"Statliga" hästar

Vi har som bekant spelmonopol i det här landet. Det företag man oftast refererar till i den debatten är Svenska Spel men ATG pratar man inte lika mycket om. 

Alla kanske inte känner till att ATG är det enda privata företag som har undantag från monopolet.

ATG ägs nämligen inte av staten utan av Svensk Travsport och Svensk Galopp, som är föreningar. ATG är ett aktiebolag. Däremot är Svensk Galopp AB ett helägt bolag som  Svensk Galopp äger, som bedriver galopp i Täby och i Göteborg bland annat. Omsättningen 2014 var 129 miljoner kronor.   

1973, när Olof Palme var statsminister för övrigt, var det flera branscher i landet som det gick dåligt för. Till exempel varvsindustrin och TeKo-industrin (textil- och konfektion). Men den som staten tog under sina vingar var hästsporten. För att det gick dåligt för totto-sporten lyfta alltså staten (läs socialdemokratiska regeringen) på monopoltäcket och släppte helt sonika in denna enda utvalda aktör. 

Här kan ni läsa beslutet i sin helhet. 

Sedan 1973 får inga andra privata företag än ATG bedriva spel i Sverige.

Lotterilagen är lite annourlunda dock, där får vissa föreningar bedriva just lotteriet. Men spel ordnar bara Svenska Spel, och ATG.

 

Men ATG är ändå inte nöjda. Internet uppfanns. Och vi gick med i EU. Så utländska bolag kan, utan att staten kan göra något åt det, erbjuda svenskar spel online. 

Här kan det vara dags att påminna att vi har bara ett spelmonopol av ”folkhälsoskäl”.

För ingen annan än staten kan bedriva spel ”ansvarsfullt” än Svenska Spel, vilket 2016 innebär många hundra miljoner kronor per år i marknadsföringsbudget, Jack Vegas-maskiner som cyniskt ställs ut i störst omfattning i fattiga områden, skraplotter online för att man ska kunna köpa så mycket som möjligt etc. 

Men ATG kan tydligen som enda aktör utanför Svenska Spel, som privat aktör, också sälja spel och samtidigt tänka på folkhälsan. De är regelbundet ute i speldebatten. 

Regelbundet kan man se påståenden på debattsidor och att hästsporten är hotad, som denna artikel från travtränaren Björn Goop i Göteborgsposten den 23 september 2013. T

esen man driver sedan många är att för att ATG inte längre har ett faktiskt monopol tack vare internet så ”hotas hela hästbranschen”. 

 

I samma artikel hävdar han att ATG:s spelmonopol bidrar till 30 000 jobb, som hotas av konkurrensen i spel-undantaget de har. 

 

Stig H Johansson skriver också då och då under en debattartikel. Retoriken är som copy paste – 30 000 jobb hotade och så vidare, som artikeln nedan från 2013 i Aftonbladet.

 

Det är inget de hittat på själva utan den siffra ATG centralt använder, bland annat på sin hemsida och i all kommunikation.

Gissningsvis är det ATG som fått någon PR-konsult att skriva debattartiklarna travtränarna skrivit under, så brukar det gå till inom branschen lobbyism. Vilket ATG lägger avsevärda summor på varje år. Men jag gissar här. 

 

Problemet är att det inte stämmer. 

Enligt en rapport SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och den rapport som citeras är antalet jobb 9 5000. Det är de direkta sysselsättningseffekterna. Kollar man närmare på diagrammet ser man att Trav och Galopp dominerar med 2 664 tjänster.

Skulle hästspelande helt konkurrensutsättas man räkna med att banorna ändå skulle ha fullt upp men kunden någon annan än ATG bara. Om efterfrågan finns på att spela på trav kommer travbanorna fortsätta sälja bantider, till andra privata företag. 

 

Kollar man på inledningen av rapporten ser man att den finansierats av just ATG och deras Forskningskommitté.

 

Rapporten är från 2004 med siffror från bland annat 2002,  men ändå något som används som referens, ytterligare ett problem. 12 år gamla siffror visar sällan dagens verklighet.

Den heter ”Hästnäringens samhällsekonomiska betydelse”. Men eftersom ATG använder den som sitt ankare i argumentationen måste jag ändå förhålla mig till den i brist på annan data. 

Tyvärr har siffran 30 000 jobb blivit någon allmän sanning. Nedan ser ni resultatet av en googling, där Dagens Industri på nyhetsplats påstår samma sak. 

 

Men i siffran 30 000 ingår från rapporten allt man kan tänka sig.

Dels ingår givetvis de 9 500 heltidstjänster som hästnäringen (observera inte spel utan hela branschen häst) genererar men också indirekta effekter, dvs spridningseffekter till underleverantörere (hästkärror, hästmat, sadlar etc) och inducerande effekter (ex stallägarens städerskas konsumtion). Men det sistnämnda är inte pålitligt i ett land med så höga sociala skyddsnät då konsumtionen inte går ner till noll vid arbetslöshet. 

När man räknar in allt det är den förväntade maximala sysselsättningseffekten 28 000 helårstjänster. Men den kan lika gärna vara 19 000. Ändå trummas siffran 30 000 in. 

 

Men vad är det som säger att bara för att andra privata spelbolag inom häst släpps in på marknaden så skulle plötsligt travbanor, uppfödare, sadeltillverkare och alla andra inte tjäna samma pengar, eller mer? Även andra privata företag som vill bedriva totto-spel i Sverige behöver ju allt det där. 

Nu är inte jag alls spelare men jag har ändå uppfattningen att de som spelar på trav gillar att kolla på själva loppen, antingen live eller via TVn. Efterfrågan att lopp körs i Sverige kommer med stor sannolikhet fortsatt vara stor. Eftersom det är ett kunskapsbaserat spelande kommer efterfrågan på de hästar som idag springer för ATG-spelen vara konstant även om de skulle ingå  något annat privat spelföretags utbud. 

Några 30 000 jobb handlar det för det första inte om som är beroende av att ATG har spelmonopol. För det andra så är det lite som tyder på att efterfrågan i Sverige skulle minska för att andra bolag skulle släppas in. Utländska bolag är redan inne på marknaden, det är ju det hela utredningen om spel handlar om. 

Samma sak med omsättningssiffran.

Den direkta omsättningen beräknar SLU vara vara 20 miljarder. Ändå har den på något märkligt sätt blivit 46 miljarder i Dagens Industri.

 

Men ATG centralt använder 20 miljarder. Den direkta omsättningen. Men samtidigt kommunicerar de 30 000 jobb, som inte är direkta jobb utan den maximalt tänkbara inkl inducerande. 

 

I hästrapporten kan man läsa att ATG 2002 hävdade 40 000 jobb så det går i alla fall åt rätt håll….

 

Vad gäller omsättningen på 20 miljarder kommer hälften av själva spelandet. Det är visserligen pengar in men inte för att anställda producerar värde utan för att privatpersoner lägger skattade pengar på något som i majoriten av gångerna blir förlust för dem, eller vinst för bolaget ATG beroende på hur man ser det. 

500 tjänster finns totalt hos ATG så 9 000 jobb är utanför. 

Om man jämför med lantbruket så omsätter den sektorn enligt rapporten 40  miljarder med en sysselsättning på 43 500 personer.

 

ATG lägger som sagt en hel del på opinionsbildning varje år.

De omsätter 12 miljarder enligt senaste bokslutet.  I de senaste boksluten finns inga marknadsföringskostnader men i årsredovisningen för 2012 finns de specificerade. De omsatte ungefär samma och det finns åtminstone inget som tyder på att de dragit ner aktiviteten, snarare tvärtom. Deras satsning på exempelvis hästen Vinnie och all TV-reklam med honom visar på en aktiv närvaro i kombination med höga produktionskostnader. 

Moderbolaget ATG la 2012 hela 339 miljoner kronor på Marknadsföring och media, i vilken även opinionsbildning förmodligen ligger.

 

Vinnie har en serie i reklamfilmsformat, lex ICA kan man säga som var först med att bygga upp långsiktiga karaktärer som reklam. Tele 2 har Frank the Sheep just nu, ATG har Vinnie. 

De har både hemsidan vinnie.se, gillahäst.se och den stora Facebookgruppen Gilla häst, som har nästan 20 000 gilla men inte är jättetydliga med att det är ATG (det står först i rutan OM), Facebookgruppen Vinnie the Dreamer som har nästab 55 000 gilla etc. 

 

Sedan många år satsar ATG stort på Almedalen och har varje år ett politikerlopp på Gotland i samband med politikerveckan. I år hade man dock flyttat och tidigarelagt det till Solvalla. 

 

Nedan ser vi moderata riksdagsledamoten Olof Lavesson från hans öppna Instagram, som deltagare just i årets politikerlopp.

 

Men han är inte den av de riksdagsledamöter som driver travsportens frågor egentligen. Den främsta av dem är moderaten Saila Qvicklund. Hon har i många år skrivit motioner om travsporten och drivit den frågan hårt. 

 

Hennes engagemang är lättare att förstå när man vet att maken är travbanechef i Östersund. 

 

En annan som drivit travfrågan hårt i riksdagen och sedemera i regeringen är före detta jordbruksminister Eskil Erlandsson.

I en artikel i Fokus från 2007 pratar han om hästar som ett intresse. 

 

Men det är inte bara ett intresse.

2003 var han ordförande för Svenska Hästavelsförbundet.

I egenskap av det satt han i styrelsen för Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande (HNS), som bildades av ATG och LRF 1991.

 

HNS grundades av LRF och ATG efter den statliga Hästsportutredningen för ”att hantera frågor av riksintresse inom hästnäringen”. Där bevarande ATGs privilegierade ställning på marknaden förmodligen ingick, eftersom de finansierar stiftelsen.

 

För övrigt kan man hitta en skuld på 13 miljoner kronor till just HNS i ATG:s årsredovisning för 2015.

 

HNS visar sig syssla en hel del med just opinionsbildning. 

 

Under ”Detta vill hästnäringen ändra på” står allra först……villkoren för spel på hästar. ATG är ju grundare, huvudman och finansiär till stiftelsen, som garanterat även får skattebidrag.

Och högst upp på dagordningen är alltså att lobba för ATG.

 

Men att sitta med flera hattar har även Eskil Erlandsson gjort. För när han var jordbruksminister satt han fortfarande kvar som ordförande för Svensk Hästavel. Sedan la han fram en proposition som byggde på allt som SH önskade, och de var även remissinstans. 

Själv tyckte Erlandsson att kritiken var obefogad och han tänkte sitta kvar. För viktigast är ju ändå att hästnäringen får så mycket inflytande som möjligt. 

 

Så här jobbar flera inom ATG. 

Till exempel Johan Carlsson.

Han är generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, som är remissinstans för allt som rör spel i Sverige. Eftersom främsta skälet till att ha ett monopol anförs till ”folkhälsa”, det vill säga bara svenska staten kan ”ta ansvar” och kolla leg, ha anti-missbruksarbete etc. 

Eller så är monopolet bara ett sätt för staten att fixa en extra pengakran. Vilket monopol oftast är (inte alltid, även höger som jag tycker att försvar, polis etc kan vara monopolverksamhet).

 

Samtidigt sitter Johan Carlsson i styrelsen för det privata företaget ATG.

Han hävdar själv att bara sitter där i egenskap av just GD för Folkhälsoinsitutet men det är något han hittat på själv för tittar man på styrelsen för ATG 2013 sitter ingen GD för Folkhälsoinsitutet där.

Han sitter där för att de ville att just han skulle sitta där. Kanske för att man tänkte sig att man kunde få fördelar för att Folkhälsomyndigheten är remissinstans?

 

Och tänka sig, det fick man också.

För när ATG sökte nytt tillstånd 2015, som de måste göra, var Folkhälsoinstitutet som vanligt remissinstans. 

 

Därför valde Johan Carlsson, Generaldirektören att släppa fram Johan Carlsson, styrelseledamot i ATG och sköta stora delar av remissvaret helt själv. 

 

Marcus Persson, som skriver ledare för Östersundsposten (där finns ligger travbanan som Saila Qvicklunds man chefar över), skrev bland annat om hur märkligt positivt svaret var. 

 

Johan Carlsson sitter för övrigt i fler styrelser. Bland annat i Stiftelsen för Hästforskning, och där sitter han plötsligt inte alls som representant för Folkhälsomyndigheten utan från ATG.

Svårt med alla hattar att hålla reda på. 

 

Andra spelbolag reagerade givetvis, och anmälde Carlsson för jäv. 

 

Så här ser det ut. Tyvärr. 

Staten (läs socialdemokraterna med Palme i spetsen) tyckte att just totto-branschen var särskilt ömmande, när varv efter varv fick lägga ner, Saab forfarande sålde dåligt och textilindustrin la ner en efter en men de fick vila i frid. Spel  på hästar däremot, det kändes mer angeläget. 

Så ATG fick undantag. Och det undantaget i monopolet har de förvaltat väl måste man säga.

De är otroligt skickliga på att få folk att spela – 12 miljarder per år i intäkter – och nästla sig in hos politiker från vänster till höger. 

Enda syftet är att ATG fortsatt ska få gräddfil. De försöker utmåla utländska bolag som skurken men i själva verket opererar ju de på en marknad helt skapad bara för dem.  Det är de som kör i den gräddfil de vill utmåla andra bolag att köra i. Så ser nämligen ett monopol ut.  Lätt att sitta inne och kissa ut, som man brukar säga. 

Utländska bolag hotar 30 000 jobb, brukar det heta och de har via stora opinionsbildningssatsningar på allt ifrån ren PR till en uppsjö av lobbyistträffar ordnade av såväl dem själva som någon av alla de andra aktörerna i branschen och som ATG kontrollerar, exempelvis HNS, lyckats trumma in budskapet.

Trots att det handlar om 9 500 jobb direkt. Men bara 500 på själva ATG. 

Om man lät andra konkurrera på exakt samma villkor som ATG skulle gissningsvis mycket få jobb försvinna. Kanske några på själva ATG då. Efterfrågan på att spela på hästar kan nämligen tillfredsställas av fler.

Under tiden jobbar ATG vidare på med finurliga upplägg. Och jäv.

 

Smuts

Det är något mycket underligt som pågår just nu i debatten. Det började redan i vintras, efter att Socialdemokraterna infört hårdare invandringspolitik än Sverigedemokraterna har i sitt partiprogram. 

En fullständigt självinsiktslös kombination av fri fabluering och en femårings sätt att skylla ifrån sig. 

Aftonbladet Ledare har tagit täten, vilket är logiskt eftersom det är under dem det bottenlösa slukhålet av gränslöst skitkastanden, byggts.&nbnbsp;

Idag skrev Anders Lindberg en krönika om ”negative campaigning” och använder den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali som exempel. 

Jag länkar inte till AB ledare av princip utan ni får googla. 

Moderaterna är mästare i denna konst

Det här här jag vill ta en paus för ett asgarv. För ingen kunde vara mer fel. De som tagit kampanjgreppet från USA och in i Sverige är Lindbergs parti Socialdemokraterna. 

Jag ska ge er ett av de bästa exemplen som nästan slutade med åtal för Lindberg själv. 

2006 briserade en skandal, från SSU via media och in i högkvarteret. En ombudsman inom SSU låg bakom en kampanj där Reinfeldt utmålades som pedofil. Mannen var Tobias Gerdås, som fram till nyligen jobbade med socaila medier på LO och

 

Den 27 oktober 2014 fick han det jobbet men har hade då arbetat åt LO sedan 2008. I mars skickades pressmeddelande ut att han fått tjänsten som politisk sakkunnig åt gymnasieminister Hadzialic.  

 

Men 2006 var Gerdås regionombudsman för SSU i Stockholms län och hade som 22-åring 8 kommuner under sig på totalt 3 600 medlemmar enligt uppgifterna 2006. Men han hade också enligt en artikel i Expressen ansvar för SSU:s satsning ”Grupp 06”. Han var en person med mycket makt inom SSU.

På bloggen ”Rättvis och balanserad” hade Gerdås publicerat blogginlägg där bilder på Reinfeldt fanns, med rubriken ”Rösta på din pedofil”. Som var ett slags lågt svar på Moderaternas kampanj ”Rösta på din lärare”, ”Rösta på din sjuksköterska” etc. 

 

Strax innan de blogginäggen hade en serie publcerats i SSU:s tidning Frihet där kapitalister utmålades som pedofiler. 

 

Anders Lindberg jobbade vid denna tidpunkt på Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68 , under en person som hette Mats Lindström som även Gerdås rapporterade till. 

Pedofil-skandalen var dock inte den enda skandalen vintern 2006, som istället inleddes med nyheten att mystiska mail skickats från Sveavägen 68 till landets nyhetsredaktioner med påståenden att paret Reinfeldt skulle ha anlitat svart arbetskraft i sin villa i Täby. 

Det visade sig att Mats Lindström var personen som skickat smutskastningsmailen. 

Den 27 februari 2006 skrev SVT att Reinfeldt polisanmält händelsen. 

 

En av Lindbergs arbetsuppgifter enligt en artikel i Aftonbladet den 1 mars 2006, när Persson krävde att Marita Ulvskog skulle avbryta semestern för att reda ut soppan, var att ansvara för ”spionerna”.

Deras jobb var kort och gott att gräva fram info om motståndarna, inklusive skit. 

 

Lindberg misstänktes också ha skickat förtalsmail och tvingades den 31 mars 2006 att ”ta tjänstledigt” utan löneavdrag och inte återvända förrän efter valet. Efter valet började han på Aftonbladet. 

 

Givetvis sankionerades Gerdås kampanj i SSU av bland annat Lindström och Lindberg. Skandalen blev efter mailskandalen strax innan en för stor belastning och Lindberg fick gå. På grund av ”negative campaigning” på en nivå långt ifrån dagens debattklimat. 

För vad kallar man annars att utmåla motståndaren som pedofil eller att skicka falska mail till media med påståenden om svart arbetskraft?

Nog för att Aftonbladet Ledare gjort det till sitt signum att kasta sten i glashus från väldigt höga hästar men detta tar väl ändå nästan priset?

 

LO-certifierat kaffe

Jag skrev redan 2014 om Fairtrade men i veckan läste jag att vänstermajoriteten i Stockholm stad nu gjort Stockholm till en Fairt Trade City. 

Det är redan 72 kommuner som gått på den här ”diplomeringen”:
 

Piteå, Lund, Örebro, Gnosjö, Borås, Kalmar, Ludvika, Hallsberg, Linköping, Jönköping, Nässjö, Trollhättan, Södertälje, Kumla, Forshaga, Sigtuna, Botkyrka, Ängelholm. Söderköping, Hammarö, Mark, Härryda, Boxholm, Landskrona, Malmö, Gotland, Tranås, Västerås, Emmaboda, Kil, Eda, Askersund, Eskilstuna, Kristinehamn, Fagersta, Härnösand, Sundbyberg, Ljungby, Umeå, Ystad, Trelleborg, Hörby, Skurup, Norrköping, Karlstad, Haparanda, Strömstad, Lidköping, Lomma, Öckerö, Österstund, Allingsås, Göteborg, Helsingborg, Lerum, Luleå, Munkfors, Säffle, Töreboda, Uddevalla, Vänersborg, Växjö, Kristianstad, Uppsala, Mjölby, Vara, Vetlanda, Ale, Ronneby, Avesta, Sunne, Värnamo, Borlänge.
 

När man läser detta som stockholmare ska det kännas härligt i magen av att bli nämnd i samma mening som stora städer som London, är tanken. Ännu härligare känns det säkert om man bor i Mark eller Töreboda kan jag tänka mig. 

Jag kommer lite längre ner gå igenom exakt vad som krävs för att bli ”city”, först går jag igenom vad det här egentligen är. 

Fairtrade har nämligen samma image som Miljöpartiet hade, innan glorian halkade ner. 

Fairtrade vill gott.

Att fattigare bönder i tredje världen blir mindre fattiga etc genom att du som proppmätt vit medelklass med dåligt världssamvete men utan intentioner att göra något jobbigt och uppoffrande lätt bara kan betala lite mer för den runda symbolen på kaffet och bananerna och vips, är samvetet rent igen. Lätt som en plätt.

Det är bara det att Fairtrade inte alls är altruistiska godhetsapostlar som bara vill göra jorden bättre.

De är professionella opinionsbildare från LO allihop.

Och de jobbar för det LO alltid jobbat för – deras version av vad bra arbetsvillkor är. De ägs av LO, får pengar av LO, styrs av folk från LO och eftersom LO och S är två grenar på samma träd, sitter har de sina bundsförvanter i regeringen.

Faitrade är en inofficiell del av arbetarrörelsen och opinionsbildar för LO. 

Som jag tidigare skrivit om består Fairtrade av två delar: ett aktiebolag och en förening. Det är föreningen som jobbar med opinionsbildningen och alltså de man ofta menar när man pratar om Fairtrade Sverige, bland annat var det där Alice Bah Kuhnke var generalsekreterare när det hette Rättvisemärkt. 

Så här ser nämligen den aktuella styrelsen för föreningen Fairtrade Sverige ut idag:

 

Tobias Baudin är som ni vet vice ordförande för LO och kandiderar som ordförande för Kommunal nu när Anneli Nordström tvingades avgå efter skandalerna i vintras. 

Ordförande för föreningen är Per Grankvist, som är föreläsare om bland annat engagemang och anlitas flitigt av arbetarrörelsen. Han har bland annat medverkat i en antologi om folkrörelsen av sossetankesmedjan Tiden. 

Anna Nilsson är ledamot av fackförbundet Visions förbundsstyrelse, där Annika Strandhäll var ordförande innan hon blev minister. 

Kent Johansson är enda undantaget här. Han är centerpartist och satt för C i Europaparlamentet innan Fredrick Federley kryssade sig förbi honom i valet 2014. 

Katarina Andersson är insamlingschef för biståndsorganisationen We Effect, som är KF:s egen organisation. En del av gamla arbetarrörelsen alltså. 

Per Söderberg arbetar med internationell arbete i Svenska Kyrkan, som också äger Fairtrade ihop med LO. 

Minna Hellman är pressekreterare på Konsumentföreningen Stockholm, som är huvudägare av Coop. Ytterligare en del av arbetarrörelsen alltså. 

Eva-Maria Munck arbetar på Kyrka för Fairtrade, en del av Svenska Kyrkan. 

Bertil Högberg är bland annat föreläsare på Röda Korsets folkhögskola, om Fairtrade. 

Som ni ser tar Fairtrade inga risker alls att de ska ha någon i styrelsen som inte tycker exakt som LO och socialdemokraterna, förutom Kent som får ses som någon typ av borgerlig alibi vilket ändå hedrar dem på något sätt kan jag tycka. 

När man ser valberedningens sammansättning 2013 och 2014 klarnar allt ännu mer: LO och Svenska kyrkan (ägarna), Konsumentföreningen Stockholm och Ulrika Knutsson, som arbetar på Åsa folkhögskola. Den folkhögskolan kommer liksom Röda Korset att dyka upp igen i dessa sammanhang.

Marie Linder, tidigare LO och numera förbundsordförande för Hyresgästföreningen, satt i valberedningen 2014 (enligt verksamhetsberättelsen) och titta där, dök ännu en gammal del av arbetarrörelsen upp. 
 

Det är ingen slump att två folkhögskolor finns representerade här och jag ska strax förklara varför. 

 Röda Korsets Folkhögskola i Skärholmen fick 2016 bidrag från statliga Folkbildningsrådet på nästan 9 miljoner kronor. De får bidrag varje år.

 

En del av detta statsbidrag har Fairtrade lyckats få indirekt, för Röda korsets folkhögkola har en distanskurs i just Fairtrade.

Snyggt opinionsarbete måste jag säga. Det är som om Motormännens Riksförbund skulle fått en egen kurs någonstans i vikten av att köra och äga minst en bil. 

Studier på folkhögskolor är studiemedelsberättigade, så skattebetalarna får till viss del även betala för studenterna på Fairtrade-kursen, inte bara för själva kursen. En kurs man kan tycka Fairtrade själva borde ordna. 

 

Kursen genomförs dock officiellt i samarbete med Nätverket Rättvis Handel, som också finansieras av fackföreningsrörelsen.

 

Nätverket Rättvis Handel är alltså någon typ av paraplyorganisation för fackföreningsrörelsens och kyrkans olika initiativ, bland annat. Ihop med andra vänsterorganisationer. 

Vilka är då medlemmar?

Givetvis Fairtrade. En annan medlem är Fair Action, som tidigare hette Fair Trade Center och de lever också på bidrag från bland annat LO, via LO-TCO biståndsnämnd. 

 

Andra organisationer man hittar i Nätverket Rättvis Handel är Afrikagrupperna, ABF, Sensus, Svenska Kyrkan, Röda Korsets Folkhögskola och Åsa Folkhögskola.

 

Åsa Folkhögskola råkar som av en händelse vara den andra folkhögskolan i landet som ger en fairtrade-kurs, och där jobbar Ulrika Knutsson, som sitter i Fairtrades valberedning. 

De får ännu mer bidrag från Folkbildningsrådet än Röda Korset. Hela 11,8 miljoner kronor, och en liten del av detta läggs alltså på gratis opinionsbildning för Fairtrade via en studiemedelsberättigad distanskurs, ledd av en av föreningen Fairtrades förtrogna.

Samma personer på alla stolar. Många i arbetarrörelsen är mycket praktiskt lagda på det sättet. 

 

Men det är inte bara studiemedelsberättigade vuxna på folkhögskola som Fairtrade lyckas indoktrinera med kurser. 

De har även skolmaterial. Som vänder sig till så små barn som på dagis. 

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli, som det gamla ordspråket lyder. 

 

I materialet till 13 – 15 åringar hävdar Fairtrade i skolmaterialet att de är oberoende. Inte en rad om att de ägs av LO och Svenska Kyrkan. Varför inte vara ärlig med det?

 

Där får 13-åringarna möjlighet att till exempel svara på den här frågan, en version om storkapitalets ansvar för fattigdomen. 

 

Enligt föreningens verksamhetsberättelse för 2015 så har de sedan 2011 fått statliga bidrag av Konsumentverket, parallellt med pengar från Arvsfonden, för att kunna ta fram indoktrineringsmaterialet till 2-5 åringarna på dagis, och äldre barn i skolan. 

 

I årsredovisningen kan man också läsa att Sverige har den allra största tillväxten inom Fairtrade-märkt bland de etablerade marknaderna. 

 

Det är egentligen inte särskilt konstigt. För föreningen Fairtrade är mycket skickliga opinionsbildare. 

Och eftersom de sedan de bytte namn från med LO-klingande Rättvisemärkt till Fairtrade för att uppgå i den internationella organisationens varumärke seglar de också under någon typ av falsk flagg av oberoende, fast deras enda syfte är att opinionsbilda för LO.

Något Svenska Kyrkan som äger den andra hälften verkar tycka är okej eftersom Jesus tydligen var sosse, enligt uppgift från LO:s politiska gren Socialdemokraterna 

Föreningen Fairtrade har medlemmar. Som ni kan se domineras medlemslistan av arbetarrörelsen. 

ABF, Coop, SSR, Handels, Byggnads, Seko, Unga Örnar, PRO, Kommunal, Vision, We Effect, Konsumentföreningen Stockholm och Socialdemokrater för tro och solidaritet (Ulf Bjerelds organisation alltså), till exempel.

 

Jag har som sagt skrivit tidigare om Fairtrade och gjorde då bilden nedan för att illustrera deras smarta affärsupplägg. 

För de har en ideell förening som jobbar mot politiker och allmänhet med opinionsbildning, delvis finansierade av skattebidrag, för att öka efterfrågan på Fairtrade-produkter, som drivs av både efterfrågan på märkning från producenter och efterfrågan av produkter av konsument.

Sedan har de ett aktiebolag som kapitalierar på intäkterna den ideella föreningen bygger. Det är aktiebolaget som sedan säljer licenser till märkning. På detta sättet kan de ackumulera intäkterna och behålla dem samtidigt som de kan vigga pengar av skattebetalarna för att bedriva LO-opinionsbildning. 

 

Styrelsen för aktiebolaget Fairtrade AB, som tar samtliga intäkter som Fairtrade Sverige bygger upp genom sin skattefinansierade sälj- och opinionsbildningstrategi, består av LO:s fd ordförande Vanja Lundby Vedin, som suttit flera år.

I styrelsen sitter även LO-controllersn Erik Spernaes. Och Per Söderberg från Svenska Kyrkan, som även sitter i föreningen Fairtrades styrlse. 

VD:n för bolaget heter Morgan Zerne. 

 

Lundby Vedin är för övrigt intressant på flera sätt.

Hon var ju LO-ordförande men hennes fem styrelseengagemang är Trossamfundet Svenska Kyrkan, Svenska Kyrkans Förvaltnings AB och Svenska Kyrkans Utbildning AB, vid sidan om Berling Media och just Fairtrade AB. 

Detta bekräftar ännu mer än tidigare hur nära banden är mellan Svenska Kyrkan och arbetarrörelsen faktiskt. 

Jag ringde även och kollade hennes taxerade inkomst. Hon tjänar bra för att vara pensionerad LO-ordförande och styrelseproffs – 1 091 900 kronor drog hon in taxeringsåret 2014.

En månadsinkomst på 90 991 kronor per månad. Lika mycket som LO:s nuvarande ordförande tjänar alltså. 

 

Det går jättebra för bolaget Fairtrade.

De omsatte 22,2 miljoner kronor 2014 och gjorde 1,7 miljoner i vinst. De har hela 17 miljoner i totalt fritt eget kapital hittills.

Som ni kan se utgör licensintäkterna, det vill säga den summa som producenter av produkter från betala till Fairtrade AB för att få sätta på märket på sina produkter, majoriteten av intäkterna. 

De har också ökat sin omsättning rejält varje år. 

Mellan 2013 och 2014 ökade intäkterna med 22 %. Mellan 2012 och 2013 ökade de med 24 %. Sedan 2008 har Fairtrade AB lyckads öka omsättningen med ofattbara 120 %. 

De skulle kunna ha utsetts till Di-gasell nästan. 

 

Samtidigt lever alltså föreningen på bidrag. De drog in 8,3 miljoner 2014 men då fick de bara in 930 000 på medlemsavgifter. Under ”Gåvor” redovisas de 3 miljoner kronor de fått av aktiebolaget. Så trots att att aktiebolaget ger dem 3 miljoner gjorde aktiebolaget ändå nästan 2 miljoner kronor i vinst. 

2,3 miljoner fick de direkt från LO-TCO biståndsnämnd och nästan 1,3 miljoner kronor fick de av skattebetalarna.

 

Och inte undra på att det går bra, nu är Fairtrade-ägarnas politiska gren utgör regering och dessutom styr många kommuner  landet. Till exempel Stockholm. Ju fler städer som söker diplomering, desto mer ökar efterfrågan på produkter och licenser och desto mer intäkter itll Fairtrade AB.

Följande kriterier har Fairtrade för att en stad ska kunna ”diplomeras” till Faitrade City:

  • Kommunen lovar att upphandla Fairtrade-produkter i sina egna upphandlingar (driver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)
  • En ”styrgrupp” tillsätts, där Fairtrade ingår
  • -Kommunen förbinder sig att de privata företag som säljer saker i kommunen SKA erbjuda ett visst sortiment av Fairtrade-produkter (driver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)
  • Ett visst antal lokala arbetsplatser SKA servera Fairtrade-märkta produkter (driver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)
  • Styrgruppens uppdrag är att ”arbeta aktivt med lokalt informationsarbete om rättvis handel (gratis opinionsbildning för Faitradedriver efterfrågan på produkter och licenser = intäkter till Faritrade AB)

 

Med en kulturminister som varit generalsekreterare för Faitrade i en regering med socialdemokrater, vars fackliga gren ÄGER Fairtrade, samt sitter i styrelserna, är det naturliga att kräva att även hela landet Sverige ska ”rättvisemärkas” och bli världens första Fairtrade Nation. 

Lösa flyktingkris, bostadskris, skolkris och annat är nämligen trist. Ge frikort till gamla kompisar desto roligare. 

 

Det är ungefär de har tänkt att det ska fungera som jag tolkar det. 

 

Men Fairtrade har fler planer. Nu när vänsterregeringen satsat alla kort på offentlig upphandling, för att gynna sina kompisar i LO som måste få betalt för alla miljoner de skickat in i S, är inte de dummare än så än att haka på. 

Så Fairtrade tog initiativ till projektet #ModUpp2020 för att få sossarna att inkludera krav på Fairtrade när reglerna för offentlig upphandling görs om och en myndighet skapas. 

När de nu ändå ska gå in och kräva kollektivavtal och annat kan de ju även kräva Fairtrade, är deras idé. Förstå hur mycket licensintäkterna skulle öka om detta skulle lyckas. Att alla kommuner och landsting och hela staten MÅSTE handla Fairtrade. 

 

Så de tog bland annat fram en rapport, tillsammans med bland annat Naturskyddsföreningen och TCO-bolaget TCO Development. Oväntat kommer rapporten fram till att de 600 miljarder kronor den offentliga marknaden beräknas omsätta utgör en mycket lukrativ marknad även för att kunna tvinga all offentlig upphandling att köpa LO-certifierade produkter. 

 

Och se där, vem som dyker upp i texten, under titeln ”miljöforskare”, om inte Naturskyddsföreningens före detta ordförande Mikael Karlsson, som även har mycket nära relationer med partiledningen för Miljöpartiet. Som råkar sitta i regeringen. 

 

Den 11 april skrev gruppen en debattartikel av rapporten i Dagens Samhälle. 

 

Bland de som undertecknade kraven på att Shekarabi och vänsterregeringen inkluderar LO-certifierade produkter i sin digra kravlista på offentlig upphandling finns generalsekreteraren för Fairtrade.

 

Rättvisemärkt är alltså LO. Men fungerar den där certifieringen av produkter som ska göra att fattiga bönder blir mindre fattiga då?

Såklart den inte gör.

Eftersom den sätter marknadsekonomiska spelregler ur spel. Och precis som allt sådant fungerar den inte. Till exempel att den avgift det kostar att vara Fairtrade-odlare äter upp det extra pris de kan få för produkten så att det blir ett nollsummespel. Eller att systemet premierar dåliga kaffebönor eftersom de får priset för Fairtrade oavsett kvalitet och dumpar därmed de sämsta bönorna i Fairtrade-kaffet för att sälja de bättre bönorna på fria marknaden där priset är högre. 

Enligt en artikel i Huffington Post, som refererar till en studie som gjorts på Harvard, finns det minst tio anledningar till varför Fairtrade är en kass idé. De har studerat Costa Rica och funnit att det finns inga förbättringar för odlarnas barns utbildning, inga postivia effekter för arbetarnas villkor och negativ effekt för icke utbildade kaffe-odlares barn, de med lägst utbildningsnivå bland vuxna. Det finns helt enkelt inget som visar att just Fairtrade-odlare skulle ha bättre liv och vilkor än de odlare som inte är det. 

Faktum är att det finns konsensun bland utvecklingsekonomer som indikerar att fairtrade-kaffe är ett av de MINST effektiva medlen för att reducera fattigdom i utvecklingsländer. 

Vi borde uppmuntra fattiga att producera mindre kaffe, inte mer. För så hålls priset uppe men genom Fairtrade sätter man som sagt marknadsmekanismer ur spel genom att de får en fast summa för bönorna, vilket gör att produktionen ökar och marknadspriset därmed faller. Mikrolån som uppmuntrar kaffeodlare att starta andra typer av företag är dessutom betydligt bättre väg om man vill lyfta folk ur fattigdom. 

 

Så Fairtrade har lyckats bli en gren av LO som gör samma sak som LO men inga konsumenter kopplar ihop dem.

Istället har de fått representera pur godhet som vill rädda världen. Kan man bli skickligare som politisk opinionsbildare för arbetarrörelsen? Well played säger jag. 

Trots att forskning gång på gång visar att Faritrade är ett värdelöst sätt att bota fattigdom på växer märkningen och LO tjänar mer och mer pengar för varje år. 

För de har dessutom lyckats bygga upp ett företag som omsätter 22 miljoner kronor och växer med över 20 % per år. Och bättre lär det bli

Dessutom jobbar de som arbetarrörelsen alltid gjort: genom politisk indoktrinering av förskolebarn och barn mellan 13 och 17 år, sanktionerat av pengar från statliga Konsumentverket.

Genom aktivt lobbyarbete mot regeringen via projektet #MotUpp2020 lobbar de nu för att få in krav på Fairtrade i offentlig upphandling, samt försöka få regeringen att ”diplomera” hela landet som Faritrade Nation.

Allt syftar till att bara på ett annat, dolt sätt, föra fram ägaren LO:s vanliga frågor. 

Där föreningen bedriver lobbyarbete och opinoinsbildning, och indoktrinerar barn, dopade på bidrag samtidgit som föreningen bygger på sitt fria egna kapital med miljontals kronor varje år. Vilket går rätt ner som buffert till ägarna LO och Svenska Kyrkan (vars bolag bland annat styrs av fd LO-ordföranden) att när som helst plocka ut. 

Det är bara att säga grattis till denna snillrika LO-certifieringsverksamhet. 

Med en regering som sitter i knät är det dubbelt grattis. 

 

Noll jobb

Det är vanligt att politiker låtsas att det är de som fixar jobb. Det har politiker alltid gjort, oavsett politisk färg. Men extra mycket låtsas vänstern, eftersom de samtidigt har ett inbyggt motstånd och förakt mot företag. Även om högerpartierna också gärna låtsas att det är de som fixar jobb ligger det i borgerlighetens innersta att samtidigt arbeta för företagen.

Nuvarande regering gick till val, och har fortfarande, målet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet av EU-länderna 2020. Även om det målet smart nog är relativt, så är bara alla andra sämre än idag lyckas vi utan att ha gjort något alls. 

En av deras stora reformer var traineejobben. 30 000 trainee-jobb skulle hjälpa till att fixa arbetslösheten. 

Vad blev det det?

Enligt en intervju med Ylva Johansson i tidningen Arbetet från 12 februari 2016 hade då 47 personer fått ett traineejobb. Bara 361 personer hade skrivit utbildningskontrakt. 
 

Förra året satsades det 380 miljoner kronor på utbildningskontraktet i vårbudgeten. Resultatet på 361 personer känns alltså lite klent. 

 

Målsättningen från 32 000 backade visserligen regeringen ifrån redan förra året, så den aktuella målsättningen är 590 stycken i år. Bara 543 kvar i år alltså för att uppnå målet. 

 

En av vårens budgetsatsningar på arbetsmarknad är på sociala företag. Regeringen satsar 60 miljoner kronor. 

 

Det finns ca 1 miljon företag i Sverige. Hur många är då sociala? Enligt sajten www.socialtföretagande.eu och andra källor jag hittat finns det ca 300 sociala företag i Sverige idag. De växer med 60-70 företag per år och för detta ska alltså regeringen satsa 60 miljoner kronor. Har de tänkt sig 1 miljon kronor per företag? Oklart. 

 

Men inga politiker skapar jobb. Det gör företag. Det politiker kan göra är att antingen se till att företagen har så goda förutsättningar som möjligt att växa och vilja anställa. Eller göra det billigare att anställa, till exempel med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 

Idag finns det följande stöd att söka som arbetsgivare: nystartsjobb, yrkesintroduktion, särskilt anställningsstöd, instegsjobb, traineejobb, extratjänst, lönebidrag, praktikant. 

 

Enligt en artikel i DN den 16 januari 2015 satsas det 20 miljarder per år av budgeten i olika anställningsstöd. Det är en avsevärd summa pengar som går till att skattebetalarna betalar olika arbetsgivare, inte bara privata utan även offentliga, för att folk ska jobba där. 

 

Enligt samma artikel har 150 000 enkla jobb försvunnit från landet sedan 2000, samtidigt som gruppen utan gymnasiebetyg ökat. Mycket på grund av den höga invandringen. 

 

Enligt Arbetsförmedlingens senaste årsredovisning ökade antalet inskrivna med högst förgymnasial utbildning 2015, vilket nu motsvarar 31 % av alla inskrivna. Hälften av dessa har inte ens en utbildning som motsvarar vår grundskola. 

 

De skriver vidare att av deltagarna i etableringsuppdraget uppgår nu 51 % som har utbildningsnivå på högst förgymnasial nivå. 

 

Det är som ni kan se ungefär samma antal personer inskrivna 2015 som 2013, skillnaden är att gruppen nyanlända och utomeuropeiskt födda ökar. 

 

En av dessa former är yrkesintroduktionen. Bara den kostade 85 miljoner sedan den infördes enligt en utvärdering Statskontoret gjorde

 

Även här är målet 30 000 anställningar, men det bidde inte så många som man tänkt. Bara
1 432 personer har haft denna typ av subvention än så länge, till en total kostnad på 59 000 kronor per person. 

 

Instegsjobb är en annan av åtgärderna. Även här går det alltså trögt. Som bäst har 3 000 personer haft instegsjobb. 

 

Men skam den som ger sig.

Så regeringen hittar på ännu än form av stödjobb – beredskapsjobb. Eller, det är snarare en gammal reform de dammat av. Deras plan är att det ska bli 5 000 sådana. 

Om de kommer leverera procentuellt samma resultat som traineejobben (47 av 32 000) kan vi se fram emot hela 7,3 beredskapsjobb under 2015. 

 

Så vi kan alltså konstatera två saker: regeringen har inga andra idéer än att införa fler åtgärder till den flora av åtgärder som redan inte fungerar, och de har ingen politik för företagen över huvudtaget.

För samtidigt som deras paradreform traineejobben, som lagts till alla de subventioner som redan finns, genererat 47 jobb, satsar regeringen på att ännu färre företag vill anställa. 

De har nämligen tänkt att införa utökat sjuklöneansvar för företagen. Som om de två veckor de redan har inte räcker. 

I valrörelsen lät det dock annorlunda. Då ville Stefan Löfven ta bort den andra sjuklöneveckan. Från en artikel i Arbetet med rubriken ”Löfven behåller fokuset på företagagen” från 2012 ville han satsa 1,5 miljarder på att slopa sjuklöneveckan för att få folk att våga anställa. 

 

Småföretagarnas Riksförbund gjorde en enkät i valrörelsen 2014, där över 40 % av deras medlemmar sa att de skulle anställa om sjuklöneansvaret skulle slopas. 

 

Men i likhet med allt sittande regering gjort är alltså löften inte värda något alls, de är bara ett medel för att ta makten. Så nu tänker regeringen inte alls ta bort sjuklöneansvaret för att företag ska vilja anställa mer. 

Istället ska de tvingas betala 25 % av sjuklönen för långtidssjukskrivna.  Det här har sossarna tänkt ska öka suget efter att anställa fler, framför allt folk som varit sjukskrivna tidigare kommer ju stiga enormt i efterfrågan. 

 

Studio Ett sammanfattade det hela med en träffande rubrik: 

”Nu får chefen ta hand om mig”

Eller som jag skulle säga: 

”Chefen betalar”

 

Det är företag som skapar jobb. Inte politiker. Men de politiker vi har är inte ens lite intresserade av att öka företagens vilja och möjlighet att anställa fler. Istället är lösningen hitte-på-jobb som inte funkade förut och inte kommer funka nu. 

Vi kommer behöva 460 000 nya jobb om alla som idag saknar jobb och som kommer att komma ut i arbetslivet ska kunna jobba. Om vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 snarare. Vilket inte är noll arbetslöshet. 

 

Men medan Innovationsrådet sitter och dricker kaffe med Löfven och hans fyra industrikanslers gnuggar geniknölarna de möten de har per halvår, och medan Ylva Johansson är fullt upptagen med att hitta på nya låtsasjobb, så kommer antalet arbetslösa öka. För varje år. Eftersom vi har en hög invandring, det är bara att kolla på de officiella siffror som finns. 

Och kön mellan Göteborg och Malmö kommer att växa. 

Kanske Stefan Löfvens Framtidsminister kan berätta hur det kommer funka med beredskapsjobben och de andra låtsas-jobben? Bota arbetslösheten är nog däremot helt uteslutet. 

Nu när taket i sjukförsäkringen är borta kan jag tänka mig att det ligger nära till hands att göra som den förra sosse-regeringen: skyffla över folk från arbetslöshetsstatistiken till sjukförsäkringen. Så vi kan låtsas att arbetslösheten sjunker. Då förtidspensionerades tiotusentals personer per år. 

Ska vi ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 måste vi byta regering.

 

Bullshit

Det är många som tycker att Gustav Fridolin kommit lindrigt undan. Han får nu fortsätta som språkrör, om kongressen väljer honom i helgen. 

Man har pratat mycket om vad som gått fel, men en sak som Fridolin är bra på är att prata. Epitetet ”det politiska underbarnet” syftar inte på en extra ordinär intelligens utan att han tidigt utvecklade retoriska färdigheter.

Det vill säga – han är bra på att snacka

Och eftersom det är hans superkraft är det helt naturligt att det är snackandet han hänvisar till i krisen – ”han har inte lyckats nå fram med budskapet”. 

Vi minns alla hans artikel i valrörelsen, den 4 mars 2014 publicerad i Aftonbladet: 

 

När man påminner diverse miljöpartister om den här artikeln har vissa försökt hävda att det inte alls stod så. Att det bara var en rubrik. Några hundra dagar var det inte tal om. 

Men det står ordagrant i artikeln: 

”Idag presenterar vi vad en ny regering skulle kunna göra under sina första 100 dagar”

Det går inte att missförstå.  

 

Vad skulle då Fridolin göra på 100 dagar som utbildningsminister?
 

  • Utarbeta en rekryteringsstrategi med SKL för att rekrytera 10 000 nyanställda i skolan
  • Höja lärarlönerna (10 000 kronor sa han i valrörelsen men siffran nämns inte i artikeln)
  • Ge alla nya lärare ett introduktionsår – en lärare per nyexad lärare
  • Inför ROT-avdrag för skolan
  • Reglera förskolans gruppstorlekar
  • Inför läsa-skriva-räkna-garanti
  • Bemanna skolbibliotek
  • Alla elever i gymnaiset ska läsa minst ett estetiskt ämne
  • Tillkalla en skolkommission
  • Fasa ut tidiga val
  • Påbörja arbetet med att bli kvitt vinstjakten

Ingen liten lista. Som han skulle ha fixat innan den 11 februari 2015.

Vad har han gjort då, nu cirka 580 dagar efter att han tillträdde?

Skolkommissionen är bildad. Och i budgeten i höstan fick lärararna 800 kronor i månaden extra, enligt Skolvärldens uträkning. Skolbiblioteken har fått 15 miljoner extra, hur mycket det räcker till är oklart. Om SKL har en rekryteringsstrategi klar är oklart men den är inledd. På nästan 600 dagar alltså. 

Vad han hann med på 100 dagar vet vi.

Ingenting nämligen. 

En annan sak som han lovat är att besöka alla landets kommuner. 

Den 30 november 2014, alltså efter att han tillträtt som utbildningsminister, stod han på Miljöpartiets kongress och lovade att besöka alla 290 kommuner, med uppmaningen:

”Vi måste jobba tillsammans

 

Jag var nyfiken på hur det gått med de där besöken och mailade Utbildningsdepartementet. 

 

Det visade sig att Fridolin inte alls ville besöka kommunerna när det kom till kritan.

Istället fick hans stab ordna olika regionala träffar dit representanter för alla kommuner var inbjudna. 

Jag frågade då om det fanns något sätt att se om verkligen de flesta kommuner träffat utbildningsministern, som det stod i första mailet. 

Svaret var kort och gott nej, någon deltagarlista hölls inte. Men träffarna var ”välbesökta”. 

 

Jag vet inte vad ni ser men jag ser att Fridolin inte gärna lämnar Stockholms-området.

Intressant nog la ha kommunbesöket på Gotland under Almedalsveckan. Praktiskt. Oklart hur många skolor han kunde träffa veckor efter att sommarlovet inletts för skolorna dock men någon träffade han kanske.  

31 gånger besökte han Stockholm. Eller ”besökte”, han bor ju här. 

Nio gånger pallade han att åka någonstans norr om Uppsala. Han besökte Östra Göinge två gånger. Han är själv från Vittsjö nära Göinge, men vid ett av tillfällena var besöket med anledning av mordet på skolan i Broby, som skedde den 11 januari.

Han har även varit i Hässleholm två gånger, vilket nära hemtrakterna också så fyra gånger av kommunbesöken för skolan förlade han alltså i sin hemmastad. Att lägga till de 31 gångerna han hade möten i sin nuvarande hemmastad Stockholm.

Besöket i Trollhättan den 30 oktober var med anledningen av begravningen av offren för skolattacken i Trollhättan den 22 oktober. 

 

Så även om besöken hade bra anledningar är det ju svårt att förstå varför de satts upp på listan för ”vi måste jobba tillsammans”-besöken. Jag undrar om det är fler besök som satts upp på listan som egentligen har med detta att göra. 

Faktum kvarstår. 

Han lovar att besöka 290 kommuner. När han sedan planerar besöken blir det istället olika möten, de flesta i eller nära Stockholm. Och man tror att alla kommuner deltagit men man vet inte för någon deltagarlista har inte upprättats på ett enda möte. 

Jag tycker att det här verkar vara helt i linje med Fridolins största talang faktiskt. Mycket snack. 

En sak han dock inte verkar särskilt bra på är att leda ett departement. 

Dagens Industri och Expressen rapporterade den 29 april 2016 att missnöjet på departementet är utbrett. 

Jag har mailat registratorn på skolenheten, som Fridolin leder direkt, och fått veta hur många som faktiskt slutat. 

När Fridolin började som departementschef på Utbildningsdepartementet var det 23 anställda på skolenheten, som är hans enhet. 

Idag är det 21 anställda. Trots det har lönekostnaderna ökat från 13,7 miljoner till drygt 14 miljoner kronor, vilket antyder att de som anställts efter hans tillträdande har fått högre löner eftersom de dessutom är 2 personer färre.

Han tyckte uppenbarligen att en assistent inte räckte utan ville ha två. 

 

Under 2015 tog två personer tjänstledigt, vilket är vanligt när man får ett nytt jobb inom statliga världen. Och två tog föräldraledighet. Ytterligare sju personer lämnade skolenheten, varav en chef och resten handläggare. Chefen verkar inte ha ersatts. 

11 personer har alltså lämnat skolenheten sedan 3 oktober 2014.

 

Enligt artikeln i Expressen var förmodligen chefen som slutade Annica Dahl, som ska ha slutat nästan direkt.

Normal personalomsättning är alltså att chefer lämnar i strömhopp med start direkt, och att totalt minst 11 personer lämnar enhet som är 23 personer stor när han tog över?

 

Över lag kan man sammanfatta hela Miljöpartiets politiska gärning med ”mycket snack och lite hockey”. Men allra minst hockey spelar Fridolin. 

 

Myter om socker och annat

Uppdatering längst ner på sidan 160510 efter kommentarer om socker

Gabriel Wikström har knappt hunnit förbjuda cigaretter och snus så mycket det gick den här gången innan han är ute och vevar sin folkhälsobatong mot landets vuxna och myndiga individer.

”Sitta är det farligaste man kan göra

I samma artikel i Aftonbladet pratar Wikström om lagändringar för att få oss att äta mindre socker och röra på oss mer. 

 

Därför känner jag att det nu är dags för att avliva myter igen. 

För det är inte bara inom exempelvis jämställdhetsområdet det florerar sådana, som blivit vedertagen sanning trots brist på stöd i fakta. Inom hälsa och livsmedel kryllar det med dessa. 

Man skulle kunna tro att den som är folkhälsomagister i det här landet kunde bygga sin argumentation på det men så verkar fallet inte vara. 

Ni tror kanske precis som Wikström att vi äter massa mer socker nu än tidigare, rör på oss mindre etc. Ni har alla hört det i massa sammanhang, läst det i olika hurtbulle-tidningar som vill få dig att köpa tidningen, fått det upprepat av olika hälsoprofiler som vill sälja föredrag och PT-timmar via olika inbjudningar från traditionell media.

Men det stämmer inte. 

Vi äter MINDRE socker nu än vi gjorde för 50 år sedan. 

Jag har läst statistik från Jordbruksverket. Rapporten är från 2013 och mäter till 2011 men några dramatiska förändringar i vår livsstil har knappast hänt sedan dess. 

1960 låg sockerkonsumtionen, både direkt och indirekt, på 45 kilo per person och år.

2009 låg den på all time low, med 36 kilo per år. Precis som förra dippen skedde den direkt efter en finanskris, då många blev av med jobbet och därmed också drar in på onödigt. 

2010 var konsumtionen 42 kilo per år. Fortfarande lägre än 1960 alltså. 

 

Tvärtom vad man kan tro givet kafé-utbudet i städerna dricker vi inte heller mer kaffe nu än för 50 år sedan. Konsumtionen är ungefär samma som 1960 men betydligt lägre än på 70-talet. Vi dricker dyrare kaffe bara. 

 

Däremot har konsumtionen av rotfrukter och grönsaker skjutit i höjden, från 15 kilo per person och år till helt otroliga 46 kilo per person och år.

Vi äter alltså idag mer grönsaker och rotfrukter än socker. 

 

Det som hänt vad gäller sockerkonsumtionen är att vi äter betydligt mindre rent socker, en tredjedel av vad vi åt på 60-talet. Istället äter vi sockret i livsmedel idag, som till exempel i sötade drycker och godis. 

Samtidigt dricker vi mindre lättöl och folköl. 

 

Ni har alla hört om det farliga vita mjölet?

Vetemjölet. Som utmålas av vissa som samma typ av gift som socker. De som kan något om livsmedel, det vill säga vetenskapen, håller inte med men så försöker inte heller de skrämma upp folk i onödan för att kränga sin müsli eller vad de nu säljer, som vissa hälsodebattörer vill. 

Men givet att man tror att mjöl är giftigt, då måste man ju minska konsumtionen. 

Hur ser det då ut? Minskar vi konsumtionen?

Ja. Sedan 1960 har konsumtionen av vetemjöl minskat från 50 kilo per person till 45 kilo medan ”Övrigt mjöl och gryn” ökat från 5 kilo till över 10 kilo.

Idag äter vi alltså mer till exempel bulgur, quinioa och havregryn.

 

En annan sak som debatteras flitigt är kött. Vi måste äta mindre kött för att det är dåligt för klimatet, men också dåligt för hälsan påstås det. 

Istället borde vi äta mer grönsaker. Vilket jag redan konstaterat att vi gör. Men om man ska äta kött borde man äta mer kyckling och mindre nötkött, det har ni alla hört. Ljust kött ska vara bättre för allt möjligt. 

Som ni kan se har visserligen den totala köttkonsumtionen ökat. Men det som är mest klimatpåverkande – nötkött – åt vi 2010 nästan ca 5 kilor mer per person är 1960, främst för att nötkött blivit billigare och fler har högre inkomst, är min gissning. 

Det som däremot ökat mycket senaste 50 åren är konsumtionen av just fågel, från ynka 5 kilo per person och år till 28 kilo. 

 

Fisk är bättre för både hälsa och miljö, säger hälsodebatten. Om man äter fisk som inte är rödlistad. 

Då är det kanon att fiskkonsumtionen formligen exploderat i Sverige sedan 1995, då sushin gjorde sitt intåg i svenska hushåll och därmed den asiatiska matlagningen där det ingår mycket fisk. 

1960 åt vi 5 kilo per år. 2011 åt vi mer än dubbelt så mycket, nästan 12 kilo.

 

Hur är det med motionen då? Vi rör på oss alldeles för lite säger Gabriel Wikström.

Men enligt en rapport från SCB som mätte motionsvanor mellan 1980 och 2002 ökade det regelbundna motionerande och de som inte motionerade alls minskade. Framför allt började kvinnorna motionera betydligt mer. 
 

Kollar man på nyare statistik från Riksidrottsförbundet kan man se att trenden fortsatte. Från 1998 har andelen som motionerar mer än 2 ggr per vecka ökat från 37 % till 47 % och andelen som aldrig motionerar krympt från 13 % till 8 %.

Fler rör på sig överhuvud taget och betydligt fler tränar mycket och regelbundet alltså. 

 

Samma rapport konstaterar att fetma och stillasittande mer och mer koncentreras till de lägsta socialgrupperna, där många utlandsfödda finns. 

Att då hävda att det är kontorssittande som är problemet, som är vanligt i debatten, är alltså helt fel. Kontorsråttorna är de som i allra högst grad svettas på gym och i löparspår, vissa mer än det är hälsosamt. 

Så vi kan sammanfatta det här med följande: 

– vi äter mindre socker än vi gjort tidigare
– vi äter rekordmycket grönsaker och rotfrukter
– köttkonsumtionen ökar visserligen men det är framför allt för att vi äter mer kyckling
– vi äter mer än dubbelt så mycket fisk som tidigare
– vi rör på oss betydligt mer än för 30 år sedan, och det har ökat explosionsartar sedan 2002

Alla försök att hävda motsatsen bygger inte på fakta utan på en djup och grundad vilja att få bestämma över andra människor, kosta vad det kosta vill. 

Det är moralism och inte fakta hela folkhälsodebaklet bygger på. 

Det finns inget som helst argument för att minska sockerkonsumtion och få oss att äta nyttigare. Vi äter redan historiskt bra. 

Istället handlar ohälsa och fetma om socioekonomiska skillnader. Och den gruppen med lägst inkomster, de som lever på bidrag, väntar öka till makalösa nästan 1 miljon personer till 2020. Bland annat på grund av den stora flyktinginvandringen men också för att taket i sjukförsäkringen är borta.

Jag avslutar med en bild jag hittade på Twitter, där den norske professorn Ingvard Willhelmsen intervjuas i NRK (som jag hoppas har rätt text för att det är så bra men sådant går ju att manipulera….)

 

Uppdatering 160510:

Efter att ha fått en mängd kommentarer med påståenden om socker-statistiken har jag kontaktat Jordbruksverket för att reda ut vad som ingår i deras statistik och tabellerna jag hänvisat till i inlägget. 

Nedan är deras svar: 
 

Som ni kan se ingår andra sockerlösningar i statistiken, som fruktos etc. Att hävda att den helt utesluter dessa är alltså fel. 

Men Jordbruksverket medger att de har med ”vissa delar” och att inte heller stevia och aspartam ingår. 

Så lite fog för kritiken att deras statistik inte inkluderar allt finns, däremot inte alls i den utsträckning vissa debattörer vill hävda. Och de sockerarater som används för att undvika exempelvis vitt socker – stevia och aspartam – finns alltså inte alls med. 

På det hela taget äter vi mindre socker än 1960.

Och även om en del av 1702 inte ingår i statistiken så kan man alltså inte säga att vi äter rekordmycket socker. Det är bara att läsa statistiken. Konsumtionen har flyttat från att konsumera rent socker till att äta socker i produkter. Att sedan en del av det sockret inte är socker utan  olika sockerlösningar baserat på fructos och majs, till exempel, innebär alltså inte att svensken konsumerar historiskt mycket socker.

1993 åt vi 50 kilo per person och år. Vi är inte ens i närheten av det, även om man tar hänsyn till det bortfall Jordbruksverket meddelar här. 

Det finns en mängd personer som säljer olika saker inom hälsa som vill göra gällande att det är precis tvärtom, att vi äter sämre än någonsin tidigare och rör oss mindre. Man måste utöva källkritik även mot dessa faktiskt. 

Detta stämmer inte. Faktum är att fetma och dålig hälsa de senaste decennierna blivit mer och mer ett problem för de med lägst inkomster medan de med högre inkomster äter bättre än någonsin och tränar mer än någonsin. 

 

Bland gissningar och hypoteser

En sak brukar irritera mig (eller snarare en av alla saker) är när påståenden blir fakta. 

Så är det inom tobaksdebatten. 

Ni har säkert alla hört eller läst påståendet att 12 000 per år dör av rökning. Det levereras alltid som fakta. Som vetenskap. 12 000 dör. Punkt. 

Jag frågade de som brukar påstå det, ”tankesmedjan” Tobaksfakta och jag fick en rapport från Socialstyrelsen som belägg för påståendet. Som jag läst. 

Och det visar sig finnas en hel del att ifrågasätta. 

Direkt när man kollar rapporten dyker ett bekant namn upp: Hans Gilljam. 

 

Det är honom Socialistyrelsen använt som expert. Gilljam är svensk antitobakslobbyisms heltidsanställda. Han ÄR anti-tobakslobbyismen i Sverige, delvis finansierad av läkemedelsindustrin. Jag förstår faktiskt inte varför vi inte pratar mer om pengarna som kommer från bland annat Pfizer. De har mycket starka ekonomiska incitament nämligen, att pumpa in pengar i anti-tobaks-projekt och organisationer – ju fler som vill sluta röka, desto mer rökavvänjningsmedicin säljer de. Win win alltså. En ohelig allians. 

Men mer om Gilljam senare i inlägget. 

I rapporten står det ett nyckelord: beräknas. Antalet dödsfall som ”beräknas” beror på rökningen. 

Det står också ”uppskatta den andel av sjuklighet” som beror på rökningen. 

 

Den här tabellen finns tidigt i rapporten. Där kan ni se siffran som Socialstyrelsen, med hjälpt av Gilljam, landat it. Nästan 12 000 personer. 

 

På ett annat ställe, i slutet av rapporten, återkommen man till ordet ”antagande. I meningen ”under dessa antaganden” dödade rökningen 12 000 personer per år. 

 

För att sätta deras påstående om 12 000 döda i relation till något måste man först kolla hur många som dör varje år. Enligt Socialstyrelsen dör 90 000 per år. 

 

Hur gamla folk är när de dör är också mycket relevant. Enligt SCB dör de allra flesta mellan 80 och 95 år. Gamla människor alltså. Alla gamla dör i princip av sjukdom, av någon sort. Eller en kombination. En gammal kropp blir sjuk. De som dör innan 60 är mycket få, som ni kan se. 

 

Hur många dör då av till exempel hjärt-kärlsjukdomar, som ju anges som en av de största grupperna som dör av rökning?

Enligt Socialstyrelsen dog 34 666 personer av det 2012. 75 % av samtliga döda var 75 år eller äldre, vilket antyder att en stor andel av även de med hjärt-kärldödlighet också var gamla människor.  

 

Kollar man på 1177 hur man kan undvika hjärtsjukdom finns rökning med som en riskfaktor, tillsammans med diabetes, höga blodfetter, högt blodtryck, bukfetma och psykosocial stress. 

Varför inte gener finns med på listan är oklart, väldigt mycket vad gäller hälsa är ju genetiskt. Det vet man. Cancer är överrepresenterade i vissa släkter, liksom just hjärtproblem, diabetes etc. Själv har jag problem med sköldkörtelen, som halva min släkt har. 

För att få fram siffran 3 500 per år som definitivt dör av rökning har man gjort en massas antaganden. Och att de flesta som dör överhuvud taget är gamla tar rapporten inte hänsyn till alls. Det nämns inte ens. 

 

Vad gäller cancer så dog 22 904 personer samma år. 

23 % av dessa skulle enligt Gilljam bero på rökning. En fjärdedel. Den stora majoriteten av även döda i cancer är gamla personer.

 

Rapporten medger själv att de som får cancer kan förekomma flera gånger i statistiken, för insjuknande. Dör gör man tack och lov bara en gång. 

 

De vanligaste cancersorterna är prostata, hud, bröst, tjocktarm och malingt melanom, tillsammans med just lungcancer som är den enda cancersort man verkligen VET orsakas av rökning. Resten gissar man bara. 

 

Socialstyrelsen medger i en annan rapport att det är ”en hypotes” att rökning kan bidra till cancer i till exempel matstrupe, munhåla etc. 

 

Trots att det är en hypotes har Gilljam tagit med dessa, och egentligen de för oss kända åkommor och diagnoser som är allvarliga. Allt från magsår till psoriasis, allt är rökningen. 

 

Enligt Socialstyrelsens rapport dog 38 % av ”rökrelaterad” sjukdom, trots att allt är hypoteser, antaganden etc. 

 

I litteraturförteckningen har Gilljam hänvisat……till sig själv. 

 

En heltisanställd anti-tobakslobbyist som regelbundet samarbetar med bland annat Pfizer för att sälja deras rökavvänjningsmedel anlitas alltså av Socialstyrelsen som expert, kör en massa antaganden och hypoteser för att ”beräkna” att 12 000 personer dör per år av rökning. Han hänvisar till sin egen forskning som litteratur och vips, så har vi fått en sanning. Som inte är en sanning, utan som är en hypotes. 

Och det är så siffran 12 000 ska användas. Det är en hypotes. Antaganden. För att man inte VET. Rökning är farligt, aboslut. Och det är EN av alla riskfaktorer. Men man har ingen aning om exakt hur stort ansvar just riskfaktorn rökning har för dödsfallen. 

Som dessutom i mycket stor majoritet sker hos de redan gamla. De som faktiskt ska dö. Vi lever inte för evigt och alla dör vi av någon sjukdom. Så är det. 

Den här Hans Gilljam finns det en del att tillägga om, och som jag skrivit om förut. 

Han är som sagt central i lobbyismen av anti-tobak. 

Han laddade till exempel upp den här kampanjfilmen från Sluta-Röka-Linjen, som de gjorde i samarbete med Pfizer. 

 

Gilljam grundade Sluta-Röka-Linjen. Han grundande även Läkare mot Tobak, Sjuksköterskor mot Tobak, Psyokologer mot Tobak, Yrkesföreningar mot Tobak, Tobaksfakta etc. I Läkare mot Tobak är han ordförande

 

Var man än söker inom anti-tobak dyker han faktiskt upp. 

I pressmeddelande från Pfizer till exempel, om att deras Champix är bättre än nikotinplåster.
Och i ett annat presssmeddelande från Pfizer om att Champix funkar lika bra mot snus. I det är han till och med kontaktperson. 
 

I en av de presentationer han håller, signerad Karolinska Insitutet, hänvisar han till linjen han själv grundade.  Vilket i och för sig inte är fel i sig. 

 

Men han hänvisar dessutom till just Champix, som beskrivs med betydligt färre biverkningar dessutom. Och är hans rekommendation på slutet. 

Att läkemedelslobbyister rekommenderar läkemedel signerat Karolinska tycker jag är väldigt tveksamt faktiskt. 

 

Gilljam dyker som sagt upp lite varstans. Som i en utvärdering av just Sluta-Röka-Linjen, där han konstaterar att de gjort ett bra jobb. 

 

Han dyker även upp i en annan skrift från Pyskologer mot Tobak, som vänder sig till tandvården. 

 

Han är också med i en bilaga om Sluta snusa och röka som samma organsiation publicerat., där han hänvisar till de honom närstående organisationerna. Givetvis.  

 

Han är lärare för en diplomeringsutbildning för vården i tobaksavvänjning. 

 

Och han dyker även upp i en publikation från 1177, som expert. 

 

Sluta-Röka-Linjen är inte de enda som sponrats av Pfizer. Även A non smoking generation har tagit emot pengar från dem. 

 

Så  här är det inom anti-tobak. Det går runt runt. 

Statlig arvoderade folkhälsopersoner, som Hans Gilljam, får uppdrag av Socialstyrelsen för att ta fram en siffra på dödlighet för rökning, som han själv har nytta av är så hög som möjligt sitt arbete som anti-tobakslobbyist. Han samarbetar ogenerat med läkemedelsindustrin och i sina föreläsningar för vården rekommenderar han just Pfizers medicin för det, samma bolag han stått på pressemeddelanden hos. 

Han har startat de flesta anti-tobaks-föreningar, som alla får bidrag av staten, för ett bidrag per förening så ju fler föreningar desto mer pengar. Det senaste är Tobaksfakta men det är kommer säkert fler. 

Alla har samma adress, det är samma personer överallt och ingen har lust att redovisa intäkter officiellt på sina hemsidor. 

Men 12 000 personer dör inte av rökning varje år. 

Det är ett antagande. En hypotes som bygger på andra antaganden. 

Håll det i huvudet nästa gång någon person påstår det. 

 

Utan upphandling i Botkyrka

Miljöpartiets tveksamma innehåll av islamism rullar vidare. 

De har lite att städa, minst sagt. 

Nyss avslöjade Ivar Arpi  via sin Facebook-sida att Ali Khalil, miljöpartist från Botkyrka gillar både Islamiska brödraskapet och deras chefsideolog Yusuf al-Quardawi på Facebook. 

 

Khalil svarade att han bara följer Muslimska Brödraskapet för att omvärldsbevaka. 
 

Men Khalil sitter som chef över internationella program på Islamic Relief. 

 

Islamic Relief har kopplingar till Muslimska Brödraskapet, vilket bland annat Ledarsidorna. se skrivit om tidigare. 

 

Islamic Relief är terrorstämplad av andra länder. Och har samröre med Hamas, dit de bland annat skänkt pengar. Bilderna är hämtade från en artikel på Nyheter24.

Ett av projekten IR via pengar från SIDA finansierat är praktikplatser på det Islamiska Universitetet i Gaza, vilket grundats av Hamas andlige ledare. Inte nog med det, hedersdoktor där är numera Muslimska Brödraskapets andlige ledare Yusuf al Qaradawi. 

Så personligen tror jag inte en sekund på Ali Khalils försvar att han bara följer dem för omvärldsbevakning. 

 

Islamic Relief var också inblandad i fallet där Ihab Hallak samlade in 870 000 kronor till Al-Qaida i Syrien via Stockholmsmoskén på Medborgarplatsen. Han hade varit aktiv i just Islamic Relief. 

 

I år slängde storbanken HSBC Islamic Relief i England som kunder på grund av risken för finansiering av terrorverksamhet. 

 

Islamic Relief får 75 miljoner kronor per år i bidrag av skattebetalarna. Men samlar in ynka
2 000 kronor i medlemsintäkter. 

 

Islamic Relief betalade ut 3 miljoner kronor i lön men fick även ett lönebidrag på 333 442 kronor från Arbetsförmedlingen för någon eller några av de anställda. Man kan undra vilka. 

Så Khalil är alltså anställd av Islamic Relief, för det står ingenstans att han skulle jobba ideellt där. 

 

Samtidigt har Khalil en mängd förtroendeuppdrag för Miljöpartiet i Botkyrka.

Han är vice ordförande i arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden, sitter i arbetsmarknads- och näringslivsberedningen och i kommunfullmäktige. Han är även regionombud. 

 

Han är också ordförande för fotbollsklubben Konyaspor i Botkryka. 

 

Men Ali Khalil är en flitig man. För trots att han är anställd på Islamic Relief och har en mängd förtroendeuppdrag för Miljöpartiet driver han även en eget företag – Miljonbemanning AB. 

I styrelsen sitter en annan miljöpartist från Botkyrka – Shafik Mukalazi Muwanga. Han sitter bland annat i Tekniska nämnden i Botkyrka. 

 

Från början hette Miljonbemanning SSA Group. De skrev affärsplanen på en Big Mac-kartong enligt en intervju i DN i januari 2016. Första kunden var…… Botkyrka kommun. Finansierat av SIDA-pengar, precis som bland annat Islamic Relief. 

Gissningsvis hade Ali Khalil fått kunskap via arbetet där hur man söker bidrag. 

 

I somras kunde man läsa på Miljonbemannings hemsida att CV-labbet fortsätter, det projekt de fick någon gång efter det första SIDA-projektet. 

 

Från och med 1 juli 2015 fick också Miljonbemanning kontrakt med Arbetsförmedlingen att kunna välja dem som arbetssökande och berättigad till tjästen Stöd och Matchning. Fler intäkter via skattepengar alltså. 

 

Och som av en händelse börjar Miljonbemanning att sponsra Konyaspor, den fotbollsklubb som ägen Ali Khalil är ordförande för. Detta nämner de inte utan kallar det kort och gott för ”CSR-arbete”. Nu tycker jag i och för sig att företagare för sponsra vad de vill men det är ändå intressant att kalla att sponsra ägarens eget lag för CSR.

 

Den 1 januari 2015 undertecknade Botkyrka kommun en Direktupphandlingsrapport för 80 000 kronor. Med just SSA Group, Khalils företag. De hävdade ”synnerliga skäl” , vilket var ”lokalt företag som är det enda i sitt slag”. Det var den CV-matchning som alltså inleddes i januari och fick fortsättning enligt nyheten från juli 2015. 

 

I februari skickade Miljonbemanning en till offert till Botkyrka kommun. Den undertecknades av Saleh Karrani, som äger Miljonbemanning tillsammans med Ali Khalil. 

Som jag nämnde är alltså Ali Khalil miljöpartist och sitter i Arbets- och vuxenutbildningsnämnden samt Arbetsmarknads- samt Näringslivsberedningen. 

Även kompanjonen Saleh Karrani är miljöpartist och sitter som ersättare i samma nämnd

 

Karrahni är också aktiv i fotbollsklubben Konyaspor.

Samtidigt som de gör detta säljer de sedan minst ett år tillbaka arbetsmarknadstjänster till just Botkyrka. Ingen av dem har mig veterligen anmält jäv. 

Den sista offerten gällde 100 000 kr inkl moms. Eftersom de hela 2015 drev samma projekt i Botkyrka borde den summan ligga på minst 100 000 kronor för det helåret. Som gissningsvis direktupphandlats med undantaget ”särskilda skäl”, precis som de gjorde 2016. 

 

Detta tycker jag är rätt anmärkningsvärt faktiskt. Att samma person som sitter i arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden får sälja till kommunen utan upphandling. 

Detta är sådant korruptionsenheter brukar intressera sig för. 

Men Botkyrka har en historia av misskötsel. 2015 fick inte dåvarande kommunalrådet Dan Gahnström, Miljöpartiet, ansvarsfrihet av revisorerna vad gäller Tekniska Nämnden. 

 

Gahnström sa nyligen upp sig från jobbet som kommunalråd för att börja jobba på regeringskansliet för Miljöpartiet men den 2 maj meddelade statssekreterare Per Ängquist att erbjudandet dragits tillbaka. 

 

I slutet av april avslöjade DN att det tillträdande miljöpartistiska kommunalrådet Fredrik Olsson skrivit sig hemma hos Esabelle Dingizian och hennes make Dan Gahnström för att kunna väljas, för att man måste bo i kommunen för det. Enligt en bandupptagning argumenterade hon för att Olsson skulle väljas istället för två kandidater som redan bodde i Botkyrka. Olsson var vid tillfället makens närmaste medarbetare, som politisk sekreterare för kommunalrådet Gahnström. Klassisk svågerpolitik alltså. 

Gahnström uppgav att Olsson ”bodde i deras garage”. DN såg honom pendla från bostadsrätten i Fredhäll. 

Tre dagar senare drogs jobberbjudandet på regeringskansliet in. 

.

Det finns fler intressanta Miljöpartister i Botkyrka. Till exempel Shakhlo Altieva som är personen bakom förslaget om separata badtider för kvinnor i Botkyrka. 

 

Vad gäller Khalils bolag så går det bra. 

Omsättningen ökade otroligt mycket mellan 2015 och 2014. De anställda 18 personer. Enligt årsredovisningen fick de kontrakt med Mathem, vilket garanterat ökat omsättningen. Jag gillar alltid duktiga entreprenörer. 

Men det hjälper såklart till att sälja till sig själv. 

 

Nu väntar jag på att få veta exakt hur mycket Botkyrka kommun egentligen anlitar Miljonbemanning. 

Under tiden kan vi alla fundera på exakt hur väl Miljöpartiet i Botkyrka fungerar egentligen, och hur rimligt partiet som sådant är. 

De har ett kommunalråd som hanterat skattebetalarnas pengar så illa i tekniska nämnden att han inte beviljas ansvarsfrihet. Det nya kommunalrådet fuskar med bostad och skriver sig i det före detta kommunalrådets garaget trots att han bor i bostadsrätt i Fredhäll. En person som sitter i Arbetsmarknadsnämnden säljer uppdrag inom arbetsmarknad till Botkyrka kommun, och dessutom under undantag från direktupphandlingsreglerna av ”särskilda skäl”. 

En person som arbetar åt terrorstämplade Islamic Relief, som har kopplingar till Hamas och vars engelska organisation blivit utslängda från banken HSBC på grund av misstanke om terrorfinansiering. Samma person gillar Muslimska Brödraskapet och Qaradawi på Facebook men påstår  att detta bara är omvärldsbevakning. 

Jag tror Miljöpartiet har många års städjobb framför sig.