Skiftet och rökridån

Innan jul släppte den Bryssel-baserade frihandelstankesmedjan Ecipe en intressant rapport om de europeiska NGO:erna och TTIP-motståndet. Titeln på rapporten är: ”Manufacturing Discontent: The Rise to Power of Anti TTIP Groups

Det svenska frihandelsmotståndet är koncentrerat till den ganska fåniga vikarien till Alliansfritt Sverige – Skiftet.

När Löfven fick nycklarna till Rosenbad tyckte sossarna att nu var ju ordningen återställd och maktinnehavet säkrat så nu behövdes inte Alliansfritt och de lades ner. Eller snarare, gjordes om till Skiftet. Alliansfritt Sverige påstods inte alls vara finansierade av S och hade fria händer som ”dirty campaign”-byrå. I själva verket var dess grundare Björn Fridén anställd på partihögkvarteret och drev därifrån Alliansfritt, på arbetstid betald av S.

Så här finansierar arbetarrörelsen mycket av sina projekt, jag kommer återkomma till det.

Om ni inte hört talas om Skiftet är ni inte ensamma, de lyckas sämre än Politism att nå ut och påverka. Men de är ändå inte ointressanta. 

Vad är då Skiftet? Och vem betalar? Vilka de själva hävdar är finansiärer återkommer jag till längre ner men jag tänkte inleda med det mest intressanta – personalkostnaderna.

Enligt egen uppgift är Skiftet ”medborgare som vill ha ett skifte i samhället”. Men de tre som är anställda på Skiftet är alltså inte bara medborgare själva utan professionella opinionsbildare.

Däremot syftar Skiftet till att få andra att engagera sig ideellt, framför allt digitalt via Skiftets två plattformar – Skiftet.se och Minkampanj.se. Förlagan är flera andra framgångsrika NGO:s, bland annat tyska Campact som startades 2004 av några av grundarna av Attac som var en del av de stora anti-globaliseringsprotester som ledde kravallerna i Göteborg under EU-toppmötet där 2001.

Nedan är en skärmdump från Allabolag för föreningen Skifte för Sverige, med organisationsnummer 802461-8087.

 

Skiftet är en förening, men syftet politiskt och den drivs inte av pur entusiasm utan fyra personer är enligt egen uppgift anställda sedan flera år på Skiftet.

Anna Westberg, Robin Zachari och Joel E Svensson.

Bilderna är hämtade från respektive persons LinkedIn och eftersom det inte står något annat utgår jag från att samtliga är heltidsanställda vilket kräver pengar. Samtidigt har föreningen de jobbar för ingen F-skattsedel. Anna Westberg har varit anställd av Skiftet sedan de bildades, Zachari sedan mars 2015 och Svensson sedan april förra året. Notera att Westberg skrivit ideellt arbete för Min kampanj men inte på Skiftet, och ingen av de andra heller. Alltså får man utgå från att det är anställningar, med lön på heltid. 

 

Jag gissar att en av arbetarrörelsen aktiv del inte skulle drömma om att inte betala kollektivavtalsenliga löner och själva dumpa lönerna på marknaden, så jag har kollat på vad fackförbundet Unionen säger om lönen för de roller som finns.

Kanslichef finns inte som titel men eftersom Skiftet bara syftar till public affairs så kan man omvandla hans tjänst till en marknadschefs. Eftersom det bara handlar om totalt 3 anställda är 44 000 kronor det rimligaste lönealternativet. Om chef inte var relevant skulle hans titel inte vara just chef så titeln antyder högre lön än de andra två.

Westbergs titel kampanjchef kan översättas till marknadsförare och Svenssons med projektledare IT, för han har inga under sig så chef är fel titel.

Totalt borde detta handla det här alltså om lönekostnader för Skiftet på 44 000, 38 000 och 34 000 kronor per månad. Eller 1,8 miljoner kronor per år inklusive sociala avgifter. 

Detta är vad de skulle behöva dra in bara för att finansiera tre heltidsanställda, om de betalar kollektivavtalsenliga löner det vill säga.

 

Om man som förening bedriver näringsverksamhet ska man registrera sig för F-skatt enligt Bolagsverkets sajt Verksamt.se. Att professionellt bedriva opinionsbildning med tre heltidsanställda måste betraktas som just detta – bedriva näringsverksamhet. Även om man som förening är momsbefriad. Skiftets syfte är ju att påverka politiska beslutsfattare.

 

Här är det märkliga – Skiftet har funnits sedan 2011 men har ingen F-skatt. Trots att de har tre anställda och bedriver en profesionella public affairs-verksamhet. Andra NGO:s, som till exempel vår mest kända i Sverige, Naturskyddsföreningen, är också en förening men registrerad F-skattsedel. 

En förening är inte som ett aktiebolag skyldiga att redovisa sitt bokslut publikt men Skiftet har valt att göra det. De har även gjort en egen sammanfattning av intäkterna och lagt på hemsidan.

Vi vet att Skiftet hade Anna Westberg anställd 2015 och att Zachari tillkom efter två månader. Så lönekostnaderna borde uppgå till ca 840 000 exkl sociala avgifter. Om de har kollektivavtalsenliga löner.

Men så kollar man i deras bokslut och ser att de inte alls haft så höga lönekostnader. De har betalat 386 000 kronor för två heltidsanställda.

Hade lönen gått till en person hade månadslönen varit 32 000 kronor men den blir alltså bra 16 000 kronor. Långt ifrån kollektivavtal alltså. I själva verket dumpar Skiftet löner faktiskt.

Om det inte är så att Skiftarna överdriver sina CV:n på LinkedIn. Det skulle också kunna vara en förklaring.

 

Man kan också se att de gjorde ett rejält överskott 2015, på nästan 700 000 kronor. Tillsammans med 2014 års överskott har Skiftet nu närmare än 1 miljon kronor i fritt eget kapital.

 

Enligt en artikel i Dagens Opinion fick de i mars 2015 ett bidrag på 50 000 euro av tyska NGO:on Campact som enligt Zachari själv gjorde att han kunde anställas och pengarna kunde finansiera en lokal.

 

Men trots att de tre enligt egen utsago anställda på Skiftet har titlarna kanslichef, kampanjansvarig och IT-ansvarig, och därmed borde ha löner enligt till exempel Unionens kollektivavtal, har de kollektivavtal med……Handelsanställdas förbund.

 

Handels representerar framför allt folk i handeln, vilket man nästan kan gissa, men även florister, frisörer och lagerarbetare. Kanslichefer med en pol mag ingår normalt alltså inte. Eller kampanjchefer med en fil kand i europavetenskap, vilket Westberg har.

Varför är de med i Handels? Det verkar inte rimligt. 

Dessutom är det nu tydligt att Skiftet dumpar lönerna, för de löner Unionen rekommenderar är långt ifrån lönerna de betalar.

 

I själva verket ska man tolka årsredovisningen, och det Zachari sa när de fick 50 000 euro från Campact, att Skiftet har en heltidsanställd. Som har 32 000 kronor per månad, och denne anställda är förmodligen Zachari själv. Möjligtvis är det andra alternativet att Westberg räknas som deltidsanställd, men då tjänar alltså Zachari inte 32 000 kronor per månad, som ändå känns sannolikt.

Då återstår frågan – var är Westberg och Svensson anställda någonstans då? Eller snarare, vilka betalar deras löner?

För så här är det: finansiera någon behöver inte ske med kontanta bidrag. Man kan finansiera verksamheter på massa olika sätt. En variant är att istället betala en verksamhets kostnader, till exempel lön. Genom att en annan organisation projektanställer en person och låter denna jobba med en förening på heltid till exempel.

Eftersom Skiftet har tre anställda och bara en syns i årsredovisningen har antingen personerna hittat på i sina CVn och jobbar ideellt men då återstår ändå frågan hur de försörjer sig. Eller, det mest troliga, så är de på riktigt anställda för att jobba med Skiftet MEN någon annan står för fiolerna. 

Eftersom Socialdemokraterna och LO officiellt är för TTIP, som är Skiftets huvudfokus, är det inte sannolikt att just de finansierar Skiftet.

Vilka är då emot TTIP?

Jo, de inhemska facken: Byggnads, Målarna, SEKO, Elektrikerna och Fastighetsanställdas förbund. De som organiserar sig i aktiebolaget 6F, som står för 6 fackförbund i samverkan men de är bara fem förbund för Transport hoppade av 2012.

Ordförandena i 6F-förbunden skrev till exempel en gemensam debattartikel i SvD den 16 juni om att stoppa TTIP. 

Det är inte långsökt att Westberg och Svensson har någon form av projektanställning på 6F, som till exempel sociala medie-strategi respektive utvecklare, men bara i form av ett ”headcount” på pappret. I själva verket sitter de på samma kansli som Zachari i Bagarmossen. 

