Ordbingo

Hela havet stormar i politiken.

Ni vet, den där leken där man har en stol mindre än vad man är personer, sätter på musik och när musiken stoppar handlar det om att inte bli utan en stol. Då är man ute.

Det politiska läget i Sverige har nog aldrig varit rörigare.

Och egentligen är det inte märkligt, för under Alliansens sista mandatperiod hade man nästan majoritet. Det räckte med att några enstaka riksdagsledamöter glömde att votera så fick man igenom förslag, vilket faktiskt hände någon gång när en Vänsterpartist om jag inte minns fel glömde bort att det var votering. I praktiken fick man igenom en del förslag tack vare SD men det var lätt att bortse ifrån rent mentalt.

Men sedan 2014, när SD fick 13 %, har läget varit annorlunda. 

Man behöver 175 röster i riksdagen för att få igenom förslag. Först då har man majoritet. Men regeringen tillsammans med Vänsterpartiet har bara 158 mandat. En historiskt svag regering. Alliansen har ännu färre. De har 142. SD fick 49 mandat. De blev reella vågmästare, där deras röster alltså i princip kan avgöra svensk politik. Den rollen hade Miljöpartiet länge, men eftersom de valde att alltid samarbeta vänsterut har de inte egentligen haft något praktisk vågmästarroll. När man förhandlar budget med S mandatperiod efter mandatperiod är man knappast något egentligt mittenparti ens mandatmässigt.

Först testade alla partier att försöka parlamentariskt isolera SD, genom den märkliga och impopulära Decemberöverenskommelsen. Som gick ut på att oppositionen lovade att inte försöka få igenom sin egen politik, mot att S lovade detsamma vid en Alliansseger.

De borgerliga som en sekund trodde att DÖ skulle överleva en valförlust för S är nog fåräknade. Sossarna hade brutit DÖ direkt när de var förlorarna av avtalet. 

Det enda DÖ resulterade i var missnöjda, överkörda väljare som i ännu högre utsträckning skulle kunna tänka sig att rösta på SD. De har idag 18 % till 25 % i mätningarna.

För vuxna väljare ogillar taktiserande och märkliga politiska spel. Däremot vill de att det parti de röstat på försöker få igenom sin politik.

DÖ var en usel idé och skapade bara mer politikerförakt. Den satte på pränt den märkliga mobbarmentalitet som blivit legio mot ett av de demokratiskt valda partierna och befäste att de väljare som röstade eller kan tänka sig rösta på dem inte var lika mycket värda som övriga i befolkningen.

Debatten och det politiska spelet har också tyvärr i många år centrerat kring just SD, och spelteori. Istället för att fokusera på Sveriges politik. Det har bara SD tjänat på, ingen annan. Många förlorare, en vinnare alltså trots att syftet varit det motsatta.

Man får tycka hur illa om SD och deras politik man vill. Men att hela tiden prata om dem samtidigt som allt handlar om hur man kan isolera dem fördummar debatten, skapar förakt och inte minst, gör att Sverige inte tar tag i och löser de problem som politiken är valda att lösa i den omfattning man borde.

För vem har tid med det när allt man fokuserar på är SD?

Det är nog många med mig som är hjärtligt trött på allt tjat om detta 13 procentsparti.

DÖ dog men andemeningen levde kvar ytterligare över ett år och oppositionen la det ena meningslösa utspelet efter det andra samtidigt som de koncentrerade sig på att inte få igenom något.

De satt och åt klementin på avbytarbänk och hoppades att någon skulle stuka foten.

Jag gissar att Moderaterna parallellt suttit i evighetslånga förhandlingar med småpartierna för att bena ut hur man ska göra. Ni som tror att AKB plötsligt fick en ingivelse och kastade sig åt medievargarna förstår inte hur mycket av det politiska arbetet som sker innanför partierna. Eftersom man sett månaderna gå utan att nå någon framgång i förhandlingarna med framför allt C och L, sett sitt eget opinionsstöd sjunka och allt fler internt känt sig frustrerade över just att hela tiden värma upp men sedan ändå få sitta på bänken beslutade man sig i partiledningen att ta kontrollen över situationen.

Bra tycker jag. Och min teori är att väljarna kommer att belöna dem, för vi är många som är otroligt less på att den mest socialistiska regeringen på länge utan majoritet i riksdagen får igenom det ena skadliga förslaget efter det andra för att oppositionen duckar.

Moderaterna och AKB har orättvist fått svara för hela Alliansens underlåtenhet och få klä skott för all passivitet. När man nu gör som man själv tycker är bäst får äntligen de som hela tiden skulle fått frågorna och utkrävas ansvar, – Centern och Folkpartiet, med rätta vara de som får stå till svars.

Centern och Folkpartiet räddar Löfven och socialismen. Så är det.

Deras besked i dagsläget är att de hellre låter socialismen breda ut sig och lägga sig som en fuktig yllefilt från DDR över Sverige än att få igenom sin politik med hjälp av fel sorts röster.

Men nu har alltså den ordbingo som pågått sedan för evigt känns det, alltså fått frispel helt och hamnat i debattens fokus.

Det är dessa ord det handlar om:

  • Aktivt stöd
  • Passivt stöd
  • Samarbeta
  • Prata
  • Förhandla
  • Göra upp

Men vad betyder de? Ja, du. Den som det visste. För detta är det finurliga någonstans. Om inget parti egentligen jättetydligt definierar exakt vad varje ord betyder kommer man sedan, vid valet 2018 när man ska förhålla sig till ett valresultat, först då leverera en fullständigt glasklar definition och hepp! Så vinner man hur man än gör.

Nu har alltså C och L sagt att man inte vill lägga gemensam Alliansbudget förrän i valet 2018. Det är tydligt. Givetvis visste AKB detta, det är ju ett av de områden de suttit och evighetspratat om förmodligen. Vissa menar att eftersom hon visste att det inte var möjligt skulle hon avstå från utspelet.

Men varför då? Moderaterna måste ju vara tydliga med vad de driver för politik. Menar samma personer att regeringen skulle låta bli att försöka lägga till exempel kvoteringslagen för att de långt innan, faktiskt sedan valresultatet, vetat om att det skulle bli omöjligt då hela Alliansen och SD varit mycket tydliga med ett nej till lag om det. Det tror jag knappast.

Om man inte berättar vad man vill som parti vet inte väljarna vad man tycker. Enkelt. 

Menar samma personer att ett parti alltså aldrig ska lägga fram ett förslag de i dagsläget vet att de kommer ha svårt att få igenom utan bara prata om saker som de vet finns en majoritet i riksdagen för? Knappast, för det vore det verkligt orimliga.

AKB har också sagt att man nu vill bryta isoleringen och prata med SD, kanske till och med göra upp i sakfrågor.

Detta säger alltså Centern och Folkpartiet nej till. De vill fortsätta äta klementin på avbytarbänk. Eller? Samtidigt skrev Annie Lööf på sin Facebook att prata med SD gör hon och C redan idag eftersom det är hyfs. Och jag råkar veta att folk faktiskt både säger hej och svarar på tilltal från SD i utskotten. Alltså betyder prata lite olika saker.

Så prata är okej, förhandla nej. Men Alliansens stoppade alltså nyligen kvoteringslagen redan i utskottet, ihop med SD. Här skulle någon kunna invända – de samarbetade faktiskt inte! Nej, kanske inte det. Men de tyckte alltså samma sak, röstade därför på samma förslag och regeringen fick däng.

Här är det luriga. Det Centern och Folkpartiet alltså säger är att lägga förslag man vet passar SD är inga problem. Men i en konversation anpassa sitt förslag för att passa SD går inte för sig.

Det kokar ner till semantik. Hela tiden. Ordbingo.

För väljarna blir resultatet ändå detsamma – förslaget röstades ner. Om det var resultatet av att någon frågade ”hur ska ni rösta” eller man kollade detta i partiprogrammet och tidigare utspel och sedan la ett förslag anpassat till det är egalt. Varför man nu inte efter det ”hej” Lööf säger att hon redan idag yttrar, följa upp med ett ”hur tycker ni?” skulle vara så stor skillnad och en omöjlighet förtäljer inte historien.

Nu har KD gett sig in i ordbingot och meddelar att man inte tänkt förhandla med SD. Däremot prata har de alltså inte sagt något om. Utan förhandla, vilket betyder att man ger något tillbaka. AKB har också använt begreppet ”göra upp”. Vilket inte heller är exakt samma som förhandla, dvs ge något tillbaka. Det kan lika gärna betyda prata i den politiska kontexten.

”Vi vill inte regera med aktivt stöd av SD” har lite olika företrädare från småpartierna till höger sagt.

När man frågar vad detta betyder har jag fått som svar: om Alliansens är störst handlar det om passivt stöd. Är Alliansen mindre än rödgröna är det aktivt stöd. Alldeles oavsett vad SD alltså själva får i valet.

Istället för passivt stöd tycker jag man kan använda hoppande majoriteter.

För det är ett betydligt mer vedertaget begrepp vad gäller parlamentarismen. Så styr man enklast ett land med minoritetsregering – man gör upp i sakfrågor med det parti utanför regeringen som är lättast att få med sig helt enkelt. För Alliansen skulle man då kunna i vissa frågor göra upp med sossarna, i andra SD. Detta är enligt åtminstone Centern alltså inte stöd utan passivt stöd av SD. Och detta sätt att regera är alltså okej enligt Centern såväl som Folkpartiet och Kristdemokraterna.

Samarbeta däremot är ett tyngre ord. Vad varje parti lägger i det är dock oklart. För mig personligen innebär samarbete ett etablerat sådant, där budgetsamarbetet är det centrala. Vänsterpartiet samarbetar med regeringen. Men inte med Folkpartiet, trots att de alltså röstade för kvoteringen av pappamånad nummer tre förra hösten till exempel. Det är inget samarbete bara för att man ibland röstar på samma förslag. Att SD skulle rösta på samma förslag är alltså inte samarbete, inte heller om S skulle göra det.

Mig veterligen har inget parti i riksdagen sagt att de vill samarbeta med SD formellt, allt fokuserar på sakfrågor och då har termerna ”prata” samt ”göra upp” varit de centrala. Om ni har en annan bild får ni gärna höra av er för det inte lätt att hänga med i svängarna vad som sagts senaste dagarna.

Förvirrade?

Ni är inte ensamma.

Generellt verkar alla partier gladeligen vilja svara ett utspel som innehåller ett av orden på listan med ett påstående om ett helt annat, i klassisk goddag yxskaft. Som KD:s obegripliga ”vi samarbetar inte med SD” när AKB sagt göra upp med och prata med.

Sammanfattningsvis tror jag att allt kokar ner till följande: 

1. Alliansen är tills något annat gäller fortfarande en enhet i valet 2018.
2. De kommer gå till val på ett gemensamt valmanifest med den politik som just nu förhandlas mellan partierna.
3. Blir Alliansen större än rödgröna kommer Stefan Löfven att avsättas och nya statsministerna heta Anna Kinberg Batra – Sveriges första kvinnliga statsminister. De kommer då regera med hoppande majoriteter, där stödet är passivt från såväl SD som de övriga partierna i de frågor man gör upp om.
4. SD kommer att rösta för en Alliansbudget utan förhandling (Åkessons besked från januari 2016).
5. Till valet 2018 kommer Moderaterna i utskotten från och med nu att prata med SD i utskotten. Om sedan C, L och KD väljer att inte rösta för sin egen politik för att M pratat med SD i utskotten är oklart. Jag gissar nej på det. Till syvende och sist vill även dessa partier få igenom sin egen politik.
6. Regeringen kommer få se en betydligt mer offensiv oppositionspolitik fram till valet även om inga budgetar läggs. Men allt utanför budgeten riskerar att fällas i de fall Alliansen och SD tycker samma sak.
7. Framför allt C och L kommer vara de som får svara på fler frågor från och med nu, med rätta. Om varför de föredrar socialism till exempel.
8. Ingen har tänkt att samarbeta med SD lika lite som man tänkt samarbeta med MP eller V. SD kommer heller inte utgöra regeringsunderlag. Båda dessa är glasklara besked från samtliga partier.
9. Ordbingot är nog tyvärr långt ifrån avslutat. Det finns för många som tjänar på att det kvarstår oklarheter.

OM Socialdemokraterna menar allvar med att upplösa blockpolitiken och isolera SD räknar jag med att Stefan Löfven står utanför AKB:s rum när Alliansens första dag som regering inleds efter valet 2018 och erbjuder att samarbeta.

Men eftersom ”bryta blockpolitik” i sossehuvud betyder ”borgerliga blocket ska utplånas” kommer detta hända när grisar flyger. 

 

 

15 kommentarer
  1. Nja, missnöjet är enormt redan idag med bl.a. att migranter får en gräddfil i bostadskön. Troligen är SD redan nu största parti, en undersökning från Inizio visar att de inte bara äger invandringsfrågan utan även äldrevårdsfrågan och försvarsfrågan.
    Det som är önskvärt är ett extraval, då borde M+SD+KD får en betryggande majoritet.

  2. Om de rödgröna blir större än Alliansen, vad gäller då? De avsätter Löfven och hoppas på att SD röstar på deras budget villkorslöst under 4 år? Kanske, men om SD+S > Alliansen och C får stort inflytande över migpolitiken? Knappast?

  3. Moderaterna – ”inga samtal eller förhandlingar med SD om migrationspolitiken”. Dvs M plankar SD:s politik men vill inte `prata´ om det, ho ho.

  4. Bra skrivet!
    För vad har man för glädje av att rösta på ett borgligt parti som utan vidare ger bort sina röster till socialismen? Det har jag undrat ända sedan DÖ slöts, och det kommer sannolikt vara helt avgörande för hur jag röstar i kommande val. Jag vill inte kasta bort min röst en gång till.

  5. Är ju lite larvigt när diverse politiska analytiker spekulerar i valresultat men inte fattar att SD lär hamna på minst 25% och mycket väl kan bli största parti. Samtidigt som KD, Fp och Mp alla löper risken att åka ur riksdagen.

  6. Det DÖ framförallt gjorde var att den naket visade hur visionslös Svensk politik blivit. Det är enkelt att ge avkall på ambitioner man inte har. Vård, skola, omsorg i all ära, men det är inte direkt en gripande framtidsberättelse.

  7. Toppen! Äntligen lite tröst i eländet. Din genomgång, där du lyfter fram centerns och liberalernas svek mot borgligheten har jag saknat i debatten. När man lyssnar på kommentarerna i”public service ”förstår man att alliansens sammanbrott och undergång är nära. C och L får framträda och berätta att de aldrig kommer att prata med SD. Att C och L räddar Löven och socialismen framgår däremot inte. I stället får man den obehagliga känslan att de här odugliga regeringen kommer att överleva nästa val. Din sammanfattning skänker lite hopp för luttrade själar.

  8. Nope, AKP innebär en automatisk valförlust. Löfvens plats är säkrad. De kommer sluta med att en S+L+C konstellation bildar regering valet 2018, i värsta fall ihop med Mp. I Sverige är godhets-imagen viktigast. Kds åker ut och M och Sd byter plats. Sd blir ev störst parti.

  9. SD kommer att få över 20% i valet 2018. Detta kommer att tvinga S och M att samregera för att kunna fortsätta stänga ute SD. Detta kommer att göra att SD fortsätter vinna missnöjesröster från alla håll. Valet 2022 blir SD största parti i svensk riksdag. Detta kan fortfarande förhindras om de andra partierna slutar att förakta demokratin och ser till att lösa de problem som Sverige står inför. Nu ser de bara ut att göra allt för att gynna sig själva, media-etablissemanget, och hålla sig kvar vid makten.

  10. Med tanke på att det inte bara är Anders Lindberg och Henrik Arnstad som tappat det totalt utan att också Löfven och Andersson är upprörda så vet S att sötebrödsdagarna är slut och över.Nu blir det till att jobba för lönen och det utan några synbara resultat.

  11. Nej någon Reinfeldtkontaminerad politiker eller för den delen statsminister, kvinna eller man, är inget som jag efterlyser eller vill ha. Så vad har då M för alternativ till AKB?
    Såvitt jag kan se så finns det ingen som är fri från kontamination. Således bör partiet läggas ner och raderas från den politiska kartan, vilket vore en välgärning.

  12. Flygande grisar har jag ännu inte sett till, men många sjuka grodor har sannerligen hoppat ur de ”folkvaldas” munnar. Om Sjuklöverpartierna inte slutar sysselsätta sig med trams och istället börjar arbeta intensivt med att värna svenska folkets intressen, kan SD snart räkna med egen majoritet i riksdagen år 2018.

    I ett civiliserat, genuint jämställt samhälle borde politikers kön inte spela någon roll alls. Att vi får en anständigt trovärdig, pålitligt, handlingskraftig och Sverigevänlig statsminister borde anses betydligt viktigare än att vi får ”den första kvinnliga”, men oavsett valresultat hoppas jag innerligt, att ingen reinfeldtkontaminerad politiker någonsin blir statsminister i Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *