Vit och Kränkt

Nyligen gick två Södertörns-forskare ut, för just Södertörn har onekligen en egen nisch i forskarvärlden, och anklagade SVT för rasism. 

Det som upprört de två forskarna var att SVT hade fräckheten att maila dem och fråga om de ville bidra med de expertkunskaper de har som just forskare. 

Reaktionen hos de två forskarna var ungefär så här: 
 

Två personer kontaktas alltså för att de forskar om rasism och själva programmet ska handla om just…..rasism. Specifikt afrorasism, något som just Ylva Habel ägnar mycket av sin vakna tid åt att läsa om och prata om. 

Fräckheten. 

Inte bara fräckt. Det är rasism att fråga en expert på rasism om de vill prata om rasism. För att experten själv är afrosvensk (sa jag att programmet specifikt handlar om rasism mot afrosvenskar?).
 

Rasismen grundar sig i att de förväntades göra detta utan arvode från SVT. 

Habel och hennes kollega forskar som sagt och att forskare informerar om sin forskning är inget konstigt alls. I själva verket ingår det alltså i hennes jobb, enligt hennes arbetsgivare. Ledarskribenten på Svenska Dagbladet, Ivar Arpi, ringde nämligen Södertörn och frågade. 

Bilden kommer från Arpis Facebook, apropå att SVT Kultur ringt upp och frågat om vad han tyckte om Habel et als utbrott. 

Södertörns Högskola bekostas av mina och dina pengar. Skattepengar med andra ord. Alltså pröjsar vi även de upprörda forskarnas löner. Närmare bestämt kostar Södertörn 383 miljoner kronor enligt regleringsbrevet. För 2015. 

Som skattebetalare tycker jag att det är helt orimligt att några som lever på mina pengar ska ha extra betalt för att informera och delge samhället sin forskning. 
 

Journalisten Pascalidou var inte sen att haka på denna ypperliga chans att få vara kränkt i media. Och hon spar som vanligt inte på krutet. Här laddar hon bazookan ordentligt och skjuter ur sig…..slaveri. 
 

Hon föreställer sig själv så här när media ringer och vill att hon pratar om det hon allra helst pratar om – sig själv och Grekland:

 

Det är inte riktigt hur jag ser det om jag ska vara ärlig. 

För även om vännerna ovan tror att media och andra bara kontaktar dem för att jobba gratis, eller rättare sagt, bara vill att folk med utländsk bakgrund jobbar gratis (även kallat slaveri, ingen skillnad alls mellan att prata med en journalist en timme eller att i stekande sol i bojor plocka bomull och som tack för hjälpen bli piskad på kvällen) stämmer inte detta. 

Jag fick ett mail senast igår faktiskt. Av en journalist. 

De undrade om jag ville skriva en debattartikel på 3000 tecken till SVT Opinion. Om det aktuella ämnet ”en” istället för ”man”. Något jag retar mig på. 

Jag ville fundera men ville veta ersättning. Här är svaret. 
 

Ingen. Ersättning. Även kallat ”gratis”. Eller slaveri. 

Så här illustrerar jag denna mailväxling. 

När jag läste frågan om jobb: 
 

När jag förväntades agera slav:
 

Även vita slavar har känslor. 

Eller, så tackar man alltså helt enkelt bara nej.