Andra ska bidra

En i raden av kändisar och artister som när politiska drömmar och levererar stora ord om andras skattemoral är hiphop-artisten Timbuktu. 

Han var årets invigningstalare på Stockholm Pride Festival som inleddes igår och talet ägnade han åt politik. Festivalen handlar om HBTQ men det fick inte riktigt plats i Jasons tal, som istället passade på att leverera sin vanliga repertoar av vänsterpolitisk vurm.

Framför allt är allt näringslivets fel. De undviker att betala skatt och bidra till att göra samhället bättre.  
 

Pengar värderas högre än människor, påstår han. 

Hur är det då med Jasons eget intresse för pengar? 

Till att börja med har han engagemang i inte mindre än 7 olika bolag. 
 

Flera av dem är enskilda firmor eller handelsbolag och dessa har inte publika årsredovisningar. Men SFG i Malmö AB och Mansa Musa är aktiebolag.

Timbuktu sitter som styrelseledamot i ett tredje aktiebolag – AMAE Skandinavia – som säljer frisörutbildningar etc. Men det bolaget hamnade i obestånd i våras och var nära konkurs

450 000 kronor hade det bolaget fått av statliga Almi Företagspartner AB, pengar som nu alltså är borta och som bolaget nu kämpar för att kunna betala tillbaka.

Lyckas inte rekonstruktionen är dessa skattepengar borta för evigt
 

I bolaget SGF i Malmö AB producerar Timbuktu musik, producerar  konserter och förvaltar kapital som musiken redan genererat. Och det är inga småpengar.

2014 omsatte han 6,7 miljoner, året innan 5,6 miljoner. 
 

Timbuktu har investerat en hel del i aktier och andra värdepapper så flera år på raken har han kunnat förbättra sitt resultat med hundratusentals kronor tack vare dem. 
 

2014 ökades hans resultat med 441 744 på klassisk kapitalistverksamhet. Ibland är marknaden bra. 

Han har för övrigt sparat väldigt mycket pengar på just marknaden – över 15 miljoner kronor hittills som han istället för att ta ut som lön etc samlat på hög och placerat för att tjäna ännu mer pengar på kapitalinkomster. 

Samma marknad Timbuktu ägnar mycket av sin musikaliska gärning åt att kritisera, som exempelvis i klassiska ”Alla vill till himmelen”

”Man vill kamma in vinningen men sår inga frön”.

Vilka frön sår Timbuktu själv undrar jag?
 

Inte skapar han jobb i alla fall, trots att han själv har flertalet bolag.

Man kan nästan tro att anledningen till att han har så många bolag är teknisk. Omsättningen på över 6 miljoner vittnar ju dessutom om att det knappast handlar om pengar varför han inte har några anställda. 

För bolaget har bara en manlig anställd – han själv. Hans lön var 414 000 under 2014, vilket motsvarar 34 500 kronor per månad. 
 

Fiffigt nog har Timbuktu sett till att hans lön ligger under gränsen för statlig skatt så att han bara behöver betala kommunalskatten på drygt 30 % som Stockholm har. Hade han haft en högre lön hade han fått betala 50 % på det överskjutande beloppet. Värnskatten ligger sedan på 56 %. 
 

Istället har han gett sig själv utdelning på 155 650 kronor. Skatten  på utdelning är 20 %.
 

Detta är ett vanligt sätt att planera sina inkomster så att man minimerar sin egen skattebetalning – att ta så lite lön som möjligt för att slippa betala ens statlig skatt och istället dryga ut med utdelning. Skatteplanering alltså. 

Men ”styrelsen anser att utdelningen är försvarligt med tanke på risker etc”. Styrelsen han själv sitter i alltså. 
 

Han gjorde likadant 2013 också. Så totalt har han alltså tagit över 310 000 kronor i utdelning senaste två åren.  
 

Det året tog han lite mer i lön men la sig strax över gränsen, bara 69 000 över på årsbasis. Vilket alltså är summan han betalat statlig skatt på. Gränsen för värnskatt är han inte ens nära. Den har han märkligt nog aldrig kommit upp i, trots omsättningar på 5-6 miljoner och vinster på 4-5 miljoner per år. 

Istället har han som sagt sparat pengarna i bolaget och investerat dem i bland annat aktier och värdepapper. 
 

Faktum är att han sedan 2009 gjort resultat på minst en miljon, med ett undantag bara. 
 

Men han har som sagt fler bolag, bland annat Mansa Musa AB som har royaltyverksamhet, producerar radio, DJ etc. Bolaget är ett dotterbolag till SFG Malmö. 
 

Bolaget har bara en anställd – han själv – men här har han inte tagit lön alls.

Varför skulle han det, då måste han ju betala mer skatt?
 

Även här har han sparat avsevärda pengar på marknaden – närmare 4 miljoner kronor finns uppbundet i värdepapper etc. 
 

Om nu marknaden och näringslivet är giriga och dåliga, ett näringsliv han själv är en mycket aktiv del i med sina 7 engagemang och omsättningar i mångmiljonklassen – varför tar han inte ut mer i lön och på så sätt bidrar till samhället?

Jag menar, värnskatten ligger ju på 56 %. Alla pengarna går ju tillbaka till samhället han säger sig värna. 

Istället skatteplanerar han och tar utdelning för att minimera just sitt bidrag till samhället. De som ska bidra maximalt är visst andra personer. 

Bolaget han sitter i styrelsen för har bränt 450 000 kronor av det ”statliga riskkapital” Löfven vurmar så mycket över och som består av skatt. Han har skapat exakt noll jobb trots att hans bolag svämmar över av pengar och att han säger sig värna människor högre än pengar. Gör man det borde man anställa folk istället för att sjunga om hur mycket man bryr sig. Och han skatteplanerar varje år för att minimera sitt eget bidrag till det samhälle han också säger sig värna. 

Någon annan ska betala. Som vanligt.

Timbuktus politiska ambitioner är kända. Innan valet anmälde han sig frivilligt som riksdagsledamot till ”någon av vänsterpartierna”. Spelade tydligen ingen roll vilket. Diakite verkar inte heller förstå hur partistrukturerna ser ut eftersom han anmälde sitt intresse ett par veckor innan valet i somras. Listor till riksdagen fastställs nästan ett år innan varje val. För att hamna på dem krävs att partiets egna medlemmar röstar in dig. 

Men Löfven lät meddela att ”han har hans nummer”.

Kanske dyker han upp som medlem i något kul råd/kansler/kommitté vad det lider och får äta bullar på Harpsund med någon från regeringen. Det vore ju festligt. 

 

Jag menar, även om han inte verkar kunna något om politik så har han ju en massa åsikter och det borde väl ändå räcka? Exempelvis har har varit gästartist i kriminella Kartellens låt ”Svarta liljor och vissna duvor ”(eller var det tvärtom?). 

”Dunka jimmie gul & blå”

Fin syn på demokrati tycker jag. 
 

För att tycka att ”marknaden och näringslivet” är giriga och förstör samhället när de smiter från skatt samtidigt som man själv gör allt man kan för att slippa just att betala skatt är inget som brukar hindra politiska drömmar. 

Tills telefonsamtalet kommer kan han fortsätta simma runt i sin pool av värdepapper för 20-tals miljoner och fundera ut fler sätt att smita skatt. 

Vi andra kan vänta på nästa tal eller låt där samma kapitalist kastar stora stenar i sitt glashus. 
 

Hej martyr

Är det något jag är less på, bland mycket  annat, är det kvinnor som i feminismens röda rum sitter och stickar offerkoftor av garn spunnet av egenupplevd orättvisa. 

Senast men garanterat inte sist i raden är statsvetaren Jenny Madestam som i sin krönika i Expressen kräver statlig styrning för att lösa såväl sin egen känsla av brist på jämställdhet och alla andras, som artikelförfattaren menar finns överallt. 

Den egna besvikelsen över att livet inte blev som man tänkt, de egna tillkortakommandena projiceras på resten av den kvinnliga befolkningen och ska lösas genom att nästa generations kvinnor inte får möjligheten att fatta egna beslut. De ska i detta avseende omyndigförklaras för att artikelförfattaren fattat fel beslut och överlåtas till pappa statens myndiga famn. Politiken kan rädda idealen. Hennes ideal alltså. 

Krönikan börjar med en tillbakablick. På just idealen, innan hon fick barn. 
 

