Karolina Skog – kommunernas Robin Hood

Miljöministern är på korståg. Hon vill återkommunalisera en hel bransch: återvinning. 

1994 la riksdagen över ansvaret på att återvinna förpackningar på industrin som tillverkar dem, det så kallade producentansvaret. I 23 år i år har alltså företagen byggt upp en väl fungerande struktur för återvinning av olika förpackningar.

Men nu kräver regeringen, med Karolina Skog i spetsen, att branschen återkommunaliseras.

I en artikel i Dagens Nyheter hänvisar Skog bland annat till en rapport Avfall Sverige gjort, som råkar vara den organisation som hårdast via lobbying drivit på för att flytta tillbaka återvinningen till kommunerna.

Vilka är då Avfall Sverige?

Jo, organisationen för de kommunala återvinningsbolagen.

Återvinning är ju som skattepolitik för en kommunist – julafton. Så det är i sig inte märkligt att just en miljöpartist älskar återvinning.

Skog har själv suttit i styrelsen för ett av Avfall Sveriges starkaste medlemmar – Sysav i Skåne, som är ett kommunalt bolag för 14 av Skånes kommuner.

Ordförande för Sysav idag är en av Skogs partikamrater och kollegor från Malmö, Johan Larsson.

Skälet till varför Skog säger sig vilja ge kommunerna ansvaret igen är att det fungerar dåligt. Vi uppnår inte våra mål och med ett kommunalt ansvar skulle konsumenterna få lättare att återvinna.

Det hade ju varit jättebra skäl att göra något åt ett sådant problem, om det stämde. Vilket det inte gör. 

Enligt en undersökning som United Minds gjorde 2015 tycker 90 % av svenskarna att det är lätt eller ganska lätt att återvinna.

 

Det stämmer inte heller att vi inte uppnår de mål som är satta.

2015 återvann vi 80 % av papper och kartonger. Målet var 65 %. Metallförpackningar återvanns till 73 %, också över målet. Och 40 % av alla platsförpackningar, vilket var hela 10 %-enheter över målet. Även glasåtervinningen nådde med råge upp till målet på 70 %, med sina 94 %.

De som sköter återvinningen av förpackningar idag heter FTI och ett företag som handel, industri och fyllare äger tillsammans för att sköta producentansvaret.

DN avslöjade nyligen att plastförpackningar som skulle återvinnas istället har förbränts. Detta använder Skog nu som ytterligare belägg varför man ska ta bort industrins ansvar över förpackningarna och ge kommunerna ansvaret.

FTI är producenternas gemensamma bolag som ansvarar för återvinningen. Problemet är två i den här historien. Dels finns det ingen anläggning i Europa som kan ta emot plastförpackningarna. Dels informerade FTI Karolina Skogs egen myndighet redan 2015 om problemet. Och Naturvårdsverket. Och fortsatte skicka förpackningarna dit, för vad skulle man annars göra? Lägga dem på hög?

Men Miljödepartementet valde att göra…..ingenting.

Om man var lite konspiratoriskt lagd skulle man kunna gissa att Åsa Romson, som då precis hade sjösatt den senaste i raden av utredningar för en kommunalisering, gärna ville att FTI skulle sitta i skiten här. Eftersom de är motståndarna i frågan så att säga. Men jag vet förstås inte, det var säkert ett vanligt ”tapp mellan stolar”.

Att insamlingsplatserna är dåliga är ytterligare ett skäl Skog brukar ange varför producentansvaret måste bort.

Men skulle man kommunalisera säger de kommunala bolagen, via Avfall Sverige, att de inte vill ha krav på ”fastighetsnära inslamling” (FNI) för om de inte får de kan enskilda fastighetsägare kräva det.

Är det något detta tyder på är att det åtminstone inte kommer bli lättare att återvinna med ett kommunalt monopol. 

Varför vill då de kommunala bolagen så gärna ha tillbaka ansvaret över återvinningen av förpackningar?

Pengar och makt, förstås. De vanligaste drivkrafterna i mänskligheten. 

Idag betalar konsumenterna en återvinningsavgift på förpackningarna, det är inbakat i priset sedan lång tid tillbaka. Dessa pengar används av branschens återvinningsbolag FTI för att samla in och återvinna förpackningarna.

Vi når våra mål med råge och systemet fungerar utmärkt. Nu kommer FTI, det vill säga företagen, investera i en gemensam återvinningsfabrik för platsförpackningarn i Motala. Satsningen kommer skapa minst 40 jobb.

200 miljoner kronor satsar industrin på fabriken. En satsning som skulle bli värdelös om politikerna gör monopol av återvinningen igen.

Omsättningen inom återvinning är en miljard. Det är dessa pengar de kommunala bolagen vill ha.

Om de får tillbaka monopolet över förpackningar kommer de, dessa kommunala bolag där sådana som Karolina Skog alltså sitter och bestämmer i, kunna debitera branschen en schablonavgift för återvinningen. Och få pengarna själva. Denna schablonavgift bestäms politiskt i kommunerna så den blir garanterat en liten pengakran för kommunerna, precis som de till exempel använder sina nätbolag för el. Vill man ha mer pengar ökar man bara priset, det är fiffigt med monopol på det sättet.

FTI är icke vinstdrivande ska tilläggas. Syftet är inte vinst utan att samordna industrins producentansvar.

Skog och hennes lobbyistvänner på Avfall Sverige säger att det skulle ”bli enklare” om kommunen tog över.

Så istället för att ha ett (1) system som vi har idag skulle vi ha 290 stycken, för det är så många kommuner vi har. 

Vi som bor i kommunen skulle också få betala, genom högre skatt. Idag betalar vi återvinningen varje gång vi köper en förpackning. Vill man inte betala den avgiften kan man ju låta bli att köpa förpackningar som återvinns, som till exempel mjölk. Vid ett kommunalt monopol skulle kommunen ta ut återvinningsavgiften via skatten.

Ka-tjing. Kommunen får en anledning att höja skatten. De kommunala bolagen ökar sina inkomster genom schablonavgifter hos bolagen. Och politiker som Karolina Skog får mer makt.

Den heliga planekonomiska tre-enigheten. Ta från företag och ge till kommunen. Som en omvänd Robin Hood. 

Vad tycker då riksdagen om det här?

Nej, säger de.

Miljöutskottet gjorde för ett år sedan ett tillkännagivande att Alliansen och SD säger nej till en kommunalisering av återvinningen.

De förpackningarn som inte går att återvinna av olika skäl bränns och blir fjärrvärme, vilket också är en miljönytta. Gamla sopor värmer upp många hus i Sverige idag.

Sysavs intresse för att ta tillbaka återvinningen av förpackningarna har säkert inget alls med att göra att de investerade många miljoner 2010 i ett nytt sopförbränningsverk. Då satt Karolina Skog i styrelsen för Sysav. De byggde ut så mycket att de idag tvingas importera sopor från Norge för att hålla igång.

Vi kan alltså konstatera att producentansvaret fungerar utmärkt. Vi når målen, folk återvinner som aldrig förr och de flesta tycker att det är enkelt att återvinna.

Ändå vill regeringen nu ändra på det.

För att laga något som är trasigt, som rättssamhället, polisen eller skolan till exempel, är svårt.

Då är det lättare att laga något som inte är trasigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *