Socialistiskt bistånd

Av allt dåligt i Sverige ligger definitivt biståndet högt på topp fem. Det är ett getingbo av decennielånga serier av fiffel, vänskapskorruption och svenska skattepengar som hälls ner i svarta hål av korruption. Oftast utan någon som helst koll och kontroll, otaliga är avslöjandena att SIDA inte vet vart pengarna tagit vägen i olika projekt. 

Att anställa sina barn, kompisar etc är något som sitter i väggarna och nya biståndsorganisationer startas med enda syfte ett kräma ut ännu mer skattepengar. För vi har ett enprocents-mål. 

Varje år lägger vi nästan 400 miljoner kronor på sossarnas tre egna biståndsorganisationer som får garanterade pengar varje år för att sprida sossarnas och LO:s propaganda. Hela Olof Palme centers pengar går till exempel till facklig propaganda för att sprida socialismen över världen. Några räddade personer från svält existerar inte. 

Ett exempel är en rapport från Riksrevisionen från 2014 som visar att de 12 miljarder per år Sverige ger till internationella organisationer som UNHCR och Värlsbanken går inte att bedöma om de gör någon nytta på grund av brist på insyn. Så inte ens de stora organisationerna kan visa vart pengarna går och om de gör någon nytta. 

 

För några år sedan avslöjades det att hela 70 % av biståndet till Somalia gick till korruption. 

På Wikipedia finns en lista på några av de värsta skandalerna kring svenskt bistånd. Som skogsutveckling i kommunistiska Nicaragua på 400 miljoner eller pappersbruket i Mufindi, helt värdelös investering på 700 miljoner av svenska skattepengar. 

 

På Sidas hemsida står det att pengarna drogs in 2014 på grund av just korruption. I juli i år meddelade Sida att man drar in fortsatt stöd till Forum Syds kontor i Tanzania och kräver tillbaka 1,9 miljoner kronor. 

 

Just Tanzania har Sverige en mycket lång biståndskärleksaffär med. Vi har gett mycket i bistånd till det landet sedan 60-talet. Varför då, kanske ni undrar. För att sossarna, med Palme i spetsen, blev förtjusta i Julius Nyerere och hans socialistiska experiment. Olof Palme blev personlig vän med Nyerere.

Och Palme öppnade kranen från svenska skattebetalare rätt in i en socialism som skulle utarma landet. 

 

)

I ett blogginlägg på sajten Ethnopress kan man läsa att Expertgruppen för biståndsanalys (EBA) med ordförande Lars Heikensten analyserat just Tanzania och Sveriges samlade bistånd från 60-talet fram till idag. 

En deprimerande läsning. 

Sverige sökte under sin period av enparti-stat där socialdemokraterna fick nästan hälften av landets röster val efter val och det som beslutades på S-kongresserna var liktydigt med svensk lag några månader senare. Sossarna sökte under 60-talet ett tvillingland och såg det i Tanzania. Nyereres politik gick ut på ”ujamaa” som genom kollektivjordbruk (kolchos) som upprättades med tvångsförflyttningar och reglerade priser, vilket gjorde att jordbruken slutade utvecklas och man blev i princip bara självförsörjande. 

Precis i alla socialistiska experiment kollapsade ekonomin, se vad som nu händer i Venezuela 2016. Man lär sig aldrig. 

 

Vi har sedan biståndet inleddes i kärleksaffären mellan svenska sossarna och de tanzaniska socialisterna lagt helt ofattbara 66 miljarder av svenska skattekronor på bistånd bara till Tanzania. 2015 var anslaget 837 miljoner så vi har ingalunda gjort slut. 

 

Rapporten som Heikensten lett arbetet med undersökte biståndet genom två frågor: 

Har de svenska biståndet bidragit till fattigdomsreducering i Tanzania och i så fall hur?
Vilka viktiga lärdomar kan dras för det svenska utvecklingssamarbete idag?

 

”Mycket instabil ekonomisk tillväxt och ökande inflation undser 1960- och 70-talen, som ledde till en ekonomisk kollaps delvis orsakad av socialismen

Först 1996 kunde en återhämtning märkas. 

 

När vi gav som mest, 1972, var det svenska biståndet ofattbara 30 % av landets totala bistånd

.

Den totala summan bistånd mellan 1961 och 2013 är 6 miljarder dollar, vilket motsvarar över 60 miljarder kronor. Till ett enda land. 

 

1982 gav Sverige 0,18 miljoner dollar, det vill säga ca 1,8 miljoner kronor i dåtidens penningvärde. 1977 var summan 223 miljoner dollar. Sverige var dominerande i volym varje år från 1972 till 1979. Samtidigt som Nyerere tvångsförflyttade folk till landsbygden Sovjet-style fattade socialisterna i tvillinglandet beslut att stjäla 50 % av landets företag genom löntagarfonderna. 

Båda idéerna visade sig vara en katastrof. 

 

När man då utvärderar effekten kan man dela upp den utvärderingen på flera olika områden. Vad gäller till exempel fattigdomsbekämpning genom stöd till vattten och sanitet på landsbygden förbättrades inte levnadsvillkoren och fattigdomen reducerades inte. 

 

Slutsatsen är att det svenska bilaterala biståndet troligen inte bistånd till någon fattigdomsreducering under perioden 1962 till 1982. På grund av att det socialistiska styret förstörde de vinster man gjort den första hälften. 

 

Mellan 1983 och 1996, efter den ekonomiska kollapsen, ”är det svårt att föreställa sig att någon bilateral givare kan ha bidragit till fattigdomsreducering”.

