Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du bli prenumerant på bloggen och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Coop och rättegången

Detta är del två i min granskning av ekomaten generellt, men i synnerhet Coop och deras film Ekoeffekten.

Jag var alltså med på rättegången som hölls i slutet av maj och lyssnade två eftermiddagar. Otroligt intressant, både på grund av att jag aldrig varit med på en rättegång förut och ämnet i sig. Innan jag går in på vad Coop sa och gjorde där, för jag antecknade, tänkte jag att det är läge för att borra lite djupare på vad det här med eko egentligen innebär.

Som jag skrev i förra inlägget innebär inte alls eko att det inte är några kemikalier inblandade. Bara andra sorter.

Krav har en lista på bekämpningsmedel och kemiska ämnen de tillåter och utöver dem kan man begära undantag från Jordbruksverket. Detta beror bland så mycket annat på att det inom EU finns regler. Här är en av dem.

Ändå har alltså ekomat blivit synonymet med ordet ”giftfri”. Märkligt eller hur? Eftersom den alltså inte är ”giftfri” utan har andra kemikalier. Bara att kalla olika sorters ämnen gift är så oseriös att jag blir matt.

Här är ett exempel från mina favoriter på Naturskyddsföreningen som inte tvekar en möjlighet att skrämma upp barnfamiljer. De kräver alltså att allt jordbruk ska vara ekologisk.

Coops reklamkampanj blev mycket spridd och i ett inslag i TV4 morgon refererades den just till att familjen blev giftfri. För som sagt, familjens värden av de kemikalier som ingår i ekologisk ordning mättes aldrig så något påstådd ”giftfrihet” finns inte och bara ordet är oseriöst eftersom bekämpningsmedel och andra kemikalier inte är gift.

Hur fungerar då det här med eko-odling?

Det beror på vem du frågar. En övertygad miljöreligiös person svarar utan tvekan att eko är svaret på alla frågor, förmodligen att eko faktiskt kan rädda planeten. Folk som är jordbrukare eller är forskare svarar många gånger något helt annat.

Till exempel Torbjörn Fagerström, professor emiritus i teoretisk ekologi vid Lund Universitet som regelbundet skriver om myterna miljörörelsen effektivt lyckats få till någon slags sanning. Bland annat har han skrivit om just Coops tendentiösa film Ekoeffekten (Svd Brännpunkt 13 maj 2015)

Fagerström skrev också en debattartikeln på DN Debatt den 17 juli 2016 ihop med Jens Sundström, docent i växtfysiologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

I den går de igenom en rapport från Livsmedelsverket från 2016 som går igenom en antal studier om både ekologisk och vetenskapsbaserat konventionell odling för att se om det finns belägg för de påståenden som görs frekvent om ekologisk odling.

Tabellen citeras också i debattartikeln. Som ni kan se under röda rutor är alltså konventionell odling bättre än ekologisk odling i många aspekter. Framför allt vad gäller nötkött, kycklingkött, ägg och grönsaker. Vad gäller frukt och bär är miljöpåverkan likvärdig mellan dem. Bara vad gäller fisk/skaldjur (där finns ingen konventionell odling), jordbruksgrödor och fläskkött vinner eko.

Läser man rapporten blir det tydligare.

”När det gäller klimatpåverkan och övergödning framhålls inte ekologisk odling som bättre än konventionell

Markanvändningen är också högre för eko-odling, ca 20-25 % större för att få samma skördar som med konventionell.

”I sex av nio livsmedelsgrupper går det inte att urskilja vilket produktionssystem som presterar bäst”

”Baserat på sammanställningarna går det sammanfattningsvis inte att säga att det ena produktionssystemet är överlägset det andra från miljösynpunkt för någon livsmedelsgrupp”

”Ekologiskt jordbruk presterar generellt sett bättre än konventionells jordbruk från ett lokalt och regionalt miljöperspektiv men det har inte nödvändigtvis en lägre miljöpåverkan per producerad enhet”

I en artikel från 16 november 2014 på SvD Brännpunkt skrev Holger Kirchman, Thomas Kätterer, Rune Andersson och Lars Bergström, samtliga forskare vid SLU om eko-odlingens påstådda klimatpåverkan.

”100 % ekologisk odling skulle vara en katastrof för framtida livsmedelsförsörjning och innebär större belastning på miljön till en hög kostnad”

Vad sa då Coop på rättegången till sitt försvar? De stäms för vilseledande marknadsföring av Svenskt Växtskydd som representerar de företag som tillverkar och säljer kemikalier till både ekologisk och konventionell odling. Notera just det, till båda sätten att odla.

När Louise König, hållbarhetschef på Coop, frågades ut svarade hon:

”Vi kallar inte det här reklam utan opinionsbildning. Utbud och utspel kallar vi dessa olika saker på Coop. Utbud ska driva trafik och skapa försäljning. Utspel är när vi kommunicerar kring en fråga”

Läs igen. Deras försvar är alltså att Ekoeffekten inte är en reklamfilm.

Trots detta vann alltså Ekoeffekten guld i reklam-VM, Grand Prix på reklamgalan Cannes Lions i juni förra året. I artikeln intervjuas Coops marknadsdirektör, som skulle hoppa i vattnet naken för att fira.

I intervjun säger också Coops marknadsdirektör ”det är otroligt bra reklam”. 

Men nu när de stäms är alltså Ekoeffekten inte alls reklam utan någon form av konsumentupplysning.

Filmen rullades i TV4 som reklam men på den frågan svarade König:

Eko-effekten har sänds i TV4.

  • Tv4 är väl inte en reklamkanal.
  • Den har sänds i TV4. Kan inte svara på om det var reklamtid eller inte. Jag kan inget om reklamtid.Eko-effekten har sänds i TV4.

Men trots att Coop alltså köpte reklamtid hävdar de att den inte alls är reklam. Kollar man på filmen ser man full med Änglamarks-varor, som alltså König inte är meningen att de ska säljas mer av eftersom det inte är en reklamfilm.

På Coops hemsida marknadsförs Eko-kassen och Änglamark direkt bredvid och i slutet av filmen uppmanas tittaren att köpa med eko, efter att ha kollat på flera minuters film som framhäver just Coops varumärke Änglamark.

Ändå säger alltså Coop nu att det inte är en reklamfilm och därför inte ska prövas som en reklamfilm. Otroligt intressant försvar tycker jag.

Nedan ser ni andra delar av Coops försvar:

”Vi ska driva hållbarhet i branschen, vilket ska tolkas som att de vill att även andra ska sälja eko.”

Min kommentar: Nej, enligt er årsredovisning ska ni bli bäst på eko på marknaden och reklamfilmen är ett led i att öka efterfrågan på just ekovaror, framför allt Änglamark.

Vilket varumärke skulle filmerna handla om? Coop eller Änglamark?

”Utspel är profilbyggande. Artiklar i media är inte relevanta eftersom Coop inte fått skriva innehållet. Ex Dagens Media. Om de påstår att de är reklamfilm säger inget om det är reklam. Inget bevisvärde.”

Min kommentar: Intervjun i Resumé är inget de skrivit själva utan er marknadsdirektör är alltså intervjuad och bekräftar att det är en reklamfilm.

En medarbetare på IVL skrev för övrigt på sin Facebook följande kommentar om filmen när den gjordes:

  • Utomordentligt låga halter redan från början. Jag gillar inte alls filmen och den är missvisande med de enorma staplarna.

Efter rättegången skrev Dagens Media om fallet och då visar sig samma Björn Larsson som var så glad över reklamfilmsvinsten att han ville bada naken nu inte alls ha gjort en reklamfilm utan konsumentinformation.

I slutet av Eko-effekten, som alltså innehåller inte bara en rad bilder på just Änglamark utan originalversionen som inte ligger uppe längre avslutas med att hållbarhetschefen själv rekommenderar olika varor som konsumenter borde byta ut mot eko och plockar givetvis fram de egna Änglamarksvarorna, kan man se det här:

Så kallad konsumentupplysning.

Jag är förbluffad över hur dåligt Coop försvarade sig faktiskt.

Jag hade förväntat mig mer av ett sådant stort bolag. Det hjälpte inte att de hade bjudit dit delar av Kemikalieinspektionen att sitta med och lyssna tillsammans med deras gäng.

Jag är däremot glad att de företagare som alltså är organisationens Svenskt Växtskydd bestämde sig för att stämma Coop för filmen. För de är bara symptom på ett mycket större problem och det är att en massa myter om mat, odling, kemikalier och annat fått fäste som sanningar, effektivt och omsorgsfullt planterades av en mycket mäktig miljörörelse som för varje år växer sig starkare tack vare sina vänner i Miljöpartiet. Och någonstans måste deras tolkningsföreträde faktiskt ifrågasättas.

Detta är ett sätt. Att sådana som jag skriver om det är ett annat. Att forskare som Agnes Wold och gänget från SLU och Lund träget säger emot på debattsidor och i media är ett tredje.

Den 3 juli meddelas dom. Jag skriver då också.

 

Coop och bluff-filmen

Coop, ni vet matvarukedjan som i grunden är en del av arbetarrörelsen, har blivit stämda.

2015 lanserade de en liten reklamfilm – Ekoeffekten. I den låter de en vanlig familj först äta mat från konventionell odling (som vanligt jordbruk kallas) och sedan äta enbart ekologiskt under två veckor. Resultatet använde sedan Coop som vetenskapliga bevis i en reklamfilm för sitt ekologiska sortiment.

I början av filmen ser man olika bönder med stora maskiner som sprayar sina odlingar.

Som ni ser sitter killen halvnaken och kör utan att ens sitta i en hytt. Vilket man givetvis inte får när man hanterar bekämpningsmedel. Är det sådana varor som Coop menar att de köper in i sitt andra sortiment, den stora majoriteten av varorna Coop-butikerna säljer för övrigt?

Givetvis inte. Bilden är vald av en anledning.

Den här filmen och det som påstås i den har de blivit stämda för. 

Rättegången hölls nu i maj och jag beslutade mig för att gå dit. Men först lite bakgrund till själva filmen.

Givetvis gör inte en matvarukedja saker bara för att vara snälla. De vill tjäna pengar. Läser man deras årsredovisning för 2016 kan man notera en rad saker. Redan på de första sidorna kan man se hur deras ekologiska sortiment dominerar och så fortsätter det sedan genomgående i hela årsredovisningen.

Företag kan konkurrera på lite olika sätt. Antingen är du marknadsledande, men den positionen har tyvärr ICA med sina 50 % av marknaden så den är körd för lilla Coop som har 16 %. Eller så kan du konkurrera med profil. Det här är grundläggande företagsekonomi och något jag själv fick lära mig när jag studerade till civilekonom på Handelshögskolan.

Det är den senare strategin Coop valt. Deras strategi är att vara ”Sveriges mest hållbara matkedja”. De satsar alltså mycket på eko, miljö och inte minst sitt eget varumärke Änglamark.

Läser man vidare i årsredovisningen hittar man fler belägg för detta. Till exempel meningen ”Vi vill göra ekologiska och andra hållbara varor till en naturlig del av vardagen. Det gynnar kunderna och det gynnar oss som ledande på området”.

Ett verktyg för att nå detta mål, och tjäna pengar på det givetvis, är deras Ekokasse som är full med Änglamark-varor, givetvis.

Efterfrågan online på ekologiska varor är stor, vilket också bra och stödjer idén om att bli större online. För att sälja ännu mer eko.

När de listar trender är det just näthandel och efterfrågan på eko.

Summa summarum – eko är det som ska skilja ut Coop från konkurrenter och bli en kassako. De ska öka försäljningen genom eko-sortimentet. Det kan man också lätt se på skärmdumpen från Ekoeffekten på deras hemsida är banners med just deras Ekokasse ligger direkt bredvid filmen, bara för kunden att klicka på annonsen och komma till shoppingsstället.

Så de kontaktade IVL Svenska Miljöinstitutet, som är samägt av staten och näringslivet för att bedriva forskning. Coop behövde nämligen först göra en vetenskaplig undersökning, som de sedan kunde använda i sin nya reklamfilm Ekoeffekten som skulle visa exakt hur bra eko är och därmed ge Coop både fler kunder och öka försäljningen av framför allt Änglamark hos befintliga kunder.

IVL ansvarade således för mätningen av kemikalier och är de som också författat den rapport som filmen grundar sig på. 

Ni kan säkert gissa själva vad de kom fram till. Annars hade de inte gjort filmen från första början. Inledningsvis skriver de att de gjort ”en mindre undersökning”. Ja, det var lite grann ett understatement. En enda familj ingick. Två vuxna och tre barn. Och de undersöktes under 3 veckor.

Nu kan man kanske tro att undersökningen först mätte alla ämnen som finns i konventionell odling och sedan de ämnen som finns i ekologisk odling som punkt noll. Och sedan stämde av dessa två vid slutet av perioden. Men icke. Coop vill nämligen inte alls mäta ämnen som finns i ekologisk odling så dessa testar man inte alls. Man mäter enbart de som finns i de vanliga produkterna. Redan här kan man ju ana ugglor i mossen för hur ska man veta vad som sjunker när man inte mäter samtliga ämnen?

De ämnen man använder i vanligt jordbruk är ju förbjudna i eko. De finns alltså inte i eko, det är därför de kallas ekologiska.

Men om ni trodde att ekologiskt innebär inga kemikalier tror ni fel. 

Enligt KRAVs regelbok från 2017 får bland annat dessa medel användas i ekoodling.

Dessutom kan enskilda odlare begära undantag från Jordbruksverket från att använda andra kemikalier och kan då använda dessa och ändå kalla sig eko.

Men Coop och IVL valde alltså bort all form av mätning av de kemiska ämnen som finns i ekomat utan mätte bara den vanliga maten.

Och slutar man då alltså äta de varor där dessa ingår och övergår till varor där just dessa är förbjudna behöver man inte ens vara forskare för att komma fram till resultaten. De minskar eller försvinner under den perioden. Man slutar ju äta dem. Men man har ersatt dem med andra ämnen, som alltså inte Coop mätte. Hepp! Så har man gjort en forskningsstudie som man kan använda sin marknadsföring för att sälja ekovaror.

Givetvis tog de barnen som exempel. Jag har länkat till Youtube för Coop har en nerklippt version av sin film på sin hemsida numera. Det kan ju hänga ihop med att de blev stämda.

Kollar man i rapporten hittar man roligare staplar hos pappan men honom valde Coop av naturliga skäl att inte visa i filmen.

För hos honom ökar alltså vissa kemikalier rejält under eko-veckorna. 

Står det då ovanför tjejens diagram någonting om de här halterna som uppmätts, trots att de alltså är högre under vanliga veckan än eko-veckan (givetvis), är skadliga? Nix, det vore inte roligt.

För som IVL konstaterar i sin rapport har inte ett enda resultat de hittat legat över några av de gränsvärden som EU och myndigheter i Sverige bestämt, och som dessutom är satta med en saftig säkerhetsmarginal. 

”Med god marginal ligga under ADI-värdet”.

”Det är följaktligen osannolikt att en enskild substans skulle medföra någon risk för människor”.

Vi kan sammanfatta Eko-effekten hittills:

  1. Den mäter inte de kemikalier som används i eko-odling, bara i den vanliga men påstår ändå att den jämför
  2. Man redovisar inte pappans resultat, vars resultat blev delvis sämre under eko
  3. Man redovisar inte heller att ingen deltagare haft ett enda resultat ens i närheten av gränsvärdena myndigheterna satt upp
  4. Familjen pratar om gifter
  5. De använder bilder på olika gamla traktorer som sprutar bekämpningsmedel för att förstärka bilden av att vanliga produkter har gift i sig när det inte stämmer

Fast just det där med gifter är något Coop använt länge i sin marknadsföring av just Änglamark. Den här filmen från tidigt 2000-tal använde exakt det argumentet. 

Vad hände med den då?

Den stämdes de också för. Och förlorade.

Nu är de alltså stämda igen. Jag har fått ut handlingar för målet. För jag tycker att det är jättebra att detta testas i domstol. Målet rör vilseledande marknadsföring.

Det finns otroligt mycket myter och icke vetenskapligt grundade påståenden som enbart bygger på känslor och lyckad skrämselpropaganda från miljörörelsen, som själva tjänar på att piska upp en sådan stämning för då ökar deras egen makt och de får mer pengar. Det finns ingen altruism i organisationer som Naturskyddsföreningen, som ändå måste anses värst i klassen, men inte heller hos företag som Coop.

Jättebra att Coop nu stäms. För företag och organisationer ska inte få hitta på vad som helst för att få fördelar men det är precis det som händer i hela den här kemikalie/eko-debatten.

Eller vad sägs om det här från en av debattörerna i frågan, Ekopappan?

”Vi fortsätter att efterfråga giftmaten”

Det är så här vanliga föräldrar ser på vanlig mat. Som gift. Bland annat på grund av dåliga filmer som Eko-effekten.

I nästa inlägg kommer ni få läsa hur Coops försvar gick till. Bara det var ett nöje i sig att få bevittna live faktiskt.

Och jag går igenom varför ekologiskt inte alls är nyttigare och bättre för miljön än vanlig mat. Så missa inte det.

 

MUCF granskar inte alls faktiskt

Det blåser om Myndigheten för Ungdom- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) det vill säga före detta Ungdomsstyrelsen. Äntligen. 

När jag som Slöseriombudsman i augusti 2015 granskade MUCF hade denna myndighet vad jag vet inte intresserat något i det avseendet.

Jag ville som SlösO kolla på vad myndigheten egentligen hade för koll på alla de 600 miljoner kronor per år de fördelar ut till bidrag varje år. För tystnaden om det här var talande. Jag begärde ut projektkataloger och satte igång att läsa. För de som hunnit redovisa projekten våren 2015 när jag begärde ut dessa redovisningar från MUCF:S eget redovisningssystem var de projekt som fått stöd för verksamhetsåret 2014.

Jag hittade en gäng med felaktigheter direkt. Jag skrev två mycket långa blogginlägg på SlösO:s hemsida som Skattebetalarna tyvärr valde att släcka när jag slutade och flytta SlösOs plattform till sin egen hemsida så ingen kan läsa den granskning jag gjorde.

Men jag skrev en artikel om det. Jag skrev en krönika i Dagens Samhälle den 28 augusti 2015.

I den replik den 2 september 2015 jag skrev framgår bland annat detta:

Responsen från MUCF kom direkt – det var minsann inte tal om bristande kontroll. Eva Theisz ersatte Alice Bah Kuhnke när hon blev minister och hon ersattes i sin tur av nuvarande GD Lena Nyberg.

Jag gjorde min granskning av MUCF innan Lena Nyberg tillträtt som GD, hon utsågs den 11 juni 2015 men tillträdde den 5 oktober 2015.

Innan vi går vidare med MUCF och de granskningar av sin egen verksamhet de påstår att de gör tänkte jag fortsätta med Lena Nyberg. För hon fångade mitt intresse på det seminarium SVT Forum sände om slöseriet med bidrag från hennes myndighet som hölls på Timbro.

Hon var synnerligen defensiv och dryg som bara en sosse som får kritik kan vara. Härskartekniker flög genom lokalen, som ”dina så kallade granskningar” som hon genomgående kallade Löwenmarks arbete för.

För hon har precis som alla Löfven-regeringen utsett till ens den minsta tjänst rätt partibok. Det är nummer ett för sossar. Att de personer de utser är sossar. Allt annat kommer i andra hand. Till exempel kompetens.

Lena Nyberg är välkänd inom S.

Jag hittade en serie artiklar om henne som Peter Kadhammar gjorde för Aftonbladet tidigt 2000-tal. 

I början av dem dyker PR-byrå-ägaren Harald Ullman upp som gubben i lådan. Jag visste att han var sosse men inte att han var inblandad i de affärer Kadhammar döpte till till ”S-maffian som styr Stockholm”.

Lena Nyberg var konkurrent med Annika Billström om posten som borgarråd. Hon var då och är gift med Jan Valeskog som då var informationschef för Stockholms hamn, numera är han biträdande borgarråd i Stockholm.

1999 kandiderade Lena Nyberg till posten som ordförande för Stockholms arbetarekommun men medias numera älskling Anders Ygeman motarbetade bort henne kan man säga. 

1998 förlorade sossarna Stockholm till Moderaterna. Inför valet 1998 testade de att ha den sortens provval till listorna som många andra partier har. Men detta såg vissa element i sossarna till att avskaffa direkt (Ygeman).

Nyberg valdes alltså till ordförande men det gick inte bra.

Hon ville förändra partiet men gav upp  när hon förlorade kampen om finansborgarråd med Annika Billström och sprang till ”den store ledaren” för att klaga.

Hon fick en tröstposition och klev av politiken – Barnombudsman. 

Som BO (Barnombudsman) satt hon sedan ett bra tag. Där leverade hon bland annat denna klassiker:

”I fyra av fem kommuner har barn inget inflytande över kommunikationer och stadsplanering” (DN 30 sept 2008)

Och nu är hon alltså GD för min favoritmyndighet MUCF. När man vet hennes bakgrund är det lättare att förstå den föraktfulla tonen och överlägsna uppsynen hon levererade på Timbro-seminariet i maj. Helt befriad från självkritik eller ödmjukhet.

Det borde ni titta på ni som missat. Ni hittar det på SVT Forum här, från 2 h och 30 minuter in ungefär. 

Hon säger till exempel så här:

”Tack Sofie för din granskning men du gör väldgit tendensiösta bedömningar. Vi har inga fakta på att Spiritus Mundi begått brott, Malmö Stad kollar på det nu. Självklart ska det inte gå bidrag till extremister eller bluffbidrag. OM folk tror att vi med vilje ger bidrag till organisationer som bluffar – glöm det. Det vill inte vi heller.”

……………

”Jag tycker att det är beskymmersamt att du har den raljerande tonen mot civilsamhället.”

…………..

”Det behöver inte vara fel att snickra lådor”

………….

”Innan du började granska oss som du kallar det, dina bedömningar av vår verksamhet så vi har sedan 2016 börjat med att jobba med demokratibegreppet.”

…………

Sedan, vid 2.47 ungefär kommer det mest intressanta:

”Du har ju hållit på hela hösten. Jag önskar att vi som statlig myndighet hade haft lika mycket resurser och pengar som du för att granska men så är det inte.

Jag blev tvungen att spola tillbaka för att kolla om jag hört rätt men hon sa faktiskt så. Ni hör ju själva på filmen.

Något annat jag blev tvungen att göra direkt där och då när jag såg programmet var att begära ut samtliga granskningar MUCF gjort.

Den 19 maj skickade jag det här mailet till deras registrator.

Sedan väntade jag. Och väntade. Det ska enligt lagen expedieras skyndsamt och hålla sig inom 2 arbetsdagar. Efter 3 arbetsdagar mailade jag igen. Den 29 maj, efter min första påminnelse och 4,5 arbetsdagar, fick jag det här mailet.

Själva svaret fick jag först den 1 juni. 

Det tar tid att gå igenom

Då förväntar man ju sig den enorma hög granskningar nu Lena Nyberg ändå insinuerat att de har gjort. Hon sa ordagrannt på seminariet i maj:

”Vi vill inte att enda krona ska gå fel. Vi gör hela tiden granskningar.”

Men trots att de enligt Nybergs uppgift ”hela tiden gör granskningar” sa hon samtidigt att hennes myndighet minsann inte hade samma resurser som en frilansande journalist.

Jag kollade deras årsredovisning. De har 69 anställda på myndigheten.

2015 beviljades 221 organisationsbidrag samt ytterligare 86 projektbidrag till 121 organisationer (flera projekt görs med flera föreningar i samarbete, därför är det fler föreningar än bidrag som betalas ut).

Varje beslut om bidrag kostade i genomsnitt 8 000 kronor styck. 

MUCF delar enligt Nyberg själv ut 600 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar. Varje år. Så på en mandatperiod har de spenderat 2,4 miljarder. Det är en ansenlig summa.

Vad står det då i deras årsredovisning om målen?

Tillgänglighet och att bidragshanteringen är effektiv och har ”hög kvalitet”. Ingenstans i på de 86 sidorna hittar jag något om granskning och kontroll. Eller att målet med verksamheten också måste vara att motverka att medlen används felaktigt.

Om de nu gör granskningar hela tiden för att inte ”en enda krona hamnar fel” som Nyberg uttryckte det, varför står inte dessa frekventa granskningar redovisat i årsredovisningen?

Nyberg försökte slingra sig genom att skylla på regeringen, som om deras regleringsbrev på något sätt skulle styra exakt vilka föreningar som får bidrag eller begränsa deras möjlighet att styra över att de används rätt.

I regleringsbrevet för 2017 står det:

”Vidare ska myndigheten redovisa omfattningen och resultatet av kontrollinsatserna för att säkerställa att statsbidraget används enligt regelverket”

Så vad fick jag då efter den dryga arbetsvecka jag fick vänta på högen med granskningar som var så omfattande att det enligt myndigheten själva tog extra lång tid?

Det första jag fick var granskningen av Turkiska Riksförbundet och deras indragna bidrag. 

Men det var inte en konsekvens av någon egen granskning hos MUCF.

För förbundets ordförande Barbaros Leylani stod nämligen på Sergels Torg den 11 april 2016 och skrek att armenier borde dö, mitt på blanka dagen i en megafon under ett möte.

”Mina kära raskamrater” sa Barbaros Leylani i bästa fasciststil.

Den 14 april 2016 avslöjades det att han och landets mest kända svenskturk Mehmet Kaplan ätit middag med just fascister – de turkiska Grå Vargarna. Som ni kan se på bilden satt Kaplan bara några personer bort från dem båda på middagen.


Först den 20 oktober 2016 fattade MUCF beslutet att återkalla bidraget förbundet fått för 2016.

Gjorde de då granskningen själva?

Nej.

Trots 69 anställda anlitade de dyra revisionsbyrån PWC.

Trots att de alltså inte enligt Nyberg har så mycket resurser som en frilansande journalist har att lägga på granskningar.

Turkiska riksförbundet står först på Sergels Torg och skriker död åt armenierna och går sedan på kalas med fascister. Först därefter inleddes granskningen från MUCF och då får de tips om att medlemssiffrorna i förbundet var fejk. PWC anlitades för att kolla på ekonomin. Notan har jag inte men kan bara gissa.

Jag fick ett flertal mail från MUCF i material de skickade som korrespondens mellan dem och förbundet för att bland annat reda ut om de bett armenierna om ursäkt, något förbundet själva tyckte skulle räcka.

Vad fick jag mer då?

Deras granskning av Sveriges Unga Muslimer. De inledde en granskning av dem våren 2016 och hade tydligen möte med dem den 7 juli 2016. 

På mötet börjar SUM babbla om att de ”avhumaniseras” av granskningen.

Mötet gällde det projektstöd de precis fått beviljat för projektet Stå Upp, om islamofobi men den granskningen renderade inget mer än just ett möte alltså. De fick behålla bidraget.

Jag hade skrivit en granskning av bland annat SUM men även Sveriges Förenade Muslimer och andra muslimska organisationer den 25 april 2016 – Follow the Money.

Jag skrev även ett inlägg till då, ”Fridolin och Charta 2008” om de muslimska organisationerna.

Jag var inte först med att granska dem och inte sist. Per Gudmundsson är nog den som tillsammans med bland annat terrorforskaren Magnus Ranstorp och hans kollegor granskat dem längst. Ändå stod alltså Lena Nyberg på seminarium maj 2017 och säger att de först under hösten hade ”hittat info” om SUM och deras tveksamma aktiviteter.

Bara en person utan internet kan hävda att man inte visste om SUM och hatpredikanterna. 

I december 2016 meddelar MUCF att en rad föreningar inte för förnyat bidrag för 2017, det vill säga den bidragsansökan de lämnat in för 2017 hade fått avslag. Inga tidigare bidrag krävdes dock vid det tillfället tillbaka.

En rad föreningar får inte förnyat bidrag för 2017.

Min granskning som Slöso augusti 2015 inkluderade flera av dessa föreningar: Booster, Svenska e-sportföreningen, SUM (granskades vid ett annat tillfälle) samt Ungdom mot rasism. 

Ett år senare förlorade de bidragen men då hänvisar MUCF alltså till en egen granskning av SUM. Trots att de bara några månader tidigare valt att inte dra tillbaka projektstödet till SUM. Men i december har man alltså plötsligt upptäckt det man direkt får upp om man googlar ”SUM hatpredikanter”.

Den 15 mars 2017 publiceras Sofie Löwenmarks uppföljning av min MUCF-granskning med fokus på slöseri. Där finns SFM med bland annat.

Plötsligt gör MUCF en snabbgranskning och kräver tillbaka 535 000 kronor från SFM. Bara så där. 

Efter detta, den 28 mars 2017, börjar MUCF även granska SUM igen och just det projektet.

 

På seminariet hänvisade Lena Nyberg vid upprepade tillfällen till att de just nu granskar Spiritus Mundi tillsammans med Malmö stad.

Den granskningen gjordes av Sydsvenskan initialt. Den 31 januari 2017 meddelande Malmö Stad att de bröt samarbetet med föreningen, efter att Sydsvenskan granskat. Och MUCF inledde alltså sin granskning efter detta.

Men deras egen granskning av Spiritus Mundi ingick alltså inte i den flera mail långa leverans av MUCF:s interna granskningar jag begärt ut.

Det är just det här jag sa redan 2015 och som andra debattörer och journalister upprepat gång på gång – MUCF har ingen koll. 

Det tog dem 10 dagar och över en arbetsvecka att leta upp det bästa de kunde hitta till mig. Och detta material var alltså två granskningar som båda gjorts EFTER andra, likt jag själv, hittat felaktigheter och fusk och påtalat det med hög stämma medialt. Först då vaknar MUCF. Det är detta Nyberg åsyftar när hon stod framför publik och TV-tittare och kostade på sig sin allra mest högdragna socialdemokratiska dryghet i meningen ”vi granskar hela tiden”.

Inte en enda granskning leverade myndigheten till mig efter begäran som de initierat och genomfört helt på eget initiativ.

Nej MUCF.

Ni granskar inte hela tiden.

Faktum är att ni granskar inte alls som det verkar. Först när någon skrikit högt och ljudligt, lagt fram minutiös bevisning och fått med sig andra lyfter ni på häcken och börjar leta bland era egna uppgifter. Gång på gång måste någon annan först hitta en massa fel innan ni gör något.

Om inte det här visar att det är något ruttet på Myndigheten för Ungdoms- och Civilssamhällesfrågor så gör inget det.

Av era 69 anställda och 8 000 satsade kronor per beslut har ni gott om resurser att själva granska saker. Ni bevisade själva att resurser inte saknas när det gäller för när ni skulle granska Turkiska Riksförbundet fanns det plötsligt budget till dyra revisionsbyråer att sköta granskningen.

Den sista meningen riktar jag direkt till Lena Nyberg personligen:

Jag har gjort den här granskningen helt ideellt. Det tog en arbetsdag. Vet du vad det kallas? Civilsamhället. Se det som mitt bidrag till att göra världen bättre. Ideellt. 

Om jag kan bidra till att lägga ner denna politiserade dåliga myndighet är det betalning nog.

 

 

Allas lika värde?

Dessa tre ord har blivit något som allt från politiker och tyckare till myndigheter slänger sig med. Allas lika värde. Detta ska stå i de värdegrunder snart varenda kotte har och ska skriva under på.

Det har också blivit en form av ”stänga debatten-argument” som folk i tid och otid halar fram ur ryggsäcken när de inte vet hur de ska argumentera.

”Är du inte för allas lika värde?”

Det är som skosula på en glödande fimp, är det tänkt. Trampa till lite och sådärja, så är den här diskussionen stängd. För det är en fråga men är egentligen ett påstående. Du ÄR inte för allas lika värde, eller hur?

Och det är dessutom en fiffig win-win konstruktion för den som hasplar ur sig påståendefrågan – svarar man ja är som sagt debatten stängd. För det tas om intäkt för att påståendefrågaren fått rätt. Svarar man nej har man plötsligt en diskussion om sin egen moral och etik på halsen, Debatten om det man pratade om är effektiv dödad i båda lägena. Voilá. Fokus flyttat till debattörens egen moral istället. Det fungerar varje gång.

En av de tusen gången jag noterat detta var nyss, i en diskussion om juice ska vara politisk eller inte. 

En rolig reflektion tyckte jag och retweetade. En provokation tyckte det anonyma konto som direkt tog tillfället i akt och påståendefråga om människovärde.

Men vad betyder allas lika värde då? Varifrån kommer det?

Alla som kör den här metoden, för det är är en metod, brukar hänvisa till de mänskliga rättigheterna. Men egentligen är det fel.

I FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna står ”All human beings are born free och equal in dignity and rights”.

Den tror man användes som Regeringsformens förlaga. Men den här artikeln jag hittat problematiserar den diskussionen väl för det är inte enda förklaringen, att man översatt lite märkligt och att värdighet har blivit värde.

Det är alltså i Regeringsformen och inte i mänskliga rättigheterna ”allas lika värde” finns. 

Alldeles oavsett härkomst, stämmer det? Har alla samma värde? Och tycker verkligen de som påstår det och som använder det som argument att alla har samma värde?

Jag skulle faktiskt säga nej.

Om jag ser en bil komma körande på trottoaren rycker jag åt mig mitt eget barn och skiter i alla andra. Mitt barn har enligt mig det högsta värdet. Alltid. För mig. I alla lägen. Om jag måste välja mellan att mitt barn får säg den enda lediga platsen på en bra skola, eller ett annat barn, väljer jag att mitt barn ska få platsen.

Det är nämligen mitt jobb. Det är det avtal jag skriver under när jag blir förälder. Att jag alltid ska kämpa för att just mitt barn ska få det så bra som möjligt. Givetvis vill jag att inte ett enda barn ska svälta på jorden eller fara illa. Så tycker alla. Tills det uppstår en konflikt.

Det är just det. Allas lika värde gäller bara i en konfliktlös situation. Med konflikt menar jag motstridiga intressen och ändliga resurser. ”Allas lika värde” upphör däremot så fort en resurs är ändlig.

Allas lika värde är något man kan tycka och säga när det inte finns någon kostnad. Det blir en floskel. 

Missförstå mig inte. Jag ställer givetvis mig bakom FN deklarationen om mänskliga rättigheter. Även om jag tycker att artiklarna inte kan jämföras mellan varandra riktigt – de första är helt enkelt betydligt viktigare än de sist tillkomna.

Om jag måste välja mellan att ”alla har rätt till kostnadsfri utbildning” och ”var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” är det lätt att välja den sista. Och de sist tillkomna artiklarna är också en slags urholkning just därför, att de är helt enkelt inte lika tunga som de första. De bygger också på ekonomi. Fattiga länder har inte en chans att uppnå vissa av dem.

Hur kan man jämställa rätten att inte hållas i slaveri med rätten till betald semester? Det är ju bara knäppt. 

På det här sättet har tyvärr även de mänskliga rättigheterna blivit som ”allas lika värde”. De sist tillkomna artiklarna kan bara gälla i en perfekt värld. En utopi.

Egentligen kan man dela upp artiklarna i de som bygger på ”alla människor är födda fria” och den senare politiskt tillkomna som snarare handlar om ytligare saker. För det är ytligare att prata om betald semester än slaveri faktiskt. Inte ytligt per se utan ytligare. En distinkt skillnad.

För att återgå till diskussionen om alla verkligen är lika mycket värde som kan vi alltså konstatera att det beror på situation och vem som frågar faktiskt. Men att i relation till Gud om man är troende har givetvis varje människa på planeten exakt samma värde. Men man blandar ihop saker med meningen ”allas lika värde”.

Tycker verkligen de som använder detta som argument att en nazist har samma värde som de själva?

Nej. För samma människor vill säga nej till att nazister får artikel 12 tillgodosedd.

Eller artikel 20.

Jag tycker inte en nazist har samma värde som mina barn och det står jag för. Jag tycker heller inte att en pedofil har samma värde.

I relation till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har däremot en pedofil och en nazist samma rättigheter. De är okränkbara. Men moraliskt? Och i en konfliktsituation har de definitivt inte det. Vare sig det är en fysisk konflikt eller en konflikt av resurser.

När man kokar ner det kommer ”allas lika värde” rätt omgående i konflikt med andra värderingar och uppfattningar varje människa har på olika områden.

Ska vi ta dagsaktuella exempel så finns det direkt en konflikt med flera av de mänskliga rättigheterna enligt FN och alla länders politiska system. För de bygger på att den gemensamt finansierade välfärd som finns tillfaller de som betalat den, det vill säga skattebetalarna. Det står att alla har rätt till en bostad. Men ingen har rätt till en bostad i varje land de önskar flytta till. Alla har rätt till ett jobb står det men den rättigheten bygger på skyldigheter hos individen – att du också vidtar de åtgärder som krävs att få ett jobb. Skaffar dig en utbildning till exempel. Söker jobb.

I debatten har ”alla lika värde” däremot blivit en form av moralklubba som används i tid och otid av människor som inte har några argument utan därför i ett slag omvandlar en debatt om valfritt ämne till en debatt om debattörens egen moral och värdering. Ett otyg.

Det kokar alltså ner till att ”allas lika värde” inte är ett absolut begrepp och inte en heller en vedertagen sanning.

Verkligheten bakom detta begrepp är att det beror faktiskt på, och eftersom det inte är absolut så minskar dess relevans relativt mycket. 

Snarare borde det efterföljas med ”allas lika värde inför Gud, annars beror det på”.

 

Fastighetskungarna LO

 

LO börjar mer och mer likna ett konglomerat. För enligt senaste årsredovisningen är det bara 54 % av LO:s intäkter som kommer från facklig verksamhet. Resten kommer från en massa annat.

Hotell- och konferensverksamhet till exempel, som drar in nästan 150 miljoner kronor till LO. Och fastigheter som drar in nästan lika mycket. Hotell och fastighets-affärer motsvarar 32 % av LO:s intäkter.

LO får även en del avkastning på börsen och drog in 28 miljoner kronor i finansiella intäkter.

För det är just det.

Att bara hålla med fackliga aktiviteter fungerar inte längre. Det är ganska talande tycker jag, hur otidsenliga de är. De har dessutom för stor kostym sett till det fackliga. 

Ser man på resultaträkningen ser man direkt att de fackliga avgifterna inte ens täcker sina egna kostnader. Förbundsavgifterna på 262 miljoner kronor täcker bara med nöd och näppe ens personalkostnaderna LO har på 242 miljoner kronor och utöver det har man ju en rad andra kostnader.

 

Ser man på flerårsjämförelsen så har den fackliga verksamheten inte ens täckt sina  egna kostnader på många år. De går många tiotals miljoner back på den varje år. Det som bär hela LO:s ekonomi är fastigheter, hotellverksamhet och finansiella affärer de gjort. De sålde sitt innehav av Aftonbladet till Schibstedt vilket gav dem ett stort kapital. Och ser ni på noten där nere har de tvingats sälja fastigheter för att få in pengar.

Det är en konstjord andning. Man säljer av tillgång efter tillgång för att realisera tillgångar och därefter kunna kapitalisera på de mer likvida medlem.

LO har visserligen stora tillgångar men den dagliga verksamheten är ett sjunkande skepp.

Värdet på fastigheterna de hade 2015 är betydande. Över 1,2 miljarder. De har lagt fastighetsförvaltningen och ägande i egna bolaget Bantorget Förvaltning AB.

LO har alltså för att inte gå under tvingats att i allt större utsträckning bli en koncern som ägnar sig åt kapitalplaceringar, fastighetsförvaltning och hotell. Som vilket storföretag som helst.

För att ha råd att vara ett fackförbund. 

Som ni läst i mina tidigare inlägg har LO inte lämnat många bostäder till hyreskön de senaste decennierna utan de fastigheter de äger har blivit en gräddfil för pamparna och deras barn och nära och kära. Som statsråd. 

Därför är det spännande att LO nu ökar på sin roll som fastighetskung ännu mer.

I vintras meddelade LO att de nu ger sig in i den bostadsmarknad de alltså varit i länge men låtit bli att delta i eftersom deras två andra bostadshus direkt blev pampförmedling.

I en artikel i Fastighetstidningen ska de bygga hyresrätter.

De har tidigare krävt ökade subventioner för just hyresrätter, som alltså är ett bidrag direkt till fastighetsföretaget för att bygga hyresrätter. Vilket blir logiskt nu när LO alltså tänkt att få en del av den kakan.

Det roliga i den artikeln är att de tvingas dementera att även de nya husen ska gå till pamparna själva. Så vanligt är det. Eller förresten, de säger ju medlemmar. Inte att inte anställda ska gå före i kön. Vilket är så de brukar jobba. De bostadshus de äger får ju inte gå till vanliga medlemmar heller, bara de som jobbar åt LO. Så vi får väl se hur många lägenheter de kommer lämna till kön när det väl kommer till kritan.

En annan sak som är intressant i artikeln är att LO tänker strunta i att bygga billiga hyresrätter, som deras medlemsförbund kräver. Med hänvisning till att de bara bygger för att tjäna pengar och därför är avkastningen det mest centrala.

I Fastighetsnytt skriver de också att det nya bolaget Bantorget Hyresbostäder, som har ett kapital på 3 miljarder, ska bygga hyresrätter.

Men i samband med lanseringen av detta hyresrättsbyggande inkluderade de inte det andra bolaget de har för att bygga bostäder. Oklart varför.

De äger nämligen ett bolag ihop med annan fastighetskung, Misha Moeremans d’Emaus. Välkänd i fastighetsbranschen sedan många år, bland annat från sin tid på Catella Properties AB.

I höstas startade LO ett bolag ihop med hans bolag och döpte det till SHH Landslaget AB, som Bantorget Egendom AB äger 25 % av.

De äger också bolaget Rödstu Hage AB, som ägs av SHH Bostad (Moeremans bolag), Bantorget Utveckling AB samt Fastighets AB Bodal. LO äger 25 % av Rödstu Hage AB.

Det bolaget i sin tur har ett dotterbolag, Rödstu Hage Projekt AB. Och det bolaget har fått köpa mark av Botkyrka kommun. Kontraktet kan ni läsa här.

Och där styr Socialdemokraterna.

Men här ska inte främst hyresrätter byggas. Det kanske är därför man valt det här upplägget istället för att lägga även de projekten under Bantorget-bolaget. Ingen aning. För här är det bostadsrätter som ska upp.

Precis lika lite sugna LO är på att bygga billiga hyresrätter via sitt 3-miljardersbolag Bantorget Hyresrätter är de på att bygga små lägenheter, som på grund av sitt lägre pris efterfrågas mycket.

”Vi har inga planer på att endast bygga smålägenheter”

LO har heller ingen lust att lyssna på de som bor där. Vilket jag i och för sig kan förstå, folk protesterar mot allt hela tiden. Märkligt nog brukar dock LO gillar folkliga protester mot stora fastighetsbolag, faktiskt företag generellt, men inte här alltså.

 

I kontraktet står också att Rödstu Hage Projekt AB har option på att köpa marken bredvid den de köpt, inom 2 år.

LO kräver först kraftiga bidrag till fastighetsbolag för att bygga hyresrätter. Sedan bildar de bolag som bygger hyresrätter men har inga planer på att bygga billiga sådana för de vill mest tjäna pengar. Där kör de över sina medlemsförbund rakt av. De har dessutom ett annat bolag som köper mark av sossestyrda Botkyrka för att bygga bostadsrätter men inte heller där har man tänkt att bygga mindre lägenheter mest utan tjäna pengar.

De drar också in 33 % av sin omsättning på att vara hotellägare och fastighetskungar.

LO blir mer och mer en helt vanlig kapitalist faktiskt.

Hallå alla som saknar min podd Borgarbrackor!

Jag tänkte göra en liten marknadsundersökning här.

Min podd Borgarbrackor har ju tyvärr legat nere ett år nu för att jag skrivit två böcker på 12 månader.

Men nu är en utgiven och en kommer i augusti.

Jag har dock inte kunnat prioritera podden för att jag rent krass går back på den. Jag har ingen finansiering för den och dessutom kostnader i form av min arbetstid, klippning och program för distribution och klippning.

Bara kostnaderna är nog 1500 kronor per avsnitt. Då ingår inte en minut av min egen arbetstid.

Jag tänkte kanske försöka Kickstarta finansiering för podden, säg för 12 avsnitt i alla fall.

Finns det något som skulle tänka sig att bidra in till en sådan?

Ni kan också få önska vilka jag ska bjuda in att antingen intervjua eller podda med så försöker jag få med dem som gäster om de passar i poddens format.

 

Skatteplanera enligt Naturskyddsföreningen

När jag planlöst surfade runt på min favoritförenings hemsida Naturskyddsföreningen såg jag plötsligt något intressant. En uppmaning att ge bort sin aktieutdelning. 

Innan vi går vidare vill jag bara påminna exakt hur rika Naturskyddsföreningen är. De omsatte 2015 över 211 miljoner kronor. 

De har också mycket pengar i tillgångar. 141 miljoner kronor i omsättningstillgångar, där kortfristiga placeringar och kassa/bank är mest intressant då de är lätt tillgängliga och vilka uppgår till 129 miljoner kronor. 

Personligen tycker jag att man verkligen borde diskutera när en förening inte är ideellt utan egentligen ett företag fast utan att betala skatt. För som ni ser drar de in en massa pengar på egen hand. Är man verkligen en ideell förening på riktigt när man omsätter så mycket pengar? Jag tycker det är dags att vi städar upp här faktiskt.

Varför ska de bedriva affärsverksamhet men slippa betala skatt som vi andra gör? Dags att politiken definierar föreningar. Var går gränsen för intäkter när det bara kan betraktas som ett sofistikerat sätt att slippa att betala skatt? För det ska Gud veta att är det något vänstern älskar är det ju att jaga ”skattesmitare” men då med enbart fokus på företagare. Borde rent teoretiskt vara lätt att motivera sossar och andra i vänstern.

Och just skatt är något Naturskyddsföreningen älskar. När det gäller alla andra. 

Här är ett axplock: kilometerskatt, flygskatt, CO2-skatt, kemikalieskatt, eller som SNF har hittat på – giftskatt, köttskatt.

Själva betalar de som sagt i princip ingen skatt alls faktiskt, eller moms. 

Men det räcker inte. Naturskyddsföreningen vill ha mer. Så på deras hemsida uppmanar de företagare att avstå sin aktieutdelning och istället skänka den till dem.

Argumentet? Man betalar ingen skatt.

Med andra ord, Naturskyddsföreningen tycker att folk genom att ge bort sin utdelning till dem ska bidra ännu lite mindre till den statskassa som föreningen tycker alla andra ska bidra med utom de. Visst är det lagligt, skatteplanerande är nämligen det.

Men är det moraliskt?

Nej. Det tycker inte jag. 

 

Inte när man som ”ideell förening” inte bidrar ett jota själv till den statskassa man sedan mjölkar på cirka 75 miljoner plus varje år av skattebidrag.

Pengar man med råge har råd att betala själv ur egen ficka.

Men Naturskyddsföreningen, eller Skattemjölkarföreningen, vill gärna bidra ännu lite mindre till det gemensamma och bifogar dessutom en förifylld blankett till hugade spekulanter bland företagarna att donera hela sin aktieutdelning till dem.

Argumentet de använder är att man ”placerar i naturen”. Snudd på brott mot marknadsföringslagen kan jag tycka för de placerar inga pengar i naturen. De konsumerar upp dem själv.

Om de ändå köpte skog för pengarna eller räddade en groda rent fysiskt och placerade på grodskyddshem. Men genom att ge SNF pengar ger man pengar till en 200-miljonerskronorskoncern och inget annat. Rätt ner i kakhålet bara.

För dem att producera ännu lite mer indoktrineringsmaterial till våra barn på förskolor och i skolor, märkliga rapporter med påhittade slutsatser eller varför inte till olika typer av skrämselpropaganda om GIFTER som de kallar allt som inte är ”naturligt” i en väldigt märklig uppdelning, eftersom kemikalier inte per se är giftiga och för att allt består av kemikaliska ämnen. Även människokroppen.

De farligaste gifterna är dessutom ”naturliga”. Testa och ät en av de där pilgrodorna från Amazonas och du får se. Eller varför inte vit flugsvamp? Den kan du knata ut i skogen och testa redan i augusti. Det finns några varje år som prövar det.

Ju mer man rotar runt Naturskyddsföreningen desto djupare hamnar man någonstans. Och deppen över att media helt struntar i att granska allt de verkar tro är från Gud nersänd godhet som bara ”vill rädda miljön” när de är exakt samma sak som vilken enorm opinionsbildningsorganisation som helst. De vill ha makt och pengar.

 

 

Reepalu-utredningen i bostadsfrågan

Det är inte helt fel att kalla även denna utredning ett rent beställningsjobb faktiskt. För banden mellan Hyresgästföreningen och arbetarrörelsen går långt tillbaka.

Utredningen jag syftar på är SOU 2017:33 ”Stärkt ställning för hyresgäster”, eller Hyresgästutredningen. Snubblande nära Hyresgästföreningen, jag vet.

I Hyresgästföreningens årsredovisning  (inte Hyresgästutredningens) står också att de arbetat flera år för att denna utredning ska komma till stånd.

”Politikerna har lyssnat på Hyresgästföreningen” står det. Men det som åsyftas är ”Våra vänner i Socialdemokraterna har lyssnat”.

Hyresgästföreningen brukar hävda att de inte är en officiell del av arbetarrörelsen längre. Som bevis brukar de ange att de även kritiserar Socialdemokrater numera, vilket någonstans sätter ribban på hur det brukade vara.

Men det där är mest en PR-grej för HGF är i allra högsta grad en del av mycket, inte minst arbetarrörelsen och sossarna.

De är till exempel sedan gammalt medlemmar i ABF.

De är även med i Palmecentret.

Tillsammans med varje LO-förbund och sosse-förening som finns. Och ABF.

De finansierar dessutom Arena-gruppen, vilket samtliga delar av LO och S också gör. Framförallt LO, som centralt är deras enda guld-abonnent. Arena är mest av av allt LO-tankesmedja, vilket också ger avtryck i deras opinionsbildning givetvis.

De är ingen liten obskyr förening rent maktmässigt heller. De omsätter över 800 miljoner kronor varje år. Knappt 500 miljoner kronor kommer från frivilliga medlemsinstäkter.

Men sedan har vi den där raden för Hyressättningsavgifter. Det är inte frivilligt. Om du bor i hyresrätt tvingas du betala den. För närvarande är den 12 kronor per månad och hyresgäst. Det vill säga 144 kronor per år. Eller en pizza och två starköl, om vi ska använda Schyffeconomics.

Så även om du inte är medlem i HGF sponsrar du alltså all deras opinionsbildning och annat de håller på med.

Det finns 1,5 miljoner hyresrätter i landet. Hyresgästföreningen har drygt 530 000 medlemmar. Eftersom det är hushållet och inte en person som är medlem (ett par är knappast medlemmar båda två) har alltså HGF ungefär 30 % av landets hyresrätter som medlemmar och 70 % är således inte med.

Men de får ändå 206 miljoner kronor från bland annat dem. Via tvång. Man kan kräva att den dras bort från sin hyra men varje hyresgäst måste då begära detta från sin hyresvärd. Då slipper ni finansiera Hyresgästföreningen med 12 kronor per år. Många bäckar små som ni märker.

Med makt kommer också politisk framgång och sossarna tillsatte alltså en utredning. Syftet med utredningen är uttalat att utreda om hyresgäster borde få mer makt vad gäller renoveringar.

Men i HGF:s egen tidning har plötsligt syftet med utredningen blivit ”att så få som möjligt ska tvingas flytta”. Man vilseleder alltså medvetet sina egna medlemmar.

I HGF:s årsredovisning liksom på andra ställen används siffran 25 %. Att det är den andelen hyresgäster som på grund av att renoveringar görs och hyran därmed höjs flyttar från sitt boende. Den har figurerat flitigt i media. Var fjärde tvingas flytta på grund av renoveringar.

Det är bara det att det inte stämmer. Var fjärde flyttar inte på grund av renoveringar, för i Boverkets rapport angav 14 % i den kontrollgrupp som inte renoverade lägenheterna att de flyttade under tidsperioden.

Detta innebär att det är rimligt att anta att 14 %-enheter av de 25 % som flyttade vid renovering ändå skulle flytta. För att man flyttar under sitt liv. Man träffar kärleken, gör slut, partnern dör, man vill byta stad, flytta till hus etc. En mer korrekt siffra hade alltså varit att 11 %, eller var tionde, flyttar på grund av renoveringen.

Men varför hålla sig till fakta när man skarva? Något Hyresgästföreningen glatt gärna gör.

Aktivisterna som ligger bakom alla de organisationer som håller på med bostadsfrågan och som jag rapporterade om i mina tidigare två inlägg har i vanlig ordning rimliga åsikter – att hyras ska höjas noll kronor. Hur nu en renovering ska kunna resultera i det förutom i fantasin är oklart men är man aktivist behöver man inte förhålla sig till saker som vad som är rimligt.

Aftonbladets för tillfället klarast lysande stjärna, Jonna Sima, känd för sin iver att faktakolla saker, har inte heller orkat läsa Boverkets rapport utan nöjt sig med det som Hyresgästföreningen påstår så även i hennes artikel står det att en fjärdel tvingas flytta. Hon använder också ordet ”renovräkning” som aktivistforskaren Susanna Westin hittat på.

Den som ursprungligen kommit på ordet det kommer från ”renoviction” var en vänsteraktivist. Varför Westin inte benämns som det är ändå lite märkligt för det är ju det hon är. Att hon sedan också är forskare känns sekundärt för hon är betydligt mer aktivist än forskare.

Sima använder också en annan siffra som flyger runt i debatten om renoveringar och hyror – att många hyror höjs med 60 %. Det är fel, till och med enligt HGF:s egen tidning Hem och Hyra för där skriver de att visst förekommer det men vanligast är något annat.

Snittet är en bit under 1 000 kronor. Medianhöjningen ligger på 736 kronor per månad efter en renovering. Men det låter ju inte lika maffigt som 60 % såklart.

Det är bara att gratulera bostadsaktivisterna för väl genomförd opinionsbildning när deras påhittade ord blivit något som media slänger sig med.

I själva verket vill dessa aktivister att folk som alltså hyr sin bostad av företag eller privatpersoner som äger dem, med andra ord lånar de lägenheten mot att de betalar hyra, ska få bestämma över fastigheten mer än de som äger dem. Och de ska kunna få renoverade lägenheter utan att betala en enda krona mer i hyra.

Vi som bor i ägda bostäder, vare sig det är hus eller lägenheter, får däremot alltså hosta upp varenda krona för underhåll själva. Även de som bor i områden där priserna inte stigit utan tvärtom sjunkit. Med hårdare lånevillkor kan många inte heller låna till nödvändiga utrustningar på lägenheten så då återstår dyrare privatlån eller helt enkelt att betala kontant. En ny varmvattenberedare kostar till exempel 25 000-30 000 kronor. Alla med hus vet att dessa sällan förvarnar innan de går sönder.

Alla som bor i ägd bostad är inte kapitalstarka. Varför just nu människor som mot avgift lånar en bostad ska få ännu starkare rättigheter att bestämma över något de inte äger är för mig obegripligt. Men det är det utredningen syftar till, det som är ett beställningsjobb från Hyresgästföreningen till sina polare sossarna.

Och utredningen har dominerats av problem. Miljöpartisten Agneta Börjesson var den som fick utredningsuppdraget, som om det nu är något fel på att låta en person som faktiskt kan något om bostäder leda ett så viktigt uppdrag. För Börjesson har bara rätt partibok och dessutom från partiet som säger nej till de flesta bostadsbyggena. Och hon har inte ens lyckats hålla ihop utredningen hjälplig för redan i maj 2016 rapporterades det om stora problem. 

”Motstridiga känslor”. Klassisk miljöpartiretorik. När det alltså givetvis handlar om motstridiga ÅSIKTER. Inte vilken aura som lyser mest rött eller hur nu miljöpartiet jobbar.

Men såklart landade denna andra Reepalu-utredning, där inkompetens och bråk dominerat processen, i att hyresgästen såklart måste få mer makt över att bestämma över saker de inte äger.

En av sakerna de föreslår är att ändra från att det inte ska vara oskäligt mot hyresgästen att renoveringar genomförs till att det måste vara skäligt. Bevisbördan från den som äger lägenheten stärks alltså och hyresgästens rätt att säga nej ökar.

Man medger att förändringarna innebär stora konsekvenser framför allt för ägarna av fastigheten.

Men sedan konstaterar de att ”någon konflikt inte finns” mellan ägarnas rätt att få bestämma om sin egendom och de som hyr denna egendoms rätt att bestämma över den.

En annan sak utredningen utredde var den hyreslag för privatbostäder Alliansen införde som skulle underlätta för privatpersoner att hyra ut sin bostad för att öka utbudet av bostäder på marknaden.

Utredningen vill att lagen avskaffas och istället ingår i den befintliga hyreslagen. En av konsekvenserna står här: privatbostadslagen har default att besittningsskyddet inte finns, det vill säga, ingen som hyr en privatbostad alldeles oavsett om det står som en klausul eller ej, har besittningsskydd. Fullt rimligt. Om man glömmer att avtala bort besittningsskyddet kan plötsligt den som hyr kräva att få bo kvar om denna hyrt i minst två år. Utredningen vill istället att man ska avtala bort det, som man givetvis får. Men risken för den som hyr ut ökar för glömmer man bort den klausulen kan en tvist uppstå där privatbostadsägaren måste bevisa att det är deras privatbostad, annars har hyresgästen plötsligt rätt att bo där.

Utredningen vill ytterligare försämra för privatpersoner som hyr ut som bostad genom att avtalade tidsbegränsade avtal ändå måste sägas upp. Tidigare har det varit det fullt rimliga, att ett hyresavtal som upprättas på säg 9 månader också slutar att gälla 9 månader efter avtalet skrivits under och ska man ha en förlängning måste man alltså teckna ett nytt avtal från den tidpunkten.

Men utredningens förslag är att försämra för de som äger bostaden. Trots att avtalet gäller en viss tidsperiod måste alltså hyresvärden skriftligen säga upp sin hyresgäst innan avtalet går ut, annars har de rätt att bo kvar i ytterligare 3 månader.

Men trots att utredningen i princip gjort exakt som Hyresgästföreningen beställt är det inte nöjda.

Hyresgästföreningen vill också förhindra folk som äger en bostadsrätt eller villa att få ta betalt vad de kostar. Idag får man som ägare av bostaden ta ut några procent över reproräntan beräknat på marknadsvärdet på bostaden samt driftskostnader. Men att en bostad kostar vad den kostar är inget som HGF tycker att de måste förhålla sig till. De hade önskat att utredningen även förbjud privatägare att få täckning för sina kostnader utan tvingas till det föråldrade och helt orimliga bruksvärdessystemet. Där får man ändå tacka utredningen för att de precis som alla som inte jobbar på Hyresgästföreningen förstår att detta är helt orimligt och bara skulle leda till en sak: inga vill hyra ut ens ett litet rum.

Det enda man nu kan göra är att beklaga att detta haveri till utredning, till för vi har ju bench-mark den verkliga Reepalu-utredningen, ens tillsattes. 

Nu handlar det om att den inte ska passera riksdagen. För utredningen ska ut på remiss och sedan är det till syveende och sist riksdagen som avgör om Hyresgästföreningens lakejer i regeringen ska få igenom gåvan till sina vänner eller inte.

Det är rätt solklart vad jag tycker Alliansen och SD ska göra med den – släng den i papperskorgen. 

Ursäkt? Eller inte?

Jag har funderat lite grann på det här med ursäkter. För det har under en period nu framförts krav på sådana, ibland direkt adresserade till något, till exempel Moderaterna, ibland och vanligare, mer svepande.

Just dessa ursäkter avkrävs på grund av migrationsfrågan men dessa krav poppar upp då och då historiskt när det gäller något särskilt politikområde.

Få saker har väl varit så infekterade som just migrationsdebatten så det är inte konstigt att ursäkten gäller den. Att avkräva ursäkter från politiker för ditt och datt är inget nytt, det händer regelbundet. Antingen från något de sagt eller något politiskt beslut de fattat nyligen eller för länge sedan.

Men nu gäller ursäkten debatten och de som ska be om ursäkt är svepande alla de som brunmålade de personer som tidigt skrev om problemen, och fick kopiöst med skit för det. Det handlar inte om att Sverigedemokrater ska få ursäkter. Utan olika debattörer och journalister. Men någonstans lurar även något privat i ursäktskraven. Att man också känner sig orättvist behandlad av folk som är närmare. Kanske partikamrater, kollegor eller till och med vänner.

Jag ingår i gruppen som brunmålats. Redan 2012 skrev jag bland annat den här krönikan i Aftonbladet om att skrika rasist efter SD var fel strategi. I april 2014 fick bland annat jag på Expressen Kultur kritik för att fräckheten att jag pratade med en Sverigedemokrat på Twitter. Man fick inte ”chitt-chatta” om vädret utan då tar man inte sitt ansvar som offentlig person.

Jag ska inte vältra mig i det här, alla vet exakt hur tonläget är och min poäng är inte att börja sticka offerkofta utan faktiskt precis tvärtom. Jag är dessutom långt ifrån värst drabbad av just detta.

För att olika offentliga personer vill ha ursäkter från andra offentliga personer för en massa elakt vi vet förekommit i debatten är inte rätt väg att gå tycker jag.

Vi vet allihop, såväl de inblandade inklusive avsändarna, som alla utanför att otroligt orättfärdiga beskyllningar, epitet, anklagelser och ad hominen flugit runt i debatten och där dreven avlöst varandra. Där påhoppen inte avgränsats sig till verbala slag utan att man ibland dessutom kontaktat arbetsgivare för att förutom att ta heder och ära av någon även siktat in sig på att ta deras försörjning. Där människors inneboende lilla person från skolgården ryckts med när det luktar blod för att antingen få slå själv eller bara för att berusningen över majoritetens övertag var omöjlig att motstå. Det kittlade för mycket.

Det kräver mod att våga köra på sin linje i det läget. Det är inte ett jobb för alla. Och definitivt inget som alla fixar att göra i längden. 

Men vi hade rätt.

Nu tvingas en efter en att krypa till korset. Kräla i stoftet. För internet glömmer aldrig. Förut kunde människor verkligen hävda att de aldrig tyckt något annat och alla fick acceptera det. Men tack vare fantastiska internet, och ännu mer fantastiska sociala medier, finns det alltid kvar.

Internet never forgets. 

Det är skillnad på att ha rätt och få rätt.

Men det härligaste är när man både har rätt och får rätt. 

Där är vi nu. Vi som hela tiden jobbade för att få rätt, för att vi visste att belackarna hade fel och vi i minoritet hade rätt. Men till slut fick vi alltså rätt. Trägen vinner och när man är övertygad om något vet man att verkligheten och sanningen kommer i kapp de andra också. Det är bara att bida sin tid och köra på.

Njut av den segern istället. Att kräva ursäkter av människor som man vilken dag som helst kan belägga med alla de åsikter de nu hävdar de inte någonsin haft är ingen sport, det är inte ens kul. De vet att de hade fel. Vi vet att de hade fel. Alla andra ser att de hade fel. Och vi hade rätt.

Att kräva ursäkter är dessutom också ett passivt sätt att erkänna att deras fula påhopp och dåliga stil tog. Att vi brydde oss om det.

Nej, det är verkligen gott nog att de nu förödmjukas alldeles på egen hand. För att ändra sig och säga att man aldrig tyckt annorlunda trots att det tar 5 sekunder att motbevisa det är att hälla en tunna bajs på sig själv. Varje gång. Det är snarare att likna vid ett självskadebeteende tycker jag. För att slippa det kan man just säga ”jag hade fel förut” men att kräva det är meningslöst. Det är inte ens kul. Det är många gånger roligare att se dem köra den där masochist-dansen med sig själva.

What goes around comes around, är ett jättebra uttryck tycker jag. Det lutar jag mig alltid på när jag tycker någon gjort bort sig rejält. Att de kommer falla på eget grepp. För det gör de oftast, man får bara vänta lite.

Dessutom kräver en ursäkt inte bara att man erkänner att man haft fel. Det är fusk. Utan det kräver för att tas på allvar att man dessutom ber varje person om ursäkt personligen för påhoppen och brunmålningen. Nej, kräva ursäkter tycker jag vi ska stå över.

En annan aspekt få vill prata om är att det inte är vi debattörer som stått längst bort i skottlinjen. Vi har inte heller stått där längst tid. Långt ifrån. Även vi var en del av konsensus. De som på riktigt betalat det högsta priset för sina åsikter, det som alltså nu är regeringspolitik märk väl, är politiskt aktiva Sverigedemokrater. Det vore klädsamt om vi i ursäkts-krävande erkänner att vi inte är de hårdast drabbade men att ursäkterna som krävs inte inkluderar dessa personer behöver inte sägas högt. Det är självklart. Någon åsiktskorridor är på riktigt inte riven.

Jag tycker inte man ska tåla vad som helst men då försvarar man sig och det har alla vi som brunmålats gjort. Igen och igen och igen. I spalterna, i sociala medier, i alla sammanhang där vi som har en hett eftertraktad plattform kunnat. Vi har försvarat både oss och våra åsikter och fortsatt. Vi gör det för att vi vill få rätt och nu har vi fått det bästa kvittot som vida övertrumfar all världens ursäkter.

Jag tycker istället alla de som i olika grad varit den modiga minoritet som inte accepterade premissen åsiktskorridor utan körde på det som är rätt och riktigt utan konsekvensberäkningar ska luta sig tillbaka och njuta. Kräv inga ursäkter.

Det räcker så gott med att vi vann den här matchen. Så kan vi fokusera på att ta nästa.

 

 

Moraliststopparen

Jag är som ni som följer den här bloggen vet djupt engagerad i personlig frihet alldeles oavsett vad det handlar om. Vissa tycker att det är okej att göra undantag i kravet på att vuxna människor ska få bestämma själva hur de lever sitt liv bara för att de hatar rökning. Det gör inte jag. All form av moralism och uppfostrande av vuxna människor ska bort.

Jag har därför gjort en liten film om det.