste därför extra val. Det handlar om två frågor: Alliansen måste samarbeta och låta oss sossar bestämma. Det var det ena. Och det andra. 

I över 100 år har sossarna fått bestämma merparten av tiden. Och vi gillar det. Vi har kunnat peka ut borgerligheten som syndabockar så fort de fått makten, och även i varje valrörelse när vi suttit i regeringsställning, sedan barnen Hedenhös. Det har varit ytterst framgångsrikt. Därför kommer jag aldrig agera på ett sätt som enkelt ger makten till borgerligheten, då vore jag ju dum i huvudet. Istället tänker jag jobba med två syndabockar: borgarna OCH Sverigedemokraterna. Ingen av dem respekterar att det är vi som borde bestämma. Jämt.

För det andra, igen, handlar valet om vägen framåt för Sverige, alltså oss sossar. Man tycker att det borde räcka att jag säger det en gång men tydligen inte. Alla andra partier innebär bakåt. I den budget som ingen ville ha, mer än jag och Gustav, Ulla Andersson och några till, fanns så mycket spännande framtidsmaterial, som min fantastiska Framtidsminister hjälpt till att tänka fram. Vår gamla politik om eviga sjukförsäkringar, rätt till heltid, höjd a-kassa och hitte-på-jobb etc hittade hon i ett arkivskåp. Återanvändning är ju framtiden. Sjukt modernt. 

Den samlade högen högerspöken i riksdagen stoppade helt fräckt mina planer. Man sitter alltså i riksdagen och tror att man ska driva sin EGEN politik? Makalöst fräckt. Och inte modernt. Runt om i vårt land sitter nu stackars kommuner och landsting med en månads varsel och måste fortsätta jobba efter samma förutsättningar de haft i 8 år. Ni bryr er verkligen inte om alla människors rätt till att slippa monotont arbete. 

Låt mig berätta om bakgrunden till att jag bestämde att låta Sverige gå till val igen. Jag vill bestämma. Väljarna röstade för 2,5 månader sedan på oss röda med mycket stort mandat på en promilles ökning sedan förra valet. Tydligare än så kan inte bli. Ändå vägrar borgarna acceptera denna otroligt starka vänstervåg och lägga sig platt. Har de aldrig hört termen ”lämna walk over”? Och eftersom jag vill walk all over you drar jag nu en rövare och tänker smacka till med minst 5 promilles ökning. Det borde lära dem vem som bestämmer. 

Utifrån valresultatet bedömde Fredrik Reinfeldt att han hade så stor respekt för mig som sossehövding att han valde att pysa istället för att bli förnedrad. Bra beslut.  Det borde de andra också gjort. Men istället börjar de käbbla om vallöften (vet inte vad det är men det har med valet att göra) och väljarna. Så nu är det parlamentariska läget för mig att få bestämma otroligt komplicerat, för att inte säga obefintligt. Jag var väl medveten om det redan när jag vaknade med betongkeps i min säng den 15 september. Sabla ont i armen hade jag också, efter att ha sträckt ut handen ett helt år i sträck. Därför bjöd jag in högerspökena till mitt rum och låste dörren så de kunde sitta där i de fula blå fåtöljerna som Rajraj köpte in (fortare än ni kan säga Malmsten ska de ut och ersättas med röda) medan jag förklarade vem det är som bestämmer. Och att dom inte skulle få något julkort om dom inte släppte den här befängda tanken på egen politik. De blev sura och krävde att jag skulle låsa upp dörren. Dom sa nej till mitt generösa erbjudande. Jag blev chockad. 

Det fanns alltså ingen som helst vilja att göra om sin politik till den bästa politiken – socialdemokratisk. Go figure. Så jäkla ansvarslöst. Sköt dig själv, sa dom. Allihop. Jag hade vid denna tidpunkt inget annat val än att respektera deras beslut. Men min regeringsbildning byggde på en grundläggande förutsättning sedan hjulet uppfanns, från både min och de borgerliga partiernas sida –  att socialdemokratins politik är praxis. Vår budget måste igenom och det är bara för de andra att följa praxis. 

Nu vet vi att så inte är fallet. Sverigedemokraternas val att inte följa praxis och rösta på vår budget nu eller alla framtida – det gäller mest oss eftersom vi ju är de som ska sitta i regering alltid – betyder också att de sviker löftet till sina väljare. De borde röstat på vår budget, som ju är praxis. Och är den bästa budgeten för alla partier. Men röstar de på någon annans budget är det alltså inte praxis och ett jäkla oskick. 

Vi befinner oss därför i ett nytt och mycket oroande läge i svensk politik. Socialdemokratin har inte fått sin vilja igenom, vilket inte hänt någonsin tidigare. Eftersom jag tror på den politiska tradition vi länge haft i det här landet – att andra partier när det behövs har gjort som vi säger – bjöd jag i tisdags på kaffe med dopp och en liten luring för ”samtal”. Vi brukar kalla det så när vi storsint erbjuder andra partier att sluta upp bakom sossehegemonin. 

De ville inte. Då heller. Jag är chockad. Igen. De bestämde sig dessutom redan innan de blivit erbjudna kaffe. Så fräckt. De sa tydligt att de vägrade att rösta på vår, de gamla kommunisternas och barnen från fältbiologernas fantastiska budget. Och de presenterade inte ens en färdig lösning hur jag nu skulle fixa det här, vilket inte alls är som det brukade vara när jag hade hörnkontor i LO-borgen. Då kom det lösningar hela tiden som någon annan tänkt ut. 

Det går inte stillatigande acceptera det uppror som nu sker till höger. De står varken för det jag VET att jag hörde att de lovade mig när jag åkte hiss med Lööf på fyllan från Aftonbladet partiledardebatt (när jag inte kunde hitta de där sabla röda och gröna korten tillräckligt snabbt) – att stödja mig oavsett vad som händer – eller något annat jag tror jag minns att vi sagt. 

Det lämnar Sverige i en helt ny situation. Jag bestämde mig för att försöka igen. Det var inget lätt beslut eftersom väljarna inte fattade förra gången vad jag sa, och det de tyckte att jag lovade har jag aldrig sagt. Men jag kände mig lite wild and crazy och tänkte  – vem kan egentligen motstå mig? Det saknar motstycke i svensk historia att borgarna sitter i mer än 4 år. Även 8 år var en omöjlighet så statistiskt sett kan de alltså inte vinna i mars. 

Jag önskar att vi inte hade behövt gå in i en ny valrörelse för det är så sjukt jobbigt men jag ser fram emot det med den sortens tillförsikt bara en person som gått Bommersviksakademins ”Sossesjälvförtroende – magisternivå”, kan ha. Jag tänker kämpa för det Sverige vår framtidsminister Kristina säger att ni egentligen vill ha om ni bara inte var så tröga. Nu ligger makten hos er, trögbollar. 

Eller som man säger i framtiden, bollen är er. 

Stefan Löfven, (S) som i självklart. Och som i statsminister. Givetvis. Än så länge i alla fall. Så det så. 

 

LO och miljarderna

Löfven han knappt lossa på slipsen efter presskonferensen om nyval innan LO var igång: 

Vi räds inte ett nyval, alla är beredda att komma igång snabbt om det skulle behövas. Vi kallade ihop LO-styrelsen och var helt eniga. Vi kommer att föra en mycket offensiv och intensiv valrörelse, säger LO:s vice ordförande Tobias Baudin.

LO är ett fackförbund. Som alltså inte kan ställa upp i val. Men LO ska alltså bedriva kampanj. Nu undrar man ju hur de andra fackförbunden tänker. Jag började med SACO och googlade: saco om nyvalet.

Nä, jag menade nyvalet. Så nix. Fanns ingenting. Och på deras hemsida fanns en liten kommentar om läget av ordföranden. Inget kampanjmaterial, inga extramöten. Nada. För övrigt hade de ingenting om valet i september heller gällande kampanj och valplattform. Och även om TCO är nära sossarna fick jag det här resultatet när jag kollade på deras hemsida: 

Ingen av dem bedrev någon som helst organiserad kampanj i valrörelsen. Högst förståeligt, eftersom de är FACKFÖRBUND och alltså inte är några partier. Men, LO är…..speciella. På fler än ett sätt. 

Jag tänker börja med pengarna. För att pengar är det som köper just valkampanjer. När man kollar på LOs hemsida kan man läsa det här: 

Särskilt intrssant är meningen om övriga intäkter – ”anslag från statliga myndigheter”. Det betyder skattepengar. Dina och mina pengar alltså. Ingen mer specificering finns i årsredovisningen om varifrån och hur mycket. Det finns säkert en mycket bra anledning till det. 

Bidrag är ju ett sätt att finansiera verksamheter som inte av olika anledningar kan tjäna pengar själva. Men hur ser det ut med LOs ekonomi egentligen? 

De har alltså totala intäkter på 871 miljoner kronor. Och tar ändå emot dina och mina pengar i bidrag? Verkar ju….vettigt. Men det slutar inte där. De har också 1,3 MILJARDER i eget kapital.  

LO och alla deras förbund är rätt komplicerade historier. Bland annat så består koncernen LO av dessa bolag: 

 Som ni ser äger de inte bara tidningar och försäkringsbolag utan även fastigheter, hotell i Italien och ett slott. Bland mycket annat. Som koncerner brukar. Alltså. Sätt detta i kontext om deras ständiga attacker mot giriga storföretag och siffrorna blir helt plötsligt ännu roligare att titta på.  

Bland annat sa deras ordförande Thorwaldsson det här på kongressen: 

Den alltmer giriga kapitalismen med överdrivna målsättningar för avkastning har lett till en farlig politik. De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation. 

Samtidigt som Kålle snackar girigheten i avkastning har LO placerat nästan 200 miljoner kronor i fastighetsfonder och har värdepapper med marknadsvärdet 1,4 miljarder. De har även bara i år tjänat 6,7 miljoner på försäljning av värdepapper. Så kallad avkastning. 

Stefan Löfven gillar inte heller girighet. När han var Metallordförande lät det så här på en kongress: 
 

Men IF Metall gillar också bidrag. De tog emot 14,5 miljoner av skattebetalarnas pengar förra året, samtidigt som de hade 934 miljoner i intäkter och tillgångar på över 8 miljarder. 

De  konstaterar nöjt att deras avkastning varit god 2013: 

Världens börser har under 2013 haft en bra utveckling. Stockholmsbörsen gick upp med över 20 procent. Räntorna har varit fortsatt låga. Det har inneburit, sett till marknadsvärden, att förbundets avkastning på de finansiella tillgångarna blev nästan 13 procent (8). 

Pengar är bra grejer. 

Faktum är att IF Metall lyckades oerhört bra i just området avkastning, som alla andra som sysslar med är girigheten själv. För resultetet av deras värdepappersrörelse blev 178 miljoner 2013. Well done. 
 

Nu kan man ju tro att detta är IF Metalls enda portföljer. Men smart nog har man dessutom ett eget riskkapitalbolag. Ja, ni läste rätt. Som sedan länge investerar IF Metalls pengar i olika bolag. För närvarande förvaltar Metallica (igen, ni läste rätt, dom heter Metallica), 220 miljoner. 

Som kuriosa kan jag dessutom avslöja för er hårdrocksfans att Metallica bandet och Metallica riskkapitalbolaget haft en namntvist som rörde ett domännamn. 2006. Metallica bandet förlorade då riskkapitalbolaget hade namnet först. 

Även fackförbundet Byggnads hade ett bra år 2013. De fick hela 43 miljoner kr i avkastning på värdepapper och fastigheter. Kapitalism FTW. Men bara när det gynnar saken. Givetvis. 

Vissa är mer jämlika än andra

Vad gör då LO och deras förbund med alla pengarna?

Nu när det dessutom är val? Förmodligen ungefär samma sak som de gjorde i valrörelsen för valet i september: satsade sjuka mängder på kampaner och opinionsbildning för sossarna. De påstår att det handlar om 6 kr per medlem. Det stämmer säkert, om det bara handlade om kontanta bidrag till partiet. 

Men förutom det satsar LO och många av förbunden på en massa olika opinionsbildande verksamheter, vissa enbart inför valet och andra är alltid en del av deras opinionsbildning men fokuserar vid valrörelse på att kampanja för sossarna. En variant av sleeping cell inom politisk påverkan alltså. 

Ett sådant är det relativt nyblidade aktiebolaget Fackförbund i Samverkan AB – FASAB. Som på hemsidan kallas 6F. Bolaget servar förbunden med IT, HR etc. De säljer tjänster till förbunden.

 

MEN de hade också en omfattande valsatsning, som förärardes med en helt egen flik på hemsidan. Förra årets sålde FASAB tjänster för 63 miljoner. Man undrar ju hur stor omsättningen blir 2014 och hur stor andel som var opinionsbildning för sossarna.  

Det vi vet är att det tillhandahöll ett gäng fräsiga give-aways för den trendige valarbetaren. Notera också den mycket neutrala färgen. Man undrar vem som fick hjärnsläpp vid den beställningen: 

”Rött är ju förstås snyggt, och är vår färg. Men det känns lite tjatigt.  Blått är ondska. Brunt med. Men orange då? Det är ju skitsnyggt. Och den är ju ledig.”
 

6F finansierar en annan sak. Och det är tankesmedjan Katalys, som drivs av Daniel Suhonen. Sveriges mest socialistiska sosse. Och abrakadabra, så hade LO hittat ytterligare en opinonsbildande kanal för bland annat valrörelse. 
 

En annan av LOs valsatsningar, som hölls i av deras sociala medie-kille Johan Ulwenlöw var plattformen Opinonsverket. Som funkade som ett mobiliseringsverktyg för sociala medier för deras aktivister. Det funkade typ så här: ung arg sosse skrev upp sig och fick därefter mailutskick om tips på vad som händer, ”det här borde vi prata om, klicka på länk XYZ för fakta”, tips på tweets etc. Mobilisering helt enkelt. 
 

Bland annat ville Ulwenlöw hjälpa folk att twittra. Och använde sig själv som exempel på framgång: ”under Agenda fångade en twittrare”. Mycket ödmjukt. Något han lärt sig på kurs på Bommersvik. Ödmjukhet alltså.  

Han illustrerar också hur man rekrytera kändisar för att sprida budskap. Det är inte det som står men givet hur Özz Nujen uttrycker sig i tweeten gissar jag att det också var Ulwenlöv som skrev.

LO var också med och finansierade, tillsammans med Aftonbladet (som man också delvis äger), sajten Politism. Som ville vara speciell men som blev en lite mer omfattande blogg. Ungefär. Och som hakade på Alliansfritts sandlåderetorik fast inbäddat i längre texter. 
 

För att förstärka mobiliseringen som man fick via bland annat via Opinionsverket använde man sig bland annat av Thunderclap – en tjänst där alla ansluter med sina Twitterkonton till en specifik kampanj som styrs av en administratör och vid givna lägen, exempelvis under Agenda, tycker ut samma budskap i samtliga för att få maximal reach. 
 

Alliansfritt Sverige var alltså sossarnas skitkastarbyrå. Från början en liten blogg som startads av sossen Björn Fridén, sedermera upplockad och finansierad. Främst med tid. Fridén fick jobb som ”sociala-medie/blogg”kille på S-kansliet och kunde dra igång skitkastarmaskinen varje morgon från sitt kontor på Sveavägen 68. Robin Zachari ”jobbade” på tankesmedjan Tiden, bl a med sociala medier, och rattade också delvis sajten. Resten av skribenterna var käcka SSU-are som säkert var nöjda med att få biljetter till valvakan som tack. 

Arbetarrörelsens tankesmedja Tiden, som alltså Zachari jobbade på, finansieras också av LO. Så indirekt betalade alltså LO även Alliansfritts satsningar under valrörelsen. Med att donera tid. Och tid är som bekant pengar. 

Det finns fler tankesmedjor som LO har sina fingrar inne i – Arenagruppen. Som består av följande verksamheter: 
 

De får pengar från lite olika håll, hur hade jag gärna läst i en årsredovisning som inte finns på hemsidan. Men de har ett system med ”abonennter”, som de kallar sina bidragsgivare. 

När valet var slut i september gjordes Alliansfritt om till det lökiga namnet Skiftet, som ämnade driva opinion mot bland annat frihandelsavtalet TTIP. De ville väl inte fimpa projektet, och gissningsvis är de glada för den konstgjorda andningen nu när det är nyval. 

Ett, två, tre så återuppstår garanterat Alliansfritt. I gamla kostymen eller lök-kostymen. För övrigt har säkert ingen missat exakt hur arga Skiftet blev när jag avslöjade var pengarna kommer ifrån. De har fullt upp med att försöka imbilla folk (oklart vem, de flesta är ju inte dumma i huvudet) att de lever på pur godhet allena. Och luft. Som ju är gratis. Hade varit rimligare att vara ärlig men det ligger inte riktigt för arga SSU-are med självhävdelsebehov antar jag. 

En annan sak som sossarna, för valrörelsen handlar ju om dem, satsade på var en egen ”reklambyrå” som funkade lite som en pop-up-restaurang: de öppnade i maj på Sveavägen 68 och stängde morgonen den 15 september. Med baksmälla. Hemsidan är numera borta men Facebooksidan finns kvar. 

När jag nu sammanfattar alla de kanoner sossarna har i sin valrörelse, och säkerligen kommer få stöd av även nu i extra valet, får vi heller inte glömma den mest högljudda partimegafonen av dem alla. Ledarredaktionen som varje dag måste hitta på en ”ny” text på partiprogrammets innehåll – Aftonbladet Ledare. 

Med eldunderstöd från jobbiga Kajsa Ekis Ekman och de andra på ETC, DN kultur, Aftonbladet Kultur, Expressen kultur, Göran Greider…… och alla s-märkta krönikörer och ledarskribenter på små skuttidningar. Som Ida, vad hon nu heter, på den där tidningen i dalarna. Ni fattar. 

Och dessutom jobbar förstås majoriteten av LOs eget folk med valet just när det är valrörelse. Den medlem som inbillar sig att de främst arbetar med medlemsfrågor under valrörelsen – Glöm. Det. 

  • 22 ombudsmän. De mobiliserar fackligt aktiva i sina respektive distrikt och ser till att hitta på olika fiffiga anledningar till att ha möten på arbetsplatser, sätta upp affischer, hjälpa lokala S-föreingar på torgsmöten och valstugor etc.
  • 18 personer  på ledningskansliet, bland annat 7 kommunikatörer (ja, Ulwenlöv är en av dem) agerar ledningskontor under valrörelsen och jobbar förmodligen i princip uteslutande med valet. Nämnda Ulwenlöv gjorde exempelvis det under förra valrörelsen så det finns inget anledning att tvivla på det. 
  • 21 personer på ekonomisk politik och arbetsmarknad förser resten med faktaunderlag.
  • 17 personer på arbetslivsenheten förser också resten med faktaunderlag. 

Min poäng är följande (ja, det tog en stund att lägga ut texten, ni ser ju hur skitmånga bilder jag blev tvungen att illustrera med): 

Det snackas mycket i valrörelser hur mycket pengar borgerligheten har för att ”hela näringslivet sponsrar”. Utan minsta lilla belägg eller bevis för det här. Och det ylas om de borerliga ledarsidorna. 

Men den riktiga degen kommer från kapitalisterna i LO-borgen. Som ni ser. 

Game on. 

Nu kör vi. 
 

Gick jorden under idag?

Texten har skrivits om efter beskedet om nyval då den efter redan 1 timme blev inaktuell. Ändringarna finns i mittenpartiet. 

Nä. 

Det kan man annars tro om man lyssnar på Twitter och debatten i riksdagen idag. Som i alla bra följetånger inleder jag härmed med en kort resumé: 
 

  • 2013 skulle Lööf fällas. Hon utsågs till sossarnas huvudmotstånd och skulle UT ur riksdagen. Bort. 
  • Sossarna ägnar valåret åt att säga att Alliansen har förstört landet. Det har gått sönder. Alliansen har dragit isär landet. Inget ord var för stort för att beskriva hur jäkla dåliga de borgerliga var. 
  • Jan Björklund var särskild ond i vänserdebattörernas ögon och en av huvudmålen för den av arbetarrörelsen finansierade skitkastarbyrån Alliansfritt Sverige
  • Sedan kom valspurten. Och Stefan Löfven började med uppvaktningen. Av Lööf. Och av…..Björklund.
  • Löfven ”sträckte ut en hand”. Och igen. Och igen. 

  • Eller han sträckte ut handen när han inte puttades och fräste ”det är bara käbbel”. Handen gällde när han och polarna inte beskyllde Alliansen för att ha sönder landet. 

 

  • Till slut fick Lööf nog av tjatet. Kan man ju förstå. En efterhängsen LO-pamp kan ju göra den bästa personen irriterad. 

  • Sedan vann de valet. Vänsterblocket ökade med ofattbart stora 1 promille. En ”tydlig vänstersväng”. Eller inte. Snarare var det så att väljarna inte röstat för något block alls. 
  • Och NU skulle plöstligt de som ”dragit isär” landet ta ansvar och ”rädda landet”. Slåss och kramas. Borta var dra ”landet-är-sönder”-retoriken. Och den utsträckta handen byttes under hösten ut mot ett långt pekfinger: vi kräver att ni gör som vi säger. Så kallad ”sosse-förhandling”. 

Här börjar nya texten.

Men idag förlorade Mästerförhandlare Löfven budgetomröstningen. 
 

Nyval

Arga som bin (Fridolin såg mest ut som en ledsen vovve) utlyste alltså idag Löfven nyval. Eller rättare sagt, den 29 december utlyser man nyval den 22 mars. Istället för att alltså backa och slicka sina sår går de alltså full frontal. 

Men glöm inte det här:

Oavsett vem som vinner den 22 mars kommer den regeringen att året ut få regera med Alliansens budget som idag antogs. Året ut. Läs detta igen: budgeten som togs idag gäller ÅRET UT oavsett valutgång. Några tillägg kan antas etc men helheten består. 

En annan sak som Löfven är fast med är sin egen budget. Ni vet, den som åkte på däng idag. Magdalena Andersson sammanfattade läget framöver i Agenda: 

”Det är viktigt att bryta blockpolitiken….. Vi går till val med Miljöpartiet och den budget vi förhandlade med dem och Vänsterpartiet”

Läs: det är viktigt att det framgångrika skitjobbiga borgerliga samarbetet sedan 2004 nu upphör. Vi sossar är hjärtligt trötta på att inte få regera. Själva. 

Men att gå till val på den budgeten är ett riktigt jäkla kamikaze-uppdrag

För det är följande innehåll, inklusive övriga överenskommelser som förhandlats under hösten, som de nu i denna valrörelse ska försvara:
 

  • Stänga Bromma flygplats
  • Avbryta Förbifart Stockholm
  • Stänga kärnkraften
  • Höjning av skatt för pensionärer som jobbar 
  • Förbjuda alla välfärdsföretag
  • Miljardhöjning av skatter etc

Innan valet representerades dessa åsikter av blott ca 11 % av väljarna (MP och V), nu måste även S försvara detta. Debatt efter debatt. Ända fram till 22 mars. 

Det ska bli jättekul att följa. En annan sak som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning är att se kulturdebatter med Alice Bah Kuhnke. Som att kasta henne åt vargarna. Hu.  

Och förlorar Mästerförhandlaren Löfven (igen, han förlorade ju budgetomröstningen), kommer han bli känd för att vara den första socialdemokratiska statsministern på 8 år, som sedan misslyckades så kapitalt att han utlyste nyval och fick sitta 7 månader på posten. 

Hur detta kommer påverka Socialdemokraternas redan stukade självbild kanske Aftonbladet Ledare kan svara på? Eller vänta, de skriver ju bara artiklar på PM från högkvarteret. 

En sak som defintivt kommer reta gall-feber på vänstern är det faktum att Alliansen går till val på att ge Sverige sin första kvinnliga statsminister. Får Alliansen regera blir Anna Kinberg Batra statsminister och får flytta in i Sagerska. 

Hon ställs emot……en fackgubbe i kostym. 
 

Vad borde Alliansen nu göra?

Deras budget är ju redan antagen. Så de skulle kunna kosta på sig att prata om 2016 med nya tag, vilket inte Löfven kan unna sig. 

Och, inte minst, de måste vinna tillbaka tappet till SD. Som de fick för att de var för dåliga på att prata om VARFÖR fri rörlighet är bra och HUR vi därmed löser alla de problem som stora flyktingsströmmar orsakar direkt. Det får de bara inte missa nu. 

Därför borde Alliansen genast sätta sig ner och förhandla fram ett: 

Integrations-politiskt program. 

Och varför inte börja med sitt eget program? Som PJ Anders Linder i Axess så förtjänstfullt skriver om just idag.

1. Ja till arbetskraftsinvandring.

2. Ett europeiskt asylsystem. ”Det är inte rimligt att några svenska kommuner under perioder tagit emot fler irakier än hela USA.”

3. En rättssäker asylprocess där en viktig del är att ”den som får avslag ska lämna landet”.

4. Obligatorisk introduktion för nyanlända och en individuell etableringsersättning som siktar till egen försörjning.

5. Ett avskaffande av ebo-principen om eget boende. Att själv välja bostadsort ska leda till lägre ersätttning. Flyttar man till en överetablerad kommun får man ingen ersättning alls.

6. Medborgarskapets värde ska hållas högt, vilket bland annat betyder att den som fått det på oriktig grund ska kunna bli av med det.

7. Det ska bli vanligare med utvisning för utländska medborgare som döms för grova brott.

8. Man ska ha grundläggande kunskaper i svenska för att kunna bli medborgare.

Först måste man bryta den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet. För att ta bort de särskilda rättigheter illegala invandrare fick där, bland annat skolgång och fri vård.  Sedan är det dags att efterleva reglerna om försörjningskrav för anhöriginvandring, och ev skärpa dem. Men samtidigt vidga reglerna för arbetskraftsinvandring. Snabba på processen med validering av högskoleexamen. Skapa snabbare språkundervisning för akademiker.

Idag tar det flera år för dem att komma ut i arbetslivet, det måste gå att göra mycket för att korta den processen väsentligt. Vi har brist på ingenjörer, sjuksköterskor, läkare etc. Viktigt också att vi tar ställning i enlighet med den nya domen i EU-domstolen att EU-migranter INTE har rätt till att ta del av den gemensamma skattefinansierade välfärden automatiskt. Det vill säga, bland annat ska inte romska tiggare har rätt till gratis sjukvård, gratis skola för sina barn, socialbidrag, bostäder etc. Här bör vi följa EU-domen. Införa automatiskt återkallande av medborgarskap och pass när folk krigat för internationellt sett erkända terrororganisationer, som Al Shaabab och Daesh borde också ingå. 

I det integrationspolitiska förslaget måste också ingå sänkta trösklar på arbetsmarknaden, återinfört och utvecklad RUT-avdrag, och ROT, förenkling av markanvisning och andra byggregler för att snabbare kunna bygga bostäder. Varför RUT? Jo, för att städjobb är ett av de enkla jobb en nyanländ snabbt kan få och kunna jobba med utan att kunna språket särskilt bra. Det gäller även andra praktiska jobb, som hantlangare på byggen etc. 

Det centrala i våra problem är att endast hälften av en generation nyanlända har jobb efter 7 år. Och det skiljer sig mycket åt mellan invandrargrupper. Bland somalierna, som har mycket låg utbildningsnivå i snitt när de kommer, är siffran betydligt lägre, ca 20 %. En nyckel är även att sluta betrakta alla som invandrare och istället prata om olika invandrargrupper. Bland iranierna är andelen högskoleutbildade högre än infödda svenskar, bland syrierna är den bara 11 %. Och nästan 40 % har bara förgymnasial utbildning, vilket kan innebära allt från några år till 9 år i grundskola. 

Det integrationspolitiska programmet MÅSTE vara omfattande. Och ta ett heltheltsgrepp.

För att kunna försvara den viktiga principen om fri rörlighet. 

Som liberal kommer jag alltid tycka fri rörlighet är mycket viktigt och det är en gemensam grundsyn Alliansen har. Men man måste också prata om rättigheter kontra skyldigheter. Vi har decennier av förlorad bra debatt om integration utan den förvandlades istället till ett skitkastar-party med SD i mitten. Det är synd. Den här debatten hade vi behövt ta på just den här nivån för länge sedan och vi hade inte haft ett SD på 13 %. 

Skitkastar-partyt fortsätter tyvärr, med Ali Esbati och arbetarrörelsens alla olika skribenter, tankesmedjor och småtöntiga sajter i spetsen. Men de får hålla på. Dags att ignorera dem på allvar och kavla upp ärmarna. Tack och lov har folk börja tröttna. Till slut kommer inte ens Anders Lindberg orka fäktas mot den väderkvarnen själv. 

Vi har begränsad invandring i Sverige. Inte ett enda parti är för helt fri invandring. Och med begränsning innebär just avgränsande regler. Dessa måste vi skärpa för att kunna försvara det ansvar vi nu ska ta med massiva flyktingsströmmar från bland annat Syrien. Vilket vi kommer klara av. Men bara om vi samtidigt dels tar dessa långsiktiga integrationssteg och på allvar börjar jobba på alla flanker samtidigt för att integrationen ska gå fortare. 

Det här handlar inte om att ”gå SD till mötes”. Det handlar om att de etablerade partierna blundat i decennier för de systemfel som vi har och som orsakar en av Europas sämsta integration. Det är inget fel på vår välvilja. Det är fel på vår beslutsförmåga. Det handlar inte om att låta ”rasister” diktera villkoren. Det handlar om att det FEL att 10 000-tals människor, som vi öppnar våra hjärtan för varje år, fastnar i utanförskap, bidrag, inga jobb, fattigdom. För att systemen är dåliga, inte för att för att människor är dåliga. 

Dags att göra om och göra rätt. 

Den här valrörelsen kommer handla om jobb, ekonomi, skola och välfärd. Men borde ÄVEN handla om integration. 

Först då kommer ÖPPNA ERA HJÄRTAN blir något som de flesta svenskar kommer skriva upp på. Vi är inte ett land av rasister. 

 

 

Kränkthets-lexikon

Känner du dig vilsen i dagens debatt? Orolig att trampa på alla dessa minor som den identitetspolitiska frontlinjens soldater placerat? När du bara vill göra rätt. Men inte vet hur. 

Jag har lösningen för dig.

Kränkthets-lexikon – ditt ljus i åsiktskorridorens mörker. 
 

  • Kulturell appropriering = maskerad.

Eller som vänstern säger – ”lajvar”. Maskerad finns inte. Ingenting sker någonsin numera på skämt utan allt är politik. Nu ler du du kanske. Sluta direkt jäkla rasist. 

Exempel: Börje Salming klär ut sig till indian i en kalender. Id-vänstern rasar. Salming lajvar förtryckt minoritet = rasist. Moderaten Bodil Sidén klädde ut sig till Malala. Id-vänstern rasar. Sidén lajvar pakistan/muslim = rasist. Ni fattar. 

Och har ni trampat på en sådan här mina, kan ni få det här mycket slagkraftiga argumentet från id-vänstern kastat i ansiktet  (källa Politruck…förlåt, Politism. Denna oändliga källa av visdom att ösa ur):
 

Är du ”vit”, definitionen är ju lite flytande, får du alltså från och med nu låta bli att i alla sammanhang utklädnad efterfrågas – kalas i olika former sammanfattar väl samtliga tillfällen – får du alltså INTE klä ut dig till följande: 

Indian, Malala, araber, asiater, över huvud taget någon känd person som inte är vit. Det är fortfarande okej att klä ut sig till sexig sjuktsköterska, french maid eller katt. Men du riskerar att beskyllas för att spä på sexism. Är du man och klär ut dig till tjej gör du det på egen risk och får skylla dig själv om du framstår som transofob. Judar är okej att klä ut sig till, Israel är onda. Och det är samma sak. 

Om du är icke-vit får du än så länge klä ut dig till vad du vill. Tror jag. Du är ju förtryckt. Och en minoritet kan inte lajva sin förtryckare, det kallas bara maskerad. Så knock yourself out, klä ut dig till vilken vit person du vill. Du är bara skojig. Det är ju m-a-s-k-e-r-a-d. Egentligen är Salming delvis same och kan därför inte beskyllas att lajva minoritet – han ÄR ju minoritet – så Börje har koll. Respekt Börje. Keep walking. 

Lösning: 
Tacka nej till alla maskerader. Eller gå dit med bara en Venetiansk ansiktsmask. De är fortfarande the safe zone.
 Eller djävulshorn, även kallat ”att lajva liberal”. 

Nedanstående bild publiceras trots risken att Identitets-polisen knackar på dörren när som helst. Eller Afrosvenskarnas riksförbund. 
 

 

  • Normkritik – det nya svarta

Överallt pratas det normkritik och normkritiska projekt står högst upp på prioriteringslistan när exempelvis alla mängder med olika bidrag ska delas ut. Bara hos Vinnova har en stor mängd bidrag delats ut särskilt till just normkritiska projekt. 
 

Vad är då normkritik?

Ja, eftersom en norm är att tillhöra något som anses vanligt och därmed förväntat – exempelvis är 90 % heterosexuella, alltså utgår de flesta från att folk de möter är straighta tills motsatsen är bevisad – är normkritik att ”synliggöra de fördelar personer får för att de tillhör majoriteten”. För att tillhöra normen, det förväntade, ger tydligen personer fördelar. Oklart vilka. Man kan väl förmodligen hitta på allt eftersom, en så kallad ”gummibandsretorik”. 

I grunden bygger normkritiken på den marxistiska maktanalysen där människor förutsätts vara fast i strukturer beroende på kön, klass, sexualitet etc. Och kan liksom aldrig ta sig därifrån. Rätt hopplöst sätt att se på tillvaron kan jag tycka

Den mest populära normen att vara kritisk emot är ”vit heterosexuell man”. Gärna medelålders, då uppnår du bingo i normkritiktävlingen. 

Lösning: om du är vit medelålders heterosexuell man skulle en lösning vara att klä ut dig till något annat. Om inte det innebar ”appropriering” så tyvärr, den dörren är numera stängd. Istället kan du, för att bidra till att ”normerna” försvinner ta på dig lite kajal och låta håret växa. Så att det inte blir så tydligt vilken sexuell läggning du har (nu svor jag i den normkritiska kyrkan, kajal är inte alls gay. Men bättre med kajal än utan, det blir åtminstone en rökridå). Och du slipper alltså kränka folk med din blotta uppenbarelse. Försök också att inte se så medelålders ut, det kan hjälpa.

Kalla inte heller någon för något annat än ”hen”. Eller ”hörru”. It may look like a guy, sound like a guy…. Men nix.  Normen i samhället är även att vara vuxen så för att inte kränka barnen, kalla dem också hen. Eller hörru. 

Vill du lite enkelt bryta normer säg en lördagkväll? Gå baklänges, normen är ju framåt. Ät frukost till middag och sluta hälsa på folk eller titta dem i ögonen. 

 

 

 

  • Rasifierad = du ser ut som en invandrare (inte född i Sverige)

Här fokuseras enbart på utseende. Som en omvänd Fröken Sverige – ser du inte ut som en svensk ÄR du rasifierad vare sig du vill eller inte. Vilket alla adopterade i Sverige regelbundet får känna på. De är liksom tvångsanslutna till id-vänsterns rasifieringsklubb vare sig de vill eller inte, oavsett om deras politiska åskådning inte alls är vänster. 

Är du själv rasifieriad?

Grattis, ingenting som händer eller inte händer dig är ditt eget fel.

Det är bara för att du ser ”osvensk” ut som du missade bussen, inte fick tjejen/killen/killtjejen, inte fick jobbet du vill ha etc. Det har ingenting med det faktum att du har värdelösa betyg som du inte kom in på universitet. Det är för att antagningsenheten (som aldrig träffat dig, bara kollat på din ansökan) är rasister. Och anledningen till att du fick värdelösa betyg har ingenting med det faktum att du spenderade största delen av din gymnasietid på caféer. Lärarna var rasister. Och böckerna. 

Nu är det dessutom fritt fram att använda uttryck som ”husneger” och skriva saker som att ”alla vita män som är gifta med asiatiska kvinnor är egentligen pedofiler”. Och du tillhör nu den lilla skara som får lägga ut identitetspolitiska minor åt alla andra. Kul va? Du är dessutom en av få som faktiskt får diskutera invandring, kultur, mångkultur etc. I själva verket är du nu en del av åsiktspolisen. Grattis. Igen. 

Är du rasifierad men vill inte vara medlem? Är du dessutom inte vänster? (OMG!)

Sorry. Nu är du officiellt Onkel Tom. Eller så kallad ”husneger” (ja n-ordet får användas här. Men ingen annanstans.) 

Lösningen: kräv att få allt du tycker du ha rätt till. För att du har ett visst utseende. Inte är född här, är född här av utländska föräldrar, är född utomlands men kom hit som bebis. Det spelar ingen roll. Du ser inte ut som Emil i Lönneberga. Punkt. (förresten är Emil rasistisk, det finns inte en enda rasifierad person i dom där skitböckerna. Och Emil kör blackface när han klättrar upp i skorstenen). 

Är du inte rasifierad?

Lösning: bara det faktum att du inte rasifierad gör att du är privilegierad. Och vit. Och därmed kollektivt ansvarig för bland annat den amerikanska slavhandeln på 1700-talet (och alla andra skitgrejer den vita rasen uppfunnit, som dansbandsmusik, pölsa, fågeldansen, hockeyfrillan och foppatofflan). Den skulden blir du aldrig av med. Men du kan underlätta genom att kliva åt sidan och ge upp dina privilegier. Vet inte riktigt vad det betyder men jag antar att de menar att du ska ge ditt jobb till valfri rasifierad. Och ditt hem. Och din katt. 

Och det spelar ingen roll att din vita rumpa ligger i en tunnel på en pappkartong du kallar ditt hem och fryser för att du faktiskt är hemlös. Du är vit och tillhör ändå de priviligierade. Tough shit. Även om just hemlösa inte har något att ge bort. Men i teorin. Alltså. 

Vill du diskutera politik? Glöm det. Eller vänta, du får diskutera ”vita” grejer, som ekonomi och arbetsmarknadspolitik. Men ge fan i invandring, integration, flyktingpolitik, jämställdhet, migration. Du är inte rasifierad – talk to the hand. Du fattar ingenting. 
 

  • Diskrimineringsombudsmannen = de kränktas helgon, även kallad Sankt DO

Lösningen på kränkthet är att åberopa Sankt DO. Eller lagen om hets mot folkgrupp. Går inte det, skriv en artikel på Nyheter24 och kalla personen eller företaget rasist.

Är du fortfarande inte nöjd?

Starta en separatistisk sajt. Ordna separatistiska seminarium och möten. Där du väljer ut de som får vara med efter utseende (tänk välja lag till brännboll i skolan). Som jag nämnt tidigare, ordna alltså en omvänd Fröken Sverige-tävling. Utan baddräktsmoment. 
 
.

Punkare eller pamp?

Vi har fått en ny rikspolischef. Det är Dan Eliasson, före detta generaldirektör för Försäkringskassan. 

Om Eliasson säger inrikesminister Anders Ygeman, som utsett honom:

Han är en modern chef, en kommunicerande chef. Inte en sådan som tror att man kan styra med dekret och beslut, sade inrikesminister Anders Ygeman (S).

Ygeman kunde inte ha mer rätt. Om han hade sagt att man liksom inte kan styra Eliasson, med dekret och beslut. Det kommer framgå när ni läst resten av min granskning. 

En gång i tiden var Eliasson punkare i bandet Bad Boo Band, som gjort den fantastiska låten ”Knulla i Bankok” med bland annat den här textraden: 

Så jag tog flyget 
Flyget till Bangkok
 Jag skulle knulla
Knulla i Bankok
 Och jag fick knulla
 Knulla i Bangkok
 Hela tiden

Ett mästerverk. Han tycker att han fortfarande är mer punkare än pamp. Trots att han enligt en artikel i DN är den bäst betalade generaldirektören av alla, med 147 000 kronor per månad. Ungefär samma lön som statsministern har. 

Det tycker inte jag. Snarare är det så att nästan ingen lever upp till epitetet pamp mer än just Dan Eliasson.

Men det har mindre med lönen att göra och betydligt mer med attityden och handlandet. För att med en bild illustrera vad en fackpamp är har jag hittat denna, som är tagen på Gran Canaria på en dåvarande LO-förbundsordförande.

För gemene man blev förmodligen sossen Dan Eliasson (dåvarande GD för Försäkringskassan) mest känd för allmänheten i år, när han under valrörelsen från sitt Twitterkonto fällde detta numera berömda citat:
 

Han blev JO-anmäld direkt.  På grund av att anmälaren ansåg att han brutit mot regeringsformens krav på myndigheters opartiskhet. Vilket man faktiskt kan hålla med om. 

Eliasson själv har en…hrm…bredare uppfattning av vad en GD får och inte får göra.
 

Men andra personers rätt till åsikter verkar han ha lite mer rigid inställning till.

När Eliasson var GD för Migrationsverket förflyttade han en av sina chefer, Lennart Eriksson, till en lägre befattning på grund av sina åsikter. Han drev nämligen en Israelvänlig blogg, som även kritiserade Hamas.  Eriksson anmälde verket för ogiltig placering, och vann. Men när han kom tillbaka från julledigheten sparkades han även från den nya tjänsten. Och valde att återigen stämma verket. Under processen anförde Migrationsverket på 3 av 5 punkter Erikssons åsikter som skäl för avskedet  men trots detta förnekade  Eliasson i media senare att detta var det egentliga skälet utan framhärdade att det var för att Eriksson var en dålig chef. 

2006 var Eliasson statssekreterare åt dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Han anklagades då av Justitiekansler Göran Lambertz att försöka tysta honom när han kritiserade rättsväsendet ett flertal gånger. Dessutom anklagades han vid ett annat tillfälle för ministerstyre då Eliasson ska ha fört samtal med den amerikanska musikindustrins intresseorganisation MPAA, precis innan  Pirate Bay-razzian drog igång. Men Eliasson hade iiiingenting med det faktum att polisen valde att jaga och fälla Pirate Bay precis då, företaget som MPAA avskydde mest av allt. Ingenting alls. Nix. 

Så redan när han arbetade åt förra sosse-regeringen visade han alltså upp sin rätt flexibla inställning till befogenheter och vad som är rätt och fel. 

Eliasson var generaldirektör för Migrationsverket mellan 2007 och 2011. Bland annat genomförde man under hans tid där ett projekt som skulle förena 480 ensamkommande flyktingbarn med sina familjer. Egentligen fanns det 800 barn men målet var 480. Resultatet av detta projekt efter 2 år var…… noll återföreningar. Men på Migrationsverket tyckte man ändå att projektet var värdefullt: ”det gav oss struktur på hur vi ska tänka (….) att redan vid ankomsten fråga om kontaktuppgifter till familjerna”.

Två års projekt och Migrationsverket kommer fram till att man borde fråga barnen om föräldrarnas telefonnummer? Det här är så dåligt att jag faktiskt tappar andan. 

I en rapport till Justitiedepartementet förklarar Eliasson fiaskot med att projektet visade sig vara mer komplicerat än man trott. 

2011 utsågs han till GD för Försäkringskassan. Och här hände det grejer minsann, under Eliassons styre. 

2013 avslöjade Expressen att Försäkringsdirektören Dani Razmgah anställt sin svärdotter (sonens sambo). Tjänsten hade dessutom inte blivit utlyst och ingen annan kunde söka jobbet. Detta avslöjades när interutredningen gick igenom mailen. Då hittade man också bevis för att Razmgah försökt anställa sin fru genom att skicka mail till sina underlydande med frågan om ”det fanns något som passade” samt bifogat hennes CV. Han försvarade sig med att han ”trodde att det var okej eftersom en annan chef precis anställt sin fru”. 

Fallet lades ner utan disciplinåtgärd trots omfattande bevis samt stöd i lagen. Istället, hör och häpna, meddelade Dan Eliasson att han ”med stor glädje” utsett Razmgah till Försäkringsdirektör och höjt hans lön med 12 000, till 107 500 kr per månad. Han fick även ansvar över 4500 medarbetare och ingick i ledningsgruppen.

Anställ dina släktingar, få nytt jobb och högre lön. Minsann. 

En annan som levde efter devisen att det var okej att anställa sina anhöriga var kommunikationsdirektören Jonas Lindgren, som anställdes 2012. Han gjorde direkt en omorganisation och…..anställde sin flickvän. Hennes titel blev chef över Kundkommunikation och han passade också på att höja hennes lön från 38 450 kr till 47 500 kr per månad. Inför rektryteringen hade han och Eliasson kommit överens om att HR-chefen skulle skriva på avtalet och formellt vara kvinnans chef, för att undkomma jäv-anklagelser. Operativt var dock Lindgren sin flickväns chef och attesterade bl a hennes reseräkningar. Han köpte en extern kurs till henne för 193 750 kr och hon åkte på semester med Lindgren utan att behöva ta ut semester (hon fick lön som vanligt).

När Expressen avslöjade hela soppan skrev Eliasson brev till alla 13 400 anställda och kallade uppgifterna ”direkt lögn” och ”lätt parodiska”. Samtidigt avslöjade sex internutredare att de fick order av Eliasson att hela utredningen om jäv skulle avslutas

Expressen avslöjade jävet efter tips och efter några veckor sa Lindgren upp sig själv med dessa ord: 

”Den senaste veckan har tidningen utövat folklig domstol där många känt sig manade att agera domare – däribland en liten grupp av medarbetare. Det tycker jag är orimligt och ovärdigt”

Vi andra tycker att det enda ovärdiga och orimliga i den här situationen är att anställda sin tjej

Eliasson fick till slut pudla och erkänna alla misstag som begåtts på myndigheten. Detta kom i samband med att de skulle ha invigningsfest av det nya kontoret, utrustat med bland annat hamockar. Men partyt i hammocken uteblev alltså då Eliasson tvingades erkänna för personalen vad som hänt. 

Efter avslöjandena om jäv var medarbetarna, helt naturligt, mycket missnöjda
Även Eliassons chef, socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, var missnöjd. Milt uttryckt. Och kallade Eliasson till utfrågning. Eliasson JK-anmäldes dessutom. 

En annan sak ministern ville fråga om, förutom internkulturen att cheferna anställer sina fruar, var varför den säkerhetsansvarige på Försäkringskassan i sin utredning försökt få fram vilka anställda som läckt uppgifterna till Expressen. Detta är ett brott mot meddelarfriheten.

Tänk om det slutade där. Men härvorna kring Dan Eliasson bara fortsätter. För under utfrågningen ville man också få en förklaring till varför Eliasson lagt 38 miljoner av skattebetalarnas pengar på en PR-byrå. Bland annat kostade text och bild till en Facebooksida 18 500 och ”kommunikation kring Fars dag” för 72 500 kr. Uppdateringen om fars dag på Facebook genererade 52 likes.  Eliassons svar var: 

” för att stötta personalen i förvandling att bli mer inkännande gentemot människors behov”.

Jag är säker på att skattebetalarna är oändligt tacksamma för att deras 38 miljoner spenderats så klokt, fyllt av värme och omtanke. Solklart värt det. Eller så hade de hellre velat att miljonerna gick till sjukersättning och annat som är Försäkringskassans faktiska jobb. 

När interutredningen kring Jonas Lindgren väl var klar uppgav Försäkringskassan att man inte tänkte anmäla honom till Statens ansvarsnämnd trots bevisen,  ”för att han redan sagt upp sig”. HR-chefen hade känt till jävet hela tiden, även Dan Eliasson och den här lösningen passade säkert dem båda utmärkt. Detta ändrar de bara dagar senare då det framkommer att Lindgren, trots att han alltså sagt upp sig själv, krävde att få 6 månaders uppsägningstid och lön under tiden. Lite specialregler för Lindgren alltså. Igen. 
 

Nu har Dan Eliasson, mannen som är inblandad i samtliga av dessa skandaler, alltså blivit högste chef över polisen. Men innan han blev det passade han på att göra en grej till: 

Han beslutade att samtliga 13 000 loggade mail på Försäkringskassan skulle raderas

Internutredarna på Försäkringskassan kallar beslutet katastrof och att det nu kommer bli betydligt svårare att avslöja oegentligheter och fusk inom myndigheten. 

Får jag påminna om att det var just via mail avslöjandena om jäv-historierna kom fram, de som Eliasson själv sanktionerade? Det har säkert ingenting alls med detta att göra. Eller så kallas just sådant här beteende för att sopa igen spåren. En term mycket användbar i jobbet …..som polischef. 

Anledningen till att Eliasson raderade alla mail vet bara han men gissningsvis ligger här en hel kennel begravd. Och vi kommer aldrig få veta. 

Nu är Eliasson JO-anmäld. Igen. 

Det känns som en dålig film. Att en person som blivit JO-anmäld två gånger, inblandad i en JK-anmälan mot Bodström, JK-anmäld själv, sanktionerat jäv, slösat bort nästan 40 miljoner på PR, mörkat jäv, raderat mail för att sopa igen alla spår efter andra eventuella oegentligheter etc nu är rikspolischef. 

Är det här verkligen Sverige eller har vi hamnat på Sicilien?

.

Budgetleken

I denna tid av dragkamp och du-är-dum-retorik när det gäller budgetar tänkte jag att det vore bra att påminna alla om vad som hände förra året. Och åren innan.

Regeringen kräver att Alliansen inte ska rösta på sin egen budgetmotion. Eller inte lägga någon alls, utan helt sonika antingen lägga ner sina röster eller rösta på regeringens. Eller rättare sagt, regeringens samt Vänsterpartiets. Under tiden det här bråket pågår har Sjöstedt poppat popcorn och lutat sig tillbaka. Han har allt att vinna – budgeten är redan förhandlad och V är nöjda med sitt inflytande, vilket han definitivt har fog att vara. Den enorma bonusen vore givetvis borgerlig förnedring. 

Hur brukar sossarna göra då? Brukar de rösta på andras budget? Det har ju ändå varit 8 år av opposition, varav de sista 4 med en regering som suttit i minoritet. Precis som nuvarande regering alltså gör. 

Jo, hösten 2013 la man den här motionen. En egen skuggbudget. Som hela sossegruppen alltså röstade på. Hösten 2012 la man också en budgetmotion mot regeringen budget. Och vad hände 2011? Ni fattar. Sossarna har faktiskt lagt samt röstat på sin egen budget varje år i 8 år i opposition. Tänka sig. Så konstigt. Precis som Miljöpartiet gjort. Varje år, senast förra hösten. Trots att regeringen regerade i minoritet och alltså var beroende av SD eller blocköverskridande överenskommelser. Under de fyra senaste åren var ingen i rödgröna blocket ett dugg intresserade av att ”ta ansvar”. Detta lämnade de helt sonika till regeringen. 

Mellan 2010 och 2014 hade Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet (dvs nuvarande regering) 137 mandat i riksdagen. Regeringen Reinfeldt hade 172 mandat ihop och var alltså beroende av röster från antingen S, V, MP eller SD för att få igenom alla propositioner (175 krävs för bifall). Och fick hoppas att SD la ner sina röster när man skulle rösta på skuggbudgeterna och inte röstade på sossarnas. Hade SD tillsammans med MP och V röstat på sossarnas budget något år hade Alliansens budget fallit och därmed utlöst en….regeringskris. 

Detta läge passade de rödgröna utmärkt i valrörelsen, då de och alla vänsterdebattörer inte missade ett enda tillfälle att påminna om att regeringen fått igenom sin politik till mestadel för att SD röstat för regeringens propositioner. 

Hur ser det ut nu? Tja, ungefär likdant faktiskt. Förutom att SD är många fler. Och Alliansen färre.

Precis samma situation som nu alltså uppstått: regeringen Löfven + gröna gubbar är alltså beroende av att SD eller Alliansen, eller båda, röstar för deras förslag. Annars går de inte igenom. Kallas demokrati. Man måste ha en majoritet av rösterna i riksdagen för att kunna få igenom sina förslag. 

Men nu låtsas man plötsligt att läget är heeelt annorlunda. På en punkt är det inte samma: nu sitter vänstern i regering. Där slutar olikheterna från förra parlamentariska läget.  

Den här låtsas-leken regeringen håller på med i sitt ”ta-ansvar-för-landet-bingo” är tröttsam. Ursäkta men var någonstans var den här ansvarskänslan att hålla SD utanför inflytande när Löfven knackade på Åkessons dörr tillsammans med Fridolin och Sjöstedt och gemensamt bröt ut samt fällde en enskild budgetpost? Ja, ni läste rätt. I just det fallet hade rödgröna ett öppet samarbete med SD. Det var inte bara så att de råkade lägga ett förslag som SD också gillade, de skapade situationen tillsammans och samarbetade. Tillsammans med SD gladde sossarna sig över framgången i media. Joje, så mycket för att ”hindra SD från inflytande”. 

Och det ansvar som nu utkrävs är följande: vänstern med sossarna i spetsen kräver alltså att landets samlade borgerlighet ska låta bli att föra sin egen politik och släppa fram en politik byggd på socialism. Bara häromdagen framförde Löfven detta orimliga krav igen. 

Men vad är det han säger egentligen? Jo, att samtliga borgerliga partier ska svika alla sina väljare. 

Löfven kräver att: 

  • Moderaterna ska svika 1 453 517 personer
  • Centern ska svika 380 937 personer
  • Folkpartiet ska svika 337 773 personer
  • Kristdemokraterna ska svika 284 806 personer

Det är dig och mig Löfven kräver att partierna ska svika för att HAN ska få igenom sin politik. Det är din och min röst på en borgerlig politik som han vill kasta bort. 

Totalt vill han att 2 457 033 personers röster ska bli värdelösa. 

Det är nästan hela Stockholms län, Västra Götaland och Skånes län tillsammans. Alla våra röster vill nu Löfven, för att kunna driva socialistiskt byggd politik, ska betyda….ingenting. Vi hade lika gärna kunnat strunta i att rösta. Om Stefan Löfven får bestämma. 

 

Jag tycker att det är bedrövligt vilket förakt mot demokratin Löfven och hans regering uppvisar just nu.  

Drömmen om ett land bestående bara av socialdemokrater kunde inte illustrerats tydligare. Problemet är bara att de har 30 %. Sedan flera val tillbaka. 

Och apropå ansvar visar Löfven hur väldigt illa lämpad han är för att vara statsminister. Helt utan att nämna all amatörmässighet i andra områden – 30-40-50 haveriet i EU-nämnden, schabblet med namnen på nordiska kollegorna etc. 

Det är verkligen dags för sossarna generellt och Löfven samt statsråd i synnerhet att kasta bort dagsikläderna och ta på sig ansvarskostymen. För att vinna val är något mer än att plötsligt få en tjusig titel, nya visitkort och en massa assistenter. 

Det handlar just om att axla ansvaret för landet. Oavsett hur det parlamentariska läget ser ut. Man spelar med den kort man har blivit givna. Punkt. 

Grattis, nu är just det ansvaret ert. 
 

Grattis Anna Westberg!

Det här är Anna Westberg. Hon jobbar för Skiftet, som jag skrev om nyss. 

GRATTIS ANNA!

Du vann priset Veckans Anka, som delas ut av mig till barnsligaste i debatten. 

Om det inte vore så att Skiftet finansieras av arbetarrörelsen med tid skulle jag nästan kunnat gå på att de faktiskt drivs av 16-åriga arga SSU-are och inte proffs. 

Varför vinner just Anna priset? 

Jo, för att hon skickade ut den här nyhetsbrevet till de cirka 32 personer som sympatiserar med Skiftet. 

Mycket roligt att de tror att engagemang MOT MIG ska få folk att sponsra deras webbsida. Om detta lyckas kommer jag själv att kunna ta bättre betalt som opinionsbildare, så mycket impact verkar jag ha, så lycka till. 🙂 Hoppas det går vägen. 

Men allra roligast i det här är att föreningen Skiftet inte har koll på att föreningen Skattebetalarna, som finansierar ett deltidsuppdrag jag har som SlösO är en medlemsförening. Till skillnad från Skiftet alltså. Så är de verkligt ideella. Allt betalas av medlemsavgifter och crowdfunding etc. Detta är alltså ”storföretaget” de syftar på i artikeln. När Skattebetalarna var som störst hade man över 100 000 medlemmar, nu är det nere på några tiotusen mindre.  

Och medan barnen i Skiftet berättar sagor om Storpotäter och Lillstrumpa fortsätter vi vuxna jobba på. 

Trevlig helg. 
 

Vem betalar Skiftet och vad är TTIP?

TTIP – vad är det? Ni har säkert hört förkortningen många gånger. 

TTIP står för Transatlantic Trade and Investment Partnership och ett frihandelsavtal som förhandlas just nu mellan USA och EU. 

Vill du lära dig mer om frihandel och TTIP, följ Frihandelsbloggen

Socialdemokraterna är för TTIP,  Alliansen med. Miljöpartiet är helt otippat emot, de älskar ju att säga ja till saker annars menar jag. I EU stödjer majoriteten av våra svenska parlamenteriker TTIP. LO är också för liksom de övriga fackförbunden. Före detta Alliansfritt, numera Skiftet, som driver opinion för sossarna och LO, är emot. Extremt mycket emot både TTIP och ISDS kan man säga.  Och LO har även de en linje emot, de är för med en reservation – de vägrar accepterar den tvistemålslösning som idag finns och som kallas ISDS – Investor-state dispute settlement.

Det är över huvudtaget faktiskt främst ISDS som har skapat debatt och en massa vänsterröster kastar nu påstående runt omkring sig om att det är odemokratiskt, att amerikanska jätteföretag nu kommer att stämma Sverige för biljoner med dollares. Ja, vi släpper liksom fram alla möjliga typer av ”mörka” krafter med det här avtalet. I vanlig ordning är detta i bästa fall hetsiga överdrifter, i värsta fall rena lögner skapade av den socialistiska vänstern som är emot all form av globalisering och marknadsekonomi.

Som Sjöstedts påstående att TTIP skulle skada folkhälsan (!). Ni får inte heller missa när Kajsa Ekis Ekman med stor konspirationsteoretisk skicklighet påstår att TTIP är fascism. 

Tur att samhället inte bara består av folk som ”känner” saker utan att det finns en och annan med kunskaper. Som Anne Ramberg, VD för Advokatsamfundet och som på sin utmärkta blogg reder ut begreppen kring ISDS och TTIP. 

Den mest effektiva och beprövade formen för detta är att ta tvisten till skiljeförfarande i ISDS form. Detta är en ”privat” tvistlösningsform där parterna själva väljer sina domare. I investeringstvister krävs det av dessa domare att de är väl insatta i internationell rätt, något som ordinarie domstolsdomare mycket sällan är. För att ordna detta har man slutit flera internationella överenskommelser, bl.a. ICSID-konventionen från 1966 varigenom man genom Världsbanken tillskapade ett institut, International Centre for Settlement of Investment Disputes (ICSID). ICSID har varit mycket framgångsrikt. 150 stater har numera ratificerat konventionen. Mål tillströmningen är f.n. ca 40 mål per år. Erfarenheterna av detta är överlag goda. Ibland får investeraren rätt, ibland staten. I 46 procent av målen har investeraren fått framgång helt eller delvis. Det kan inte med fog hävdas att något statsfientligt mönster har utvecklats. En ICSID-dom kan verkställas över i stort sett hela världen.

Officiellt är alltså arbetarrörelsen, bestående av S och LO officellt för TTIP och enig. 

Ändå driver den av arbetarrörelsen finansierade opinoinssajten Skiftet en kampanj mot hela TTIP. Det är just nu deras enda stora projekt.

 Varför? Och hur hänger det här ihop? 

Skiftet är det som tidigare kallades Alliansfritt Sverige. De påstod då och de påstår nu att de inte alls är finansierade. Av någon. De får bara lite frivilliga donationer. Och alla jobbar graaaatis. Jajamensan. De vill förtydliga det här SÅ mycket att de till och med skrev ett helt blogginlägg bara baserat på några små frågor jag mailade dem. Man tackar.

Men smicker biter inte på mig. 

Varje gång någon frågor om pengar fladdrar de fram det här pappret. Som visar att inkomsterna var blygsamma 20 000 förra året. Jag tror på att Alliansfritt, som startades av Björn Fridén 2006, bara var en liten blogg. Då. Men det var länge sedan. Och länge sedan det drevs enbart ideellt utan pengar. 

Nu tror jag att människorna på Skiftet tror att vi andra är lite dumma i huvudet. 

För om man får blogga och skriva åt Skiftet på arbetstid ÄR man finansierad. Tid är pengar. All finansiering handlar inte om kontanter som byter ägare, att finansiera med tid är lika värdefullt. Och det finurliga är – det finns inga lätta bevis. Som exvis transfereringar via fakturor och i årsredovsningar. Fiffigt va? Då kan man dessutom beskylla folk som lägger ihop två och två för konspiratoriska. Som de försöker beskylla mig för. 

Men, det finns bevis 🙂

Björn Fridén jobbar idag med bloggar på S-kansliet = arbetarrörelsen. Robin Zachari jobbar med bl a sociala medier på tankesmedjan Tiden = arbetarrörelsen. 

Sanna Schiller är frilansjournalist. Inte så svårt att tänka sig att hennes uppdragsgivare skulle kunna varit bland annat Socialdemokraterna och LO. Hon har tidigare skrivit i ETC bland annat. Hon uppger på Twitter att hon numera jobbar för Vänsterpartiet, så ju ligger sååå långt ifrån arbetarrörelsen i alla frågor. 

Och själva inititativtagaren till Skiftet, Anna Westberg arbetar enligt egen uppgift som omvärldsanalytiker på Socialdemokraterna = arbetarrörelsen. Visst finns det några skribenter som är studenter och säkerligen skriver åt dem helt gratis. Men långt ifrån alla. 
 

Alla dessa personer som jobbar åt arbetarrörelsen får skriva på arbetstid, ergo är Skiftet finansierat. Med tid. Av arbetarrörelsen.

Men det är solklart att det finns pengar också. För Skiftet skriver inte bara. De annonserar. Joje. Och annonser på Google är som bekant inte gratis. Jag är dessutom svårt att tro att just Google skulle vara en sponsor. 
 

Skiftet är en förening. Registrerad på Badstrandsvägen i Stockholm. På Lilla Essingen. 
 

Så långt ser inget skumt ut. Men, tittar man på en annan sida dyker en c/o-adress upp. 
 

Nu blir man ju nyfiken. Eller hur? Vem är den här Robert Johansson? Som inte finns på Alla Bolag-bilden. Jag kollade runt lite och hittade den här killen: 
 

En landstingspolitiker för socialdemokraterna = arbetarrörelsen.  Och som av en händelse är Robert även kassör i just Skiftet. *

Som bekant jobbade Alliansfritt mest med sociala medier, så även Skiftet. Och på lördag håller de utbildning på ABF. Givetvis GRATIS åt ABF, jag menar de är ju ideella. Mmm. 
 

Som ni ser kan ni strunta i vad Skiftet själva påstår om att de bara är ideellt drivna studenter och sossar vars hjärta brinner för att tjäna det goda. Givetvis får de betalt. För att driva sajten, annonsera etc. 

Skiftet finansieras av arbetarrörelsen med tid framför allt. Men någon betalar annonserna. Gissningsvis skickas fakturan till någon del av arbetarrörelsen. 

För det finns EN sak som Skiftet vägrar svara på i sitt lilla blogginlägg  – min fråga om var folk jobbar. Svårt att räkna ut varför. Jättesvårt. 

Varför är nu frågan. Varför finansierar arbetarrörelsen Skiftet och deras smutskastarprojekt mot TTIP? 

Jo, för att de finansierade Alliansfritt på samma sätt. Fiffigt sätt att ha en organisation vars enda jobb är att med fula metoder kasta skit på motståndaren, en kampanjbyrå för Dirty Campaigning. Nu när socialdemokraterna vann valet vill man ändå hålla liv i satsningen, som ju ändå genererade en del följare på både Twitter och hemsidan. Och därför låter man dem nu driva frågor, som ISDS, på ett mycket mer skitigt sätt än LO och S kan göra själva. Varför ändra ett ”vinnande” koncept liksom. 

 Skiftet är fortfarande Alliansfritt – en av arbetarrörelsen finansierad dirty campaigning-byrå för sossarna. 

Uppdatering (se bilderna nedan):
Och så här ARGA blev minsann Skiftet minuterna efter detta inlägg publicerades: 

Uppdatering 2: 
Robert Johansson på Schibstedt säger att han inte är samma Robert som är kassör i Skiftet och som registrerat föreningen Skiftet. Jag inväntar belägg för detta nu från Skiftet så att vi kan reda ut det. 

Uppdatering 3:
Kl. 22.36 fick jag belägg för att det var fel Robert och jag bytte då ut bilden. Skiftet eller dess medarbetare har fortfarande vägrat svarat. Bilden fick jag en vänlig twittrare. Skiftets tystnad om detta och annat jag frågat, deras ovilja att maila mig utan istället lägga upp mitt mail på nätet tillsammans med ett blogginlägg samt deras reaktioner på detta blogginlägg stödjer bara tesen. 

 

Och det roligaste av all: här kallar Politisms starke man att bli associerad med Skiftet…..trumvirvel…..
 

Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Jag har idag varit med i God Morgon Sverige för att tillsammans med Sonja Schwarzenberger från Arena diskutera om deltid är en kvinnofälla.

Klippet kan ni se här.

Bakgrunden är att Britta Svensson på Expressen skrev en krönika att kvinnor som jobbar deltid får skylla sig själva om de sedan får lägre livsinkomst, sämre pension, sämre karriärer etc. Denna krönika svarade sedan Sonja på. Eller svarade, hon skrev egentligen en helt annan artikel. För Brittas krönika bygger främst på kvinnor i karriären som går ner i tid när de får barn, antingen jobbar de inte lika mycket som sina manliga kollegor eller så går de de facto ner i arbetstid och jobbar deltid. Men Sonja, som jobbar på Arena Idé som finansieras av LO och alltså driver opinion för just LO, skrev om  kvinnor i arbetaryrken som jobbar deltid men vill jobba heltid, många av dem har sökt just en deltidstjänst dessutom. Inte som de kvinnor Britta skrev om gått ner i tid.

Sonja blandar alltså medvetet ihop äpplen och päron här. På ena sidan finns arbetarkvinnor som har deltid, många har sökt den tjänsten och vill uppgradera. På andra sidan finns karriärkvinnor, akademiker som jobbat heltid men som går ner i deltid när de får barn.

Låt oss börja med några fakta.

 Sverige har OECDs högsta sysselsättningsgrad bland kvinnor, knappt 80 %. Attityderna till kvinnors jobb och vem som ska göra hushållsarbete är dessutom i jämställda Sverige betydligt bättre. Men kvinnor jobbar fortfarande i majoritet i kvinnodominerande yrken i offentlig sektor, som inte har individuell lönesättning utan kollektivavtal och därför små möjligheter finns för att påverka lönen själv. Och de utgör fortfarande bara 28 % av de egna företagarna. Enligt SCB jobbar 10 % av kvinnor i tjänstemannayrken deltid och 30 % i arbetaryrken, inte som Sonja hävdar, 50 %. Det enda undantaget i statistiken är äldreomsorgen, där män faktiskt jobbar nästan lika mycket deltid som kvinnorna.

Sonja implikerar, som brukligt är i LO-sammanhang, att människor på något sätt skulle vara livegna. Ofria att välja sin arbetsplats, lämnade åt ett förutbestämt öde. 

Flash: vi lever i en demokrati. Och vi tillhör de aboslut mest fria länderna i världen. 

Folk kan byta jobb när som helst om de inte är nöjda. I teorin. För i praktiken håller jag med Sonja om att det är svårare. Det är nämligen så att LAS-regeln sist-in-först-ut leder till att folk inte vågar säga upp sina fasta anställningar. Även om de vantrivs, blir mobbade eller vill ha en heltid istället för deltid. För då hamnar de sist. Och händer något är det de som blir av med jobb och försörjning. Så blir det när arbetad tid på just den arbetsplatsen alltid trumfar kompetens och total arbetslivserfarenhet. Visst räknas detta även idag i förhandlingar men då kallas det ”tillräcklig kompetens” och den bedömningen gör bland annat facket. Då kan en person bedömas ha tillräcklig kompetens även om de totalt jobbat några år i yrket och trumfar ändå med sina bättre LAS-poäng. Detta skapar inlåsningseffekter.

 Och folk som inte trivs på sitt jobb blir lättare sjuka. Sedan 2011 har psykiska diagnoser varit den vanligaste diagnosen bland kvinnor. Och dessutom orsakar det långa sjukskrivningar.

 Så även Kommunals medlemmar och resten av LO-kollektivet som Sonja jobbar för skulle tjäna på en mer flexibel arbetsmarknad där det är lättare att byta jobb, antingen för att man inte trivs eller för att man vill ha heltid.

 Men istället driver man Rätt till heltid.

 Detta har socialdemokraterna drivit i över 15 år men trots att de satt i regeringsställning 1994-2006 infördes det aldrig.

Vad beror det på? Jo, för att det skulle vara en resursmässig katastrof för alla kommuner. Redan idag har deltidsanställda företräde till fler timmar om det fungerar. Med en lagstiftad rätt skulle alla kommuner och landsting tvingas att göra om alla deltidstjänster till heltid, enligt Sonjas artikel så många som 240 000 tjänster skulle bli göras om. Eller snarare skulle en del försvinna. Givetvis. För om man ökar en persons arbetstid blir det ju totalt färre tjänster. Så inte bara skulle folk bli uppsagda, dessutom skulle man göra det ännu svårare för de nyexade som söker jobb och som redan idag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vidare skulle alla försvunna deltidstjänster leda till att unga och studenter skulle ha betydligt svårare att hitta extrajobb. I en perfekt värld skulle alla få jobba exakt när de vill. Problemet är att det inte fungerar så. För många av de offentliga jobben är skiftjobb. Hur ska kommuner och landsting kunna schemalägga vården och äldreomsorg med bara heltider? Detta är också främsta skälet till varför S aldrig infört rätt till heltid – kommunerna skulle få jättestora problem. Samtidigt vill man helst förbjuda RUT, en reform som ökat kvinnors företagande enormt, gjort kvinnors svarta jobb vita och som underlättar för framför allt kvinnor att kunna jobba mer och inte gå ner i deltid. 

 Och det är här retoriken från vänstern aldrig går ihop.
 

  • Å ena sidan hävdar de fackliga rättigheter och rätt till heltid, deltid är en kvinnofälla. Vi ska jobba mer. Å andra sidan pratar de om att dela på jobbet, införa 35-timmarsveckor, att vi ska spendera mer tid och mindre pengar. Konsumera mindre. För klimatet.  
     
  •  Å ena sidan kämpar man sig blå för att karriärkvinnorna ska kvoteras i bolagsstyrelser och jobba ännu mer, de ska inte gå ner i deltid och inte hämta barnen tidigt från dagis. Inte heller vara hemma mer än 6 månader med barnet.  Å andra sidan ska man ta bort RUT som möjliggör bland annat för karriärkvinnor att kunna jobba så mycket det krävs för att göra just karriär.  Och att dessa kvinnor, som då jobbar så mycket, ska ändå inte tjäna mer pengar. För det är orättvist. 
     
  • Å ena sidan sliter kvinnor ut sig för att de jobbar för mycket, tar hand om hushållet, barnen och sina föräldrar. Å andra sidan ska de jobba mindre. Fast inte deltid. Mer, fast mindre. Och RUT, för barnvakt och barnpassning, ska bort. Även om de med lägst lön är de som gynnas av RUT, höginkomsttagarna har alltid kunnat köpa tjänster även utan RUT. 
     
  • Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb. Å andra sidan förhandlar LO villkoren och alla har kollektivavtal. Ingen kvinna kan förhandla själv. Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb, å andra sidan ska man förbjuda alla alternativ till en offentlig arbetsgivare så att de har ännu färre valmöjligheter att byta jobb om de vantrivs.

För en viktig faktor för att kunna byta jobb om man inte är nöjd, t ex med tiden, är att kunna välja arbetsgivare. Och med inträdet av de privata välfärdsföretagen har offentligt anställda, bland annat just Kommunals medlemmar, fått en mängd olika arbetsgivare att välja på. Men det här vill Arena och LO tillsammans med regeringen alltså ta bort. För i och med att förbjuda vinst i välfärdssektorn kommer man effektivt samtidigt ta bort möjligheten för folk att välja en annan arbetsgivare än kommunen eller landstinget. 

Men fakta kvarstår att idag trivs anställda i privat sektor bättre än  i offentlig välfärd.  Och de är mindre sjuka, 5,7 % istället för 7 %. De tjänar dessutom 2 % mer. Inte ens Kommunals egen rapport kan påvisa att anställda trivs sämre på privata företag trots att de gjorde ett gott försök i våras. 

Visst är antal deltidsanställda något fler i privat sektor. Men hur sjutton skulle företag som i åratal hotats med att bli förbjudna, och som nu i realiteten riskerar just detta, våga heltidanställa? Om LO är intresserade av långsiktighet får man låta bli att hota företag. Ett tips inför framtiden. 

 Sonja tar också upp livslönen – att kvinnor påstår tjäna 13,4 % mindre under en livstid än män. Den där siffran är jag så trött på. Det är den som ligger bakom påstående om 3,6 miljoner kronor som till och med borgerliga debattörer svänger sig med. Men den tar inte hänsyn till yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid. Helt uteslutande de mest väsentliga för löneutvecklingen. Att Medlingsinstitutet ens mäter utan dessa faktorer är en gåta för det säger ju absolut ingenting. I själva verket är skillnaden 5,8 %. Så nej Sonja, det skiljer inte 4000 kr per månad mellan kvinnor och män med samma yrke. 

Varför jobbar då kvinnor deltid och inte män?

Bra fråga, de vill väl umgås med sina barn kan jag tänka. Att under några år få mer tid när barnen är små för att de är det så liten tid. Alla val man gör leder till konsekvenser.

Jag ogillar verkligen den är dummifieringen som framför allt vänstern håller på med, nu senast Sonja i sin artikel, som målar ut kvinnor som offer som inte förstår något.

 Vi är inte dumma. Vi är inte oinformerade, det är 2014 och det har aldrig varit så mycket information och så lättillgängligt som nu. Och vi är sannerligen inga offer. Vi tar beslut och tar konsekvenserna, som att vi tillfälligt halkar efter i karriären, i pension, i lön. För att vi föredrar att vara med våra barn när de är små.

Det finns saker som är viktigare än jobb och pengar. Tid. Och kärlek. 
 
Varför gör inte männen det här då? Vill inte de vara med sina barn? Säkert. Men i många familjer är det omöjligt att ha två deltidsarbetande. Och då trumfar väl kvinnans vilja mannens. Gissar jag. Men det kan bara varje enskild familj svara på.