Trots att den tanzaniska statens relationer med biståndsgivarna var mycket dåligt fortsatte alltså Sverige att ösa ut pengar. 

 

”Som bäst kan det svenska biståndet ha bidragit marginellt till fattigdomsreducering och åstadskommit fattigdomsnivåer som varit något högre utan stödet”

 

66 miljarder kronor och det finns inte ett enda belägg för att alla dessa pengar åstadkommit någon skillnad alls. 

Ändå fortsätter vi som land att avsätta 1 % av BNP till bistånd och summan är nu 43,4 miljarder kronor. 

 

Samtidigt konstaterar Heikensten och EBA att endast en enda utvärdering av biståndet till Tanzania gjorts tidigare gällande landprogrammet. 

 

43 miljarder per år, obefintligt insyn, dålig kontroll och mängder med korruptionsavslöjande. 

Prioriterade länder och projekt för att sprida socialismen. 

När ska någon dra i handbromsen?

 

15 kommentarer
  1. Kommunistdiktaturen på Kuba hyllades länge oförbehållsamt av svensk vänster och hur mycket bistånd som hamnade där vill jag helst inte tänka på.

  2. Hur illa det verkligen är lär Uppdrag Granskning förmodligen visa nästa onsdag den 26 oktober. Då får svenska folket det hela svart på vitt också att det slösas grovt med svenskars skattemedel. Det gör det även inom Sveriges gränser, se bara på Alliansens upphandling av Nya Karolinska, Nuon-affären och ”Stödstrumpeaffären”. Sensmoralen är att det är lätt att slösa med andras pengar då det inte påverkar en själv. Detta gäller SAMTLIGA partier! F.ö så kan man ju undra om de hanterar sin egen ekonomi på samma sätt som skattebetalarnas?

  3. Gert! Du har alldeles rätt! SKH: Den Svenska Katastrof-Hjälpen borde bildas. Hjälp till verkligt behövande. För hälften av biståndsbudgetens 42 miljarder skulle VERKLIG nytta kunna göras.

  4. Äntligen någon som synar SIDA. En helig ko som mjölkas år efter år. Man kan gå igenom land efter land och fråga sig. Hur är resultatet här? Ofta blir svaret: Vilket resultat? Varför vill eller vågar ingen journalist visa på verkligheten inom biståndsverksamheten. Varför accepteras korruption? Varför accepterar bristfälliga eller inga resultat? Det enda positiva är att antalet biståndsländer blivit färre. För ett antal år sedan var det omkring 150 länder. Stora delar av jordens länder m.a.o. Som en biståndsarbetare sa: Nu har biståndet kommit för nu har överklassen nya Mercedesbilar och Armanikostymer.

  5. Tack för att du kan och orkar!
    Vet du ngt om var pengarna i Anna Lindh minnesfond tog vägen? Hör kanske inte till ämnet, men tanken kom nu

  6. Vad förvånad jag blir. Inte. Att skattepengar använts till bistånd för att understödja korrupta vänsterregimer, och förstöra länders utveckling. Nu för tiden används även ”bistånds” pengar inom landets gränser, till att förstöra landets utveckling.

  7. Nog för att jag visste att det var illa, men så här illa vill man bara inte tro att det är.
    Jag har sagt det tidigare och upprepar det nu. Lägg ner SIDA och slopa allt bistånd.
    Skapa i stället en utlandsavdelning på MSB som enbart jobbar med verkligt potent katastrofhjälp. Har svenska skattebetalares katastrofhjälp nått fram till Haiti än? Skulle knappt tro det. Den första katastrofhjälpen med utrustning för värmehållande, matlagning, vattenrening och sjukvårdsutrustning skulle lämna Sverige inom två timmar om jag hade kommandot. Färdiglastade containrar avsedda för Herkulesplan. Väck flygplansbesättningen, be om landningstillstånd i katastrofens närområde och starta ett av planen som alltid står ”stand by”. Hur svårt ska det va?

  8. Hej.

    ”Men vi måste ju tänka på barnen!”

    ”Syftet är ju gott i alla fall.”

    ”Vi måste ju försöka hjälpa till.”

    ”Vita européer har en historisk skuld.”

    ”Men människovärdet och humanismen då?”

    ”Hur kan du som har det så bra vägra att avstå ett par kronor till fattiga svältande negrer/afrikaner/vilken term som helst som blir PK i framtiden?”

    ”Sverige skall vara en humanitär stormakt.”

    Personligen anser jag att ingen med lägre uppmätt IQ än 135 skall få inneha riksdags- och/eller regeringsämbete, oavsett andra omständigheter.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  9. Hoppas någon kan påpeka för Löfven att vi ger bort över 40 miljarder i bistånd nästa gång han stoltserar med sina 10 ”välfärdsmiljarder”. Folk i allmänhet tror kanske att det är en stor satsning, men 10 miljarder är ju en piss i mississippi.

  10. Ja när skall någon dra i handbromsen?

    Sossarna lär inte göra det då Palme har ikon-status i rörelsen och allt han gjort kan bara vara gott. Återstår de övriga partierna, tyvärr så är de också sossefierade att de inte mäktar tänka nytt, se bara på hur lite 8år av alliansregering lyckades ändra på.

    SD kan möjligtvis dra ner på allt som har med utlandet att göra men det partiet vurmar ju också för den stora socialdemokratiska välfärdsstaten, bara det att invandrare inte skall få tillgång till den, i övrigt så skall den helst byggas ut. Det ser väldigt mörkt ut!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *