Kritik är ingen kampanj

Även politiker gör sammanfattningar så här års av det år som gått. 

En av våra mest kritiserade statsråd, Åsa Romson, gör i sin slutsatsen att hon utsätts för en ”kampanj”, framför allt i sociala medier. 

Det sa hon i en intervju i tidningen Metro innan jul.

”Jag är medveten om att det finns ett antal som bedrivit ganska hårda kampanjer mot mig”

”Att använda sociala medier enbart för att tala om att särskilt kvinnliga politiker är nollor

Hon vill alltså hävda att hon inte bara är utsatt för en hetskampanj utan också att skälet är  för att hon är kvinna. 

 

Före detta riksdagsledamoten Per Garthon, numera mest känd för att han gång på gång åker fast för rattfylleri men varje gång hävdar att han i pur chock av krocken dragit i sig en hel vinare på 15 minuter sittandes i bilen, skrev innan jul att hon och Wallström var utsatta för ”hetskampanj”. För att de är kvinnor. 

 

I en lång okritisk intervju i DN i oktober sa både Romson bror, Lukas Romson och fd språkröret Lotta Hedström att Romson är utsatt för ett drev. Men enligt Hedström handlar det inte bara om att hon är kvinna, utan också för att hon är ”farlig”. 

 

Har Åsa Romson blivit utsatt för en hetskampanj, ett drev främst baserat på att hon är kvinna, att hon är ”farlig” för att hon är så kompetent?

Det tänkte jag kolla. 

Åsa Romson blev vald till språkrör den 21 maj 2011. 

Gustaf Fridolin valdes av 95 % av ombuden, Romson av endast 68 %. En tredjedel av ombuden hade redan då alltså inte henne som första val.  

Ett år senare ungefär, i juni 2012, meddelade hon att hon var gravid och skulle få barn strax innan jul. Sedan var hon föräldraledig till sommaren 2013, då Fridolin gick på föräldrarledighet för sitt andra barn. Hennes första period som partiledare när man söker i historiken på Google resulterade inte i särskilt mycket media alls. Framför allt ingen kritisk media. 

Jag kan inte hitta en enda kritik mot henne de där första åren.

Att jämföra med exempelvis Annie Lööf, som så fort hon blev vald i oktober 2011. Alltså samma år som Romson.

​Så samtidigt som Lööf i flera år utsattes för kritik seglade Romson obemärkt förbi.

Lööf fick kritik för allt från att hon var ung och erfaren och nog behövde lite bättre rådgivare till att hon inte visste om Kina var demokrati eller diktatur eller om C verkligen ville tillåta månggifte. Det var först 2013 som Lööf vände opinionen och i valrörelsen vände hon siffrorna från 2,7 % under våren 2014 till valresultatet på över 6 %. 

En annan person som direkt fick kritik var Håkan Juholt.

Han valdes också 2011, den 25 mars.

Kritiken startade direkt, med att han babblade om pensioner i sitt installationstal som han inte förankrat och sedan fick backa. Men också mot att hans sambo varit dömd för bedrägeri mot sin tidigare arbetsgivare, han missade 1-maj demonstrationen för att han var sen och tog dubbla ersättningar för boende. 

 

Samtidigt som både Julholt och Lööf alltså gång på gång kritiseras glider Romson obemärkt förbi.

Inte en enda kritisk artikel mot henne finns alltså att hitta under den här perioden, 2011-2013. Hon höll också politiskt mest på med att profilera sig inom just miljö och klimat. Det var Fridolin som körde på om skolan. 

När Romson kom tillbaka från föräldraledigheten och det är ett år innan valet började det hända saker. Hon började ta mer plats medialt och i januari 2014 drämde hon till med att kalla Reinfeldt en åsna i riksdagen. 

Sedan börjar denna långa lista på dylika exempel på Åsa Romsons  många tabbar. Slutsatsen är att ju mer aktiv Romson blivit och ju mer utspel hon gjort, desto fler skandaler.

Jag har roat mig med att sammanställa allt jag kommer ihåg och har hittat i en tidslinje. 

 

En diger lista kan man säga.  

Allt från att hon ville förbjuda anonyma bloggar, anklagar forskare för att jobba på uppdrag av Alliansen och det nu berömda citatet om Medelhavet som nutidens Auschwitz till att allt är de vita männens fel, giftfärgsskandalen och tweeten om Paris-dåden. 

Den sista är också enda gången statsministern sagt ifrån.

 

Håkan Juholt var också partiledare. Jämför hans lista med Romsons. Det tog Socialdemokraterna ett år bara innan de tvingade bort honom. 

Åsa Romson sitter kvar. 

Trots att MP-väljarna idag har högre förtroende för Jonas Sjöstedt än för henne.

 

Så nej, Åsa Romson. 

Du är inte alls utsatt för någon typ av kampanj.

I själva verket kritiserades du inte över huvud taget dina första tre år som partiledare. Och det handlar definitivit inte om att du är kvinna. 

Utan den rättfärdiga kritik Romson fått sedan januari 2014 men framför allt sedan den 6 oktober då hon tillträdde som statsråd, är just kritik. Rättvis kritik. Det är egentligen ett under att Romson fortfarande sitter kvar faktiskt, givet hur stor högen med inkompetensbevis är.

För all kritik bygger på något Romson sagt eller gjort. 

Att kvinnor i ledande positioner skyller kritik på att de är kvinna är ett av de mest effektiva sätten för att skjuta hela den feministiska idéen i sank. 

Kön är inte relevant och att gräva en liten könsbivack och gömma sig i när stormen kommer är fegt, fel och kontraproduktivt. 

Ta ansvar. 

Eller mitt favorituttryck:

If you can’t stand the heat, get out of the kitchen.