Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du bli prenumerant på bloggen och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Hej, det här är vinst

Då är det dags för andra lektionen i ”Ekonomi för socialister”. 

Idag tänkte jag att vi skulle prata om vinst. 

Jag vet att många av er tror att pengar växer på träd. Eller att det finns en kran man bara kan öppna och pengarna sprutar in i till exempel staten. Behöver man mer är det bara att skruva på ratten. Men så fungerar det alltså inte. 

I förra lektionen gick vi igenom hur pengarna kommer IN till staten – från företag och anställda i företagen som betalar skatt. På sin lön, på vinsten, på saker de köper och så vidare.  Skatten är sedan det stat, kommun och landsting kan använda för att betala skolor, vägar, tåg och sjukhus etc. 

Vad sa du där bak? Du hängde inte med sist? Nej, okej.
 

Vad är då vinst? 

Egentligen är det enkelt. Vinst är det som blir kvar när du betalat de kostnader du har. Intäkter minus kostnader alltså. 

 

Ex. Ett företag gör sylt.

Vad sa du med kepsen? Ingen sylt? Okej, ett företag gör palestinasjalar. 

De köper in tyg och syr sjalar. Varje sjal kostar 10 kronor i material och 30 kronor i löner och andra fasta kostnader, som hyra. Priset de säljer sjalen för är 50 kronor. 

Vinsten per sjal blir: 50 – 40 = 10 kronor. Detta innebär att företaget har en vinstmarginal på…..någon som kan procent här?

10/50 = 0,2. Det vill säga 20 %. 

Att ha en vinstmarginal på 20 % är väldigt bra. Många företag har inte det utan betydligt lägre. 

Ja, du där borta? Okej, du tror att sjalföretaget har det så här? De badar i pengar? Har stora skattkistor fulla? Som alla företag? Mmm. 
 

Nej, du med svarta tischan. Företagare har det alltså inte så här. Ingen kan simma i pengar. En vinstmarginal på 20 % som i exemplet är i själva verket ett mycket bra resultat, många företag har lägre. 

Vid årets slut betalar alla företag skatt på vinsten. Det kallas bolagsskatt och är 22 %. Den betalar man alltså OM man gör vinst.  

Det finns olika sätt att minska vinsten så att man slipper betala bolagsskatt, exempelvis utnyttja koncernbidrag som LO gör i alla sina verksamheter, bland annat tidningen Arbetet. Men det har jag skrivit om separat. 

Alla företag måste ha som syfte att gå med vinst enligt Skatteverket. 

Oj, nu sprängdes din hårddisk här framme alltså. Mmm. Jag ser det. Ja, du, det är inget att göra något åt tyvärr.

Jag kan blåsa på den om du vill?
 

Men det är alltså sant att man måste göra vinst för så här står det på Skatteverkets hemsida: 
 

Företag måste lägga pengarna på hög för att kunna ha om försäljningen exempelvis något år går dåligt. Då kan den gamla vinsten, från andra år, betala exempelvis löner till anställda så att företaget inte behöver avskeda folk så fort. Eller företaget har pengar att köpa ny utrustning för, så kallad ”investering”. 

Alla företags mening är alltså att göra vinst. 

Ju bättre ett företag går, ju mer vinst ett företag kan skapa, desto fler personer kan de anställa. 

Nej, folk som arbetar åt företag är alltså inte sådana här:
 

I en marknadsekonomi, vilket bland annat Sverige är, kan folk välja arbetsgivare precis när de vill. Och rösta med fötterna. Att arbetstagarna har fler än en arbetsgivare att välja mellan gör att de kan välja bort dåliga bolag och detta skapar press på företagen att inte bara ha nöjda kunder utan också nöjda anställda. 

Hur gör man då vinst? Någon som vet?

Ja, du med hatten? 

 

Du tror att företagare har det så här? Driva företag är enkelt, göra vinst ännu enklare?
 

 I själva verket är det mer regel än undantag att du få ta låg eller ingen lön företagets första år. Om pengarna tar slut går lönerna till dina anställda först, det är olagligt att inte betala folks lön. Men det är inte olagligt att inte betala din egen.

Du står alltid sist på lönelistan alltså. Det är också dina helger, kvällar och semestrar som ryker om det händer något. Du jobbar mer än du någonsin gjort, för mindre pengar än som anställd. Framför allt i början.

Faller du har du inget skyddsnät. Vilket dina anställda har. 

Den här bilden är närmare verkligheten. 
 

Ibland har du inte råd att betala din egen lön, eller ge dig själv löneförhöjning utan du får helt enkelt vänta till slutet av året och se om det blir någon vinst. Har du gjort bra ifrån dig och det finns vinst kan du då få något som kallas ”utdelning”. I media kallas detta vinstdelning. 

Vad håller ni på med? Varför reser ni er upp? Hallå, lugna ner er. Lugn! Nu sätter sig alla ner igen. Okej?
 

Jag vet att ni hatar vinstdelning men ingen av er fattar ju vad det är. Vi tar det långsamt. 

Vinst uppstår när man lyckats sälja mer saker än man har kostnader att betala. Okej? Det har vi ju nyss rett ut.  Som egenföretagare jobbar man mycket mer än som anställd, faktiskt jämt. Om du gör vinst kan du få tillbaka lite av de saknade lönerna och/eller kompensation för att du jobbat på helger, på semestrar etc för i egenföretagarens värld finns inte ordet ”OB-tillägg”. (tillägg på lönen för obekväm arbetstid)

Du kan få aktieutdelning vid årets slut. Men bara en viss procent på företagets totala lönesumma och eget kapital och det krävs att du gick med vinst. 

Har du andra som investerat i ditt företag – exempelvis om din farmor köpt 10 % av dina 1000 aktier – måste du dela med dig av den utdelning du får göra enligt reglerna, till henne. 

Lagen reglerar alltså hur mycket utdelning du kan ta. Det gör du inte själv. 
 

Så en gång om året kan dina investerare, de som tror på ditt företag och vill hjälpa dig med kapital så att du kan investera,  få ”ränta” på den investeringen. Pengarna har de ju satsat i ditt företag och sitter alltså där och inte på banken, där man får faktiskt ränta. Istället har du lånat pengarna. En gång om året ger man därför investerare ränta på sina pengar, i form av aktieutdelning. Om man aldrig någonsin ger någon utdelning – varför skulle då folk låna ut pengarna till dig istället för exempelvis till banken eller köpa aktier någon annanstans? Och utan andras pengar är det svårt att ha råd med att investera. 

Det är många gånger enklare att helt enkelt sälja delar av företaget (aktier) än att gå till banken och låna när du behöver pengar. 

Att dela ut vinst – aktieutdelning – är ränta till de som lånat ut pengar till dig. Eller kompensation till dig själv för saknade löner och semestrar. 

Oj, behöver du kräkas? Toaletten finns utanför dörren till höger.
 

Jag förstår att det är lite mycket att smälta just nu. Ni har ju alla trott att alla företagare ser ut så här: 
 

Att de bor så här: 
 

Och har det så här: 
 

Men i själva verket har majoriteten det så här: 
 

Vet ni hur stora de flesta företagen är i Sverige? Ni tror industrier? Ja, det kan man kanske tro när man hör politiker prata.

Men i själva verket har 99,4 % av alla företag 0-49 anställda. Hela 74 % av företagen är enmansföretag. 

Det är alltså dessa som måste strunta i sin egen lön. Och som måste jobba jämt och lösa alla problem. 
 

Vinst är alltså något BRA

Och när vi ändå är igång är det lika bra att ta upp elefanten i rummet: vinst i välfärden. För det är alltså ingen skillnad mellan de företagen och andra företag. Skatteverket kräver att de också ska ha vinst som syfte. Även kommunerna avkrävs överskott av sina verksamheter. Det står nämligen i lagen.

Enligt Kommunallagen måste alla kommuner lägga budgetar som ger överskott på minst 2 %. 
 

När privata företag konkurrerar med det offentliga vad gäller skolor, vårdcentraler, hemtjänst och så vidare så ska de göra det på samma villkor. En friskola får exempelvis exakt samma ersättning per elev som en kommunal och ingen av dem får ta en enda krona i extra avgift, inte ens för en utflykt eller ett biobesök. Allt ska skolan klara på skolpengen. Friskolor kostar alltså inte en enda krona mer i skattepengar än en kommunal. 

Eller vänta, de kostar ibland mindre. För många kommuner ger sina egna skolor extra pengar om de gör förlust. Även om de då måste kompensera friskolorna är det många kommuner som helt enkelt struntar i det. Många kommuner låter också egna skolorna slippa olika kostnader, exempelvis kan man lägga fastigheterna i ett annat bolag och via ett annat konto och skolan slipper då kostnaderna för det. Men det händer aldrig det omvända, att friskolor får mer pengar av kommunerna är de kommunala skolorna. 
 

Det finns en rad kostnader i olika välfärdsföretag. Här har jag gjort enkla tabeller med de vanligaste kostnaderna för att ni lätt ska kunna se. 
 

Hänger ni med? Du med rött hår, är det solklart?
 

Kostnader och intäkter igen alltså. I tabellerna ser ni intäkterna för en skola respektive ett äldreboende. När kostnaderna är betalade blir det som finns kvar alltså vinst. 

Hur mycket vinstmarginal har då exempelvis friskolorna i snitt? Eftersom det ju pratas så otroligt mycket om dem och deras vinst. 
 

3 % i snitt, alltså en procentenhet högre än vad kommunallagen kräver att kommunala skolor måste ha. Det är det vi bråkar om. Vårdföretag har i genomsnitt 7 %. Inga 20 % alltså som i exemplet med palestinasjalen. Och av vårdföretagen är 93,3 % små företag med 0-19 anställda. 

En del kritiker menar att de företag inom välfärden som gör vinst bara gör det genom att ge medborgarna sämre service, ha färre anställda etc. 

Men som ni ser finns det alltså många rattar att skruva på. Och vanliga sätt att spara pengar är till exempel att göra saker EFFEKTIVARE.

Bättre schemaläggning, en centraliserat IT-avdelning för massa enheter, samma med personalavdelning, bättre förhandlare när man gör inköp så att man får lägre priser på mat, lakan etc. Och så vidare. 

För när kunder har flera olika alternativ att välja på kommer folk välja det bästa.

Så de som inte kan leverera något bra kommer inte få några kunder.

Låg kvalitet = få kunder. Och vad händer när kunderna blir för få och intäkterna blir så låga att kostnaderna är större?

Jo. Detta. 
 

Man KAN inte göra vinst om man inte levererar något som folk vill ha. Det är omöjligt. Då gör man till slut förlust och när tidigare års vinster, som man sparat, är borta blir det till slut konkurs. Företaget kan inte betala sina räkningar. 

Att ett företag gör vinst är alltså ett BRA BETYG. De sköter sin ekonomi och de har en produkt eller tjänst som folk vill köpa. De levererar kvalitet. Gör de inte vinst kommer de till slut att gå i konkurs. Folk blir av med jobbet, företaget försvinner. Inte bra. 

Börjar det bli mycket nu?
 

Slutsatserna här är alltså att även i välfärden är vinst ett krav och är något bra. Överskottet behövs för oväntade händelser och att kunna investera. Aktieutdelning är en typ av ränta för att folk ska vilja låna ut pengar till företaget för bland annat investeringar – ger man ingen ränta kommer ingen vilja sätta in sina pengar där helt enkelt. Det finns en risk med att låna ut pengar till företag för de kan alltså gå i konkurs och då försvinner dina pengar. Borta. För den risken vill du ju ha betalt och det är aktieutdelningen varje år. Det dåliga är låg kvalitet. Och att verksamheter gör underskott för DÅ blir det dyrare för skattebetalarna – kommunala verksamheter som inte gör överskott måste få pengar nämligen. 

Så förbjuder man aktieutdelning kommer alltså företaget ha jättesvårt att hitta nya pengar för investeringar.

Och ägarna som skjutit upp sin lön, inte tagit semestrar etc kommer alltså ha jobbat gratis för ingen möjlighet kommer att finnas att vid slutet av året få kompensation.

Tough shit. You loose. 

Då tror jag att vi rundar av här. Till nästa lektion. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Den genomsnittliga utdelningen i friskoleföretag är 0,76 %. Och det i hela välfärdssektorn de små företagen som har aktieutdelning. De stora företagen, koncernerna som får mest kritik, ägs av riskkapitalbolag. De har NOLL i utdelning år efter år. Deras affärsidé är att aldrig ta utdelning från sina bolag. Istället organiserar man dem bättre än innan man köpte och efter ca 10 år säljer man vidare och då är förhoppningsvis företaget värt mer pengar än innan man köpte. Det är då man gör sin vinst. Att sälja och köpa företag kan inte ens den mest stalinistiska politiker förbjuda, det är omöjligt. Så genom att förbjuda vinstutdelning straffar man egentligen inte de stora bjässarna man vill åt utan istället alla de små företag med företagare som ibland går på knäna av allt jobb och som får strunta i sin egen lön. 
 

LO planerar bort 17 Mkr

Min princip är att har man hög svansföring i en fråga ska man hålla rent framför egen dörr först. 

Mitt inlägg om LO-tidningen Arbetets egen skattemoral har genererat över 50 000 unika besök hittills. Det visar sig att fler har samma filosofi som jag. 

Det här tvingade tidningen Arbetet att fundera en dag, krishantera och sedan svara mitt blogginlägg. De tycker inte LO och de själva gjort något fel utan förklarar skatteplaneringen med att de ”betalar tillbaka till LO”. 
 

Av flera upprörda röster på Twitter hördes sossarnas omvärldsanalytiker högst, han jobbar på högkvarteret. Och tycker inte koncernbidrag är skatteplanering alls. 

Även sossarna försvarar alltså koncernbidrag med att det inte är skatteplanering alls. För att det är lagligt. Om man är välfärdsbolag däremot, då är det skatteplanering. Mmm.

Men nu är det så att all skatteplanering som INTE är lagligt kallas skattebrott och inte skatteplanering. Det är själva poängen med skatteplanering, att man inom lagen planerar för att betala så lite skatt som möjligt. Det kan man bland annat göra med just koncernbidrag. 

Vad är då ett koncernbidrag?
 

Ni kan själva läsa att själva syftet med koncernbidrag är att minska skattebelastningen. Lämnade koncernbidrag minskar vinsten i ena bolaget och det bolag som tar emot bidraget måset skatta för bidraget.  Syftet är att utjämna resultatet. Det ger en möjlighet att alltså planera mellan sina bolag så att den totala skatten blir så låg som möjligt. Skatteplanera alltså. 

Men tongångarna om att minska sitt företags skatt är råa, från vänster. 

Magdalena Andersson tycker att det är ”stötande” att inte vilja betala så mycket bolagsskatt som möjligt. Framför allt tycker om hon det om verksamheter som finansieras av skattemedel. 

Håll den åsikten i minne, för vi ska återkomma till det snart. 
 

Aftonbladet, sossarnas partitidning, har drivit den här frågan extra hårt. Bland annat har de beskrivit hur koncernbidrag fungerar i en artikel om välfärdsbolag, med det här citatet från Skatteverket. Och Karin Pettersson tycker att det är bra att de som smiter från bolagsskatten hängs ut. De hotar välfärden. 
 

En av de största kritikerna mot skatteplanering och mot att verksamheter som får skattebidrag kan göra vinst är LO.
 

Men hur är det då med LO:s egen gård? Har de städat där först innan de höjde tonläget i debatten? Vad tror ni?

När man läser deras årsredovisning från 2013 hittar man direkt det här. 
 

Hälften av LO:s intäkter är bidrag. Exakt hur mycket som kommer från staten och hur mycket som kommer från ex AFA försäkring framgår fiffigt nog inte men eftersom summan är på 216 miljoner kronor är det lätt att se att alldeles oavsett AFA Försäkrings bidrag är en betydande summa……skattepengar. I det avseendet är alltså LO precis som vilken verksamhet som helst som finansieras av skattemedel. 

Den springande frågan här är varför. 

Varför ska en organisation som har 1,3 MILJARDER i eget kapital, både bundet och fritt och som 71 miljoner i kassaflöde, överhuvud taget få en enda krona i bidrag av mina skattepengar?

En politiker ansvarig för det här får gärna ringa mig och förklara. 
 

 
Så, hur står det till med skattemoralen på Norra Bantorget då?

LO är en avancerad apparat med mängder med aktiebolag och till och med ett utländskt bolag. Som av naturliga skäl inte är så lätt att få insyn i. Man undrar ju vad ”utländskt bolag” är för något. Det har säkert ingenting alls att göra med skatteplanering. 
 

LO är alltså moderbolaget i den här företagsstrukturen. Och de får bidrag i form av skattepengar. Börjar man sedan kika på deras alla bolag hittar man en röd tråd: koncernbidrag och aktieutdelning. Båda kritiserar LO och S andra bolag i mycket högt tonläge. Pengarna ska inte gå till vare sig koncernbidrag eller aktieutdelning (vinstdelning i debatten). 

Men ska man betala maximalt med skatt ska man alltså hålla sig borta från både koncernbidrag och aktieutdelning, för båda är valfritt. Man måste inte. Men LO vill.

Alltså har de till exempel i sitt dotterbolag Bantorget Förvaltning AB gett sig själva en utdelning på nästan 2 miljoner kronor.   
 

Bantorget gav också LO (modern) hela 27 miljoner i koncernbidrag. Totalt kunde de, efter erhållna koncernbidrag, dra av vinsten de gjorde med hela 24 miljoner. Och skaffa sig…..NOLL kronor i skatt. Året innan drog de ner vinsten med 40 miljoner och betalade därför bara 659 000 kronor i skatt. 

Vad skulle de då ha betalat i skatt om de inte gjort koncernbidrag?

2013 sparade de 5,2 miljoner. Och 2012 sparade de 8,8 miljoner. Totalt 14 miljoner kronor alltså. På bara två år som LOs eget bolag slapp ge till staten och som därmed inte gick till välfärden. 

 

Även i det helägda dotterbolaget Spaden AB lämnade man 2013 koncernbidrag till LO, på 3,7 miljoner kronor. Och hepp, så slapp Spaden skatten helt och hållet. Även 2012 lämnades koncernbidrag, vilket trollade bort skatten.

Där sparade de 1,3 miljoner i skatteutbetalningar som annars kunde gått tillbaka till staten och betalat välfärd. 
 

Även LO Service gav 2013 LO koncernbidrag. År 2013 uppgick de till 1,4 miljoner och 2012 till 1 miljon.

Det blir 528 000 kronor som inte gått till bolagsskatt i det bolaget och som kunde gått till välfärd. 

De omsätter över 14 miljoner men lyckas ändå göra mycket liten vinst och därmed betala mycket lite skatt. 
 

Plötsligt dyker ett holdingbolag upp, vars enda verksamhet är att förvalta fast och lös egendom och har noll anställda. Men aktieutdelning har de. 20 miljoner kronor för 2013 delades det ut och LO äger 68 % av bolaget. Holdingbolaget äger alltså alla aktier i Lagern 11 AB, som äger och förvaltar tre fastigheter. Det är därifrån utdelningen kommer. Inte konstigt i sig, man får ta utdelning. Men som ni ser är LO:s koncernstruktur avancerad. 
 

Dotterbolaget Örenäs Slott och Egendom, som äger fastigheterna som Örenäs Slott sedan hyr ut som hotell och konferens lämnar också koncernbidrag. På två år hade de lämnat 4,6 miljoner till LO. Skatten 2012 blev därför noll och förra året bara 116 000. 

Där har ni ytterligare 1 miljon LO kunde betalat in i skatt och som kunde gått till välfärden. 
 

Nedan ser ni tidningen Arbetets koncernbidrag 2009 och 2008 som jag tog med igen för att visa hur allt hänger ihop.

De lämnade då 1,2 miljoner i bidrag på två år och minskade därmed skatten med 300 000 kronor. Som kunde gått till välfärd istället. 
 

Folkets hus är ett annat av LO:s företag men där äger de inte 100 % utan 32 %. De skickade 2013 hela 3 miljoner i koncernbidrag till sina ägare.