Detta går inte att bevisa och vare sig Skiftet eller 6F skulle någonsin medge det. Hela affärsidén är att de ska framstå som fristående nämligen. Däremot är det högst sannolikt. Arbetarrörelsen jobbar med flera projekt just så här, med icke kontant finansiering, för bidrag syns i deras egna årsredovisningar och dessa är öppna. Många lägger ut dem på hemsidan, de som inte gör de har dem oftast öppna just för medlemmar. Så bidrag redovisas. Men en eller två anställda till märks inte alls. En väldigt smart metod om man vill finansiera något men inte göra det öppet. För det som kostar är tid. Skänker man tiden har man löst finansieringen.

Hur är det då med finansieringen från andra organisationer?

I Dagens Opinon 2015 uppgav Skiftet själva att de fått 50 000 euro av tyska Campact.

Men när man läser årsredovisningen är summan plötsligt 70 000 euro.

 

I januari 2015 lanserade Skiftet en ny sajt – Minkampanj.se. Den sajten hade de köpt från webbyrån Control Shift i London men ville inte uppge kostnaden.

Jag mailade svenska byråer 2015 för att få ett hum om kostnaden och 150 000 kronor minst var siffran jag fick efter de offerterna.

Detta var innan de fick bidrag från Campact och från 38degrees i England, för den lanserades i januari 2015 och måste ha beställts redan 2014.

Varifrån fick de pengarna till att köpa en sajt för minst 150 00 kronor?

De vill nog hävda att privatpersoners donationer täckt det men hur hann de ta emot den summan när Skiftet skapades i oktober 2014, det vill säga några månader innan Minkampanj.se lanserades?

Här gissar jag att någon annan plockade upp fakturan. Det är nämligen också en form av finansiering – att betala omkostnader som IT-utveckling.

 

Minkampanj.se är inte främst en kampanjsida, sitt namn till trots.

Det är en mycket slug uppfinning och här får jag ge dem cred, för i själva verket är Minkampanj.se, och även Skiftet, framför allt en front för ett rätt sofistikerat databasbygge med främsta syfte att aktiveras i valrörelsen 2018. 

Från början stod det så här i Minkampanjs villkor nämligen:

”När du tillhandahåller din emailadress och mobilnummer samtycker du till att ta emot meddelanden från projekt och organisationer som vi har förtroende för kopplade till MinKampanj.se och Skiftet.org som vi tror kan vara intressanta för dig”

 

Skiftet hade samma villkor men idag är de ändrade, förmodligen för att någon insåg att detta finns en risk att det inte är lagligt enligt PUL (personutgiftslagen). Idag står det istället att de själva skickar ut, det vill säga, de organiationer de valt ut kommer kunna göra utskicka via Skiftets databas. Och här har de dessutom förtydligat att det framför allt handlar om valrörelse.

Summa sumarum är alltså såväl Skiftet som kampanjsajten framför allt ett sätt för dem att samla in inte bara emailadresser och mobilnummer, utan även bygga databas efter aktivitet och vilka åsikter folk har. Inte på individnivå dock säger de, detta strider nämligen mot lagen. 

 

Som en ”sleeper cell” till LO och sossarna alltså, för det är givetvis de som är dessa närstående organisationer i valrörelsen. Både Zachari och Westberg har tidigare jobbat åt partiet och den av partiet finansierade bloggen Alliansfritt.

 

Men det finns mer intressant kring Skiftet, bland annat i den rapport jag nämnde i början som Ecipe släppte innan-07-2016.

Den handlar om att TTIP-motståndet delvis är finansierat av EU själva men går också igenom en del av de mäktigaste NGO:erna som är emot TTIP. Här nämns Skiftet som en av de organisationer som fått pengar av den mäktiga tyska Campact.

 

Och vilka får då Campact i sin tur pengar ifrån?

Det vet man inte, för inga donationer under 5 000 euro redovisas, det vill säga ca 40 000 kronor svenska kronor. Vill man donera en stor summa är det därför lätt att bara dela upp inbetalningen på valfritt antal 4 999 euro och betala in.

 

Det intressanta är att man vet att Ryssland har starka intressen att frihandelsavtalet TTIP mellan USA och EU samt CETA mellan EU och Canada inte blir av. Ryssland är också erkänt duktiga på att verka utan att synas (jfr debatten om amerikanska valet och falska nyheter). Det är inte otänkbart att Ryssland finansierat TTIP-motståndet via donationer till europeiska NGO:s, till exempel Campact, som i sin tur gett pengar till Skiftet.

En annan person som sitter i samma båt som Skiftet är ingen mindre än Donald Trump, som nu lagt TTIP på is. 

 

Skiftet är alltså del av en ohelig allians i TTIP-motstånd av Putin, Trump och olika NGO:s med oklar finansiering och själva är det också högst oklart vem som egentligen betalar deras anställda och deras kampanjsajter. 

Även hela TTIP-motståndet bygger på rätt fula metoder. Genomgående hävdar såväl Skiftet som deras kollegor en massa saker som inte stämmer om TTIP.

Framför allt är det tvistelösningen ISDS som väcker ondast blod hos alla TTIP-motståndare. De för gärna fram detta argument som om ISDS är en helt ny uppfinning.

 

Och att denna tvistelösning kommer att leda till att Sverige tvingas göra en massa olika saker till exempel bli stämda på grund av att våra miljölagar inte stämmer överens med det utländska bolagets.

För det första har Sverige 66 avtal med ISDS-lösning redan idag. Varför detta nyaste avtalet skulle ha en sämre ISDS än de övriga 66, varav vissa är gamla, är oklart. Normalt sett vet man ju mer och inte mindre om saker och ting ju längre tiden går. Men detta låtsas alltså Skiftet inte om.

Enligt den statliga myndigheten Kommerskollegium, som ju inte representerar någon särskild politisk åskådning då det är en myndighet, har förtjänstfullt försökt reda ut alla felaktigheter TTIP-motståndarna Skiftet sprider. Dessa kan ni läsa här.

TTIP kommer inte påverka vår rätt att lagstifta. Att däremot Skiftet inte tycker att det är något problem att svenska företag utomlands skulle kunna förstatligas, för ett avtal gäller två parter, säger mer om deras uppfattning om privata bolag än om något annat. Personligen tycker jag att det är bra att till exempel HM inte utan att ha möjlighet att försvara sig plötsligt förstatligas och deras fabriker konfiskeras i USA under, säg, en helt orimlig presidents mandatperiod.

Men Skiftet, de tycker alltså att det är fina fisken om svenska bolags fabriker skulle exproprieras plötsligt.

 

Skiftet har inte mycket rätt i sina påståenden faktiskt, det finns åtskilligt att lyfta fram men som andra exempel tar jag Philip Morris. För alla gillar att skrämmas med tobaksbolag och företaget har stämt Australien för de i sig för folkhälsan nu bevisat helt värdelösa neutrala förpackningarna (förbud mot varumärken). Men den tvisten bygger alltså på ett gammalt avtal. Inte det som parterna idag förhandlar men den detaljen glömde Skiftet. Eller så har de gjort dålig research.

 

En sista sak Skiftet gör är att påstår att de lyckats med saker de inte haft något som helst med att göra.

På deras resultatsida hävdar de att de tillsammans med bland annat Campact hindrade EU-kommissionen från att ”runda” EU-parlamentet men tack vare dem ska nu beslutet fattas i EU-parlamentet.

 

I verkligheten var parlamentet beslutsfattare redan när förhandlingarna inleddes, vilket man kan läsa i det här dokumentet från 2013. 

Robin Zacharis och Anna Westbergs digra hög av fina namninsamlingar via nätet hade alltså ingen som helst betydelse här, men vad är väl sanningen när man kan hitta på och ta äran för något man inte haft någon som helst del i.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att Skiftets arbetsmetod är att lägga så många rökridåer som möjligt. 

Det känns också lite extra kul att dessa progressiva ungsossar sitter i samma båt som både Putin och Trump och vem vet, kanske kommer pengarna de fått delvis från just Ryssland.

De blir alltid väldigt aggressiva när man kritiserar dem, vilket Janerik Larsson som bloggar på SvD Ledare erfara innan jul då han skrev om Skiftet och Ecipe-rapporten. Så det lär väl ta cirka fem minuter efter att detta inlägg publicerats innan de twittrat om att ”storbolagslobbyisterna” (ett av deras favoritord) attackerar och varifrån kommer egentligen mina pengar?

Men till skillnad från Skiftets märkliga årsredovisning gällande personalkostnader och antal anställda är min årsredovisning mycket tydlig: jag är den enda anställda i mitt företag så hela personalkostnaden för 2015 års bokslut är alltså min lön.

 

3 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *