Lägga-sig-i-ministern

Egentligen är det ganska smart. Utse något så meningslöst som en Folkhälsominister, och sedan låta honom göra massa poänglösa utspel för att ta strålkastarna från regeringens misslyckande och stora problem. Gång på gång. 

För att citera en rolig komiker: världen brinner (red anm Jonas Gardell). Nja, men vi har åtminstone reella problem, som en skola med dåliga resultat, bostadskris, flyktingkris, sexbrott som ökar, hot och våld på flyktingboenden, immigranter som går under jorden, avvisningar som inte kan genomföras, underbemannad polis etc. 

Då passar Gabriel Wikström på att göra ett till i raden av ”lägga-sig-i-Svenssons-business-utspel” – nu ska sexlivet in i metadebatten och Wikström bjuder in sig själv till våra sovrum.

Som om man inte redan är trött på att ha honom i köket där han vill låsa in allt socker, på altanen där han är och fimpar och häller ut allt vin och i vardagsrummet, där han är i full fart med att slänga ut alla stolar.

Men det räcker alltså inte. Nu ska han bryta upp dörren in till sovrummet och sexet. 

Är det någon som tror att det är slump att det kommer i Pride-veckan? 

 

Igår skrev han på DN Debatt han ”svenskarnas sexualvanor ska kartläggas”

Eh, nej. Det ska de inte. Inte om vi alla låter bli att svara på enkäten. För än så länge är det faktiskt frivilligt att svara på enkäter. Tills Wikström löst även detta problem. 

Varför kan man undra?

Jo, enligt Wikström pratar vi inte tillräckligt om sex och pratar man inte om hur folk ligger kan vi inte lösa problem med våldtäkter och sexuella trakasserier. Nu handlar våldtäkt primärt faktiskt inte om sex utan om våld och makt men det har Wikström ignorerat. Och hur vanliga människor ligger har även det noll och inget med varför kriminella våldför sig på kvinnor. 

 

Wikström blandar verkligen friskt i sin artikel. För när han är klart med att vi löser problem med våldtäkter genom att medborgarna redogör för hur de ligger med varandra byter han plötsligt till att ”sexualpolitiken fårn inte bara handla om specifika insatser” utan den ska handla om att ”det är lustfyllt med sex”.

Och se där, omedelbart känns det något mindre lustfyllt med sex faktiskt. När folkhälsoministern pratar om vikten av att det är ”lustfyllt”. 

 

Givetvis är inte ett utspel av förbudsminstern komplett utan en pekpinne i huvudet.

Såklart tycker han att ett gott sexliv, eller avsaknad därav, är ett politiskt problem. För i hans värld finns nämligen inte ett enda område som inte kan regleras politiskt. Han är verkligen född i fel tid, på fel sida järnridån. 

 

Men nu är det tyvärr inte bara i påståendet att sex ska vara föremål för politiskt inblandning som Wikström har fel. 

Han har fel i väldigt mycket han säger.

För han bygger det på svepande formuleringar och gissningar och inte fakta. 

Eftersom hans egentliga syfte är som Propagandaminster spelar det nämligen inte så stor roll, det här med fakta. Hans jobb är att slänga ut sig utspel som väcker medias intresse så att folk inte ser alla de enorma problem hans regering har. 

Jag tänkte börja bena lite grann i det här med folkhälsan. Igen. 

Som påståendet att fetman ökar och att ”man måste kolla på skolinsatser”. 

Enligt Folkhälsomyndigheten, den myndighet som ju ligger direkt under just Wikström och därmed borde vara lätt att använda sig av, ökar fetman mest i åldern 45-64 år.

Hur man ska nå dem med insatser i skolan är mycket oklart. 

För bland de som faktiskt går i skolan, gymnasiet eller högskola i åldern 16-29 år, är nämligen statusen oförändrad sedan tio år. 

 

Men gissa, det gör Folkhälsominstern gärna och satt nyss i TV4 Morgon och gissade att Pokémon Go är bra för folkhälsan. Inte för att det bygger på någon evidens i forskningen utan för att han helt enkelt personligen tror det. Själv tror jag mycket på att ministrar ska bygga sina resonemang på fakta men det är jag det. 

Ett spel som funnits i några veckor och som han själv vid intervju-tillfället spelat ”sedan i tisdags” är ”bra för folkhälsan generellt”. Stora ord kan jag verkligen tycka. 

 

I DN Debatt-artikeln hävdar han också att ”ämnet sex är märkligt frånvarande i den politiska debatten”. 

 

Inte heller det stämmer. Svensk politik ägnar sig mycket åt saker som rör sexliv och reproduktion och rättigheter för olika sexuella läggningar. 

Inte alls bara p-piller och aborter, som han också hävdar. 

Här är ett axplock av debatter i riksdagen senaste åren: normkritisk sexualundervisning, samtyckeslagstiftning och transpersoners rättigheter.

 

Ett bra sexliv har i decennier varit något som kommersiell media sysslar med för att de vet att det säljer. Folk är helt enkelt intresserade av att läsa om det. Frivilligt.

Detta är en googling för 2016 bara. 

 

För det finns en väl fungerande kommersiell marknad för en massa saker, även om det är svårt för socialdemokrater att fullt ut förstå det. En av dessa är just marknaden för tips om bättre sex. Fungerar alldeles ypperligt på den privata marknaden. 

Om man nu vill grotta ner sig i svenskens hälsostatus, vilket jag vill eftersom Wikström gång på gång kommer undan med att påstå att allt är på väg åt fel håll, kan man börja med att läsa Folkhälsomyndighetens årliga sammanfattning ”Folkhälsan i Sverige 2016

Redan på första sidan kan man läsa följande mening i sammanfattningen:

”Folkhälsan i Sverige utvecklas överlag positivt

 

Medellivslängden ökar och nu är det större skillnader i livslängd mellan högutbildade och lågutbildade än mellan könen.

Psykiska ohälsan är den som ökar men självmorden minskar.  Dödligheten i såväl hjärtinfarkt och stroke som cancer minskar. 

 

Användningen av tobak och konsumtion av alkohol minskar i stort, en del av en lång trend. Helt utan Wikströms inblandning alltså. 

 

”Under de senaste decennierna har hälsan i befokningen som helhet förbättrats”

 

Självmorden har minskat i alla åldersgrupper sedan mitten av 90-talet. Utom bland ungdomar. 

 

Färre och färre får både hjärtinfarkt och stroke. 

 

Cancer har visserligen fått större betydelse som dödsorsak då dödligheten i hjärt-kärl gått ner men även dödligheten i cancer minskar något, tack vare tidigare diagnoser och bättre behandlingar. 

 

Faktum är att svensken generellt varken har problem med fetma, rökning, alkhol, för lite motion, självmord och sjukdomar. 

Det är problem som har mycket stor korrelation till utbildningsnivå.

Ju lägre utbildning desto fler problem på alla dessa områden. Att då svänga sig med att befolkningen si och så är direkt felaktigt. Det är mer komplicerat än så. 

Att tuta i svensken att han är tjock, ohälsosam och rör på sig för lite när det handlar om en specifik grupp är märklig och rätt ohederlig argumentation tycker jag. 

 

Menar Wikström allvar borde han istället vara mycket tydligt med riktade insatser mot just gruppen med endast förgymnasial utbildning, där många utlandsfödda finns, i de sämsta områdena.

Det är där de stora hälsoproblemen finns. Betydligt färre svenskar har bara förgymnasial utbildning sett till åldersgrupperna 20-64, det vill säga den arbetsföra befolkningen. Av de infödda svenskarna är det mestadels pensionärerna som står för det. Bland svenskarna 25-64 år har 82% gymnasieutbildning. Det är främst bland de infödda över 65 år som utbildningsnivån är lägre än gymnasium enligt SCB.

Men samtidigt som Wikström försöker få folk att tro att folkhälsan skenar neråt på alla sätt i befolkningen i stort och ägnar sig åt saker som att få folk att sitta mindre, inte dricka vin, inte äta socker etc har vi reella folkhälsoutmaningar. Som också Folkhälsomyndigheten skriver om i samma rappport och på sin sajt. 

Andelen mulitresistenta bakterier ökar kraftigt.

Bakterier som alltså inte antibiotika biter på och som därmed trots att de ”bara” är infektioner kan orsaka dödlighet. Det är ett väldigt stort problem. 

Som man kan se i diagrammet går andelen inhemskt smittade ner, det vill säga smittade bland medborgare. Medan de som smittats utomlands fullständigt exploderat sedan 2013.

 

Men man kan också se att de med svenskt personnummer smittas i betydligt högre grad när stapeln för de med utländska personnnummer går upp.

Utlandsfödda asylsökanden som ännu inte har svenska personnummer är inte bara mer smittade, de smittar alltså också folk som har uppehållstillstånd eller är infödda eller medborgare här. 

 

Enligt Folkhälsomyndigheten beror ökningen framför allt på de stora flyktingströmmarna, där människor som bär på MRSA har kommit in i landet. 

 

Även antalet fall tuberculos ökar kraftigt, mycket på grund av den stora flyktingströmmen. 90 % av de som har TBC i Sverige har smittats i ett annat land. 

 

Även mässlingen ökar, och framför allt i tre grupper: somaliska invandrare, antroprosofer i Järna och illegala invandrare. 

 

Men detta har vår Folkhälsominister aldrig gjort några utspel kring eller ägnat sig åt. Utan han är fullt upptagen med Pokemon Go, att säga saker som att ”sitta är nya rökningen” och förbjuda vuxna att äta godis. 

Detta bevisar väl mer än någonsin min tes: Wikströms uppdrag har inget med hälsa eller folkhälsa att göra.

Hans jobb är att göra regelbundna utspel som får medial uppmärksamhet för att ta bort strålkastarljuset från verkliga problem. 

För utanför mobilen med de roliga monstren i finns nämligen stora folkhälsoutmaningar precis utanför. Problem som kan orsaka samhället såväl stora kostnader som orsaka individerr stort lidande. Att bli smittad av TBC eller mässlingen eller multiresitenta bakterier är nämligen det. 

 

Lajva företagare

Politism startades med stor lansering i Almedalen 2013. Det skulle bli något HELT NYTT. 

Användarkarriär någon i media aldrig skådat, innovativt, progressivt, en ny typ av media. 

Hösten 2014 bolagiserades de, från att tidigare varit förening. På tre år ska man uppnå balans, det vill säga 2017. 

Första årsredovisningen visade de försluster med 850 000 kronor – per månad. 

 

På deras sajt kan man läsa att Politism ”rör sig i gränslandet mellan ledarsida och sociala medier”. 

Och att de ”inte är lojala med en rörelse eller ett parti”. Det sistnämnda vill jag protestera emot. De är lojala med socialdemokraterna och LO. De ägs av dem, skribenterna har varit eller är aktiva inom arbetarrörelsen de flesta och de driver exakt samma frågor som S och LO driver. 

Men det är ändå härligt att deras ambition är att vara oberoende. För att ha målsättningarna man ständigt misslyckas med är lite grann av Politisms tema faktiskt. 
 

Årsredovisningen 2015 har kommit och jag var naturligtvis nyfiken om de lyckats bättre än 2014. 

Politism AB ägs till majoritet av Kommunal och LO.

 

Kollar man på intäkterna 2014 ser man att perioden bara sträcker sig från 5 mars till 31 december, vilket ger en snittmånadsintäkt på 132 111 kronor. 

2015 var den genomsnittliga intäkter per månad 96 583 kronor. De har alltså lyckats med konsttycket att sänka sina intäkter med 27 %. 

Samtidigt har de uppenbarligen försökt få ner kostnaderna. Snittkostnaden per månad var 513 111 kronor 2014. 

2015 hade den sjunkit till 369 166 kronor. 

Förlusten var hisnande 3,2 miljoner kronor, en månatlig förlust på 272 583 kronor per månad vilket alltså är den summa de måste öka snittinäkten med per månad för att uppnå balansen Tobias Gerdås pratade om när föreningen bolagiserades. 

 

Hur löser man detta problem då?

Politism har hittat ett sätt att lösa de flesta av sina problem – pappa betalar. 

För kollar man under Not 5 hittar man ett aktieägartillskott på 1 miljon kronor. 

 

Gissningsvis är det inte  kommersiella Schibstedt som gått in med pengar – de upplåter ju redan dyrt utrymme åt Politism på Aftonbladets startsida regelbundet, som kan se som ett aktieägartillskott. Jag är tämligen säker på att pengarna istället kommer från majoritetsägarna LO och Kommunal. 

Jag har försökt leta i Kommunals årsredovisning men de redovisar fiffigt nog bara dotterbolag där de ensamma äger minst 50 %.

Intressant bedöms bolaget har kvar samma marknadsvärde som när de startades, trots att de två år i rad gör kraftiga förluster.

 

Men ”pappa betalar” på fler sätt än gratis annonsering/länkning på landets största sajt och aktieägartillskott. Pappa Kommunal köper även sponsrade redaktionella annonser, så en del av intäkterna på 1 159 kkr kommer alltså från ägaren. Det är inte riktiga intäkter, det är förtäckt aktieägartillskott.

Det är som om jag som privatperson skulle köpa annonser på min egen blogg. 

 

Politism hävdar att de har 100 000 unika besökare per vecka. I snitt. 

Precis som allt annat gällande dem är detta en målsättning, som är långt ifrån uppnått resultat. I likhet med ambitionen att göra vinst till exempel. Eller röra sig ”i gränslandet mellan ledarsida och sociala medier”. Om man inte kallar en blogg med flera skribenter det, vilket Politism alltså har blivit. En sosse-blogg. 

 

Jag roade mig mig att söka på Politism på KIA-indec varje vecka i år och sedan kolla var deras egentliga siffra är. 

 

De har lika mycket 100 000 unika per vecka som de är oberoende och gör vinst, är slutsatsen. Siffran jag fick fram var  61 420 unika besökare per vecka i snitt. Bara två månader sedan årsskiftet har de haft över 100 000 unika en vecka, flera veckor så lite som 33 000 och 36 000. 

Jag förstår att man avrundar uppåt men detta är inte det, det är att skarva. Eller fritt fabulera. 

Själv pendlar jag mellan 80 000 och 100 000 unika per månad, med dalar på 50 000 och toppar på 160 000. Per månad. Men så är jag ju bara en enda person utan landets största mediekoncern (Schibsted) och lobbyorganisation (LO) i ryggen och min sajt marknadsförs inte på landets största nyhetssajt Aftonbladet. 

Om man kollar på innehållet på bloggen förstår man lite  bättre varför de inte kan tjäna pengar. Detta är en aktuell artikel till exempel . Där skribenten föreslår ett ”Socialism Go” till nästa valrörelse. 
 

Eller dessa skarpsynta analyser av samtiden?

 

Politism X är något nytt sedan 2016, förmodligen ett desperat försök att få fler klick genom lättsmält nöje och skvaller. Det går alltså utför rent publicistiskt. Också. 

Men det är klart, när en blind leder en blind…. För deras ägare LO är inga stjärnor på att driva tidningar och få lönsamhet. 

LO Mediehus, som är ett relativt nytt bolag LO startat som skulle samla alla organisationens medlemsstidningar men det i likhet med Politim bidde inte så. Det bidde 5 tidningar bara. 

 

De gjorde 2,8 miljoner i förlust 2015. 

 

Och i år drabbades de av akut likviditetsbrist då över halva det egna kapitalet var förbrukar så ägarna tvingades skjuta till 5 miljoner kronor akut. 

 

En detalj som är rolig är att inte heller deras VD omfattas av LAS. Det är legio i näringslivet att VD inte gör det men det är ju kul att även LO och Kommunal använder det undantaget, trots att de ju älskar LAS över allt annat. 

 

Deras ambition att vara som Twitter är lever de verkligen upp till. Bland annat i denna artikel där jag kallas: högertroll, interektuellt ohederlig, konspiratorisk, svajing, Sveriges twitter-inkarnation av Fox New…. och så vidare. 

 

Jag vet inte vad ni tycker men själv är jag djupt road över hur otroligt dåliga Politism är. Både på att skapa ett innehåll som är kul och relevant, på att dra trafik till sin sajt, på att få intäkter och driva företag. 

Istället får de ringa pappa Kommunal och pappa LO stup i kvarten och tigga antingen aktieägartillskott eller ”sponsrat innehåll”, det vill säga förtäckt aktieägartillskott, eller pappa Schibstedt för att få hjälp med att dra trafik via gratis exponering på Aftonbladet. 

Men så här blir det när ung-sossar ska lajva företagare. 

 

Ha ha?

Jonas Gardell har ett av landets största Twitter-konton och är både en flitig twittrare och använder andra sociala medie-kanaler aktivt i sitt jobb, exvis Instagram och Facebook. 

Men framför allt är han känd från början.

Han tillhör de stora twitterkonton som fått följare framför allt för att han är känd, som komiker och författare. Att han sedan förvaltat den skara följare han fått och använt sin mediala makt för påverkan är en annan sak. Men han har ju fått otroligt mycket gratis jämfört med andra som inte börjar som en av landets största kändisar. 

Och han har nu med en tweet fått otroligt mycket uppmärksamhet. Gardell är ju komiker så han förpackar väldigt ofta sina politiska åsikter i humor, men det ligger väldigt ofta en åsikt bakom. 

 

Världen brinner. 

Andemeningen, bakom det lite krystade försöket att vara rolig, verkar vara att när allt är så här dåligt, hur kan folk spela ett larvigt spel på mobilen?

Alternativt försökte han verkligen bara vara komiker och menade inget alls. Men det skulle gå emot allt annat han gjort på Twitter. 

Då inställer sig två frågor direkt, hos mig i alla fall. Brinner världen verkligen? Och vad ska man i så fall göra för att hantera det? 

Ja, inte ägna sig åt meningslösa saker som att spela spel med sina barn, verkar Gardells uppfattning vara.

Samtidigt, i redan nästa tweet i hans feed, dyker svaret på fråga två upp vad Gardell egentligen tycker man ska göra medan världen brinner – gå på en av hans shower. 

 

Och det kan man ju förstå. Att en person som kallat sig själv clown i decennier och som lever på att i urtvättad T-shirt göra roliga grimaser och skämta om finsk pinne i baken för 25e året i rad mycket hellre ser att personer istället för att via en gratis app på den telefon de redan har springa runt och fånga påhittade monster betalar nästan 700 kronor styck för biljetter att se honom själv på Rival. 

 

För det kommer inte billigt att få höra Gardell haspla ur sig ömsom i eget tyckande visdomar om livet och politiken, och andligt liv, och ömsom skämta om 70-talet och Mark, vilket varit hans egentliga affärsidé sedan starten på 80-talet.

Intressant att människor gillar upprepning men det finns ju massa människor som köper allt han gör, trots att det ofta snarare är nya vinklingar på samma tema och historia än nya originella historier. 

Även om Tårka tårar var nytt, skild från hans vanliga produktionstema. Även jag gillade TV-serien, otroligt duktiga skådisar också. 

Men det är alltså lukrativt att vara Gardell och uppfinna hjulet igen och igen.

Enligt hans senaste årsredovisning omsatte han på en enda person 11 miljoner, exklusive finansiella poster.

 

De finansiella intäkterna är inte blygsamma de heller. Nästan 8 miljoner kronor bara 2015 och 17,5 miljoner förra året. Så hans bolag har en löpande omsättning på mellan 20 och 25 miljoner kronor per år numera. Årets resultat blev därför skyhögt – 14,5 miljoner kronor. 

 

Ser man på överblicken på Alla bolag har han en vinstmarginal som är ofattbar – 125 % bara i år, 221 % förra året. En soliditet på ca 95 %. En anställd. 

Gardell är en duktig företagare och kapitalist, inte minst. 

 

Han har tillgångar på 104 miljoner kronor. 

 

Men det räcker inte. Han har även skaffat sig två stiftelser.

En pensionsstiftelse för sig själv där givetvis en hel del kapital finns dolt, och en barnfond, gissningsvis är förmånstagarna parets egna två barn endast, den har ingen allmännyttigt ändamål så vitt jag kan se. Utan är säkert enbart ett sätt att skydda förmögenheten. Många förmögna lägger kapitalet i familjestifteler för att till exempel undvika bråk mellan arvingar, genom att ta pengarna från bolagsstrukturen skyddas de också från att bolaget i framtiden går dåligt och kapitalet försvinner.

Skattemässigt har jag inte lyckats reda ut konkreta fördelarna, det är för komplicerat för en lekman som jag men det kan säkert någon läsare utveckla för mig. 

 

Andra företags vinster, i andra branscher, har dock Gardell inte mycket höga tankar om. Som välfärdsbolagen. Eller snarare, ”skattepengar från vård och skola”.

 

Gissningsvis har han dock inga problem alls med att anställda i offentlig verksamhet, som ju drivs enbart av skattepengar, lägger lite av dem på någon av hans shower. För det är garanterat så att en del av Gardells egna intäkter kommer från biljettköp av olika delar av det offentliga Sverige, som drivs av just skatt. 

Jag tänker att Gardell i fortsättningen kanske borde förbjuda offentlig verksamhet att i jobbet köpa biljetter till något han gör, för att säkerställa att skattekronor inte finansierar hans egen verksamhet eftersom de pengarna ju borde stanna i vården och skolan?

Själv låter han bli att låta en del av förmögenhet komma skattebetalanra till godo genom att han helt enkelt bara ackumulerar överskottet i bolaget och tar varken ut den som utdelning eller lön. Det billigaste sättet att ha kvar sina pengar alltså. 

 

Trots utspel som det där uttryckte Gardell nyligen förvåning på Twitter över att han ”betraktas” som vänster. 

 

Ja, du Jonas.

Det kanske beror på att det mesta du uttrycker politiskt i offentligheten är vänster, och att du själv enligt egen utsago ÄR sosse?

 

Eller att han kallar musikalen ”Livet är en schlagers” musik att vilja vara sossarnas valmanifest?

”En för alla, alla för en”

 

Men så har Gardell sedan länge en rätt stor självbild. Som i den här intervjun från mars i år där han lyfter upp komikernas (det vill säga bland annat han själv) betydelse i historiska händelser. 

 

I en recension av hans 30-årsshow kommer också det omdömet med – odräglig självtillräcklighet, ser sig själv först ut och längst fram på alla frontlinjer. 

 

För att återkomma till hans nya, väl spridda tweet om Pokemon Go då: brinner världen? Och brinner den så mycket att man ska låta bli att ha kul?

Kul som i att spela spel alltså. 

Kul som att se överåriga flams-bögar (använder bara det ordet för att Gardell själv gör så stort nummer av sin sexualitet, själv bryr jag inte mig om vem folk vill ligga med) på dyra shower brinner aldrig världen för mycket för att göra. 

Världsfattigdomen har halverats sedan 1990.

Det finns idag 700 miljoner (!) färre extremt fattiga. 2 miljarder männniskor fler har nu tillgång till rent vatten och dödligheten i malaria minskade med 25 % sedan 2000.

 

Hans Rosling kämpar verkligen i motvind när det gäller att föra ut den korrekta bilden om hur det står till med världen. All respekt för han envetna arbete. 

Idag vaccineras till exempel 8 av 10 barn i världen mot mässling. Svenskarna tror att det är ett av tio. Vi tror också att medelivslängden i världen är 60 år när den är 71 år. 

 

Vi tror att folk lever under helt bedrövlig förhållanden när världen har blivit otroligt mycket bättre bara på några decennier. 

 

En sak har dock ökat – de väpnade konflikterna. Men de är i alla fall geografiskt begränsade till Mellanöstern, Afrikas Horn och Ukraina. Sydostasien fortsätter att bli fredligare och Sydamerika är på god väg att avveckla det sista inbördeskriget. Nyligen inleddes förhandlingar mellan Colombias regering och FARC-gerillan, seriösa fredsförhandlingar alltså.

 

I det avseendet brinner världen, och människor flyr. Framför allt från IS-konflikten men även ekonomisk migration från framför allt Afrika. 

Och antalet terrordåd ökar i Europa, på grund av IS. Det är liksom de som är roten till mycket skit just nu rent ut sagt och först när vi i väst militärt lyckats utplåna dem i konflikten kommer få få kontroll över sympatisör-tillströmningen. För vem vill gå med i det förlorande laget?

Europa är också mer instabilt än det varit på länge. 

En hel del har blivit mycket bättre, några saker är sämre. Att säga att världen brinner är dock fel i sak. 

Och alldeles oavsett hur dåligt saker blir är just att kunna roa sig ändå människans överlevnadsinstinkt. 

Nästa gång Gardell vill föra fram lite åsikter i humorpapper, tänk på att han inte bara tjänar pengar på dyra shower.

Han tjänar också pengar på att samla sina ”roligaste” tweets i böcker. Hittills har han släppt tre. 

 

Sossar här, sossar där, sossar överallt

Jag kan bli så trött på borgerlighetens naivitet och att de vill göra det moraliskt överlägsna istället för att spela enligt reglerna. 

Som fallet med utnämningar. När borgerligehten har makt är de schyssta och utnämner även politiska motståndare till landshövdingar, utredare, sitta i statliga styrelser etc. När sossarn har makten sparkar de gärna de som inte är sossar och ersätter med sina egna. Och tar varje chans att utnämna partisterna. För att det ska finnas sossar överallt. 

Grundkurs 1A på Bommersvik: utnämn dig själv så ofta det går. På så sätt tar man makten i samhället på fler stället parallellt och när man förlorar makten sitter man ändå kvar. 

Men innan jag går igenom hur det jobbat sedan den 3 oktober 2014 måste jag bara lyfta fram en utredare som väckt särskilt mycket uppmärksamhet, inte på grund av partibok utan att hon lyftat egendomliga åsikter om äganderätten, som i sig definitivt är ideologisk: avskaffa äganderätten av skog. 

Det var regeringens skogsutredare Riberdahl som på ett seminiarium projektet Egendomlig arrangerade i Almedalen som Riberdahl yttrade denna redan klassiker. 

 

Det finns några undantag i utnämningarna av sossar – utnämningar av miljöpartister. För den andra partiet vill också peta in så många av egna de kan. Därför blev Svante Axelsson, fd ordförande för Naturskyddsföreningen – landets mäktigaste lobbyister inom miljö och personlig vän med framför allt Maria Wetterstrand och Åsa Romson men även med Fridolin. 

Och detta måste ju belönas. Så nu ska Axelsson samordna Fossilfritt Sverige. 

 

En annan lojal mot Miljöpartiet som belönats är Lena Adamsson, som tidigare utrett Miljöparitets egna skolprogram. Hon fick äran att bli chef för Skolforskningsinstitutet. Ett säkert kort att få sin egen skolpolitik ”forskningsförankrad” gissar jag. 

 

Maria Wetterstrand går såklart inte lottlös när partilojala söks för ”utredningar” inom miljö. Hon och partivännen Anders Wijkman drog vinstlotten i Miljömålsberedningen i uppgift att tycka rätt. 

 

En av de första sakerna Ardalan Shekarabi gjorde var att utse en utredare för den nya myndighet han vill skapa, säkert kort att befolka landets institutioner med sossar är att skapa nya myndigheter under mandatperioden och sedan anställa alla man känner. Han började med att utse utredaren av upphandlingsmyndigheten – Hans-Eric Holmqvist, som varit statssekreterare åt Bodström och som själv är sosseadel då han är son till en gammal  sosse-bostadsminister. 

 

En annan gammal sosselojal som fått utredningsuppdrag är Sven-Erik Österberg, som var gruppledare för riksdagen förut och nu är landshövdning (såklart).

 

Han utsåg även Malmös starke man, mannen som förstört Malmö under 20 år – Ilmar Reepalu, till utredare om vinst i välfärden. Han som själv förstört skolorna i Malmö. Bra val. 

Ett enda exempel: Kunskapsskolan ville öppna skola i Rosengård. Men bara kommunens egna skolor fick den högre skolpengen för resurssvaga elever, inte friskolor. Och dessutom är kravet i kommunen att varje elev ska ha 30 kvadratmeter skolgård, annars beviljas inte tillstånd. Kommunens skolor lever dock inte under det kravet. Detta gör det omöjligt att öppna skolor. Arkitekten bakom är såklart Reepalu. 

 

Ulf Bjereld, som sitter i Verkställande utskottet för S i egenskap av ordförande för Tro och Solidaritet, utsågs nyligen till utredare. 

 

Ny ordförande för Riksteatern är givetvis en sosse. Vice gruppledare för S i riksdagen, Berit Högman. 

 

Den gamla lojala partisten Sten Heckscher utsågs också till utredare. När det gäller att ha lojala partibokskramare på poster söker man uppenbarligen även bland veteranerna.  

Han var bland annat statssekreterae åt Leijon.
 

Även den gamla trotjänaren Björn von Sydow fick nytt gig som utredare. 

 

Även Pierre Schori fick vara med på ett hörn och hjälpa till att vigga röster till FN, ett arbete som nu är avslutat.  Han har bland annat varit statsråd åt Ingvar Carlsson och Göran Persson och ledamot av Europaparlamentet. 

 

Trafikverket fick nyss två nya sossar i styrelsen, det gäller att passa på. Reepalu och Elvy Söderström, socialdemokratiskt kommunalråd. 

 

Efter förhandlingarna mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna om flyktingkrisen i november utsågs plötsligt en ny GD till Livsmedelsverket och Stig Orustfjord fick kicken. Som av en händelse är det en av Åsa Romson gamla kompisar, de jobbade ihop på Forum Syd en gång i tiden. Annica Sohlström, som även varit chef där i fem år. Gissningsvis var detta ett av MP:s krav för att gå med på id-kontrollerna etc. 

Det ska bli intressant hur mycket sockerskatt och köttfri måndag det blir nu från Livsmedelsverket. 
 

Laura Hartman har visserligen ingen känd partibok men är ändå känd för att hon i en uppmärksammad rapport påstod sig bevisa att valfriheten inom välfärden inte gett några effektivitetsvinster, på SNS. Därifrån fick hon sedan gå. Jag förstår att Ardalan Shekarabi uppskattar en sådan person. 

 

Johanna Adami har vid första anblick inte heller sosse-partibok. Men om man gräver lite djupare hittar man hennes man. Som är Mårten Palme och vips visar hon sig vara en del av sossarnas finaste adel. 

 

Ett annat sossekommunalråd som fått vinstlott av regeringen är Ebba Östlin, som ska utreda utbildning för nyanlända. Botkyrka är inte direkt en framgångssaga i hög sysselsättning bland utrikes födda men det gör inget så länge man är sosse. 

 

Ylva Johansson sparkade moderaten Elisabeth Svantesson och Agneta Dreber så fort hon kunde som utredare. Nu har hon utsett en ny person. Sin egen, såklart. Med rätt partibok, från Unionen och LO – Cecilia Fahlberg. 

 

Detta var vad jag hittade vid första anblick, det finns garanterat mer i lådan om man gräver. 

Sossar gör som de alltid gjort – utser sina egna.

Så har de gjort i 100 år och så kommer de göra i 100 år. Det enda som kan förändras är om borgerligheten slutar spela på en helt annan planhalva och slutar utnämna politiska motståndare. Jag håller med om att det är så DET BORDE fungera men så fungerar det inte. 

Jag hoppas Alliansen för en gång skulle inser detta och börja jobba på samma sätt. Man kan inte spela schysst mot en motståndare som fuskar, det förstår alla. 

Att den mest kända utredaren som borgerligheten utsåg heter Mona Sahlin säger tyvärr en hel del. 

 

Det kommer mera

Idag gick Aftonbladet ut med en granskning om hur det står till med jämställdheten i vänstern, både inom SAP och V, vilka båda har mycket hög svansföring inom feminism just nu. De hotar privata bolag med kvotering om inte minst 40 % är kvinnor redan nästa år och regeringen Löfven kallar sig feministisk. 

Så där, är väl svaret. 

Enligt Aftonbladets granskning innehas 79 % av ledningsposterna av män. 

Men de har bara kollat på sidoförbund, fackförbundens ledning, SSU etc. 

Kollar man  lite bredare blir det ännu tydligare hur mycket snack och lite verkstad det är inom framför allt sossarna och arbetarrörelsen. 

 

Det som tidigare hette Arbetarrörelsens tankesmedja och numera Tiden leds av en man. 

 

Arena-gruppen är den tankesmedja som dominerar arbetarrörelsen och de har bokförlag, tidningar etc. Gruppen leds av Håkan Bengtsson. 

 

Fackföreningarna tankesmedja Katalys, som finansieras av 6 F men egentligen består av fem fackförbund, leds också av en man. Daniel Suhonen. 

 

Men även styrelsen är mest män, faktiskt uteslutande män

 

KF eller Coop som de numera kallar sig, är också en del av arbetarrörelsen. KF leds också av en man – Tommy Ohlström

 

En av Coops stora ägare är Konsumentföreningen i Stockholm, och den leds också av en man. Liksom deras styrelse. 

 

Folksam är också en gammal del av arbetarrörelsen. Deras VD heter Jens Henriksson. Deras styrelser för Sak respektive Liv leds även dessa av män. 

 

Bensinbolaget OK är också en gammal del av rörelsen och som man kan se är ordföranden en man men även deras VD är det – Steffen Pedersen. 

 

Begravningsbyrån Fonus är också sossarnas från början och de leds av Mikael Åbom. 

 

LO-TCO rättsskyd är arbetarrörelsens juristbyrå kan man säga, framför allt LO:s. Den leds givetvis också av en man. 

 

AMF pension ägs visserligen av Svenskt Näringsliv och LO ihop men leds också av en man. Och det är ju inte Svenskt Näringsliv som hotar med kvotering om inte andra skärper sig. 

 

Folkets Hus och Parker heter bolaget som äger och förvaltar alla arbetarrörelsens folkets hus och parker, som det låter alltså. Calle Nathanson chefar där. 

 

ABF Stockholm är största delen av ABF, och den liksom ABF Vux, en annan  stor del, leds båda av män. Generalsekreteraren för ABF är dock en kvinna. 

Olof Palme Internationella Center leds av Jens Orback

 

Arbetarrörelsens helt egna spelverkamhet, A-lotterierna, leds såklart även den av män. Både styrelsen och VD.

 

LO finansierar Politism och  den bloggen/webbprojektet har även denna en manlig chef .

 

Riksbyggen ägs i majoritet av LO och olika fackförbund och är en del av arbetarrörelsen. VD heter Leif Linde. Men han är inte ensam man. Styrelsen domineras också av män inklusive ordförandeposten. 

 

Styrelsen för föreningen Fairtrade, som ju också ägs av LO (ihop med Svenska Kyrkan) har två män i toppen och VD för bolaget Fairtrade AB som tar alla licensintäkter är också en man. Generalsekreterarens för föreningen (som opinionsbildar) är dock kvinna. 

 

Sandlådan Alliansfritt Sverige gjordes ju om till Skiftet 2014 och den leds av samma person som jobbade för Alliansfritt, också en kille. 

 

Så förutom att två av LO:s 13 fackförbund leds av en kvinna, SAP har en partisekreterare som är kvinna så är generalsekreteraren för ABF kvinna, samma för Hyresgästföreningen. Även Bommersvik, sossarnas kursgård, har en kvinnlig VD liksom PRO. 

Men resten av hela arbetarrörelsen är alltså män. Bara män. 

Jag tycker Stefan Löfven och hans röda vänner borde peka lite mindre finger på andra och städa lite mer framför egen dörr först faktiskt. 

 

Överdrifter

Det är få som missat att vi har en rad nya lagar och regler kring invandring numera. De som senast väckte stor diskussion i riksdagen och där vissa borgerliga partier (C och L) ihop med V reserverade sig mot flera av förslagen var de om anhöringinvandring. 

Men vad har då gällt tidigare? Och vad gäller nu?

Lyssnade man på debatten i media har det nämligen låtit som att barnfamiljer nu kommer att slitas isär av nya kalla regler. Man har infört ett stopp. Eller?

Tidigare hade vi försörjningskrav för anhöringinvandring, men väldigt många undantag från det vilket i praktiken gjorde att bara några procent egentligen omfattades. Resten fick alltså ta hit anhöringa utan att kunna försörja vare sig själva eller dem. Vilket Moderaterna kritiserade redan 2013, bland annat i den här artikel från SvD.

 

Inga asylsökande till exempel omfattades förut av försörjningskrav. 

 

I höstas infördes strängare regler generellt för att minska antalet asylsökande, bland annat id-kontroller vid yttre gräns. Av dessa kan man nu få intrycket att politikerna nu anser att flyktingkrisen är över, men det är det inte på långa vägar.

2015 kom det 162 000 personer, året innan 81 000. Sett till hur många som kom första halvåret 2015 (23 700) och 2015 (28 800) har vi visserligen ett lägre antal, på 15 500 personer.

 

Fortsätter trenden linjärt kommer vi hamna på över 30 000 men sannolikheten att siffran stiger under sommaren är rätt stor då det blir lättare att fly över Medelhavet i båt just under sommaren. 

Ser man till historiska siffror från Migrationsverket är 30-40 000 på ett år fortsatt en hög siffra. 

 

Enligt statistik från EU sökte hälften av samtliga flyktingar som kom till EU 2015 asyl just i Sverige. En siffra som i alla fall jag tycker är mycket anmärkningsvärd.

Vi representerar 1,8 % av befolkningen i hela EU, som är 500 miljoner invånare

 

Men bara för att det mest akuta läget är borta står vi inför en annan tidsålder generellt. Hans Rosling har bland annat bekräftat att det vi ser är en ny era av migration generellt när de allra fattigaste har lyft sig ett snäpp och nu har råd att bege sig iväg mot andra länder för att söka sig ett bättre liv. 

Migranter, inte flyktingar alltså, utgör också våra asylsökanden.

Enligt Migrationsverkets egen statistik man kan se att visserligen är den största gruppen fortsatt syrier men vi har ayslsökande från otroligt många olika länder varje år. 

Gruppen statslös är stor men andra grupper som tillhör de största grupperna är Georgien, Ukraina och Mongoliet. Länder som inte kan betraktas som i akuta krigslägen. Liksom Serbien, Kosovo och Marocko. 

 

Men vi har även ett gäng länder där vi bara hade en enda asylsökande ifrån förra året. Seychellerna till exempel. 

Anledningen till att antalet asylsökande är viktigt när man pratar anhöringinvandring är ju att antalet av det ena är helt korrelerat med det andra.

Och nu kommer alltså inga anhöriga få komma hit?

Det stämmer inte. Det riksdagen fattat beslut om är för det första att tidsbegränsade uppehållstillstånd som är regel, på tre år. 

Men man kan få kortare ”om den allmänna ordningen eller hänsyn till nationell säkerhet kräver det”. Då får man ettåriga tillfälliga uppehållstillstånd. 

 

Tidigare fanns det en mängd undantag från försörjningskrav av anhörig, undantag som nu alltså tas bort. Från och med nu gäller att flyktingar som fått de kortaste tillstånden, på grund allmän ordning och nationell säkerhet, inte får ta hit anhöriga så länge de har dessa korta tillstånd. En regel som verkar rimlig.

Varför ska en person som inte betros med ett längre tillstånd på grund av dessa anledningar få ta hit anhöriga?

En annan ny regel är att personen ska ha välgrundade utsikter att få ett permanent innan anhöriga få komma, också helt rimligt. Om man inte tror att personen kommer få PUT (permanent uppehållstillstånd) och därmed få stanna här ska inga familjer släpas hit från andra sidan jorden i värsta fall. Utan man väntar till man vet att personen har stor chans att få stanna. 

 

Men det viktigaste är att försörjningskraven nu efterlevs. En person som uppfyller kritirierna för att få ansöka och beviljas anhöriginvandring måste inte bara försörja sig själv utan det måste finnas en tillräckligt stor bostad för den/de som kommer OCH även de vuxna som vill komma hit måste kunna försörja sig själva. Det räcker alltså inte som tidigare att personen som ansöker från Sverige ska ha egen försörjning utan den måste också räcka till personerna denne vill ta hit, alternativt de som kommer ska ha egen försörjning. 

Om du inte kan försörja dig själv och din familj får du fixa det först. Det är inte på något sätt orimligt. 

Vi har alltså inte på något sätt stängt dörren för återförening mellan familjer. Det vi gjort är att vi börjat efterleva de regler vi redan hade, alltså tagit bort olika undantag som gällt. Legitima krav på vuxna människor att de måste försörja sig själva. 

Förra året beviljades 7 554 personer om anhöringasyl till flyktingar men 8 000 som anhöring till ”Övriga”.

 

Och kollar man på fördelningen av anhöringinvandringen så ser man tydligt att flyktinganhöriga bara utgör en fjärdedel av totalt antal. De flesta som kommer är anhöriga till folk som jobbar eller forskar här.

 

Dessutom är en stor andel av anhöringinvandringen kärleksinvandrare, nystartade relationer oftast. 

 

Många som kommer har alltså inte familjer. Än. En del försöker få hit en nyfunnen fru/man från hemlandet senare, andra bildar familj med någon som kommit hit eller är född här. Eller så lever de själva. 

Splittringen av barnfamiljer är alltså kraftigt överdriven. 

 

Kvoteringen och felen

Var ska man börja?

Nu har regeringen återigen börjat hetsa mot företag, en av socialisternas favoritsport. Är de inte upptagna med att utplåna alla småföretag från offentlig upphandling (Shekarabi), ska de tvinga dem att sponsra LO:s opinonsbildning (Fairtrade) eller, som nu, kvoteras. 

Det är så mycket fel i även denna debatt så man blir alldeles matt. Men någonstans måste jag ju börja

Regeringen gick ut hårt och visade vart de planekonomiska skåpet ska stå via Morgan Johansson som redan hösten 2014 hotade med tvångslikvidation av bolag som inte positivt särbehandlar kvinnor. De illröda takterna går liksom aldrig ur. 

 

Nyss gick hans kollega Regnér ut och vidhöll att hotet om tvång kvarstår. 

 

Hur ser det då ut? Och hur har utvecklingen sett ut? Viktiga frågor innan man avgör om det går för långsamt. Dessutom är frågan varför som ska besvaras. Om du frågar valfri sosse/genusvetare/sympatisör med Rättviseförmedlingen/fill in the blank så bygger de nämligen på gissningar och känslor och inte fakta. 

Vi kan börja med hur Sveriges plats i ett internationellt perspektiv ser ut. 

Enligt EU-kommissionens statistik, som Ekonomifakta visar i nedanstående diagram ligger Sverige på fjärde plats och långt över EU-genomsnittet. 

 

I år släpptes nyheten att rekordmånga kvinnor valdes in i styrelser.

Men, att ordföranden fortfarande oftast är en man en enligt Allbright-stiftelsen ”en skamfläck”.

 

Allbright mäter just jämställdhet i näringslivet men är faktiskt inte förespråkare för kvotering utan vill genom just information och opinonsbildning istället påverka näringslivet, en metod jag själv applåderar. 

De har själva bland annat en svart lista, den så kallade Noll-listan, som visar vilka börsnoterade bolag som inte har en enda kvinna i styrelsen ännu. För det första är det intressant att se att många av dem har få styrelseledamöter. Har man 3 styrelseledamöter blir direkt andelen kvinnor 33 % om man väljer in en, en siffra över genomsnittet i Sverige idag. Men det visar också en plats är värd väldigt mycket och att den som sitter där måste besitta en väldigt specialiserad kompetens för just den branschen och det företaget för att göra nytta. I större styrelser kan man rekrytera på mycket bredare basis. 

 

Problemet med Allbrights lista är att de inte tar hänsyn till några andra faktorer är att företaget är börsnoterad och hur styrelsens sammansättning är. Jag kollade på ett stickprov av företagen. 

I bolaget Bergs Timber, som är ett sågverksföretag, har de NOLL kvinnor anställda i Sverige och endast 10 i hela koncernen. Det innebär 5,6 % kvinnor. Den andelen i styrelsen på 7 personen blir 0,4 personer. Om man nu ska se till hur bolaget generellt är könsfördelat, vilket alltså inte Allbright gör. 

 

Viking Supply Ships som är en rederiverksamhet, har samma situation. 10 kvinnor anställda av totalt 796 personer. 

 

Novotek har en liknande situtation. 18 % kvinnor anställda globalt och fyra styrelseplatser. Sett till hur många kvinnor som jobbar i koncernen motsvarar alltså inte denna en hel styrelseplats. 

 

Intressant nog i Allbrights rapport från 2016 så anger de Anoto Group på svarta listan, men det senaste bokslutet som finns offentligt är från 2014 och där har Anoto en kvinna i sin fem man stora styrelse. 

De kanske har kontaktat bolaget själva som meddelat att kvinnan som satt i styrelsen avgått men givet den information som finns offentligt skulle de alltså inte finnas på listan alls. 

 

För det här är ett problem med Allbrights siffror tycker jag – de är för grunda i sin analys. De mållåser sig på andel kvinnor och struntar i att problematisera kring att olika branscher har olika förutsättningar. 

Givetvis speglar andelen kvinnor på ledande positioner inklusive styrelser hur många kvinnor som jobbar på företag specifikt och i branschen generellt. 

En annan intressant aspekt är att Allbright aldrig ens nämner den offentliga arbetsgivaren. För där är andelen kvinnor på ledande positioner många gånger över 50 %. Om nu andelen kvinnor ska vara 50 %, varför intresserar man sig inte för jämställdhetheten i offentlig sektor, där männen sällan dominerar? Men det är inte något Allbright ska lastas för egentligen för det är så debatten ser ut. 

Den fokuserar ensidigt på ställen där kvinnor inte uppgår till hälften eller åtminstone 40 %, men där de redan överstiger det och andelen män därmed inte uppgår till hälften, då är andelen inte intressant. Är inte det märkligt?

Tittar man på generellt statistik om var kvinnorna jobbar kan man också se att just inom många av de branscher där ”de sämsta” företagen på Allbrights lista verkar jobbar det också aboslut minst andel kvinnor. Byggbranschen har ca 10 % bara. 

 

Det finns mer intressant statistik, visserligen några år gammal men från SCB som visar att andelen kvinnor just i styrelsen om man jämför med kvinnor på ledande positioner, är betydligt större. Att ha erfarenhet av ledningsgrupp är en förutsättning för att kunna göra nytta i en börsnoterad styrelse, oftast krävs VD-erfarenhet dessutom, av något slag i alla fall. 

 

Den visar också hur stor andel kvinnor som jobbar i offentlig sektor och där ledningen också speglar detta. I offentlig sektor är över 60 % av cheferna kvinnor. 

 

Om nu 50/50 är den optimala fördelningen, varför engagerar sig ingen i att offentlig sektor skulle styras bättre om andelen män kom upp i 50 % på chefsnivå?

Eller är det så att det bara är andelen kvinnor som räknas där de inte dominerar?

Att ju fler kvinnor desto bättre är någon universalsanning? I så fall borde ju målet vara 100 % kvinnor överallt?

Men huvudtesen i politiken och debatten är alltså att ”det går för långsamt”.

2014 gick SACO ut och sällade sig med sina kollegor i LO – de kräver nu kvotering. Hur detta gynnar alla deras akademikerkvinnor som är medlemmar är oklart. 

 

För att veta hur utvecklingen gått måste man ha något som är År noll. Jag har hittat statistik för andelen kvinnor i börsnoterade styrelser i en uppsats om just detta, där siffran anges vara 1,4 % procent. Vilket verkar sannolikt. 

 

Enligt AP-fondens Kvinnoindesx är 2016 års siffra 30,7 % kvinnor. 

 

Baserat på olika källor, från uppsatsen till AP-fonden, har jag sammanställt en tabell på hur utvecklingen sett ut, samt en uträkning på ökning/minskning i procentandel. 

 

Gör man om siffrorna till ett diagram blir det extra tydligt – utvecklingen är otroligt snabb. 

 

Utan kvotering har andelen kvinnor på endast tio år ökat med 70 %. Från 17,7 till 30,7.

Om man ser utvecklingen under 2000-talet är utvecklingen ännu mer spektakulär. Andelen kvinnor har ökat SEX GÅNGER.

Är detta för långsamt?

Det tycker verkligen inte jag. 

Vad beror denna explosiva utveckling på då?

Ja, om man tittar på en rapport från Timbro 2014 som kollade just på verklig representation, det vill säga när man tar hänsyn till vad kvinnor utbildar sig till och när de tog examen, vilket krävs för att se hur lång tid de  jobbat då lång erfarenhet är en förutsättning för styrelsearbete. 

För genomsnittsålder på styrelseledamöterna är 55 år. Diagrammet kommer från Allbright.

 

Om kvinnor inte utbildar sig till de yrken man ska ha som styrelseledamot blir det nämligen svårt att få en styrelseplats och kvinnor har först på 90-talet i stor utsträckning valt traditionella karriärsyrken som civilekonom, civilingenjör och jurist. 

I själva verket är andelen kvinnor i styrelser överrepresenterade. Enligt Timbros prognos från 2014 i samma rapport skulle andelen kvinnor i styrelser komma upp i 30 % (grön linje) som man mäter i media år 2017. 

 

År 2027, det vill säga om 11 år, kommer vi enligt deras prognos alldeles utan kvotering komma upp i 40 %. Men det kommer inte stanna där, just för att andelen kvinnor på karriärsutbildningar har ökat och numera är i majoritet. Dessa blir äldre och får mer erfarenhet, tar bättre jobb och kvalificerar sig i styrelser till slut. 

Helt utan kvotering. 

På köpet slipper vi kvinnor att på grund av lagstiftad positiv särbehandling försvara vår position med att vi klättrat och kämpat själva och just vår plats inte är resultatet av ett ”vad-har-du-mellan-benen-frikort”.

Och nu har jag inte ens börjat gå in på det odemokratiska och absurda i att någon annan än ägaren i en demokrati med fritt näringsliv som grund ska bestämma över vem som beslutar i deras företag. 

 

Företagarnas fiende

Civilminister är en ny titel för regeringen Löfven, den med flera andra ministertitlar, fanns inte under Allians-regeringen. Tack och lov är den lökigaste av dem alla – Framtidsministern – äntligen borta. 

Vad betyder då civilminister?

Ja, sett till vad Ardalan Shekarabi uträttat betyder det LO:s man i regeringen.

Hans uppgift verkar vara att ge LO betalningen för de 30-40 miljoner kronor per år de pumpar in i sossarna för att när de har makt i förväg köpa politiska fördelar. Nu kommer återbäringen. 

För i princip det första Shekarabi gjorde var att komma överens med Byggnads, ett av LO:s mäktigaste fackförbund, om ett gemensamt utspel om offentlig upphandling. 

Helt oväntat krävde då regeringen att kollektivavtal ska vara krav i offentlig upphandling. Detta är ett led i LO:s projekt ”Vita jobb” som de jobbat med sedan 2009 för att det ska bli verklighet. Jag kommer ägna ett helt inlägg åt just det.

Den presskonferensen var den 22 december 2014. Shekarabi tillträdde 3 oktober. 

 

Löfven, den före detta LO-pampen från IF Metall och vän med Johan Lindholm, gick ut i gemensam debattartikel på DN Debatt i maj 2016 med upprepade krav på kollektivavtal. 

 

Men Lagrådets yttrande kom i juni 2016 och de hade en helt annan uppfattning än de båda LO-männen i regeringen. De sågar idén med hänvisning till att småföretag skulle bli uteslutna, kollektivavtal är inte offentliga och att förslaget på ny lag dessutom inte på något sätt skulle förenkla upphandlingen, som redan är komplicerad. 

 

Om vi backar lite grann nu och kollar vem Shekarabi är vet de flesta att han var SSU-ordförande 2003-2005 och var del av skandaler både kring mutor och fel medlemssiffror. Han är även jurist och framhålls av många i debatten som en av de mest välutbildade i regeringen. Och han framhålls ofta som ”expert på offfentlig upphandling” och forskare. 

Till exempel på Socialdemokraternas hemsida. 

 

När han tillträdde lyfte Aftonbladet fram att han är forskare. 

 

Dagens Samhälle beskriver också honom som mycket välutbildad. 

 

Även Sveriges Radio beskrev honom som forskare och ”expert på upphandling”.

 

Aftonbladet Ledare lyfter gärna fram honom som forskare och expert. 

 

Innan han blev minister talade han för bland annat Fairtrade som ”expert” på offentlig upphandling. 

 

Det råder ingen tvekan om att Shekarabi är akademiker, han har en jur kand från Uppsala som han tog ut 2007. 

Däremot kan jag vända mig emot bilden som ska sättas medvetet från partihögkvarteret som expert och forskare. För det är han i sak inte alls. 

Vad gäller hans juriststudier är det rätt medelmåttiga, sett till betyg. Och han tog 8 år på sig att färdigställa en utbildning som tar 4,5 år. Visserligen var han SSU-ordförande två år men det förklarar inte varför det tog nästan 4 år längre. 

Betygen skulle inte räcka långt för att få sitta ting heller, åtminstone inte på något populärt ställe som Stockholm. Då måste man ha bara AB, som är högsta betyg. 

 

Vad gäller just Förvaltningsrätten kan man se att han kuggade den tentan och registrerade om sig på kursen alternativt aldrig gick den när han skulle. Först är han registrerade 2002, sedan 2006 alltså hela fyra år senare. 

 

Examensarbetet för jur kand skrev han inte om Förvaltningsrätt och offentlig upphandling utan om EU-rätt. 

Vad gäller forskningen kan man se på Uppsala Universitets hemsida att det ingår kurser och seminarier på 60 poäng, plus avhandlingen på 180 poäng. 

 

Shekarabi har dock bara tagit 15 poäng introduktionskurs. 

 

Enligt handledarna har han forskat 66 % höstterminen 2010, sedan ingenting 2011. Han kom sedan tillbaka 1 januari 2012 och forskade heltid  samt vårterminen 2013 då han bara forskade 57 %.

 

Hur långt han kommit med sin forskning är alltså högst oklart och kalla honom en expert på offentlig upphandling upplever jag är en kraftig överdrift. 

I själva verket har han varken bättre eller sämre utbildning är de andra akademikterna i regeringen, som exempelvis justitieminister Morgan Johansson som också är jur kand. 

Varifrån hans mission mot landets företagare kommer kan man kanske gissa att SSU-tiden har något med det att göra, då SSU idag är en långt mer socialistisk organisation än moderpartiet och som när revolutionära idéer. 

I nästa inlägg kommer jag fördjupa mig mer i hur det yttrar sig, bland annat det otäcka ”Vita jobb” som är ett rent beställningsjobb från LO och handlar om att att ge LO makt att få ut hemliga uppgifter om företag i syfte att bland annat tvinga dem till kollektivavtal och värva medlemmar. LO ska av kommuner bli utsedda som myndighetsföreträdare. 

Låter det otäckt?

Det är det.