Har medierna förtigit problemen med invandringen?

Ja, denna fråga är just nu i centrum av mediedebatten. Men debatten är rörig tycker jag och fokuserar på fel saker egentligen.

För vi har inte två läger där de ena konspirationsteoretikerna säger att allt är en mörkläggning från media och de andra foliehattarna att de som påstår detta bara sprider fake news, har ett högre syfte att destabilisera demokratin och egentligen är de Hitler/Trump. Ironiskt nog har Trump-teoretikerna alltså en konspirationsteori inte om ämnet invandring i media utan om de andra konspirationsteoretikerna.

Utan debatten är ännu bredare än så här. För vi har också folk som säger att media inte alls har negligerat att skildra invandringens kostnader utan tvärtom har hela mediebranschen på nyhetsplats sakligt och konsekvensneutralt skildrat alla aspekter av invandring. Här står Jan Helin.

Han vill också gärna påstå att de som kritiserar rapporteringen inte förstår skillnaden mellan ledarsidor och nyheter, även om den han säger det till själv är chef över en ledarsida.

Först och främst tycker jag att det råder en definitionsförvirring i begreppet ”invandringens kostnader” och att de olika grupperna pratar om olika saker.

Det gemene man menar med kostnader här är majoritetssamhällets kostnader, i form av dels reda pengar men också kostnader i form av kulturkrockar, sociala problem, kriminalitet, särbehandling av flyktingar i till exempel bostadsköer, vården etc.

Det många i media verkar mena med kostnader är kostnader för de asylsökandena i form av långa handläggningstider, trångboddhet, farlig resa till väst via gummibåtar, utvisningar etc.

Och det här är olika saker. Media har absolut redovisat kostnader för de asylsökandena regelbundet och ingående. Inte minst Sveriges Radio, där jag varje vecka senaste året hört något reportage från asylboende, flyktingar eller folk som jobbar med flyktingar och som skildrat de kostnader de både är för människor att fly men också hur det höga trycket i mottagandet påverkat dem.

Men debatten som sker just nu handlar inte om denna form av kostnader utan om kostnaderna för de som redan bor här när det väller in flyktingar som söker skydd. Kostnaderna som vi som bor här får betala. Och den debatten behöver man inte pilla på foliehatten för att konstatera inte fanns i Sverige innan hösten 2015.

Jan Helin är smart som försöker reducera kritiken till att handla om att folk inte fattar skillnaden mellan det som är åsikter och det som är nyheter. En klassisk vilseledande manöver. För åsikter är som sagt just åsikter.

Men om vi ska gå igenom ledarsidornas roll i debatten så spelar nämligen vad som skrivs där stor roll, annars hade inga tidningar haft dem. Inte bara för de fram tidningens officiella ståndpunkt och individerna som skriver där, utan de sätter också tonen i det offentliga samtalet. En stor maktposition alltså.

Deras roll är inte att förmedla nyheter utan att förmedla åsikter men också styra det offentliga samtalet. Och innan valet 2014 var det några få ledarsidor som problematiserade invandringens kostnader för samhället. Bland annat Folkbladet, Svenska Dagbladet och Expressens Ledarsida.

Jan Helins dåvarande ledarsida Aftonbladet, som leder Trump-teoretikernas foliehattsarmé med förtjänst, gör fortfarande sitt bästa för att med alla medel tillåtna fula ut och brunmåla alla debattörer och ledarskribenter som just vill problematisera invandringens kostnader. Ohotad tvåa på den listan är Eskilstuna-kuriren och Alex Voronov, som förärats Åsa Linderborgs duktig-sosseliberal-pris ”Hummerkniven” för sin tjänst. Jag ska inte ens gå in på Dagens Nyheter som både på ledarplats men tyvärr även i tidningen via sina olika #ståupp- uppror (de har varit så många att jag inte minns vad de heter) och agendasättande journalistik också varit en betydande drivande faktor.

Den som påstår att det inte funnits något medveten utfulning och brunsmetning i syfte att i första hand orsaka drev och i andra hand ta heder, ära och helst försörjning ifrån folk, är som Jan Helin till 100% en del av den rörelsen. För ingen som stått på andra sidan detta kan hävda det.

Jag tänkte inte gå in på allt som skrivits om mig och det namnkunniga gäng som varit måltavlorna. Ni vet vilka de är och ni vet också vad de kallats och allt jämt kallas. Nu senast kastade mediebranschens fegaste ledarskribent Jonna Sima ytterligare en sådan brunsmetningens molotov cocktail på Ivar Arpi och Alice Teodorescu när hon påstod att de hetsat fram krig mot islam och sedan har ingen sett henne eller hört från henne. Hon sprang kanske hem till mamma i Bromma.

Jag vet inte vad folk tror att de själva tjänar på genom att ihärdigt försöka förneka något som alla vet sker och har pågått sedan 2006 då Sverigedemokraterna fick 2,6 % i valet och som förlamade den svenska debatten men tyvärr också politiken ända fram till 2015.

Så till nyhetsplats. Har det då skett någon slags negligering av det journalistiska uppdraget där just vad gäller invandring?

Det finns bara ett svar på den frågan och det är ja. Givetvis är det så. Men här gäller det att hålla tungan rätt i munnen för det är inte samma sak som att ge Mörkläggnings-teorertikerna rätt. För de har fel. Det pågår ingen konspiration och ingen mörkläggning på någon redaktion i Sverige.

Däremot har redaktioner på grund av framför allt berättelsen om David och Goliat, där journalistikens uppdrag är att skildra den lilla människan, fått ett nytt mitten vad gäller åsiktsvärdering. Att ”inte gynna SD” har styrt värderingen av nyheter på många av landets redaktioner. Sakine Madon lyfte fram detta för flera år sedan, Niklas Orrenius har också skrivit om det bland annat i sin bok och det har kommit ett otal vittnesmål från anonyma journalister, rädda för att förlora sina jobb och vänner.

Detta är ingen konspiration utan har blivit det man uppfattar som mitten. Att inte gynna SD. Att stå på flyktingens sida i skildringen. Det finns ett nästan dagsaktuellt exempel. När SVT kallar utvisningar för deportation.

I den här artikeln är jag övertygad om att SVT själva tycker att de är neutrala trots att de medvetet använder ett ord som är mycket mer negativt laddat än utvisningar och att artikeln inte problematiserar kring asylrätten och att vi har lagstadgad reglerad invandring. Den skildrar händelsen ur flyktingens perspektiv. Den skildrar alltså kostnader med invandring men individens egen kostnad.

Om det har blivit ett mitten, ett neutralt, att välja vinkel och nyheter utefter att skildra inviduella kostnader och inte samhällets kostnader med invandring och att man dessutom inte vill gynna SD så blir nyhetsrapporteringen på nyhetsplats inte komplett. Det säger sig själv. Den blir ofrånkomligt mindre och vinklad. Utan att någon konspirerat eller mörklagt.

Det blev ramaskri efter att Anna Hedenmo ställde frågan 2012 ”Hur mycket invandring tål Sverige?” i en partiledardebatt.

I Dagens Arena, sossarna och LO:s tankesmedjatidning, kallade deras krönikör detta så här:

Marcus Priftis: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” SVT:s fråga är så främlingsfientlig i sin konstruktion att man inte kan svara på den utan att bekräfta tre rasistiska osanningar”

Sammanfattningsvis finns det ingen mörkläggning. Det finns heller inte ett gäng som i Trump/Hitler-stil vill skapa debatt om mörkläggning. Dessa gäng har båda rökt på.

