Äpplen och päron

Med många åsikter om ett ämne kommer också många inlägg. Och med många inlägg i debatten följer att man måste vara noga med källkritik. För att källorna också ökar exponentiellt. 

Men inte bara det – man måste även ha koll på vad statistiken säger. 

Migrationsdebatten är full av skit här, från höger till vänster. Från rasister till välmenande finliberaler. Både rasister och de som propagagerar för en mer generös invandring än idag svänger sig med märkliga siffror. 

Jag gillar som bekant att utgå från att en spade är en spade. Och därefter formera min åsikt. Vi kan inte diskutera frågor under rätt förutsättningar om vi inte har rätt fakta på bordet, för fel fakta ger ju fel lösningar och fel slutsatser. 

Idag läste jag Expressen-krönikören Lars Lindströms kolumn där han påtalar vikten av just källkritik, i en text som handlar om att oron över en systemkollaps är obefogad. 

Här är vi som synes helt överens. Källkritik är generellt en bristvara och det är inte minst nödvändigt när man, som bland annat Lars och undertecknad, driver opinion. 

 

Sedan hänvisar till han till bloggaren och journalisten Staffan Landin

 

Lindström citerar Landin att beläggen för att ingen systemkollaps håller på att hända är att arbetslösheten sjunker, brottsligheten sjunker, sysselsättningen ökar etc. Det är också detta Landin använder som belägg för samma sak på bloggen. Och det är här jag vill stanna. 

För statistiken är helt korrekt och källorna bra. Men jag tycker att flera av dem inte är relevanta givet vilken slutsatsen är.

De ska bevisa att det inte finns någon fog för oro över systemkollaps som migrationsvågen kan orsaka, för att det går bra på X, Y, Z sätt. 

Här blandas äpplen och päron. 

Innan jag går vidare vill jag bara stanna vid ordet ”systemkollaps”, som ursprungligen kom från utrikesminister Wallström i en intervju i DN den 30 oktober 2015. 

Vi har därefter pratat otroligt mycket om detta. Det handlar inte om Sveriges allmänna ekonomiska tillstånd. Utan hur mycket mottagningssystemet för just flyktingar och välfärdssystemet rent tekniskt kan ta emot utan att kollapsa. Fysiska saker, som antal bostäder, antal tolkar, antal socialsekreterare, antal flyktingförläggningar etc är alltså det som sätter ramarna. Fysiska ramar, men även mänskliga. Finns det inte socionomer som kan placera barn så finns det inte. Man kan inte trolla. 

Men systemkollaps kan även hänvisa till situationen efter mottagandet, när alla dessa människor ska hitta försörjning, bostad, dagisplatser och skola etc. Initialt handlar hänvisningen till system däremot om just mottagningssystemet, eftersom det är där vi är nu. I ett akut läge. Med asylboenden, tolkar, flyktingförläggningar, identitetsprövningar etc. 
 
Det är här många debattörer medvetet eller omedvetet missförstår. Att systemkollaps hänvisar till att Sverige som land plötsligt upphör att fungera tvärt. Allt kollapsar.

Det är inte det systemkollaps handlar om. Givetvis kan en sådan kollaps sprida sig i systemen och påverka fler system och i slutändan leda till total kollaps men det är alltså inte det Margot Wallström menade med systemkollaps. 

Men OM man hävdar just det, att samhället kommer gå under, han man givetvis fel. 

En sak som är på väg att hända i mottagningssystemet just nu är en allt mer alarmerande brist på socialsekreterare.

Det är dessa som i kommunerna jobbar med såväl ensamkommande som nyanlända, och sedan med samma människor när de fått uppehållstillstånd och behöver bostäder, försörjningsstöd etc. Socialsekreterare är hjulen som får systemet att snurra.

I en kolumn i Dagens Samhälle skrev Jenny Sonesson nyligen att 7 av 10 socialsekreterare vill säga upp sig enligt Akademikerförbundet SSSR. I Stockholm har ett stort antal sagt upp sig i protest mot att ansvariga politiker beslutat att anställa folk utan socionomexamen och dessutom ge dessa outbildade och oerfarna högre lön än de befintligt anställda. 

Om man går in på Platsbanken idag kan man se att det finns 865 lediga tjänster för socialsekreterare, många handlar just om att jobba med olika delar av migrationen, såsom ensamkommande, flyktingar etc. 

 

För att sätta detta i relation till något kollade jag på SCB:s statistik över utbildning 2014 (tabell 14.10). Antalet examinerade socionomer minskade mellan 2013 och 2012 och låg på 2 369 personer.

Detta innebär att bara dagens utbud av jobb som socialsekreterare (man kan ju jobba med andra saker som socionom) motsvarar 37 % av hela årskullen socionomer.

Detta visar att vi alltså har en aktut situation här, orsakad av migrationsvågen. Centern har till exempel också föreslagit att man börjar anställa andra är socionomer som socialsekreterare. 

 

Om vi ska återgå till Landins statistik inleder han med ett diagram som visar att arbetslösheten sjunker. Vilket stämde, fram till april 2015 som hans valda diagram visar.

Om man istället utgår från vad Arbetsförmedlingen själva sa i november 2015 har minskningen nu helt avtagit och planat ut. Nivån på arbetslöshet sjunker inte längre

 

Arbetsförmedlingen skriver också att utomeuropeiskt födda står för hela ökningen av de inskrivning som är utrikes födda, det vill säga från den grupp som hela migrationsvågen handlar om. Bland de öppet arbetslösa dominerar tyvärr utrikes födda stort, och även bland de långtidsarbetslösa. En grupp som också ökar. 

 

Landin har alltså gamla siffror i sitt inlägg. Men att den totala arbetslösheten sjunker är heller inget belägg för att ingen systemkollaps finns i sikte. Den statistiken säger ingenting egentligen om vår kapacitet för flyktingmottagandet utan om hur landets ekonomi är. 

Ska man kolla på arbetslöshet måste man bryta ner siffrorna på inrikes och utrikes födda, på utbildningsnivå etc. 

Lite längre ner i sitt blogginlägg, under punkt 3, använder Landin även måttet sysselsättning som belägg för sin tes. Och den ökar, det rapporterade bland annat SCB om för några dagar sedan bara. Däremot är sysselsättning är ett väldigt brett mått. 

Enligt SCB är definitionen följande

”Personer som under en vecka utförde arbete på minst en timme……eller var tillfälligt frånvarande på grund av smester, sjukdom, tjänstledig, arbetskonflikt, VAB etc….. personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program.”

 

Så sysselsatta säger alltså ingenting om huruvida personerna jobbar eller inte utan bara att de inte är öppet arbetslösa. De kan vara sjuka, tjänstlediga eller gå en kurs på Arbetsförmedlingen. Eller jobba med aktivitetsstöd. En person som inte jobbar bidrar inte netto till systemet. 

Därför är arbetslöshetstatistiken betydligt mer relevant att använda om man vill veta hur det går för samhället men framför allt om man vill diskutera migration, som både Lindström och Landin syftar till med sina inlägg.

För även om siffrorna inte säger något om systemkollaps säger den något  om hur nästa stadie av mottagandet kommer att gå – när folk fått uppehållstillstånd. 

Vad gäller arbetslöshet är den direkt korrelerad med utbildningsnivå. Att bara titta på att utlandsfödda är överrepresenterade i arbetslöshetstatistiken duger inte heller för de är specifikt de med låg utbildning som framför allt dominerar där. Utlandsfödda med högre utbildning är i mycket lägre andel arbeslösa.

 

Efter 3-5 år är bara 18,5 % av de högutbildade arbetslösa, jämfört med 45,2 % av de med låg utbildning. 

 

Siffran 8 år används slarvigt i debatten. Att det skulle ta 8 år för en flykting att i snitt få ett arbete. Den är tyvärr inte sann. Rätt siffra är att efter 8 år har 50 % ett arbete. 

Nedan kan ni se hur det fördelar sig efter utbildning. Efter 9 till 11 år i landet är fortfarande 35,8 % av de med låg utbildning arbetslösa. Bara 8,9 % av de högutbildade. 

 

 

Om man sedan kopplar ihop den statistik vi redan har på utrikes födda och kollar på hur utbildningsnivån enligt SCB:s rapport från 2014 – Utbildningsnivå hos utrikes födda – kan vi se att den för det första anger eftergymnasial utbildning.

Detta är inte  att likställa med högskoleutbildning. 

Eftergymnasial utbildning betyder allt från en yrkesutbildning som dansare eller svetsare på något år till läkarexamen. Ska man få en bild av hur högutbildade personer är måste man titta på bland annat statistik från Universitet- och Högskolerådet, som hanterar valideringen. Detta gör jag längre ner. 

Mest intressant är som sagt lågutbildade, eftersom de klarar sig sämst i Sverige. Över 50 % av somalierna och 38 % av syrierna har bara förgymnasial utbildning, vilket innebär allt från 1 till 9 år i grundskola. Över 65 % av syrierna har alltså högst gymnasieutbildning och 75 % av somalierna. 

 

Fokus måste alltså ligga på den stora majoritet med låg utbildning. 

I nästa steg av mottagandet, när folk som har fått uppehållstillstånd ska börja söka jobb, är det alltså en stor grupp nyanlända som rent statistiskt sannolikt kommer bli långtidsarbetslösa under lång lång tid framöver. Givet samma arbetsmarknad och samma ingångslöner. 

Men av de syrier som uppger att de har eftergymnasial utbildning verkar majoriteten faktiskt ha just akademisk utbildning. Antalet valideringar ökar också och 2015 validerades 21 481 utländska examen, varav 8 578 akademiska utbildningar.

Viktigt att notera är dock att statistiken anger totala antalet och alltså innehåller även svenskföddas examen från utländska universitet, som ju också måste valideras för att gälla i Sverige. Siffrorna är alltså inte bara asylsökanden utan även arbetskraftsinvandrare och återvändande svenska medbogare. 

 

 

Under punkt två använder Landin hushållens totala disponibla inkomst som argument för att det går bra för landet. Som man kan se på SCB:s statistik ökade gruppen samtliga personer över 20 års disponibla inkomst med 4 100 kronor mellan 2012 och 2013. 

Däremot ökade gruppen utrikes födda sin inkomst med bara 500 kronor. Och bryter man ner statistiken ännu mer, och tittar på ”Övriga länder”, som migrationsvågen handlar om då de ingår i Utomeuropeiskt födda, minskade den disponbibla inkomster för grupperna som varit 11-20 år i landet och över 21 år. Jämfört med snittet på 222 000 kronor i inkomst för samtliga låg också denna grupp allra lägst, har dessa grupper bara en snittinkomst på 151 000 kronor. 

 

Att min disponibla inkomst ökat bidrar alltså visserligen till något högre skatteintäkter totalt till staten men det innebär inte att utlandsföddas inkomst ökat. Disponibel inkomst är alltså ett bra mått om man vill se till köpkraft och hur samhället i stort utvecklats men är märkligt att använda om man vill driva tesen att migrationen inte påverkar saker. 

Landin och Lindström har rätt i att många siffror är glädjande och visar att Sverige inte är i någon lågkonjuktur.

Men säger mycket lite om vår förmåga att hantera migrationen helt enkelt för att desssa data inte mäter det. 

Den sista saker som jag vill härröra till begreppet systemkollaps är de finansiella resurserna. För det är de som i slutändan måste dels lösa allt praktiskt som uppstår med hög migration och det är pengar som kan undvika en systemkollaps, även om pengar till exempel inte kan köpa fler utbildade socionomer då det tar 3,5 års högskoleutbildning för det och går inte att göra fortare. 

Regeringen har delat upp kostnaderna för migrationen på tre separata poster, där den första är Migration. 2013 var kostnaderna 9,8 miljarder och 2016 beräknas de uppgå till 17,6 miljarder. 

 

Det andra stället där kostnader för migrations finns är i biståndsbudgeten, där 8,1 miljarder 2016 går till flyktingskostnader. 

 

Det tredje området är Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering, utgiftsområde 13. Utfallet 2014 var 11,8 miljarder och 2016 är budgeten 20,6 miljarder, för att stiga till 27 miljarder nästa år och hela 30,8 miljarder för 2018. 

 

Totalt handlar det alltså om direkta kostnader på 46,3 miljarder för 2016.

För 2017 är siffran 48,5 miljarder och för 2018  är den 49,4 miljarder. Men då utgår budgeten från att vi tar emot färre de åren, för Migrationsverkets kostnader och biståndsdelen minskas de åren och deras kostnadser härrör de initiala mottagandet framför allt. Medan kostnaderna beräknas öka radikalt för etableringen. 

Om detta inte stämmer och vi även 2017 och 2018 tar emot lika stort antal som 2015 kommer inte kostnaderna minska initialt utan öka. Och kostnaderna för etablering också öka. 

Vad gäller dessa kostnadsnivåer kan man inte prata om kollaps utan om omfördelning. Migrationen kostar minst 50 miljarder per år. Det handlar om att omfördela resurserna från andra områden. Då får vi acceptera sämre samhällsservice, sämre försvar eller något annat. Pengarna är en ändlig resurs.

Kommunerna kan också tvingas öka barngruppen i förskolor, skjuta på investeringar i vården och infrastruktur etc för att täcka upp kostnader som inte täcks av statsbidragen, som ju är tillfälliga. Men alla personer i kommunen som inte är tillfälliga utan som stannar där kommer orsaka kostnader varje år. Tills de får jobb och därmed bidrar till systemet. 

I dagsläget finansieras migrationen både med omfördelning och ökade lån.

För statsskulden ökar, både i belopp och andel av BNP enligt statistik från Riksgäldskontoret. 

Framför allt ökar andelen lån av BNP nu.
 

Slutsatsen här är att bevisa att folk använder äpplen och päron och sedan själva använda just det är tyvärr vanligt men blir inte rätt för det. Vilket Lindström och Landin gör. 

För det första handlar systemkollaps om mottagningssystemet. Inte Sverige som helhet. Den som hävdar att Sverige kommer kollapsa som helhet har fel. I dagsläget i alla fall. Bevis för att Sverige inte kommer kollapsa som helhet blir alltså inte bevis alls för att systemkollapsen inte finns eller är nära. 

För det andra visar den statistik de hänvisar till ingenting om mottagningssystemets kapacitet utan visar bara mått på hur Sverige går totalt sett utefter vissa variabler. Mottagninsgssystemet handlar i hög grad om fysiska saker, som antal socionomer, bostäder etc. Deras statistik handlar inte om det alls.  

För det tredje, den statistik som de hänvisar till är snarare aktuell att titta på när man diskuterar vad som händer EFTER mottagandet och ansökningsprocessen är över. För då påverkar invandringen i allra högsta grad dessa system. System utanför mottagningssystemet alltså.  Inkomstnivåer, låg arbetslöshet, BNP per capita etc visar däremot hur starka finansiella resurser vi har just nu. Och de visar också, nerbrutet på födelseland, hur statistiken och därmed finansierna kommer påverkas när alla vi slussat igenom mottagningssystemet ska in i nästa system – arbete. Där ser det tyvärr just nu inte ljust ut, inte om man ser till majoriteten som är lågutbildade. 

Denna stora grupp måste vi, om vi ska lyckas integrera, reformera arbetsmarknaden för. Det är det debatten om lägre ingångslöner etc handlar om. 

Ska man bevisa att folk använder fel statistik och källor borde man alltså använda rätt statistik själv till att börja med. 

 

10 kommentarer
  1. ”Mantrat ”låglönejobb” är för mig inte en lösning. Varför skulle människor med låg utbildning och avsaknad av (viktiga) icke-kognitiva färdigheter bli anställningsbara ens i de enklaste arbeten? Framför allt! Varför skulle de ta sådana jobb när man kan leva bekymmersfritt på bidrag i miljöer där man kan tala sitt eget språk och inte behöver bekymra sig om nya sociala normer och koder? ”

    Detta är en av de mest bekymmersamma delarna av den svenska debatten. Vad är det för framtidsvision att Sverige ska vara ett land med en mycket större låglönesektor? Man behöver inte vara ett geni för att förstå att om en tillräckligt stor grupp människor utan adekvat utbildningsbakgrund flyttar från utvecklingsländer till ett land som Sverige måste, om dessa snabbt ska kunna sysselsättas, den svenska arbetsmarknaden ändras i grunden.

    Den fråga man ställer sig som svensk medborgare är varför detta är bra och varför det finns anledning att hurra över att borgerliga partier talar så starkt för denna framtidsvision. För hundra år sedan hade vi gott om hembiträden som fick bo inneboende hos sin arbetsgivare i en skrubb och fick lön i form av naturaförmånerna ”mat och husrum”. Ovanpå det, kanske, en liten skärv pengar som personen kunde spendera på enkla nöjen.

    Därefter har Sverige genom omfattande utbildningsinsatser och att näringslivet rationaliserat minskat antalet lågavlönade arbeten och ökat antalet medel och högavlönade yrken. Nu ska vi då, helt plötsligt, gå bakåt in i framtiden och tycka att det är förtjusande att en låglönesektor växer fram i Sverige. Varför då? Mycket bättre än att förstöra Sverige borde det ju vara att de som älskar djupa klyftor mellan människor flyttar till länder som Brasilien, Bangladesh, Indien och Kina. Där kan de själva ta jobb som hembiträden eller anställa hembiträden medan de arbetar med något mer produktivt själva.

    Varför ska hela Sverige tvunget dras med i fallet för att det finns en klick korkskallar som tycker om att visionen om en arbetsmarknad i Sverige med en utbredd låglönesektor känns lockande? Det gott om länder ute i den vida världen dit låglönesektorförespråkarna kan flytta. Det vore bättre om de drog dit än att tjata på mer om förstöra det många uppskattar med Sverige: vi är ett land där alla tjänar hyfsat bra och där det inte finns några djupa klassklyftor. Det är för fan det som är varför man trivs i det här landet. Och det vill människor nu förstöra genom att försätta Sverige i samma tillstånd som för 100 år sedan. Må

  2. Om man åxå tar fram statistik om statistiken, dess troliga relevans i realiteten kring hur många/vilka som är flyktingar med rätt skäl? Då hamnar man i diskussion kring abstrakta luftkostnader som initialt vid rätt hantering INTE funnits. Istället har ”vi” skapat den absurda situation landet befinner sig i, och diskuterar vem som ska betala hur och varför.
    vilka? När? Hur? Och varför? är huller om buller. Ingen helikoptersyn utan ideologiska förklaringsmodeller som ständigt krockar. Som finansiär dvs skattebetalare, och arbetande i skatteginansierad sektor har man åsikter. Det har man även som kund i de olika samhällsservicesystemen.

    Dominoeffekt optrygghet förlorad tillit är en realitet liksom undanträngningseffekter, missnöje XL. Visst är människors oro och försämrad samhällsservice ngt att förhålla sig till ödmjukate än att slå folk i skallen med rasistanklagelssde som nämnde Lindström tex?
    Godmorgon

  3. Det finns ett system som har kollapsat. Pensionssystemet. Då specifikt premiepensionen. Folk vet inte om det än. Idén om att investera i aktier är en god ekonomisk tanke. Att varje enskild individ ska kunna investera i privat ägande av företag. Att spara i ”fonder” däremot katastrof, det är ungefär som USA:s bankkris skapade av inflaterade ”AAA ratings finanslån av bostadshus”. Det finns ingen säkerhet bakom derivaten och är i princip omöjlig att granska. Bluffen är den största som världen någonsin skådat. Sen kommer ju den jobbiga frågan för Gustav Fridolin att besvara på ”Vem har rätt till svensk garantipension” och hur ska den betalas? Skickar politikerna över problemet till nästa generation, förmodligen. Det har ju 40-talisterna gjort.

  4. Bra att det kommer upp men jag tycker ändå att det utelämnar viktiga delar. Du nämner hur staten på sikt kommer få mindre resurser p.g.a. arbetslöshet/behov och bristen på socionomer men det är all välfärd som påverkas. Poliser, lärare, tandläkare, sjukvård, vatten- och rening, väktare i skola/badhus/buss, etc.

    För att fokusera på ett exempel: skolan. Resultaten rasar. Vi får snabbt fler lågpresterande och färre högpresterande. Eleverna har problem med det mest fundamentala såsom att räkna och skriva. Därtill får man mängder av elever som varken kan språket eller har den grundskoleutbildning inrikes födda har. Läraren tvingas sänka hela utbildningen utifrån den elevens behov så att alla kan följa med. Fridolins lösning? Plocka fram en snabblinje så att personer som inte kan språket får möjlighet att utbilda elever. Är det verkligen en bra framtid?

    Sedan är väl inte kollaps rätt ord. Sverige har planat ut sedan länge och har en lång framtid neråt men det är inget nytt som skett hastigt. Invandringen har bara drivit på tempot.

  5. Ordet kollaps antyder en snabb förändring från något fungerande och välordnat till någon form av kaos. I dem meningen är det obefogat att, idag, tala om en systemkollaps för det Svenska samhället. Men man ska komma ihåg att en kollaps som sker dramatiskt och spektakulärt kan ha existerat latent under lång tid. En bro som plötsligt störtar samman kan ha brukats i årtionden.
    Så ser jag det Svenska välfärdssamhällets gradvisa nermontering. Vi kommer helt enkelt inte att kunna upprätthålla vår skattefinansierade välfärd, och ej heller pensionssystemet, när vi får fler och fler som inte arbetar. Mantrat ”låglönejobb” är för mig inte en lösning. Varför skulle människor med låg utbildning och avsaknad av (viktiga) icke-kognitiva färdigheter bli anställningsbara ens i de enklaste arbeten? Framför allt! Varför skulle de ta sådana jobb när man kan leva bekymmersfritt på bidrag i miljöer där man kan tala sitt eget språk och inte behöver bekymra sig om nya sociala normer och koder?
    Någon direkt vilja att förutsättningslöst ta tag i problemen finns inte. Tvärt om har vi, ironiskt nog, två verkligt oförsonliga grupper i vår mångkulturella samhälle. Etniska Svenskar på var sin sida av Den Humanitära Stormaktens gräns.
    Som det ser ut nu idag så kommer nedbrytningsprocessen att fortsätta. Jag tror att vi vid en viss tidpunkt får uppleva en Systemkollaps som på något år skapar total oreda och oro i samhället.

    En annan sak. Nyanländ? Hur länge är man det?

  6. Att den offentliga sektorn sväller okontrollerat är djupt oroande. Skapad sysselsättning för utlandsfödda analfabeter genererar inget tillskott till välfärdssamhället.

  7. Bra genomgång, några kommentarer bara. Ang de 8 åren det i snitt tar för en nyanländ att få arbete. Det korrekta uttrycket är att mediantiden för att få arbete är 8 år, dvs efter 8 år har 50 % av de nyanlända fått ett arbete.
    När det gäller budgetkostnaderna hänvisar din genomgång till vad regeringen har budgeterat, vilket är grovt i underkant. Tino Sanandaji har gjort en sammanställning av Migrationsverkets egna bedömningar av kostnadsutvecklingen de närmaste åren, givet en invandring under 2016 på 100 000 personer. I år redovisar Migrationsverket ett medelsbehov på drygt 61 miljarder kr, och regeringen har anslagit drygt 34 miljarder, dvs en brist på 27 miljarder. Dessa 27 miljarder måste regeringen ta fram i vårbudgeten. Det kan den göra genom att antingen låna upp hela beloppet, eller börja skära i andra budgetar. Förmodligen gör man bådadera. Men lånemöjligheten minskar efterhand, då statsskulden i relation till BNP riskerar att bli för hög, och lånevillkoren försämras. För åren därefter ligger behoven på ungefär samma nivå, där Migrationsverkets egna kostnader minskar efterhand, medan ersättningarna till kommunerna ökar.
    När det gäller arbetslösheten är det väl så att så länge de nyanlända befinner sig i asylsystemet (f n ca 200 000) ingår de inte i arbetsmarknadsstatistiken? Det är väl när de ev fått uppehållstillstånd och kommunplacerats som de registreras som arbetssökande. Då, om inte förr, kommer arbetslösheten bland utrikes födda att skjuta fart.

  8. Tack för ett gediget arbete i statistikdjungeln. Du och Tino Sanandaji borde få medalj för ert folkbildningsarbete. På migrationsområdet väntar sannolikt en systemkollaps om inte politiken besinnar sig och genomför en lång paus i mottagandet. Skicka din analys till Lindström är du snäll. Han behöver all hjälp i världen att närma sig
    verkligheten.

  9. Utmärkt artikel!

    Jag har en annan aspekt som sällan diskuteras. Arbetslösheten sägs sjunka, eller iallafall stå still. Detta samtidigt som varje känd sektor inom offentlig förvaltning anställer och sväller hejdlöst. Således är det inte sannolikt att det är en svällande offentlig sektor som är orsaken bakom fenomenet. (Att socialsekreterare utan formell utbildning anställs är redan ett faktum i många kommuner.)

    Denna svällande offentliga sektor kan inte vara ett självspelande piano då den faktiskt inte genererar inkomster till staten. Om arbetslösheten minskar pga att den offentliga sektorn äter upp arbetslösheten så är det ett enormt problem som vi inte sett vidden på ännu. Här pratar vi om en annan systemkollaps.

    Om inte politiker slutar använda osthyvelmetoden vid budgetnedskärningar framöver så kommer vi stå med fina konserthus men skolor som är ren förvaring eller självhjälpsmaterial för att spjälka egna benbrott. Ja, det är kanske material för en annan artikel. Ha en bra dag!

  10. Jag funderar över en sak i din uträkning. Att den totala kostnaden för 2016 är 46 miljarder år inte konstigt. Men den siffran lär väl hänga kvar till 2017 och då tillföras 49 miljarder, alltså blir totalsumman 2017 49+46 miljarder? Efter 2 år flyttas kostnaden till kommunen och hamnar på ett annat konto.
    Är det inte så man bör räkna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *