Är debatten dum?

Det är det många som undrar.

Senast i raden krönikören Per T Ohlsson, som skrivit för Sydsvenskan sedan Danmark förlorade Skåne ungefär. 

Nu ger han sig in i meta-debatten om migration. Och har gör det på sättet som har blivit hans signum: han skrider in på opinionsarenan långt efter de allra flesta,  och först upprepar det andra skrivit tidigare, sedan levererar ”sanningen” inslagen i lite-bättre-moral-än-de-flesta-papper. Kom det några nya vinklar eller nya åsikter? Nix.

Istället rycker han först ut till sina kollegors försvar:
 

Jag väljer att inte en kommentera haveristen Ekström eller Larsmos och Svensson attacker på andra skribenter och grunda analyser av det politiska läget.

Jag vill inte bidra ytterligare till den här fördumningen de med frenesi håller liv i. Som har blivit deras claime to fame i den havererade debatten. 

Tesen: SD ska normaliseras och därför har ”delar av borgerligheten”, dominerat av dessa icke namngivna liberala opinonsbildare gemensamt bestämt sig för att göra just detta från deras respektive tidningsredaktioner. Det andas konspirationsteori. 

Rubriken artikeln har är ”Förenklingar och fördomar får större svängrum, inte minst i sociala medier”. Intressant nog finns inte Per T själv på Twitter. Han kanske gömmer sig bakom en pseudonym eller bakom Sydsvenskans konto men diskutera själv i eget namn verkar han inte göra. Trots detta vet han rätt mycket om debatten i sociala medier tycker jag. 

Saker blir inte mer rätt för att fler säger dem. 

Och det pågår ingen normalisering av SD.

Det som pågår på bland annat vissa ledande borgerliga ledarsidor och framför allt i de borgerliga partierna är att de efter decennier håller på att skaffa sig en uppfattning om politikområdena ”Integration” och ”Migration”. Två områden som borde betraktas på samma sätt vi betraktar andra områden inom politiken, som Skola och Försvar till exempel. Ett område som kostar pengar, som har problem, utmaningar men också fördelar. Och som vi måste kunna diskutera utan att direkt slänga ur oss saker som enbart syftar till posering och positionering. En fördumning. 

Jag tycker att den där artikeln är ytterligare en positionering. Ett poserande. Ett emotionellt utbrott likt den långa raden av likadana artiklar med samma innehåll som publicerats senaste året. 

Men han har rätt i några saker, till exempel att grejen med SD är att de inte gillar mångkultur. De vill inte att kulturer och religioner blandas för mycket och den svenska kulturen hotas av invandring, framför allt en hög sådan. Mångkultur är dåligt, ergo är invandring dåligt och roten till det mesta dåliga i samhället. 

Den här synen är de helt ensamma om i svensk politik och enligt mig är det här både fel och dumt. Det går utmärkt att blanda kulturer. Se på USA, där har man dessutom kunnat förena ett extremt multikulturellt samhälle och världens alla religioner med en rätt stor nationalism, eller patriotism som de kallar det men är samma sak. I Sverige är nationalism bara förnippat med galna rasister. Tyvärr kan jag tycka, för det är inte samma sak men har blivit det för att vissa idioter nu äger begreppet. Det går som sagt utmärkt för den som vill att tycka svenska traditioner, flaggan och så vidare är superviktiga och samtidigt gilla mångkultur. 

Mångkultur och invandring har bidragit till massa positivt. En sak som är så tydlig är ökad kunskap om och ökad tolerans för just andra kulturer och religioner. Svenskarna är betydligt mer toleranta idag än för 20 år sedan. Eller ta det här med maten. Utan invandring hade vi kanske fortfarande kryddat vår mat enbart med salt och vitpeppar. Det var till exempel invandrarna som tog med sig först vitlöken och olivoljan, sedan en uppsjö av smaker, maträtter och kryddor. Vi var ett gastronomiskt u-land bara på 80-talet, då Kina-krogen och pizzerian var enda smakutflykterna. Några av de många fördelar som finns, jag har inte plats att rada upp samtliga.

Konflikten mellan svenskt kultur och mångkultur finns inte. 

Inte heller har svenskarna blivit mer rasistiska. Det är en myt. 

Vi är inte mindre svenska nu med en befolkning på 15-20 % invandrare utan firar fortfarande midsommar, sjunger ”Den blomstertid”, äter sill i tid och otid och skrämmer nyanlända med lucia. Svenska flaggan är fortfarande svensk, vi har fortfarande ledigt på första maj (varför då, den borde Alliansen avskaffat förresten). Det bor bara fler personer här med andra högtider, religioner etc. 

Men det är också den här unika synen i svensk politik som är ett av många skäl varför SD aldrig kommer att ingå i en regering. Så fort man närmar sig migrationsdebatten som den är nu kommer frågan ”tycker du att SD ska samarbeta med Alliansen eller ingå i regeringen”? Senast idag på min Facebook kom den, direkt nästan. 

Nej. En borgerlig regering ska inte ha SD i regeringen eller ha något uttryckligt samarbete.

Utöver detta behöver inte svensk borgerlighet SD för att kunna regera i den bemärkelsen att man måste ha etablerad budgetsamarbete för att kunna bilda regering. SD har uttryckligen sagt att de kommer fälla ”varje regeringen som ökar invandringen samt ger MP inflytande”. Inte fälla alla regeringar som inte minskar invandringen, de är nämligen inte dumma på det sättet. De skulle därför aldrig fälla en Alliansbudget om alternativet är en S + MP-regering, vilket det är. Vidare är de just nu sakpolitiskt något mer borgerliga än sossar och förändringen pågår inom partiet att bli mer borgerligt, det är tydligt. Att Alliansen tar över makten och sedan får igenom den politik SD sympatiserar med i riksdagen precis som det var 2010-2014 är därför inte märligt och kräver inget formellt samarbete, varken då eller i framtiden. 

Men givet att de nu alltså sitter i riksdagen tycker jag givetvis att ju mer borgerliga dessa 13 % av makten är desto bättre. Man får spela med de kort man har och just nu har de 13 % av makten i landet. En utveckling inom SD att bli mer borgerliga är något jag tycker är bra. 

Nu när alla socialliberaler och resten av vänstern fått svar på denna enda viktiga fråga kan vi alltså gå vidare. 

Är det något parti som anpassat sin invandringspolitik är det just SD – de har blivit mindre radikala. För bara 8 år sedan ville de i princip stänga gränserna direkt, några år tidigare ville de dessutom att folk skulle ”uppmuntras att åka hem igen”. Nu har de värnandet av asylrätt och har skärpning av asylregler på hemsidan. Och massa tugg om mångkultur förstås. Vissa säger att de bara är en front tills de får makt över invandringspolitiken. Det återstår alltså att se. Ingen vet. 

Efter att debatten om migration varit så låst att ens ett samtal om musik och mat på Twitter med någon från SD genererat uthängningsartiklar i nationell press har den äntligen öppnat upp sig och såväl borgerliga partier som liberala skribenter börjat skaffa sig en uppfattning. Reella politiska förslag. Detta är mycket bra. 

Vad händer då?

Jo, någon typ av skampåledebatt har inletts. Det är detta som föranlett att ett gäng ”fina” folkpartister – lite godare än genomsnittssvensken – gjort gemensam sak med hela den samlade twitter-vänstern och i artikel efter artikel gett sig på framför allt de liberala skribenterna såväl osakligt som i rena personangrepp. Kraftuttycket är ”gynna mörka krafter och flörta med främlingsfientlighet” men yttrar sig i sin mildare form som ”normalisering av SD”. Potejto potato.

De fina folkpartisterna har dragit på sig sin godhetscape och fladdrar ut från sina små lokalredaktioner i jakt på ära, berömmelse, klick och ryggdunkningar från Politism, Aftonbladet Ledare och Henrik Arnstad. Man beskyller andra liberaler för att inte vara liberala. 

Till er vill jag bara säga: ja, debatten är dum. För NI fördummar den. 

Den hade kunnat handla om sakfrågan: att vi har otroligt dålig integration, med massa olika samhällsproblem som följd som även orsakar individer massa dåligt. Invandrare är överrepresenterade i en massa tråkig statistik: socialbidrag, kriminalitet (ex är de fem gånger vanligare att de döms för våldtäkt än en svensk), arbetslöshet, ofullständiga betyg, trångboddhet etc. Problemen går dessutom tyvärr i arv till hög grad, till de som föds här. 

Skoldebatten har i flera år handlat just om problemen i svenska skolan och där är det inga andra än lärarfacken och en och annan lärare som då och då försöker få lite balans och lyfta de bra sakerna. Men i migrationsdebatten ska vi alltså inte alls försöka lösa problemen utan låtsas som att de inte finns. 

För oss som gillar mångkultur, som försvarar den fria rörligheten, är det av absoluta nöd att försöka fixa problemen om vi ska fortsatt ha ett samhälle som är fritt och öppet. Dit folk kan komma och jobba. Och att vi tar ett moraliskt ansvar för att hjälpa människor i nöd. 

Istället slänger olika ”liberala” opinionsbildare bort spaltmeter efter spaltmeter på rent ut sagt trams. Pompöst skitsnack som bara syftar till att tala om vad de själva står i förhållande till SD. Som om ingen vet det. Som om någon därför bryr sig det minsta om vad diverse ”liberala” skribenter tar avstånd från respektive hyllar på en meta-nivå. 

Folk – läsarna, väljarna, de som i grunden bestämmer i den representativa demokratin – vill inte ha en meta-debatt. De vill att de problem vi har med integrationen löser sig, på samma sätt de vill att problemen i skolan också löser sig. 

Och de har som sagt fel i sak: jag upprepar, det pågår ingen anpassning till SD och deras mångkulturhat. Moderaterna till exempel, hade 2008 detta i sitt integrationspolitiska program: 
 

Känner ni igen förslagen?

I princip samtliga är de förslag såväl borgerliga partier som olika borgerliga liberala ledarskribenter fört fram. Moderaternas intergrationsförslag från 2008. 

Den klokaste personen jag vet inom politik och opinionsbildning brukar säga: 

”Det är skillnad på att ha rätt och få rätt”

Jag vill att SD ska ha så lite som möjligt att säga till om i riksdagen, helst åka ut. Även om det senare inte verkar sannolikt på mycket länge. Alltså handlar de ti huvudsak om att stoppa flödet till partiet och sedan få dem att minska. För de får makt av väljare. Inte från Gud. Väljare är påverkbara. All politik går ut på att övertyga väljare att rösta just på ditt parti och för att få flest röster måste man hela tiden ta väljare från andra partier. 

Rätt här är alltså att SD ska få så lite makt som möjligt. 

Hur lyckas vi med det då? Ja, till att börja med kan vi sluta att kalla de vi vill ska sluta rösta på dem för fascister. En bra start. 

– Du din jävla rasist. Din bruna fascist, jag hör minsanna stöveltrampet.
– Eh, ok.
– Och nu ska du inte rösta på SD utan på oss. 
– Fuck off

Vi har inte över 1 miljon rasister i det här landet. Vi har en massa väljare vars tålamod med en samlad politikerkår som vägrar prata än mindre lösa de integrationsproblem vi har är slut. De andra partierna får faktiskt skylla sig själv här. Massa människor som har kompisar som är invandrare, vars barn har kompisar som är invandrare, som gillar ett mångkulturellt Sverige men som också ser problem som ignoreras år efter år. Som har en gammal mamma de oroar sig för inte kommer få någon bra äldrevård samtidigt som det tar 8 år för hälften av flyktingarna att ens få sitt första jobb. Invandrare som jobbar och betalar skatt själva och som ser själva hur vissa hela folkgrupper inte ens jobbar mer än till 20 % efter 20 år i landet, och som nu lägger sina sympatier på det enda partiet de hör ens pratar om problemen de ser. 

Jag vill få rätt. Det är långt mycket viktigare än att ha rätt. 

Rätt här får vi genom att lyssna och hitta en borgerlig väg i den snåriga integrationspolitiken som gör att vi både löser problemen OCH försvarar det mångkulturella samhället, den fria rörligheten. Det går utmärkt att göra båda två samtidigt, de är inte ömsesidigt uteslutande nämligen trots att vissa liberaler vill göra gällande det. 

De som hävdar att ”öppenhet”, detta floskelbingoord, bara är synonymt med den egna uppfattningen som består av 100 % ideologi och 0 % praktik. 

Men de har missat att politik är praktik. 

Medan de är upptagna med leken ”vem är finast liberal?” står nämligen en massa kommuner utan tolkar, socialsekreterare, speciallärare, psykologer, vårdplatser, tandläkare, bostäder etc och undrar hur det här ska fixa sig allt medan kön av nyanlända växer för varje vecka. Detta händer just nu. 

Då är lösningen på just deras problem inte avskaffande av LAS. För det kommer inte hända med en socialdemokratisk regering. Faktiskt verkar ingenting hända med just denna socialdemokratiska regering. 

Den omedelbara lösningen är att andra utgifter får stå tillbaka och resurserna in just där. Den långsiktiga lösningen är andra saker. 

Det är till exempel idiotiskt att skicka hem folk som har jobb och betalar skatt alldeles oavsett skäl, som vi håller på med nu. Lika idiotiskt är det att inte verkställa de asylavslag som ges. Illegala invandrare ska utvisas, inte få en massa rättigheter som exvis Göteborgs kommun håller på att införa där illegala invandrare med barn ska ges rätt till socialbidrag. Pengar som alltså då ges till någon som fått utnyttja den asylrätt vi har, fått rättslig prövning två gånger men fått avslag och därmed inte får asyl, istället för att gå till de som beviljats asyl. Resurserna är ändliga. 

LO kommer bli tvungen att gå med på lägre minimilöner, annars kommer sektorn med svarta jobb växa då en stor grupp invandrare som kommit och som är på väg bara har högst gymnasieutbildning, varav en hel del endast grundskola. Ska vi integrera dem i svenska samhället måste vi ha fler enkla jobb och jobben måste ha lägre lön. 

Listan kan göra lång. 

Men svaret på frågan: hur löser vi de omedelbara integrationsproblemen kan aldrig någonsin vara ”förändra hela samhället”, som avskaffa LAS och den generella välfärdsstaten är. Det är ett kocko goddag yxskaft-svar. 

Det är också kocko av dessa ”liberaler” att istället för att diskutera sakpolitik enbart prata ideologi och vissa gör knappt det ens utan är istället ensidigt fokuserade på att ta andra liberala skribenters skalper i jakt på ytterligare bekräftelserus från godhetsarmén. 

Ja, debatten är verkligen dum. Och det är ert fel. 

Ps. Jag kallar mig inte längre liberal. Det begreppet har fulats ner av olika låtsasliberaler med mer åsikter som rimmar med S och MP än med något borgerligt parti. 

Jag är borgerlig. 
 

Det här är Göteborg

Man får de politiker man förtjänar. Vart fjärde år får man nämligen välja dem. 

Varför Göteborg VARJE val väljer samma gäng är obegripligt men man får som sagt vad man förtjänar. 

En stad som döper en bassäng till Pöl Harbour förtjänar i och för sig allt den kan få men det är ett annat inlägg. 

Nu har den röd-grön-rosa röran i Göteborg gjort sin budget. 

Eftersom det är S, V, MP och FI som gjort budgeten inleds den med vissa av den postmoderna vänstern favoritfrågor. Bland annat jämställdhet. Göteborg ska börja tillämpa könsuppdelad statistik och kartläggningar för att ”strukturer måste synliggöras och mannens roll problematiseras”. Göteborgsk jämställdhet handlar alltså inte om jämställdhet mellan könen man och kvinna utan hur männen kan problematiseras. Ursäkta, mannens roll ska det vara. 
 

Den här inställningen finns det lite olika kommunala tillämpningar på. Till exempel ska ett högre löneindex gå till ”icke mansdominerade verksamheter”. Brandkåren och andra mansdominerade verksamheter kan alltså se sig blåsta 2015/2016.

Även de kvinnor som jobbar i mansdominerade verksamheter har alltså dragit nitlotten här. 
 

Staden tänker också försöka kvotera in män på sommarjobb på kvinnodominerade yrken och kvinnor i mansdominerade. Snopp och snippa har alltså företräde som kompetensbedömning än CV. 

En annan konsekvens på detta är att skolorna nu måste erbjuda kurser i feministiskt självförsvar. 

Vad feministiskt självförsvar kan man till exempel lästa på Ung Vänsters hemsida
 

Självförsvar med fokus på det sexualiserade våldet. Det är givetvis inte dåligt att man fokuserar på det men varför inte fokusera på självförsvar generellt? För den absoluta majoriteten av misshandelsoffer är män enligt statistiken
 

En annan sak Göteborg nu kommer göra att utreda om så kallade ”papperslösa” ska ha rätt till socialbidrag.

Papperslösa är ett annat ord för illegal invandrare – en person som fått sin asylrätt prövad två gånger och nekats för att personen inte kvalificerar sig för att få asyl enligt de regler riksdagen satt upp. Det kan exempelvis vara en person från land vi inte beviljar asyl ifrån, exempelvis Balkan-länderna. Eller en person som påstått vara från ett land med asylrätt bevisats inte vara därifrån med hjälp av tolkar etc från Migrationsverket, en person som är internationellt efterlyst etc. Eller en helt vanligt person som av något annat skäl nekats asyl.

Det parti som styr Göteborg styr även landet just nu. Om asylrätten är fel borde socialdemokraterna se till att asylreglerna ändras, inte ge de som fått avslag olika typer av bidrag. Det urholkar rättssäkerheten för systemet. 

Göteborgs stad gillar inte friskolor, det har varit mer än tydligt länge. I budgeten är den enda positiva meningen om friskolor den första nedan, att det fria skolvalet varit ”positivt för många individer”. Resten av såväl stycke som budget handlar om hur dålig friskolor är: överetablering, kostnader, ökad skolsegregation etc.

De tänker utnyttja de kommunala veto de fått av den socialdemokratiska/miljöpartistiska regeringen och skriver nu uttryckligen att inga skolor som har aktieutdelning kommer få etablera sig. Det ironiska är att de största koncernerna, exempelvis Kunskapsskolan och AcadeMedia aldrig har någon utdelning. Gissningvis kommer det här inte spela någon roll i praktiken. 
 

Det ska bli intressant att se om majoriteten tänker applicera den här regeln på Lernia, det aktiebolag som säljer bland annat Komvux och SFI åt Göteborgs kommun och som hade en aktieutdelning på 235 miljoner 2014. Företaget ägs av staten men är alltså ett aktiebolag precis som alla privata bolag och som jag skrev ett helt inlägg om nyligen
 

Det finns tydligen något som heter ”miljömåltider” redan i Göteborg. De och skolköken betraktas som ”viktiga pedagogiska resurser som ska involveras i undervisningen”. 

Det är ganska mycket fokus på mat generellt i budgeten. Elever ska till exempel få frukost i skolan. 

Samtidigt har Göteborg några av landets absolut sämsta skolor (samtliga är kommunala) och ligger på fantastiska plats 234 av 290 i Lärarförbundets årliga ranking ”Sveriges bästa skolkommun”. Men ni vet, man kan inte bromsa sig upp för en uppförsbacke. Och för att orka cykla behöver man mat, tänker jag att kommunen tänker. 
 

Inte vilken mat som helst utan ekologisk mat. Helst vegetarisk och miljöeffektiv. Om man ska tolka stadens beskrivning av miljömåltiderna får heller inget av maten slängas, vilket får mig att tänka på 80-talet och inte 2015. Någon mer 70-talist som kommer ihåg hur mattanterna stod och bevakade soppåsen när man skulle gå och tvingade en att gå tillbaka om man skulle slänga för mycket?
 

Men smakar det så kostar det så 8,3 miljoner extra lägger staden på sin ekologiska profil. Och det är ju okej, om man som sagt inte samtidigt har landets sämsta skolor. Lite grann kan man tycka att ekologisk mat är en lyx när man har mängder med elever som inte klarar behörigheten till gymnasiet ens. 

Men det är klart, det är världsliga problem när man istället kan lägga pengar och energi på att få LO-certifieringen Fair Trade-stad. Denna märkning är inte gratis. Dels kostar den en hel del pengar till Fair Trade, dels kostar det extra att köpa in deras egna produkter. Vill du läsa mer om Fair Trades verksamhet, där de lägger intäkterna för försäljning av licenser i ett aktiebolag och söker bidrag från föreningen (mycket fiffigt), ska du läsa mitt gamla inlägg här. 
 

Kvotering av olika former verkar vara stadens melodi, och inte bara av kön. Utan de vill även kvotera in människor på chefsnivå födda utanför Norden.
 

De tänker också ”uppmuntra” alla stadens anställda (i skolor, förvaltning, förskolor, äldrevård etc – kommuner är stora arbetsgivare) att dela på föräldrapenningen. Exakt hur denna uppmuntran kommer se är oklart. Antingen ”det vore synd om något händer med din tjänst när du är ledig” eller lite mer positiva ”du får mer i lön om du och din partner delar”. Eller så är uppmuntran helt enkelt skrivelsen i budgeten (se nedan) som man utgår från att alla anställda delar. 
 

Apropå barn så verkar Göteborg göra som majoriteten i Stockholm stad (med samma färgpalett) – bygga ut nattöppna förskolor utan att först kolla efterfrågan. För i budgeten står inget om behov, bara att alla stadsdelar avkrävs att erbjuda nattis. Det är alltså bara för stadsdelarna att verkställa alldeles oavsett om det finns någon som efterfrågar. 
 

Göteborg är som bekant en kustnära stad med många öar. Men någon dispens från strandskyddet kommer inte ges. Alls. Alldeles oavsett vart någonstans i kommunen frågan kommer. Verkar rimligt. Att ha en förutfattad mening menar jag om något så varierande som mark och natur. Är det nära stranden är det nej alldeles oavsett hur det ser ut. Rimligt. Varför vara flexibel och anpassa sig efter varje omständighet när man kan vara oflexibel?
 

Då kan man tro att rikets andra största stad, som nu ägnat många sidor i sin budget åt viktigheter som feministiskt självförsvar, kvotering, papperslösa etc har en uppsjö med näringspolitiska förslag? Några sidor senare kokar de konkreta politiska förslagen ner till……gratis wi-fi. 
 

Något som däremot avhandlas mycket i budgeten är upphandling. Här är fokuset att kräva social hänsyn och ”normkritisk kompetens”.  Och inte minst, kräva kollektivavtal av alla. 
 

Göteborg kommer att införa det LO döpta direktivet ”vita jobb”, som egentligen är röda jobb. För det ger LO otroligt mycket mer makt än de har idag. Modellen innebär inte bara att en kommun kräver kollektivavtal av alla företag som deltar i en upphandling, de har rätt att ställa krav på exakt VILKET avtal som gäller för just denna upphandling. Och det innebär också att LO får myndighetsstatus – ja ni läste rätt. För LO kommer utses av kommunen att kontrollera kollektivavtal, vilka som är anställda på varje företag inklusive adresser, personnummer, telefonnummer och ha rätt att värva medlemmar på den informationen. LO kommer vidare ha rätt att se en massa konfidentiell information av deltagande företag. 
 

När vi nu konstaterat vilket fokus budgeten har är det också samtidigt tydligt vad som inte finns där. Inte med en enda rad fokuserar Göteborgs stad exempelvis på att just Göteborg har fler IS-krigare som rest till Syrien än vad som rest från hela USA. 

Inte en mening och absolut inget eget avsnitt. Noll. Det är skandalöst tycker jag. Men så struntar också staden helt i det här gigantiska problemet. De har några som jobbar med frågan tydligen men staden har inte ens orkat avsätta ett nummer oroliga föräldrar kan ringa. 

”Så långt har vi inte kommit ännu”, säger mannen i landet som är ett av världens mobiltätaste och som byggt delar av folkhemmet på just telefontillverkning. 
 

Enligt Säpo är Göteborg alltså överrepresenterade i statistiken och ett 100-tal IS-krigar kan alltså också ha återvänt hem, en hel del till just Göteborg. 
 

Det finns ingen skriftlig strategi. 

Nej, och ingenting i budgeten alltså. Det som inte syns finns inte….
 

En annan sak som inte finns i budgeten är åtgärder mot kriminaliteten i Göteborg, som drabbats hårt av gängbråk, skjutningar och har ett antal no-go-zoner till räddningstjänst och ambulans helt enkelt inte åker in i utan poliseskort. 

Tolv döda på två år. Inte en rad i budgeten. Däremot finns det på flera ställen vikten av att transpersoner inte diskrimineras. 
 

Först hade Göteborg problem med MC-gäng, nu är det etniskt grupperade gäng där Mellanöstern dominerar (från att ha tidigare varit dominerad av personer från Balkan). 

För några år sedan briserade en av stadens värsta skandaler – mutskandalen. Det var just inom kommunen och de kommunala bolagen samt tjänstemännen korruptionen fanns. Trots att det bara var några år sedan finns inte en enda rad i budgeten om hur man jobbat mot korruption i staden, som numera bär öknamnet ”Muteborg”. 

Jag vet inte vad ni tycker. Men jag tycker den här budgeten lämnar rätt mycket att önska. 

Min egen stads lär väl inte vara så mycket bättre med tanke på att de som ansvarar har exakt samma partifärger som Göteborgs dock. Nu har jag precis fått höra att de anställt 4 personer att förbereda Bromma flygplats för boende, trots att vi har en statlig utredning som ska utreda om det är möjligt. 

Otroligt demokratiskt. 

Till er Göteborgare som liksom jag misströstar – nu är det bara tre år kvar till nästa val. 

 

Bidragsentreprenör etc

Texten uppdaterades med ny prenumerationssiffra och kostnad per prenumerant 18 aug kl. 21:02

Kan man vara entreprenör och socialist samtidigt?

Johan Ehrenberg brukar hävda det. Det har han de facto gjort sedan 80-talet faktiskt – kallat sig själv entreprenör. 

Många vet att tidningen ETC är hans. Få vet nog exakt hur många bolag ETC består av. 

Han har i dagsläget 18 olika aktiebolag

Men han har som sagt drivit företag sedan 80-talet och gjort ett flertal uppmärksammade konkurser, där han bland annat lämnat notan till skattebetalarna i form av statlig lönegaranti i vissa av konkurserna och låtit frilansare ta smällen. nbsp;
 

Ehrenbergs misslyckande företagande har uppmärksammats lite då och då, bland annat gjorde Resumé en granskning tidigt 2000-tal när Ehrenberg konkat ytterligare en gång. 
 

Trägen vinner. Eller vad man nu ska säga, för han har startat om tidningen ETC ett oräknerligt antal gånger nu. Vi blir liksom aldrig av med den, hur kasst Ehrenberg än driver bolagen. Så fort ett bolag gått i konkurs och notans skickats till skattebetalare och andra företagare startar han nya företag.

Personligen verkar Ehrenberg väldigt förtjust i titeln entreprenör, det i kombination med just att han är socialist är något han ofta koketterar med i såväl egna artiklar som intervjuer. 

Socialistiskt företagande är kul.
 

Nej, Johan Ehrenberg. Du är inte någon entreprenör.

Du skapar nämligen ingenting, du skapar inget värde. Du konsumerar skattepengar. Det är något annat. 

Du är bidragsentreprenör. 

Han har under åratal förfinat sättet att tillskansa sig dina och mina skattepengar och kalla det ”entreprenörskap” och företagande. Och hatten av, Ehrenberg. Du har verkligen lyckats hitta en socialistiskt upplyst väg i bidragsdjungeln för att maximera din egen nytta på andras beskostnad samtidigt som dina tidningar nästan dagligen vältrar sig i kritik mot företagande, kapitalism och skatt som borde gå till välfärden. Det måste vara någon slags rekord i självgodhet, kan jag tycka. 

Börjar man nysta i skattekonsumerarsystemet ETC och det hela Ehrenbergs livsverk bygger på är det inte alls märkligt att han skriver sådant här, att ”företag inte behöver gå med vinst”. Hans företag gör nämligen aldrig det. Och ingen vinst, ingen bolagsskatt. Som går tillbaka till staten. Han försöker hävda att han undviker vinst medvetet, men det är säkert minst lika sant att han helt enkelt inte vet hur man gör vinst. Vinst gör duktiga företagare. 
 

Uppstår det en oväntad vinst ser jag till att den hamnar i någon av mina andra bolag, ska det stå. Gud förbjude att jag gör vinst så att jag måste betala mer skatt än jag måste. 

Jag ska strax bevisa vad jag menar och rulla ut delar av den skatteätarmaskin imperiet ETC är.

Här är 2014 års skatt i bolagen: Remarkering, ETC Konsultation, Tidningen ETC (som inte ens redovisar skatt), ETC Förlag, ETC Kommunikation, ETC Malmö, ETC Utveckling, ETC Örebro, ETC Göteborg, ETC Bergslagen, ETC Jönköping, Egen El, Elhandeln i Stockholm. 

13 bolag. Hur mycket skatt lyckats skatteälskande socialisten Ehrenberg bidra med till det offentliga då, sociala avgifter undantaget givetvis för det bidraget räknar han och hans kompisar mycket sällan in på andra företags pluskonto i debatten?

48 000 kronor. 

Det är Ehrenbergs bidrag tillbaka till skattekassan. 

Jag har av naturliga skäl inte kunnat räkna in någon skatt när den inte angivits i årsredovisningen av redovisningstekniska skäl. 

Ändå kunde man senast i somras läsa i ETC Malmö att det är häftigt att betala skatt. Mmm. Inte häftigt att betala bolagsskatt tydligen.  Då kan man skriva att bolagsskatten borde höjas eller i alla fall absolut inte sänkas, när man inte betalar den själv. Trots 18 bolag. 

Men kritisera andra som inte betalar skatt har Ehrenberg gjort i decennier.
 

För hela ETC-koncernen samt alla elbolagen syftar till en sak: få bidrag. Samtliga tidningar lever på presstöd, elbolagen på subventioner och statsstöd för solenergi. Och pengar skottas fram och tillbaka i redovisningspiruetter för att ytterligare se till att så lite vinst uppstår som möjligt och därmed minimera skatten. 

Varje lokaltidning ETC har till exempel ett eget aktiebolag. Skäl? För att casha in så mycket bidrag som möjligt. 

Det är nämligen så att inget av lokaltidningsföretagen har någon anställd. 

Nedan ser ni bilder från följande företags årsredovisningar: ETC Malmö, ETC Stockholm och ETC Örebro. Men det är samma sak på alla lokaltidningar. 
 

Nu har han startat ännu en lokaltidning, säkerligen i egna bolaget ETC Sundsvall AB utan anställda men som  ett helägt dotterbolag till ETC Utveckling AB. Och 2016 får han väl presstöd även till denna. Och så kanske det fortsätter, tills hans lokala tidningar utan vare sig prenumeranter eller trafik att räkna med, konsumerar våra pengar i varje liten ort. 
 

Personligen tycker jag att Sundsvalls skattebetalare och alla vi andra förtjänar att våra skattepengar går till något annat än Ehrenbergs lekstuga.

För det är alltså detta som är inkomstkällan. Såväl ETC centralt som alla lokaltidningar får presstöd.

Dagens ETC får 105 591 kronor i distributionsbidrag via Presstödsnämnden och ETC 20 535 kronor men det är inte här den verkligen degen finns. Det är driftsstödet.  
 

Totalt drar Ehrenberg in 22 751 000 i driftsstöd, samtligt skattepengar. 

 

Nästan 23 miljoner kronor alltså. Skatt, varenda krona. Över 10 miljoner går till lokaltidningar som alltså har NOLL anställda. 

Vad har då vi skattebetalare fått för dessa pengar? Om man tittar på räckviddssiffror, inte så mycket faktiskt. 

Totalt finns det alltså 23 800 prenumeranter.

Varje prenumeration har vi skattebetalare betalat 956 kronor för. 

Intressant nog påstår ETC att de har lika många prenumeranter i Bergsslagen som i Göteborg, och 100 fler i Malmö än i den många gånger större Stockholm.

Skillnaden mellan tidningen ETC och Dagens ETC är att tidningen precis som lokaltidningarna kommer ut en gång per vecka. 
 

Sajterna drar inte heller någon trafik att tala om enligt KIA-index

Om vi ska jämföra ETC alla lokaltidningar som alltså fått 10 miljoner i presstöd, med min blogg, som jag driver på en person utan några som helst bidrag från skattebetalarna slog min blogg nästan samtliga. Bara ETC Göteborg hade fler besökare än jag, och då endast 4 000 fler. 

Grattis till er som betalat för ETC. Ni kan trösta er med att ni i alla fall slipper sponsra min blogg med en enda krona. 

Till er som nu börjar frusta om Svenska Dagbladet och andra borgerliga tidningar och att det minsann också får presstöd: jag är emot presstöd generellt. Men ska man nu jämföra fick SvD 13 miljoner kronor i driftsstöd 2015. De har 157 000 prenumeranter. Ska vi räkna upp det med summorna som angetts i kritiken mot systemet landar vi på ett snitt på 60 Mkr totalt i snitt (inkl storstadsbidrag etc). Det är ändå en kostnad på 382 kronor per prenumerant, att jämföra med vad vi skattebetalare får betala för ETC:s lilla skara. 

Personligen tycker jag att det är helt orimligt att man kan göra så här. Det vore som om Svenska Dagbladet startade lokalversioner av samma tidning – SvD Örebro, SvD Sundsvall etc  (enligt presstödsreglerna räcker det nämligen med att 55 % av tidningen produceras just för denna tidning, resten kan man ta vart som helst ifrån. Och sedan fick bidrag för alla bolaget. 

Men enligt en förordning finns det möjlighet för lagstiftaren att trots detta inte anse att en publikation är fristående. Man undrar lite grann vad kraven för det är. Jag tycker att ETC vore en koncern Presstödsnämnden verkligen borde titta på under lupp och begära in fullständig bokföring på för att att försäkra sig om att det verkligen är olika tidningar och inte samma tidning som ges ut på olika bolag, mer eller mindre. De har som sagt inga anställda utan alla tidningarna produceras egentligen av ETC Förlag AB. 
 

Men skattepengar räcker inte för Ehrenberg, han vände sig till marknaden och kapitalismen när han ville starta Dagens ETC. Eller då var det inte kapitalism, för att Ehrenberg alltid gjort så. Som socialist älskar han marknaden. 
 

ETC Utveckling är företaget som äger alla lokaltidningarna. De som inte har några anställda. Moderbolaget har inte så många anställda heller, bara 3 personer. ETC Utveckling säljer ”konsultation inom grafisk produktion”. Intäkterna är 7,3 miljoner på 3 personer, vilket måste anses som jättebra. Nästan tredubbling jämfört med 2011 och 2012. Jag gissar att Ehrenberg själv är anställd just i ETC Utveckling AB. Han är ensam ägare av moderbolaget och äger alltså precis allt inom ETC. 
 

Kollar man på exempelvis på ETC Göteborg, som hade flest besökare på sin sajt av alla ETC lokaltidningar förra veckan, hade de en omsättning på 3,2 miljoner kronor 2014, varav mer än hälften alltså är presstöd. 
 

Var är alla anställda då? De som inte frilansar. Svaret är på ETC Förlag AB. Där jobbar 40 personer. 

ETC Förlag fakturerar förmodligen sedan varje lokaltidning för innehållet i tidningen, för grafiken, ja för allt faktiskt eftersom ingen är anställd i något av lokaltidningsbolagen. Och göra en tidning utan anställda går, om man bara har frilansare. För de fakturerar. Förmodligen är det en kombination här.

Men lokaltidningsbolaget är alltså i princip endast en konstruktion för att maximera presstödet. Med detta upplägg kan Ehrenberg varje år se till att varje enskilt aktiebolag inte heller gör någon vinst, det är nämligen bara att anpassa faktureringen efter resultatet i slutet av året. Vips, så står det noll på varje bolags sista rad och han slipper betala tråkig bolagsskatt. Som ju går tillbaka till stället han får sina pengar från första början – skattekistan. 
 

Kollar man på ETC Förlag ABs resultaträkning ser man också att det är här de höga kostnaderna finns. Omsättningen är på 25 miljoner. Vinsten kunde landat på 470 000 kronor, om det inte vore så att han betalade 409 000 kronor i räntor först. 
 

Kollar man i balansräkningen och noterna ser man att ETC Förlag nyligen tog upp rätt stora lån och amorteringstakten är hög. Hur stor räntan är framgår inte (i procent) eller vem som är långivare. Får jag dra en kvalificerad gissning tror jag att det företag som lånat ut pengar passande nog är ett av Ehrenenbergs alla andra företag och att det handlar om interndebitering inom koncernen.

470 000 kr i vinst, 409 000 kr i räntekostnader. 

Vips, så är en vinst borttrollad. 
 

ETC Förlag AB har också en hel del pågåenden arbete för annans räkning och fordringar hos både koncernföretag och intresseföretag. 

Det är alltså genom ETC Förlag AB som hela ETC-koncernen driver igenom större delen av sina personalkostnader och förmodligen alla andra kostnader för alla tidningarna. Allt i syfte att komma över så mycket bidrag som möjligt och betala så lite bolagsskatt som möjligt. 

Fiffigt nog kan man på det här sättet också fördela skalkostnader för tidningsproduktionen optimalt: redigeringsprogram, inköpta bilder, IT-stöd, HR etc är samma för alla tidningar och belastar därför varje tidning betydligt mindre än vad ett tidningsföretag som bara har en tidning har möjlighet till. ETC:s kostnader är helt enkelt mycket optimerade. 

Ännu märkligare varför inte ett enda bolag inom koncernen gör någon vinst. 
 

Det enda tidning som inte går igenom ETC Förlag är själva tidningen ETC. Den har han lagt i ett helt eget bolag – ETC Konsultation AB. Eller lagt och lagt, presstödet hamnar där för ETC veckotidningen. Några anställda finns inte. Inte där heller (notera nollan).

Det finns också fler nollor – skatt. Tidningen ETC betalade nämligen exakt så mycket i skatt 2014. 
 

Den kommersiella delen då – annonser och prenumerationer – vart hamnar den och vart kommer den ifrån?

Ingen aning. Men han har inte ett utan två bolag som båda sysslar med ”marknadsföring” av media: Remarketing och ETC Kommunikation. Det senare omsätter över 10 miljoner. Någonstans ligger annonsförsäljningen och prenumerationsförsäljningen, för dessa sköts internt och inte av någon externt bolag.

På det här sättet kan han minimera kostnaden för intäkterna, för försäljning kostar även pengar. Inte bara i form av löner utan även marginalerna hos säljbolagen. Den kan han skala av eller ha jättehög, beroende på vad han vill åstadkomma. En ventil alltså vad gäller skicka pengar fram och tillbaka mellan företagen. Om han vill minska vinsten i ett bolag kan marginalerna för annons- och prenumerationsförsäljning vara höga, då ökar kostnaderna och vinsten minskar. Hänger ni med?

Gissningsvis går det till så här. Och så kan man alltså laborera med lite allt möjligt om man har internfakturering.

 

Man skulle kunna tänka sig att det här räcker.

Men nix, Ehrenberg har sina fingrar i fler statliga syltburkar – den ur bidragssynpunkt mycket lukrativa solcellsmarknaden, samt ett eget mobiltelefonbolag. 

Mobilbolaget – ETC Mobil – verkar inte vara ett eget AB. 

Genom att låta alla anställda ha abonnemang på eget mobilföretag samt att deras ”affärsidé” är att skänka vinsten till solceller – hans andra bolag – kan Ehrenberg fiffigt nog skicka runt ännu lite mer pengar i sin koncern och på det sättet optimera bidrag och skatteinbetalningar. 
 

Det sista benet i koncernen Ehrenberg är el – solenergi och handel med el. Det gör han via flera bolag (givetvis). Via bolaget Egen El AB handlar han med el, även detta bolag är ett dotterbolag till mäktiga ETC Utveckling AB som äger samtliga bolag i ETC-koncernen. 

Egen El AB omsätter mer än 12 miljoner men har bara två anställda. Bolaget köper framför allt el och säljer den vidare, från sitt andra bolag och från de som har egena solpaneler. Och så säljer de el till resten av ETC-koncernen, givetvis. 
 

Trots den höga omsättningen bidrog bara Egen El AB med futtiga 17 789 kronor i skatt förra året (bolagsskatt). 
 

Egen El AB säljer alltså el. Bolaget Elproduktion i Stockholm AB producerar elen (via en solpanelspark)  samt säljer solpaneler till privatpersoner och företag, som i sin tur också producerar el. Blir det överskott köper de denna och säljer på elmarknaden. Det är också ett helägt dotterbolag till ETC Utveckling AB.

Bolaget har 2,5 miljoner i fodringar till koncernföretag.  
 

Bolaget har även 12,2 miljoner i skulder till koncernföretag. I Elproduktion AB finns det inte heller en massa anställda, bara två personer. 
 

Vad är det då Ehrenberg säljer?

På hemsidan www.egenel.se kan man läsa att de hjälper till med allt från projektering till bidragsansökan. Man får nämligen bidrag att sätta upp solceller, från Energimyndigheten.  
 

Faktum är att bidrag och att slippa betala skatt är Ehrenebergs främst argument på hemsidan. Att microproducenter av solenergi inte betalar någon skatt alls på elen man producerar till sig själv (inga intäkter till staten här inte alltså), eller någon moms, att man får bidrag och att man kan få skattesänkningar. 

Mycket bra argument från socialisten som vill att alla andra ska bidra. 
 

Ett annat säljargument är bidrag till bostadsrättsföreningar. 

Energimyndighetens hemsida kan man läsa om bidragen. Största möjliga bidrag är 1,2 miljoner kronor men man kan bara få för max 20 % av investeringen som privatperson och max 30 % som företag. 

Men det är först till kvarn som gäller. Det talar inte Egen El AB om. Att det finns en pott per år och när den är slut är den slut. Inga fler pengar. Alltså finns det gott om människor som investerar i solceller och ändå inte får bidrag när det kommer till kritan. För att pengarna tog slut. 

Ehrenberg har även ett bolag där man kan köpa klimatkompensation.

Kör man 20 mil med en förbrukning på 0,7 liter bensin per mil kostar det 26 kronor. Dessa pengar går till Ehrenbergs solcellsverksamhet. Så även om du inte vill köpa egna solceller kan du kompensera för din konsumtion och alla pengarna ger du till Ehrenberg som köper solceller i sitt eget företag för pengarna. Fiffigt. 
 

En annan sak detta bidrar till är att inte en krona i de 18 bolagen Ehrenberg äger betalar alltså skatt på energi, eller moms för den delen. Även här har han alltså minimerar sin egen skatteinbetalning. Dessutom – ju mer han köper av sig själv, desto mindre köper han av andra företag och bidrar på så sätt ännu mindre till ekonomin. 

Han och bolaget kör även el-bilar, laddade med solenergi. De hyr de ut på kvällar och helger i Katrineholm där solcellsparken ligger. Du kan alltså inte hyra Ehrenbergs privata elbil utan elbolagets bil.

Detta innebär att den punktskatt bensin och diesel-skatten innebär, som går till underhåll av vägar, bygge av broar och annat slitage och infrastruktursatsningar bilismen kräver (även elbilar) helt undgår Ehrenberg och hans bolag. De sliter på vägarna men bidrar alltså inte en enda spänn till underhållet, något alla andra bilister tvingas betala. 
 

Nu söker elföretaget telefonförsäljare för att ringa prenumeranter och få dem att antingen köpa solceller eller åtminstone byta leverantör av el. Gissar att säljarna får gedigen bidragsutbildning i hur man bäst använder skatteminimering och bidrag som argument för att få nya kunder. Undrar bara vilket bolag säljarna anställs i? Ska man dra till med en gissning att det är ETC Utveckling? Eller ETC Kommunikation kanske?
 

Han har även ett eget onlinevaruhus där han bland annat säljer glödlampor. Till sig själv, förstås. Men även till andra som vill köpa. 
 

Så här ser alltså Johan Ehrenbergs affärsidé ut. Maximera egen försörjning från skattebetalarna, minimera egen inbetalning av skatt. 

Varje år får han 23 miljoner i presstöd, hittills. Nu har han startat tidning i Sundsvall och får garanterat presstöd även här. Snart är han uppe i över 25 miljoner i bidrag, per år. Allt i skatt. 

Alla hans tidningar drivs runt av framför allt presstöd, varje tidning är bolagiserad för att maximera presstödet. Inga anställda utan alla ligger i ett bolag. 

Sedan skickas kostnader mellan bolagen så att inget av dem gör någon vinst. Någonsin. På det här sättet slipper han att betala bolagsskatt. 

Genom att starta företag som säljer el, glödlampor och mobilabonnemang kan han internfakturera även detta och de påslag någon annan extern leverantör hade fått kan han själv ta. Det gäller även annonsförsäljning och prenumerationshantering, som han säljer till sig själv. Dessutom kan alla företag när som helst klimatkompensera ex en taxiresa eller en flygresa, och skicka pengar till elföretaget. Fiffigt. Ytterligare ventiler att skruva på när det gäller att minimera skatt varje år alltså.

Han och bolaget kör bara elbilar som laddas med el han gjort själv så han slipper punktskatterna helt och bidrar därmed inte till någon vägunderhåll, slitage etc hans bilar orsakar. Han konsumerar alltså bara det andra betalar för även här och bidrar inget själv. 

Och hans främsta argument i el-branschen är att köparna slipper betala skatt, moms och får bidrag. 

Det är här socialismen kommer in.

För det är inget snack om att han är socialist.

Problemet är att han inte är entreprenör eller företagare. Utan bara en helt vanlig bidragsentreprenör som valt att leva på andra hela livet. 

Uppdatering 21-08-18:06: Ehrenberg är sur

 

Praktikant sökes

Älskar du politik? Är du borgerlig? Gillar du min blogg och annat jag gör?

Nu söker jag en praktikant. 

Du är student i slutet av din utbildning och har tänkt att jobba inom journalistik, politik, opinionsbildning eller angränsande verksamheter när du är klar. Du ska ha ett till två år till examen. 

Egenskaper som är viktiga är flexiblitet och kreativitet. Du måste vara orädd. Debatt är något du gillar och du kan argumentera. Självständighet och öppet sinne, det vill säga kunna angripa problem och vinklar på nya sätt, är också egenskaper som värderas. 

Kunskaper som krävs är politiskt kunnande, förmåga att skriva, erfarenhet av och kunskap om sociala medier, främst Twitter och Facebook. Det är ett plus om du skrivit professionellt tidigare, gjort research eller dylikt. 

Kön, sexuell läggning, ålder och annat tramsigt är totalt oviktigt. Ingen får uppdrag av mig utan att ha träffat mig ändå, det är personlighet och kompetens som räknas. 

Viss ersättning utgår. Mycket kommer kunna skötas på distans men du måste bo i eller i närheten av Stockholm för viss del av arbetet sköts via mitt kontor i centrala Stockholm. 

Genom praktiken kommer du få kunskap om hur man gör research, bygger upp och skriver debattartiklar och krönikor, hur man sammanställer rapporter, gör politiska analyser, omvärldsbevakning och annat som ingår i public affairs och som jag jobbar med som konsult. Du kommer få bistå mig i projekt och annat och lära dig inte bara teoretiskt utan även praktiskt. 

Du kommer ha fått en allround- kunskap om opinionsbildning när praktikperioden är slut. 

Maila din ansökan till: rebecca@uvell.se

Märk mailet med ”Ansökan praktikant”.

Bifoga ditt CV och skriv ett personligt brev i mailet som svarar på frågorna och specifikationen ovan och annat du vill att jag ska veta 🙂

Jag ser fram emot din ansökan. Jag kommer rekrytera någon så fort det är möjligt, planen är att praktiken inleds så snart jag valt någon. 

Villkor etc diskuteras med de jag träffar personligen. Alla som ansöker kommer få svar. 
 

Regeringens kassako

En av de första sakerna S/MP-regeringen gjorde var att låta Vänsterpartiets syn på privata välfärdsföretag (förbjud dem) diktera villkoren för den utredning de genast beställde. 

Företag som verkar inom vård, skola och omsorg – det vi kallar välfärdsbranschen – ska utredas. Socialdemokraten Ilmar Reeplau från staden med landets sämsta skolor, Malmö, fick uppdraget.

Ni skåningar som nu irriterade sig över detta påstående – sossestyrda Göteborg har också värdelösa skolor enligt rankingen. 

Fiffigt nog står det redan i direktiven vad utredningen ska komma fram till – inga vinster ska ges till ägare. All vinst ska återinvesteras i verksamheten. Gissningsvis ska Reepalu snarare kolla hur möjligt detta är att göra rent juridiskt och inom EU, för svaret på utredningen finns ju redan. 

De ”oseriösa företagen” (de som delar ut vinst) ska bort. 
 

Samtidigt driver staten ett eget företag inom just utbildning, och i bolagets styrelse sitter nu representanter för samma regering som alltså nu utreder möjligheten att förbjuda såväl privata bolag som vinstutdelning (aktieutdelning). Företaget säljer SFI, Komvux och en massa andra vuxenutbildningar. 

Företaget heter Lernia och är från början statliga arbetsmarknadsutbildningar, som bolagiserades redan 1993 och döptes då till AMU-gruppen AB. Men de behövde länge statliga bidrag, 600 miljoner till en miljard beräknas de ha fått fram till 2003. 

Redan då kom kraven på att staten skulle sälja bolaget.
 

Men den socialdemokratiska regeringen ville inte det. 2012 tog så den dåvarande borgerliga regeringen initiativet och ville sälja Lernia
 

Längre hann de inte innan de förlorade valet. Lernia är fortfarande 100 % ägt av staten. 

Det där med marknadsmässiga villkor har Lernia verkligen tagit till sig. Lernia AB heter moderbolaget, som har ett antal dotterbolag. Bland annat Lernia Utbildning AB, där all utbildning sker. Lernia har även rena friskolor, det vill säga gymnasieskolor. Portalen gymnasium förvärvades 2011. 

Lernia Utbildning omsätter 1,1 miljarder per år och har en avkastning på eget kapital på över 40 %. En bra verksamhet alltså. 
 

Lernia Utbildning ägs till 100 % av Lernia AB, som är moderbolag och huvudkontor. Företaget genererade 135 miljoner kronor i utdelning 2014. Ingen liten summa. Och dessutom från ett företag som alltså till 100 % verkar inom välfärdsbranschen, varav den stora delen av omsättningen kommer från skattepengar. 
 

Lernia omfattas av en skatterättslig kommission, som är en konstruktion kring moms koncerner kan ha. 

Företag som är medlem i en sådan här momsgrupp har en fördel för de måste inte fakturera moms på det som säljs inom koncernen. 
 

Det här ville den borgerliga regeringen ändra. Men socialdemokraterna stoppade det förslaget. Intressant, med tanke på att det alltså är en fördel just för de företag de nu utreder de vill stoppa – vård, skola, omsorg. Men så är Lernia också en kassako. 
 

Vinstmarginalen för Lernia Utbildning var nästan 9 % förra året, och 16,7 % förra året. Långt bättre än genomsnittet för skolföretagen, som ligger på 3-4 % i vinstmarginal
 

Lernia AB, huvudkontoret, omsatte 2,6 miljarder 2014 och hade också bra siffror. Deras vinstmarginal låg strax över 4 % men så är detta också moderbolaget. Totalt delade Lernia ut 235 miljoner till sina ägare staten, när alla bolag inkluderats i koncernen. 

Lernia Bemanning AB, ett annat dotterbolag till Lernia AB, genererade ingen utdelning men väl ett koncernbidrag på över 5 miljoner. 

Bara två år innan Mikael Damberg blev näringsminister skrev han på sin blogg att koncernbidrag i skolor inte borde få finnas och borde ”stanna i skolan”. 
 

På stämman i våras för detta utbildningsföretag som använt sig av koncernbidrag så sent som just 2014 satt av samme Mikael Dambergs utsedda representant för den rödgröna regeringen, Martin Janhäll. Honom utsåg han 2 veckor efter att han själv tillträtt som Näringsminister. 

Med sig hade inte, som man kan tro, uppgiften att begränsa mål och utdelning. Utan öka lönsamhetsmålen. Och försvara den höga avkastningen. För att bolaget ”ska kunna växa”.

I en tid av begräsningar av vinst i välfärden är nya given för det egna välfärdsföretaget att höga avkastningskrav inte bara historiskt är försvarbara utan de ska även med in i framtiden för att ta ännu fler marknadsandelar av skattekakan. 
 

För två år sedan lät det så här från socialdemokraterna och deras partisekreterare Carin Jämtin: 

”…det är ovärdigt med vinst”
 

Enligt Lernia ABs årsredovisning är de landets fjärde störa företag inom utbildning och landets största inom bemanningsverksamhet. 
 

Men den socialdemokratiska regeringen gillar inte bemanningsföretag och har krävt att lagarna skärps. Så här sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson nyligen: 
 

I våras sa civilminister Ardalan Shekarabi att ”offentlig sektor måste ta tillbaka personalen från bemanningsföretaget”. 

Samtidigt som hans regering alltså kontrollerar det största bemanningsföretaget i landet. 

En annan sak Ylva Johansson inte gillar är etableringslotsar och jobbcoacher. Rena fiaskon, kallade hon det. 

Men Lernia har även haft händerna i den skattefinansierade syltburken. I november 2010 skickade de ut detta pressemeddelandet
 

De har givetvis även coach-verksamhet och kontrakt med Arbetsförmedlingen. Varför statliga Lernia fortsätter med denna fiaskoverksamhet får vi kanske fråga socialdemokraterna om?
 

En annan sak detta statligt helägda företag inom välfärdsbranschen har är visstidsanställda.  Hela 40 % av deras anställda är just visstidsanställda. 

Samtidigt vill regeringen stoppa ”missbruket av visstidsanställningar”. 
 

När landet har hög arbetslöshet sa samtidigt statliga Lernia upp över 600 personer mellan 2013 och 2014. Parallellt har samma regering lagt förslag att alla företag som deltar i offentliga upphandlingar ska tvingas anställda långtidsarbetslösa, den utredningen ligger nu ute. 

Allt som rör Lernia motsägelsefullt, som ni märker. 

Givetvis är det inte sittande regerings fel att Lernia bedriver verksamhet på privat område, finansierat med skattemedel och gör det marknadsmässigt med höga avkastningskrav. Det måste nämligen statliga bolag göra enligt statens ägarpolicy. 

I den (från 2012) står det att statliga bolag SKA avkrävas marknadsmässig avkastning. Problemet här är bara att Lernia verkar inom just den bransch denna regering satt som uppgift att förbjuda. Kraven i ägarpolicyn är fullt rimliga, för de motsvarar ägarkrav som privata ägare också har på sina privatägda företag. Men dessa krav – identiska med statens – är alltså nu betraktat som fullständigt orimliga enligt de utredningsdirekt denna regering satt.

Det är det här som blir fel. Fullständigt fel. 
 

En annan sak som är fel är att just när den utredning pågår som ska komma fram till att vinstutdelnings förbjuds (och hur man ska göra det rent praktiskt), så inte bara ökar Lernia sina utdelnings- och lönsamhetskrav.

De köper dessutom ett bolag. Ett privat bolag. 

Detta gjorde de förra veckan. Ca 9 månader efter att utredningen om vinst i välfärden tillsattes. 
 

Bolaget Sweja utbildar vuxna inom vård, omsorg, barn och fritid, SFI etc. Och omsätter en hel del pengar inom dessa skattefinansierade sektorer – över 22 miljoner per år. Bara på skatt. 

EBIT (resultat före finansiella poster och skatt) uppgick 2014 till nästan 3,4 miljoner. 2013 var den hela 6,5 miljoner. Det innebär vinstmarginaler på 15 % för 2014 och hela 27 % året innan. Långt ifrån branschsnittet inom privat utbildningsverksamhet på 3-4 % alltså.

Det är dessa vinstmarginaler regeringen vill förbjuda.

Men köpa själv och förbjuda andra från att äga och köpa är i och för sig olika saker.  
 

Genom att ha kollat på Swejas tillgångar, vinstmarginal etc kan man dra slutsatsen att köpeskillingen som Lernia betalat måste ligga på minst 25-30 miljoner kronor. Som de tre huvudägarna alltså nu cashar in. En verksamhet som enbart byggt framgången och kapitalet på just skattemedel. 

Jag tycker dessa duktiga entreprenörer förtjänar varenda öre. Tyvärr delar inte ägarna till köparna denna bild så klokt av dem att sälja nu innan deras verksamhet blir förbjuden. 
 

Samtidigt står det i Lernia ABs årsredovisning att de ”ska ta en aktiv roll i samhällsdebatten” och intensifierade just detta under valåret 2014. 

Det tog sin bland annat uttryck i att Skåntorp i valrörelsen i en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserade dåvarande arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson. 

Syftet är ganska klart: se till att Lernia får fler uppdrag från Arbetsförmedlingen och andra offentliga verksamheter, som ju är hela deras affärsidé. Inget märkligt med detta, hon gör bara sitt jobb. 
 

Samtidigt som Skåntorp är VD för landets största bemanningsföretag med 4 400 anställda och en omsättning på nästan 3 miljarder har hon ett eget företag, ett konsultföretag – Skåntorp & Co AB.  
 

Jag utgår från att ägarna tillåter att VD för statliga företag driver sidoverksamheter och allt är i sin ordning men att ha en omsättning på nästan en halv miljon när man dessutom jobbar heltid som VD för ett sådant stort företag är imponerande tycker jag. 

Sammanfattningsvis har vi alltså ett enormt statligt ägt företag som konkurrerar på den privata marknaden om välfärdstjänster – utbildning – samtidigt som sittande regering, och som alltså representerar ägaren, vill förbjuda företaget och dess konkurrenter att göra och ta ut vinst. 

Samtidigt som utredningen rullar som ska förbjuda vinstutdelning tar statens eget välfärdsföretag ut 230 miljoner kronor i utdelning, pengar de tjänat på skattemedel i huvudsak. 

Samtidigt som regeringens representanter pratar om giriga kapitaliser som tjänar pengar på välfärdsföretag köper Lernia själva ett privat företag för 10-tals miljoner, vars värde enbart byggts upp på skattepengar och det är också skattepengar som de tre delägarna nu realiserat privat. 

Samtidigt som sittande regeringen klagar på lotsar, coacher och visstidsanställningar har Lernia svart bälte i alla tre. 

Samtidigt som regeringen vill göra det svårare att anlita bemanningsföretag äger man landets största bemanningsföretag. 

När den borgerliga regeringen ville sälja Lernia stoppade sittande regering detta när de tillträdde och inte nog med det. Det fördelaktiga moms-kommissionssystemet som före detta regeringen ville stoppa är nu fortfarande verksamt för att sittande regering stoppade förslaget. För att välfärdsföretagen de vill förbjuda ska kunna ha kvar fördelen. 

Samtidigt som sittande regering utreder höga vinstmarginaler och hur dessa kan stoppas skickar de sin egen representant att höja och försvara de höga avkastningskraven i det egna bolaget. 

Samtidigt som de försvarar höga avkastningakrav med risker och långsiktighet att kunna växa kritiserar de alla andra företag som har exakt samma mål av exakt samma anledning. 

Det hänger verkligen inte ihop. 

Men det är klart, det är ju en helt annan sak med verksamheten man själv äger än alla andras. Samma bransch, olika regler. Tydligen. 

Jag undrar vad som händer med Lernia om vinsterna förbjuds? Gissar att deras VD sitter och hoppas att de kommer bli de enda som är kvar på marknaden efter det. För regeringen kommer knappast förbjuda sig själv. 

Men jag rekommenderar ändå regeringen till att hålla en lite lägre profil i välfärdsfrågan från och med nu. Annars går glastaket sönder. 

Uppdatering 12 augusti 2015:

Vissa verkar ha fått det om bakfoten exakt vad det är utredningen säger. Att det handlar om att pengarna ”inte ska skickas till Caymanöarna”. 

Detta är fel. 

Så här står det i utredningsdirektivet  om vinster i välfärden: 
 

”….överskottet som huvudregel ska återinvesteras i verksamheten”

Att staten råkar vara aktieägare i det privata företag som liksom alla andra privata aktiebolag som utredningen syftar till att utreda är irrelevant. Staten har enorma vinstmarginaler (tre till fem gånger så hög som branschsnittet för utbildningsföretag) och enorma utdelningar. 235 000 000 kronor staten tagit från välfärdssektorn och använt till annat. 

Dessa 235 miljoner kunde med denna retorik både regeringen själva och utredningens skrivelse mycket bättre använts till just utbildning. Inte tryckas ner i statens allmänna kassa och gå till riksdagspensioner, järnvägar, kultur eller något annat. 

Det är detta som är märkligt. Att staten försvarar höga avkastningskrav på exakt samma sätt de kritiserar andra välfärdsföretag för – att de är nödvändiga för att få avkastning på den risk man tar för sitt kapital man har investerat och att företaget ska kunna växa. För här har de rätt – det ÄR nödvändigt att investerare får betalt för den risk de utsätter sig för genom att investera och det ÄR nödvändigt att ha goda marginaler för att kunna växa. 

Hur kan man säga att andra privata välfärdsföretag ”dränerar välfärden på resurser” när de tar utdelning, när de som tar störst utdelning av alla välfärdsföretag (Lernia) är staten själva och den utdelningen tas just från välfärden till andra saker?

Vi tar det igen: 

Lernia tar absolut högst utdelning av ALLA välfärdsföretag.

Jättarna Attendo, Capio, AcadeMedia etc har noll kronor i utdelning. Kolla själva i deras årsredovisningar. Bolag ägda av riskkapitalister tar aldrig utdelning, det är inte affärsidén. Man återinvesterar pengarna för att bygga företagets värde och sälja företaget 7-10 år senare. Då får man förhoppningsvis ersättning för sin risk och investering. 

Fundera lite på det, ni som tror att detta handlar om något helt annat än det gör. 

Utredningen syftar till att utreda ALLA privata företag. Lernia är ett sådant. Ett aktiebolag bland alla andra privata aktiebolag. Enda skillnaden är att deras ägare inte är en privatperson utan staten. I övrigt är det exakt samma. De lyder under samma lagar, måste redovisa på samma sätt och har samma rättigheter och skyldigheter. Utredningen gör som synes ingen skillnad alls här. 

Lernia har dränerat den viktiga utbildningssektorn – SFI och Komvux måste i skenet av den stora invandringen ses som extra viktigt just nu dessutom – på 235 miljoner kronor bara i år.

Eller hur var det nu?

 

Tröttnat på ensidig media?

Har du liksom jag tröttnat på det snäva urvalet i public service generellt och Sommar i P1 i synnerhet?

När raden av popvänster och kulturelit aldrig verkar ta slut medan människor mindre kända för allmänheten och företagare lyser med sin frånvaro?

Får jag höra en enda avdankad Dramatenskådis sommarprata……..

Jag tröttnade i alla fall och gjorde därför ett eget sommarprogram.

Med ny teknik som podcast, som möjliggör för vem som helst att göra egen radio och små medel kan man ändå på något plan konkurrera med etablerad media. Få sitter idag klistrade vid radioapparaterna kl 13 när Sommar drar igång, desto fler letar upp de avsnitt som intresserar dem och lyssnar på dem i efterhand via podcast – streamad radio via Sveriges Radios app. 

Mitt sommarprogram har uteslutande entreprenörer och heter Sommarpodden. 

Hemsidan hittar du genom att klicka ovan på ordet eller här

I avsnitt på mellan 30 min och 1 timme, vissa pratar själva, andra bli intervjuade träffar jag tio olika personer i tio olika branscher men som alla har gemensamt att de driver företag. 

Adriana säljer virtuell arbetskraft, Mia driver spahotell mitt ute på landet utanför Örebro, Peter säljer ljud, Petra driver hemtjänst, Fredrik gör och säljer dataspel, Sanna är artist, Peter låter vem som helst ge ut böcker, Christina var först i landet med privat mödravård, Leila har brunnit för teknik och företagande sedan gymnasiet, Lovisa designar och säljer silversmycken.  

Företagen är allt från inga anställda till 200 och berättelserna olika men vissa saker har alla gemensamt: mod, drivkraft och att inte ge sig trots motgångar. Risker, glädje, frihet och jävlaranamma.

Vi får höra om att jobba i en garderob, träffa sin man i just en garderob, likviditetsbrist i sex år, hur man hittar styrkan att förändra sitt liv när man blir änka vid 34, att göra en konkurs och hur man kommer tillbaka efter att ha blivit utbränd. 

Vill du lyssna på ett annorlunda Sommar? 

Lyssna på Sommarpodden. 

Du kan lyssna på alla avsnitt via hemsidan eller via Itunes och appar som Podcaster och Pocket. Gratis och enkelt.