På ledarsidor har det funnits en levande debatt om invandringens alla aspekter, där vissa ledarsidor ägnat hela sin vakna tid åt att diskutera personliga egenskaper på de skribenter på de andra ledarsidorna det vill säga, de som skrivit om migrationens kostnader. Så ett gäng har skrivit om migrationen, ett annat har skrivit om de som skrivit om migrationen. Men debatten har funnits. Däremot har nyhetsdelen i tidningarna inte rapporterat om migrationens kostnader ordentligt.

Det finns två sorters kostnader med invandring där den enda rapporterats om flitigt och den andra inte: individers kostnader för migrationen med fokus på flyktingens upplevelser och problem finns det mängder av. Majoritetssamhällets kostnader för migrationen har underrapporterats.

Att redaktioner valt att inte skildra dessa former av kostnader bottnar inte i något medvetet. Det har istället blivit konsekvensen av att massa redaktionella beslut valt flyktingperspektivet och inte velat gynna SD och alla dessa många enskilda beslut har sedan blivit ett nytt mitten. Ett läge där ingen reflekterar över om det egentligen är mitten och neutralt.

Den här utvecklingen har också drivits på av högljudda och aggressiva ledarskribenter med brunburken i ena handen och handen på katapulten i andra, redo att skicka iväg en salva mot vilket håll som helst som ens yppar något i den riktningen. Åsiktskorridorens allra mest hängivna vakter står allt jämt redo för att fula ut meningsmotståndare och eftersom de på riktigt tror sig kämpa mot Hitler är allt tillåtet. Medvetna missförstånd, överdrifter, rena lögner. De matar sin egen trollarmé och släpper lös Twitter-orcherna för att trötta ut alla som inte rättar sig i ledet.

Deras beteende har förstärkt uppfattningen om att nyhetsredaktionernas värdering är neutral.

I dagsläget är det dock betydligt bättre ställt på alla fronter. För Aftonbladet ledare står numera hyfsat ensamma, tillsammans med krönikören Lars Lindström och Advokatsamfundets Anne Ramberg. De flesta, även DN ledare, skriver numera ur bredare perspektiv och problematiserar hela denna komplicerade fråga. Och nyhetssidorna skildrar betydligt oftare de problem migrationen hur välvilligt inställd man än är till fri rörlighet, orsakar. Sedan hösten 2015 har tillståndet i debatten blivit betydligt friskare och rimligare, till allas glädje. Åsiktskorridoren är inte sprängd men vi har numera lampor där inne.

Jag tycker inte man ska hålla på att älta det som var i all oändlighet utan snarare titta framåt. Men åsiktskorridorens allt krympande armé kämpar ju på, nu genom att hävda att det inte funnits någon och att allt är fina fisken.

De som hävdar att det inte fanns något tankeförbud i migrationsdebatten ska minnas den här debattartikel som Sara Skyttedal skrev på DN debatt den 29 augusti 2014, det vill säga två veckor före valet.

Hon sa ordet volym högt och problematiserade kring framför allt var alla ska bo och hur vi ska klara att skala upp samhällets alla funktioner. För det ställde folk in resor, luncher, kallade henne hemska saker på Twitter, hatmailen flödade, partikamrater tog officiellt avstånd från henne. Hon försköts.

Kom ihåg detta och kom tillbaka igen och säg att det inte fanns något problem med att problematisera invandringens kostnader.

Hur går vi då vidare härifrån?

Problemet när redaktioner utan att reflektera över det flyttar mitten är just att konspirationsteorier får fäste och människor börjar misstro media. Det är grunden mediernas egen förskyllan att förtroendet dalar och enda sättet att reparera förtroendet är att vara självkritisk.

Så nästa gång mediabranschen ska ha en företrädare, skicka inte fram Jan Helin.

Utan någon som inte själv investerat för mycket i frågan personligen och i sitt förra jobb. Skicka in någon som faktiskt har lust att hjälpa mediebranschen att återta det så viktiga förtroendet genom att problematisera det här, medge de fel som begåtts och hitta en lösning. 

Inte någon som på in- och utandning fyller studion med självförhärligande. 

4 kommentarer
  1. Jag håller med om allt du skriver. Trist att det är så få som vill tillstå detta faktum.

  2. Nja, jag tycker du överförenklar. Det finns mellanting mellan total aningslöshet och regelrätt konspiration. Att redaktionerna inte skulle reflekterat över sin förflyttning av den politiska mitten låter som rent strunt. Medierna är mycket centrerade kring just politik och höger-vänsterskalan. Vinklingen av rapporteringen kring invandring beror naturligtvis på medvetna redaktionella överväganden. De vet precis vad de valt bort att rapportera och varför de gjort det. De har morgonmöten varje dag där de diskuterar sin policy. Att inte gynna SD är enbart en del i detta, en annan är redaktionsmedlemmarnas oerhörda slagsida åt vänster, även på SvD, en tredje är den postmodernistiska skolning journalister får på universiteten. De lär sig postkolonialsim och att allt är Västs fel och att multikultur både är bra och på grund av arvssynden nödvändigt och när de kommer till redaktionen måste de bekräfta vad de lärt sig och då har de MEDVETET valt bort att rapportera det som inte bekräftar världsbilden. De har inte konspirerat i mörka rum men det är inte en slump heller. Universitetens vänsterprägel spelar en central roll här. De har alla varit informellt överens för et har de lärt sig. Din beskrivning av ledarsidornas förträfflighet tycker jag också är överdriven. Det kanske funnits sprida inpass som tagit upp enskilda problem men att ledarsidorna när Reinfeldtismen var som värst skulle problematiserat invandring på ett avancerat och överskådligt sätt är rent struntprat.

    Dessutom, än så länge har enbart kostnads- och ordningsaspekten på Sveriges rekordimmigration tagits upp. Fortfarande är det ingen redaktion eller ledarsida som vågar skriva om den mest existensiella frågan av dem alla, demografin. Har någon en enda gång försökt beskriva och räkna kring vad som är en rimlig invandring, vilka långsiktiga demografiska och kulturella konsekvenser som vi kan vänta oss av olika nivåer på invandring och vad den invandring vi redan haft kommer att leda till kulturellt och demografiskt? Vid vilka nivåer kommer svensk (eller t.o.m. västerländsk) kultur att riskera att hamna i minoritet på några decenniers sikt e.t.c? Vi behöver inte kalla avsaknaden av den debatten för mörkläggning om du inte vill men den förs i vart fall inte ute i medieljuset heller. Mycket, oerhört mycket återstår innan vi har en reel och rationell debatt om invandringens alla dimensioner.

  3. För något år sedan blev det rabalder när en ledande Sverige Demokrat påstod att de flesta asylsökande är lyx-flyktingar. Han avsåg att dom hade råd att betala dyra pengar för sin ”flykt” och i verkligheten var ekonomiska migranter.
    Idag ser vi att både FN och till och med EU-kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans menar att 60% av ”flyktingarna” i verkligheten är ekonomiska migranter och därmed saknar asylskäl. I Svensk media nämns detta inte med ett enda ord !!! Varför !!!! Är Svensk politik och Media inte mogna för denna verklighetsbild ? Man fortsätter tjata samma godhetsknarkande ramsa som de senaste 15-20 åren – det är så synd om dessa stackars flyktingar som flyr krigets fasor i hemlandet. Om nu 60% är ekonomiska migranter så innebär det att var o en av dessa som beviljas asyl tar en plats från en behövande flykting.
    De rika länderna i Europa kan ta emot 100 miljoner ”flyktingar”/ekonomiska migranter – det kommer aldrig att ta slut då det alltid kommer att finnas människor som söker en bättre tillvaro i rikare länder. Det är hög tid för våra naiva politiker och tunnelseende medier att inse verkligheten och sätta ned foten (gärna båda) och göra klart för alla nykommande att asylsystemet är för verkliga flyktingar och inte för ekonomiska migranter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *