Livs vevar igen

Det har ju närmast blivit en följetång av det – Livsmedelsarbetarförbundet. Och hur de beter sig. 

Nu är de ute efter fler små bagerier. Denna gång är det Paus Bagarstuga i Västerhaninge Centrum de bestämt sig för att ge sig på. 

På måndagen den 11 januari kommer Paus Bagarstuga att sättas i blockad.

Och stå med sina neonfärgade reflexvästar och väsa kärring till kunder som vill handla, som de gjorde mot Ingeborgs Bageri i Linköping. 

Blockaden sätts dock av HRF, jag förklarar nedan varför.

Jag har pratat med Rainer Paus och telefonen och han har berättat sin historia för mig både per telefon och via mail.

Bageriet drivs av Rainer Paus och hans fru Maritha sedan 2004 i Västerhaninge Centrum men bolaget har funnits registretat sedan 1988. Rainer kom till Sverige från Tyskland  i slutet på 80-talet med konditorsutbildning för att jobba på sin fabrors bageri och dröm, som han i sin tur startade i slutet på 60-talet. 

De byggde bagarstugan ”som om tiden stannat”, som ett timrat hus och personalen har gammeldags klänningar och västar. På den tiden, vid starten 2004, var de 4 personer. Rainer själv stod i fönstret och bakade, som en bagarshow. Så att kunderna kunde se bröden och kakorna produceras. 

De blev utsedda till Årets Företagare 2009.

Ända till 2012 arbetade både Rainer och hans fru i bageriet men då fick hon en kronisk sjukdom och kunde inte jobba längre. Bagarstugan har hållit honom uppe under den svåra tid som hans fru nu varit sjuk. 

Nu hotar LO hans livsverk.

Och vi vet alla vad dessa kan leda till. Ingeborgs Bageri har Livs stämt på 650 000 kronor och de har inga problem att köra små bagerier mot konkurs. 

Jag fick reda på konflikten med Livs genom att någon i mitt FB-flöde delade deras status. Den ser ni nedan. Deras Facebook-grupp hittar ni här. 

 

För att citera Paus bagerI ”Fackföreningar ska inte bestämma. Vi har avtalsfrihet. Det ska vara en ömsesidig överenskommelse”

Bakgrunden till konflikten är följande: 

I mitten av oktober ringde Livs ombudsman för Öst, Maria Karlsson, Rainer och ville informera om kollektivavtal (varför en ombudsman från Linköping ringer och inte en från Stockholm undrar jag men det vet bara Livs).

Den 20 oktober träffades de. Hon hade då med sig ett avtal. Det handlade alltså inte om information utan hon ville redan på första mötet tvinga Rainer att skriva på. 

Rainer Paus har skickat mig bilden på alla handlingar ni kommer kunna se i inlägget. 

Rainer sa att han inte tänkte skriva på något avtal utan ville först läsa in sig på hela kollektivavtalet först så han visste vad han skrev på. Det hade Karlsson inte med sig. Rainer bad då om lite tid för att hinna läsa in sig. 

Efter 14 dagar ringde hon och undrade om han läst klart avtalet. Han svarade då att för tillfället var det inte aktuellt att teckna ett kollektivavtal med Livs eftersom han hade fullt upp med att få det i maj 2015 ombildade bolaget på fötter och teckna avtal kanske de kunde göra lite senare, vad hans förslag. 

Karlsson svarade då att det var otänkbart att skjuta på det. Så i detta läge skulle Livs följa sina vanliga rutiner. Kort därefter blev Rainer kontaktad av Medlingsinstitutets representant Kurt Eriksson. Rainer fick direkt känslan att Erikssons enda uppgift var att bearbeta honom för att skriva på avtalet. Rainer hänvisade då till den lagstadgade avtalsfrihet vi har i det här landet och att han inte skulle skriva på. 

Han sa: ”Du vet inte vad du ger dig in på. Livs kommer inte att ge sig”.

 

Kort tid därefter kom ett varsel från Livs om blockad, riktat mot Rainers gamla företag där han inte har några anställda kvar. Rainer svarade då till Eriksson att det var fel bolag. Livs återkom då direkt med ett varsel mot det nya bolaget, om en blockad den 11 januari. 

Under tiden hade Maria Karlsson från Livs trakasserat Rainers anställda, vi kallar honom/henne E här. Karlsson mailade, sms:ade och ringde E vid upprepade tillfällen i enda syfte att mjölka denne på information om bolaget och de anställda. E tyckte att detta var väldigt obehagligt och bad Karlsson att sluta. Vilket Karlsson inte gjorde. 

Då gick E ur Livs och gick med i Hotell- och Restaurangfacket istället (HRF). 

Den 7 januari fick Rainer post från HRF om förhandlingsframställande att teckna kollektivavtal den 13 januari. Han fick alltså inte ens en fråga utan en kallelse. Rainer svarade att han inte kunde då. 

 

Som ni själva kan läsa är brevet  ett krav, inte en fråga.

”HRF påkallar härmed förhandling i våra lokaler onsdagen den 13 januari 2015 kl. 13

Trots att vi alltså har avtalsfrihet i det här landet. 

Men jag förstår att Rainer inte kan det datumet.

Det var nämligen förra året. Och då är jag rätt säker på att Rainer gjorde någon annat än satt på HRF:s kontor och pratade med maktfullkomliga fackpampar. 

Deras begäran är alltså dessutom formellt fel och han skulle inte brytt sig om att svara på den alls. 

Den som är ordförande för Stockholmsdistriket för HRF heter Jenny Bengtsson, en person som på Twitter gjort sig känd för sin våldsromantiska retorik och aggressiva beteende mot meningsmotståndare. Hon är själv kommunist så det kan visserligen förklara oförståelsen kring detta med frihet. 

Till saken hör att Rainer också redan tillämpar HRF:s lönesättning och alla regler som tillhör avtalet. Han har försäkringar för sina anställda med FORA. Bolaget omvandlades till aktiebolag 2015.

Alla anställda supporterar honom och ingen förstår varför facket bråkar. 

Och det är just det. 

LO-facken Livs och HRF bråkar inte för att deras medlem (singularis) ska få bättre lön och villkor. De anställda har redan den lön, de villkor och försäkringar avtalet gäller.  

De bråkar för att de vill bråka.

Medlingsinstitutets hemsida kan man läsa om alla konflikter under 2015 som beror på just krav på kollektivavtal.  

 

Ser ni mönstret?

Av 21 sådana MI-konflikter står Livs bakom 10. Det vill säga 48 %. 

För det var just Livs som drog igång även denna konflikt. När sedan medlemmen fick nog och bytte förbund ringde Livs bara sina polare på HRF och lät dem ta över konflikten.

LO vill tvinga alla företag som inte har kollektivavtal att teckna ett.

För att deras egen makt ökar då. I nästa läge kommer de bearbeta varenda anställd – och ni har ju redan läst vilka metoder de använder – för att bara för att slippa bli trakasserad ger upp och blir medlem. 

Den anställda E begärde ju till och med utträde ur Livs på grund av deras metoder. 

Rainer har helt rätt i att vi har en lagstadgad avtalsfrihet i Sverige. Ingen, varken LO än någon annan, har rätt att tvinga någon att skriva på kollektivavtal. Även om de låtsas som det. Betalar företaget dessutom samma lön och har samma villkor som gällande kollektivavtal har de verkligen inget att komma med. 

Men i fackets värld handlar allt bara om makt.

De tvekar inte att använda alla sina miljardmuskler och kompisar i andra förbund för att resa sig som en armé av Goliats och helt enkelt gå rätt över små strävsamma företagare och krossa dem. Facket har enorma inte bara finansiella muskler utan även tid och personal. De kan häcka utanför ett utvalt företag i åratal om de känner för det. Resurserna är gigantiska. 

De ger sig inte förrän en av två saker inträffat: bolaget går i konkurs. Eller det ger upp och tecknar kollektivavtal. 

Att en konkurs innebär att medlemmen blir arbetslös bryr de sig inte om. Det blir bara ett streck till på väggen på kontoret vid Norra Bantorget i centrala Stockholm. Ett nummer i statistiken. 

Nu vill Rainer sälja bageriet. Han orkar inte med en konflikt utanpå att driva det själv samtidigt som hans livskamrat är kroniskt sjuk och mår dåligt. 

Ska vi stå och se på när LO puttar ännu ett litet fint bageri över stupet?

Jag säger nej. 

Jag uppmanar därför allla att hjälpa till.

Sprid den här texten, skriv om fallet själv eller åk till Västerhaninge Centrum och köp en bakelse. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. 

På köpet kan vi formera en moståndsrörelse från maktfullkomliga fackpampar vars livsluft är att tvinga fria människor att göra som facket vill eller skicka dem mot konkurs. 

Nedan ser ni vart ni kan köpa ert företagsfika på framöver. 

Buda en bil till och från företaget och köp bullar, bakelser, semlor eller tårtor till era anställda.

Stöd Paus Bagarstuga i kampen mot facket. 

 

Köpt cigarettdebattör

I mellandagarna avslöjade några norska läkare att de tyckte ett totalförbud mot cigaretter är en bra idé. Ett klassiskt norskt utspel från landet som Björn Rosengren redan på 90-talet kallade den sista Sovjetstaten.  

Och direkt dök det upp även en svensk debattör som på Expressen Debatt tyckte Sverige borde göra samma sak. Redan den 1 juli 2016, vilket omedelbart visar total avsaknad på ens grundläggande kunskaper om lagstiftningsprocessen och hur vårt demokratiska system fungerar. 

Debattören heter Arne Björnberg och skrev under sin artikel med en massa före detta titlar.

Vilket alltid gör att jag reagerar.

 

Det är inte bara kunskaperna inom lagstiftningsprocessen som brister hos Björnberg. Även kunskaperna om smuggling och organiserad brottslighet verkar vara noterbart låga.

För han skriver att ett förbjud inte alls kommer innebära problem med smuggling för att deras form och storlek gör det ”enkelt för en tullare att hitta dem”.

 

Intressant nog har som sagt Björnberg bakgrund som forskare. Ändå är han inte intresserad av att referera till någon som helst statistik eller fakta för sitt påstående om den icke-befintliga smugglingen. Istället gissar han. Hade han frågat en tullare har nämligen de lite andra uppfattningar om det här med hur lätt det är att hitta cigaretter och hur smuggling fungerar. 

Till exempel den här tullaren som intervjuades i samband med ett stort beslag i Dalarna, där  tullen 2014 totalt beslagtog 177 000 cigaretter. 

 

Faktum är att smugglingen uppgår till 46 miljoner cigaretter per år, en kraftig ökning.

Staten förlorar miljarder varje år i förlorade skatteintäkter på grund av smugglingen och den göder den organiserade brottsligheten. 

 

Smuggelcigaretter är en även en av terrorgruppen IS finansieringskällor. 

 

Ett totalförbud skulle i en handvändning göra denna företeelse till en av de mest lönsamma man kan hålla på med som kriminell givet att straffskalorna för att smuggla cigaretter inte är jämförbara med de för narkotika. 

Men det mest intressanta är inte kunskapsluckor utan att Björnberg inte skriver under artikeln med sin verkliga titel.

Den han haft sedan 2005, vilket är utvecklingschef på det privata företaget Health Consumer Power House (HCPH).  

Istället valde han att skriva under att han på 80-talet var forskningschef på Svenska Tobaks AB, numera Swedish Match, chef för Universitetssjukhuset i Umeå på 90-talet och VD på Apoteket sent 90-tal. 

 

Från Apoteket fick han för övrigt sparken för att han inte kunde samarbeta med vare sig personalen eller styrelsen. När han var chef på sjukhuset i Umeå anmärke landstingsrevisorerna på verksamheten. 

 

I sin roll på Health Consumer Power House jobbar Björnberg som av en händelse med rökavvänjningsindex, bland annat.

Företagets affärsidé är nämligen rapporter som jämför olika landsting, vårdgivare etc i diverse aspekter och baserat på det görs olika index.

Nedan kan ni se en sökning jag gjorde på Google på just rökavvänjningsindex och Björnberg. 

 

Dessa rapporter och index betalas av någon, bland annat läkemedelsföretag.

Just rökavvänjningsindex, som Björnberg och HCPH gjorde 2008-2009, betalades till exempel av läkemedelsjätten Pfizer.

Detta stod längst ner i pressmeddelandena de skickade ut för varje lansting. Exemplet är hämtat från det gällande Västra Götaland. 

 

Och som av händelse igen så säljer just Pfizer den marknadsledande receptbelagda rökavvänjningsmedicinen Champix.  De tillverkade även en av de marknadsledande receptfria läkemdelen Nicorette men sålde detta affärsområde 2006 till Johnson & Johnson

 

Pfizer sponsrar även andra saker än rökavänjningsindex hos HCPH. Till exempel rapporten från 2013, Euro Health Consumer Index, vilket man kan läsa om på deras hemsida. 

Ett totalförbud mot cigaretter skulle innebära rena julafton för Björnbergs kund Pfizer. Efterfrågan på Champix skulle skjuta i höjden. 

Det finns alltså en mycket bra anledning varför utvecklingschef Björnberg skriver under med gamla titlar så fort han debatterar cigaretter och cigarettförbud – han vill inte göra det lätt för läsarna att dra kopplingen varför han egentligen skriver artikeln. 

Pfizer är för övrigt mycket insyltade i allt som har med anti-tobak att göra i Sverige. De sponsrar en rad av organisationerna. Bland annat startade Pfizer projektet Dizza Tobak.nu som samarbetar med såväl Korpen som ”A non smoking generation”.  Projektet vänder sig till barn i åk 5-9 och går ut på att göra den bästa anti-tobaks-kampanjen. 

 

De har även gjort Youtube-filmer med Sluta-Röka-Linjen. Här hittar ni filmerna via Pfizers egen hemsida. 

Notera namnet på vem som laddat upp filmen – Hans Gilljam. Jag förklarar längre ner varför. 

 

Samarbetet med Sluta-Röka-Linjen är rätt smart upplagt. För de rekommenderar Champix till sina besökare på sajten och i sitt material (inte bara dock, de rekommenderar även andra metoder), men för att få Champix utskrivet at sin läkare krävs kombination med rådgivning, till exempel kontakt med Sluta-Röka-Linjen.

Win win alltså. Linjen tipsar om ett läkemedel som skrivs ut i kombination med att patienterna måste anlita rådgivare, t ex Sluta-Röka-Linjen själva.  

 

Pfizer använder också uttryckligen samarbetspartnern ”A non smoking generations” logga när de gör enkäter mot läkare om just tobaksprevention för att svarsfrekvensen då blir högre än om de står bakom den själva.

De betalar också föreningen 50 kronor per besvarad enkät i provision för att de får använda deras logga istället för att stå bakom enkäten själva. 

 

Nyligen gav de Gates stiftelse 850 000 dollar för att jobba med tobaksavvänjning i Kina, och förhoppningsvis sälja Champix även där i stor skala. 

 

Artiklen i Expressen är dock inte första gången Arne Björnstrand skriver debattartiklar om cigarettförbud utan sin verkliga titel.

Den 26 augusti 2015 skrev han på Svenska Dagbladet Brännpunkt nästan en identisk artikel.

 

I den artikeln citerar han Hans Gilljam. Samma person som la upp den Pfizer-sponsrade Sluta-röka-filmen på Youtube. 

Han är ett välkänt namn inom just anti-tobak. Han har forskat på Karolinska Institutet, företräder tankesmedjan Tobaksfakta, Läkare mot Tobak och anlitas av Folkhälsoinstitutet som tobaksexpert. 

Och, som av en slump, har även han samarbete med just Pfizer. Han ledde till exempel en forskningsstudie om just Champix 2008 som betalades av Pfizer där han kom fram till den oväntade slutsatsen att Champix är ett jättebra läkemedel. 

 

Att Champix fått stark kritik för att det kan orsaka svår depression och kopplats till flera självmord nämns inte i studien, givetvis. 

 

Aftonbladet avsöljade just Gilljams dubbla stolar i en artikel 2012. 

Att han samtidigt som han var ”oberoende” expert även betalades av Pfizer. 

 

Faktum är att Gilljam talade på konferensen som lanserade Champix redan 2006, har åkt på konferenser med dem etc. 

 

När Arne Björnberg lanserade rökavvänjningsindex 2008-2009 var det också just Hans Gilljam som stod med i pressmeddelandet under kontakt.

Bilderna nedan är hämtade från pressmeddelandet gällande Västerbotten som skickades 2009. Även detta index betalades av just Pfizer. 

 

Trots att Gilljam alltså jobbat på uppdrag av läkemedelsbolag med den marknadsledande produkten för rökavvänjning har inte statliga myndigheten Folkhälsomyndigheten några problem att anlita honom i sina rapporter om tobak. 

 

Här finns ytterligare ett bekant namn – Barbro Holm Ivarsson.

Ordförande för Psykologer mot Tobak som låg bakom den där bilagan i DN innan jul och som jag skrev om. Hon anlitas regelbundet av Folkhälsoinstitutet, där hon även jobbat som tobaksexpert tidigare. Hon har arbetat på Pfizer-sponsrade Sluta-röka-linjen och till och med som utredare åt regeringen 

Även hon dyker upp på pressmeddelanden från Pfizer. 2007 citerades hon i ett pressmeddelande Pfizer skickade ut om sitt nya rökavvänjningsprogram Life Reward

 

Pfizer sponsrar inte bara en rad olika anti-tobaks-lobbyister i Sverige, gör Youtube-filmer, ordnar tävlingar för barn, betalar forskningsstudier som Hans Gilljam gör,  och betalar rapporter som Arne Björnberg gör på Health Consumer Power House.

De betalar även olika kurser för vårdpersonal för att utbilda dem i rökavvänjning.

Som givetvis ska mynna ut i att samma vård skriver ut Champix till patienter. Exemplet nedan är hämtad från en sluta-röka-satsning Angereds närsjukhus gjorde och där de just betalade sådana kurser. 

 

Artikeln i Expressen i mellandagarna är alltså inte skriven av Arne Björnberg, före detta VD på Apoteket etc etc. Utan av Arne Björnberg, läkemedelslobbyisten för Pfizer. 

Och faktum är att just Pfizer ligger bakom väldigt mycket i hela den svenka anti-tobaks-lobbyn sedan många år framöver. Många personer i den världen sitter på olika sätt på dubbla stolar. 

Den röda tråden i artikeln och hela den svenska anti-tobaks-branschen är alltså läkemedelsföretaget Pfizer. 

Nästa gång någon skriver något om att förbjuda tobak av olika slag ska ni därför först kolla på titeln, sedan vilket organisation som ligger bakom och med en snabb googling kan ni kanske hitta Pfizer även där. 

Allt är verkligen inte vad det ser ut att vara i tidningen. 

 

Nationalism – vad är det?

Idag har DN ledarsida en liten blänkare om Spanien och Katalanien. 

Temat är nationalism och rubriken ”Nationalismens gränslösa svagheter”. 

Och även om artikeln först handlar om just Spanien dras sedan paralleller till Sverige. 

Det är inget fel att gilla sitt land även om historien avskräcker. Som framtidsidé är dock nationalismen tämligen platt och bemängd med enorma ekonomiska risker

 

Han fortsätter med: 

”Sverigedemokraternas och deras europeiska gelikars nationalism har egna mysterier. Frihandel och globalisering har inneburit väldiga kliv framåt för både rika och fattiga länder. Den världen vill populisterna stoppa genom att stänga in nationerna i sig själva. ”

”Men nostalgin om sörgårdsidyllen är oförenlig med dagens välstånd

Och det är här jag vill säga stopp faktiskt. 

Det finns massa ord som i dagens debatt är felanvända, missbrukade och slitna. Nationalist är ett av dem och jag ska förklara varför.

Det är synd att man måste lägga in brasklappar i sina texter men eftersom politisk debatt från vänster handlar om att medvetet missförstå och smutskasta – jag är inte nationalist själv. Jag är liberalkonservativ. Borgerlig. Jag kommer utveckla längre ner. Detta är en text för att försöka dels förklara nationalism men framför allt beskriva varför beskrivningen i artikeln är helt fel. 

I svenska språket finns inget motsvarande för amerikanska ”patriot” som man kan använda i dagligt tal. Det är ingen som skulle kalla en amerikan som säger att han är patriot för fascist eller rasist. Och nästan alla amerikaner är patrioter.  Att inte vara det är oamerikanskt. 

I Sverige kallas däremot alla som gillar och vill lyfta fram svensk kultur och historia nationalist. Observera att det framför allt handlar om kultur.

Den svenska flaggan lät vi stillatigande nazister och rasister kidnappa i början av 90-talet, fråga mig inte varför. Det är tragiskt egentligen, att ett litet gäng galningar fick ta den till sin utan protester. Idag är svenska flaggan bara okej som just flagga i en flaggstång eller på en sommarstuga. Eller som vykort till turister. Just för att den blivit en symbol för små arga nassar.

När jag gjorde research för ett poddavsnitt såg jag ett klipp på countryartisten Lee Greenwood som sjöng nationalsången på en baseballarena iklädd den mycket snitsiga outfiten boots, för stora jeans, vit T-shirt och en läderjacka gjord av amerikanska flaggan.

Nu tycker jag att bara själva idén att ha en läderjacka med vilken flagga som helst är ett nästan kriminellt modebrott men tänk er otänkbarheten att till exempel Tomas Ledin skulle ha motsvarande fast i den svenska. 

 

Jag konsterar här bara hur det är. Greenwood skulle kallas nationalist i Sverige. Och de flesta Sverigedemokrater är i grunden kulturella nationalister i den här bemärkelsen. De fokuserar i huvudsak retoriskt och politiskt på just svensk kultur och identitet. 

Men nationalism i artkeln i DN handlar egentligen inte om kulturell nationalism, även kallat etnonationalism. Utan om statsnationalism. Och det är faktiskt något annat

Statsnationalism handlar om systemen i samhället. 

Vi kan börja med frihandel till exempel, som Gunnar Jonsson i artikeln sätter som ett motsatsförhållande till nationalism. Ergo, den som är emot frihandel är nationalist, för att förenkla resonemanget. 

Vilka partier i riksdagen är det som vill gå ur EU, som ju är framför allt ett frihandelsprojekt med fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital som grundpelare?

Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Men Miljöpartiet ville gå ur till rätt nyligen och Socialdemokraterna har till exempel Nej-sidans starkaste kandidat Marita Ulvskog som gruppledare i Europaparlamentet. Hon vill alltså fortfarande gå ur EU. 

EU förhandlar sedan flera år tillbaka med USA om ett nytt frihandelsavtal. Vilka partier är emot? Vänsterpartiet. Och Miljöpartiet

I bemärkelsen nationalist är någon som är emot frihandel är alltså landets samlade vänster de som är nationalister. De som idag utgör delar av regeringen. 

Ihop med SD i riksdagen har dessa statsnationalister majoritet i riksdagen. 

 

LO är officiellt för men flera tongivande stora fackförbund är emot, till exempel de fem förbunden i 6F (Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighet och SEKO). Av en slump alla organisatörer av inhemska branscher som alltid ogillat utländsk konkurrens. Det är också de som med all sannolikhet hjälper Skiftet, med att till exempel betala kostnader och på så sätt omärkt finansiera dem. Skiftet bygger hela sin existens utåt sett på att opinionsbilda emot TTIP. 

Det är en statsnationalistisk åsikt att vara emot EU och vara emot TTIP. Man vill hindra frihandelns utvidgade konkurrens från att påverka inhemskt näringsliv. 

Skiftet och 6F har samma skäl att vara emot – att fackens makt minskar. Ju mer stängd ekonomi desto mer makt har facken gentemot företagen. För arbetsrätt är en nationsspecifik sak – denna skiljer sig mellan länder. Det är bara på svensk arbetsmarknad LO har makt. 

Trots detta är Socialdemokraterna alltså för TTIP. Gott så. Vi behöver mer frihandel i världen, inte mindre. Men Socialdemokraterna är några av de främsta statsnationalisterna som finns. 

För hela idén om en välfärdsstat bygger på nationalism. Det är nationalstaten som är grunden och medborgarskapet i landet som ger tillgång till välfärden.

Statsnationalism. 

 

Den stora flyktingvågen har hittills resulterat i att 200 000 människor nu väntar på att få sin asylsökan prövad i Sverige och tiotusentals som kommit hit inte ens hunnit skicka in den. Den har också resulterat i det drastiska  beslutet att ID-kontrollera våra yttre gränser. Nationens gränser. 

Flyktingvågen har också resulterat i en uppretad debatt som delvis delar in svensk politik i icke block-konstanta delar, där Centern och Vänsterpartiet delar samma syn i konflikt med resten av riksdagen.

Här kommer ännu mer statsnationalism in.

För skälet varför framför allt Socialdemokraterna vill minska volymerna är att de vill bevara allt i Sverige precis som det är. De vill inte rucka en enda milimiter på befintliga system. De vill inte avreglera arbetsmarknaden och göra det mer flexibelt och billigare att anställa, de vill inte avreglera bostadsmarknaden och de vill absolut inte ändra välfärdssystemet.  

Hög flyktinginvandring är inte förenligt med en stor generös och generell välfärdsstat. Så är det bara. Det är ingen åsikt utan fakta. 

Då kan man baserat på den fakta sedan bestämma sig om man tycker att staten och samhället ska vara exakt som idag och därmed stänga gränserna. Eller om man tycker att saker borde reformeras. 

Socialdemokraterna och LO tycker de första. De har byggt hela sin politik sedan urminnes tider på just statsnationalism där nationalstaten är grunden. 

Borgerligheten är kluven ideologiskt. För borgerligheten är både liberal och konservativ. Vi har inget renodlat konservativt parti i riksdagen idag utan alla partier innehåller delar av båda, där Centern idag utmärker sig vara mest liberalt. 

Men samtidigt är en grundläggande åsikt i dagens samlade borgerligheten att man vill förändra systemen, med främst fokus på avreglering av bostadsmarknaden och införandet av marknadshyror samt reformera arbetsmarknaden, med att minska fackens makt, längre ingångslöner, lägre skatt på arbete, utökat RUT och ROT och mer flexibilitet genom bland annat reformerad LAS.  

Men alla utom Centern inser att detta inte 1) sker i en handvändning 2) aldrig någonsin kommer genomföras av en Socialdemokratisk regering. Alltså måste vi vänta. 

Att just nu minska volymerna för att hindra total kollaps  där folk bor utomhus, vi bryter mot en massa lagar, släpper iväg barn till personer vi inte hunnit kontrollera, att den totala diskrepansen mellan utbud och efterfrågan på asylboenden skapar en dålig marknad med för höga priser, en polis som tvingas strunta i brottsutredningar på grund av resursbrist etc. 

Vissa liberaler vill hävda att vi först kan släppa in obegränsat med människor och sedan löser sig resten men i praktiken är detta någon typ av ungdomsförbundsidealism som är illa förankrat med verkligheten. 

Så, kontentan är att DN är ute och cyklar. 

”Sverigedemokraternas och deras europeiska gelikars nationalism har egna mysterier. Frihandel och globalisering har inneburit väldiga kliv framåt för både rika och fattiga länder. Den världen vill populisterna stoppa genom att stänga in nationerna i sig själva. ”

”Men nostalgin om sörgårdsidyllen är oförenlig med dagens välstånd

För de största bärarna och förespråkarna för just statsnationalism är svenska vänstern. Det är den svenska vänstern som vill stänga in nationerna i sig själva. 

Välfärdsstaten och de befintliga systemen är dörren som stänger nationerna. 

Och även om nostalgin om Bullerbyn där frihandel inte ännu var ett ord som uppfunnits helt korrekt inte går att förena med dagens välstånd kan inte heller dagens generösa välfärdsstat förenas med hög flyktinginvandring. Vi kommer få välja det ena eller det andra. 

Det är alltså där konflikten ligger. Inte mellan sörgårdsidyll och välstånd, den är för länge sedan passerad. Vi har inte haft sörgårdsidyll i meningen icke-globaliserat land sedan 80-talet då vi ännu inte var med i EU. 

”Det är inget fel att gilla sitt land även om historien avskräcker. Som framtidsidé är dock nationalismen tämligen platt och bemängd med enorma ekonomiska risker

Det sista stycket jag tänker kommentera inleds med en typisk DN-mening. Att inleda med något man direkt sedan säger emot. DN tycker aboslut att gilla sitt land är fel, i bemärkelsen etnonationalism. 

Men slutsatsen är också fel.

Eftersom artikelförfattaren blandar ihop en massa saker. Det är definitivt så att ett land som inte vill ha frihandel i den här globaliserade världen kommer lida ekonomiskt. Samma för länder hindrar människor från att lätt kunna flytta för jobb, studier etc. Den typen av öppenhet gentemot omvärlden är nödvändig för ekonomisk framgång såväl för nationel som för världen generellt. Det är just ekonomisk frihet som halverat världens fattigdom.

Däremot är det lika sant att ett land med stor generös välfärdsstat kommer ta stora ekonomiska risker om landet samtidigt har en stor flyktinginvandring utan att ändra i systemen. För välfärdssystem bygger på inbetalad skatt.

Alla som jobbar bidrar. Men om ett land år efter år samtidigt tar emot tiotusentals, idag hundratusentals, som tar decennier på sig innan de får sitt första jobb och vissa aldrig jobbar, kommer pengarna ta slut. Om man inte samtidigt ändrar systemen så att de i betydligt högre grad just bygger på inbetald skatt. Inte skatt på bidrag utan inkomst av tjänst. 

Jag är, som alla som läser min blogg, väldigt fokuserad på att kalla en spade en spade. 

Och reda ut begreppsförvirring. 

I dagens politiska landskap finns bara ett etnonationalistiskt parti och det är Sverigedemokraterna. Det är också etnonationalism man oftast menar när man pratar om nationalism.

Men vad gäller statsnationalism har vi flera partier, där Socialdemokraterna är främsta bärare av denna i kombination med Vänsterpartiet. 

Personligen tycker jag etnonationalism har blivit alldeles för laddat på grund av nassarna på tidigt 90-talet. Jag har inga problem med folk som älskar svensk kultur även om min egen inställning är mycket genomsnittlig. Äta sill, fira midsommar och gilla luciatåg men inte direkt har en folkdräkt hängades i garderoben som jag svidar om till.

Däremot har de fel när de påstår att det är oförenligt med mångkultur. Det går utmärkt att kombinera, om man låter bli kulturrelativism. Med det menar jag dels tramsiga utspel om att fira skolavslutning i kyrkan eller luciatåg kränker invandrare men också att hederförtryck, våld mot kvinnor etc är okej bara för att det sker inom vissa kulturer. 

Vad gäller statsnationalism tycker jag som borgerlig att en välfärdsstat med högre grad av kvalificiering samt mindre generell och mer byggd på försäkringar är bäst. Och att arbetsmarknad och bostadsmarknad måste avregleras. Jag är alltså inte särskilt statsnationalistisk alls. Men inser att dessa reformer måste ske före vi har ännu högre fri rörlighet. 

Jag hoppas därför att nästa borgerliga regering tar tag i detta direkt de blir valda.

Fram till dess kommer vi garanterat få läsa otaligt fler artiklar som skjuter snett i debatten om nationalism. 

 

Kritik är ingen kampanj

Även politiker gör sammanfattningar så här års av det år som gått. 

En av våra mest kritiserade statsråd, Åsa Romson, gör i sin slutsatsen att hon utsätts för en ”kampanj”, framför allt i sociala medier. 

Det sa hon i en intervju i tidningen Metro innan jul.

”Jag är medveten om att det finns ett antal som bedrivit ganska hårda kampanjer mot mig”

”Att använda sociala medier enbart för att tala om att särskilt kvinnliga politiker är nollor

Hon vill alltså hävda att hon inte bara är utsatt för en hetskampanj utan också att skälet är  för att hon är kvinna. 

 

Före detta riksdagsledamoten Per Garthon, numera mest känd för att han gång på gång åker fast för rattfylleri men varje gång hävdar att han i pur chock av krocken dragit i sig en hel vinare på 15 minuter sittandes i bilen, skrev innan jul att hon och Wallström var utsatta för ”hetskampanj”. För att de är kvinnor. 

 

I en lång okritisk intervju i DN i oktober sa både Romson bror, Lukas Romson och fd språkröret Lotta Hedström att Romson är utsatt för ett drev. Men enligt Hedström handlar det inte bara om att hon är kvinna, utan också för att hon är ”farlig”. 

 

Har Åsa Romson blivit utsatt för en hetskampanj, ett drev främst baserat på att hon är kvinna, att hon är ”farlig” för att hon är så kompetent?

Det tänkte jag kolla. 

Åsa Romson blev vald till språkrör den 21 maj 2011. 

Gustaf Fridolin valdes av 95 % av ombuden, Romson av endast 68 %. En tredjedel av ombuden hade redan då alltså inte henne som första val.  

Ett år senare ungefär, i juni 2012, meddelade hon att hon var gravid och skulle få barn strax innan jul. Sedan var hon föräldraledig till sommaren 2013, då Fridolin gick på föräldrarledighet för sitt andra barn. Hennes första period som partiledare när man söker i historiken på Google resulterade inte i särskilt mycket media alls. Framför allt ingen kritisk media. 

Jag kan inte hitta en enda kritik mot henne de där första åren.

Att jämföra med exempelvis Annie Lööf, som så fort hon blev vald i oktober 2011. Alltså samma år som Romson.

​Så samtidigt som Lööf i flera år utsattes för kritik seglade Romson obemärkt förbi.

Lööf fick kritik för allt från att hon var ung och erfaren och nog behövde lite bättre rådgivare till att hon inte visste om Kina var demokrati eller diktatur eller om C verkligen ville tillåta månggifte. Det var först 2013 som Lööf vände opinionen och i valrörelsen vände hon siffrorna från 2,7 % under våren 2014 till valresultatet på över 6 %. 

En annan person som direkt fick kritik var Håkan Juholt.

Han valdes också 2011, den 25 mars.

Kritiken startade direkt, med att han babblade om pensioner i sitt installationstal som han inte förankrat och sedan fick backa. Men också mot att hans sambo varit dömd för bedrägeri mot sin tidigare arbetsgivare, han missade 1-maj demonstrationen för att han var sen och tog dubbla ersättningar för boende. 

 

Samtidigt som både Julholt och Lööf alltså gång på gång kritiseras glider Romson obemärkt förbi.

Inte en enda kritisk artikel mot henne finns alltså att hitta under den här perioden, 2011-2013. Hon höll också politiskt mest på med att profilera sig inom just miljö och klimat. Det var Fridolin som körde på om skolan. 

När Romson kom tillbaka från föräldraledigheten och det är ett år innan valet började det hända saker. Hon började ta mer plats medialt och i januari 2014 drämde hon till med att kalla Reinfeldt en åsna i riksdagen. 

Sedan börjar denna långa lista på dylika exempel på Åsa Romsons  många tabbar. Slutsatsen är att ju mer aktiv Romson blivit och ju mer utspel hon gjort, desto fler skandaler.

Jag har roat mig med att sammanställa allt jag kommer ihåg och har hittat i en tidslinje. 

 

En diger lista kan man säga.  

Allt från att hon ville förbjuda anonyma bloggar, anklagar forskare för att jobba på uppdrag av Alliansen och det nu berömda citatet om Medelhavet som nutidens Auschwitz till att allt är de vita männens fel, giftfärgsskandalen och tweeten om Paris-dåden. 

Den sista är också enda gången statsministern sagt ifrån.

 

Håkan Juholt var också partiledare. Jämför hans lista med Romsons. Det tog Socialdemokraterna ett år bara innan de tvingade bort honom. 

Åsa Romson sitter kvar. 

Trots att MP-väljarna idag har högre förtroende för Jonas Sjöstedt än för henne.

 

Så nej, Åsa Romson. 

Du är inte alls utsatt för någon typ av kampanj.

I själva verket kritiserades du inte över huvud taget dina första tre år som partiledare. Och det handlar definitivit inte om att du är kvinna. 

Utan den rättfärdiga kritik Romson fått sedan januari 2014 men framför allt sedan den 6 oktober då hon tillträdde som statsråd, är just kritik. Rättvis kritik. Det är egentligen ett under att Romson fortfarande sitter kvar faktiskt, givet hur stor högen med inkompetensbevis är.

För all kritik bygger på något Romson sagt eller gjort. 

Att kvinnor i ledande positioner skyller kritik på att de är kvinna är ett av de mest effektiva sätten för att skjuta hela den feministiska idéen i sank. 

Kön är inte relevant och att gräva en liten könsbivack och gömma sig i när stormen kommer är fegt, fel och kontraproduktivt. 

Ta ansvar. 

Eller mitt favorituttryck:

If you can’t stand the heat, get out of the kitchen.