Tesdrivet i Dagens Industri

Dagens Industri har idag en artikel i Di Digital om kvinnor och start-ups. 

Eftersom företagarfrågor är ett av mina huvudfokus är jag alltid intresserad när det skrivs om framför allt kvinnors företagande, för jag är van att den rapporteringen tyvärr ibland är färgad av den allmänna jämställdhetsdebatten. Där felaktiga siffror, teser, missuppfattning och myter dominerar. 

Rubriken i Di-artikeln är ”Nio av tio tech-investeringar går till till män

 

Artikeln inleds sedan med en stor bild med massa män och några få kvinnor. Vi läsare ska direkt får intrycket om den skeva fördelningen, att riskkapitalisterna öser ut pengar över män men nästan inget till kvinnor. 

Di har utgått från den tjänst de själva ligger bakom, Nordic Tech List och den beta-version som ligger ute. Inget fel i vare sig det eller på själva listan. Problemet är ett annat.

Det första är att de inte redovisar sin uträkning utan bara resultatet. Så vi som läsare kan inte se källan, Jag loggade in som användare i Beta-versionen men blev inte klokare hur Di räknat fram sina siffror. 

 

Det andra, och största problemet är att man inte kan dra några slutsatser om det är svårare för kvinnor att få riskkapital utan att först utgå från hur många bolag som startas av kvinnor.

Och den siffran har inte Dagens Industri med i artikeln. Först måste man se hur stor andel av bolagen som startas av kvinnor. Därefter kan man kolla hur stor andel av riskkapitalpengarna de får, i relation till andel kvinnliga ägare. 

Annars blir det bara tesdrivet, vilket Di-artikeln är. De vill bevisa tesen att kvinnor missgynnas. Inte ta reda på om det är så. 

Sådant här gör mig alltid så less. För jag tycker att journalistik inte ska vara tesdriven utan vara nyfiken och berätta om verkligheten, baserat på fakta. 

Hur ser då kvinnors företagande ut?

För någonstans måste vi börja. Enligt Tillväxtverkets databas startades det 2015 70 125 företag. Antalet nya företag per år har växt från 59 000 år 2009 till 70 000 år 2015, men efter att vänsterregeringen tillträtt sjunker nu antalet igen. Det startades 1 533 färre företag år 2015. Med hot om socialisering av välfärdsföretag och kraftigt försämrade 3:12-regler fortsätter gissningsvis tyvärr den här resan nedåt under 2016 men det kommer vi kunna veta först i vinter när de siffrorna sammanställts. 

 

34 % av alla nystartade företag startades av kvinnor 2015.

Samma siffra 2014 och 2013. 2012 och 2011 startades 31 % av alla nya företag av kvinnor. Andelen går alltså upp stadigt. 

I nästan alla branscher är de manliga företagarna fler men det finns tre undantag: utbildning, vård/omsorg och andra serviceföretag/personliga tjänster. Här dominerar kvinnor. 
 

  • Inom Utbildning startades 53 % av kvinnor år 2015 (1500 kvinnor mot 1336 av män).
  • Inom Vård/omsorg var siffran 52 % (1722 kvinnor mot 1602 män).
  • Inom Andra serviceföretag var siffran ofattbara 78 % kvinnor. 

 

Inom programmering, där Tech-startups finns, var siffran 461 företag, som 2015 startades av kvinnor. Enligt Tillväxtverket fanns inga företag registrerade med gemensam ledning. Eller så har de slutat mäta det. 

Hur stor andel av de nya IT-bolagen startades då av kvinnor?

13 % år 2015. Av totalt antal företag var siffran 0,6 %.

Sex promille av totalt antal nya företag 2015 var IT-företag startade av kvinnor. 

2010 startades 9 % av alla IT-företag av kvinnor, så utvecklingen går framåt. På bara 5 år har andelen av de nystartade IT-bolagen som grundats av kvinnor ökat med över 30 %, från 9 % till 12 %. Det är 3 %-enheter men motsvaras av en 30 %-ig ökning. 

 

Mina siffror går inte att jämföra med Dagens Industri rakt av eftersom vi har olika källor. De har kollat på sin egen lista, jag har kollat på Tillväxtverkets officiella statistik. 

Men det finns ändå en relevant poäng. 

Enligt Dagens Industri fick bolag startade av män 82 % av investeringarna. Om man kollar på statistiken i Tillväxtverkets databas ägs 87 % av bolagen av män. Eftersom det inte finns statistik på ägarstrukturer med både män och kvinnor i deras databas är det enklast att utgå från statistiken för bara män. 

Om 82 % av investeringarna gick till bolag med enbart män trots att de äger 87 % av dem har alltså företag med enbart kvinnor, eller kvinnor och män, fått en betydligt större andel av kapitalet än de borde om man kollar enbart på proportionerna av ägande.  

Läser man vidare i artikeln bekräftas också gynnandet av bolag med kvinnor som ägare, för det statliga riskkapitalet fördelas i proportion efter deras egen statistik över sökande och kön. Inte i proportion till faktisk andel utan baserat på de som söker, vilket givet att kvinnor har så mycket färre företag gynnar dem. 

Vinnova går i vanlig ordning längre och uppger att 60 % av pengarna gått till bolag som har inte bara har män som ägare. 

 

Statliga Vinnova missgynnar alltså aktivt tech-bolag på grund av fel kön. På något annat sätt kan man inte tolka det. 

Vinnova ger 60 % av pengarna till bolag med minst en kvinna som ägare, trots att dessa bara är 13 % av bolagen. Sannolikheten att du som kvinnlig företagare inom IT ska få pengarna av Vinnova är alltså jättestor, bara du söker. 

För det startas bara drygt 400 nya bolag per år av kvinnor. Om 60 % av pengarna öronmärkts till dessa behöver alltså dessa bolag inte konkurra om pengarna med de 3500 nya företag per år som startas totalt inom IT utan bara med de med enbart kvinnor. 

 Dagens Industris tes att kvinnor inom IT missgynnas stämmer således inte, utan tvärtom gynnas de när det gäller kapital. 

Parallellt med detta har statliga Vinnova en uttalad strategi som direkt missgynnar män.

Varför då? Är inte poängen med statligt riskkaptial att få fram de företag som den privata riskkapitalbranschen inte vågar eller kan investera i? På vilket sätt får vi skattebetalare, för det är våra pengar Vinnova spenderar, mest valuta för pengarna när urvalet inte är bästa företag utan bäst av de få bolag som har rätt kön på ägaren, dvs kvinna?

Det pratas ofta om att det är så viktigt att fler kvinnor startar IT-företag. 

Jag vill invända mot det här. Det är inte alls viktigt.

Könet på företagaren är nämligen inte viktigt. Könet är alltid oviktigt. Det är en sak att se till att förutsättningarna finns.

Men vi har idag redan avgiftsfri skola och universitet, generellt studiestödsystem och hög IT-mognad. Vi är ett av de mest uppkopplade länderna i världen, wifi finns överallt i städer och de flesta har smarta telefoner. En mycket stor andel av befolkningen använder internet, av dessa loggar hälften in på Facebook varje dag. Vi har en kvinnlig befolkning som är bland de högst i delaktighet på arbetsmarknaden, över 80 % av kvinnorna jobbar. 

Och det viktigaste, vi har en kultur i Sverige där kvinnor har exakt samma rättigheter som män och där vi dessutom förväntas utbilda oss och jobba. Fråga den mamma som väljer att vara hemma längre än 18 månader med sina barn och fråga om hon känner sig som ett ufo i det svenska samhället eller helt socialt accepterat av alla. Alla som hört rågångarna om vårdnadsbidraget vet vad jag talar om. 

Förutsättningarna är alltså fantastiska. 

Så varför startar inte fler kvinnor IT-bolag?

För att de inte vill. 

Samtidigt som alla från politiker och Vinnova till Dagens Industri fokuserar på de kvinnor som driver IT-företag, och driver på att de är för få, ägnas det kilometervis med spalt åt att fullständigt göra ner kvinnor som driver företag i två av de tre branscher där de redan idag dominerar: välfärden. 

Om man för en sekund tänker på att IT-företagen ägda av kvinnor är 6 promille av totalt antal företag ser man hur oproportionerligt mycket fokus de får, av såväl politik och debatt som av media.

Visst är det viktigt att hitta fler enhörningar (bolag som värderas till över 1 miljard dollar) och visst är det coolt att Skype, Spotify, Mojang etc är svenska men samtidigt kan inte hela företagarfokuset ligga där. Det är nämligen inte där det stora antalet nya jobb finns och därmed inte heller där de nya skattepengarna till Sverige hämtas, för detta är skälet till all näringspolitik. Jobb och skatteintäkter. 

Enligt en granskning Ny Teknik gjort har de 25 mest hypade tech-bolagen skapat 150 svenska jobb vardera. 

Varför är det så otroligt viktigt för alla att kvinnor ska driva fler IT-företag när det samtidigt är så otroligt oviktigt att ge de kvinnor som redan dominerar företagarvärlden i sina branscher ens rimliga villkor? 

För det är inte rimliga villkor att kalla dessa kvinnor för giriga, parasiter och andra invektiv och dessutom med politisk makt hota att ta ifrån dem möjlighet att göra vinst. 

Så här ser verkligheten ut: vi öser ut skattepengar via bland annat Vinnova, på kvinnor som gillar att programmera eller åtminstone vill utveckla företag inom det. 

Men inte nog med att kvinnor som startar bolag inom vård, utbildning och service inte får en enda krona statliga riskapitalpengar – dessa kölhalas i media och av politiker varje vecka och hotas att via lagstiftning inte ens få göra vinst

Dessa kvinnor är det okej att spotta på, för det är deras livsverk som är ”vinst-i-välfärden”-debattens företag. Dessa kvinnor är det okej att säga att för att du äger ett privat bolag är du en dålig arbetsgivare, en dålig utförare av vård, omsorg eller utbildning och du är dessutom en dålig medborgare i landet eftersom du ”parasiterar” på skattepengar. Dessa kvinnors 60-timmars arbetsveckor, privata lån på villan när de drog igång, sena kvällar och semestrar där det alltid jobbas, är det okej att stampa på. 

Men en kvinna som älskar teknik ska vi inte bara hylla, henne ska vi ösa riskkapital på, skattepengar. Och bära fram i media som stora förebilder. 

Jag har ingen annan förklaring än att traditionellt kvinnodominerande branscher av såväl politik som media betraktas som något fult, något mindre värt. Medan nya, trendiga branscher, som tech (IT) och fin-tech (betalningslösningar online), är de fina. 

Som en 2010-tals virtuell version av skolgårdsmobbningen, där de mesiga, de tjejiga knuffades av de coola i rökrutan som hängde med äldre killar.

Branscher som traditionellt dominerats av män upphöjs alltså fortfarande som finare, av personer som samtidigt i feminismens namn trampar på den stora majoriteten kvinnliga företagare. 

Ser ni inte hur knäppt det här är?

 

5 kommentarer
  1. Pigor håll dig vid din läst, klart att de som vårdar skall styras av socialister, kommunister och en och annan självutnämnd liberal PK.

  2. Bravo… Igen
    Kämpa på, gick nyss med månadsdonator. Typ en stor starköl per månad. Lite pinsamt lågt men mest som uppmuntran.
    Mvh

  3. Hej.

    Vill jag läsa kändisskvaller eller bli uppfostrad läser jag SvD eller DN; vill jag läsa tidningar som vill men inte vågar vara Daily Mail, EkstraBladet eller The Sun läser jag Aftonbladet eller Expressen (Ex-pressen?); vill jag ha journalistik läser jag Washington Post, Berglingske Tidender, The Telegraph eller din blogg.

    Så långt berömmet.

    När skall någon journalist någon stans börja mäta hur många personer med [valfritt funktionshinder/-nedsättning] som finns representerade i [valfri omhuldad födkrok]?

    Antingen kvoteras vi alla om vi kan hitta någon nisch att exploatera (vänsterhänt, fräknar, rödhårig, neger, same, jude, muhammedan, Audi-ägare…), eller så lämnar vi det till meriter och bevisad förmåga. Annat blir som simdyna eller stödhjul; mer hinder än hjälp.

    Skall vi kvotera kräver jag att få anställning som pilot inom SAS ögonaböj (det ena fungerar inte men varför skall jag diskrimineras för att jag är halvblind?).

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  4. Ännu en lysande genomgång av det förljugna landet i norr. Tack, Rebecca, för att du orkar kämpa mot fördomarna. Mvh, Inger

  5. Jag kan bara hålla med – och tacka för en utmärkt granskning. Det är beklämmande att traditionell media är helt oförmögna att ta sig an dessa frågeställningar med någon annan utgångspunkt än att kvinnor alltid är diskriminerade. Media tröttnar aldrig på denna vinkel trots att de faktauppgifter som lyfts fram oftast håller inte för de mest basala granskningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *