Lotteri? WTF?!

Jag försöker hämta mig från chocken om förslaget att ordna ett lotteri för platser på de mest populära friskolorna. Eller snarare, alla skolor som har kö. Här ingår inte kommunala skolor antar jag eftersom de styrs med närhetsprincipen men om detta är ju Skolkomissionen inte helt färdiga med heller.

Jag är som skoldebattör van med mycket dumt. Varför jag ens blir förvånad eller förbannad nu kanske ni undrar. För att när man inte trodde att det kunde bli dummare blir det alltid det.

SSU, denna klubb för inbördes beundran av historielösa medelklassungar som vill leka Che Guevera ett tag, föreslog nyss att närhetsprincipen helt borde avskaffas och ersättas av bussar. De sitter proppmätta i sina innerstadslägenheter   med palestinasjalar och fnissar på Snapchat via dyra iPhones byggda av delar tillverkade i deras version av Hin Håle (nämligen Israel) över hur revolutionära de är. Majoriteten av SSU:arna som nu vill förbjuda andra barn att välja skola har valt och gått i de bästa skolorna själva. Men alla är sig själv närmast. Även en övertygad socialist.

Eftersom Skolkommissionen, som jag ändå fram tills idag kände var seriösa, föreslår lotteri, ska nog ingen bli förvånad om detta att de ”överväger åtgärder angående närhetsprincipen” eller vad de nu sagt, poppar upp som en idé. Händer det tror jag på allvar att jag kommer svimma av ilska. Och depp över hur dumma i huvudet alla verkar vara.

Det enda jag vill säga: vad i helvete? Lotteri?!

Det mest rättvisa i världen är ju kö. Alla kan ställa sig i kö till en skola. Det kostar ingenting. Ju mer kö en skola har desto fler vill gå i den. Logiskt. Kan man tycka. Skolan är alltså POPULÄR.

Men plötsligt är alltså kö ett orättvist sätt att fördela platser. Slumpen är mer rättvist. Med den logiken, varför står vi i kö någonstans egentligen? Varför köar man till exempel för bostäder? Eller till bussen? Eller till konsertbiljetter?

Nej. Det är inte orättvist med kö. I själva verket är det 100 % rättvist. Alla har samma chans att köa sig till en plats, om du är tidig nog att ställa dig i kön. Men Skolkommissionen tycker alltså att de som köat en dag utanför affären när nya Harry Potter-boken släpptes fick köpa böckerna orättfärdigt. Folk som kom 5 minuter innan affären öppnade och därför inte fick ett ex har mer rätt till boken. Genom lottning.

En annan sak som är så sjukt dumt i skoldebatten är att alla verkar låtsas som att skolan plötsligt bara blivit dålig.

Av att folk fått välja. Hepp! Så blev resultaten dåliga.

Vi har tagit emot flera hundra tusen flyktingar de senaste åren. Utomeuropeiskt födda, människor med språk och kultur långt bort från vårt. Vissa kommer från traumatiska upplevelser. Alla barn har rätt att gå i skola och hamnar då i svenska skolor snabbt. Först i inslussning, sedan i vanliga klasser.

Hur kan någon person tro att detta inte automatiskt leder till sämre resultat?

Nu får jag påminna om den utmärkta rapport Skolverket själva gjort och som de fortfarande refererar till trots att det är från 2012 ”Likvärdighet i grundskolan

Figur 4,4 säger det alla vet men som ingen låtsas om. Istället ska vi låtsas som att det är alla elever som blivit dåliga och det är på grund av valfriheten.

Elefanten i rummet är det här diagrammet. 

För det är de utlandsfödda barnens resultat som drar ner hela skolans resultat. 

Det beror på flera saker.

Eleverna är i genomsnitt flera år äldre idag än de var tidigare när de kom till Sverige. Snittåldern har gått upp från under 7 år till 9 år. Det spelar roll.

Jag skuldbelägger inte utlandsfödda barn här, bara för att ha det sagt. Inte alls. Det är ju knappast deras fel att de inte kan svenska och kommit hit från krig. Men att de ökat så enormt i antal i svenska skolor påverkar givetvis resultaten mycket negativt.

Varför låtsas alla som att hundratusentals flyktingar från framför allt Mellanöstern, Somalia och Eritrea, inte påverkar varken skolresultat eller klasskillnader?

Såklart gör de det.

Ett klasslöst samhälle och stor flyktinginvandring är ömsesidigt uteslutande. Det måste alla acceptera. Det är humant att hjälpa många. Man gör det av mänskliga skäl. Men de som tror att detta på något sätt går att förena med klasskamp borde gå och lägga sig igen. Tar man emot en massa arbetskraftsinvandrare är det däremot en annan sak. De går direkt in och jobbar och bidrar till BNP.

Ju fler utlandsfödda en skola har desto svårare är det att jobba där. Barnen kommer alla från hem med den lägsta socioekonomiska statusen i samhället. Såklart. De har ju flytt och kommit med ingenting. De får börja om från början. Givetvis påverkar det barnen. Och det påverkar i sin tur skolorna. Framför allt påverkar det vilka lärare man kan attrahera.

Dessutom är många av de flyktingar som kommit de senaste åren lågutbildade. En tredjedel av de från MENA har bara förgymnasial utbildning, nästan hälften av gruppen från Somalia. Föräldrarnas utbildningsnivå spelar stor roll för elevernas prestationer. Det kan vi inte fixa genom politik. Man har de föräldrar man har.

Skolkommissionen och alla dessa socialister som vill förbjuda skolvalet ignorerar också den allra viktigaste faktorn för bra skolor enligt såväl OECD som PISA – bra lärare. 

Och vet ni vad? De bra lärarna väljer bra skolor. Gärna skolor som ligger i trevliga områden. Som i stan. Lärare är inga särskilda människor, de fungerar precis som alla andra och väljer arbetsgivare där det verkar trevligast att jobba, de skolor som ligger bäst till givet vart man bor och de som erbjuder bäst villkor där lön är en faktor. Skolorna i de sämsta områdena får följaktligen de sämsta lärarna.

Jag vet att alla lärare och inte minst facken blir otroligt förolämpade nu. Det blir de alltid när man hävdar att deras yrkeskår inte är unik. Men det finns massa dåliga lärare. Precis som det finns dåliga taxichaufförer, butiksbiträden och andra yrkesgrupper. Alla branscher har en kategori som är sämre.

Lärare är inget jäkla unikum av genomgående bra, härliga, superproffsiga lärare som brinner för sitt yrke. Det kan alla som gått en lärarutbildning vittna om och jag känner ett gäng som gjort det.

Alltså, de sämsta lärarna hamnar på de sämsta skolorna. Och även om det finns guldkorn även på dessa skolor – det är givetvis så att inte alla lärare på en skola är dåliga – kan inte enstaka lärare fixa en skola.

Sluta låtsas att vi kan fylla på den sämsta socioekonomiska gruppen med flera hundra tusen personer på några få år och ändå har skolor som är fina fisken. 

Alla skolor är inte bra. Tyvärr.

Men istället för att försöka göra de kassa skolorna bra ska man nu lotta platser till de bästa skolorna. För att kö plötsligt på något mirakulöst sätt blivit orättvist.

Blandade grupper.

Vet ni vad detta betyder men inte säga högt?

KAMRATPÅVERKAN.

En fullständigt vidrig idé, för det är en teori och inget som forskningen hittat belägg för, om att duktiga barns blotta närvaro i en skola påverkar omotiverade ungar att prestera bättre.

Vet ni vad man kan kalla det här med ett annat ord?

SOCIAL INGENJÖRSKONST.

Blandade grupper är ett annat ord för att säga att vissa ungar har av samhället utsätts ha ansvar över helt andra ungars utbildning.

De ska sitta och pysa ut motivation som på något sätt ska fångas in av de omotiverade ungarnas hjärnor och få dem att prestera. 

En annan sak man inte får säga när det gäller skola men som ändå är sant är att alla ungar är inte smarta. Det finns dumma vuxna och det finns dumma barn. Det finns även barn som helt enkelt inte vill lära sig. Nej, jag menar inte barn med olika diagnoser. Jag menar barn utan diagnoser som faktiskt inte gillar skolan.

Bara själva idén att en smart motiverad unge bara genom att vara i samma klass som dumma barn, dumma omotiverade barn och andra sorters barn, till exempel de som är smarta men omotiverade, ska bidra till bättre skolresultat är ju befängd. Att duktiga elever av politiker utses till ”kamratstödjare”, men kallas blandade grupper, för att genom blotta närvaron få andra elever att bli bättre i skolan.

En helt vidrig människosyn faktiskt. 

Barn har bara ansvar över sig och sin egen utbildning. 

Bara en person som anammar Stalins ”man  måste knäcka några ägg för att göra en omelett” kan faktiskt på riktigt resonera så här.

Men jag är för valfrihet. Så alla sossar och vänsterpartister kan väl då frivilligt bussa sina egna barn till olika förortsskolor? Så kan deras barn bli dessa sociala ingenjörsredskap? Om nu ”blandade grupper” är grejen.

Det finns heller ingen forskning som stödjer att ”kamratpåverkan” trollar fram bra skolresultat hos sämre elever. Däremot blir de studiemotiverade mindre studiemotiverade själva i takt med att de går i klasser där de som inte är motiverade dominerar för mycket.

Alla ska vara lika dåliga. 

En svensk klassiker. 

Bakom meningen ”ojämlikheten ökar” finns ett annat ord och det är mellanskolsvariation. Det är den som ökar. Skillnaden mellan olika skolor, där skolorna i de 53 utanförskapsområdena till exempel är de sämsta. Där det bor flest utlandsfödda. Allt hänger ihop.

Enligt rapporten rån 2012 kan man också läsa att den största faktorn är att studiemotiverade elever väljer skolor där andra studiemotiverade går. Det vill säga, de duktiga från förorterna och det är framför allt tjejer, utnyttjar det fria skolvalet och går i skolor bortanför sina bostadsområden. Det är detta Fridolin tycker är orättvist. Att unga invandrartjejer väljer bort Rinkebyskolan till förmån för till exempel Engelska Skolan.

Vad händer då med de dåliga skolorna när de med högst betyg väljer bort dem? Jo, skolans resultat går ner. Såklart. Om motorn bakom de högre resultaten plötsligt inte finns. Betyder det då att alla andra elever på skolan i ett slag blivit sämre? Nej. Bara att skolans resultat totalt inte längre påverkas av de mest begåvade elverna som alltså valt bort skolan.

En annan sak som är typiskt svensk är avundsjukan. Som bygger på premissen att folk som har något har fått det orättfärdigt. 

Premissen för skoldebatten är exakt så här. Det är orättvist att vissa barn bor i områden som är dyra och där mestadels höginkomsttagare bor.

Vi kan börja med det alla vet: livet är inte rättvist. Så har vi rett ut det. Men, och här är det som alltid saknas i den svenska debatten,

ALLT ÄR INTE ORÄTTVIST FÖR DEN SAKENS SKULL

Jag kommer själv från en klassresebakgrund. Min egen pappa är andra generationens invandrare och kommer från en arbetarfamilj. Alla jobbade på fabrik. Ingen hade ens läst på gymnasiet. Förrän min pappa gjorde det. Och sedan högskola. Tack vare att vår skola är gratis. För gratis skola är det som möjliggör en klassresa. Men gratis skola är inte en gratis biljett. Hårt arbete är biljetten.

Jag har själv fortsatt resan. Jag valde att läsa till ett typiskt karriärsyrke. Civilekonom. Det krävde höga betyg från gymnasiet. Så jag pluggade. Offrade tid ute med kompisar. Det är ett jävla hån att säga att det är orättvist att jag kom in. Men komma in räcker inte. Fyra års av stundvis så tråkiga kurser att man ville skjuta sig själv. Eller vad sägs om 10 poäng statistik? Jag skrev tentan 8 gånger. Sedan fick jag VG. Tentan dog väl av pur utmattning till slut. 160 poäng magisterexamen snyter ingen ur näsan. Det kräver också hårt arbete.

Fick jag drömjobbet sedan då?

Nix. Jag sålde annonser på telefon mitt första år i yrkeslivet. Dog uttråkningsdöden på en nischbank i fyra år efter det. Fattar ni? Fyra år och tråkigt på jobbet varje dag. Tror jag tjänade 23 000 kronor i månaden då. 2000-2004. Ett pangjobb alltså. En nyexad snickare har mer än så sitt första år.

Nu, 15 år senare, lever jag mitt drömliv. Men det har minsann krävt en massa. Massa skittråkigt jobb, chefer som är dumma i huvudet och andra nitar man går på i ett yrkesliv.

Min man har gjort samma resa. Från medelklass till övre medelklass. Hans morföräldrar var också arbetare. Vi har båda jobbat hårt för att komma dit vi är. Och vi jobbar forfarande. Jag lägger ner ca 50 h per vecka, och jobbar även när jag är sjuk, på helger, semestrar. Vi driver tre bolag ihop. Och vi kan nu ge våra barn en av de bästa uppväxterna. I ett lugnt tryggt område i stan. Bra förskolor och skolor. Mina barn är mycket priviligierade.

Men den som säger att det är orättvist vill jag skrika åt. 

Det är inte ett dugg orättvist. Det är rättvist. Jag har jobbat hårt för det.

Men nu står alltså olika prussiluskor och förståsigpåare och på fullt allvar hävdar att det jag har kämpat mig till är orättvist för att vissa barn bor i kassa områden med föräldrar som lever på bidrag. Vissa är födda här men många kom hit nyss.

När svaret på frågan är att saker både kan vara orättvisa och rättvisa på samma gång. Visst är det orättvist att vissa barn drabbas av krig och måste fly, precis som det är att vissa barn drabbas av cancer och dör. Livet är orättvist.

Men för att livet är orättvist på vissa sätt innebär det inte per automatik att det därför är orättvist att andra barn har jättebra liv. Det kan vara rättvist. 

Svaret på frågan kan därför aldrig någonsin vara lotteri. 

Kamma er, för i h-vete.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *