Viskelek i Budgetpraxis

DÖ (decemberöverenskommelsen) uppstod när SD valde att rösta på Alliansens budget i december 2014 och därmed fällde regeringen Löfvens första budget. I mellandagarna gjorde sedan Alliansens dåvarande partiledare upp med Löfven och MP i det som blev DÖ. 

Nu har DÖ fallit och förpassats till historien. Den behövdes i december för att undvika extra val, nu behövs den inte längre. M har ny partiledare, liksom KD. Lättnaden hos såväl Kinberg Batra som övriga gick ändå inte att ta miste på mellan raderna. 

Men, precis som i vintras, figurerar nu en rad hemmasnickrade varianter på vad SD egentligen sa där i december på presskonferensen. Det har påståtts att de ska fälla alla budgetar som inte gör som de vil,l i princip. 

Vad sa Mattias Karlsson på den 40 minuter långa presskonferensen? 

Jag lyssnade idag. 

Den politiska debatten måste bygga på fakta, inte hörsägen och av opinionsbildningsskäl medvetet missuppfattade och förändrade budskap.

Det ligger i vissas intresse att det framställs som att SD sagt att de ska fälla alla budgetar de inte får inflytande över. 

Men det är inte vad de sa den 4 december i Riksdagen. 

 

Mattias Karlsson 04-12-2014:

 …..

 Vi kommer fälla varje budget, varje budgetproposition som ger stöd för ökad invandring utifrån dagens nivåer och som ger Miljöpartiet ett avgörande inflytande över migrationspolitiken.

…..

 Skulle Alliansen inte förändra sitt förslag eller förnya migpol överenskommelse med MP kommer vi i en liknanden situation också fverkar för att fälla en Alliansregering

…..

 Det är också värt att påpeka det faktum att de övriga partierna har ett väldigt kluvet förhållande till praxis i riksdagen. Uppenbarligen är det så att det förhållningssättet skiftar lite beroende på vad man har för intressen. Jag kan inte behöver påminna folk här om det bara är något drygt år sedan som de rödgröna partierna bröt mot praxis i riksdagen i samband med budgetprocessen när vi tillsammans med de rödgröna bröt ut frågan om brytpunkten för statlig skatt och fällde regeringen.

 Det var ett tydligt brott på praxis i det fallet och det hade de rödgröna partierna tydligt inte något problem med att göra.

 

Syntax error i bostadspolitiken

Jag skriver som bekant en del om bostadspolitik. Och en del om Miljöpartiet. De gillar miljonprogram. 

Kombinerar du dessa två har du hela Miljöpartiets bostadsprogram i princip, för miljonprogram verkar vara deras enda idé.

De vill renovera områdena ”klimatsmart”. De har som sagt också en bostadssubvention (vad annars?) som ett magiskt trollspö ska trolla fram 15 000 bostäder. Vi behöver 600 000 bostäder på 10 år. 

När reglerna behöver bli färre vill MP kräva att alla nya lägenheter måste vara klimatsmarta.

Hur fler krav på byggandet och renovering av befintliga lägenheter ska skapa FLER bostäder behöver inte MP svara på.

För Kaplan har ju bott 20 år i miljonprogram. 
 

En gammal veteran i Miljöpartiet är Esabelle Dingizian. Hon började sin politiska bana just med bostadsfrågor, i sin hemkommun Botkyrka
 

När hon var aktiv i Botkyrka i valrörelsen 2010 kom hon med ett av valrörelsens för mig mest minnesvärda MP-förslag: införa clowner på äldreboenden. Nu har detta inget med resten av inlägget egentligen att göra men jag kunde inte låta bli att ta med detta eftersom det är en personlig favorit. 

(jag tycker clowner är otäcka förresten)
 

Det har gått bra för Esabelle. Nu är hon nämligen riksdagens andre vice talman sedan Miljöpartiet bildade regering med Socialdemokrater.

 

Miljonprogrammen blev Miljöpartiets fokus redan 2012, för då bestämde partiet att det var där de skulle hitta sina väljare och medlemmar.

Detta var ett år innan renovering av miljonprogrammen blev officiell politik.

Gissar att de där samtalet de hade ute i förorterna när de värvarde medlemmar gick lättare när de kunde lova miljarder om de hamnar i regering. 

 

I maj 2013 tog Miljöpartiets stämma beslutet att renovera miljonprogrammen skulle bli deras bostadspolitiska huvudfråga, faktiskt blev det den enda fråga de fortfarande har. 

 

Samma år i december kan man läsa i Fastighetstidningen om Greg Dingizian som nu satsar stort på att köpa upp och renovera miljonprogram. 

Detta är Esabelle Dingizians bror. 

 

Greg har hållit på med fastigheter halva sitt liv så det är i sig inget nytt. Men att tjäna pengar på renovering av miljonprogram är nytt. Han köper upp lägenheter runt om i hela Sverige – Linköping, Markaryd etc. Målet är 1 miljon kvadratmeter och börsen. 

 

En mer passande rubrik hade kanske varit ”Gregs väg mot miljöpartiets miljarder”?

Greg Dingizian är en riktigt entreprenör och ingen lastar honom för att han hittat en smart affärsidé – det blev ju som förväntat ett halvår innan valet. Han verkar dessutom ha rätt rimliga åsikter själv, med bland annat uttalade syftet att tjäna så mycket pengar som möjligt. Man undrar hur familjemiddagarna är när hans syster tycker att altruism är en bra affärsegenskap och att höja hyror inte är rimligt….

Men nu sitter alltså Miljöpartiet och deras miljonprogramsidéer i regeringen och pengaregnet har redan börjat. 

En miljard kronor per år ska gå till just miljardprogrammen och renovering av dessa. Ka-tjing för Gregs företag Victoria Park alltså. 
 

Det finns fler som fattat att planera för politisk miljonprograms-vurm.

Byggföretaget NCC bestämde sig redan 2010 att ta fram ett koncept för renovering av just dessa. 

 

2013 konstaterade Expressen att Gustav Fridolins fru, Jennie Fridolin jobbar på NCC med just detta och om de skulle hamna i regering skulle detta innebära fina affärer för hennes företag.

The rest is history, som man brukar säga. 

 

Jennie Fridolin jobbar fortfarande på NCC med just miljonprogram, hon intervjuades här den 25 augusti 2014, det vill säga bara några veckor före valet. 

 

Och i maj 2015 rasslade det till på NCC:s konto.

Då berättade de att de fått ett kontrakt av Stockholmshem – Miljöpartiet styr även Stockholms stad sedan september 2014 – på 500 miljoner kronor.

För att……renovera miljonprogram.

Grattis NCC. Och grattis Jennie Fridolin, som ju jobbar i Stockholm. Det är är hennes affärsområde som ska göra det. 

 

Det är inte bara renoveringar som ska till miljonprogrammet. Regeringen lägger även 130 miljoner kronor på ”kultur- och demokratiinsatser”

 

130 miljoner kronor är mycket pengar. Det tycker i alla fall Anders Lindberg på Aftonbladet Ledare, som idag stör sig på att Bert Karlssons flyktingsföreläggningsföretag omsatte 167 miljoner förra året.

Därför föreslår Lindberg att staten ”tar” Karlssons bolag. 

 

Eftersom jag har rätt stora problem med socialister som tycker att ta privata företag är en bra idé, och dessutom 2015, tänkte jag föreslå att kulturen i så fall kanske kan vänta i miljonprogrammen.

När vi nu väntar 180 000 flyktingar 2015 totalt kan jag tycka att clowner och konst får stå tillbaka för just akuta insatser och om nu 167 miljoner kronor är mycket är 128 miljoner det också. Alla får liksom offra något här. 

Sedan har jag en till invändning mot den förda bostadspolitiken: 

DET BLIR INGA FLER BOSTÄDER AV ATT RENOVERA 

Under tiden regeringen försöker ta in den informationen har vi idag kunnat höra att de från att förra veckan sagt att ”allt är under kontroll” till att nu säga”läget är akut och vi måste börja bygga tält

Friggebodar, Attefallhus och……Reintält?

Ovan kommentar är ärligt snodd av någon smart person på Twitter som flög förbi i flödet
 

Det fina hatet

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Det finns flera vänsterkvinnor som i långa blogginlägg gått ut med hatet de får. Mest från rasister. 

Många frågar mig hur jag pallar trots all skit jag får. Jag får nog en sådan fråga varje vecka, senast igår en omtänksam kvinna på minglet jag var på. Jag brukar alltid svara att det är en del av jobbet. Jag tar inte saker personligen. Alls. 

Men om nu alla rader med vänsterkvinnor får sympatier för hatet de får vill jag nu ta tillfället i akt att illustrera hur det ”goda hatet” ser ut. Det som kommer från vänster. Det som jag drabbas av. Hela tiden.

Detta inlägg har inte alls syftet att få en massa medlidande, det är ingen uppvisning i narcissism eller ett gråta-ut-inlägg.

Det är ett rakt inlägg för att visa hur den fina vänstern uttrycker sig mot meningsmotståndare. Allt är inte hat, en del saker är bara ren och skär otrevlighet. 

Jag får förolämpningar om mitt uteende, anklagelser om att vara rasist, nazist, djävul, psykfall, troll, rövhål, svin, kräk, skräcködla, vidrig. De kräks på mig. Jag är värre än Bagdad Bob. Jag lever för att hetsa (mot folkgrupp).  Folk kallar mig hen, gör mig till min mans fru som enda egenskap och andra härskartekniker. De påstår att jag kopierar, hittar på, ljuger och drevar. Psykfall, vansinne. Jag är ansvarig för att folk dör, jag är empatilös, hjärtlös, böghatare. Jag förstör samhället. Jag är oetisk, oseriös, dum i huvudet. Researchgruppen ”ska sätta stopp för mig”. Det jag gör är ovärdigt. Jag är jävla okunnig, foliehatt, förtalar folk. Jag är hjärtlös.. Jag har köpt mitt vikariat på Dagens Industri och är korrupt. Jag står inte för mina åsikter. Jag tvättar SD:s smuts. Jag är inte ens normalbegåvad. Jag tycker allmänheten är efterbliven.

Subba.

Kärring. 

Och det är inte bara anonyma troll, det är även kända mediepersoner och kändisar. Popartister, rapartister. Riksdagsledamoter, skribenter, före detta partiledare. Till och med en fackordförande som sitter i LO:s styrelse. De har tillgång till stora plattformar och ses som företrädare, förebilder, godhet. 

Hatet från höger är ofta grovt och anonymt. Men hatet från vänster sker öppet och accepteras. Av alla. En av Aftonbladets ledarskribenter kallar mig rövhål. Ingen i vänstern reagerar. Det är okej för dem. Nog för att det är jobbigt att få mail av anonyma troll. Men tror folk att det är kul att bli uthängd i media, av media?  På vilket sätt är det hatet mindre värt än troll-mail?

Jo. För att jag är borgerlig. 

Det är obehagligt att få otäcka mail, man blir rädd. Men bli hatad av offentliga personer i offentligheten, även om det inte är lika grovt, måste du stå pall på ett annat sätt. Din karriär kan drabbas, dina kollegor, familj och vänner med. Vänsterskribenter gör gemensam sak med socialliberaler. Det kan få folk att låta bli att skriva. Det om något orsakar självcenusur. 

Men inte hos mig. 

Jag vill visa dubbla standards. Jag är någons mamma, någon fru, någons syster. Jag är en person. Men att kalla mig djävulen och ondska är okej. 

Välkommen till min värld. 
 

Text skriven av Andreas Ekström på hans blogg

Texten skrevs på min blogg av LO-fackpampen Hans-Olof Nilsson som sitter i LO:s styrelse. 

Jag blir nyss anklagad för att att ”hängt ut” Karin Pettersson när jag publicerade gatunamnet där hon bor, uppgifter som tar 1 minut att googla. Vänstern blev tokig och drevade en hel dag med understöd av Hanne Kjöller på DN. PO Tidholm tycker att man ska hänga ut alla. Ingen reaktion. Samme Tidholm som tycker att jag är ondskans representation. Olika regler. 
 

Kacka i eget bo

Texten uppdaterad med borttagen skärmdump 20151008

Idag, igen, är Karin Pettersson på Aftonbladet Ledare arg på näringslivet. Och borgarna. Och den förbenade högern. 

Den här gången ger hon sig på Carola Lemne och bland annat hennes lön på 400 000 kronor. Hon är enligt Karin Pettersson chef över ”den rikaste och mäktigaste lobbygruppen”. 

Nu råkar jag veta att LO, som alltså är delägare i Aftonbladet som betalar Petterssons lön har fruktansvärt många miljarder som tillgångar och intäkter så det där stämmer inte.

För till skillnad från LO så ger alltså inte Svenskt Näringsliv en enda krona till ett parti. Det är nämligen så att företagare inte är en homogen grupp utan de röstar på olika partier. LO däremot sitter alltså i socialdemokraternas partistyrelse. 
 

Men om nu Karin Pettersson vill prata lön, aboslut. Det gör jag så gärna. 

För hon tjänar själv en rejäl hacka varje år nämligen. Jag har ringt Skatteverket.

Karin Petterssons taxerade inkomst för 2014 var 1 425 403 kronor. Dessutom utnyttjade hon ROT/RUT-avdraget med drygt 10 000 kronor. 

Det motsvarar en månadslön på 118 783 kronor. 

Med den summan tillhör om den PROCENT bäst betalda i hela landet. 

Pettersson är gift med journalisten Björn Hedensjö och de bor……på Söder. Var annars? I en bostadsrätt på Söder. 

Lägenheter där kostar 92 500 kronor per kvadrat. Just nu. 
 

I snitt tjänar en journalist i Sverige 27 000 kronor i månaden med 8 års erfarenhet. Inte så jättebra betalt alltså. Om man inte är socialdemokrat och jobbar på Aftonbladet Ledare. 
 

Pettersson är alltså ingalunda någon del av proletariatet eller arbetarklassen. Eoner ifrån. 

När jag ändå var igång passade jag på att kolla lite andra inkomstuppgifter på profiler på ”arbetar”-tidningen Aftonbladet. 

Martin Aagård på AB Kultur, ni vet han som blivid dömd i Tingsrätten för att ha kallat Richard Herrey rasist på Twitter, tjänade 507 019 kronor 2014.

Vilket motsvarar en månadslön på 42 251 kronor. 

Fredrik Virtanen tjänade 646 424 kronor eller 53 869 kronor per månad-. 

Åsa Linderborg, som gjort kampen mot rikedom till sin största profilfråga, drog in 804 513 kronor eller 67 042 kronor per månad.

Hon som kämpar för kommunism och att ”ingen ska tjäna pengar på någon annans arbete”. 
 

Men ska vi prata någon som verkligen är rik så är det Aftonbladets VD Jan Helin. 

Förra året tjänade han nästan 7,5 miljoner kronor. 
 

Landets statsminister har en lön på 160 000 kronor per månad, vilket motvarar en årslön på 1 920 000 kronor. 

Jan Helin tjänar alltså 4 gånger mer än statsministern.

Han tjänar också 1,5 gånger mer än nämnda Carola Lemne. Om man ska vara noga. 
 

Helin bor i en villa i Bromma precis utanför tullarna i Stockholm. Han bor dessutom på den mycket fina och eftertraktade delen Äppelviken/Ålsten. Med den lönen gör han helt rätt i det, det är jättefint där. 
 

Enligt Booli såldes en villa i samma del av Bromma  för 11,1 miljoner. Förra året. Och nu har priserna gått upp. 
 

Samtidigt som Karin Pettersson drar in sin lön på 118 000 kronor per månad, och hennes lika högljudda kollegor när det kommer till att bekämpa rikedom, Virtanen och Linderborg som tjänar 53 000 och 67 000 kronor per månad (och tillhör de 3 % bäst betalda i hela Sverige), tjänar många på Aftonbladet betydligt mindre.

Faktum är att Schibsted har 80 anställda i ett eget bemanningsföretag men som jobbar på Aftonbladet, för att slippa den LAS Pettersson och Virtanen älskar så.  Och dessa personer tjänar upp till 7000 kronor mindre än de fast anställda. 
 

Hon som rapporterade om det här omplacerades sedan……

 

Karin Pettersson tjänar alltså mer än 99 % av landets befolkning och hennes lön motsvarar 4,3 snittlöner för journalister. 

Räknar man med att hennes egna kollegor tjänar 7 000 mindre om de är anställda av Schibsted media men jobbar på Aftonbladet blir snittlönen 21 000 kronor. Då tjänar hon 5,6 gånger mer pengar varje månad än dessa. 

Jag kan bara sammanfatta Karin Pettersson fullständiga haveri på ledarsidan idag på ett sätt:

Det blir skitigt i längden om man ska kacka i eget bo.

 

Uppdatering 20151008

Hanne Kjöller på DN Ledare och Erik Helmerson påstod på Twitter att jag lagt ut Karin Pettersson adress i detta inlägg. Som alla som läst blogginlägget vet har den ALDRIG legat ute, bara ett gatunamn på en gata vid Hornstull. En lång gata. Och en skärmdump med en bostadsannons från denna gata för att visa kvadratmeterpris. 

Men detta är en medveten mediastrategi – missförstå och dreva bort sakfrågan med något som inte finns.

Hanne Kjöller gick alltså här socialdemokraten Pettersson och Aftonbladet Ledares ärenden för att skydda dem från den granskning jag gjort. 

Skälet vet jag inte, förmodligen för DN Ledare är socialliberala och Hanne Kjöller dessutom har en mycket märklig självbild. 

Efter en hel dags twittrande där jag stod på mig mot samtliga som påstod dessa felaktiga saker bad till slut Helmersson om ursäkt.

Och jag fick Resumè att ändra i sin artikel från att ”adressen stått men att efter påtryckningar från DN Ledare ändrats”, till det korrekta: adressen stod aldrig och ändringen gjordes för att debatten skulle handla om sakfrågan ”löner” och inte pseudo-drevet påstådda adresser som aldrig funnits. 

Om man har en hotbild mot sig får man se till att adressen försvinner från Ratsit och andra offentliga källor. Att hävda att lägga ut ett gatunamn är ett övertramp här är inte annat än trams. 

Men är man tillräckligt envis vinner man. Vilket jag gjorde. Hanne Kjöller vägrar dock att be om ursäkt eller radera tweeten så hon är numera blockad. 

Slutsatsen av detta är följande: du granskar inte ostraffat makt-sossar på Aftonbladet och deras vänner skyr inte heller några medel för att fula ut. Men står man på sig och vägrar acceptera lögner kommer till slut ändringar och ursäkter. Det finns ändå hopp, rätt blir till slut rätt.

Men det finns ju undantag. 

Aftonbladet Ledares mycket mogna reaktion på mitt blogginlägg har ingen ännu bett om ursäkt för. 

Och så har den tidningen mage att peka finger åt andra som ägnar sig åt näthat och trollande. När den egna tidningens medarbetare skriver så här. Vidrigt. 

 

Framtiden?

Detta är inte inlägg om vad jag tycker om det jag förutspår utan bara ett försök att sia lite om den framtida utvecklingen.
 

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Jag brukar ju förhålla mig till verkligheten genom väl researchad fakta normalt sett. Men nu tänkte jag ge mig på att försöka sia lite i framtiden. Dels för att ett framtidsperspektiv ibland är nödvändigt, dels för att situationen inom migrationsområdet snabbt gått från dåligt till kaos. 

Situationen har blivit exeptionell och exponentiell. Det blir värre varje dag. 

Regeringen består av Socialdemokrater, som historiskt sett haft en restriktiv inställning till invandring, och Miljöpartiet, som trots sin ringa storlek faktiskt dominerat svensk politiks inställning i migrationsfrågan i snart ett decennium. Hur märkligt det än kan låta. För det blev resultatet av Allians-regeringens uppgörelse med MP under sitt 8 år långa regeringsinnehav. 

I helgen hade Migrationsverket en gemensam presskonferens med integrationsminister Morgan Johansson. Då sa generaldirektören: 

”Vi har nått vägs ände”

 

Det är stora ord han yttrade. Vi har nått vägs ände. Myndigheter brukar inte normalt sett svänga sig med stora definitiva ordalag så detta ska man ta mycket allvarligt. 

Det kommer 1000 nya personer varje dag just nu. Med den här takten kommer 350 000 att ha sökt asyl de närmaste 12 månaderna. 

Vi har inga bostäder. Det är det mest aktuta problemet. Om detta kommer att kunna lösas är just nu oklart men det återstår ju att se. Alldeles oavsett är det alltså mycket hårt tryck på Migrationsverket etc. 

På samma presskonferens betonade socialdemokraten Johansson vikten av att polisen verkställer de utvisningar som måste göras av de som fått avslag på sina ansökningar. Bara på Migrationsverkets boenden handlar det om 6 000 personer i dagsläget. 
 

Men så sent som 2013 lät det helt annorlunda. Då tyckte Socialdemokraterna och dåvarande migrationspolitiske talespersonen Fredrik Lundh Sammeli att polisen skulle syssla med annat än att ”jaga papperslösa”. 
 

Redan 1966 ifrågasatte LO om fortsatt invandring ”verkligen var nödvändig”. Man ville värna den inhemska sysselsättningen. 

2013 var det aktuellt igen, då LO krävde att arbetsmarknadsprövningen återinförs. Det vill säga, att ingen person utanför Sverige kan få jobb om behovet inte först ”godkänns” av LO. De ville ha veto. För att skydda svenska jobb. Först kolla att ingen arbetslös svensk person med medborgarskap eller PUT kan anställas, först därefter kan tillstånd ges att folk utanför Sverige kan få komma hit och jobba.

Med den höga invandring som nu råder kommer minst 70 % att ha maximalt gymnasieutbildning, ganska många inte ens det. Detta kräver en stor tillväxt av enkla jobb, det vet alla. Personer utan utbildning får nämligen inga andra jobb initialt. 

Men Sverige ha få enkla jobb, det har varit en strategi just från LO – den solidariska lönepolitiken. 

 

Även bakom luciabeslutet den 13 december 1989 stod LO. Man var orolig för den höga invandringens påfrestningar på välfärden och stängde helt sonika gränserna i princip. Bara de flyktingar ”med särskilt starka skyddsbehov” skulle få stanna och man avvisade till och med alla utan barn som varit i landet upp till ett år. 

LO har alltså en stark tradition av protektionism. 

Så här kommer min spaning om framtiden: 

LO kommer till slut tvingas att ta den position de alltid historiskt tagit – restriktioner för invandring. För att ”skydda” sina medlemmars intressen. När LO bestämt sig för att gränserna måste stängas temporärt, eller motsvarande skärpa till alla möjliga migrationsvillkor som leder till samma sak, kommer detta tvinga Löfven att göra så. 

Om Socialdemokraterna ändrar position i migrationsfrågan kommer det antingen leda till att regeringen spricker. Eller att Miljöpartiet tvingas kompromissa i en av sina absolut största profilfrågor. 
 

Det här kommer inträffa någon gång innan mandatperioden är slut, förmodligen mycket tidigare än man kan ana. 

Kom ihåg var ni läste det först. 

Och när det händer, vad sjutton ska Politism, Aftonbladet Ledare och alla vänstertwittrare då göra?

Jag kommer poppa popcorn. 
 

Fribiljett

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Det finns, som trogna läsare vet, en genomgående röd tråd i den här bloggen. 

Ett illa dolt raseri mot dubbla måttstockar, hyckleri, att göra en sak och säga en annan.

Ur ett borgerligt perspektiv. Granska samma sak inom borgerligheten lämnar jag med varm över till någon av de av de 350 miljoner kronor per år finansierade delar eller noder av arbetarrörelsen. Det är liksom inte så att det saknas resurser. 

En av sakerna som jag irriterar mig mycket är fribiljetten.

Arbetarrörelsen med alla dess förgreningar har sedan urminnes tider nämligen en sådan, en de gett sig själva. Antingen får man den via modersmjölken, i SSU, på Bommersvik eller någon annan del av uppväxten som gör en till en del av den mäktiga arbetarröreslen. 

Alla medlemmar i arbetarrörelsen har den. En uppsättning regler gäller dem och en uppsättning regler gäller alla andra medborgare i samhället. Eftersom man per automatik när man är sosse har en överlägsen moral och att socialdemokrati är det enda som kommer från pur godhet, det enda sättet att organisera samhället, har arbetarrörelsen alltid tolkningsföreträdet. 

De är oklanderliga. 

Tydligare illustration av detta kan man inte hitta i det som precis hänt kring Sverigedemokraterna. Och det som hänt tidigare. 

Hösten 2013, det vill säga cirka 9 månader innan valet, gick socialdemokraterna och knackade på Sverigedemokraternas dörr. De ville få med dem på att bryta ur brytpunkten för statlig skatt i budgeten och behandla den i utskott. Så de gemensamt kunde rösta ner den. Vilket de sedan gjorde.

S samarbetade med SD och dessutom bröt de gemenamt praxis. 
 

Bara ett år senare gjorde SD precis som de gjorde året innan – de bröt praxis. Denna gång utan Socialdemokraterna. De röstade nämligen inte på sin egen budget utan på Alliansen och regeringens första budget föll. 

De som samarbetat 12 månader tidigare kallade nu SD för fascister. Det var alltså inga problem att samarbeta med fascister så länge SD samarbetade med S. Nu när de bröt praxis på egen hand var de något annat. 

Men en enig forskarkår går dessutom emot den benämningen. Löfven fick ordet från sin ”hus-historiker” Henrik Arnstad, som har motsvarande B-nivå i historia och alltså inte alls är historiker utan journalist. Han är ensam om att kalla SD fascister. De som de facto är historiker och statsvetare och experter på området anser inte att SD är fascister.  

Det är alltså fel i sak. Sedan kan man tycka vad man vill om SD men de är alltså inte rent tekniskt fascister hur mycket man än vill det. 
 

Varför kallade Löfven dem det då? Jo, han var rosenrasande. Över att SD inte röstade på hans budget. 

Socialdemokraterna kallar SD fascister för att SD inte röstar på deras förslag. 

Gissningsvis hade SD alltså inte varit fascister om de röstat på S-politiken i riksdagen. Då är de……ett parti i riksdagen?

I augusti kom en Sifo-mätning som visar att SD för första gången är största parti bland arbetarväljare. Större än Socialdemokraterna. 
 

Men LO har och fortsätter att registera folk baserat på åsikt och är du Sverigedemokrat slängs du helt sonika ut ur facket. Trots att SD alltså är största parti. Du får i och för sig rösta på dem men inte vara aktiv medlem. Aktiv i något annat parti går alltså fint och Socialdemokraterna har ju till exempel ett inofficiellt ”krav” att alla ledamöter som sitter i Arbetsmarknadsutskottet i riksdagen SKA ha facklig bakgrund. 

För det är alltså ingen slump att varje person som idag sitter där också är aktiv och kommer från ett av LO-facken. 
 

LO blev också arga när SD inte ville lägga sina röster på regeringens budget och kallade dem ”fara för vanliga arbetare”. Om de röstat på S-budgeten gissar jag spontant att SD inte utmålats som fara för arbetare.

Det är alltså fortfarande ilska över uteblivna röster som orsakat detta. IF Metall anser att SD är en fara för arbetare för att de inte röstar på socialdemokraternas budget, för man kan inte vara arbetare på riktigt om man inte är socialdemokrat. Verkar sensmoralen vara. 

Trots att alltså en mängd LO-medlemmar val efter val röstar även på borgerliga partier. Budgeten SD röstade på som föranledde detta raseri från LO var Alliansens – alltså är alla andra budgetar än en socialdemokratisk budget alltså en fara för vanliga arbetare. Trots att S numera inte ens är största parti och definitivt långt ifrån enda parti bland LO-medlemmarna. 

Att inte de medlemmar som är borgerliga blir förbannade av den här retoriken. Att de inte skulle vara tillräckligt bra arbetare, vilja göra samhället bra etc. Men här kommer alltså fribiljetten in igen.

Det är okej för LO och S att göra dessa ohemula beskyllningar för att en socialdemokratisk politik är den enda politiken som gör gott. 
 

LO äger Aftonbladet Ledare och alltså är denna redaktion den största megafonen LO och S har för sin politik. Ingen där är självständig på riktigt, deras lön betalas ju av LO. De har ett uppdrag från ägaren att driva deras politik på sin plattform och den ligger på för närvarande landets största tidning.

Anders Lindberg är den ledarskribent som har passerat alla anständigheters gränser för länge sedan. Allt är tillåtet. Ingen nivå är för låg och han kan inte placera sig högt nog själv på något glastorn.

När Breivik sköt 68 barn tyckte han därför att detta var ett utmärkt sätt att plocka billiga politiska poänger istället för att bara låta en sådan situation handla om de döda barnen.

Och beskyllde glatt Timbro för att dela världsbild med denna sjuka man och därmed vara medskyldiga i någon skruvad guilt by association-trip Lindberg vid det tillfället var hög på. 
 

Eftersom 30 % av LOs medlemmar nu sympatiserar med SD betalas alltså Lindbergs lön till 30 % av just SD-sympatisörer. 
 

LO kartlägger alltså vilka som är hobbypolitiker för SD och kastar ut dem. Vad LO tycker om kartläggning när andra gör det? 

Personligen tycker jag man ska strunta i vad folk röstar eftersom vi lever i en demokrati. Att kasta ut folk för att de röstar på något särskilt parti tycker inte jag är okej.
 

När det mycket konstiga mediedrevet gick om att det på något sätt skulle vara något konstigt med att organisationer och företag har intresse att prata med alla demokratiskt valda i riksdagen och inte bara vissa efter det är så att inte bara vissa sitter med makten över besluten utan samtliga gick till och med statsminister Löfven ut och vevade. 
 

Samtidigt är Socialdemokraterna DET ENDA parti som har någon annan än förtroendevalda i sin partistyrelse. För i deras sitter två förbundsordförande från LO-facken SEKO och IF Metall. 

Jag upprepar; inget annat parti har en lobbyorganisation i sina partistyrelser. 

​Och i det verkställande utskottet, som bland annat nominerar partiordförande till valberedningen, sitter LO. Även där. Förbundsordföranden för LO har en fast plats. 
 

LO satsar enligt min uppskattning 350 miljoner kronor på opinionsbildning varje år.

Den kartläggningen kan ni läsa här. 

Och de skänker ca 30 miljoner kronor kontant till Socialdemokraterna, där de sitter i partistyrelser och VU och direkt kan påverka politiken. När S har makten får de betalt för pengar och opinionsbildning i form av politiska förslag. De köper alltså politisk makt. Denna regering har inte gjort annat på ett år än att just leverera dessa: krav på kollektivavtal i upphandlingar, Lex Laval, höjd a-kassa etc. Listan kan göras oändlig. Att lösa något av samhällets utmaningar, som skenande bostadsbrist, flyktingkris, arbetslöshet, skolans problem etc är mindre viktigt. Som synes. Först måste LO få sitt. 

Men att LO köper politisk makt är alltså okej. För att det skett i 100 år och öppet. Öppen korruption är alltså okej.  

Det är beskyllningar om andra skulle göra det som är intressant. 

Så kallad DUBBELMORAL. 
 

Någon vecka efter Stefan Löfven beskyller näringslivet för saker lägger samma Stefan Löfven, som kallar SD fascister, ett förslag som de de alltså är beroende av SD för att få igenom och kommer få igenom tack vare.

Det är okej att samarbeta med SD och vara beroende av dem om man är socialdemokrat. Om man inte är socialdemokrat föranleder ens samtal utanför politikens maktkorridorer utpekningar och fördömmanden. 

Andra regler. En regel för dig som inte är sosse, en regel för mig som är sosse. 
 

Lindberg har givetvis inget emot att Lex Laval-förslaget röstas igenom i samarbete med SD.
 

Men är man inte sosse och pratar med SD handlar det om ”att hyra en fascist”. 
 

Men själv gick Anders Lindberg efter samma SVT Debatt han med i vanligt mycket högt och självrättfärdigt tonläge kritiserar alla andra som haft kontakt med SD, och drack öl med…… Josef Fransson från SD. Och försökte påverka honom om frågan om vinst i välfärden, enligt Fransson själv. 
 

När andra tyckte att detta var…..hyckleri, svarade Lindberg med att han ju måste prata med alla. För att han håller på med politik. 

Precis som vi i PR-branschen alltså. Och företag, organisationer etc som alla påverkas. För att vi som jobbar med politik ska förstå politik måste vi ha koll på alla partier. 

Men är man inte sosse sitter man alltså i knät på fascister om man gör det. Sossen har fribiljetten. En moralisk överhöghet ingen annan har. 
 

Och det är ju här skon klämmer. Att de till och med kan erkänna det. Nu var detta i en humoristisk paketering men med ett innehåll Lindberg verkligen tycker. Att han och AB Ledare är de enda som alltid har rätt. Eftersom de alltså har fribiljett. 
 

Detta illustrerar egentligen varför jag driver den här bloggen och håller på det jag gör. Jag står inte ut med den här enorma dubbelmoralen och hyckleriet. Det självgoda fingerpekandet med ena handen och fribiljetten som den andra handen håller. 

Att det skulle vara okej för just socialdemokrater att göra vad de vill. För att de är socialdemokrater. 

Nej. Ni har ingen fribiljett.

Ni har inte bättre moral än andra och endal ösningen på samhällets orättvisor och problem är inte socialdemokrati.

Faktum är att det enligt mig inte finns något socialdemokratin löser bättre än borgerligheten. Men jag springer inte omkring och på allvar och tycker att en uppsättning regler gäller mig och en gäller resten. 

Det gör nämligen bara sossar. 

Bedrövligt.