Spelmonopols-hyckleri

När man har spelmonopol förbjuder man att andra aktörer än ”monopolisten”, det vill säga staten, får sälja på marknaden. Och därmed är alla utländska aktörer förbjudna, likväl som privata svenska att sälja på den marknaden. 

Men det är inte bara Svenska Spel som får ordna spel, trots monopolet. För vi har lite olika undantag, bland annat för ”föreningar som främjar allmännyttiga ändamål”. Det regleras i Lotterilagen.

 

Av någon outgrundlig anledning anses Socialdemokraterna ”främja allmännyttig ändamål” för de äger A-lotterierna, som jag skrivit om tidigare

Ägande tillför partikassan för sossarna varje år i runda slängar mellan 40 och 50 miljoner kronor. Intjänade på spel. 
 

Anledningen till att vi har monopol säger försvararna av systemet är ”folkhälsoskäl”. Bara Svenska Spel kan jobba mot spelberoende, är devisen. 

 

Svenska Spel erbjuder därför sina kunder länkar till spelberoendesajter, spärra sitt konto, spelbudget etc.

Om man då tittar på några av de utländska företag som av folkhälsoskäl inte får etablera sig på den svenska marknaden och hur de jobbar mot spelberoende kan man se att exempelvis Unibet länkar till spelberoendesajter, har insättningsgränser, tillfälligt stopp och dessutom att man kan blocka spelsajter från sin dator. Vilket inte Svenska Spel har. 

 

Ett annat stort företag är Nordicbet och de länkar också till spelberoendesajter, har självtester och möjlighet att sätta spärrar.

 

Nu har vi inte bara ett spelbolag på monopolmarknaden som man kanske kan tro. Vi har två. För ATG, ett privat aktiebolag, har sedan 70-talet undantagits permanent från monopolet för att ”rädda jobben” inom hästnäringen. Ingen annan än ATG kan göra det nämligen. 

De jobbar också mot spelberoende, som sig bör. På ungefär exakt samma sätt som alla andra. 

 

Samtidigt som Svenska Spel och ATG, som skyddas av monopolet, alltså jobbar till synes mindre omfattande mot spelberoende än till exempel Unibet, där du dessutom kan blockera alla spelsajter, har de båda till exempel satsat på varsin app. 

Så att alla så enkelt som möjligt varsom helst kan spela lite. På bussen, när du väntar på sonen vid fotbollsträningen, när du köar på banken. Bara klicka och rulla iväg pengarna. 

 

ATG marknadsför appen på sin sajt med orden ”kompromisslöst gränssnitt”, ”snabb access” och ”direkt navigering”.

 

ATG har även virtuell racing, det vill säga animerade hästlopp. För att folk ska kunna spela ännu lite mer. Det är väldigt bra gjort, som ni kan se på bilden nedan. Det ser ut som ett riktigt lopp i princip. 

 

Men monopol på hästspel räcker inte för ATG.

För internet finns och det är inte längre förbjudet att som privatperson använda utlandsregistrerade bolags sajter. Detta är ATG otroligt irriterade på, för det minskar deras intäkter som via politikerna och monopolet skulle vara garanterade just deras privata aktiebolag. 

Utländska bolag kallades ”parasiter” av ATG:s förra VD till exempel. 

 

ATG har även hotat med att lämna Sverige och placera sig på Malta, för att ”komma runt” det spelmonopol de själva fått av staten. Mycket märkligt resonemang kan man tycka. För det de irriterar sig på är att svenska staten inte kan bestämma över vad som händer på internet. 

De tycker att det är ”orättvist” att utländska bolag får sälja till svenskar trots monopolet, för att internet är fritt. Och svenska staten har inte jurisdiktion över andra länders företag. 

 

ATG gillar alltså inte att utländska bolag kan få kunder i Sverige. Då kanske man kan tro att ATG själva inte bedriver någon verksamhet via utlandet?

Men givetvis gör de det. Samtidigt som inga andra bolag ska få tjäna pengar på svenska spelare vill alltså ATG tjäna så mycket de kan på utländska. 

”ATGs internationella affär bidrar med intäkter som kan användas till att förbättra trav- och galoppsportens förutsättningar i Sverige”

 

Den internationella verksamheten omsatte 597 miljoner kronor 2014.

 

ATG har verksamhet via partners i följande länder: 

 

Den skatt ATG måste betala på det så kallade ”totto-nettot” som betalning för undantaget i monopolet gäller inte utomlands fiffigt nog. Och dessa avtals innehåll är lika hemliga som gynnsamma, åtminstone om man får tro folk som är ordentlig insatta i frågan och som spelar själva. Som Hatten Helander, som driver en flitig blogg om trav generellt och ATG i synnerhet. 

 

Hatten Helander är också en stor kritiker till just ATGs internationella verksamhet, där det enligt honom finns provisioner, spel på kredit och ett antal skandaler har också briserat just kring utlandsspelet. 

 

Enligt ATGs egna listor har en hel del stora vinster gått just till utlandet, där ingen totto-skatt kommer svenska staten till godo och inga pengar alltså går till landets hästnäring. Skatten betalas i respektive land.

Det ATG kritiserar utländska bolag för alltså som verkar via internet – att de inte bidrar till statens intäkter. 

 

2012 blev det känt att ett spelsyndikat i Sydafrika vunnit 21 miljoner kronor på en enda omgång, till exempel. 

 

2015 stängde ATG av flera internationella partners, bland annat amerikanska Paribet för att de brutit mot maxgränsen för inlämnade spel. Då blev det känt att Paribet blivit godkända trots att de bara hade en Beta-version av sajten uppe, och enligt Helander hade de till exempel ingen egen kundstock samt erbjöd kunder 30 dagars kredit, något som är förbjudet enligt ATGs egna regler. 

 

2014 var det en annan skandal med en internationell partner, det som i travkretsar numera kallas Östersundgate. Då omsatte ett spel som normalt omsätter 25 000 kronor hela 19 miljoner kronor på Östersundstravet.

 

ATG blev anmälda till Lotteriinspektionen för det. 

 

2014 stoppade ATG spel via sin estniska partner Totalisaator för att de misstänkte att svenska spelare spelat via dem, något som är ett kontraktsbrott. För de svenska spelarna vill ju ATG ha själva, det är de utländska de vill åt via sina samarbeten. 

 

Vi har alltså spelmonopol för att Svenska Spel är bättre på att jobba mot spelberoende, vilket de inte alls är. Utan det är bara ett svepskäl för att staten vill ha intäkter. 

ATG är en del av monopolet och besitter inte en chans att kritisera de utländska bolag som alltså inte får etablera sig i Sverige men pga internet kan nå alla de vill, trots att ATG själva inte har några som helst problem med att tjäna pengar på de utländska bolagens kundbas.

De utlandsreggade bolagen är ju dessutom just detta för att de inte FÅR vara på svenska marknaden. Om monopolet bryts kommer de kunna etablera sig här och betala skatt.

Genom de internationellas samarbetena ska sedan ATG kapitalisera på utländska spelare och konkurrera med samma utländska bolag som inte får tjäna pengar på ATGs kunder.  

Ett klassisk ”ni har vissa regler, jag har andra”-beteende. 

Verkar ju rimligt. 

Bara i en monopolkramares skruvade värld. 
 

Genus, Amen.

Vi är inte religiösa i det här landet. Faktum är att vi är ett av de mest sekulariserade länderna. 

Men det är en mänsklig inneboende egenskap att söka förklaringar till vad som händer utanför en själv.

Bara för att vi är sekulariserade innebär det inte att vi inte har behov av tro på något större. Fast inte i religiös mening utan vi svenskar är bra på att samlas kring olika andra saker, vad som tillfälligtvis känns modernt.

Svensken är dessutom extremt konsensusorienterad och trendkänslig, alla vill ha samma typ av annourlunda saker. Se på löpningstrenden, eller pilotglasögonen. 

Min vän satirtecknaren ”I fablernas land” har ritat en passande bild. 

En sådan är genusvetenskap. Som under framför allt 2000-talet spridit sig långt in i politiken, akademien och debatten. Det är den ”vetenskapliga” grenen av hen-toaletter, cis, en istället för man, fokus på folks hudfärg, kvotering, Rättviseräknare och annat aktuellt. 

Vad är då genusvetenskap?

Enligt Stockholms Universitet är ett kunskapsområde ”som belyser kön som social och kulturell företeelse”. Man studerar maktrelationer men inte bara kön utan också klass, sexualitet, ålder och etnicitet. 
 

Nyckelordet är maktrelationer. Den signalerar varifrån genusteorierna kommer ifrån – marxismen. En av de som legat till grund för denna nya lära är filosofen Michel Foucault. Han var även marxist och utvecklade teorier om maktanalys. 

Intersektionalitet är en annan grund i genusteorierna. För det handlar om teorier och framför allt åsikter, och inte vetenskap. 

Intersektionalitet är en feministisk sociologiskt kritisk teori för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle

 

Inom genus och alla som har de rosa genusglasögonen på är ett av favoritorden ”normkritik”. Det betyder ungefär samma sak som de andra två. 

Människors hjärnor sorterar information på samma sätt oavsett om du är vit, svart eller gul. På en millisekund när vi ser något sorterar vi in det i ett fack baserat på tidigare erfarenheter och kunskaper. Detta har varit en av människans överlevnadstrick. Att snabbt kunna bedöma ny information och förstå den, att sätta den i ett sammanhang. 

Exempel – du ser en kvinna som har ett asiatiskt utseende och sorterar därför in personen i ”asiatisk” och ”kvinna”. 

På samma sätt utgår du från majoriteten av saker när du klassificerar in saker, automatiskt. Exempelvis är 90 % av befolkningen heterosexuell. Då utgår man naturligt från det när du till exempel läser en text om två personer som är tillsammans – att det är en man och en kvinna.

Det är detta som kallas ”normen”. 

Att jobba mot fördomar är alltid bra, som fördomen att tjocka är lata, att handikappade automatiskt inte är kapabla, att kvinnor är på ett visst sätt etc. Den delen av normkritik är bra. Men normkritik handlar lika mycket om att ifrågasätta att utgå från majoriteten och tidigare erfarenheter och kunskaper, som något dåligt. Jag ser inte problemet här. Att inte ha fördomar om homosexuella men ändå i ett nytt möte eller i en text eller bild utgå från att personerna är hetero för att den abosluta majoriteten är det. 

Personligen kämpar jag vidare med min normkritik mot sosse-samhället, att skatt kommer ur en kran i Rosenbad och är oändliga och annat som verkar vara normen i just det svenska samhället. Som den enträgna normkritiker jag är. 

 

Ett annat problem med normkritik är att det ska appliceras överallt, i alla sammanhang, jämt. Det är tröttsamt. Det är nämligen inte det viktigaste i alla givna lägen. Att lösa brott är prio inom polisen till exempel. Inte normkritik. Att utbilda barn att läsa, räkna och skriva är prio ett inom skolan. Inte normkritik. Och så vidare i all oändlighet. 

Som ni kan läsa bygger genusteorierna på socialistisk ideologiskt byggda teorier om hur världen ser ut. För redan i definitionerna fastställs att samhället är diskriminerande och att det handlar om ytliga saker som kön och etnicitet. Och att det handlar om makt, som om makten per se sitter i kön, hudfärg etc. Det är inte ens föremål för diskussion inom genus, det är en av förutsättningarns om byggt hela ämnet.

ATT det ser ut så. Den ställer inte frågan OM. 

Detta är ett av många skäl varför genusvetenskap inte är någon vetenskap. 

Den frågar inte. Den påstår. Och givert den det påstår är svaret på alla frågor den ställer att det är diskriminerande att det ser ut på ett visst sätt, att skälet till diskrimineringen är maktanalys och att lösningen är det ändras. Svaret är aldrig att ja, det ser ut så här men det är inget problem. Det är ingen nyfiken vetenskap utan en missionerande ideologiskt driven verksamhet som mest syftar till opinionsbildning och att få leva på skattepengar. 

Men det hindrar inte Sverige från att fullständigt omfamna denna nya religion och formligen kasta skattepengar över det. Allt som innehåller ämnesraden ”normkritik” får pengar, verkar devisen vara om man tittar lite grann på vad som produceras inom denna bransch.

För det är mycket mer än bransch är något som har med forskning att göra. 

Genusvetenskap lockar till sig många socialistiska feminister som vill lära sig mer om hur man delar upp världen i norm och icke-norm, ser diskriminering i varje situation och hur man tillskriver sina medmänniskor en viss uppsättning gemensamma nämnare baserat på om du har snopp eller fiffi, svart hud eller blek, gillar att ligga med samma kön eller motsatt etc.  

Vilket paradoxalt är själva definitionen på fördomar. Att du är si eller så om du är…..fill in the blank. I sin mission att kritisera normer använder de fördomar. För det är fördomsfullt att hävda att folk som är funktionsnedsatta, kvinnor, homo eller något annat har något gemensamt bara för att de är just så och därför ska fylla en kvot i olika sammanhang. ”Representera” sin grupp.

Så vad har då framtidens genusteoretiker valt att skriva sina examensruppsatser om då på de av landets univeristet som ger genusvetenskap?

En person vid Karlstad valde att analysera Diseny-prinsessor. Sagor skapade av duktiga animatörer. Analysen bygger bland annat på att mäta hur stor andel av taltiden de ritade tjejfigurerna har jämfört med de manliga ritade sagofi. 

Detta gav personen en magisterexamen i det svenska högskolesystemet. Det gratis svenska högskolesystemet. 

 

En annan genusvetare analyserade hur kvinnliga hiphop-artister uttrycker sexualitet i sina texter, genom att analysera åtta texter. En hel kandidatuppsats – åtta låttexter. 

 

En annan kandidatuppsats vid Stockholms Universitet har analyserat The Walking Dead och hur påhittade sagofigurerna zombies uttrycker sin sexualitet, och de överlevande.

 Analysera sagor verkar ha en central roll inom genusvetenskap. No questions asked. 

 

En kandidatuppsats från Karlstad inom genus analyserar musiken i TV-serien Tudors

 

Om man inte har lust att få akademisk examen på att analysera TV-sagor så kan man få det genom att prata med sex stycken personer om hur studentfracken ….agerar?

 

Eller så kan man ”analysera” troll-kommentarer på sociala medier. Som den här personen gjort av kommentarer på ett enskilt performance-verk som lagts ut på Youtube. 

 

Men det finns ju moderna klassiker av akademiska prestationer inom genusvetenskap. Som avhandlingen om tågstationerna. Detta är ännu värre än kandidatexamen för dessa avhandlingar har tagit åratal och gett personen en doktorsexamen. 

 

Eller avhandlingen från 2010 om ”Trumpeten som genussymbol”, som nådde rätt stor publicitet faktiskt, bland annat skrev forskaren vid KTH Tanja Bergkvist om den i Svenska Dagbladet. Hon drev dessutom en blogg som fokuserade bland annat på genus-vansinnet inom forskningen. 

Trumpeten fick nämligen statligt forskningsstöd på över 500 000 kronor. 

 

En annan avhandling, visserligen inom kulturvetenskap, analyserar andra feminister. Så kallade ”gudinnefeminister”.

 

I Umeå har någon blivit doktor med avhandlingen om slöjdens maskulinitet och förkroppsligande.   

 

Inte sällan när man surfar runt i genusteorietikernas lilla värld kommer man till ett ställe där man knappt förstår ett ord.

Som den här doktorsavhandlingen, som handlar om ”normativa aspekter av individers begreppsbildning”.

The cognitive models that research on conceptual change has generated have been the subject of criticism, suggesting that these reflect an unrealistic view of learning as an overly “cold” and isolated process. Accordingly, representatives of this criticism suggest that research on conceptual change should investigate to what extent the cold cognition relates to “warm” affective constructs. In the present thesis, the warmth is not considered as prior to conceptual change, but is inferred from the very process of conceptual change itself. The aim is to investigate and describe how this warmth – in terms of normativity – is expressed in conceptual change and how individuals, in these processes, emerge as subjects in their interchange with the environment.”

???

 

En annan doktorsavhandling har fokuserat på barn i lågstadiet, det vill säga 8 år till 9 år, och bland annat deras sexualitet.

 

Men det är inte bara forskningen som kastar pengar och har omfamnat genus som rättesnöre. Även skolan har gjort det.

För två år sedan skrev Lärarförbundets tidning om det normkritiska projektet några kommunala skolor för lågstadieelever haft – genusdans. 

 

En genuspedagog som skrev en debattartikel på SVT Opinion tog att inte uppmärksamma dagisbarnens födelsdagar som ett exempel på att jobba med normkritik. För att komma ifrån att ”peka ut ålder och att bli stor” som något jätteviktigt. 

Peak dumhet, skulle jag kunna kalla det här men jag avstår. 

 

Skolverket är statens myndighet för att styra och stödja svensk skola. En viktig myndighet alltså. På deras hemsida är det tydligt hur stort genomslag genusteorietikerna haft där. För varför inte försöka få fler på tåget genom att börja med barnen? Gärna lågstadiet. Som ni kan se i de andra exemplen. 

Genusvetenskapen är missförstådd

 

På Skolverket har man dock inte ifrågasatt genus. Tvärtom, man deltar gärna i missonerandet. Bland annat genom olika typer av skolmaterial för lärare, som den här genuskartan, eller vad man ska kalla det, för lärare om genus i skolan. 

 

Eller det här materialet av RFSU till landets lärare i naturvetenskap. Som Skolverket alltså upplåter sin sajt till som officiell statlig myndighet. För RFSU är ingen vetenskap, det är åsikter. De sysslar med opinionsbildning. Och deras åsikt är att det till exempel finns en ”cis-norm”, vilket de tycker att landets naturlärare ska lära barnen i skolan. 

Allt byggt på den grundläggande marxistiska teori hela genusområdet i grunden bygger på. Att man autoamtiskt har makt etc baserat på yttre attribut och ytliga saker som kön.

 

I det materialet kan man läsa om fiktiva exempel från klassrummet. Exempel om hur en lärare undervisar om urinblåsan och där läraren ”uteslutande utgår från relationen man-kvinna” när denne pratar om att kvinnans urinblåsa mynnar ut vid slidan och att i slidan  kan man exempelvis föra in en tampong, eller en snopp. Vilket sist jag kollade är helt korrekt. 

Man kan även smuggla knark men det antar jag läraren inte tog upp. 

 

Det materialet tar också upp att det är fel att utgå från att rymdfysik är svårt och kräver komplicerade matematiska beräkningar. Och det är dåligt eftersom att skriva en sonett är ”lika svårt”. 

Vilket alltså är något som Skolverket tycker är lämpligt att vi lär våra barn. Att det är fel att utgå från att rymdfysik är matematiskt.

 

En annan del av materialet tycker att det är fel att man inom biologin utgår från hane och hona hos djur. 

 

Genusvetarna verkar ha ett komplicerat förhållande till andra vetenskaper generellt, och naturvetenskap och matematik i synnerhet. Kanske för att dessa är riktiga vetenskaper med ett rätt och ett fel svar.

Enligt Anna Palmer, som utbildar i pedagogik och alltså utbildar blivande lärare, borde man ”utgå från kroppen” när man ska lära barn matematik.

Till exempel åka snowboard. 

Och så undrar vi varför vi är dåliga i matte på PISA. 

 

En person som intresserat sig för fysik och bristen på genus är Moira von Wright som för närvarande är chef över Södertörns högskola, ett av genusvetenskapens fästen (hon har sagt upp sig och ska snart sluta).

Hon skrev en rapport ”Genus och text” (som ska ligga på Skolverkets hemsida men länken är trasig), som är mycket vetenskapskritisk. Forskning och Framsteg intervjuade henne.

 

När hon utnämndes till chef över hela Södertörn högskola fick hon kraftig kritik av flera professorer inom naturvetenskap vid både KTH och Chalmers som ifrågasatte hur man kan utnämna en vetenskapsfientlig person till högskolechef. Rimlig fråga. 

För i hennes rapport skriver hon till exempel att ”en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken borde plockas bort”.

Ett exempel hon ger är att det i läroböcker i fysik står att en sägen kring regnbågen är att det finns en skatt vid dess slut men att detta inte är sant då regnbagen rent bokstavligt inte tar slut på en bestämd plats. Regnbågen är ju ett ljusfenomen.

”När författarna uttalar sig förringande om regnbågen och endast godkänner ett ”objektivt vetande” om den förringar man sagan och tusenårig levnadsvisdom”.

Samma visdom som trodde jorden var platt, att det fanns troll och som botade alla sjukdomar med åderlåtning. 

 

Men sådant här avskräcker alltså inte staten från att formligen ösa pengar på allt som har ordet ”genus” eller ”normkritik” i ansökan. 

Vetenskapsrådet distribuerar till exempel stora pengar varje år. Många hundra miljoner kronor. En del går till genus. Söker man i deras databas under ”genus” hittar man massa godbitar.

Till exempel forskningsstudien ”Att bli ”människa: genusteori och djur i en mer-än-mänsklig värld”

Hur är djur aktiva i produktionen av könade identiteter?

Det känns verkligen som mina 1,2 miljoner kronor per år under fem år är solklart värt att få reda på det. 6 miljoner kronor har det forskningsprojektet hittills kostat. 

 

I Jönköping jobbade en person på en avhandling där utgångspunkten var att ”entreprenörskap är manlig könsmärkt och framställer företagande kvinnor som sekundära och underpresterande”. 

För 8 miljoner kronor fick vi alltså bland annat första klassens förolämpningar. 

 

Forskaren uppvisar dessutom lite härliga fördomar själv, genom att hon konstaterar att ”förhoppningen att kvinnor ska starta eget inom vård och omsorg har inte infriats”.

Nähe. Men om man kollar på siffror, som ju är en del av den förhatliga matematiken och vetenskapen, har alltså antalet kvinnliga företagare ökat rejält. 

Verkligheten enligt genusvetaren:

Verkligheten:

En avhandling om det autonoma, som är fullständigt obegriplig att förstå vad de ens forskar om, har fått 1,2 miljoner kronor. 

Eller vad sägs om: 

”Inom genusteori och feministisk filosofi antas självet vara situerat men ofta också ?relationellt? till sin konstitution och alltså beroende av andra personer. En viktig fråga är därför om ett sådant själv kan vara autonomt. Den vanliga uppfattningen är ju att den som är autonom är självständig och oberoende. För att besvara frågan avser projektet att relatera diskussionen om det relationella självet till de mest avancerade teorierna om personlig autonomi”

 

Vad sägs om 20 miljoner till ”forskning om sociala mediers betydelse för antagandet att vapenindustrin är bra, naturligt och nödvändigt”?

 

Forskningsrådet ger även 720 000 kronor per år i tidskriftsstöd till Tidskrift för genusvetenskap. 

 

Men det finns ju fler forskningspengar att hämta. Till exempel Vinnova. De gav pengar till det här projektet, kallad ”c.alongen”.

För 215 000 kronor skrev de brev, per post

För att ”sättet vi samlas på i ett rum för att samtala konstnärligt och politiskt följer en rad normer som är kopplade till patriarkala värden, som föreläsning och panelsamtal

 

Föreningen Fanzingo fick 300 000 kronor nästan, för att prata med public service så att de ”blir mer demokratiska”, ergo kvotera in deras definition av mångfald som bygger på den klassiska intersektionella etnicitet, sexualitet, kön etc. Rubriken på deras egen hemsida var ”nu förändrar vi medierna!

De var besvikna över att SR och UR inte var tillräckligt intresserade. 

 

Medan vissa får skattepengar för att skriva avhandlingar om djur och genus, går på statlig finansierade universitet med studiemedel för att skriva uppsatser om fracken eller tvingar lågstadiebarn att dansa genusdans inkluderar andra ”feministiskt självförsvar” på schemat. Som barnen på Hisingen, som blev tvungna att gå på det i skolan.  

För vi behöver verkligen satsa på mer saker utanför läroplanen. 

 

Fiffigt nog har Ung Vänster redan nischat in sig på just feministiskt självförsvar. Och sossarnas ABF. Så ju mer efterfrågan man lyckas bygga på det, desto mer indoktrinering av barn kan man få på skoltid. 

 

Genus har blivit religion i Sverige, som fått alla politikers öra och hundratals miljoner varje år går via våra universitet och forskningsanslag, via genuspedagoger inriktade på små barn och feministiskt självförsvar till tonåringar, till olika delar av de teorier som bygger på marxistisk analys om makt och kön, etnicitet etc. 

Säg normkritik och du får bidrag och en politikers uppmärksamhet. 

Det enda jag ser är åsikter.

Vetenskap är det är inte. Tragiskt nog har de till och med fått Skolverket att sprida läran vidare till våra lärare och elever. Med lärare som på biologilektionen fokuserar på huruvida det är genuspolitiskt korrekt att säga att man kan stoppa in saker i slidan och inte på om barnen lär sig något ser det mörkt ut att vända det stora skepp åt fel håll som skolan just nu är. 

Själv blir jag bara politiskt deprimerad över att se hur otroligt mycket pengar vi skattebetalare betalar på ovetenskapligt trams. 

 

Sjuk regering

Att sossar och socialister, röda som gröna, inte gillar eller ens förstår företagare och företagande är intet nytt.

Men då och då försöker de ändå bry sig. När Stefan Löfven var nyvald och gick från fackpamp till partiordförande över en natt ville han visa att han minsann förstår företagare. 

Den andra sjuklöneveckan skulle bort, sa han 2012 enligt bland annat en artikel på SVT.

Idag måste företagare, vilken storlek som helst, betala hela sjuklönen de första 14 dagarna av alla sjukskrivningar. Därefter tar Försäkringskassan vid. 

 

2012 visade Löfven prov på att han faktiskt förstår lite om företagande, för skälet varför han ville avskaffa den andra sjuklöneveckan var att bland annat minska tröskeln för små företag att anställa. 

I en intervju i Sveriges radio också 2012, utvecklade han vidare om varför medfinansiering, som fanns 2005-2006 och som infördes av regeringen Persson men som avskaffades av regeringen Reinfeldt, var dålig. 

Medfinansieringen var dålig för att det då var de långa sjukskrivningarna som ökade, meddelade Löfven. 

 

Det är mot bakgrund av detta som man blir mer än lovligt förvånad över att samma Löfven, nu som statsminister inte bara struntat i vallöftet om andra sjuklöneveckan, som är kvar. Utan också tänker införa medfinansiering. Igen. Trots att det var en usel idé förra gången. 

Sjukskrivningarna ökar, och det är det långa som ökar mest. Medfinansieringen var en dålig idé 2012 just på grund av detta, idag är det en utmärkt idé. Uppenbarligen. Hittade Löfven på då, eller hittar Strandhäll på idag, är ju frågan. För det kan inte båda vara sant. 

 

Medfinansieringen innebär att företagarna avkrävs att vara Försäkringskassa, för de ska betala 25 % av sjuklönekostnaden på alla sjukskrivningar på över 90 dagar. 

Strandhäll går så långt som att kalla kritiken mot medfinansieringen ”upptrissad stämning av arbetsgivarorganisationer ”.

 

Det är den massiva kritiken i remissvaren som fått Strandhäll att prata om ”upptrissad stämning”. För en nästan enig remissinstansrunda sågar förslaget. Svensk Handel, Visita, Arbetsgivarverket, SKL och Handikappförbundet är bara några av de som avfärdar förslaget från regeringen. 

SKL:s kommentar kan ni se nedan: 

 

För den oinvigde kan det kanske låta som en bra idé att företagen ”får ta ansvar” när folk blir sjuka. Folk spenderar en hel del tid på jobbet. Det är väl bara rättvist att företagen börjar bidra? Det gör de redan. Sverige är ett land som traditionellt sett styrts av sossar, ergo fackförbundet LO, och mer företagarhatande grupp människor får man leta efter. Det visar sig direkt i hur arbetsmarknaden är utformad, till exempel sjukförsäkringen. 

Jag har kollat på hur sjukförsäkringen är utformad redan idag för företagen. Ni vet redan att de måste betala hela sjuklönen två veckor. 

Men ni kanske liksom jag missat att om någon blir sjuk på sin semester kan de enligt lag sjukanmäla sig och på så sätt slippa att ta semesterdagar utan kan ta sjuklön istället. 

Helt absurdt att detta står i lagen idag. Blir man sjuk på semestern blir man sjuk på semestern, det är ju inget företaget ska lastas för. 
 

Som företagare måste du också betala 80 % av faktisk lön oavsett vad personen tjänar. Medan det i sjukförsäkringen, det Försäkringskassan måste betala från dag 15 och framåt är 80 % av 7,5 prisbasbelopp. 

Prisbasbelopp är en statlig enhet som används just i olika typer av transfereringar av bidrag för att enkelt kunna justera summorna upp eller ner. 2016 års prisbasbelopp är 44 300, vilket betyder att sjukpenningens maxtak är 332 250. Sedan tar man 97 % av det, och beräknar 80 % av, för att få ut den faktiskt ersättning man får ut. Vilket blir 257 826 kronor per år. Eller 21 485 kronor per månad. Före skatt. 

Men företagen måste betala 80 % på själva lönen, inte något maxbelopp. Tjänar en person över 21 485 kronor per månad kostar det alltså arbetsgivaren mer än det kostar Försäkringskassan att personen är sjuk.  En person som tjänar 30 000 kronor per månad får 24 000 kronor som sjuk, tjänar personen 50 000 är det alltså 80 % av detta, det vill säga 40 000 kronor per månad för att personen inte jobbar under två veckor. Plus sociala avgifter. 

Vad är då sjuk enligt staten?

Ja, om du funderar på en snyggare näsa eller större bröst till exempel får du sjuklön för det. Trots att ingreppet alltså bara är estetiskt.

 

Försäkringskassan får utföra kontroller, på eget bevåg eller efter tips eller begäran från arbetsgivare. Men, Försäkringskassan får alltså inte berätta för arbetsgivaren varför personen är sjukskriven. Och de får bara lämna uppgifter som arbetsgivaren ”behöver för att kunna ta ställning till om de har rätt till sjuklön”. 

 

Sjuka medarbetare är alltså en stor kostnad redan idag för arbetsgivare, såväl företag som offentliga arbetsgivare, som kommuner och landsting. 

Men även för staten, som tar över via sitt maxtak dag 15, är det en stor kostnad. Eller, för oss skattebetalare snarare eftersom det är vi som betalar kalaset. Vi lägger över 100 miljarder på Ersättning för sjukdom, funktionsnedsättning etc idag. Till det tillkommer Försäkringskassans kostnader. Nedan ser ni budgeten för 2016 just för Ersättnings-delen

 

Men kostnaderna skenar. Försäkringskassan begärde i år hela 5 miljarder mer bara för 2016 på grund av detta. 

Sjukpenningens kostnader har fördubblats sedan 2010, från 16 till 32 miljarder. 

 

Och nu tänker alltså regeringen Löfven vältra över dessa kostnadsökningar på landets arbetsgivare istället. Arbetsgivarverket och SKL beräknar att kostanden skulle bli miljarder, pengar som i deras fall borde läggas på kärnverksamhet vård, skola och omsorg istället för att leka Försäkringskassa så att regeringen kan frissera sina siffror lagom till nästa val. 

 

För ni minns väl Göran Persson, som kom på att flyttar man bara över arbetslösa till sjukförsäkringen så ser det ut som arbetslösheten är låg, och flyttar man över sjukskrivna till förtidspension försvinner de även från sjukpenningsstatistiken?

2002 hade Sverige nästan 300 000 sjuskrivna, därefter började man förtidspensionera en masse. 

 

Men nu ökar alltså sjukskrivningen igen. Notera att bara 3 % av dem är företagare. De flesta är anställda, den sista gruppen är arbetslösa. 

Diagrammen har jag hittat i en rapport från Försäkringskassan.

 

Det finns en anledning varför SKL och Arbetsgivarverket, som organiserar de skattefinansierade arbetsgivarna, säger kraftigt nej till medfinansieringen på 25 %: det är en stor andel av de sjukskrivna som jobbar just där. Närmare hälften av alla sjukskrivna kvinnor jobbar inom välfärdsyrken. 

 

I debatten om sjukförsäkringens bortre gräns, som nu är borttagen mot Försäkringskassans vilja, pratar man ofta om cancersjuka och dera situation. Men majoriteten av alla sjukskrivna är det för psykiska diagnoser, som exempelvis depression.

 

Regeringen säger att ”reformen i princip är kostnadsneutral” genom att arbetsgivaravgiften sänks generellt med hela 0,16 %-enheter. Alltså inte ens en femtedels procent. 

 

Hur mycket är detta i verkligheten då?

Ja, enligt Småföretagarnas Riksförbund kommer sänkningen på en medianlön på 26 000 kronor per månad innebära en månatlig sänkning av arbetsgivarens kostnader med hela 41 kronor för den anställde. 

Eller enligt Schyffeconomics – en halv pizza, eller två fanta. För att få betala 25 % av sjuklönen efter 90 dagar. Plus de 14 första dagarna som alla redan måste betala 80 % faktisk lön på. 

 

Det passar alltså i valrörelse att lajva företagarvänlig och prata som om man faktiskt brydde sig om de som är motorn i svensk ekonomi och hela förutsättningen för att snurra runt den enorma välfärdsapparat sossarna gjort till sitt livsuppdrag att bygga ut och skydda, kosta vad det kosta vill. 

Men så fort man intagit Rosenbad dyker företagarhatet upp, det som socialisterna byggt halva sin ideologi på. Eller hela. Bortblåst är pratat om att möjliggöra för företagare, framför allt små- och medelstora företagare som står för 4 av 5 jobb, att anställa. 

Nu ska företagen istället under tvång bli en del av sossarnas patenterade siffertrixarmaskin, när man skyfflar undan statistik man ogillar till andra kolumner och sedan kan man proklamera att arbetslösheten sjunker och kostnaderna minskar. 

Lagom till valet kommer man kunna peka på en kolumn på ett papper och säga: ”se, tack vare vår klokhet sjunker nu kostnaderna för sjukpenningen”. För att det inte längre är staten som betalar. 

Nu ska arbetsgivarna tvingas blir Försäkringskassa och finansiera sossarnas borttagna gräns i sjukförsäkringen. För Gud förbjude att man tar ansvar och skjuter reformer man inte har råd med på framtiden. På med spenderbyxorna bara och skicka notan dit man alltid gör – till någon annan. 

Det mesta sjuka i Sverige just nu är inte de sjukskrivna. Det är regeringen. 

 

Objektiva SVT

Vi har statlig TV och radio, kallad public service. Alltså, service till allmänheten. 

Vi medborgare måste betala TV-licens om vi äger en TV. Inte om vi kollar på den. Tidigare tvingades radio och TV-affärerna att anmäla till Radiotjänst när någon köpte en TV. Man blev alltså registrerad i statens register i själva affären. 

När Sverige kom ur DDR-läget slutade det här. Men kollar man på SVT eller lyssnar på Sveriges Radio utan att betala radio- och TV-licens bryter man mot denna regel, oklart om det är en lag dock. 

Mot att vi har statlig TV och radio som får våra pengar utan att behöva kämpa ska de i sin tur vara objektiva. 

För 4,7 miljarder i intäkter per år och stadigt ökande intäkter dessutom är det ett rätt blygsamt krav kan man tycka. På fem år har intäkterna, och såldes utgifterna, ökat med 12 %.
 

Om man lägger ihop vad hela public service får varje år är siffran ca 9 miljarder. Otroligt mycket pengar. 

 

Alla vet att det där med objektivitet är något hela public service tolkar på ett helt eget sätt. Men dagens uppvisning på SVT Nyheter av kolumnisten Knut Kaintz Rognerud är en helt egen nivå.

Rubriken på artikeln är ”Strejken ditt eget fel”

För mer vinklat inlägg till ”analys” får man leta efter.

Om jag inte visste att den publicerats på den kanal jag tvingas finansiera hade jag trott att det var något Martin Klepke skrivit på LO-tidningen Arbetet. Eller …fill in the blank….annan LO-propagandakanal, som Aftonbladet Ledare eller Politism. 

Tesen han driver är: du som väljer att inte flyga överprissatta dåliga SAS har ansvaret över att bortskämda piloter valde att straffa 100 000 resenenärer mitt i semester och EM-tider.

Framför allt ska du skämmas om du flyger Ryanair, bolaget som revolutionerat flygbranschen och med sitt lågprisflyg fått även de med lägst inkomster att ha råd att resa.

Ja, skäms på er. Så otroligt dåligt.

Som förstört för traditionella, dyra och dåliga bolag. Som  SAS.

 

Nu är strejken över tack och lov.

Men alla har läst att piloterna bråkat om att få 3,5 % i löneökning, när märket är 2,2 %, och krävt saker som gratis solglasögon och att alltid få resa business class. Jag tror att piloterna här fått aboslut lägst sympati av allmänheten av alla strejker som någonsin varit faktiskt.

Förutom Knut Rognerud här då, vars hjärta blöder för överbetalda piloter. 

Nu fick de inte mer än 2,2 % och om de fick gratis solbrillor är just nu oklart. 

Men vi ska sätta allt detta i ett sammanhang.

Och då måste vi börja med att SAS ägs av staten delvis och vi medborgare, precis som vi tvingas betala Rogneruds lön, också tvingats pumpa i våra hårt förvärvade skattekronor i det statliga flygbolaget. För de gör bara förluster i princip. 

2012 var senaste gången de var nära konkurs.

Mellan 2009 och 2012 bara gav staten 2,4 miljarder av våra pengar till SAS för att rädda det. Redan då skulle man sålt eller lagt ner tycker jag. Staten ska inte driva flygbolag.

2,4 miljarder motsvarar nästan 6 000 sjuksköterskelöner. Per år.  

 

Då fick piloterna sämre villkor, bland annat fick de sänka sin lön med 15 %. Grundlönen alltså. Men de har OB-tillägg och traktamenten också.

Enligt aktuell lönestatistik idag är snittlönen nästan 60 000 kr per månd för en pilot och de tillhör alltså de bäst betala procenten i samhället. Efter sänkningen 2012.

För att vara höginkomsttagare enligt definition räcker det med att betala statlig skatt, vilket är 38 000 kronor per månad. 

 

2012 innebar också försämrade villkor. Detta är resultatet av den förhandlingen.

De fick till exempel då samma traktamente som övrigt statlig personal. Mycket orättvist. I de villkoren kan man också läsa att personalen, vilket rör de som jobbar i kabinen och inte piloter i och för sig, får provision på försäljningen. Jag har inget emot det men det visar att grundlön i flygbranschen verkligen bara är just grundlön. 

 

De fick också en ny årsarbetstid på 195 dagar per år. Denna siffra kanske inte höjer någons ögonbryn, om man inte samtidigt har koll på att en normal årsarbetstid, den du och jag som jobbar minst heltid måste jobba, är betydligt högre. 

Den normala årsarbetstiden är 260 dagar. 

En pilot jobbar alltså som heltidsanställd hela 65 dagar mindre än vi gör. Då är deras semester alltså redan borträknad.

De har 13 veckor mer ledigt än alla de flesta andra har i samhället. 

 

Men balans är inte Rogneruds melodi utan ”de goda åren är borta”. 65 000 kronor i månadslön och 195 dagars jobb på helåret är långt ifrån goda år alltså. Rognerud borde prata med till exempel en sjuksköterska eller valfri medlem i Kommunal om de håller med om den analysen. 

 

Men avslutningen är ändå bäst. 

För det är framför allt denna som skulle kunna vara copy paste från Arbetet. 

Många av de anti-fackliga lågprisbolagen….”.

Följt av insinuerande att piloter utbildade i andra länder än Sverige, till exempel Östeuropa, automatiskt skulle vara sämre. Bara för att de inte är svenskar, eller vad vill Rognerud göra gällande här?

Är alla utländska piloter sämre än svenskar bara för att de utbildats i andra länder eller gäller det bara östeuropeér? Och vad menas med det? Bara Baltikum och Polen eller menar han hela Ryssland också? Ungern? Tjeckien? Allt bakom förra järnridån? 

Det är samma trend i byggbranschen

Så det är inte bara sämre piloter alla östeuropeér är. De är sämre på att bygga. Särskilt badrum. 

Polackerna bygger om våra badrum, ukrainarna bygger om polackernas badrum och uzbekerna bygger om ukrainarnas badrum. Risken finns att prispressen gör att kvalitetssäkringen tappas bort på vägen”.

Så ett lågt pris är lika med automatiskt dåligt?

Resonerar Rognerud på samma sätt när det gäller elektronik, möbler, kläder etc också? Att lågt pris alltid är dåligt?

Två av landets största och mest beundrade företag är företag som byggts upp just tack vare att de gjort något tidigare dyrt billigt – HM och Ikea. Kläder var tidigare dyrt och folk fick sy själva, lappa och laga. Möbler byggde man själv om man inte hade råd. Ikea och HM har gjort att även folk med låga inkomster kan klä sig och sina barn bra och snyggt och ha ett fullt utrustat hem. 

Men föraktet mot billiga varor gäller kanske bara resor. Fattiga får gärna möblera sina hem och ha trendiga kläder men resa, nix. Har ni inte råd med dyra SAS kan ni campa.

 

Det är exakt så här fackförbunden driver sin opinion.

Att hävda att om ett bolag inte är svenskt och har svenskutbildad arbetskraft med kollektivavtal så får man som konsument skit, praktiskt taget.

För inte så länge sedan stod företrädare för detta synsätt och skrek ”Go home” till lettiska byggnadsarbetare. Inte länge sedan om man ser till att det hände för drygt 10 år sedan bara. Men retoriken är kvar, bara inte lika bokstavlig och synlig för media.

Slutklämmen säger det tydligt:

– är du inte svenskutbildad pilot och jobbar på SAS är du dålig.

Flyger du med en sådan person riskerar du inte bara ett badrum som läcker, som du gör när polacker bygger badrum, utan du riskerar att störta och dö. 

Jag baxnar faktiskt över vad SVT Nyheter låter sina journalister göra på den plattform jag och landets andra skattebetalare tvingas betala totalt 5 miljarder för varje år.

Den underliggande insinuanta retoriken i ”analysen” är dessutom av en kvalitet och syfte av det man kan hitta i de mörkare hörnen av internet

Har de inga redaktörer? Men så blir det väl när man har det ”finaste jobbet” en journalist kan få enligt kåren själva – på public service. 

Men jag vill ställa en enkel och rak fråga till ansvariga på SVT Nyheter:

Hur kan detta betraktas som objektivt? 

Jag skulle väldigt gärna ha ett svar på det. 

 

Fotbolls-såpa

Det är EM i fotboll igen. Då finns det anledning att kolla lite på de som styr allt kring EM, och all annan fotboll i landet – Svenska Fotbollförbundet.

Nej, de heter tydligen inte ”Fotbollsförbundet”. Lätt att tro det annars, eftersom det vore korrekt svenska. Men den som döpte dem körde sin egen stil, vilket man i och för sig kan beundra någonstans. 

Anledningen till att jag intresserar mig för dem, jag som är helt ointresserad av sport, är att jag är desto mer intresserad av vart mina skattepengar går. Och de går bland annat till just fotboll. 

Det jag hittade var en härva av hundratals skattemiljarder, en total brist på att sköta sin ekonomi, miljonprovisioner till skum norsk agent, bygghärva, mutor, pengar i skatteparadis, bjudresor, samarbete med LO-pampar och orimligt täta kopplingar mellan förbundet och Svenska Spel. 

Falcon Crest – släng dig i väggen. 

Historien börjar med pengar. Som det alltid gör. 

För två år sedan regnade det nämligen pengar över svensk fotboll. Svenska Fotbollförbundet (SVFF) tecknade då ett nytt sponsoravtal med statliga spelmonopolet Svenska Spel på ofattbara 900 miljoner kronor under sex år, varav 240 miljoner totalt går till just SVFF och resten av pengarna fördelas inom olika delar av svensk fotboll. 

 

Vi har ett spelmonopol med förevändningen att ”bara ett statlig bolag” kan hantera spelmissbruk.

Det verkliga skälet är att staten gillar monopolet för att det är en extra pengakran, och givet att vi alltså har planekonomi inom just spel kan jag ha synpunkter på vad Svenska Spel spenderar pengarna på, om de nu inte betalas in till staten och går till till exempel sjukvård. 

Men avtal med Svenska Spel är inget nytt. Det har svensk fotboll haft länge.

Exempelvis 2003 då elitföreningarna fick 73 miljoner per år, för att de skulle tacka nej till att utländska spelbolag skulle sponsra dem.

Att ta emot sponsring från utländska spelbolag är på inget sätt förbjudet. Men Svenska Spel betalade alltså fotbollen för att de skulle tacka nej. Det finns ett annat ord för att betala folk för att avstå att göra saker eller göra saker man önskar.  

 

2008 tecknades ett nytt avtal mellan Svenska Spel och SVFF, då 119 miljoner kronor per år totalt. Jämfört med det idag aktuella avtalet på 150 miljoner kronor per år. 

 

Men avtalet har aldrig inneburit bara pengar för fotbollen.

En motprestation har varit att deras företrädare arbetar för ett bevarande av monopolet, så har det varit från start. Det var ju därför Svenska Spel 2003 sponsrade elitklubbarna, för att hålla utländska bolag borta. 

Och vips, så har Svenska Spel köpt sig lojala opinionsbildare för spelmonopolet. 

 

Svenska Spel får fler saker av sin sponsring. Nästan 10 platser på den generösa bjudresa de arrangerat för 100 personer av sina sponsorer. Mingla, dricka vin, champagne och kolla på fotboll. Låter fantastiskt. 

När det blev känt i media valde Folksam (LO/SAP-knutna pensionsbolaget) att hoppa av. 
 

Men det nya feta avtalet kanske blir mindre märkligt när man vet att Svenska Fotbollförbundets chef Håkan Sjöstrand jobbade 13 år på just Svenska Spel innan han blev generalsekretererare där 2015.

Fast jobbet han hade då han rekryterades var som marknadsdirektör på ICA, också en sponsor av SVFF. Och alltså också en av deltagarna på den generösa lyxvinresan i samband med EM.

 

Svenska Spel sponsrar inte bara förbundet och fotbollen, de utsåg förra året fotbollsspelaren Marcus Allbäck till ”ambassadör” för Svenska Spel under EM. 

 

Men det är inte bara vidlyftiga bjudresor SVFF håller på med.

Nyss blev det känt att de anlitat den norska fotbollsagenten Rune Hauge och därmed varit inblandade i Panama-dokumentskandalen.

Via honom har 150 miljoner kronor hamnat i skatteparadiset British Virgin Islands.
 

Hauge är en välkänd person inom internationell fotboll. Inte på något bra sätt. 

Enligt norska Verldens Gang kopplas Hauge till 200 bolag i skatteparadis. 

 

Samarbetet mellan Hauge och Svenska Fotbollförbundet är inget som inleddes förra året, det har varit pågående sedan 2000. 

1991 tog Lars-Åke Lagrell över förbundet, som då omsatte 50 miljoner ungefär. Tränaren Tommy Svensson förde landslaget till EM- och VM-brons 1992 respektive 1994. Intresset för svensk fotboll ökade, publiken ökade och utbudet i TV blev större. Här fanns pengar på TV-rättigheter att tjäna. 

År 2000 anlitade Lagrell Hauge och hans företag Profile Media, som hjälpte till att sälja de svenska TV-rättigheterna för 1,35 miljarder kronor, ett värde på ofattbara 300 miljoner kronor om året. 

 

Redan på 90-talet fick Rune Hauge sin licens indragen för inblandning i mutaffären kring Arsenals manager George Graham.

Det hindrade honom inte från att vara inblandad när norska fotbollsförbundet sålde sina TV-rättigheter för en miljard, och gav Hauge själv 100 miljoner i provision. 

 

2005 anlitade SVFF återigen Hauge för att förhandla TV-rättigheter. 

 

2010 var det dags igen. Då blev det känt att Hauge samtidigt som han fick betalt av SVFF för att förhandla också var avlönad rådgivare åt köparna Canal Digital. 

 

Men det är inte bara Svenska Spel som betalar SVFF för att driva deras frågor, i deras fall bevarande av monopolet generellt och Svenska Spels förträfflighet i synnerhet. 

Nyligen gick SVFF ut och meddelade samarbete med ”fackföreningsrörelsen”. Men tittar man på underskrifterna var det inte landets samtliga förbund man samarbetar med. Utan LO. Som om LO representerar något annat än just LO. Fackföreningsrörelsen i Sverige inkluderade sist jag kollade TCO, Unionen och SACO också. 

Vad SVFF får för ersättning för att driva LO:s frågor och definition om ”gränslös respekt” och ”schyssta villkor” framgick inte på debattartikeln på DN nyligen. Men tydligt är att SVFF lovat LO att kräva kollektivavtal (helst med LO utgår jag från) från alla sina underleverantörer. 

Och vips, så driver SVFF inte bara Svenska Spels opinionsbildning utan även LO:s.

 

Tydligt är dock att det är såväl LO centrals som Byggnads, IF Metall och HRF som tecknat samarbetsavtalet. 

 

Men kärleksaffären mellan Svenska Fotbollförbundet och LO-facken är inte heller ny. Byggnads har länge gått in med pengar och har bland annat en egen cup för pojkar, Cup Byggnads. 

 

Och eftersom LO sedan länge dominerats av traditionella dammiga idéer sponsrar givetvis kvinnodominerade förbundet Kommunal en cup för….tjejer. Cup Kommunal heter den

Gud förbjude att mansdominerade förbund skulle döpa en tjej-cup för Cup Byggnads. Hur skulle det se ut?

 

Hur går det då med alla hundratals miljoner som pumpas in till fotboll från Svenska Spel, pengar som kunde gått till något annat? Antingen någon annan sport, eller direkt in i statskassan. Fotbollen får nämligen många gånger mer pengar än någon annan sport i landet. 

I varje årsredovisning skriver SVFF att deras mål är att gå ”runt”. Det står faktiskt så. De har för länge sedan gett upp att gå med vinst. Och ”runt” tyder på att även en årsredovisning i balans är något flexibelt. Att noll på raden kan lika gärna vara ett minus. Vilket det tyvärr är. Varje år. 

 

Enligt årsredovisningen 2015 så har omsättningen i förbundet ökat sedan 2014 men minskat sedan 2013. 2015 omsatte de 456 miljoner kronor från förbundets sida. Men de är en koncern. 

Tittar man på koncernen så hade de totala intäkter 2015 på 461 miljoner kronor. Ändå gjorde de 38 miljoner i förlust. 43 miljoner i förlust året innan. Rekordintäktsåret 2013 då de hade 510 miljoner i intäkter gjorde de 104 miljoner i förslust. 2012 gjorde de 40 miljoner i förslut. 

Svenska Fotbollförbundet har lyckats göra ofattbara 225 miljoner kronor i förlust på fyra år. 

 

Trots detta urusla resultat och uppvisande en väl utvecklad talang att inte sköta sin ekonomi fick de alltså 2014 skaka hand med statens företrädare om 900 miljoner nya pengar under sex år. 

För att inte tala om hela soppan kring Friends Arena, men det tar jag i ett separat inlägg. 

När Fifa-skandel 2015 briserade med penningtvätt, mutor om TV-rättigheter, miljonstora under-bordet-provisioner till Fifa-pampar och korruption blev många förvånade. Men även om Sverige har långt ifrån den omfattningen råder det ingen brist på såpopera även här, med pengar i skatteparadis, skumma agenter, hundratals miljoner som försvinner och lyxiga bjudresor. 

Själv är jag mest irriterad över att ett förbund som gör mångmiljonförluster varje år trots att de får mest bidrag av alla idrotter i Sverige, pengar som kunde gå till annat, fortsätter åka gräddfil tack vare sina personkopplingar med Svenska Spel. Vad sänder det för signaler till andra organisationer?

Att det är okej att missköta sig. Är svaret. 

 

Pengakranen i skolan

Det finns fler sätt att urholka utbildningen i Sverige på pengar än Lernia och sossarnas egna fiaskon. 

För samtidigt som regeringen kallar att tjäna pengar på utbildning för ”stötande” och att ”pengarna i skolan ska stanna i skolan” fortsätter staten att plundra universitet på just pengar till utbildning. 

Akademiska Hus heter bolaget som äger och hyr ut de flesta universitetsbyggnaderna i Sverige. 300 000 studerar i hus som de äger och de är ett av landets största fastighetsföretag. 

Och ägs till 100 % av staten. 

 

Det går otroligt bra för Akademiska Hus.

 Enligt årsredovisningen 2015 så hade de intäkter på 6,3 miljarder och ett resultat på hela 4,7 miljarder. 

 

Tänk om ett friskoleföretag haft de marginalerna. För det tåls att upprepas: statliga Akademiska Hus tjänar alltså pengar på utbildning. Genom att de hyr ut till univeristet och högskolor tar de alltså pengar från skolan som kunde gått till elever. Ju högre hyror desto mindre pengar till just utbildning. En nyckelspelare inom universitetsutbildningarna i hela Sverige alltså. 

Samtidigt som Shekarabi och Hadzialiac tar i från tårna när de kritiserar friskoleföretag, som inte hittills tagit en enda krona i utdelning, kräver deras eget bolag 50 % av vinsten i utdelning.

Varje år. 

 

Enligt årsredovisningen ska Akademiska hus i det riksdagsbeslut som finns från 2013 (det kanske finns något nyare, vad vet jag), ”bedriva verksamhet på affärsmässig grund och generera marknadsmässig avkastning”. 

Som ett privat företag. Fast inget privat företag inom utbildning kan i och för sig ta miljarder i utdelning varje år. 

 

Nedan kan ni se hur Akademiska Hus haft som affärsstrategi att successivt mjölka universiteten på högre och högre hyror, för att ge ägarna staten så hög utdelning som möjligt.

Från årsredovisningen 2013 hittar man den nyare grafen. 

Pengar som alltså INTE går till utbildning utan som staten i vanlig ordning bara tar och gör något helt annat för. 

4,4 miljarder i hyresintäkter 2005, och åtta år senare är summan 5,7 miljarder. Det är en ökning på 30 %.

 

Utdelningen till staten 2014 blev 1,4 miljarder kronor. 

 

Sedan tog socialdemokraterna Rosenbad och full av självförtroende från sina egna utbildningsäventyr kallade de tämligen direkt till extra bolagsstämma, 2015. 

Varför då?

För att tömma bolaget på pengar. De gjorde de för övrigt även i bland annat SJ och gav sig själva ytterligare 1,7 miljarder i utdelning 2015.

Men det var småpotatis jämför med de 6,5 miljarder i extra utdelning den socialdemokratiska regeringen tyckte att skolan skulle förstärka deras plånbok med.

Pengar som skulle kunnat gå till utbildning. 

 

Detta hände 19  oktober 2015 och rapporterades om i flera stora tidningar, bland annat GP och DN.

Men givet hur regeringen uttrycker sig nu om att göra vinst på skolan tycker jag att det är bra tajming att påminna om flera saker i hyckleriet kring vinster i skolan. 

För bara genom Lernia och genom Akademiska hus tog samma regeringen som kallar en notering av Academedia för människohandel, att det är stötande att tjäna pengar på utbildning och att varje krona i skatt i utbildning ska gå tillbaka till elever,  2015 först 1,3 miljarder och sedan ytterligare 6,5 miljarder. I utdelning. 

Totalt försvann alltså 7,8 miljarder skattekronor för utbildning genom de privata företag staten äger och gärna tar just från utbildning, elever och lärare. 

 

Men det räcker inte med utdelningen och den löjligt höga vinstmarginalen. Akademiska Hus, det vill säga staten, betalar sin VD högst av alla statliga bolag.

Hela 2,9 miljoner i årslön. 

 

Det är verkligen beklämmande hur lågt man kan sjunka i retorik såväl som den eviga jakten på framgångsrika företagare utan att skämmas. 

Det är och förblir kvalitet som  spelar roll i allt från vård och skola till fastigheter. Men just att regeringen inte har några som helst problem med att Akademiska Hus först, i den monopolsituation de har, ökar sina hyresintäkter totalt med 30 % och låter skolorna betala miljarder för mycket i hyra är onekligen intressant.

Ja, jag kan skriva för mycket. För att marknaden för univeristetslokaler är inte en fungerande marknad utan just monopol. Som staten äger. Enda skälet till varför staten ska både ha ett privat bolag inom den branschen och dessutom monopol är att hyrorna ska hållas hyfsat låga. Annars kan man lika gärna sälja och låta marknaden, som gör sådant bäst, styra hela branschen. 

Många privata friskoleföretag tar liten eller noll kronor i utdelning och har låga vinstmarginaler.

Ändå får de kopiöst med skit. Akademiska hus har 75 % i vinstmarginal och otroligt bra soliditet. Och ger staten över 1 miljard i utdelning, Varje år. 

Förutom när det är sossar som styr.

Då agerar de pengakran och nästan 8 miljarder försvinner in i det stora svarta hålet. 

 

Skolfiaskot

Nu när Stefan Löfven jämför börsnotering med människohandel och Ardalan Shekarabi och kollegan Aida Hadzialic är ute och vevar mot privata utbildningsföretag känns det läge att påminna väljarna om deras eget partis äventyr. 

Det finns nämligen betydligt mer skit i den lådan än Lernia, som jag skrev om på SVT Opinion i veckan. 

Socialdemokraterna och LO är i mångt och mycket samma organisation. Partiet grundades av LO och LO finansierar stora delar av S. De flyttar folk fram och tillbaka mellan sig. ABF – Arbetarnas Bildningsförbund – är LO och SAP:s studieförbund. Allt är del av samma rörelse. Så det som ABF och LO gör har alltså sossarna i allra högsta grad del av. 

Det finns mycket kul att hitta i olika episkt dåliga försök att bedriva privata utbildningsverksamheter här. 

För det är just så – det är inte att göra vinst som är problemet. Det är förluster. Framför allt när notan skickas till landets skattebetalare, vilket arbetarrörelsen har en dålig ovana att regelmässigt göra just vad gäller olika utbildningsaktiebolag. 

Vi kan börja med e-learningfiaskot Att Veta AB, som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson rattade. Hela vägen till 200 miljoner kronor i förlust. 

År 2000 skickades det ut ett pressmeddelandet att den då 36-åriga Ylva Johansson skulle bli VD. Ett utbildningsföretag för vårdpersonal, var idén. Via internet. 

 

Fem år senare var utbildningsäventyret över, och notan på hela 200 miljoner kronor skickades direkt till skattebetalarna. För det var Sveriges Kommuner Landsting (SKL) som fick skriva av dem, under många år framöver efter 2005. Statliga Lernia var också inblandade. 

 

Samtidigt som Ylva Johansson lekte företagare med 200 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar fifflade Ardalan Shekarabi med andra delar av pengarna. För vår civilminister var 2004 ordförande för SSU, då skandalen att han använt hemliga pengar till sin kampanj. Pengar från en integrationsfond. 

 

Det fanns även omfattande medlemsfusk, med kraftigt överdrivna medlemssiffror, vilket hade gett SSU mycket högre bidrag från Ungdomsstyrelsen än de hade rätt till.  De hade inte 19 000 medlemmar som de uppgav. Utom 1 900 betalande medlemmar. Resten var fusk. 

Apropå konkurser kanske några av er tänker på JB-koncernen, som gick i konkurs 2013?

Vad har det med LO att göra då? Jo, det var LO som investerat i bolaget, och var drivande via Folksam att just försätta det i konkurs. Folksam Fondförsäkringsaktiebolag ägs av LO och dess medlemsförbund, och Folksam Liv. 

 

Folksam investerade i den danska banken FIH, som i sin tur ägde bland annat JB-koncernen. Ett avancerat riskkapitalupplägg, som alltså LO var en del av. Banken var nämligen storägare i riskkapitalbolaget Axcells fond Axcell III som i sin tur köpt JB av grundarna. Och det var sedermera också banken som drev på att JB skulle försättas i konkurs. 

 

2013 var för övrigt inte alls något bra år för utbildningsäventyren i arbetarrörelsen.

Förutom konkursen i JB som LO indirekt drev på, gick nämligen ABF Storstockholms utbildningsbolag Verab AB i konkurs det året. 

Verab bedriv utbildning inom bygg och måleri.

 

Sedan blev ABF Nordöstra Stor-Stockholm även föremål för en utredning om misstänkt ekobrott. 

 

Med sig i konkursen drog man även frikolan naturbruksgymnasiet Sävbyholm. 

 

Skolan var 100 år gammal och hade 200 elever, som arbetarrörelsen alltså satte på backen för att de inte klarar av att driva skolföretag. Notan skickades i vanlig ordning till skattebetalarna. 

 

Folkhögskolorna Brunnsvik, Väddö och Södertörn var också illa ute, bland annat stod Brunnsvik med förslust på 3,4 miljoner och akuta betalningssvårigheter. 

 

Brunnsvik får årligen statsbidrag av Folkbildningsrådet, i år blev det 13,7 miljoner kronor av skattepengarna. 

 

2014 satte sig ABF Nordöstra Storstockholm också i konkurs. 

 

Även den konkursen betalades av skattebetalarna, för ABF lever också på skattebidrag. 

Enligt deras årsredovisning 2014 fick de 465 miljoner kronor det året. Allt från skatt du och jag jobbat ihop. Lite av det brände alltså ABF Nordöstra Storstockholm i och med sin konkurs, och dessuom fick fodringsägarna betala. 

 

Under Not 11 i samma årsredovisning kan man också hitta att ABF centralt har en fodran pån just Brunnsvik på 7,3 miljoner kronor.

Så utbildningsäventyret med våra pengar fortsätter alltså på Brunnsvik. 

 

Efter de ekonomiska problemen flyttade Brunnsvik till fina adresser till Gamla stan. 

 

Det är nämligen inte vinst man ska vara rätt för. Det betyder att man är duktig på sitt jobb, på att driva företag. Framför allt inom skolverksamhet, där alla kommunala skolor och friskolor får exakt samma summa per elev att röra sig med. Om man då är bättre på logistik, inköp, organiserar sin personal bättre, centraliserar IT och HR exvis, så kan man både få samma pengar som kommunala skolor och samtidigt göra ett överskott, som i sin tur bland annat kan gå till investeringar i skolan. 

Det är förluster vi ska vara rädda för. Och avsky. 

Här uppvisar Socialdemokraterna och deras kompisar en synnerligen väl utvecklad talang att leka bort skattebetalarnas pengar i olika utbildningsverksamheter som alla går omkull och bränner stora hål i skattebetalarnas icke oändliga tillgångar. Pengar som du, jag och alla andra som betalar skatt betalat in och alltså får betala. 

Varje år gör mängder med kommunala skolor underskott, där notan skickas till skattebetalarna. 

Ändå har vi en regeringen som inte bryr sig alls om det, förmodligen för att de tycker att det är okej att leka med våra pengar. 

Istället är det framgång man ska jaga. I jakten på ”orättvisa skillnader” bryr sig en sann socialist inte om att lyfta det dåliga utan skjuta ner det bra. 

 

Först långsamt, sedan plötsligt

Lyssna.

Snap. 

Små ljud överallt. Från olika delar av Sverige, olika delar av samhället kommer det. Snap. 

Det är samhällskontraktet som går sönder. 

Det finns en bra citat här. Jag hittar inte originalet men det lyder ungefär så här. 

På frågan ”hur gick du i personlig konkurs” svarade han ”först långsamt, sedan plötsligt”.

Sverige har ett av de högsta skattetrycken i världen. 1990 låg det på över 50 %, 2014 var siffran 43,5 %. Definitionen på skattetryck är hur stor andel av landets BNP som kommer från skatter och sociala avgifter. 

Ca 60 % av statens intäkter kommer från skatt på just arbete. Vi har högst marginalskatt i hela världen, dvs skatten på den sist intjänade kronan är med regeringens skattehöjningar nu över 60 %. 

 

Men svensken har ändå någonstans accepterat den enorma skattebördan för att det generella välfärdssystemet som de olika regeringarna gradvis byggt upp, både vänster och höger, har skyddat dem. Människor har ändå tyckt att de fått någonting tillbaka och inte ens den mest borgerliga svensken vill avveckla välfärdsstaten. De allra flesta svenskarna vill ha nuvarande system kvar, där vi har maxtaxa till förskolan, avgiftsfri grundskola och gymnasium, möjlighet för alla att studera på högskola, nästintill avgiftsfri vård etc. 

Det svenska skattetrycket om solidarisk finansiering, där alla får betala, dessutom progressiv beskattning som gör att de med inkomst över 36 000 kronor per månad får betala betydligt mer (statlig skatt på 50 % mot ca 30 % i kommunalskatt), bygger på förtroende för systemet. Att även om man tvingas betala till sådant man exempelvis inte gillar, eller betala för sådant man aldrig eller sällan kommer utnyttja så accepterar man systemet. 

I gengäld lovar staten att de som betalat in till systemet vid behov ska få tillbaka det de behöver.

Det är det vi kallar samhällskontraktet.

Börjar folk tvivla på systemets hållbarhet, att samhället verkligen kommer göra sin del av avtalet, har vi stora problem. Inte bara för att viljan att betala skatt sjunker utan för att motsättningarna i samhället kommer att växa, med massa problem som följd. 

Men vi ser nu fler och fler tecken på att kontraktet bryts. En liten del i taget. 

Orsaken är flyktingsströmmen men det är viktigt att poängtera att det inte är flyktingarna som bryter kontraktet. Det är samhället. Det är politiker och offentliga instutioner som har valt att lösa problem så här, ibland för att lagen någonstans kräver det, ibland inte. Det är alltså dessa som kritiken gäller, inte asylsökande. De har ingen skuld i dåliga politiska beslut fattat av våra egna förtroendevalda. De råkar bara anledningen till problemet. Lösningen står politikerna för. Eller snarare, de dåliga lösningarna. 

För några dagar sedan blev det känt att en familj som hyr ett hus av Lidingö kommun vräks för att ett nyanländ ska få bostaden. En konsekvens av den nya lagen att alla kommuner måste ta emot en viss andel flyktingar. 

 

I Kumla utanför Örebro har nyanlända förtur i bostadskön. 

 

Solna beslutade i höstas att ge flyktingar förtur i bostadskön. I februari gick stadens politiker ut och sa att 4000 nödbostäder ska byggas, vissa kan hamna på Östermalm. Nyligen skickades det in en förfrågan om Gärdet till Kungliga Hovstaterna som äger marken. Östermalm är ett av landets dyraste områden att bo i och kön för att få bostad där överstiger 25 år i Stockholm. 

 

Jag förstår att politiker i kommuner sitter i en rävsax när de måste ta emot flyktingar och inte har bostäder. Men det är inte heller rätt väg att flyktingar ska få gå före skattebetalare som väntat i åratal på att få en första lägenhet, en större lägenhet eller en mer central lägenhet och tålmodigt har väntat i det mest rättvisa systemet som finns – kö. 

Men det är inte bara bostäder som detta gäller. 

Nu kommer larmrapport efter larmrapport om skenande köer i tandvården. Asylsökande har nämligen rätt till såväl akut sjukvård som akut tandvård, och som i alla vårdsystem prioriteras i akuten de mest akuta. Andra får stå tillbaka och köerna växer. Något bättre system än prioritering efter nöd har inte jag heller, men alldeles oavsett så blir det svenska skattebetalare som hamnar längre bak i kön. 

I Uppsala till exempel, kan köerna vara 2 år för Folktandvården. Eller i Enköping där de växt till 1,5 år. Viss kö kan förklaras med att privata tandläkare av någon oklar anledning inte fått leverera just vård till asylsökande via landstinget så Folktandvården har haft monopol, men framför allt är det trycket på tandvården som ökat. 

 

Även sjukvården belastas nu hårt på grund av just trycket från aktuksjukvård av flyktingar, inklusive psykiatrin. Till exempel i Östergötland. I Skåne säger personalen att ”det kommer att krascha”.

 

Att inte hjälpa människor i nöd är givetvis inget alternativ. Samtidigt måste man ha klart för sig att de som ingått samhällskontraktet blir otroligt besvikna över att se att deras plats i kön bara blir högre och högre. Att ta emot så här många flyktingar utan att först säkerställa bland annat vårdresurser är ett av problemen. 

Ett annat problem som verkligen sticker i ögonen på folk är de särskilt låga avgifter nyanlända får. När en vanlig skattebetalare, oavsett inkomst, får betala till exempel 300 kronor i egenavgift för ett läkarbesök får asylsökande betala 50 kronor, och får ersättning för resan till sjukhuset om de vill, vilket ingen medborgare får. Tandvården kostar lika lite, trots att vi i Sverige inte som vuxna omfattas alls av någon subvention av tandvård generellt (det finns udantag) utan vi får vackert betala många tusenlappar om det vill sig illa. För ett enskilt tandläkarbesök. 

Snap.

Samhällskontraktet krackelererar. 
 

Detta system är det våra folkvalda som hittat på, och som ska ställas till svars. 

Det enda raka tycker jag är att asylsökande får betala samma avgifter som alla andra, så har de inte råd kan man helt enkelt avkräva den betalningen när de har någon typ av inkomst. De får helt enkelt betala senare, både för tandvård och sjukvård. Om de inte får uppehållstillstånd dras summan av på den återvändandeersättning vi fortfarande har, om vi ska ha kvar den vilket jag inte tycker. Om de får uppehållstillstånd kan räkningen skickas när de har någon typ av inkomst. 

För det är just det här.

Det måste vara SAMMA regler. Vi kan inte ha ett samhälle där vissa får särskilt bra regler.

Ett rättvist och demokratiskt samhälle bygger på likabehandlingsprincipen. En person som inte är asylsökande, antingen har de fått PUT eller så är de födda här, får bara betala vad det kostar att gå till tandläkaren eller skjuta upp tills man har råd. Det finns inget ”gratisätande” för dem på tandvården. Att gå dit och inte kunna betala tar inte tandläkaren hänsyn till, då kommer fakturan till slut skickas till Kronofogden. 

Men avstegen från just likabehandlingsprincipen fortgår tyvärr.

Nyligen blev det klart att friskolor ska låta nyanlända gå före i kön. Att miljöpartisten som banat väg för odemokratiska islamister i sitt parti var nöjd var tämligen väntat. Att ”liberalerna” var lika n nöjda och dessutom hänvisade till att ”det är svårt för nyanlända att konkurrera om platserna” som skäl är något att höja på ögonbrynen åt. 

 

Nej, det är inte orättvist att den som ställer sig i kö nu inte har samma köplats som den som ställde sig i kön för fem år sedan. Kö är det mest rättvisa system som finns, den gör inte skillnad på vem du är, hur mycket pengar du har eller var du är född. Den bygger på tid. Som alla människor har, och tid är dessutom gratis. Ställa sig i kö är oftast gratis (bostadsköer tar ofta en avgift dock).

Det står 50 000 barn i kö bara i Stockholm till den populära Engelska skolans olika enheter. Vissa barn har garanterat stått där sedan de var bebisar.

På vilket sätt är det rättvist att de nu ser sig omsprungna av barn som kom hit för fem minuter sedan? Friskolorna och politikerna vill anföra att det är platser som inte finns så att kötiden inte förlängs. Men om det funnits möjlighet att bygga ut med 10 %, varför har de populära skolorna inte gjort det förrän nu? Och på så sätt kortat köerna för t ex de 50 000 nedan som står i kö? Det gör det inte mer moraliskt försvarbart faktiskt. Antingen tror vi på kön som en del av likabehandlingsprincipen eller så gör vi inte. 

Vårt lands politiker tror inte på det. Normalt riktar jag min kritik mest åt vänster men här är det borgerliga uter och cyklar lika vingligt. 
 

Bygg hemskt gärna ut populära friskolor och det snabbt, men de som ska komma in är de som köat längst. Punkt slut. En utbyggnad gör att de som står sist kommer fram fortare. Punkt slut. Vi ska inte ha gräddfiler&nbsnbsp;baserat på etnicitet i det här landet.

Vi ska behandla alla männsikor lika oavsett bakgrund, sexuell läggning och kön

 

Trots att asylsökande har helt andra villkor än de som bor här vad gäller sjukvård har de ännu inte några skyldigheter. Sverige kräver inte att asylsökande ska hälsoundersökas, det är valfritt. 

Och följdaktligen ökar nu bland annat TBC, även kallad lungsot, i Sverige markant. Bara 2015 ökade antalet anmälda fall med 22 %, det finns säkert mörkertal här dessutom. 

 

Men det är inte bara TBC som ökar. Den multiresistenta bakterien MRSA ökar kraftigt i bland annat Skåne enligt SVT i januari 2016. 

 

De som betalar priset för att dessa smittor ökar är framför allt de invånare här som redan nu har nedsatt immunförsvar. De gamla, små barn och de svårt sjuka.

För deras skull borde hälsoundersökning vara en del av asylsökandet.

Det är frivilligt att söka asyl, då ingår det förpliktelser i och med ansökan. Som exempelvis att man accepterar att genomgå en hälsoundersökning.

Vill man inte det ska vi givetvis acceptera det men då får man söka asyl i ett annat EU-land. Som liberal tror jag inte på tvång. I vissa länder scannas kroppstemperaturen av redan på flygplatsen ankomstcentral. När jag åkte till Vietnam 2007 och landade i Hanoi gick jag igenom en sådan. Börjar den blinka rött antar jag att man får följa med och just undersökas av en läkare, om man vill komma in i landet. Annars får man sätta sig på ett plan hem. 

Jag är mamma själv till två små barn och  jag förstår absolut dynamiken och tankarna bakom samhällets beslut att behandla asylsökande barn som alla andra. Men även om de förbereder integration för de som får stanna och det därmed ökar sannolikheten att den går snabbare, ger man samtidigt de barn som får avslag ett ännu värre avsked. 

Och att ge förskola åt asylsökande som sitter och väntar på besked och därmed inte jobbar är bara befängt. Förskola har vi för att folk ska kunna jobba. Jobbar man inte och dessuto inte ens har tillstånd att stanna i landet ännu får man ta hand om sina egna barn.

Det är inget straff att få ta hand om sina egna barn, även om vårt sosseland tutat i oss det och därmed föraktas de medborgare som väljer att göra det idag. Det kan alla föräldrar som av olika anledningar valt bort förskola till sina bebisar, kanske hela vägen till skolan då skolplikten träder in, vittna om.

Jag älskar vårt dagis och skulle passa synnerligen dåligt som hemmaförälder, jag höll på att bryta ihop i slutet av min 18 månader långa föräldraledighet av intellektuell uttorkning. Jag älskar att barnen kan vara där och ha kul när jag jobbar. Men dagis är till för att föräldrar ska kunna jobba och det bygger på samhällskontraktet. Jag och övriga av landets skattebetalare betalar mycket skatt för att upprätthålla det systemet. 

Det måste vara kvalificering för att få tillgång till välfärden som nyanländ.

Här ingår till exempel rätt till förskola innan uppehållstillstånd, som jag tycker borde tas bort. 

 

Flyktingar som söker asyl men inte fått besked har även rätt att direkt gå i skolan. Det är ändå en annan sak än förskolan kan jag tycka. Gå i skola är en mänsklig rättighet och en asylprocess kan ta lång tid. Däremot är jag som sagt emot gräddfiler. Språkundervisning och förberedande klasser är lämpligt initialt, som idag.

71 000 barn i skolåldern kom till Sverige 2015 enligt Skolverket. En årskull är 100 000 barn. Det är väldigt mycket barn. 

Svenska skolan har stora problem som bekant, och störst problem med resultaten har enligt Skolverkets egna rapport just utlandsfödda barn. För deras skull, och för skolans, vore det inte lämpligare att ha ett tydligare för-steg innan den ”riktiga” skolan? Bara en tanke. 

 

Detta är bara några exempel på ett brutet samhällkontrakt. 

Om vi ska betala världens högsta skatter förväntar vi oss också att den andra parten i avtalet håller sin del. Just nu håller samhället på att en liten bit i taget att bryta det löftet. 

Det är en väldigt oroande utveckling. 

För vad händer med ett samhälle när medborgarna slutar lita på det offentliga? Att så många löften bryts att tilliten är borta. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, ett ögonblick att rasera det. 

Vi har stora samhällsutmaningar. Men lösningar med gräddfiler och undantag är helt fel väg att gå. Vi kan inte avvika från likabehandlingsprincipen, alldeles hur gärna vi än vill vara snälla mot alla.

För det är som att kissa i sängen – först blir det varm och skönt, sedan blir det kallt och obehagligt. 

Största konsekvensen av detta är raserad tillit. Men folks vilja att bidra till skattesystemet kommer också på sikt att minska. De individuella motsättningarna öka, när grupp ställs mot grupp i systemet, på grund av dåligt fattade politiska beslut. Och vi kan se en ännu värre parlamentarisk situation 2018, om SD blir andra största eller största parti i Sverige. Ett scenario som inte framstår lika otänkbart som bara för ett år sedan. 

Inget av allt som hänt kan skyllas på flyktingar. De har inte fattat de politiska besluten. Det är politikerna som har. 

Det enda rätta är att gå tillbaka till den moraliskt riktiga likabehandlingsprincpen i samhället och ett samhälle som håller sin del av avtalet. 

Vi ska behandla alla invåndare lika oavsett etnicitet. Kö är det mest rättvisa systemet av alla. Och att ha samma avgifter och ökad kvalificeringsnivåer i välfärden, som är konstruerat på inbetald skatt, är rättvist.

Mot alla.