Se om sitt eget hus

Bilden är gjord i samarbete med serietecknarna ”I fablernas land”

Vi behöver bostäder. Läget är akut. Detta är alla överens om och alla är medvetna om det. Sedan har olika personer och organisationer lite olika lösningar på det här problemet.

I Stockholm står det idag 500 000 personer i bostadskö.

Enligt Boverket måste 600 000 bostäder byggas på tio år för att klara både befintlig bostadsbrist och den ökade efterfrågan beroende på den stora flyktingstillströmningen, när 400 000 människor väntas inom några år. 
 

Även Hyresgästföreningen tycker att det byggs för lite. Detta trummar de ut via olika kanaler såväl debattartiklar som intervjuer och egna seminarier. 

”Dags att få fart på bostadsbyggandet”.

 

Men om Hyresgästföreningen verkligen tycker att det borde byggas fler bostäder är det jättesvårt att förstå varför de då röstar nej till så många nya bostadsbyggen de har möjlighet att göra?

För denna gamla socialdemokratiska institution som jag skrivit tidigare om, säger en sak men gör en helt annan.

Numera är HGF inte officiellt en del av arbetarrörelsen men inoffociellt är de fortfarande det. Marie Linder, nuvarande ordförande,  plockades direkt från kommunikationschefsjobbet på LO och förra ordföranden Barbro Engman var socialdemokratisk riksdagsledamot. Många på ledande positioner på HGF kommer direkt från S eller LO.

Deras nya chefekonom fungerade som ”oberoende utredare” om marknadshyror från ett konsultföretag strax innan hennes nya tjänst blev officiell. Helt otippat kom hon fram till att marknadshyror är dåligt. Detta har jag också skrivit om i inlägget ”Chef där chef här

De omsätter 800 miljoner och har över 730 anställda. Deras vänner sitter nu i regeringsställning

Kan man överklaga nya bostäder gör alltså Hyresgästföreningen det. Hela tiden. Fastighetsägarna i Göteborg bestämde sig 2008 för att kolla upp hur många gånger HGF överklagat till Länsstyrelsen. De hittade överklaganden för över 1000 nya bostäder. 
 

Om man googlar hittar man bevis på att ogina Hyresgästföreningen inte bara vill stänga ner alla byggen som finns, de bistår även med hjälp att försöka stänga ner fotbollsplaner. För att ”det låter”. I en stad låter det alltså. Chocken. 
 

Till exempel ville de inte att det skulle byggas 120 lägenheter på attraktiva Södermalm. De ville ha kvar den stora gården som den ser ut idag. 69 hyresrätter och 50 studentlägenheter, men nej, det ville inte HGF. De deppar nu när det byggs. 
 

De överklagade också 600 nya bostäder vid Råstasjön, tillsammans med de bostadshatande miljöorganisatonerna som alltid överklagar.
 

HGF var också emot 165 nya lägenheter på Hägerstensåsen. Den lokala föreningen tycker ”att de kan väl bo på Telefonplan istället”. Bygget förstör ju hennes promenader. 

Tidigare bordlade Miljöpartiet bygget, då sa samma Ingrid: ”Det är för trångt, de får inte plats.”
 

Söder om Stockholm, i Hammarbyhöjden, har det länge planerats 2 600 nya bostäder men det har varit mycket bråk. Bland annat bildades nätverket ”Rädda Hammarbyskogen” (skog och skog, det är en dunge), där Hyresgästföreningen lokalt var aktiva. Elin Gauffin från HGF som är lokal ordförande sa: ”Genom att bygga bort allt grön försvinner känslan av att befinna sig i naturen”. 

Naturen hon refererar till är ett stenkast från Södermalm, i staden där 500 000 människor står i bostadskö. 

Hyresgästföreningen är inte bara emot bostäder var helst de byggs. Eller bollplaner. De är också emot flyktingsförläggningar och kvinnohem. För den rumänska föreningen i Bredäng har tänkt att bygga ut sina lokaler och antingen hysa flyktingar eller skyddat boende. Det var Hyresgästföreningen emot.
 

Totalt har Hyresgästföreningen de senaste åren stoppat bygget av minst 3 645 bostäder, vilket motsvarar boende för 7 000 personer (så kallad boendeplats, en lägenhet motsvarar 1,9 boendeplatser).

I Stockholm har de överklagat följande byggen som nu byggs:
 

Hyresgästföreningen är inte ett dugg intresserade av att det byggs nya bostäder.

Det är inte ett allmänintresse utan representerar ett särintresse – människor som redan idag har hyresrätter med låga hyror. Precis som LO struntar de i de som står utanför, de som inte har bostäder

Alltså röstar de nej. Och nej. Och nej. 

Detta gör det i Stockholm, Göteborg och på alla platser de får chansen. Och med 800 miljoner i omsättning har de gott om resurser att processa överallt i evighet amen. 

Tyvärr stannar eländet inte där. 

Med kompisarna i regeringen kan vi förvänta oss ännu starkare ställning för just Hyresgästföreningen. Annika Strandhäll försökte som bekant smyga in avgifter till HGF i socialbidragsnormen men tog tillbaka förslaget och Mehmet Kaplan har uteslutande pratat om just hyresrätter, bland annat att införa skattelättnader. 

Vi andra kan bara stå och se på när kön med bostadslösa växer. Medan Hyresgästföreningen är upptagna med att lägga nya bostäder i byrålådan för att skydda sina egna promenadvägar. 

Folk man väl bo ”någon annanstans”. 

 

Troll från LO-borgen

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Ni som följer bloggen vet att i maj utspelade sig ett mindre krig här mellan mig, som tog ställning för syskonen Mehdis på Ingeborgs Bageri och som satts i blockad av Livsmedelsanställdas förbund, och nämnda fackförbund. 

Flera från förbundsstyrelsen skickade mail och kommentarer och allra mest aktiv var själva förbundsordförande Hans-Olof Nilsson

I fredags kväll sitter jag och min man på landet. Barnen sover, vi har haft kräftskiva och nu ligger vi och kollar på slutet på en film. Brasan har nästan slocknad i den öppna spisen. Då får jag en mailnotis om en ny kommentar på min blogg. 

En anonym kommentar. 

Ett passivt hotfullt avsändarnamn: Du vet vem jag är. 
 
 

Personen påstår alltså att jag på något sätt mutat mig till mitt vikariat på Dagens Industri och att min man också ägnar sig åt mutor och korruption. Allvarliga anklagelser. Och allvarliga anklagelser mot Di, att en stor affärstidning skulle anlita de skribenter som i princip mutar dem. 

På kvällen mailar en bekant och tipsar om att söka på numret i mailadressen, som ser misstänkt likt ett fast telefonnummer med riktnummer 035, vilket är Halmstad. Jag mailade adressen för att få bekräftelse att det inte är en fejkadress. 

Jag fick inget felmeddelande, alltså finns adressen. Den är inte påhittad. 

 

IP-numret läggs in automatiskt i kommentarsfunktionen och när man söker på det hittar man också Halmstad, vilket antyder att mailadressen stämmer. 
 

Den som har telefonumret i mailadressen är………..

Hans-Olof Nilsson, förbundsordförande för Livsmedelsarbetarförbundet. 

 

För att ytterligare bekräfta avsändaren kommenterade Nilsson på ett inlägg där jag marknadsförde Sommarpodden, en helt apart kommentar. Om SD. En fråga Nilsson verkar besatt av. 

Denna kommentar kom helt spontant, utan någon kontakt med honom. En månad efter det bråk vi hade. Och kommentaren har dessutom inget som helst med inlägget att göra, som alltså handlade om min podcast med entreprenörer. 

 

Språket är lika, och han gör heller inga mellanrum när han skriver. Inga blankrader. Innehållet är också samma. 

 

Hans-Olof Nilsson har alltså anonymt postat en hatisk troll-kommentar på min blogg, med ett passivt hotfullt ”du vet vem jag är”.

Kommentaren kom en fredagskväll 23.32. Förbundsordföranden sitter alltså hemma på helgkvällar och anonymt mailar folk han ogillar.

I syfte att skrämma skribenter. 

En av LO:s fjorton förbundsordförande, en man med mycket makt, gömmer sig bakom anonymiteten som vilket troll på Avpixlat och Flashback som helst. 

Detta är mycket anmärkningsvärt. 

Han hävdar att jag i princip mutat mig till vikariatet på Dagens Industri, en mycket allvarlig anklagelse. Och att min man också håller på med mutor och korruption.

Detta är förtal. 

Som enskild debattör utan en stor tidning i ryggen är man extra utsatt. Jag har inga juridiska muskler eller skydd av ansvarig utgivare. Och som person vet ni alla som följer mig att jag får utstå otroligt mycket sådant. 

Att en mäktig LO-förbundsordförande väljer att skriva sådant här vidrigt till en enskild debattör anonymt säger något otroligt ledsamt om det debattklimat vi har idag, där hot mot journalister och debattörer är ett växande problem. Där hatet och hoten gör att allt fler ägnar sig åt självcensur. 

Syftet med hans anonyma kommentar är tydlig. Han vill tysta mig. Han vill få mig ur balans, osäker och att jag låter bli att granska. 

Till Hans-Olof Nilsson har jag bara en sak att säga: 

Du borde skämmas. 

Men du skrämmer inte mig. Jag är bara ännu mer motiverad att dra ner byxorna på den verkliga korruptionen och stå upp för företagares rätt mot mäktiga, maktfullkomliga fackförbund. 

Uppdatering 27 sept kl. 13.36:

Hans-Olof Nilsson erkände att han postat kommentaren för Nyheter Idag när de ringde honom.

Läs erkännandet här 
 

UD-familjen

Bilden i gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Jag har tidigare skrivit om nepotism, då i Stockholm stad som alldeles nyligen anställt sambon till VD:n för Stockholms stadshus AB, så att han nu rapporterar till henne. Som chef över dotterbolaget SISAB.

Det visar sig att Utrikesdepartementet tillämpar samma rekryteringspolicy.

Först har de placerat opolitiska tjänstemän, men som sympatiserar med Alliansen, i olika frysboxar utan arbetsuppgifter.

Sedan har de gett deras jobb till……högt uppsatta socialdemokraters barn. 

Statssekreteraren på UD kallas kabinettssekreterare och är Margot Wallströms närmaste medarbetare. Tidigare hade Frank Belfrage den posten i 8 år under Carl Bildt. Nu heter kabinettssekreteraren Annika Söder.

Om ni känner igen namnet är det korrekt gissat – hon är dotter till Karin Söder, den före detta partiordföranden för Centerpartiet och blev landets första kvinnliga utrikesminister. Men Annika är alltså sosse. 

Även då höll familjen Söder saker inom familjen, för nyheter att Karin Söder fått posten avslöjade den dåvarande journalisten på SR Örebro – Annika Söder. Detta var innan hon sadlade om och bestämde sig för att gå i sin mors fotspår på UD. 
 

Hon var statssekreterare på UD även under den förra socialdemokratiska regeringen, 2002-2006. Sista regeringssammanträdet innan valförlusten fick hon ett nytt jobb – på FN i Rom, som undergeneraldirektör på FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation (FAO).

Detta uppdrag gav henne ett eget program i Sommar i P1 2008.

Men det finns en grej kring utnämningen som varken framgick under sommarpratet eller innan, och det är att som stor bidragsgivare till FN har Sverige mer eller mindre rätt att kräva vissa FN-posteringar.

Det var så Margot Wallström förmodligen fick sitt välbetalda FN-jobb mot kvinnovåld och det var så Söder fick sitt uppdrag. För hennes make fick ambassadörsposten i Rom exakt samtidigt. Det kan även varit så att maken blev utsedd efter henne, det vet bara dåvarande regering. 

Detta skrev nämligen den nu framlidne journalisten på DN, Anders Isaksson, om i en artikel 2008. 
 

Annika Söder har två döttrar – Klara och Moa. 
 

Nu jobbar Klara Backman ( som hon numera heter) som departementssekreterare på Enheten för mulitilaterial utvecklingssamarbete på UD.

Som av en händelse. Klara anställdes efter att Annika Söder anställts. Innan jobbet på UD har Backman jobbat med teater, bland annat. 
 

Ett annat namn på den här listan är Karl Backéus, som jobbar som kansliråd på samma avdelning.

Vem är då han?

Jo, han är en av Anna-Greta Lejons barn.

Ni vet, hon som varit justitiesminister, bland annat. Hon gifte sig nämligen med Leif Backéus 1975, och ett år senare föddes Kalle. 
 

Även hans halvsyster Britta Lejon har varit socialdemokratiskt statsråd, 1998-2002 var hon demokratis- och förvaltningsminister, konsumentminister och ungdomsminister.

En annan av sosse-adeln som plötsligt fick jobb på UD, den Humanitära enheten, är Amanda Högberg. Hon är nämligen dotter till Framtidsminister Kristina Persson. 
 

En till person som är tillbaka på UD är Hans Dahlgren. 2013-2014 var han kanslichef för Socialdemokratiska partiet, direkt efter valsegern plockades han tillbaka in på UD. Eller snarare på statsrådsberedningen men med ansvar för utrikesfrågor hos Löfven. 
 

Känner ni igen namnet?

Det är för att det var Dahlgren som gjorde bort sig under tsunami-katastrofen. Då var han kabinettssekreterare på UD. Han stoppade på annandagen en räddningsinsats till offren på Sri Lanka och i Thailand. 
 

Men det räckte inte. Sedan raderades all kommunikation mycket mystiskt från UD precis innan regeringen Reinfeldt tillträdde. 
 

Det är alltså den här stjärnan vi nu har som högst ansvarig tjänsteman hos Löfven för utrikesfrågor. Och vi har tre barn i sosse-adeln som enbart fått jobben på UD för att deras mammor är högt uppsatta socialdemokrater medan de tjänstemän som har gedigen erfarenhet och kompetens efter åratals av jobb med just dessa frågor sitter och rullar tummarna i någon typ av frysbox. 

Alla sosse-barnen jobbar med bistånds-frågor. 

Ett område hårt utsatt för massiv kritik för att det missköts under lång tid. Journalisten Jenny Nordberg på Svenska Dagbladet är den som skrivit om detta slöseri mest av alla. I artikeln ”Biståndets svarta hål” går hon förtjänstfullt igenom de enorma summorna som spills iväg utan kontroll. 
 

Vi skickar 5 miljarder varje år in i FN-cirukusen. Pengar som få vet vart de hamnar. 
 

Även DN har skrivit om biståndet och bristen på kontroll, bland annat på ledarplats. Riksrevisionen har riktat skarpt kritik mot UDs hantering av biståndet och FN-pengarna. Även UDs egen genomgng konstaterar mellan raderna att de saknar kompetensen. 
 

I det här läget anställer alltså UD ett gäng amatörer med rätt efternamn (Karl Backéus (Lejons son) har dock examen i nationalekonomi och har jobbat för förra socialdemokratiska regeringen). Och den gamla statssekreterare som orsakade massa människor onödigt lidande genom sin amatörmässiga hantering av tsunami-katastrofen. 

Som ska ratta miljarder med biståndspengar. 

En annan stjärna som jobbar på UD sedan länge är Dahlgrens gamla assistent som för några år sedan var misstänkt spion. Ni läste rätt. Och det handlade om Ryssland.

​Under kodnamn ”Sylvester” sålde denna UD-tjänsteman information. 

Men förundersökningen lades ner och mannen har jobbat på UD sedan dess. 
 

Ja, vad ska man säga?

Är det någon som är förvånad? Socialdemokrater har alltid gjort så här. Länge var S synonymt med staten och de har alltid varit skickliga på att spela systemet så att de får mest makt i samhället totalt, genom att utse sina vänner till så många poster i övriga samhället som möjligt. 

Det här visar också att gamla takter sitter i. Finns en chans att byta ut opolitiska tjänstemän till ”opolitiska” tjänstemän med sosse-partibok och rätt efternamn gör man alltså det. 

Med Svarte Petter sitter både de som blev av med jobbet och vi medborgare, som istället för kompetens får……..sosse-barn. Som ska sköta delar av det samhälle vi betalar. 

 

Klona dig själv – maximera påverkan

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land”.

Några som kommit på hur man påverkar opinion och politiker samt ser till att få så mycket bidrag som möjligt är verkligen miljörörelsen. Jag har tidigare skrivit om Naturskyddsföreningen, som blivit en 200 miljoner kronorsindustri med 150 anställda som alla bara sysslar med opinionsbildning i olika former. Allt från utredare som gör rapporter som skickas till politiker till rena kommunikationsprojekt som bara syftar till att bilda opinion hos väljare. 

Den som har flest aktörer vinner. Så var passar då bättre än att utveckla en förmåga att klona dig själv?

Detta kom Naturskyddsföreningen, WWF, Jordens Vänner och Fältbiologerna på redan tidigt 2000-tal. Och med skickliga lobby-insatser från dessa fyra miljölobbyister lyckades de 2002 så väl med sitt påverkansarbete att dåvarande socialdemokratiska regeringen finansierade en ny organisation åt dem – Internationella Kemikaliesekretariatet. Miljödepartementet beviljade direkt 2 miljoner kronor i bidrag

Den invigdes 11 april 2003 av dåvarande miljöminister Lena Sommestad.
 

Och vips, hade miljöjättarna klonat sig själva. En organisation som också finansieras av skattemedel och som bara bedriver kemikalie-lobbyism var född. Samtliga organisationer sysslar nämligen med bland annat det men har även andra strängar på sin lyra.

ChemSec fokuserar bara på kemikalier. Dessutom hade de nu skapat en till karriärsmöjlighet för sig själva när de vill byta jobb. För precis som i alla branscher byter miljölobbyisterna jobb med varandra regelbundet. 
 

Fältbiologernas hemsida skriver man uttryckligen att ChemSec ger dem möjlighet att bedriva lobbyism på områden som inte annars skulle få så mycket uppmärksamhet. 
 

I detta miljönätverk ingår förutom givna organisationer även Miljödepartementet, myndigheten Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket, där folk byter jobb med varandra. Och Forum Syd, där exempelvis Åsa Romson jobbat. 

Nyligen twittrade en glad Ulrika Dahl ut, som jobbat som chef över miljögifter på Naturskyddsföreningen, att hon skulle byta jobb. Till Kemikalieinspektionen. 

Direkt fick hon svar av Åsa Westlund, socialdemokratisk riksdagsledamot (och Aftonbladets Anders Lindbergs fru).

Dahls svar? Att hon som senior utredare ”kommer göra lite nytta :-)” vilket inte oävet kan tolkas som att Naturskyddsföreningens uppfattningar om kemikalier alltså kommer prägla hennes arbete på MYNDIGHETEN Kemikalieinspektionen, som enligt ska regleringsbrevet förhålla sig objektivt. 

Tweeten togs sedan bort. Men efter jag hunnit spara den :-). Hon kom kanske på att Twitter är offentligt? 
 

Frida Hök jobbar med policyfrågor om kemikalier på ChemSec och jobbade också på Naturskyddsföreningen tidigare, med kemikalier. Inte konstigt, Naturskyddsföreningen äger ju ChemSec men jag vill bara visa att folk flyttar mellan även dessa organisationer och myndigheter. 
 

Theresa Kjell är en anna person som jobbar med policyfrågor på ChemSec. 2009 jobbade hon på Miljödepartementet. 
 

Det är också dessa miljölobby-organisationer som utgör styrelsen och alltså ytterst styr organisationen. På namnet – Internationella Kemikaliesekretariatet – kan man ju få uppfattningen att detta är någon typ av myndighet.

Men det är det alltså inte utan ChemSec ska klassas som vilken lobbyorganisation som helst. 
 

Enligt deras årsredovisning hade de 2013 6,3 miljoner i intäkter. 
 

Men när jag kollade på Kemikalieinspektionens hemsida kan man se att de får 5 miljoner kronor per år av just Kemikalieinspektionen. Förmodligen är det ordet ”högst” som orsakar skillnaden här, att de helt enkelt inte beviljats maxbeloppet. 
 

Lite andra bidragsgivare: 

2013 fick de 300 000 av Naturvårdsverket så det är sannolikt att detta är ett återkommande bidrag. Man får söka varje år. 
 

2009 fick de 700 000 från EU-fonder för att bygga upp sin kemikalieportal SIN-list. Eftersom EU kräver 50 % egen finansiering kom de andra 700 000 kronorna någon annanstans ifrån. 
 

Garanterat får de även bidrag från sina ägare WWF, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen och Jordens vänner också. 

Sedan 2002 har ChemSec spenderat minst 72 miljoner kronor på lobbyism om kemikalier (förbjuda alla helst). Betalade mestadels av skattepengar. Och detta är alltså utöver alla de bidrag föreningarna som äger dem fått. 

Vad gäller den här listan som byggdes upp med EU-pengar.

SIN-listan skulle ju kunna betyda ”Synd-listan”, som i bibliska synder. Lätt att tro att det gör det. Fiffigt nog betyder det officiellt ”Substitute is now”. För att förkortningen skulle kunna bli marknadsmässiga SIN. 

Man måste medge att miljörörelsen är skickliga. 

Ingen ser dem som lobbyister. Fast de är några av de duktigaste och mest sofistikerade. De flyger under radarn.

Inte nog med att de själva finansieras av skattemedel. De har också lyckats få regeringen att för 12 år sedan finansiera och stödja en klonad organisation vars enda syfte är att bedriva lobbyism mot samma politiker som invigt och betalat. Ett mycket effektivt sätt att utöva påverkan på – att bli fler enheter helt enkelt. 

Och har en gång en förening fått statsbidrag skulle det aldrig hända att de dras in. Har det hänt en enda gång? Verkar var biljetten in för evig finansiering, att hamna på bidragslistan från något departement eller myndighet. 

ChemSecs namn till trots är deras enda uppgifter att precis som vilka opionionsbildare och lobbyister som helst påverka politiker och allmänhet att agera efter just deras uppfattning om verkligheten.

Det vimlar av duktiga lobby-organisationer. Kom bara ihåg vad deras jobb är. 

 

Mjölka systemet

Bilden publiceras i samarbete med satirtecknarna I fablernas land 

Om man har jobbat länge i offentlig förvaltning vet man hur man manövrerar alla våra tusentals bidragssystem. 

Den slutsatsen är lätt att dra när man läser nyheten att Allan Larsson ska dra igång en lokaltidning i mobilen. 

Allan Larsson är socialdemokrat och började sin bana som utredare på IF Metall, ett uppdrag som slutligen resulterade i förslaget om löntagarfonderna. Att fackföreningsrörelsen med hjälp av socialdemokratiska regeringen skulle lagligt kunna stjäla halva privata företag. Detta förslag stoppades tack och lov till slut. Han var finansminister 1990-91.
 

Nu har Larsson dragit igång ett nytt projekt. En lokaltidning i mobilen. 

 

Tanken är att kombinera direktreklam och kundklubbar, som blir intäktsströmmarna, med lokaltidningsjournalistik. I en mobil plattform.

​ I en intervju i Resumé säger Larsson att direktreklamen omsätter 4 miljarder om året och det är de intäkterna man tänkt sig vara intäkterna i projektet. Som före detta chefredaktör för tidningen Vi och styrelseordförande för SVT 2000-2005 är mediabranschen inget nytt.
 

Detta vore inget konstigt alls. Om det bara var ett entreprenörsdrivet projekt.

Men Allan Larsson har fixat så att statliga Vinnova finansierar det.

Hela 9 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar går till hans projekt. 
 

När andra entreprenörer tvingas betala dyr teknisk utveckling själv har alltså Larsson, som vet hur man surfar bidragssystemen, lyckats få landets skattebetalare att betala hans. Mycket smart. 

När den tekniska utvecklingen är gjord och man har en fungerande app kommer Larsson bolag att börja kunna tjäna pengar på den. 

Pengar som alltså trillar ner på Larsson konto eftersom han äger företaget. 
 

Allan Larsson blev inte utsedd till årets lobbyist för ingenting utan använder lokaltidningsjournalistik-argumentet skickligt för att sälja in sin idé i Resumé. 
 

För först sökte han genom föreningen Sjöstadsföreningen samarbete med KTH, också finansierat av skattemedel.

De har sedan fått projektpengar för att utveckla appen. Sedan startade Larsson 2014 aktiebolaget Staden i Mobilen AB,  som ska dra nytta av ”innovationsprojekten” som KTH och Vinnova finansierat. Det är företagets affärsidé skattebetalarna nu betalar. 
 

KTH driver inte ett projekt här utan tre som alla finansieras av Vinnova och syftar till att utveckla den mobila tekniken. 

Man har hittat en finurlig miljöaspekt på projektet dessutom. Genom att försöka få direktreklamen till appen istället och teoretiskt spara papper har de kvalat in på ännu en av Vinnovas kategorier. Vilket garantetat ökade möjligheten för dem att få ansökan beviljad när de sökte. 
 

Men alla är inte glada. Jonny Bothin till exempel, som är chefredaktör för Sjöstadsbladet. Han tycker att det snedvrider konkurrensen, vilket han har helt rätt i.

Om vissa företag får betala sin egen tekniska utveckling medan andra kan få skattebetalarna att öppna plånboken och därmed sänka investeringskonstnaden dramatiskt är det klart att det är en konkurrensfördel. 
 

Det pikanta här är att Larsson tidigare var krönikör hos just Sjöstadsbladet

Allan Larsson förstår dock inte kritiken alls. Han menar att Vinnova bara finansierar förstudien. 
 

Jag vet inte hur Allan räknar men på hans hemsida för projektet står det alltså uttryckligen att Vinnova finansierat den tekniska utveckling som tjänsten nu bygger på. Och Vinnova finansierar också vidareutvecklingen av den digitala plattformen. 

Men det är klart, socialdemokraten Larsson som tyckte att LO skulle kunna stjäla privata företag, har ju en annan syn på det här med privat näringsliv kontra statlig finansiering. Inte konstigt att det glider ihop menar jag. 
 

I appen ska man alltså kunna ha sitt ”eget digitala lokalsamhälle” och hitta allt som händer i stadsdelen man bor i. 
 

Gissningsvis är Larssons deal med KTH att alla intäkter projektet genereras alltså sedan hamnar i bolaget Staden i mobilen AB.

Och vips har Allan Larsson alltså via sina djupa kunskaper i hur man bäst mjölkar samhället på pengar kunnat bygga ett företag med noll kronor i utvecklingskostnader som kan generera plus på kontot direkt när tjänsterna börjar säljas. 

När andra företag måste betala sina investeringskostnader kan Larsson bolag börja gå med vinst direkt. 

En till bidragsentreprenör är född. 

 

Stockholm blir Muteborg

Stockholm bytte majoritet i stadshuset förra året till en röd-grön-rosa röra. Då utsågs även nya stadsdirektörer och biträdande stadsdirektörer.

En av dem är Ingela Lindh
 

Hon har jobbat länge i staden men hon började i politiken. Som politiskt tillsatt borgarrådssekreterare åt socialdemokraten Mats Hulth.

Lindh är inte 32 år idag, artikeln är hämtad från DNs arkiv. 

Ingela Lindh är inte bara vice stadsdirektör utan även VD för aktiebolaget Stockholms Stadshus AB som är moderbolag till kommunens samtliga bolag. Ett viktigt jobb.

Så här ser organisationen ut i staden. Kommunfullmäktige utser alltså koncernstyrelsen som i sin tur utser chefen för Stockholms Stadshus AB. Dessa utsåg alltså socialdemokraten Lindh för ett år sedan. 
 

I sitt jobb som VD är hon alltså ytterst chef för 16 dotterbolag. Hennes jobb är att ansvara för koncerenens utveckling och styra finansiella resurser optimalt vad gäller bland annat dotterbolagens ekonomi, utveckling och investeringar. Samtliga VD för dotterbolagen rapporterar till henne. 

Hon ska se till att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt, mest effektivt. 
 

Det är en hel del pengar Lindh ansvarar för, förutom att vara chef över 16 dotterbolags och deras VD:ar. 13 miljarder kronor var omsättningen förra året. 
 

Ett av dessa bolag som ingår i koncernen är SISAB – skolfastigheter i Stockholm AB. De äger och förvaltar 400 förskolor och 190 grund- och gymnasieskolor i Stockholm. De omsatte 2 miljarder förra året och gjorde en vinst på 36 miljoner.
 

Det är därför det är så oerhört intressant att ledningen för staden, som ju utser respektive dotterbolags VD, nu valt att utse Per-Anders Hedqvist till ny VD för SISAB. 

I styrelsen dominerar socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet. Och som revisor hittar man en bekant person – f d finansminister Bosse Ringholm.
 

Beslutet fattades den 15 september. 
 

 

Varför detta är anmärkningsvärt?

Per Anders Hedkvist är nämligen Ingela Lindhs sambo. 

Anställningen av Hedkvist innebär att hon nu formellt är sin sambos chef. 
 

Det är även Lindh som ansvarar för att besluta om sin sambos förmåner.

 

Grattis Stockholmare. 

Ni har nu av socialdemokraterna fått en jäv-situation i stadshuset som snurrar runt 13 miljarder av era pengar, varav 2 miljarder alltså nu styrs av koncernchefens sambo. 

Frågan är om detta ens är tillåtet enligt aktiebolagslagen?

Jag hoppas detta besluts ifrågasätts av flera så att kontraktet rivs.

Vi kan INTE ha en situation där den som styr skattebetalarnas alla bolag samtidigt är chef över sin sambo och livskamrat och dessutom är den som han ska förhandla förmåner med. Det är också sambon som beslutar om sin sambos fallskärmsavtal och är den som ytterst ansvarar för vad han pysslar med. 

Är det så att Stockholms socialdemokrater sneglat på sina kollegor i Muteborg och tänker att de ju gör ett sådant fantastiskt jobb där nere?

 

Missbrukslotteri

Bilden är gjord i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

IOGT-NTO är en gammal förening för nykterhet. De jobbar för att ingen människa ska dricka någon alkohol alls. Ett nyktert samhälle. För att alkohol inte kan hanteras av vissa människor, som missbrukar. De enda som ska få sälja alkohol när det nu är lagligt är Systembolaget, för att förhindra missbruk. Eftersom Systembolaget påstår sig göra just det. 

Så IOGT-NTO, som helst vill förbjuda alkoholm helt och hållet, har en ohelig allians med alkoholmonopolet Systembolaget. För att ge sig på alla entreprenörer som med gällande EU-regler utmanar monopolet. 

2011 anmälde de därför 12 stycken nätvinhandlare på en gång. 
 

2008 ändrades nämligen alkohollagen efter den så kallade Rosengrendomen, som innebar att EG-domstolen fastställde att Sverige bröt på EU-regler om fri rörlighet genom att inte tillåta privatimport av vin via nätet. Tidigare var våra regler att det endast var tillåtet om man transporterade alkholen själv, domen öppnade upp för att det måste bli tillåtet att andra transporterar åt privatpersoner. 

Numera ser lagen ut så här:
 

Men Systembolaget, med ”bulvanen” IOGT-NTO, ger sig inte så lätt så 2011 anmäldes alltså en massa vinhandlare. Bland annat företaget Handlavin.se som ägdes av Peder Molin. Han importerade Österikiska viner från små gårdar som är för små för att platsa i Systembolagets sortiment. 

För att få bedriva sådan verksamhet krävs bland annat ett distanshandelstillstånd från Skatteverket, man måste informera Folkhälsoinstitutet om verksamheten och betala alkoholskatten. Allt detta gjorde Peder Molin, som ägde Handlavin.se. Jag skriver ägde. För just nu bedrivs ingen verksamhet där. I mars 2014 dundrade nämligen poliser in och beslagtog vin samt kallade Molin till förhör. 

IOGT-NTO påstår som sagt att de anmält själva. Men Molin kollade på sin egen webbstatistik och där dyker Systembolagets IP-nummer upp.
 

I en intervju i DN medger IOGT att man ”har ett nära samarbete med Systembolaget”. De använder också samma advokatfirma. Ändå hävdar de att inte Systembolaget ligger bakom. Rent formelt är det IOGT NTO som lämnade in anmälan. Men givetvis ligger Systembolaget bakom både anmälan mot Handlavin.se och de övriga bolagen. 
 

Mäktiga Systembolaget vill statuera ett exempel av Peder Molin och driver därför via IOGT-NTO bolaget mot ödeläggelse och förstör Peder Molins liv. 

Domen kom i somras. Peder Molin fick 100 000 i företagsböter och villkorlig dom med dagsböter. Men åklagaren är inte nöjd utan tänker överklaga. Han vill straffa den lilla entreprenören ännu hårdare, med 250 000 i företagsböter. 
 

Ett enda fel har Molin begått – han missade att företaget måste vara registrerat utomlands. Utan han registrerade sitt företag här. Ingen myndighet han varit i kontakt med har informerat honom om gällande regler. Det finns inget uppsåt bevisat alls och han har betalat alla skatter och gjort exakt som man ska. Ändå vill alltså åklagaren gå vidare.

Kan du inte vinna snyggt, vinn fult. Verkar vara monopolet Systembolagets devis. 

IOGT (Systembolaget) anmälde även City Gross och deras samarbete med ett vinföretag. Men där fanns inga formella fel och åtalet lades ner redan under förundersökningen. 
 

Man ska alltså inte få köpa vin via nätet trots gällande EU-regler, är IOGTs analys. För att missbruket ska stävjas ska alla, den enorma majoriteten, straffas. De allra flesta är nämligen inte alkoholister. 

Vad är då IOGTs kärnverksamhet byggt på? För allt kostar ju pengar. 

Jo, spel. Som är ett av de olika missbruk man kan ha. Kämpa för ett missbruk, betalat av pengar som orsakar ett annat missbruk. Fiffigt. 

Vänta lite. Har vi inte ett spelmonopol också?

Jo. Men det finns några underliga undantag här. Förutom Svenska Spel har vissa ”folkrörelser” tillstånd att bedriva inte bara lotterier utan även skraplotter och onlinespel. Och IOGT är en av dessa. Den andra ”folkrörelsen” är Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Som alltså enligt monopollagstiftningen inte är ett politiskt parti utan en ”folkrörelse”. 

Kom ihåg det, att landet alltså inte styrs av ett parti.

Utan vi är det enda landet i världen som styrs av en folkrörelse. 

 

En rapport en revisionsbyrå gjorde åt Postkodlotteriet såg intäkterna ut så här 2011. 
 

Folkspel är Bingolotto, Kombispel är alltså sossarnas lotteri. Och Postkodlotteriet är ju från början Holländskt. 

Kollar man på IOGTs egen årsredovisning är det alltså inga små pengar som snurrar runt där. 94 miljoner i intäkter 2014, varav lotterierna stod för 61 miljoner kronor. 
 

IOGT har också ett särskilt tillstånd att ha spel online. Trots att onlinespel är en av de största orsakerna till spelmissbruk.

Men det här har givetvis IOGT inga problem med, pengarna de får av att orsaka spelmissbruk går ju till att bekämpa privata entreprenörer som vill sälja vin till vuxna människor. 
 

Bakom står Systembolaget och drar i trådarna. 

Detta är verkligen ett episkt hyckleri. 

Verksamhet som kan orsaka missbruk är alltså okej så länge det ger den egna verksamheten klirr i kassan? Hur cyniskt är inte det?

2008 kom det en utredning som just pekade på diskrepansen i lagstiftningen om spel. Att vi har ett monopol men märkliga undantag och utredaren föreslog därför att dra in tillstånden för alla arrangörer av spel förutom Svenska Spel. 

Varför detta inte genomfördes av Alliansregeringen vet jag inte. Tidningen Accent, som är IOGTs egen tidning var inte glada och satte rubriken ”lotteripengar hotas”. 

Mycket passande rubrik faktiskt. 
 

I årsredovisningen för 2014 kan man läsa att IOGT är bekymrade för att lotteripengarna minskat och att utländska bolag ”tar” marknaden. Ja, det är ju besvärligt när inte en svensk regering kan lagstifta om andra länder. Jag förstår att det var mycket lättare för IOGT innan globaliseringen, internet, EU-inträdet och andra saker, då de kunde beställa undantag av sittande socialdemokratisk regering. 
 

Räcker då deras eget lotteri?

Nix. De är även medlemmar i Folkspel, som bland annat säljer Bingolotter.
 

Enligt deras årsredovisning har de sedan 1991 delat ut 15,8 miljader till just medlemmarna. Detta innebär att IOGT NTO fått över 212 miljoner kronor av Folkspel. Utöver sina egna lotteriintäkter. 
 

Nu hoppas jag Alliansen gör vad de kan för att stoppa det här. Både IOGTs undantag, som gör att de inte bara tjänar pengar på spelmissbruk via egna lotter utan även på en av de andra få aktörer som har tillstånd. 

Och för att hindra Socialdemokraterna att tjäna pengar på lotteri. De ÄR ingen folkrörelse. Inte mer än vad andra partier är. 

Det också otroligt fula metoder som Systembolaget tar till för att nita konkurrensen EU sagt måste finnas. 

Vill ni också stå upp mot monopolet? 

Då finns det goda nyheter.

​Ett företag registrerat i Danmark är Iwarssons Wine. De fraktar allt vin från Köpenham och sedan tillbaka till Sverige. Dessutom importerar de vin från små gårdar. De kommer inom kort öppna utlämningsställen för beställning av vin på flera platser, bland annat St Eriksplan i Stockholm. 

​Vill ni beställa vin ska ni klicka här.

Krossa monopolet. 

 

Massflykt är en kris

Hittills har politiker och media fokuserat mest på att uttrycka medlidande med de som flyr från Syrien. Det är vackert men nu räcker det.

Vilka människor känner inte medlidande med folk i nöd? 

Mycket få. Även de flesta av de 13 % som röstade på SD i förra valet. Folk är generellt sett inte oempatiska psykopater. Alla berörs av döda barn som flyter i haven. Och eftersom vi nu kan vara överens om att det bara är en liten liten del av oss som inte känner medlidande, kan vi då också vara överens om att denna våg efter våg av uttalanden och kampanjer som uttrycker just detta alltså också bidrar till ännu mer polarisering? Att någonstans där inne i medlidandet ryms också ett utpekande, att de som röstat eller funderar på att rösta på SD, inte har något medlidande? 

Givetvis har inte genuin vilja att hjälpa någon baktanke. Men en kampanj i media eller arrangörer av en demonstration kan ha det, något annat är naivt. DN:s kampanj syftade inte bara till att uttrycka värme utan att ta ställning emot något samtidigt. Demonstrationerna arrangerades av alla ungdomsförbund, utom SD. De tackade inte nej, de var inte inbjudna.

En annan sak som är dubbel är att samtidigt som vi tar emot flest flyktingar per capita så vill politiker och media tona ner detta. Det jämförs med siffran 60 miljoner, det postas bilder på flyktingläger i Jordanien och så vidare. Vad vill ni uppnå? Ja, lidandet i världens är stort. Inte bara i Syrien. Varje minut dör ett barn på grund av brist på rent vatten. Dessa döda barn är det ingen som använder som argument. 

Folk blir förbannade när ni tonar ner det stora ansvar vi tar.

Förstår ni inte det? Vi betalar högst bistånd per capita i världen och är en humanitär stormakt OCH vi tar dessutom emot flest flyktingar per capita.

Det ska hyllas, inte tonas ner. Skärp er. 

Bilden är publicerad i samarbete med satirtecknarna ”I fablernas land

Istället är det dags att även i svensk politik klassa situationen som akut. För initialt är flyktinginvandring, liten eller stor, enbart en kostnad. Det kan vi medge utan att det betyder något annat än att vi håller oss till fakta. Samtidigt är varje invandrare som kommer hit och börjar jobba en nödvändighet för att klara välfärdens finansiering i framtiden. Man kan hålla två saker i huvudet samtidigt. 

Initialt är det alltså massa problem som måste lösas och det kostar pengar. Vi väntar oss rekordnivåer. 

För i Tyskland ser det ut så här just nu
 

Migrationsverket har som bekant uppgett att 100 000 per år kommer att komma till Sverige närmaste åren, plus den anhöriginvandring detta ger. 

Det är verkligen dags att vi kallar till nationell samling och inrättar en kriskommission hur samhället ska klara av detta.

Problem som uppstår försvinner inte om vi stoppar huvudet i sanden och istället pratar om hur mycket medlidande vi har. Problem är till för att lösas. Gör vi inte det drabbar det framför allt de vi hyser medlidande för. 

Detta har föreslagits av en rad borgerliga debattörer redan, bland andra den borgerliga debattören Thomas Gür och av före detta generaldirektören för Invandrarverket (nu Migrationsverket). Hittills har varken regeringen eller oppositionen tagit i frågan ens med tång. Det är rätt anmärkningsvärt. 
 

Att inte betrakta den här situationen som kris är något relativt nytt i svensk politik.

Det finns en statlig utredning från 90-talet, som blev en proposition 1997. Den behandlade ”Beredskap för svåra påfrestningar för samhället i fred”, där massflykt är en av dessa stora påfrestningar. 
 

Definitionen på vad som är en svår påfrestning identifierades av den socialademokratiska regeringen under Göran Perssons ledning som la fram propositionen som en situation ”som avviker från det normala, uppstår hastigt, hotar grundläggande värden och kräver snabba beslut”.

Massflykt är alltså en av dessa. 

Anledningen till att jag här använder en 20 år gammal proposition är för att dels visa allvaret i dagens situation och peka på att vi verkligen borde betrakta dagens situation som en kris, dels visa vad socialdemokraterna, som ju har regeringsmakten, tyckte förra perioden de hade makten. 
 

Propositionen bygger på betäkande, varav en av dessa är en 67 sidor lång rapport som bara handlar om massflykt och heter ”Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande”. I den går man igenom tre scenarior som alla beror på flykt från Ryssland och Baltikum. Men orsaken till flykt är i praktiken irrelevant. Nedan ser ni scenario två och vilka volymer det handlar om. 35 000 på en månad, vilket alltså München redan fått.

Nu förväntar vi oss inte exakt denna höga volym själva men 100 000 på ett år måste ändå betrakas i denna kontext. Bara München har som sagt tagit emot 40 000 flyktingar på mycket kort tid. 
 

I propositionen anser regeringen att omfattande tillströmning av flyktingar och asylsökanden till Sverige kan komma att utgöra stora påfrestningar på samhället. Dagens nivåer gör det. Det är därför är största vikt att såväl regering som opposition samt media börjar förhålla sig till den verkligheten och löser problemen. 
 

En sak som redan då var en lösning var TUT, så kallat tillfälligt uppehållstillstånd. Det är alltså ingen ny idé som bland annat Moderaterna har, även socialdemokrater hade den uppfattningen 1997 som ett av många verktyg för att hantera stor invandring. 
 

En sak som är helt knäpptyst i debatten är vilka påfrestningar en sådan stor invandring på kort tid som vi har och väntar oss får för följdeffekter på  samhällsfunktioner som till exempel hälso-och sjukvård.

I delbetäkandet om just massflykt konsteras att det ställer mycket höga krav och att sjukvården under en period kommer bli tvungen att skjuta upp medborgarnas vård för att kunna hantera flyktingar. 

Vad finns det för planer från regeringens sida angående sjukvården?
 

Jag har tidigare skrivit om vad Boverket i våras föreslog som lösning på den akuta bostadssituationen vi har, där de föreslår stora ingrepp i den privata äganderätten och socialisering av bostadsmarknaden för att kunna ge flyktingar bostäder. 

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen var inte främmande för detta. Tvärtom föreslogs detta redan då för att lösa en allvarlig massflyktssituation. 

Därutöver bör det även finnas möjligheter att förfoga över enskilds egendom och ta ut personal med tjänsteplikt”.
 

I delbetänkadet, som ligger till grund för propositionen, utvecklar utredarna närmare hur de tänkt lösa en akut bostadssituation. 
 

Bland annat skulle man kunna använda Förfogandelagen från 1978.

Visste ni att vi hade en sådan? Inte jag heller. Det är en lag konstrurerad främst för krig men skulle kunna användas, och missbrukas, i andra situationer verkar det som. Om man får tro betäkandet. 

Enligt den kan regeringen via beslut från riksdagen ta människors fastigheter. Det gäller alla typer av fastigheter inklusive villor, sommarstugor, industrifastigheter etc. Man kan också tvinga ägaren att ordna transporter. Och tvinga folk att arbeta med det försvarsmakten bestämt. 
 

Denna lag tyckte utredarna bakom SOU 1993:89 alltså att man skulle använda för att lösa en akut flyktingssituation.

För enligt betäkandet ska bostadssituationen kunna lösas just med ”rekvirering av fastighet som tillhör annan är staten”.
 

Följande personer la fram propositionen. 
 

Beslutet fattades den 14 maj 1997 i enlighet med regeringens förslag men med vissa tillägg om ytterligare utredning. 
 

Att en socialdemokratisk regering beslutat att ta folks hus och fastigheter med stöd av Förfogandelagen vid massflyktssituation bara för 20 år sedan är viktig information anser jag, mot bakgrund att Boverket våren 2015 i sitt delbetäkande är inne på samma spår. 

Det positiva är att dåvarande regering förstod och identifierade samma situation som vi står inför nu som en krissituation. Det gör varken nuvarande regeringen eller något av de politiska partierna ser det ut som. Det är otroligt märkligt. Att den här låsningen kring SD har lett till att politikerna ser ut att stå handfallna och istället stoppar huvuudet i sanden.  

Det är också allvarlig att den myndighet som ger råd till regeringen 2015 tycker att liknande förslag som beslutades 1997 om stora ingrepp i privat äganderätt är en okej lösning. 

Jag har två uppmaningar här. Den första är till regeringen.

Betrakta nuvarande situation som kris och tillkalla omedelbart en kriskommission för att hitta lösningar på alla de problem en sådan här stor flyktingtillströmning orsakar. 

Den andra till oppositionen:

Håll ögonen noga på Boverket och deras tankegångar om expropriering och socialisering. Med tanke på att en regering i nutid fattat liknande beslut är det ett tänkbart scenario att sittande regering kan göra det. 

Lösningen på den akuta bostadssituationen kan aldrig vara att göra ingrepp i den privata äganderätten. Då är vi på ett mycket sluttande plan. 

 

Socialisering

Det ordet har vi inte tänkt på sedan 80-talet. Då skulle det mesta socialiseras och Sverige skulle bli så likt en planekonomi det var demokratiskt möjligt. Offentlig sektor svällde, skatterna var skyhöga, kapital drevs ut ur landet och de privata företagen skulle stjälas genom löntagarfonder. 

Men tack och lov kom globaliseringen, EU, internet och svensken släpptes ut ur det socialistiska mörkrets säck för att aldrig titta tillbaka. 

Det är därför med fasa jag läser en rapport som statliga Boverket släppte i mars som inte gjort något väsen av sig alls. Jag förstår att folk har annat att göra än att läsa tråkiga myndigheters rapporter men den här rapporten är så otroligt viktig att den inte borde försvinna i informationsflödet.

Tack vare Lars Wilderäng och hans blogg Corncopia fick jag upp ögonen för den idag. Trots att den släpptes i mars har få höjt på ögonbrynen förutom Lars och min krönikekollega Peter Santesson, som uppmärksammade den i mars i Dagens Samhälle

Så här illustrerar duktiga ”I fablernas land” mitt inlägg.
 

Boverket är en statlig myndighet som bland annat tar fram vägledningar angående bostadspolitik. När det gäller bostadsmarknaden en viktig aktör således. 
 

Nu föreslår de avsevärda ingrepp i privat äganderätt och en ökad socialisering av bostadsmarknaden där politiker ska ges all makt att fördela bostäder baserat på ideologiska preferenser. 

Olof Palme hade varit stolt. 

Jag hoppas att krigsrubrikerna kommer. För Boverket släpper sin slutgiltiga rapport 15 oktober. Om detta är delrapportens slutsatser är jag väldigt orolig för den kommande rapporten. 

I inledningen citeras de tidigare flyktingsamordnaras slutsatser att bostäder är en stor propp i asylsystemet. Bostadssituationen är akut.
 

Att flyktinginvandringen ökar drastiskt är ingen nyhet för någon, däremot kan man få intrycket att nivåerna är helt nya 2015 men vi har haft väldigt stor inflyttning i några år nu. Det finns alltså redan en massa människor i landet som ännu inte fått bostäder. 
 

Men utöver dessa minst 10 000 personer som redan är fast på asylboenden med PUT men ingen bostad beräknar Boverket att 80 000 bostäder behövs under två år. Bara till flyktingar. Inte att förväxla med det totala behovet. Det finns ju andra grupper som också behöver bostäder: unga vuxna, studenter etc. 

Jag delar Boverkets pessismism vad gäller nybyggande. Det är inte realstiskt att tro att vi snabbt kan bygga bort bostadsbristen. Framför allt inte utan radikala regeländringar och införande av marknadshyror. Men några sådana förslag lyser med sin frånvaro i den annars politiserade rapporten. För man kan inte säga annat om förslagen. Tyvärr. Boverket har också genomgående låtit blir att göra realstiska konsekvensberäkningar. Jag hoppas de kommer i den slutgiltiga rapporten. 
 

Så hur löser vi då detta?

Inledningsvis har Boverket några rimliga och bra förslag, som att bygga om lokaler, öka incitamenten till bostadsrättsuthyrning genom rimligare regler, regelförenklingar och bygga snabba modulhus. 

Men sedan kommer styckena jag blev tvungen att läsa om och om för att jag inte trodde mina ögon.

Får jag presentera – bostadspolitik 2015 inslagen i planekonomiskt brunt papper från andra sidan järnridån 1983. 

Boverket föreslår nämligen att alla privata företag ska tvingas att tillhöra en enda centralstyrd kommunal kö och lämna alla objekt dit.  

De ska inte längre få bestämma själva om sina lägenheter utan alla lägenheter som ägs av andra än kommunen, dvs privata företag, ska trots detta hänvisas till en kommunal kö som styrs av politiska tjänstemän. 

Hur detta ökar incitamenten att starta fastighetsbolag, bygga nya hyresrätter etc har Boverket smart nog låtit bli att beröra. Eftersom de hade blivit tvungna att konstatera att inga nya projekt förmodligen hade startas under dessa omständigheter utan lagts på is tills en rimliga politisk majoritet styr. Varför ska man bygga bostäder när man inte får bestämma om den själv? Investera massa pengar och ta en massa risker? 

Inte nog med det.

Denna centralstyrda kö ska dessutom ge förtur till nyanlända. Kötid ska inte längre spela någon roll utan denna centrala kö ska alltså enbart ge lägenheter till flyktingar.

Glöm att flytta hemifrån, byta till större när barnen kommer eller att gamla mamma kan flytta närmare er. Eller invandrare som jobbat och slitit för att kunna flytta från ett utanförskapsområde. 

ALLA lägenheter ska fördelas till nyanlända under en tidsperiod uppsatt av politiker, så allt från 2 år till för evigt. Eller till en ny politisk majoritet beslutar annorlunda. Betänk alla ”tillfälliga” reformer som moms, värnskatt etc.

Inget i politiken blir tillfälligt. 
 

För att lyckas med detta måste Bostadsförsörjningslaget ändras, framför allt § 8.

Bostadsförmedlingarna ska inte längre fördela lägenheter på kötid utan ”efter andra parametrar”.

Dessa ska politiken bestämma. Vilket öppnar en enorm möjlighet för godtycke baserad på olika politiska ideologier. Grattis alla kollektivistiska politiker som älskar att detaljstyra samhället genom ideologiska glasögon. Ni vädrar ny morgonluft. 
 

Politiska skäl för att få bostad. Och det ska alltså gälla ALLA lägenheter i landet. Det är inte svårt att tänka sig vad dessa politiska parametrar skulle kunna bli. Till exempel kvoter för romska tiggare, rasifierade rappare, afrosvenskarnas riksförbund, transpersoner och kvoter för kvinnor. 

En enda bra bieffekt i detta socialistiska haveri kan jag hitta: LO och deras fackförbund skulle inte längre få ge bostäder till sina anställda i det bestånd de har i mitt i stan utan tvingas upplåta även sina lägenheter till den kommunalt kontrollerade kön. LO har nämlien ett eget fastighetsbolag.
 

Men Boverket ignorerar i alla fall inte alla negativa konsekvenser. De konstaterar till exempel att deras förslag skulle innebära att grupper ställs emot varandra. Till exempel skulle detta leda till att missbrukare i framtiden hänvisas till sovplats hos bekanta efter behandlingshem. Vilka bekanta har en mångårig missbrukare? Andra missbrukare, som inte precis blivit rena. Ett jättebra ställe att knoppa på när du starta ett nytt liv alltså. 
 

Men Boverket har mer verktyg i socialiseringslådan.  De förslår också att kommunen avkrävs att möblera en viss andel av lägenheterna, som ska fungera som övergångsboende med en maxtid man får bo. 
.

En slutsats de dragit uppenbarligen är att privata hyresvärdar, och även kommunala, är skeptiska att hyra ut sina lägenheter till folk som de inte tror kan betala hyran. En full rimlig hållning.

För att lösa detta ska staten gå in med en generellt hyresgaranti men inte till alla som behöver bostad utan till nyanlända.

Resultatet kommer bli att ungdomar och andra långt från bostadsmarknaden och som inte har tillräcklig bra ekonomiska förutsättningar aldrig kommer kunna hyra en lägenhet. För om incitamenten att hyra ut till en flykting bland annat är att staten alltid går och betalar hyran om de inte klarar kommer de som omfattas av den garatin att premieras. Hur mycket en sådan garanti skulle kosta staten har Boverket inte räknat ut.

Denna garanti är dock helt överflödig om systemet med att tvinga alla privata företags lägenheter till en kommunal kö införs för då går alla lägenheter ändå till flyktingar. Boverket leker med tanken att ett privat företag vägrar, då kan lösningen vara diskrimineringslagstiftningen. Alla medel är visst tillåtna.  
 

Men vad vore väl en socialisering av bostadsmarknaden utan ökad expropriering, det vill säga möjligheten för stat och kommun att tvinga alla de känner för att sälja sina hus och sin mark för att de anser att de behöver den bättre?

Givetvis vill Boverket öka möjligheterna till detta. För som de konstaterar, om markägaren inte vill sälja kommer man inte vidare. Kallas privat äganderätt. Det ska till synnerliga skäl som är mycket specifika för att kunna expropriera idag, även om vissa kommuner skarvar här ändå och tar folks hus.

Boverket vill ge staten rätt att exproriera mark för ”tätbebyggelseändamål”. Detta förslag innebär inte bara ett ingrepp mot privatpersoner och deras mark och utan också en rejäl försämring av det kommunala självstyret. Vilket ytterst handlar om demokrati eftersom du som väljare får välja din politiska majoritet i din kommun. Denna majoritet kan vara en helt annan än den nationella, som staten representerar. Kommunen får på det här sättet en överrock när det kommer till både bostadsbyggande och expropriering av kommuninvånarnas egendom. 
 

Dessa förslag är så orimliga att jag inte ens vet vart jag ska börja.

Men framför allt blir jag rädd.

Är det åt det här hållet Sverige ska gå? Ett land som bara under mitt liv som först ung vuxen och nu snart 40 har förändrats på ett helt fantastiskt sätt. 

Från att ha varit ett stängd, beige centralstyrt kollektivistisk litet kallt land, ensam med sina kalla grannar söder om Nordpolen och där krogar knappt fanns, matkulturen var bedrövlig och vad vi visste om världen begränsades till vad SVT 1 och SVT 2 valde att visa, vad som stod i svenska tidningar och vad som skrivits i böcker. Få kunde resa. Sverige var ett litet land i alla bemärkelser. 

Till en land del av globaliseringen men internationella matkedjor, städer fulla av krogar och uteserveringar och där vi i realtid får veta vad som händer i resten av världen, fritt för oss att själva sålla och granska. Fria från informationsöverrockar tack vare dagens teknik. Tack vare duktiga företagare från andra länder.  

Vi får välja skola, förskola, äldrevård, handla alkohol på lördagar, köpa vin på internet, välja själva vilka filmer våra barn är mogna att se långt borta från statlig censur. Vi kan köpa kläder från världens alla kedjor, läsa hela världens tidningar, höra radiostationer från vart vi vill. Vi kan kommunicera med alla i världen utan att vara hänvisade till en grå bakelittelefon som ägdes av Televerket. Att äga en egen telefon på 80-talet var förbjudet och man kunde bli åtalad om man smugglade in en egen från till exempel USA. 

Men nu har vi en regering som tar steg efter steg att ta bort valfriheten. 

Sverige ska tillbaka till där vi en gång varit. Ett litet centralstyrt land. 

Vi ska inte kunna välja skola. Sedan vänder de sig till förskolorna, garanterat. Att få välja äldreomsorg kommer försvinna i och med att LOV kommer avskaffas. Stockholms stad har redan ”återkommunialiserat” en rad fungerande verksamheter drivna av duktiga entreprenörer av enda syftet att kommunen ska äga.

Och nu ska bostadsmarknaden göras helt statlig enligt Boverket, om slutsatserna finna kvar i den slutgiltiga rapporten. 

Vad är det som håller på att hända? Är väljarna blinda? Ser ni inte vad som pågår mitt framför era ögon? För ni är inte till majoritet socialdemokrater längre. Ni vill ha det fria öppna och globaliserade Sverige vi har idag. 

Vi kan inte stillasittande se på när en rödgrön regering bokstavligen baxar Sverige tillbaka 3 decennier.

Och borgerligheten står och ser på. 

En direkt konsekvens om detta införs är i och för sig att Sverigdemokraterna får egen majoritet nästa val så då kan alla partier gå och göra något annat en mandatperiod. 

 

När Täby blev symbol

Det pratas mycket om Täby, en kommun norr om Stockholm. Detta är kommunen Fredrik Reinfeldt kommer ifrån och det har säkert spelat in. 

För Täby har blivit symbolen för gamla sortens moderater.

Giriga direktörer i dyra villor. Och nu vägrar de att att ta emot flyktingar och bidra. De ska bara ha och ha. Efter Reinfeldts berömda ”öppna hjärtan”-tal i augusti 2014 blev det ännu mer symboliskt. Den rika hemkommunen smiter undan. 

När man söker på ”Täby flyktingar” får man upp en rad sådana här artiklar: 

​SVT 2014

​Expressen 2014

Som ni ser har vänsterpressen inte vilat på hanen utan använt just Täby som det dåliga exemplet, gång på gång. Symbolen för egoistiska borgare, rika snåljåpar som röstar blått.

AiP står för Aktuellt i Politiken och är Socialdemokraternas egen tidning. Dalademokraten är Göran Greiders arbetsgivare, Dagens Arena finansieras av LO och resten av arbetsrrörelsen. 

Men det började egentligen med en undersökning Svenska Dagbladet gjorde själva när de undersökte mottagningen. Denna gjorde de redan 1 juli 2013. Den har sedan dess använts flitigt av vänstern för att skapa den bild i media som nu Täby blivit. Framgångsrik, strategisk opinionsbildning. För idag, 2015, är just Täby denna symbo. 

Men vad är då Täby? 

Till och börja med, var ligger Täby?

Ja, som ni kan se ligger alltså Täby en bra bit norr om Stockholm. Ungefär lika långt som Botkyrka och Huddinge ligger söderut. 
 

Det pratas mycket om hur rikt Täby är. Om det syftar på att kommunen har höga intäkter eller om folk som bor där är rika, eller både och, framgår inte riktigt. Men när man kollar på statistiken ser man vissa saker. Till exempel att Täby absolut har högre snittinkomst än landet. 

Men medianinkomsten är alltså 27 000 kronor.

Inte vad jag skulle kalla ”rik” direkt. Sedan finns det givetvis individer i statistiken som tjänar betydligt mer än så, medianinkomst är ett trubbigt sätt att mäta men säger ändå något. Täbys invånare tjänar alltså mer än snittet men skillnaden är inte så stor. 
 

En anledning till den högre inkomsten är garanterat att 40 % av invånarna har högskoleutbildning, jämfört med rikssnittet på 25 %. Förvärvsfrekvensen är också hög, liksom andelen egenföretagare. Kommunen är alltså välmående. 

Men är den rik?

Ja, det hade den varit. Aboslut. Om Täby inte försörjde en massa andra kommuner varje år.  Enligt SCB betalade Täby 2014 hela 7 593 kronor per person i kommunalt utjämningsbidrag. Totalt fick Täby ge bort 297 miljoner till bland annat just Södertälje, som tog emot 1,2 miljarder samma år. Södertälje är för övrigt den kommun som Täby ofta jämförs med vad gäller mottagande av flyktingar. 
 

I en rapport vid Institutetet för Näringslivsforskning visade i våras forskarna Johan Wennström och Özge Öner att flyktingar i stor utsträckning placeras i kommuner med hög arbetslöshet, och ju fler flyktingar desto högre arbetslöshet. Som exempelvis Södertälje. 

En sak som är centralt i flyktingmottagande är att de har någonstans att bo.

Tillgången på hyresrätter är därför också viktigt, för hur ska en nyanländ kunna köpa en villa eller en bostadsrätt? Just bristen på eget boende gör att många flyktingar får stanna alldeles för länge på förläggningar. I Täby byggdes det inga miljonprogram. När Täby utvecklades till den stora kommun det är idag byggdes det mest småhus, det vill säga radhus, kedjehus och villor. Exempelvis under 70-talet skulle alla bo i eget hus i den gröna våg som svepte över landet. Det finns även en hel del lägenheter men den abosluta majoriten är bostadsrätter.

Grindtorp är ett stort område som byggdes ungefär samtidigt som miljonprogrammen och ofta därför räknas dit. Men området var nästan färdigbyggt när riksdagen klubbade beslutet om miljonprogrammet. Det var hyresrätter länge men de boende har nu fått köpa sina lägenheter och de flesta är nu bostadsrätter.  

Enligt SCB är Täby på plats tre av kommuner med flest bostadsrätter, bara Solna och Stockholm har högre andel. 
 

Så exakt vad menar kritikerna att Täby och kommuner med samma bostadsbestånd ska göra då? Bygga hyresrätter är inget som går fort, det vet alla. Långa knepiga processer med markanvisningar, bygglov, detaljplaner och överklaganden. Givetvis är det lättare att hitta bostäder åt folk på ställen där färre vill bo, där avfolkningen sker och där arbetslösheten är hög. 

Nu  till pudelns kärna. Vad är grejen med att Täby inte tar emot flyktingar? Eller stämmer det ens?

Först måste vi skilja på olika saker. Det finns nämligen en rad olika definitioner på boende.
 

  • ABT = tillfälligt anvisat boende, dvs flyktingen hänvisas till en flyktingförläggning där det finns plats
  • ABO = anvisat boende, dvs anläggningsboende i egen lägenhet
  • EBO = eget boende, dvs boende hos släkt, vänner eller i en bostad man fixat själv

Bilden är hämtad från Migrationsverkets hemsida

Våren 2014 arbetade Lars Stjernberg och Gunnar Hedberg på Allians-regeringens uppdrag för att lösa problemet med att många flyktingar med PUT (permanent uppehållstillstånd) satt fast på asylboenden för att de inte hittat eget boende. Vi har ju bostadsbrist, en enorm sådan. 12 000 personer satt då fast på asylboenden runt om i landet och väntade på bostad. Stockholms läns samtliga KSO (kommunstyrelsens ordförande) träffades då och var överens om att alla utom Södertälje skulle ta emot flyktingar per capita. Ett avtal slöts. 

Täby ska hitta boende till 106 personer av 2 500 just nu.

Det är deras andel uträknat per capita som Stockholms läns kommuner bestämde tillsammans. 2 500 är länets totala mängd flyktingar som ska placeras. 

Vad gäller ensamkommande flyktingbarn är Täbys kvot 37 platser (inte samma som personer), vilket var en höjning från 12 platser året innan. På grund av avtalet man träffade i länet. 

Problemet är att det finns inte en enda lägenhet i hela länet ledig. Fråga alla 500 000 som står i bostadskö här

Så var ska då folk bo? Ja, det är ju den frågan alla kommuner nu ställer sig. De måste trolla. 

Sedan till en annan sak, för det vi pratar om här är alltså ABO. Anvisat boende. 

Men 85 % av alla flyktingar är EBO och fixar alltså eget boende. De flyttar dit deras släkt och vänner redan bor, anledningen till att just så många syrier vill till Sverige är för att det redan bor syrier här. 

Och när folk får välja själva väljer de alltså att bo där många flyktingar redan bor. De väljer bort Täby för de känner ingen där. Personligen känner jag också väldigt få i Täby så det är förståeligt. Jag bor inte heller där. 

Ska vi då tvinga flyktingar att bo i Täby är ju frågan. 

Är då Täby vitt, homogent och bara befolkat av infödda svenskar, som man kan få intrycket av när man läser tidningen?

Aboslut inte. 

16 % av Täby-borna är utrikes födda, vilket är rikssnittet. Av dessa är 30 % utom-europeiska. Skillnaden är att dessa personer alltså inte flyttar till Täby direkt när de kommer till Sverige, utan senare i livet. Kanske när de bildar familj.

Täbyborna har alltså samma fördelning av utländsk kontra svenskfödd som rikssnittet och tjänar några tusen kronor per i lön i snitt. 
 

Så jag är ledsen om jag nu gjort en massa folk besvikna som gärna önskat att gängse mediebild av Täby som en liten etniskt svensk, rik enklav nära Stockholm som bara befolkas av rika direktörer har fått sig en törn. 

Men det är alltid bättre att bygga sin argumentation på fakta istället för på fabler

Problemet kvarstår överallt i alla kommuner: utan bostäder havererar systemet. Det har varit kaos länge, nu ska vi ordna bostäder till 400 000 personer på 5 år. 

Var är Mehmet Kaplan?