Gissningsvis gick i alla fall 32 % till LO så där är en miljon kronor och därmed 220 000 som inte betalades i bolagsskatt
 

Koncernbidragen, de som finns under Not 10 nedan, har sedan använts för att balansera förlusterna i moderbolaget. Som LO gör varje år. 

Detta här alltså syftet med koncernbidrag – att totalt sett minska skatten. Det är fullt lagligt. Men något LO själva inte tycker andra ska få syssla med, främst de som likt LO, tar emot skattepengar. 
 

Bara de två senaste åren har alltså LO med avancerad skatteplanering och bolagsstruktur, med diverse olika dotterbolag och även utländskt bolag samt en stiftelse, som båda alltså erbjuder noll insyn för oss som vill kika in, undvikit många miljoner i skatt. 

LO tar emot enorma skattebidrag varje år. Magdalena Andersson, vår finansminister, tycker att de som gör det ska betala bolagsskatt och inte ägna sig åt skatteplanering. 

Ändå har LO sparat 17 348 000 kronor på sin planering. Pengar som kunde gått till välfärd. 

Det är häftigt när andra betalar skatt. 
 

Tjuvar

Det blev en spännande kväll. 

Jag kommenterade nämligen en tweet som åkte förbi utan att tänka på det nämnvärt. Jag hade inte ens någon aning om vem han var mer än vänster, givet vad han skrev.

Det visade sig vara den politiska redaktören för fd LO-tidningen, numera Arbetet, Martin Klepke. Och det blev snabbt en kul ordväxling. 
 

Klepke kallar alltså alla privata välfärdsföretag för tjuvar. De STJÄL skatter. I linje med Margot Wallströms retorik på torget i Sundbyberg i valrörelsen alltså, där hon kallade Alliansens politik för ”väpnat rån”. 

Det ännu mer anmärkningsvärda tycker jag är både bristen på någon humor och självdistans och att det är JAG som är otrevlig plötsligt. Jag blir så less på att vänstern tror att de kan använda vilken retorik som helst men när man bemöter den på samma nivå blir de förbannade och/eller ledsna i ögat.

Kan man inte leken tåla ska man inte leka alls. Men det här med olika regler för dem och för oss andra går som en röd tråd och jag ska strax förklara vad jag menar. 

Den här diskussionen gjorde mig hur som helst nyfiken på Tidningen Arbetet så jag gick in och kollade lite på deras egen ekonomi. Arbetet ägs av aktiebolaget LO Mediehus där LO är enda ägaren. 
 

De säljer i princip bara till andra ”koncernföretag”. 
 

Det roliga börjar redan på första sidorna där de beskriver sin webb. För LO har 1,3 miljoner medlemmar. Tidningen är LOs och vänder sig till visserligen främst till förtroendevalda men har ju en enorm bas av läsare i grunden. 

Deras webb drar 60-80 000 besökare per månad. Min blogg, som jag driver ensam och utan att vara del av ett 1,3-miljonersnätverk, drar…..80 000 unika per månad. Med en peak i just december på 114 000 unika. Månaden då Arbetet skyller på……december. Tja, eller så är ni bara för tråkiga helt enkelt. 
 

Hur bra går då tidningen finansiellt?

Så där, är svaret på frågan. 
 

Ingen vinst i år alltså. Eller förra året, då gjorde man ett ännu sämre resultat på hela 1,2 miljoner kronor. 

En sak som just privata välfärdsföretag gör är att de betalar skatt på sin vinst medan kommunala aktörer, alltså konkurrenterna, inte behöver betala någon skatt utan det eventuella överskott får de behålla eller skicka tillbaka till kommunen direkt om de har otur.. 

Klepke, eller ”privata välfärdsföretag stjäl”-mannen tycker alla företag ska betala skatt och bidra. För när andra företag inte betalar skatt på sin vinst är det förkastligt. Tidningen han själv jobbar på jobbar däremot hårt på att undvika att göra vinst överhuvud taget. 

Och ingen vinst – ingen skatt. 

Alltså bidrog, som ni kan se i resultaträkningen ovan, Klepkes egen arbetsinsats till NOLL i bolagsskatt 2013. 

Zero dollares. Det är häftigt att betala skatt – om någon annan gör det.

Det är väl därför Tidningen Arbetet generellt och Klepke i synnerhet hatar vinst – de vet inte hur man gör vinst själva. 
 

Det här gjorde mig ännu mer nyfiken och jag kikade därför på åren innan. 

Och se där, ingen vinst vare sig 2011 eller 2010 heller. Arbetet har alltså inte gjort vinst på 4 år, minst, och därför inte heller bidragit med skatt från sitt aktiebolag på lika länge. 
 

Tittar man längre tillbaka ser det exakt likadant ut. Arbetet går med lite förlust varje år förutom det året då de backade rejält. 

Men här upptäckte jag en sak. 
 

 Vänta lite. Ser det inte lite skumt ut på näst sista raden?

Resultat efter finansnetto 2008 och 2009 är plus. Som ni ser 218 387 kronor 2009 och 904 990 år 2008. Men ändå gör Arbetet ingen vinst i slutändan. Varför då?

Jo, ser ni Not 10. Den kollade jag upp. Och den visar sig tillhöra……koncernbidrag. 
 

Koncernbidrag? Var har jag hört det någonstans? Ah, just det ja. I debatten om…….vinst i välfärden. För det är just en del stora bolags upplägg med koncernbidrag som fått vänstern att koka
 

Så senast LO-tidningen gjorde vinst, alltså 2009 och 2008, minskar de vinsten till strax under noll och slipper fiffigt nog på detta sätt, genom att skicka pengar i koncernbidrag till LO, att betala skatt helt som bolag. 

Det kallas skatteplanering med ett annat ord och en sak en enad vänstern ÄLSKAR att kasta på privata företag så fort de kommer åt. Som tecken på att privata företag är giriga Krösus Sork-typer.

En annan sak värt att notera är att Arbetet samtliga år från 2013 till 2008 verkar ha exakt samma kostnader som intäkter just aktuellt år. För mig som företagare och som läst och analyserat många årsredovisningar förefaller detta vara ganska märkligt. Ett företags intäkter och kostnader fluktuerar mellan år och inom kostnadsslag. Men Arbetet verkar nästan med precision år efter år matcha intäkterna med kostnaderna. 

En slump?

Oavsett vad är det helt uppenbart att Klepke och hans tidning Arbetet har en uppfattning om skattemoral när det gäller sig själva. Och en annan när det gäller resten av samhället. 

En godis till dig, två till mig. En godis till dig, två till mig. En till dig………

/ Rebecca Weidmo Uvell

 

Lögn, förbannad lögn och statistik

LO har släppt en rapport om jämställdhet som de döpt till ”Jämställdhetsbarometer”. 

Rapporter släpps hela tiden av olika aktörer i syfte att påverka politiker men kikar man in på regeringens hemsida hittar man en direkt kommentar av ansvarig minister Åsa Regnér. Ni vet, hon från fackförbundet Vision? Att en minister med egen facklig bakgrund och som dessutom ansvarar för just jämställdhet kommenterar en rapport är i och för sig inte så himla märkligt. 

MEN så tittar man längst ner på sidan. Och vad ser man där?

 

Texten i blått. 

En länk. Regeringen har lagt upp en direktlänk till rapporten, det vill säga, de har lagt upp LO:s pressmeddelande på regeringens hemsida. Fräscht. Inte alls att blanda ihop den folkvalda demokratin med egenintressen. Inte alls. Poff, så skickar regeringen sina undersåtars trafik till sina polares hemsidor. Varsågod. 

Men så har vi också en statsminister som tar regeringsplanet till LO-förbunds egna kongresser. 

Vad säger då den här rapporten? Ja, klickar man alltså på direktlänken kommer man direkt till LO:s hemsida och kan läsa slutsatserna av rapporten. 
 

Det låter onekligen mycket spännande. ”Dags att avslöja myten om kvinnors arbetsliv”. Som kvinna och just med ett arbetsliv tänkte jag att jag skulle hitta mycket kul i den där rapporten så jag läste den. 

Myten visade sig vara…..att kvinnor jobbar deltid. Well, det har åtminstone jag har hört förut. Eller okej, myten är inte ATT de jobbar deltid utan att……de jobbar deltid och därför tjänar mindre pengar. Wow. Den dörren var inte alls öppen.

Rapporten inleds med en sida om tid. Nedan ser ni rubriken och första stycket. Det verkar ju vettigt. Vem kan inte relatera till livspussel som småbarnsförälder?
  

Sedan fortsätten den alltså fokusera på deltidsarbete. Och livspussel för småbarnsföräldrar. Man får intrycket att deltid är medelålders kvinnors största problem, landets största jämställdhetsproblem och rapporten landar till slut i att rätt till heltid måste införas och de av LO så förhatliga visstidsanställningarna ska förbjudas samt att föräldraförsäkringen måste kvoteras. 

Men givetvis belyser den inte den aspekt av deltid som skulle ge läsaren hela bilden. Det vore ju att förstöra det roliga. Eftersom jag ju är en nyfiken jobbig person surfade jag in på SCB istället (Statistiska Centralbyrån), för att ha något att jämföra med.

Jag vill veta vilka dessa kvinnor är som jobbar deltid, för LO har helt ignorerat att ta med exempelvis ålder. Något som är väldigt relevant om man i nästa andetag ska prata livspussel och föräldraförsäkring. 

Och på SCBs hemsida kan man läsa en lite annan sanning. 
 

För det första är det alltså bara ca 16 % av de som jobbar deltid som vill jobba mer. Och de motsvarar 4 % av alla som jobbar

 

Detta är dock inte det allra mest intressanta. Utan det är just kvinnornas ålder.

För av de som jobbar deltid och vill jobba mer är alltså en överväldigande majoritet under 24 år.

Det handlar alltså om ungdomar, utan familj och förmodligen till stor del studerande då man går i gymnasiet till 19 års ålder. Hälften går vidare till eftergymnasiala studier av 19-åringarna. 

Så att skriva en rapport om 4 % av alla som arbetar och dessutom dra slutsatsen att deltidsarbete till största del är ett problem för livspusslande småbarnsföräldrar är alltså att beskriva verkligheten mycket skevt.

Bara för att flika in en kommentar om LO:s slutsats av rapporten att kräva kvotering av föräldraförsäkringen för att ”komma till rätta med kvinnors ojämställdhet”: Försäkringskassan gjorde en rapport för några år sedan om hur uttaget ser ut. Det visar sig att en femtedel av papporna idag, alltså 20 %,  inte tar ut någon föräldraledighet alls. De når man alltså inte med ytterligare kvotering. Och hälften av papporna tar inte ens ut de befintliga kvoterade 2 månaderna. Majoriteten av de som inte tar ut några dagar har låg utbildning, många är arbetslösa eller har socialbidrag och män med utländsk bakgrund är överrepresenterade. Flest dagar tar högutbildare tjänstemän ut. 

Bara för att vi ska veta vad egentligen ”deltid” innebär har jag här tagit med en definition. Det kan alltså var allt från 25 % jobb till 75 %. Men skillnaden mellan dessa är ju enorm. Antingen jobbar du 30 timmar per vecka eller 10 timmar. 
 

Nu ska vi gå vidare mot den egentliga nyheten. Och det är hur LO har räknat. De gillar nämligen inte SCBs sätt att räkna så de har helt enkelt kommit på ett helt eget sätt att räkna. Så kan man ju också göra om inte verkligheten passar – man hittar på allt eftersom. 

SCB gillar nämligen att jämföra äpplen med äpplen och jämför därför heltidslöner med andra heltidslöner. Men det är detta LO inte gillar. 
 

LO tycker istället mycket bättre om äpplen och päron. 

Nedan ser ni diagrammet som LO alltså inte tycker visar tillräckligt stora skillnader, även om de har med det i rapporten. 

De som är tjänstemän har till en överväldigande majoritet eftergymnasial utbildning. De ligger alltså minst 800 000 kr i livslön efter personerna som tjänar 22 200 när de börjar jobba. Utöver detta har de studieskulder och betalar minst 1000 kr/månad skattade pengar per månad till CSN av sin lön. Detta motsvarar 1500 kr/mån i lön som alltså ska räknas bort från bruttolönerna ni ser nedan.

Om vi hade velat komma ännu närmare verkligheten, Men för enkelhetens skull gör vi som LO – vi struntar i den. Verkligheten alltså. 
 

Här ser ni hur de istället har tänkt att man ska räkna – för eftersom deltidslöner är LÄGRE (för att de…..inte är heltid) vill LO jämföra dem med….. heltidslöner.  
 

Ni ser själv att helt otippat, när man inte tar hänsyn till arbetstid alltså, så ökar ju skillnaderna. Precis det LO vill. 

Personligen är jag överväldigad av den här finurliga kreativiteten så jag har gjort några egna diagram. Det här till exempel. 
 

Ni ser ju själva vad jag bevisar med det. Att arbetare inte alls har mindre lön än tjänstemän, tvärtom. Här kommer rubriken på mitt kommande pressmeddelande:

”Uvell: Dags att avslöja myten om klass – arbetare tjänar mer än tjänstemän”

Vill ni veta hur jag räknat?

Tänkte väl det. Jo, jag har alltså tagit gruvarbetares löner som är 270,60 kronor i timmer inklusive extra tillägg och jämfört med snittet för tjänstemän. Voila! Så ser ni ju att arbetare alltså tjänar mer. Bevisat med statistik så det är sant. 

Här är ett annat diagram som visar att LO har helt fel.

För nedan ser ni det ju svart på vitt – det skiljer praktiskt taget ingenting mellan arbetare och tjänstemäns löner uppdelat per kön. Kvinnor som är tjänstemän tjänar dessutom mindre än män i arbetaryrken. 
 

Det pressmeddelandet skulle vara så här: 

”Uvell: Chockerande – nu avslöjas myten. Arbetare vinnare i löneligan”

Nu vill ni veta hur jag räknat gissar jag. 

Eftersom LO inte tycker arbetstid är viktigt och man alltså får jämföra som man vill har jag helt enkelt gjort om tjänstemännens löner till just deltidslöner på 75 % och jämfört dem med heltidslöner för arbetare. Samma som LO fast tvärtom alltså. 

Hepp! Så har jag bevisat något helt annat än LO. 

När kommer regeringen att kommentera mina slutsatser undrar man ju nu. 

Hallå? Åsa Regnér? Om jag ringer dig nu, svarar du då?

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Oatly-gate

Bilden är för att visa ett alternativ till Oatly, som ni inte kommer att bli så sugna på att köpa igen efter ni läst klart det här

För er som inte hängt med har alltså havremjölksföretaget Oatly hamnat i blåsväder. De förstärker sin havremjölk med D-vitamin eftersom det inte är riktig mjölk. Denna D-vitamin köper de från ett israeliskt företag. 

Det här har uppmärksammats av aktivisterna i Palestinagrupperna som krävde att Oatly slutar köpa sin D-vitamin från Israel. De anser att inga varor från Israel ska få säljas i Sverige. På sin hemsida finns en förteckning av alla varor israeliska företag säljer i Sverige och som de anser alla borde bojkotta. Så just bojkott är ett av gruppens arbetssätt. 

Vad händer? Säger Oatly till Palestina-aktivisterna att ”vi sysslar inte med politik utan säljer havremjölk”? 

Nej. De bestämmer sig för att direkt lägga sig platt och låta de högljudda Palestina-vännerna köra rakt över dem med ångvälten, undestödd av vänster-drev på Twitter. 
 

Nämen ojoj. Flera personer på Twitter? 

Jamendåså. Det kan ju gå före varje företags rätt att betrakta ett privat företag som just ett privat företag alldeles oavsett vad hemlandets regering pysslar med. 

Oatly, varför stod ni inte upp för er själva här? Utan la er platt och spelade död?

Tack och lov fanns en Twitter-aktivitet även åt andra hållet som resulterade i att Folkpartiets riksdagsledamot Mattias Sundin skrev ett brev. 
 

Det intressanta är också dubbelmoralen Oatly har. För de köper glatt vidare produkter producerade i diktaturerna Vietnam, Etiopien och Kina. Så ursprungsland med politik man gillar är alltså egentligen inte så viktigt. Verkar det som.

Utan leverantörers länders politik är alltså bara relevant när någon politisk minoritet hör av sig och klagar?
 

Jag tycker nästan synd om dem. Som de snurrat in sig och bara på grund av att de lät sig manipuleras av aggressiva aktivister. För vilka är då denna Anna Wester och Palestinagrupperna som ligger bakom drevet?

Jo, de har för vana att just kräva bojkott av olika saker. Exempelvis har de attackerat Coop för att de säljer apelsiner från Israeliska företag. 
 

De har även uppmanat till bojkott mot Israels handbollslag. 
 

Och de låg bakom protesterna mot tennismatchen mellan Israel och Sverige som hölls i Malmö och som dåvarande kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu ställde sig bakom (!). Mycket objektivt. 
 

Men det är i och för sig inget nytt på himlen att Reepalu har en mycket märklig inställning till judar. Han har uttryckt sig antisemitiskt massa gånger och tvingat både partiledning att ta avstånd och pudla själv flera gånger. 
 

De har också nyss klagat på TV4. Mat-Tina var i Jerusalem och det käcka matprogrammet visade ”en för ensidig bild” av Israel när hon sa att Jerusalem är Israels hjärta. Vilket det alltså ÄR rent objektivt. Att det sedan också är en helig stad för Palestina är liksom inte relevant om programmet nu alltså spelas in landet Israel.  

Well, nu var det ett program om MAT och inte ett samhällsprogram. 
 

Ändå ber alltså TV4 om ursäkt (!) 

Man har ”brustit i rutinerna”. Så nästa gång Mat-Tina lagar mat utomlands antar jag att hon först kör en liten politisk genomgång? Kommer bli jättekul för alla politiknördar som jag, mindre kul för de som alltså vill se henne…… laga mat. 

Men låt oss återkomma lite till det här med att ”visa hela bilden” som nu Palestinagrupperna vill att alla andra ska göra. 

2011 fick de nämligen 150 000 kronor i bidrag från SIDA (Forum Syd) för att göra en skrift. Det gjorde de och döpte den till käcka ”Kolonialism och apatheid – Israels ockupation av Palestina”. Hur gick det då med objektiviteten?  Man kan ju nästan ana bara av namnet men låt oss titta på några citat. 
 

Kolonial erövrig, apartheid, Sydafrika, rasism. 

Nu vill jag be er läsare att komma ihåg den där sista meningen: ”det är oacceptabelt att de behandlas som ett kollektivt hot enbart på grund av sin nationalitet”.

Vi ska återkomma till den. 

Bidraget till dem från SIDA för den här skriften ifrågasattes med rätta, bland annat av den alltid kloka Erik Helmerson på Dagens Nyheters ledarsida:
 

Hindrade det här SIDA från att ösa mer pengar på Palestinagrupperna?

Såklart inte. Så här försvarar SIDA sitt agerande. 
 

Men det är inte enda gången SIDA gett just till Palestinagrupperna. De har även fått 500 000 för föreläsningar. När framgår inte av sajten. Men att de är helt ensidiga, har en karta på sin hemsida där Israel inte ens finns etc ser inte SIDA några problem med. Alls. 
 

SIDAs plan verkar inte vara att ställa några som helst krav på sina bidragsmottagare för på deras hemsida kan man läsa att de fortsatt att ösa pengar över aktivisterna. Denna gång får de del av en pott på 8,7 miljoner.

Man undrar nyfiken exakt hur stor andel av dessa de får. 

Faktum är att SIDAS finansiering av Palestinagrupperna lobbyism kritiseras av flera. På hemsidan www.mellanostern.se kan man läsa översättningen av en engelsk rapport om NGO:s (Non Govermental Organsiations) och där man riktar starkt kritik mot just Palestinagrupperna. 
 

Bara mellan 2008 och 2010 beviljades enligt den här rapporten Palestinagrupperna 5 283 000 kronor, varav en del avsatts för att stödja ”informationsaktiviteter i Sverige”. 

Samma organisation som alltså har SIDA som sin egna lilla pengakran har mer eller mindre uppmanat till militär intervention mot Israel och kallat arabernas våld för ”enbart utslag av personlig förtvivlan” medan Israels är ”iskallt planerat”. Att Palestinier rekryterar självmordsbombare, Hamas medvetet gömmer sig bland civila när de attackerar, för att mänskliga sköldar och annat vidrigt är alltså utslag av ”personlig förtvivlan”. 

Det skrev Claes Arvidsson, fd ledarskribent på Svenska Dagbladet. 
 

Så en organisation som satt i system att med bidrag från skattebetalarna via SIDA sprida otroligt ensidig och vinklad pro-palestinsk propaganda beskyller alltså TV4 för att vara ensidiga?

Och samma organisation skriver i sin egen skrift att man ska inte betrakta enskilda individer som ett hot enbart på grund av nationalitet men har inga problem alls med att låta varenda privat israeliskt företag stå till svars för vad den politiska ledningen i hemlandet gör?

Jag vet vad jag kallar detta. 

Hyckleri. 

Det borde också visa Oatly att den här lilla radikala extremgruppen alltså inte representerar någon majoritet av befolkningen utan är en aktivistgrupp ensidigt intresserade av att sprida skit om Israel och propagera för Palestina. 

Är det någon som ska bojkottas är det Palestinagrupperna. Från alla statliga medel. Hatpropaganda får de betala själva. 

Och ska Oatly bojkottas av någon anledning alls är det för att de är ryggradslösa och låter en hat-organisation med ett fåtal medlemmar påverka deras kommersiella beslut. Dessutom i en tid då judar åter förföljs så till den grad i Europa att de på allvar funderar på att lämna sina hemländer, antisemitismen växer sig starkare och en rad terrordåd nyss skett just mot judar för att de är judar. Att ett uttryck för antisemitism just är att bland ihop staten israel med enskilda judar eller den judiska befokningen generellt har Oatly helt missat verkar det som.  

Skäms, Oatly. 

Får jag slutligen ge er ett helt gratis kommunikatonsråd?

Ett havredrycksföretag uppfattas redan bara vara till för veganer och vänstervridna miljökramare. Om något borde ni försöka bredda bilden av er själva som ett alternativ för vanliga människor. Då är inte den smarta kommunikationsstrategin att liera sig med galna vänsteraktivister. Tips. 

// Rebecca Weidmo Uvell

Uppdatering: den 5 mars skickade SIDAS kommunikationschef en kommentar på det här inlägget. Han ansåg att bilden jag givit om deras bidrag var felaktig, jag hade bland annat enligt honom fel årtal. Jag mailade honom och bad honom återkomma med en fullständig förteckning över de bidrag som givits till PGR sedan 2000. Han har ännu inte återkommer men jag publicerar gärna hans kommentar så fort korrekt information ges.
 

Socialistmatte i verkligheten

Mitt inlägg om Socialistmatte har hittills lästs av över 35 000 unika besökare. Stort intresse alltså. 

Och som av en händelse fick jag idag bevis på varför jag har en poäng.

May I present, socialistfeministnätverket Rebella. Roligt nog två ”c” mindre än min namn. 

Det är som ni ser, sossar och feminister och jag upptäckte idag på Twitter att de lanserat en kampanj precis. 

Det verkar vara en del av en större kampanj om ”8 krav för 8 mars” som är internationella kvinnodagen. Den första är alltså det här: gratis mensskydd. Jag ser verkligen fram emot de övriga 7. 
 

Eftersom jag skrivit just blogginlägget om socialistmatte samt idag både debatterat i sociala medier och skrivit en krönika (som snart ska in) om just prioriteringar av budget, mot bakgrund av att både Försvarsmakten och Migrationsverket nu kräver många miljarder mer per år, frågade jag Rebella vart pengarna ska komma ifrån. 

Min poäng var att jag hellre betalar 18 miljarder mer för migration än gratis tamponger åt alla kvinnor i Sverige. Vi har begränsade resurser. 
 

Hon förstod inte frågan. 

Okej. Då redde vi i alla fall ut en sak – alla kvinnor ska få gratis ”menskoppar”. Eftersom jag har begränsad erfarenhet av just menskoppar (ja, i det här fallet är jag mycket riktigt konservativ, hur kunde hon veta?) googlade jag och hittade denna. 
 

De kostar minst 300 kronor och påstås hålla 5 år. Och ja, det är den stora delen som ska in i kvinnokroppen alltså. Inte i min, jag säger nej tack. 

Dessa tycker Rebella att staten ska dela ut gratis alltså. Jag undrade hur detta ska finansieras. 

Jag hann aldrig fråga hur de ska distribueras och vad budgeten är för detta i så fall. Ska de skickas ut, ska man hämta en själv på valfritt apotek eller vad?

Slår an hos de allra flesta? Jag skulle nog säga att de allra flesta 1) inte ens vet vad en menskopp är och 2) tycker att det är naturligt att betala sina egna mensskydd. Men jag fick inga belägg för påståendet så jag antar att ”de allra flesta” var en så kallad ”höftning” från Rebellas sida. 

Jag fortsatte att ställa frågan: HUR ska detta finansieras då? Vad ska vi prioritera bort, för resurserna är ju inte oändliga som sagt och vi måste prioritera i en budget?

Bingo. Jag fick ett svar: landstinget ska finansera det.
 

Jag frågade henne vad som i så fall ska prioriteras om i landstinget – akutsjukvård, BB, kollektivtrafik? Så att vi har råd med menskoppar till alla, och till tamponger till resten eftersom hon ju medgav att man ändå måste få ha det mensskydd man föredrar. 

Inget svar. Givetvis. Prioritering?

Jag roade mig med att även göra en liten överslagsräkning. Med 9,7 miljoner svenskar och 4,7 miljoner kvinnor skulle kostnaden årligen bli 7 miljarder (snittid man har mens ca 37 år, kostnad per år 1500 kr/person och 4,7 M personer). Men vi kan säga hälften så här i början då ju alla innan 13 och över 50 inte har mens. 

Som ni ser fick jag sedan svaret ”det blir billigare om vi sprider ut kostnaden på alla”. 

Att jag påpekade att det blir visserligen billigare för dig som invidid när/om du har mens men kostnaden försvinner ju inte utan flyttas helt sonika alltså över till landstinget och därmed uppstår där och måste finansieras, nådde inte fram. Och givetvis inte hellre frågan jag ställde örtifjorton gånger – vad ska då prioriteras ner?

Faktum är att inga av mina frågor om hur detta ska finansieras (vad det kostar, och vad som i så fall ska prioriteras bort) fick svar utan hon blev helt enkelt sur istället och la på. 

Men först påstod hon att en besparing kommer av att reningsverket får mindre avfall i form av tamponger (om alla nu alltså kör mensskopp). Nu är de flesta reningsverk alltså inte landstingsägda utan ofta, som i Stockholm, kommunala fristående bolag. 

Så här blir det alltså när man försöker diskutera ekonomi med en socialist

Syntax Error. 

Samma dag hade jag en konversation med en annan person på Twitter som påstod att ekonomin börjar med bankerna. Trots att jag och fellow debattör till slut försökte med ”om vi tre startar ett land och det finns noll pengar, vad börjar vi med?” var hans svar ”bank”. 

Ridå

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Socialistmatte

Som ni ser i kommentatorsfältet tycker vissa att den här genomgången är förenklad. Svaret är: ja, det är den. 

Hej och välkomna till dagens lektion!

Idag har vi ”Socialist-matte A-nivå” –  en kurs för dig med hjärtat till vänster men utan kontakt med din vänstra hjärnhalva. 

Jag heter Rebecca och är företagsekonom. Och jag är er lärare idag. 

Först tänkte jag börja med VAR pengar kommer ifrån. En vanlig missuppfattning är att det finns en kran i Rosenbad. Men det är en myt. Jag ska förklara så långsamt jag kan så att alla förstår. 

Vi kan börja med det kända vänster-argumentet:

”Vi skapar X hundratusen jobb i offentlig sektor och ökar skatteintäkterna”

Vänsterpartiet brukar kräva 200 000 nya jobb i offentlig sektor till exempel. Nyligen gick det fackliga bolaget 6F ut och krävde att regeringen ska låna och höja skatter med 280 miljarder för

Från början kommer ALLA skattepengar från företag och anställda och in i systemet. Statliga företag och privata. De företag som opererar på en privat marknad helt enkelt. Offentlig sektor och staten etc skapar inte nya pengar, de konsumererar andras.

Staten tar in pengar för att betala en massa saker med pengarna. 

Okej?

Inga pengar KOMMER från staten. Alla kommer från företag, som anställer människor och som handlar med andra företag, säljer till människor (konsumtion) och handlar med andra företag. Företagen betalar skatt på vinsten, moms på inköp, löneskatter. Personerna som jobbar betalar löneskatt, sedan moms på det de köper etc. Men pengarna kommer från företag som handlar med andra företag världen över. Och pengar i offentlig sektor går att även betala varor och tjänster de köper från privata företag och kan då gå in i ett privat företag igen, som sedan blir ny skatt. Men pengarna de spenderar är skatt från början.
 
 

Hänger ni med?

För att staten ska kunna betala någonting gemensamt måste den kunna ta in skatt. Så om det inte finns några företag kommer ingen skatt in. Det börjar alltså med skatten. 

Nya skattepengar skapas därför inte om man utökar antalet offentliga jobb, för lönerna till dessa betalas med skatt. Men om folk jobbar i offentlig sektor istället för att vara arbetslösa eller går på socialbidrag sjunker KOSTNADERNA för dessa individer. För de jobbar, bidrar och har högre lön som de alltså betalar högre skatt på. De kostar hela tiden samhället pengar men de kostar MINDRE om de jobbar i offentlig sektor. Och då bidrar de dessutom med sitt arbete till att exvis vårda sjuka eller gamla. 

Den klassiska retoriken om närande och tärande sektor alltså, där det senare än offentlig sektor. 

Sjunkande kostnader kan i och för sig vara bra för då blir det mer över till annat. Men det är skillnad på en INTÄKT (pengar in) och KOSTNAD (pengar ut).

Men även om värdet för samhället är stort för att erbjuda sjukvård, skola etc så är det fortfarande en KOSTNAD rent finansiellt. Ska samhället få in MER pengar måste man alltså antingen öka skattesatserna eller öka antalet personer och företag som betalar in skatt. 

Det är inte heller att bara öka skattesatserna. Jag återkommer till det längre fram.

Är ni med allihop? Även du där bak?
 

Okej?

Då börjar vi prata om vad SKATT är för något. Det är egentligen en avgift staten och det offentliga kräver av alla människor som bor i landet för att få tillgång till vissa gemensamma saker. En gång i tiden kom någon på att PROCENT är ett fiffigt verktyg att använda för att beräkna skatt med. 

Ni vet hur procent fungerar? Jag tar det kort.  Procent är alltså ANDEL av något. 
 

Så tar man procent på lönen i skatt så kommer det ge MER PENGAR JU HÖGRE LÖN. De som tjänar mest betalar mest. I kronor. Innan man kom på det här sättet, för hundratals år sedan, betalade alla en fast summa. Eller en get. 

Ex. 10 % på 100 kronor är 10 kronor. Medan 10 % på 1000 kronor är 100 kronor. 

Den som tjänar 100 kr betalar alltså 10 kr i skatt medan den som har 1000 kr i lön betalar 100 kr. Men vi har även ett system där de högre inkomsterna dessutom betalar högre skatt även i procent. Allt över 36 000 beskattas med 50 % och inte 30 %. Så den skatten betalar bara de som tjänar över 38 000 kronor. 

Detta gör alltså skattesystemet progressivt – ju mer du tjänar desto mer måste du bidra. De som tjänar mest bidrar alltså betydligt mer till systemet än de som tjänar minst. 

Och det gillar ju ni till vänster. Eller hur? Straffa de rika och allt det där?

Varför pratar jag nu om procent? 

Jo, för att man får ofta höra i debatten att jobbskatteavdraget gett de som tjänar mest den största skatteminskningen. I kronor. 

Det funkar nämligen så. Höjer man skatten i procent – de som tjänar mest får betala mest av höjningen. Sänker man skatten i procent – de som tjänar mest får mest i kronor av sänkningen. 

Men det här HÄR det blir syntax error för vänstern.

För det är plötligt orättvist. När man räknar åt det hållet. Just HÄR ska vi tydligen ha skatt i kronor. Jobbskatteavdraget ger nämligen de med allra lägst inkomster 9 % i skattesänkning men de med högst 4 %, och fallande. För oavsett hur mycket du tjänar över 340 00 får du inte högre avdrag. De med allra högst inkomst får inte ens 1 % i sänkt skatt. 

Alla är överens om att 9 % är mer än 4 %. Eller hur? Precis som 50 % är mer än 30 %. 
 

De glömmer dock att de som fått mest i KRONOR alltså fått minst i PROCENT. Vilket är sättet vi räknar skatt på. Vi kan inte räkna procent för höjningar och kronor för sänkningar. 

Och här kan man se exakt hur jobbskatteavdraget lett till att de med lägst inkomster fått mest ökning i procent av sin inkomst. 
 

Nu tänkte jag gå in lite på INCITAMENT. För det verkar ni till vänster har lite svårt att förstå vad det betyder. Eller hur? 

Någon här som vet vad incitament betyder? Du där bak?
 

För att det ska bli lättare att förstå var ”incitament” betyder tänker jag visa en definition. 
 

Incitament är en anledning att utföra något. En drivkraft. Motivation. Jag vet att ni i vänstern älskar att prata om strukturer så här har ni en till – incitamentsstruktur. Ett sätt att konstruera system så att man skapar drivkrafter åt något håll helt enkelt. 

Jag ska ge ett exempel. 

Vi höjer skatten på tobak så att cigaretter och snus blir mycket dyrare. Det gör vi inte bara för att vi vill få in mer skatt. För vi (staten) anser att tobak är dåligt för människor och vi vill få ner konsumtionen. Ju högre pris – desto lägre konsumtion. Vi gör på samma sätt med exvis bensinskatten när vi vill få folk att åka buss. 

Det här är varför LO vill att man återinför avdragsrätten för fackavgifterna som var tidigare. För att de till att fler går med i facket (och färre går ur). Enkelt. 

Så sänker man skatten på arbete och gör det mer lönsamt att jobba helt enkelt, ökar man INCITAMENTEN för att jobba mer och ger fler människor motivation att jobba. 

Det här är varför inget parti är för att man höjer socialbidragen till LO:s minimilöner. Om socialbidragen skulle vara samma som en heltidslön skulle betydligt färre ta sig från bidrag till jobb. Varför jobba 40 timmar i veckan när du får samma lön av att inte jobba?

Och det är där det kan se ut så här i statens budget när man sänker skatterna på arbete. 

Bilden ovan kommer från Politikfakta.se. Bilden längst ner är kommunernas intäkter och kommer från SKLs hemsida. 
 

Alliansen sänkte skatterna på arbete för att fler skulle arbeta och för att fler skulle arbeta mer än de gör idag. Det blev mer lönsamt att arbeta och staten och kommunerna fick in mer pengar. Ju mindre skatt desto högre intäkter till staten. 

Oj, du där bak? Vad hände nu? Gick ditt huvud sönder? 

Behöver du en våtservett?
 

Okej, du har bara lite problem med hårdvaran? Skönt. 
 

Det är därför inte att ”bara höja skatten” om man ska få in mer pengar. Människor fungerar inte så. Det är inte svart eller vitt. 

Skulle du ta ett chefsjobb och vara borta mer från familjen, ta ett välbetalt jobb på annan ort eller något liknande om du vet att du bara får behålla 20 % av löneökningen? Många skulle säga nej. Så såg det ut i Sverige för några decennier sedan. Nu är skattetrycket lägre men fortfarande får du bara behålla 44 % av löneökningen om du tjänar över 48 000 kronor. 

Intressant nog brukar de som i alla andra sammanhang framhåller tid som en stor faktor som måste värderas ignorera tid när det kommer till incitament och skatter. 

Människor värderar tid i sina liv. Och kommer värdera tid högre än mer jobb om det inte lönar sig att jobba. Då kommer inte staten få in högre intäkter på arbete. 

Avslutningsvis har jag en fråga till er. 

Hur mycket skiljer det i den lönen man har kvar efter skatt (disponibel inkomst) mellan följande löner?

  • 25 000
  • 40 000
  • 55 000

Vad tror ni? Ingen har någon gissning?

Den som tjänar 25 000 får kvar 17 500. Den som tjänar 40 000 får kvar 27 000 och den som tjänar 55 000 får kvar 33 000 kronor. 

Siffrorna är bara ungefärliga för att göra en poäng. Jag har räknat med schablon 30 % i kommunalskatt. 

Det skiljer alltså bara 15 000 kronor rent mellan en person som tjänar 25 000 och en som tjänar 55 000. Fast det från början skiljde 30 000 kronor. Det är för att vid 36 000 och uppåt måste du betala 50 % i skatt på varje krona du tjänar över 48 000 är det 56 % i skatt.

Rik anses du ofta i debatten vara om du är höginkomsttagare. Definitionen för en höginkomsttagare brukar vara de 10 % i landet med högst inkomster. Tjänar du över 41 000 kr? Grattis, då tillhör du den skaran. De 10 % bäst betalda.  

Så, då var kursen slut för den här gången. 

Men jag gissar att jag får anledning att återkomma snart. Du längst fram ser inte ut som om du hängt med så mycket. 

Repetera det jag sagt, det kommer ett prov. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

 

Busslobbyist i statlig utredning

Maria Wetterstrand, Miljöpartiets före detta språkrör, har frilansat sedan hon slutade med politiken. 

Men idag blev det klart att hon ska leda en expertgrupp åt Framtidsministern (som ni vet är en av mina favoritministrar i regeringen). Sverige ska bli ett globalt föredöme för grön omställning och hållbar tillväxt inom 12 år. 

Wetterstrands jobb blir att sammanställa de viktigaste politiska prioriteringar för att Sverige ska vara koldioxidneutralt till 2050. 

I en artikel i DI blir det ännu tydligare vad hon ska göra. Sverige ska ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Man kan också läsa att ”Wetterstrand är ganska oberoende idag”.
 

Enda kruxet med det påståendet är att det inte är sant. 

För Wetterstrand har nämligen gjort annat än föreläst sedan hon slutade med politiken. Hon är busslobbyist. 
 

I slutet av 2012, det vill säga för 2 år sedan, utsågs hon till Senior Advisor åt ledningsgruppen på Arriva. Med med fokus för att få fler att åka kollektivt. Som alltså är Arrivas affärsidé. För de har 3400 medarbetare, 680 bussar, 109 tåg och 89 spårvagnar på den svenska marknaden.  
 

Och som om inte det räckte sitter även Wetterstrand i styrelsen för Cortus Energy, ett företag som specialiserar sig på förnybar gas för att driva bland annat just bussar
.

Många hattar att hålla reda på här. 

Men man behöver inte vara långsökt för att gissa att Wetterstrand i sitt utredningsuppdrag kommer komma fram till att gasdrivna bussar är framtiden. Och spårvagnar. 

Ska vi också dra till med en gissning att både Cortus och Arriva åt tårta idag på jobbet för att fira att deras lobbyist nu sitter i Rosenbad?
 

Come fly with me

Vad kan ni om statssplanet?

Inte mycket va? Inte jag heller så jag har roat mig med att kolla upp lite grann. Och begärt ut vilka resor planet gjort sedan nya regeringen tillträdde. Men först lite fakta.

Statsplanet är egentligen 3 flygplan som ingår i Sweden Air Force. Ingen av dem heter Air Force One vad jag vet, det är namnet på ett annat lands plan. Varje plan tar 12 personer och 4 besättningsmän. Flottan består av två stycken TP Gulfstream IV och ett Gulfstream G550 (levererades 2011). De tillhör Skaraborgs flygflottilj (F7) men opererar från Bromma flygplats. Det nyaste planet har 18 sittplatser och beställdes av Alliansregeringen. 

Var de ska operera ifrån när Miljöpartiet stängt Bromma är oklart. Gärdet?

Det är för övrigt Skaraborg flygflottilj som utbildar Jas 39 Gripen-piloter. Såtenäs är Sveriges Top Gun-skola. 

 

Hur planet används regleras i Statsflygsförordningen 1999:1357. Enligt den så prioriteras de som vill flyga med planet i följande ordning: statschefen (kungen alltså), riksdagens talman, statsministern, utrikesministern, övriga statsråd, ÖB, generaldirektören i Försvarsmakten. Riksdagen och statliga myndigheter får också åka i mån av tillgänglighet. 

Och flyger man får man betala till Försvarsmakten. Man måste även vara noga med dokumentationen. 

Vilka har då rest med planet sedan den nya regeringen tillträdde den 3 oktober?

Statsminister Stefan Löfven
– 16-17 oktober Milano (högnivåkonferens om sysselsättning, då höll han detta tal)

Det där talet är så dåligt på så många sätt men främst fullständigt oacceptabel engelska. Vad är det för trainee som översatt det? The Swedish chef i mupparna skulle gjort det bättre. Skulle vilja ranta om det mycket längre men fortsätter nu min genomgång om flyget istället. 

– 20-21 oktober Finland, Estland, Litauen och Lettland
– 6-7 november Finland (Northern Future Forum)
– 9 november Hotell- och restaurangfackets kongress i Visby
– 11-12 november Norge och Danmark
– 19-22 november New York och FN
– 27 november Malmö (Sydsvenska handelskammarens höstmöte)
– 29 november Wien
– 18-19 december Bryssel (Europeiska rådets möte)
– 26 december medverkan i SVT och TV4:s sändningar (inrikes flyg…från vart?

Han har alltså tagit regeringsplanet för att vara med på LO-förbundet HRF:s kongress? På vilket sätt är det här statsministerns angelägenhet? Eller vänta, han kanske inte hade statsminister-hatten på sig då utan IF Metall-hatten? Eller S-hatten?

Stefan själv hade rätt mycket synpunkter på när Alliansen använde regeringsplanet under valrörelsen nämligen. Han tyckte att regeringen kan betala sina partiaktiviteter själv. 10 800 kronor per flygtimme. Men det var ju innan han själv var i regeringen. Nu har han glömt bort det och tar glatt regeringsplanet till interna LO-kongresser. Hepp. 

 

Löfven är inte den enda som använt planet. Andra statsråd står också på listan 

Försvarsminister Peter Hulqvist:
– 17 november FAC-möte Bryssel
– 24 november Riga, Tallin
– 28 november Vilnius

Landsbygdsministern S-E Bucht:
– Pajala 5 november
– 11-12 november
– 15-16 december Bryssel

Utrikesminister Margot Wallström:
– 11 oktober Kairo
– 19-21 oktober Luxenburg
– 19 november Köpenhamn (endast enkel resa)
– 25-26 november Kiev
– 4 december Basel
– 14-15 december Bryssel
– 14 januari Maputo

Näringsminister Mikael Damberg:
– 5 november Pajala
– 3 november Berlin

Miljöminister Åsa Romson:
– 6 oktober Milano

Energiminister Ibrahim Baylan:
– 6 oktober Milano (energiministermöte)
– 11-12 december Island

Inrikesminister Anders Ygeman:
– 4-5 december Bryssel  (RIF-råd)

Justitieminister Morgan Johansson:
– 4-5 december Bryssel (RIF-råd)

Löfven har åkt statsplan för 501 000 kronor hittills enligt de handlingar jag fått av statsrådsberedningen. 
 

Men statsministern är ju ändå nummer 3 på prio-ordningen för planet så det är väl egentligen inget märkligt med det. Mer intressant är det att kolla på andra poster. Som att ett gäng anonyma tjänstemän kostat nästan hälften av statsministern under samma period. 

Den där Eldhagen har varit med på samtliga resor.
 

Verkar vara samma gäng ungefär på alla resorna. Erik Eldhagen, till exempel, finns med på alla tre. Han är departementsråd på Finansdepartementet. Andersson syftar på Magdalena Andersson gissar jag. Men hon verkar bara följt med på en av resorna. De övriga två resorna ser det inte ut som om något statsråd flugit med på. Bara ett gäng tjänstemän från Finansen.

För 192 600 kronor.

Varför inte de kunde flyga reguljärt till Bryssel när det går plan från Bromma nu för tiden tycker jag är märkligt. Jag menar, statsplanet utgår ju ändå från Bromma. Att ta ett reguljärt hade varit lika lätt och mycket billigare. Men det kanske finns en jättebra förklaring. 
 

En annan sak som är lite märklig är 242 100 kronor som en resa Arlanda – Puhket kostat.

Varför flög de från Arlanda när statsflygets flygplats är Bromma? Och vem flög till Puhket? Vad som hände i Puhket den 26 december vet alla svenskar. Det är minnesdagen för Tsunamin. Men om man ska följa lagens dokumentationskrav så är det här….hrm…lite tunt med information. 

Jag har ställt frågan till statsrådsberedningen och inväntar svar. 
 

En annan resa som kostade jättemycket är Margot Wallströms resa till Maputo i Mocambique.

Intressant med även denna kostnadspost är att den inte heller följer de dokumentationsrelger som lagen om stadsflyget kräver. Det står visserligen att utrikesministern flög men inte varför och med vem. 

Och hur kan det kosta en kvarts miljon?
 

Som jag kan räkna ut det har regeringsplanet hittills kostat statsrådsberedningen 

2 404 707 kronor

Perioden 3 oktober till 17 februari, som är handlingarna jag begärt ut. Om det är mycket eller lite låter jag vara osagt, jag var bara nyfiken på hur planet används. 

Och tydligt är att det inte är bara statsråd som använder det. Och att det slarvas helt uppenbart med dokumentationen.

Sedan tänker jag lite grann att den här regeringen ju har en sådan tydlig klimatambition.

Det är första gången Miljöpartiet sitter i regeringen. Man vill vara en ”miljö-regering”. Direkt aviserades att både motorvägen Förbifarten skulle stängas (stoppet kostade 170 miljoner till ingenting) och Bromma flygplats stängas. Och kärnkraften. 

Affärsflyg, som ju statsplanet måste räknas till, släpper ut 38 gånger mer koldioxid än reguljärflyget. Och då hatar ju ändå Miljöpartiet reguljärflyget. Så vad tycker de då egentligen av privatjet undrar man ju. 

De sitter i regeringen och så här viktigt är det att fokusera på klimatet. Vi måste flyga mindre. Till och med lägga ner flygplatser.  Faktiskt den flygplats regeringen flyger ifrån – Bromma. 
 

Och det är ju här som det blir lite märkligt att åka så mycket statsplan.

För att har man ambitioner att vara en miljö-regering som denna regering duger det faktiskt inte att gömma sig bakom stora ord och sedan flyga flygplan som släpper ut 38 gånger mer än vanliga flygplan. 

Sorry. 

Då är det inte ambitioner. Utan hyckleri. 

När man ser de här bilderna förstår man varför planet använts i princip varje vecka sedan regeringen tillträde. Det kostade 380 miljoner, har 18 sittplatser, 12 TV-apparater, espressomaskin och till och med en fax (!).
 

Men.

Walk the talk, regeringen Löfven.

Och parkera koldiox-monstret på den flygplats ni ändå vill lägga ner. Använd reguljärplanen istället. Jag vet att det är sjukt smidigt att bara åka statsrådsbil till Bromma och hoppa på planet. Slippa säkerhetskontroller och incheckning. Bara fly, fly away.

Men vi måste alla göra uppoffringar om vi ska rädda planeten. Er uppoffring blir att trängas i en säkerhetskontroll, ta av er skorna framför uttråkade flygplansvakter, dricka flygplatskaffe och stå i kö till gaten. Det kommer ta lite mer tid, javisst. Men det är klimatet värt. 

Eller?

Vi har faktiskt bara ett jordklot!
 

Hej Innovationsrådet!

Då har alltså Stefan Löfven utsett sitt efterlängtade innovationsråd. 

Idag samlas hela gänget på Harpsund för sitt första möte. Pressmeddelandet om vilka som ingår skickades igår.  Löfven måste vara överlycklig, han har ju tjatat om det där rådet (och Industrikanslern) sedan 2012. Det och traineejobben verkade i valrörelsen vara hans främsta idéer. Förutom att sträcka ut en hand då. 

Här är gänget som ska sitta och tänka med Stefan:
 

Jag spanade ju lite om Innovationsrådet i mitt inlägg om Industrikansler. Att en av de som ingår skulle vara IF Metall. Bingo till mig. Jag gissade på Anders Ferbe själv (ordföranden) men han skickade en av sina chefekonomer, Ola Asplund istället. 

Vissa av dem som ingår verkar bara komma just från näringslivet utan politisk koppling och ha intressanta, framgångsrika bakgrunder för att spana om innovationer, även om jag är otroligt skeptisk till hela projektet. Att staten ska sitta uppifrån och försöka skapa innovationsklimat och på så sätt skapa nya jobb vittnar om en otroligt gammalmodig syn på politik och näringsliv. Det gick an på 80-talet när vi inte visste bättre. Nu vet vi att jobben skapas av företagen, även de nya idéerna och innovationerna. Det enda politiken ska och kan göra är att se till att reglerna är så lite krångliga, skatterna gynnsamma etc för att detta ska kunna uppstå.

Man kan inte beställa jobb och innovationer från ett rum på Rosenbad. 

Jag har surfat runt för att lära känna rådets medlemmar bättre och på plussidan rent kompetensmässigt finns Jane Walerud (framgångsrik IT-entreprenör), Mengmeng Du (affärsmässigt underbarn), Darja Isaksson (IT-entreprenör) och Carola Öberg (entreprenör från framgångsrika Gnosjö-regionen). Pam Fredman som representerar högskolevärlden är också mycket kompetent. Ingen verkar ha politisk koppling, vilket måste vara poängen med ett sådant här gäng. Att de kommer med opolitiska glasögon. 

Att storföretagen skulle ha representanter är inte heller otippat. Ericsons VD Hans Vestberg tycker att om regeringen kallar, kommer man. 
 

Han tycker till och med att det är trevligt att en socialdemokratisk regering vill lyssna på fler än en part, vet inte om han syftar på parten fackförbund här. De har ju en historia av att BARA vilja lyssna på LO menar jag. Eller om han menar part i ett större sammanhang, som industri, akademi etc. Hur som helst är han tacksam. Inte lika tacksamma var hans branschkollegor när de tillfrågades om Industrikansler-jobbet. 

Lite olika det där. Här har ingen alls lust att komma när Löfven kallar. Ax:son Johnson sågar till och med idén helt med orden:

”Efter 25 år som politiker och 35 som företagare har jag lärt mig att blandar man ihop en politikers roll och en företagares blir det dyrt och dåligt”
 

Kanske är detta skälet till varför de inte är fler än Vestberg? Förutom industrins representant såklart. För vad vore väl en Löfven-råd utan en gubbe från metallindustrin? Not much. Så Stora Ensos VD hoppade också av glädje när det hedersamma samtalet kom från landets statsminister. Hej, det är Stefan. Vill du komma och hänga på Harpsund?

Men vilka är de andra då? För ni har redan anat att jag har lite synpunkter på resten. 

Ja, Ola Asplund. Kan jag ju börja med. Eftersom jag älskar LO. Jag inledde med att spana på hans Facebook. 

Titta där. En idé han kan ta med sig till Harpsund. En helkväll i SVT från Betonggalan. Kommer sitta som en smäck i SVT:s redan så fantastiska programutbud. 

Det fanns även lite bilder. Här till exempel, när han refererar till statsministern som metallarbetare. Vilket han själv verkar göra. Lojaliteterna är lite dubbla kan man säga. Sveriges väl eller IF Metalls? Vad välja? Inte så lätt. 

Fackpamparna klär sig bättre nu för tiden är tidigare i alla fall. Kul att han kallar Karin Wanngård metallarbetare. Hemlig bakgrund?
 

Det är fint att jobba på LO. Man blir bjuden på många fester. En annan fest han gick på i höstas var IVAs middag. Där valde Sveriges talman Urban Ahlin Breznjev som tema för sitt tacktal (ja, Ola, det stavas med ”z”). Gamla Sovjet-kramandet går visst aldrig ur hur lång tid som än förflyter.

Leonid Breznev tog över som generalsekreterare för kommunistiska partiet efter Chrusjtjov 1964, och som chef över supermakten Sovjet, och behöll makten till 1982. Mest känd är han nog för Breznev-doktrinen som innebar att Sovjet ansåg sig ha rätt att ingripa militärt i alla länder där det kommunistiska styret var hotat. Han invaderade både Tjeckoslovakien och Afganistan. Påminner om en annan nu aktuell rysk ledares inställning till omvärlden. 

Ahlin och Apslund tyckte den referensen var skoj. Jag tycker bara det är osmakligt. Framför allt mot bakgrund av vad Putin håller på med. 

Det här pamp-beteendet går lite grann som en röd tråd i Asplunds attityd faktiskt. För i en intervju i Arbetetet kallar han högskolestudenter i ekonomi för ”spolingar” och ”konstiga typer som hade attityden att de skulle bli något”.

Lite klassiskt bildningsförakt alltså.

Kommer bli intressant hur Asplund kommer överens med exempelvis Pam Fredman med den attityden.  
 

Det är heller ingen slump att IF Metall håller på att ta över allt.

Ni ser, man behöver inte vara konspirationsteoretiker. Verkligheten överträffar dikten jämt ändå. Tidningen Fokus konstaterar i en artikel att för första gången har IF Metall både två partiledare och en LO-ordförande.  

Även vänstertidningen ETC konstaterar att IF Metall är överallt. Så tog Metall över S, är rubriken. På artikeln och på verkligheten. Och det finns en medveten strategi. 

”Att vi har lyckats öka antalet IF Metall-medlemmar som är ordinarie riksdagsledamöter ska vi känna oss väldigt stolta över” säger den fackpolitiska chefen på IF Metall. 

Stefan Löfven hjälper alltså till så gott han kan genom att bjuda in Metall var helst det går, som i sitt innovationsråd. Där nu Asplund kan sitta och bevaka just sina medlemmars intresse, som en lobbyorgansiation har som uppgift. Sveriges väl och ve är ointressant här, på Asplunds första plats står metallarbetarna. Det är just därför det är en sådan dålig idé att ha med lobbyister överallt i politiska sammanhang. Men S har ju sin lojalitet främst hos sig själv och LO, och i andra hand alla oss övriga som inte är med i LO.

Vi som utgör den absoluta majoriteten av Sverige. Det är vi som är 96,5 %. 

Känns tryggt tycker jag. 

IF Metall har 340 000 medlemmar. Sverige har 9 750 000 invånare. Ola Asplund och Stefan Löfven sätter alltså 3,4 % av landets befolkning före resten. 
 

På motsvarande sätt verkar Johan Rockström fått sitt gig. För han är solklart Åsa Romsons motsvarande kandidat. Inget innovationsråd utan en miljöforskare. Miljöpartiet är först och främst ett enfrågeparti nämligen, även om de försöker låtsas som något annat. Speciellt nu. Eller låtsas, det går så där med det tycker jag. 

Rockström är en av de här ”vi har bara ett jordklot!!”-alarmisterna.

Ja, ni vet vilka jag pratar om.  Han skriver gärna artiklar i på just det temat. 
 

Googlar man på Rockström är det nästan svårt av välja bland alla alarmistiska artiklar men en sak har de gemensamt – innovation är inget Johan är expert på. Inte så märkligt, han forskar ju om miljö. Och är alltså Romsons miljö-alibi i gruppen. Antar att hans roll kommer vara att säga nej? Och varna om klimatet. Vi har bara ett jordklot!!!!

Man skulle vilja vara en fluga på väggen när han pratar med industrin om att Sverige 2030 inte ska använda någon bensin eller olja ALLS. Om 15 år alltså. 

Han tänker väl kanske som Yvonne Ruwaida att allt kan ske med tunnelbana? Och där det inte finns T-bana (resten av Sverige utanför Stockholm), med tåg. Inga båtar ska heller gå på diesel utan lastfartygen ska köra via segel? Eller batteri?  Och basindustrin (och alla tåg som nu finns då alla lastbilar är avskaffade) ska bara gå på vindkraft, eftersom Rockström som alla miljöpartister är helt emot kärnkraft. 
 

Extra kul med artikeln tycker jag är att han liksom jämställer ”trossamfund” och ”miljöorganisationer” (Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Miljöpartiet antar jag?) med näringsliv, kommuner och människor i allmänhet. Nu vet jag att just miljö är som en religion men jag har aldrig sett det erkännas av miljörörelsen förut faktiskt. Vad Pingstkyrkan och Judiska församlingen ska göra exakt är oklart – be aftonbön för planetens framtid? Eller tänker han sig att de ska ta över predikandet om planeten och att vi bara har ett jordlot? Oklart. De ska hjälpa till i alla fall. I världens mest sekulariserade land. 

Rockström är också, som de flesta inom miljö, tillväxtkritisk. Vi har alltså bara en planet om ni inte fattat det. Tillväxt är dåligt. Vad händer när en miljard indier vill ha bil? 

DET GÅR JU INTE!!
 

En annan fribiljett för att bli vald till snofsiga innovationsråd är att helt sonika föreslå det själv. Inte att bli vald men föreslå själva rådet. Som innovationsforskaren Charles Edquist gjort på DN Debatt den 26 mars 2013. 
 

Edquist har även en annan åsikt som faller Löfven och hans polare i LO på läppen, förutom att han också älskar idén om von-oben-perspektivet från 80-talet – låga löner är dåligt. Det har han bland annat skrivit i en gemensam debattartikel i Ny Teknik med socialdemokraternas  näringspolitiska talesperson . Där hela hans idé verkar vara att referera till Socialdemokraternas innovationspolitik. 
 

Ja, varför gå över ån efter vatten?

Varför försöka hitta de bästa personerna till ett innovationsråd när man kan ”hitta” folk som redan sympatiserar med partierna som sitter i regeringen? Då blir det ju så mycket lättare att styra gruppen menar jag. Och mycket lättare att få igenom sina idéer och få gruppen att skriva under på dem så att det ser ut som de kommer från näringslivet och inte regeringen. 

För kikar man nu på sammansättningen, när vi vet var folk har sina sympatier, kan vi se följande mönster:

Sossar och industrikramande: 

 

  • Stefan Löfven, IF Metall
  • Mikael Damberg, S
  • Magdalena Andersson, S
  • Helene Hellmark Knutson, S
  • Ola Asplund, IF Metall
  • Karl-Henrik Sundström, VD för stålindustriföretag
  • Charles Edquist, forskare och gillar S innovationspolitik

Miljö och tillväxtnegativa, kärnkraftsmotståndare etc:
 

  • Åsa Romson, MP
  • Johan Rockström, miljöforskare

Rådet har 14 medlemmar. Av dem har 50 % industrin som främsta intresse, framför allt metallindustrin. Och 14 % kan ingenting om innovationer utan kan bara miljö.

Då återstår det alltså bara 36 % av rådet som faktiskt inte har politiska glasögon eller särintressen. Dessa 36 % är de som har egen erfarenhet av företagande och innovationer. 

Så här går det när politiken ska försöka göra sådant företagen gör bäst själva.
 

Men innan man kritiserar Stefan Löfven för mycket får man hålla i åtanke att innovationsrådet inte ska resultera i något.

Varken rapporter eller några fler jobb. Utan det är egentligen bara till för att ge de idédränerade sossarna lite ny politik eftersom de inte orkar tänka ut en egen. Och ett sätt för Stefan att få vara ordförande för lite fler saker. Den hatten är ju så kul att ta på sig. Ordförandehatten.
 

Och kommer de inte fram till något kan de alltid köra plan B, också direkt från 80-talet: LO-polarna fixar biffen. För de har också på sina ”drömmar-om-Palme-tiden-då-S-var-lika-med-stat-jobb-och-alla-annat-glasögon”. Så det fackliga bolaget 6 F tycker att vi ska låna 280 miljarder.

Tvåhundraåttio miljarder. För att fixa nya jobb. 

Ja, man kan inte bromsa sig upp för en uppförstbacke, som Sally sa. 

Men man kan låna och låtsas att det är på riktigt. Och att skattepengar kommer från himlen.