Hon ville leva jämställt men hamnade tio år senare ändå i ”sin 40-talistmammas trista könsmönster”. Exakt vad Madestam menar med det är lite oklart men jag har också 40-talisföräldrar och jag gissar hon syftar på saker som deltidsjobb, vabb, hämtningar på dagis, bakning, disk, tvätt och köpa overaller (vilket är en referens hon använder längre ner i artikeln så att hon är less på overaller står klart). Att kvinnan, det vill säga hon i detta fallet, gör allt detta. Men jag får som sagt gissa här. Något är hon bitter över i alla fall. 

Trots att hon hela tiden praktiserat lyxen av det fria valet. 

En lyx inte alls förunnat majoriteten av världens kvinnor. Tvärtom. 

Hon har fått välja pappan till sina barn och sin partner. Hon har fått studera gratis, och är som bekant en disputerat statsvetare. Hennes avhandling handlade om partiledarval. Hon är så framgångsrik att hon fått en egen plattform i form av en kolumn i Expressen och är flitigt anlitad av såväl TV som radio. Hon har valt att skaffa barn, hur föräldraledigheten ska fördelas och vem som ska göra vad. 

Ändå är Madestam missnöjd hur det blev. Hon blev ändå sin egen mamma. 

Ett problem som hon identifierar är lönestrukturen. Och hon har helt rätt i att ekonomi är en faktor som påverkar exempelvis uttag av föräldradagar. Många kvinnor tjänar mindre än sina män. Men analysen varför är enligt Madestam ”kvinnor är underordnade män”. Eller om det ska tolkas som ett konstaterande i fråga om att lönesumman är lägre. 
 

Kvinnor tjänar i snitt mindre än män för att de väljer, notera ordet nu – väljer – att fortfarande i hög utsträckning jobba i offentlig sektor där lönerna styrs av kollektivt förhandlade avtal. Vård, skola, omsorg. Där hittar du en stor grupp kvinnor, i äldrevården är det exempelvis 80 % kvinnor. Varför nu kvinnor i dessa yrken tjänar mindre än andra branscher där facken förhandlar lönerna får ni fråga facken om. Det LO som säger sig stödja den ”feministiska regeringens politik” har i decennier sett till att prioritera mansdominerade branscher. Ansvaret är deras. Och kvinnorna som väljer dessa yrken. 

Madestam själv har ju inte valt ett kvinnodomerande yrke utan tvärtom valt att bli forskare. Jag är tacksam för att hon inte valde referensen 3,6 miljoner i sin krönika (13 %). Den summan som vi kvinnor påstås tjäna mindre på ett liv än män är nämligen inte rensad från deltid och tar inte hänsyn till ålder, erfarenhet, yrke etc. Saker som påverkar lönen oerhört mycket.

 Enligt Medlingsinstitutet sjunker dessutom den oförklarliga löneskillnaden. 2013 var den 5,8 %, 2014 har den sjunkit till 5 %.

Men den stora boven är alltså inte valfrihet utan ”normer och värderingar”. Hon blev sin egen mamma och det är inte hennes fel. 

Jag tycker att det tydligaste 40-talistsmönstret och idealet som dominerar här är martyren, direkt importerad från en diskbänk för 40 år sedan. 
 

Men den här texten är egentligen inte ny, bara en av alla varianter på samma tema som dagens feminister vevar. En av de mest kända offerkoftorna är Maria Sveland, som till skillnad från Madestam aldrig hävdat att hon gillar frihet och individens ansvar, utan i alla fall kör öppna kort med sin socialism. 

Sveland är också besviken på att hennes liv inte blev jämställt. Jag har läst boken. Där beskriver hon en tillvaro där hon tar allt ansvar för hem och familj medan hennes man gör karriär. Ett liv hon alltså VALT med en man hon VALT. 

Ändå är det inte hennes fel utan ”arvet”.
 

Kvinnor ”vårdar sina egna kärlekslögner”. Föräldraskap är att ”säga upp abonnemanget på en del av sig själv”.

Fint sagt om det här med att bli förälder, att skapa och fostra en ny människa. Det största, reducerat till ett uppsagt abonnemang. 
 

Buskapet Madestam, Sveland och alla andra i Martyrskapets stick-junta vill sända är: 

Alla kvinnor är lurade. De lurade martyrerna är slavar under mönster och värderingar från tidigare generationer så starka att bojorna till spisen inte går att sprängas med någon annan kraft än lagstiftning. Det fria valet finns inte, det är en schimär. Ingen kvinna kan välja själva. Vi är alla slavar. 

Ursäkta men jag kräks lite i munnen av den här fullständiga objektifieringen av mig som kvinna, att jag bara på grund av mitt kön är något viljelöst mähä som inte kan stå emot utan luras att tro att jag väljer när jag i själva verket tvingas av dessa osynliga ”normer”. 

Om ni inte kan prata med era egna män, de ni fått välja helt själva av kärlek och lust, är det ni som är mähän. Men blanda inte in mig i era misslyckanden. 

Alla dessa högläsare ur martyrernas bibel, dessa förkunnare av de viljelösa kvinnornas evangelium, använder sina egna misslyckanden som argument.

Så här kommer lite annan verklighet. Även om jag tycker att debattörer borde avhålla sig att felaktigt bygga sina slutsatser på sin egen upplevelse utan hålla sig till fakta. Men nu är det tydligen detta som är standard så jag vill leverera lite balans. 

En totalt bitterlös betraktelse över ett komplett jämställt liv 2015. 

Jag har inte min egen mamma som förebild. Min 40-talistmamma jobbade inom just offentlig sektor, som förskollärare och förskolechef. Jobbade deltid. Tog alla vabb och var den som var med på alla luciatåg, teaterföreställningar och skjutsade till tandläkaren. Ingen feministisk förebild, precis som kvinnorna ovan alltså konstaterat också. 

Jag bestämde mig tidigt att jag skulle utbilda mig till civilekonom för att ”jag ska aldrig vara ekonomiskt beroende av en man”. Ja, så sa jag som 16-åring tro det eller ej. Sedan valde jag just ekonomi av lust. Hade jag varit intresserad av något annat hade jag valt ett annat högbetalt yrke. Men aldrig offentlig sektor. 

Jag bröt upp från ett tråkigt samboförhållande när jag var 29. Det är helt uppenbart att fler borde ta sådana beslut. Man har bara ett liv. Det kan inte spenderas med att ha tråkigt med fel person. När jag skulle fylla 30 träffade jag rätt person, en person jag fortfrande 10 år senare är ihop med, numera gift med, och som jag planerar att spendera resten av mitt liv med. Vi har överlevt en massa knepigheter, bland annat barnlöshet, IVF och sedan tvillingar. 

Jag kan ärligt säga att jag är 100 % jämställd. Och mycket nöjd. Inte ett dugg bitter.

För jag pratar nämligen med min man. Och jag har valt rätt man

Jag har dessutom hela livet som spelplan. Inte varje enskilt moment som vissa feminister snöar in på. Ett klassiskt ”ser inte skogen för alla träden”. Det handlar inte om att varje enskilt moment varje dag ska delas 50 % utan att hela livet på hela livets sikt ska vara jämställt. 

Jag var föräldraledig 18 månader. Från de föddes tills de började på dagis. Men vi var hemma gemensamt med dem 4 månader och han ensam en månad. Då spelade jag tennis och vilade upp mig. Jag hade nämligen eget företag som låg vilande, han var VD. Och jag hade längtat så länge efter barn, dessutom ville vi inte ha fler barn, så detta var enda föräldraledigheten som skulle finnas. Det var vår gemensamma beslut och ingen av oss ångrar det ett enda dugg. 

För  livet med två bebisar består inte av kontorstid vardagar 9 till 17. Min man gick upp VARJE morgon med dem 04.30 så att jag skulle få sova till 8. Sedan jobbade han 9 till 15.30 för att kunna vara hemma 16. Då tog han barnen en timme eller två själv. Sedan fick han jobba ikapp på kvällen och helgen. Även helgerna tog han barnen själv minst en dag. Så att jag skulle få paus, kunna läsa bok, vila. Och så fort vi slutade mata dem på nätterna tog han väldigt mycket ansvar på nätterna helt själv. Jag fick sova. Jag får fortfarande sova. Varje morgon. 

Vi delade inte föräldraledigheten. Ändå tog vi hälften var av den totala tiden under bebisperioden. 

Vabba gör vi varannan dag eller halva dagar. 

Jag har en hög inkomst jämfört med snittet, och en väldigt hög jämfört med kvinnor. Ändå tjänar jag mindre än min man. Men tänk, det är inte viktigt. Alls. Han har jobbat längre än jag i helt andra branscher. Och livet är ingen tävling. Vi lägger ihop alla pengarna i en hög ändå. Jag driver eget och jobbar 50 h per vecka. Men har å andra sidan ett flexibelt yrkesliv och kan sprida ut jobb 7 dagar i veckan 9 till 23 på kvällarna. 

Jag köper barnens kläder. För att jag vill bestämma vad de har på sig. Det finns inget overalltvång i den meningen att jag bara ”hamnat” där. Jag har valt att köpa kläderna för att jag gillar det. Igår när jag läste Madestams artikel hängde min man blöt tvätt och vek ihop en massa ren. Han tvättar och diskar i vår familj. För att han föredrar det. Ingen av oss grejar med bilen, för ingen av oss kan det. Vi ska till och med övergå till leasing för att slippa bilgrejer ännu mer. Han är väldigt opraktiskt. Och ointresserad. Ingen av oss städar. Vi har haft städfirma sedan 2005. Ja, innan RUT alltså. Vi har barnvakt varje onsdag via en annan firma för att vi ska få ihop yrkesliv och även hinna umgås själva.

Hur ska man orka vara ihop genom allt slit om man inte satsar tid på varandra?

Den jag allra helst vill vara med är min man. Genom att anlita barnvakt får vi varje vecka tid att komma i kapp allt när livet går i 150 km / h. Varje lördag lagar vi fin middag. Till oss själva, om vi inte råkar ha gäster. Och vi har gärna gäster. 

Jag bakar gärna när jag har ork och tid. Jag gräver i trädgården och planterar. Laga mat på vardagarna gör min man men jag handlar maten. På nätet. Vi har köpt så mycket tjänster det går för att vi ska kunna lägga tid på våra barn och på varandra istället för tråkiga saker. Min man betalar räkningarna. Jag är teknisk imbecill så han installerar TVn eller ringer Comhem. Laga mat på helgerna och när vi bjuder på middag gör vi gemensamt, det är ett intresse.  

Vi delar. Och fördelningen har ingenting med mossiga ideal och påtvingade mönster att göra. Vi delar efter preferens. Och hur bra man är på saker. Jag är sämre på att lasta i diskmaskinen. Tycker åtminstone min man. 

Jag bakar för att jag gillar det. Inte för att min mamma och mormor bakade. Jag är ingen slav under traditioner, tvärtom. 

Men i offerkoftornas värld existerar som sagt ingen fri vilja för att de själva inte vill ta ansvar för konsekvenserna av sina fria val. 

Eftersom slutsatsen då blir att det egentligen inte var ett fritt val är deras logiska recept att stoppa detta påhittade val genom lagstiftning. Eller som Lina Thomsgård uttryckte det i en intervju i ETC: 

”Jag skulle gladeligen stödja en lag som tvingade mig att bosätta mig i exempelvis Barkarby”
 

Är det något vi ska lära nästa generations kvinnor och våra egna barn är det att ta ansvar över sina egna val. Att inte skylla ifrån sig. Det är inte det fria valets fel utan ditt val. Med val väljer man också bort. Om konsekvensen av praktiserandet av det fria valet inte blev som man ville är det inte någon annans fel eller fel på systemet. 

Det är ditt fel. 
 

Kära Påven

Alla sätt är bra utom de dåliga, som det gamla ordspråket säger. Eller vad det nu är, kanske bara en klok gubbe. 

Så varför inte testa lite oortodoxa kommunikationssätt för att lyckas i sitt påverkansarbete? Tänkte kanske Naturskyddsföreningen härom dagen. För DN rapporterade idag om att de tillsammans med sina kompisar i bland annat Jordens vänner skrivit ett brev. Till påven

Varför? För att finansborgarrådet Karin Wanngård i Stockholm ska åka till Vatikanstaten och de tänkte testa ett nytt sätt att…..stoppa Förbifart Stockholm. Be Påven, och Gud, om hjälp. 

Det är nätverket Stoppa Förbifarten som skrivit brevet. 

Jag kommer osökt att tänka på barns brev till tomten när jag hör det här. 
 

Vilka är det då som kläckt denna geniala idé?

Förutom Naturskyddsföreningen, som ni redan vet omsätter 200 miljoner varav många bidragskronor från oss skattebetalare, är den andra undertecknaren Jordens Vänner. 

De

De påstår att de är icke politiska, vilket stämmer om man hänvisar till partipolitik men inte i något annat avseende. Swedwatch är exempelvis en organisation de är huvudman i, tillsammans med bland andra Latinamerikagrupperna och Fair Trade Center. Ni vet sedan tidigare att Fair Trade ägs till 50 % av LO. 
 

Latinamerikagrupperna, som samarbetar med Jordens vänner på fler än ett sätt, kämpar bland annat för socialism. 
 

Gemensam välfärd är bland andra LO-fackförbundet SEKO och Transportarbetarförbundet initiativtagare till och en rad andra LO-förbund är undertecknare. 
 

 

De vill framför allt förbjuda privata välfärdsföretag men även backa avregleringar. 

Ett annat uppror Jordens vänner är med i är Tågupproret, som också görs ihop med SEKO .
 

Miljövänner, med sin grund och kompisar i socialism och LO, är alltså de som nu ber om hjälp. 

Om inte vanlig hederlig opinionsbildning och lobbyism längre fungerar och Moder jord själv inte lyssnar får man helt sonika överlämna sig till högre makter. Och killen med direktlina till Gud himself. Smart tänkt. Miljörörelsen är dessutom lite grann som en religion i sig själv så helt konstigt är det inte. 

DN har inte lyckats få publicera brevet tydligen men jag har en kopia. 
 

Borgerlig normalisering

Ett favorituttryck och förklaring från allt från vänstern till folkpartistiska ledarskribenter är att det pågår någon typ av ”normalisering till SD.”

Detta används som argument varje gång de stöter på någon med annan uppfattning än dem själva i migrationsdebatten. Även borgerliga ungdomsförbundare av olika logotyp svänger sig med detta som en typ av universallösning i debatten.

Något man alltid kan dra ur hatten för att man inte klarar av att diskutera och därmed vill stänga diskussionsdörren, helst så hårt att motståndaren får den i pannan med blåmärket ”SD är ändå lite okej” skymtande i pannan. Eller för att man helt enkelt tror så för att någon sagt det. 

Det pågår ingen normalisering till SD. Den analysen är ytlig och tyder bara på två saker. Antingen har den som påstår det för dålig kunskap om svensk politik eller så vill de bara använda en klubba istället för argument och detta är valet för dagen. 

Det som nu gör att borgerliga partier börjar diskutera migration och integration beror för det första på att man inte haft någon sådan politik att nämna tidigare. Uppgörelsen med Miljöpartiet första mandatperioden gjorde så att all yta för diskussion för tillfället försvann. Det var uppgörelsen, och i förlängningen Miljöpartiets politik, som avgjort politiken. Man kan inte gå i polemik med sig själv, alltså har ingen diskussion funnits inom borgerligheten. 

För det andra beror det på att rörelsen alla borgerliga partier haft mot liberalismen, vilket pågått i decennier, nu avtagit hos Moderaterna, Kristdemokraterna och delvis Folkpartiet. Framför allt de första två har alltid haft konservatism delvis i sin politik. Men till stor del ignorerat detta, framför allt det senaste decenniet, till förmån för liberalism. 

För min podcast Borgarbrackor intervjuade jag statsvetaren Stefan Olsson, som skrivit en bok om konservatism. I Sverige finns 15 % som kallar sig konservativa. Om man låter bli att använda det ordet men pratar värderingar delar 25 % de konservativa värderingar. Det är en fjärdedel av väljarkåren. 

Kärnan i konservatismen är att bevara det som är och att förändringar ska ske långsamt. 
 

Enligt statsvetaren Stig-Björn Ljungren är socialdemokraterna ett socialkonservativt parti
 

Det finns alltså en avsevärd väljargrupp som är konservativa, såväl till vänster som till höger. 
Partierna i riksdagen representerar folket, vi har en folkvald demokrati byggt på partipolitik och inte personval där varje förtroendeval representerar sitt parti. 

När alla partier rört sig mot mitten och tävlar i grenen liberalism har de konserativa, de 25 % väljare som har konservativa värderingar, blivit mer och mer hemlösa. Ingen har tagit deras frågor och de frågor som varit viktiga i Moderaterna och Kristdemokraterna, bland annat, har övergetts en efter en. Mittenväljaren har varit målet. Till slut blev det trångt i mitten. De konservativa hade lämnats åt sitt öde och ett parti var inte sena med att se dem stå på trottoaren själva.

Här är det viktigt att ha tungan rätt i munnen och se vad som är hönan och vad som är ägget, annars drar man lätt just den felaktiga slutsats detta inlägg bland annat handlar om. 

Så innan vi går vidare ska vi gå igenom lite grann exakt vad en konservativ person tycker. Ungefär. En av de mest kunniga om konservatism är den kontroversielle filosofen och debattören Roland Poirer Martinsson. I en artikel i Captustidningen går han bland annat igenom just den politiska konservatismen. 

Konservatismen ställer sig bakom välfärdsstaten och vill skydda den. Detta har borgerliga konservativa gemensamt med de flesta socialdemokrater. 
 

Vad gäller familjepolitik har Kristdemokraterna aldrig släppt sin konservatism och är de borgerliga som mest stått upp för dessa ideal rakt igenom hela Allianssamarbetet. Men åsikten att själva få bestämma om exempelvis föräldraförsäkringen delar KD med en överväldigande majoritet av svenskarna – 75 % enligt Sifo
 

Många tror att konservativa avskyr homosexuella. Det är fel. De anser att samfunden själva ska få välja men om homosexuella vigs ska de ha samma status som heteroäktenskap. 
 

Feminism som att kvotera in kvinnor ställer inte konservativa upp på. Men att bekämpa alla typer av orättvisor. Därför vill många konservativa inte kalla sig feminister trots att de identifierar de flesta av problemen. 
 

Konservativa försvarar rätten till privat sjukvård och fler aktörer än de offentliga inom välfärden, något de alltså har gemensamt med liberaler. 
 

Konservativa förenas i liberalernas kritik på skatterna – de är nödvändiga för att finansiera välfärden men för höga i Sverige. 
 

Här kommer nyckelorden: konservativa bejakar det mångkulturella samhället. Men vill ha tydliga krav. 
 

Det är ingen anpassning till SD som håller på. Utan att det konservativa i borgerligheten återtas i större och större utsträckning, i syfte att bejaka partiernas kärnvärden. Och kärnväljare. De konservativa hemlösa borgerliga bjuds tillbaka hem. 

Det var nämligen dessa väljare som 2014 valde bort sina borgerliga partier. De hade tröttnat på att ignoreras i decennier. Sverigedemokraterna underskattas alltid av alla andra. De såg dessa hemlösa och ägnade valrörelsen och året innan att prata betydligt mindre invandring och betona olika konservativa värden. Kallade sig till och med socialkonservativ, en benämning socialdemokraterna har enligt Stig-Björn Ljunggren. Moderaterna är ett liberalkonservativt parti, som bekant betonat liberalismen länge och till och med gått åt socialliberalism i enstaka frågor. Som när de pratade om välfärd före värnskatt eller kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. 

Poirier Martinsson själv beskrev sin egen inställning till invandring så här
 

”Islam är en åder av friskt vatten”. 

Tycker katoliken Poirier Martinsson, vilket är förståeligt för att hans åsikter om abort, äktenskap etc har betydligt mer gemensamt med en konservativ muslim än jag som är borgerlig ateist. Hans citat kan fungera som åder av friskt vatten nästa gång islamofobi och konservatism eller borgerlighet slängs ut som någon förolämpning i debatten 

Konservativa är inte emot ett mångkulturellt samhälle alls. Så något riktigt konservativt parti är förstås inte Sverigedemokraterna. Men de såg en chans att locka några av de 25 % väljare som anser sig vara konservativa. Om en person känt sig tillräckligt ignorerad tillräckligt länge gör man något åt saken. Även om SD inte är något bra konservativt alternativ var det valet 2014 det enda konservativa alternativet. Där har ni bland annat ökningen till 13 %. 

Att de borgerliga äntligen efter åratal av dels tystnad om migration och integration som den så här i efterhand dåliga uppgörelsen med MP om politiken orsakat, återigen skaffar sig en egen politik är välkomnande och har ingenting med SDs invandringsfientlighet att göra. Utan det märkliga är att de övergav sin egen politik från första början. 

I andra sakfrågor ser man nu också att borgerligheten rör sig högerut efter sin långa vandring vänsterut, mot liberalismen. Starkare försvar, Nato-medlemsskap, värna valfriheten inom välfärden etc. 

Konflikten just nu inom svensk politik sker framför allt mellan de liberala och socialliberala som inte alls gillar att borgerligheten inte längre bara driver deras frågor och de konservativa. Det är aldrig kul att tappa politisk mark och makt. Men det är just detta det handlar om och har ingenting med någon normalisering till SD att göra. 

Det handlar om borgerliga normalisering. Det konservativa är lika normalt som det liberala inom borgerligheten. 
 

Allt är inte relativt

Tro och Solidaritet är de kristna sossarnas organisation. De har en hög position inom S och sitter till och med i partiledning. 

Nyligen valdes statsvetaren Ulf Bjereld till ordförande så honom och hans uttalanden får man numera ta med en nypa salt. 

De startades enligt dem själva för att ”vaccinera mot högerinflytande i svensk kristenhet”
 

SSU hakade på den här linjen i kyrkovalet förra året och gjorde en liten film om att Jesus var sosse. 
 

Enligt deras stadgar ska de se oliktänkande som en stor tillgång. 
 

Med dialog verkar de mena 1) relativisering och 2) förnekelse. 

En av mina vänner satt nämligen på ett seminarium i Almedalen de ordnade och live-twittrade. Saker som kom ur den där panel var minst sagt hårresande och oroande. Seminariet handlade om Mellanöstern men den enda terrorist som lyftes fram var Behring Breivik. Och Mona Sahlins förslag mot ökat extremism var helt ärligt – fler moskéer. Nu har jag ingenting alls emot moskéer per se och tycker alla ska få privat utöva vilken religion de än må ha men det är rätt anmärksningsvärt att detta är svaret på just den fråga som ställdes tycker jag. 
 

Sedan började det balla ut på riktigt. Rashis Musa från Sveriges Unga Muslimer relativiserade IS-krigare genom meningen ”En mans terrorist är en annan mans frihetskämpe”. Rimligt. 
 
Fd ordförande Weiderup hakade på att tyckte att IS inte har med islam att göra. 
 

Men sedan kom ändå crescendot i denna fars som utspelade sig – jämförelsen mellan Kristdemokraterna och IS. 

Ja, det är sant. 
 

Johansson försökte få Weiderud att förklara sig. 
 

Sedan försökte ordförande Bjereld att relativisera allt. Trots att han alltså inte ens var på seminariet. 
 

Igår var Tro och Solidaritet igång igen. Anna Ardin, medlem i styrelsen, jämförde att bestycka Gotland med att beväpna skolbarn. 
 

Jag försökte få Bjereld att svara på det här. Noll reaktion.
 

Man kan ju önska att detta vore engångsföreteelser men inte. Adrian Kaba sitter också i styrelsen och han har flera gånger uttryckt sig antisemitiskt. 

I en artikel i tidningen Dagen återger man vad Kaba skrivit på sin Facebook. Han hävdar att judarna är en del av en högerextrem rörelse.
 

Även Expressen lyfte fram detta i en artikel, och att Kaba på sin Facebook stödjer Hamas. 
 

Vad gjorde då ordföranden för Tro och Solidaritet, som då var Peter Weiderud? Han försvarade Kaba. Relativiserade hans uttalanden. 
 

Trots detta stod Kaba fast vid sin åsikt. 
 

I en svensk översättning av Hamas programförklaring kan man bland annat läsa följande: 
 

Judar ska dödas, jihadism och konspirationsteorier om judarna, pengar och media. 

Men det är tyvärr inte bara Tro och Solidaritet som tycker Hamas är trevliga. Även den socialdemokratiska regeringen, som ju direkt erkände Palestina och sedan höjde biståndet. Som bland annat går till Hamas. 

Svenska skattebetalare får under 5 år glädjen att ge bort 1,5 miljarder av sina pengar till Palestina.
 

Ironiskt har SIDA även med denna lilla passage om våld. Har de läst Hamas programförklaring?
 

Kristdemokratin kan jämföras med IS, företrädare som spridser antisemitisk propaganda och hyllar Hamas och folk som jämför att bestycka Gotland med att ge skolbarn vapen. Här har du människor som alltså har en representant i Socialdemokraternas partistyrelse, den som i dagsläget leds av statsministern. 

Jag vet inte ens vad jag ska säga faktiskt. 

 

Mediamys

Varje år delar Advokatsamfundet ut ett journalistpris.

Det har delats ut till en rad kända journalister och även redaktioner genom åren. 

De senaste åren har följande fått deras pris:

Ramberg har ju som jag visade i förra inlägget gjort sig känd för att rikta kängor mot media. Men tittar man på hennes blogg riktar sig dessa ensidigt mot Dagens Industri, Expressen och Svenska Dagbladet. Läser man hennes flöde hittar man en strid ström av hyllanden av……. DN och Aftonbladet. 

På bloggen har hon hyllat Aftonbladet. 
 

På Twitter lyfter Ramberg i princip uteslutande fram, när det gäller svensk media, DN och just Aftonbladet. 
 

En tidning som står överst på Rambergs shit-list är utan tvekan Dagens Industri. Det nyligen igångssatta drevet av Ramberg på sin blogg och via Twitter är inte första gången hon kritiserat dem. 

Hon har bland annat deltagit själv i Twitterdrev skapat av Karin Pettersson på…..just det, Aftonbladet. 
 

Och de hårda orden är knappast någon ny grej. I den här tweeten nedan kallar hon en artikel i Di för ”transportskadat tankegods”.
 

Värt att ha i åtanke vad gäller tankar om objektivitet och saklighet. Och när nästa gång Ramberg drar fram klubban ur skåpet på den fina adressen på Östermalm och svingar den mot Dagens Industri, för det kommer,  vet vi varför. 
 

Anne Ramberg-samfundet

Om du vill bli advokat i Sverige finns bara ett sätt – att bli medlem i Advokatsamfundet. Men det får du inte bli hur som helst utan måste uppfylla några kriterier uppsatta av Advokatsamfundet. 

Det är också de som utgör branschens disciplinnämnd och kan dela ut erinran, varningar eller till och med utesluta folk. Blir du som advokat utesluten får du inte kalla dig advokat längre. Du  måste alltså vara med i förbundet om du vill jobba som advokat. Det är inget val. Det är ett krav.
 

Men bara för att du klarat utbildning och praktiserande är det inte givet. För det finns godtyckliga regler också om ”ordnad ekonomi” och ”redbar”, något som Advokatsamfundet själva tolkar om du klarar. Ordnad ekonomi och redbar kan som sagt tolkas lite hur som helst. 

Advokatsamfundets stadgar är följande: 
 

När du väl blivit upptagen finns som sagt ingen annan väg fram än att fortsätta vara medlem, om du vill fortsätta vara advokat. Medlemsavgiften är 4 800 kronor per år. Du måste dessutom betala en serviceersättning, bland annat för ansvarsförsäkringar, på 5 600 kronor per år. Över 10 000 kronor alltså. 
 

Pengarna motsvarar ca 70 % av samfundets hela intäktsbas och totalt drog de in 31 miljoner förra året. 

Den som styr över den här organisationen är Anne Ramberg, generalsekreterare sedan 15 år tillbaka. Hon för Advokatsamfundets talan och representerar alltså landets samtliga advokater, som inte har något val än att representeras av samfundet och Ramberg. Detta kräver ett särskilt ansvar. Inget annat yrke har tvångsmedlemsskap i en organisation. Läkare är exempelvis också en skyddad titel men deras legitimation utfärdas inte av Läkarförbundet utan av Socialstyrelsen. Bland advokater har samfundet all makt och kan ta ifrån en person hela sitt yrke. 

Ramberg yttrar sig inte bara i media å samfundets vägnar utan är också en flitig twittrare och har en blogg, Anne Rambergs blogg. Men där yttrar hon sig inte heller som privatperson utan redan i huvudet på bloggen är det tydligt att det är Advokatsamfundets generalsekreterare som bloggar. Ergo, hon bloggar i tjänsten. Allt där bör därför tolkas som Advokatssamfundets officiella uppfattning och inte hennes privata åsikter. 
 

Och hon tar sig stora friheter att slå vitt och brett i de mest skilda frågor, där vissa inte ens med en generös tolkning av stadgarna kan anses uppfylla dem. 

Ett exempel är när hon använde sin position för att försvara en av sina vänner – kungen. Vad kungen har att göra med Advokatsamfundet är oklart trots hennes försök till förklaring. Bakgrunden är det mediakarusell, snarare drev, som kungen utsattes för i och med publiceringen av boken ”Den motvillige monarken” och påstådda kontakter med under världen, porrklubbar etc. Noggrannt orkestrerat av kvällspressen. 

Ramberg kallade medias rapportering om innehållet i boken ”att ha missbrukat sina grundlagsskyddade privilegier”. Hon kallar boken förtal och insinuerar att det finns kopplingar mellan organiserade brottsligheten och media. 

Inga dåliga kängor. 
 

I en artikel i DN fortsätter Ramberg på inslagen bana och hävdar att kungen alltid ska ha tolkningsföreträde före kriminella. En otroligt märklig åsikt. Varför skulle någon dömd person per default alltid ljuga? Och kungen tala sanning?
 

När hon får frågan om hon ångrar något påstår hon plötsligt att hon inte alls sagt att kungen ska ha tolkningsföreträdet före kriminella. Vilket hon alltså sa ordagrant. 
 

Ramberg är för övrigt privat vän med kungafamiljen och har sedan ungdomen rört sig i samma kretsar som kungen. Men det hade ingenting med uttalandet att göra alltså. 
 

Jag undrar stilla om samfundets 5 600 medlemmar tycker kungen platsar i det deras pengar ska gå till. Och vad de tycker om att deras företrädare hävdar att kriminella aldrig talar sanning. För det är som sagt i egenskap om just deras talesperson hon uttalat det här. Tidningen Karriär skrev i en artikel att hon praktiskt taget är synonym med organisationen. 
 

Andra frågor Ramberg personligen gillar är Palestina-frågan. Också ett ämne som man som utifrån har mycket svårt att se hur det platsar som fokus enligt stadgarna. Hon hävdar mänskliga rättigheter men även om vissa advokater just sysslar med detta kan man inte med bästa välmening säga att mänskliga rättigheter är lika med att vara pro Palestina. Det är ett ställningsstagande politiskt. 

Advokatsamfundet är alltså för ett erkännande av staten Palestina, som regeringen plötsligt gjorde redan i sin regeringsförklaring. Utan att förankra med utrikesnämnden först, där Rambergs polare kungen alltså är ordförande. Mötena sker till och med på slottet.  
 

Regeringen blev KU-anmälda för hanteringen av Palestina-frågan

Hon skrev ett långt blogginlägg om Palestina, där hon bland annat jämställer hur Israel behandlar palestinier med apartheid. Vilket hon dessutom tycker är försiktigt uttryckt. 

Advokatsamfundets officiella inställning till Israel är alltså apartheid. Kul att vara en av medlemmarna som inte alls tycker det här, en retorik du dessutom bara hittar hos de mest extremistiska Palestinavännerna (finansierade av SIDA, såklart). Inte så vidare värst diplomatiskt uttryckt, för att uttrycka sig försiktigt.
 

En medlem i samfundet, Allan Stutzinsky, läste det här och hade vissa egna åsikter om uttalandet, vilket han publicerade i samfundets egen tidning Advokaten
 

Ramberg är enligt egen utsago ”en stor yttrandefrihetsförespråkare”. Men hon tvekade ändå att ens publicera hans artikel (hon är ansvarig utgivare för Advokaten) för att hon tyckte att artikeln var förtal. 
 

Inget ämne är för stort eller för litet för Ramberg att offentligt, i sin roll som generalsekreterare för landets samtliga advokater, ta ställning i och diskutera.

I en intervju med tidningen Karriär säger hon att ”kvinnor är mindre riskbenägna än män”.

Förklaringen?

Det ligger i generna. 

Och inte bara det utan det ligger i generna ”från tiden då kvinnor hade till uppgift att vara var i grottan och ta hand om barnen”. Istället för att jaga mammut.

Min åsikt om det här är att Rambergs uppfattning är hämtad från samma tidsperiod. 
 

I samma intervju anklagar hon yngre föräldrar för att inte njuta av föräldraskapet för att i nästa andetag säga att hon hade själv barnflicka. Apropå att njuta själv av föräldraskap menar jag. Eller hon kanske menar att folk borde njuta mer punkt? I så fall verkar det logiskt. Lämnar man över ansvaret på sina barn till en heltidsanställd träffar man ju inte barnen märkbart men kan istället lägga sin tid på roliga saker som att jobba och umgås med kungen. Jag påstår inte att Ramberg inte träffat sina barn för det vet jag ingenting om men det vore klädsamt om hon själv inte utgick från att alla andra inte gör det eller att vanliga människor har råd att anlita barnflickor. 

Vi är många kvinnor i karriären som får hantera våra karriärer utan barnflickor. 
 

Nu är Anne Ramberg ute och vevar i migrationsdebatten. Och hon har tagit med sig den stora klubban, för detta är inte kvinnan som jobbar med de små subtila gesterna kommunikativt. 

 

Måltavlan denna gång är återigen media. Närmare bestämt borgerliga ledarskribenter som skriver om migration och integration. Det första blogginlägget kallar hon ”i osaklighetens tjänst”.

Där refererar hon bland annat till ”grabbarna med järnrör”. Vad hon menar är lite oklart men det är lätt att dra parallell till SD eftersom de som bekant hade en skandal med järnrör för flera år sedan.

Ska vi tolka detta som att Advokatsamfundets officiella namn på SD alltså är ”grabbarna med järnrör”?
 

Hon fortsätter med att prata om ”debattstollar” och insinuerar därmed att det är just SvD och Di ledare som tillhör denna grupp. KD, M och Fp flörtar tydligen också med ”järnrörsgrabbarna” genom att de numera har åsikter om migration och intergraion, något de som bekant inte hade tidigare. Politiska partier företräder väljarna i just politik, där migration och integration är två av politikområdena. Att anklaga dem för rasism för att de har sakpolitiska förslag är rätt oförskämt tycker jag. Apropå den saklighet som Ramberg gärna vill diskutera. 
 

Att ha åsikter om migration och intergation är enligt Ramberg dessutom populism. Med populism menar hon populära åsikter. Men hon verkar över huvud taget inte ha reflekterat över att åsikten att alla som vill prata intergrationsproblem flörtar med rasister, att alla i SD är järnrörsgrabbar och att samhället befolkas av debattstollar ÄR den populära åsikten i debatten. Ska vi definiera populism som att inta populära ståndpunkter är det Rambergs åsikter som stod och spelade saxofon på SD-möten i valrörelsen.

Det är den enkla uppfattningen att ha. Har man en annan åsikt hängs man alltså, vilket Ramberg förtjänstfullt bevidirekt ut som rasist på bloggar och i media. Även som borgerlig ”debattstolle”. Eller politiker för den delen. 
 

Vad är det då som föranlett detta verbala utbrott av Advokatsamfundet?

Ja, bland annat anger Ramberg en artikel i SvD där Per Gudmunson anser att vi måste ha bättre system och dessutom försöka hjälpa flyktingar i lägren i Libanon. Han tycker också att id-kontrollen måste skärpas. Att advokater tycker förslag om bättre rättsäkerhet i asylprocessen är populism är rätt anmärkningsvärt. Kraven att folk kan bevisa sin identitet utgör grunden i en rättsäker asylprocess och hindrar exempelvis de personer som folk flyr ifrån att också komma till landet. 
 

Migrationsverket gick nyligen ut och berättade att de tack vare just bättre idkontroller lyckats stoppa 40 krigsförbrytare och terrorister från Syrien och Irak att komma in. 
 

Säpo har länge varnat för att militant islamism är det största säkerhetshotet mot Sverige och har varit med och stoppat asylsökande terrorister från att få tillträde.

Det borde Ramberg veta för hon sitter i Säkerhetspolisens referensgrupp. 
 

Med tanke på Rambergs uttalanden undrar jag lite grann vad den där referensgruppen gör och vilka fler som sitter där. Ledarskribenter från Aftonbladet? Henrik Arnstad?

En person Ramberg är extra arg på är Jenny Sonesson, vikarierande ledarskribent på Dagens Industri. För att hon har fräckheten att hävda att vi har stora utmaningar på intergrationsområdet och att vi måste ta problemen på allvar. Exempelvis bostadsbrist. 
 

Ramberg, och Advokatsamfundets åsikt är, förutom allt ovan nämnt om järnrör och så vidare, att TUT är dåligt och att ”det inte duger att prata om volymer”.

Nu vet jag inte om Ramberg är informerad om att inget parti i riksdagen, inte ens Miljöpartiet, driver positionen fri invandring utan alla är för en reglerad invandring. Det handlar om volymer, som regleras via de asylkrav riksdagen sätter upp för att få asyl. Varje år avvisas tusentals för att de just inte lever upp till asylkraven. Bland annat ifrågasatte just Gudmunson slöseriet med resurser att så många  från Balkan söker asyl trots att de inte längre har asylrätt och alltså därför i princip alltid får nej på sin ansökan. nbsp;

De som har asylskäl ska få skydd. Absolut, det är ju detta som reglerar just volymer. Asylskäl. Ändrar man dem ändrar man volymen per automatik. Man kan inte ändra volymen per se. Det är inte ratt som man skruvar på vid tullen. 
 

Sedan går Ramberg in på personangrepp när hon kallar Sonesson hysterisk för att hon (liksom jag i det här blogginlägget) har fräckheten att fråga om landets 5 600 advokater tycker att detta rantande är okej? Står de bakom allt Ramberg tar sig friheten att säga i egenskap av generalssekreterare? De har som bekant inget val än att vara med i samfundet och Ramberg uttalar sig gång på gång just som deras representant, även på sin blogg. 
 

För att vara en person som älskar yttrandefrihet så mycket som Ramberg hävdar att hon gör kritiserar hon media oproportioneligt mycket tycker jag. Hon tycker media missbrukat sin grundlagsskyddade rättighet när de kritiserar kungen (samma tidningar som förresten ägnat spaltkilometer åt skriva om kungafamiljens alla förlovningar, giftemål och bebisar senaste åren, även kallat ”fjäskande” av samma republikaner som stod i hejarklacken under bok-drevet mot kungen).

Skribenter som inte delar hennes uppfattning i migrationsfrågan är ”debattstollar” och flörtar med rasister. Hon själv vill inte publicera en debattartikel som kritiserar henne för att denna kritik är förtal enligt henne, men publicerar den ändå (bra beslut). 

Kriminella talar aldrig sanning. För övrigt en rätt intressant åsikt av just en advokat som ju har som jobb, om du är försvarsadvokat, att försvara just dessa personer och se till att de får en rättvis prövning. Hur rättvis blir den prövningen om advokaten tycker så här undrar man ju. 
 

”Nej, det finns ingen anledning att tro att personer som har som huvudsaklig sysselsättning att ägna sig åt utpressning talar sanning”

Visste ni att Advokatsamfundet sitter i Pressens Opinionsnämnd? Och att Ramberg själv satt som ledamot 1993 till 1999?

De utser till och med representanterna för allmänheten som sitter i nämnden.

Dumpen nedan är hämtad från PO:s hemsida och lista över före detta ledamöter
 

Men det är väl inte så konstigt att Ramberg tolkat sitt uppdrag som företrädare för advokaterna som att hon ska driva opinion om en massa saker som inte har ett dyft med uppgiften att göra. Hon hade enligt egen utsago gärna blivit samhällsreporter (från artikeln i DN högre upp i inlägget). 
 

Men det finns intern kritik mot Ramberg, även om den är sällsynt förmodligen på grund av den stora makt samfundet sitter på och därmed även Ramberg. De har ju möjligheten att utesluta folk. 

För några år sedan publicerade tidningen Advokaten ett öppet brev till Ramberg undertecknat av tre kända advokater där de kritiserar just det Sonesson påpekade (hysteriskt tydligen): 

– Hur lämpligt är det att hon använder samfundets kanaler för sina egna intressen?
 

I en artikel i DN ifrågasätter en av artikelförfattarna varför protokollen från styrelsesammanträdena hemligstämplas. 
 

Det här verkar fortfarande stämma för söker man efter dem på deras hemsida blir detta resultatet. 
 

Yttrandefrihet och öppenheten är alltså hög inom de väggar där Ramberg själv bestämmer.  

I samband med Rambergs försvar av kungen ilsknade 15 advokater till och skickade ett öppet brev till henne där de krävde hennes avgång. 
 

Hennes senaste utbrott uppskattas inte heller av medlemmarna. I ett brev till en av de anklagade ledarredaktionerna skriver en advokat från en känd byrå (anonym givetvis eftersom Ramberg tyvärr sitter på enorm makt. Det är som sagt samfundet som kan ta ifrån advokater titeln och möjligheten att praktisera):
 

Man kan undra om Anne Ramberg-samfundet inte hade varit ett bättre namn. 

Hur länge kommer Anne Ramberg att kunna sitta kvar som generalsekreterare?
 

Fula ut

Det finns en taktik i det offentliga samtalet jag nyligen blivit varse – skvallra för pappa. 

När jag skrev en artikel om Naturskyddsföreningen fick jag veta av min redaktör på Borås Tidning att han fått mail från en kille som ville veta om de var medvetna om att ”jag var köpt av storbolagen” och att jag utnyttjade hans tidning. Med andra ord, sålde mina kolumner. Hej konspirationsteori. 

Det killen inte talade om var att han själv arbetade för Naturskyddsföreningen. Men min redaktör kan alltså googla. 
 

Organisationen, eller åtminstone en av deras företrädare,  jag kritiserade tyckte alltså att saklig kritik inte skulle bemötas sakligt utan att lämplig respons var att vända sig till min uppdragsgivare. Inte heller där med saklig kritik mot krönikan utan istället för att fula ut mig genom att påstå en massa saker. Allt för att försöka skapa misstanke hos uppdragsgivaren, med slutgiltigt mål att deras mail skulle få mig sparkad från uppdraget. 

Man bemöter alltså inte argument med argument utan ”skvallra för pappa”.

En teknik ursprungligen utvecklad av vänster”debattörer” (för detta har inget med debatt att göra, ni kommer snart bli varse). En uttänkt strategi för att försöka förinta sina politiska motståndare. Skada dem så mycket det går. Tills det försvinner. Ingen slump således utan bara ett sätt att försöka vinna. Ohederligt. 

Samma strategi har jag nyligen stött på igen. På Twitter. Jag trodde i min enfald att folk engagerade i ungdomsförbund gillar att diskutera politik och försökte alltså diskutera just detta med en av de lägre företrädarna för Moderata Ungdomsförbundet.  Visserligen med någon form av titel men inte med den största makten utan är mest känd själv på grund av….jag vet faktiskt inte varför. Några artiklar som drevats på grund av olämpliga ordval och ett fjäskande för kända vänsterprofiler tror jag.

Det gick så där. Jag gav bland annat en rad exempel på frågor jag tyckte det var synd att de inte driver hårdare utan istället fokuserar på ”populära frågor” (även kallad populism). Svaret uteblev. Istället blev personen sur. (fräckheten att prata politik med en……ungdomspolitiker). Otrevligheter kom. Sådant köper inte jag, som ni alla vet. 
 

Vad händer sedan?

Ja, det var inte bara så att det inte gick att diskutera politik. Och att det istället direkt blev personangrepp som svar på politiska frågor.

Utan mitt svar på denna attack tog personen omedelbart en skärmdump på och ställde en öppen fråga till min uppdragsgivare Dagens Industri. Det tog cirka 5 minuter efter avslutad konversation. Med frågan om min tweet ”var okej”. Personen upprepade sedan sin fråga på Twitter till chefredaktören 3-4 gånger och krävde svar. 

Syftet är solklart: skvallra för pappa. 

Svaret kom till slut, för det gör alltid från stora redaktioner på Twitter, annars ser det inte bra ut för tidningen. Svaret var det logiska – ett icke-svar. För varför skulle han svara på något så dumt? Svaret var att jag inte jobbar där längre. Vilket är sant då mitt vikariat var fem veckor och jag slutade flera dagar innan detta hände. 

Nöjer sig personen med detta?

Absolut inte, nu ska svaret tolkas som att personen i fråga fått mig sparkad. Alla medel är tillåtna för att fula ut en motståndare, även en med samma politiska färg. Tycker man inte exakt likadant – skvallra för pappa, sprid rykten, starta drev. Försök få personen sparkad, om det inte går – insinuera att du lyckats med just det. Allt för att med alla verktyg tillgängliga tysta kritiker. 

Det finns en annan uttalad strategi för sociala medier som dessa personer också använder sig av: att hålla sig nära politiskt motstånd. Genom att fjäska, likea statusar och på andra sätt bygga upp någon typ av vänskaplig relation trots stora politiska skillnader.

Varför då?

För att de ska kunna dreva mot personer man ogillar sedan, när man behöver. Givetvis. Drar man då igång något mot en med egna politiska färgen är det superlätt att med hjälp av dessa från andra sidan starta små eller stora Twitterdrev och vips – har man fulat ut en oliktänkande. 

Den här fullständiga oförmågan att diskutera sakligt och ta kritik utan istället hänge sig åt av fulvänstern utarbetade metoder för att oskadliggöra folk är beklaglig men det finns många exempel. Tyvärr. 

Ivar Arpi gav några exempel på detta som nu florerar i MUF och bland vissa delar där i en ledartext på Svenska Dagbladet

Varken jag eller Arpi försöker skuldbelägga hela förbundet utan pekar på vissa företrädares beteenden. Det finns givetvis många duktiga ungdomspolitiker i MUF i övrigt. 

Det är inte en enskilt svar på en fråga som avkrävs, som alla kan se, utan de är ute efter RÄTT svar. 

Påminner mig om sketchen från 80-talet med Sven Melander. Ni vet, vad önskar du dig allra mest? En docka. Nej, något större. Och så vidare. Tills ungen äntligen säger ”fred på jorden”. 

Vad blir då svaret från MUF?
 

Ah! Så det är bara tecken på ”öppenhet” att göra så här?

Man vill ha en öppen diskussion och inget åsiktstak. Inte riktigt det intrycket man får när man läser ursprungsdiskussioner. Det gäller dock inte UTANFÖR själva förbundet. Då skvallrar man för pappa. Eller vad vet jag, de kanske mailar eller tweetar även interna åsiktsmotståndares uppdragsgivare/arbetsgivare? 

Den här snarstuckenheten och omförmågan att ta kritik finns fler exempel på.  
 

Den här ”likea-strategin” med politiskt motstånd fungerar alltså. 
 

Jag blir oroad över moderaternas politiska framtid när jag läser sådant här. Ett politiskt ungdomsförbund, som fostrar många av morgondagens politiker (inte alla, tack och lov) måste kunna diskutera sakligt och avhålla sig från pinsamma utfulningstaktiker. De kommer bli bättre på politik om de slutade. Och slutade betrakta varje avvikande politisk uppfattning som fiende. Borgerliga ledarsidor eller debattörer är knappast deras fiender. 

Det här inte röda-vita-rosen. 

Ett sista exempel på det här, och en rätt underhållande sådan, är följande diskussion som skedde på Twitter mellan riksdagsledamot Hanif Bali (fortfarande medlem i MUF själv) och Rosengren ni stiftat bekantskap med ovan. 
 

Den här diskussionen står för sig själv och behöver inga kommentarer. 

Vad gäller ”skvallra för pappa” och andra fulstrategier som tydligen blivit vanligt har jag bara en sak att säga: väx upp. I den riktiga världen där vi vuxna bor plockas inga som helst extra poäng av det här beteendet. Vuxna löser sina egna problem. Skvallra medför ingen respekt alls, tvärtom. 

Och det måste till en självbild av grandiosa mått om de tror att detta kommer åstadkomma något annat än att göra sig till åtlöje själva. 

Ni kanske undrade vad redaktören för Borås Tidning tyckte om mailet han fick av Naturskyddsföreningen? Samma som Dagens Industri tyckte om tweeten. Skriver jag där fortfarande? Givetvis. Och chocken om det visar sig att jag dyker upp i Dagens Industri någon gång igen. 

Om man vill bli behandlad som en vuxen, uppträd som en. 

Vad syftar då den här diskussionen om öppenhet till från MUFs sida? Ja, det är ett försök till mobilisering till Moderaternas stämma i höst där just frågan om PUT eller TUT ska behandlas. MUF representeras av en tredjedel av rösterna ungefär. Sorgen när deras linje kommer förlora. Utfulning eller ej. Sedan får de väl ägna resten av mandatperioden åt att slåss mot den värderkvarnen…..

Sedan är jag generellt sett mycket för att ett ungdomsförbund som inte bara är en hejarklack till moderpartiet så sakfrågan, att MUF tar en annan position än partiet, har jag av princip absolut inget emot. Det skapar bara spänstig debatt. Men tyvärr skapas ju inte någon spänst just nu.

Köp en lott – stöd en sosse

Så här i sommartider så kanske fler av er, som egentligen inte brukar spela, köper en liten lott. Bara för att det är kul. 

Jag menar, 20 spänn är ju lite pengar för lite nöje och chansen att vinna pengar. Men vart går dina 20 kronor till?

Lite olika ställen faktiskt. Vi har spelmonopol som bekant så många tror nog att alla lotter man kan köpa i butiker och online är Svenska Spel. Men icke. Det finns några andra aktörer som har ett fiffigt undantag, fixat av politikerna som styrde när lotterierna startades. 

Till exempel A-lotterierna. De ägs till 100 % av socialdemokraterna. 
 

De säljer bland annat de här lotterierna, både prenumerationslotter och skraplotter. 
 

Men det är inte bara Kombispel som A-lotterierna, det vill säga sossarna, äger utan de har en hel liten lotterikoncern vilket man kan läsa om i deras årsredovisning.
 

Det är inga småpengar som A-lotterierna drar in till sina ägarna i partiet. Varje år blir det 40-50 miljoner kronor rätt ner i partikassan. 

Kollar man i Socialdemokraternas årsredovisning kan man se att 2014 kom 42 miljoner under posten ”Överskott lotteriverksamhet”. 
 

Hur kommer det då sig att just sossarna får driva lotteri professionellt, när vi har monopol? Vilket förhindrar alla andra att starta spelbolag. 

Som det står på deras hemsida

”Enligt lotterilagen kan ideella föreningar, t ex folkrörelser, få tillstånd att anordna lotterier givet ett antal villkor: att föreningen enligt stadgarna har syftet att främja ett allmännyttigt ändamål, att föreningen huvudsakligen också verkar för att främja ändamålet, att föreningen inte vägrar någon tillträde och till sist, att verksamheten behöver lotteriinkomster för sin verksamhet”
 

Socialdemokratin anses alltså enligt lagen främja ett allmännyttigt ändamål. 

Eller så har det att göra med att socialdemokraterna styrt landet i 60 år och passande nog också styrde när man startade lotteriverksamheten samt har sett till att detta undantag i lagen behållits alla dessa år. Borgerliga regeringar, de två vi haft sedan 2006, verkar inte gjort något åt det här. 

För jag är nog inte ensam om att tycka att betrakta socialdemokrati som ”allmännyttigt ändamål” är sjukt tveksamt. Bara i ett land där bara ett parti har makten, vilket Sverige egentligen var fram till 2006, kan tycka så. Testa att byta ut partiet till vilket annat parti som helst, exvis ”Miljöpartiet är ett allmännyttigt ändamål”. Eller ”Sverigedemokraterna är ett allmännyttigt ändamål”. 

Well. 
 

Det här att sossarna skulle behöva lotteriintäkterna för sin verksamhet är också sjukt tveksamt. Tittar man i deras årsredvisning lite längre ner hittar man summan av 2014 års intäkter. 

257 miljoner kronor. 
 

Socialdemokraterna har tillsammans med andra ”folkrörelser” (för Postkodlotteriet är verkligen ingen sådan) drygt 10 % av marknaden. 
 

Det roliga är att A-lotteriernas bolag för administration av lotterier, Spelparken, också medger att ideella organisationernas lotterier inte är så ”ideella”. De är vinstmaskiner för de som äger dem och d
 

IOGT-NTO är en annan organisation som haft mycket stor framgång historiskt i politiken och alltid haft många representanter i såväl riksdag som regering, nu representeras exempelvis folkhälsominister Gabriel Wikström deras intressen. Han har ju bland annat varit poster-boy för en av deras kampanjer när han var SSU-ordförande. 

Givetvis har de också lotterier. Det ännu mer kända Miljonlotteriet. De har både prenumerationslotter och skraplotter och har ofta stora reklamkampanjer på stan och via TV. 
 

Allt överskott från alla lotterna går direkt ner i nykterhetsrörelsens ficka. Sedan starten på 60-talet har lotteriköpare gett 1,6 miljarder till att IOGTs opinionsbildning bland annat. 
 

För även om de gör andra saker, som kamratstöd etc, så syftar väldigt mycket av deras verksamhet till att påverka politiker och andra att alkoholen ska förbjudas, helst. Ett steg i taget. Nu senast lyckades de få regeringen att direkt förbjuda försöken med gårdsförsäljning. 

De har även en egen nyhetsbyrå som ”förser media med nyheter”, det vill säga en PR-byrå, som de samarbetar kring med bland annat Non smoking generation. Och är med och finansierar tankesmedjor som Arena och Sektor 3. Dessutom har de CAN, som jag tidigare skrivit om i mitt inlägg om Systembolaget

De publicerar rapporter, som Systembolaget använder i sin egen opinionsbildning. Fiffigt va? Mycket objektivt också. Chefen för CAN, som alltså delägs av IOGT-NTO, sitter dessutom i Systembolagets styrelse. 

Texten är uppdaterad 15 juli. IOGT NTO samarbetar med Non smoking generation, de äger  inte organisationen. Deläger är bytt mot finansierar.

På IOGTs hemsida står det uttryckligen att sättet du engagerar dig är bland annat att uppvakta politiker eller skriva insändare, dvs opinonsbildning. 
 

Så socialdemokraterna har alltså skapat ett kryphål och sig och sina polare nykterhetsrörelsen redan på 50-talet för att kunna dra in miljarder till sina verksamheter. 

Eftersom nu ett politiskt parti anses både behöva intäkterna och vara ”allmännyttigt” tycker jag att samtliga partier borde starta liknande lotterier. Varför inte? Sossarna har ju visat vägen och är ett enskilt parti allmännyttigt är samtliga det. 

Tills dess:

Köper du en lott av dessa verksamheter, tänk på att ni med varje krona stödjer en sosse eller nykterhetsrörelsen som vill avskaffa alkohol i så stor utsträckning det är möjligt. 

Köp en lott – stöd en sosse. 

 

Uppdatering 15 juli.

Efter mitt blogginlägg hörde IOGT NTO av sig. Närmare bestämt deras kommunikationsavdelning och den som är ansvarig för just sociala medier. 
 

En mycket proffsig och trevlig typ. 
 

Bland annat hade han synpunkter på mitt påståeende att de jobbar med opinionsbildning och uppmuntrar människor som engagerar sig att kontakta sina politiker, skriva insändare etc. Som man kan läsa på deras hemsida. 

Följande kunde man läsa i en intervju med SSU tf ordförande Elinor Eriksson, i deras egen tidning Accent. 

”….så är det inte svårt att räkna ut att IOGT-NTO via mig har en direktkanal till makten”.
 

Och så blev det. För knappt hade Wikström fått nycklarna till tjänsterummet innan han skrev debattartikel med IOGT-NTO och stängde försöken med gårdsföräljning. Direkt. 

 

Efter det mycket konstruktiva samtalet på Twitter med deras sociala medie-ansvarig upptäckte jag att jag glömt visa hur mycket pengar IOGT drar in på just lotter. 

Så tack för påminnelsen!

Jag hittade inte 2013 års årsredovisning men 2012 blev nettointäkten 70 miljoner kronor på bara lotterier. En avsevärd del av deras intäkter alltså, faktiskt nästan alla deras intäkter. 
 

Omsättningen brutto är nästan 400 miljoner kronor. 

Nu förstår jag varför reaktionerna över att jag informerat läsarna om Miljonlotteriet och deras opinionsbildande verksamhet blev så…….intressanta. 

Köper ni en Miljonlott går alla pengarna direkt till nykterhetsrörelsen och att bland annat stänga gårdsförsäljning.

Tänk på det och välj hellre en lott av Svenska Spel (detta är den första och sista gången ni kommer läsa en uppmuntran av mig att föredra ett monopol).
 

Allt är kemiskt

Det finns flera problem med debatten om kemikalier just nu. Ett av dem är att den drivs av folk med kunskap men som av opinionsbildande motiv ignorerar stora delar och vinklar, dels drivs av folk utan koll. De senare blir den stora hejarklack bakom de med kunskap. 

Duperade av mäktiga intressen blir det en sorts gratis supporterklubb. Även politiker, som ju drivs av intresset att få så många väljare som möjligt, hakar på. De ser att en stor massa blivit oroliga för kemikalier och ser en marknadsandel här. Om de har lösningarn på oron får de väljare, att sedan oron är obefogad är inte deras sak. 

Alla vill sälja. Eller snarare, alla vill att andra köper det de säljer. Förtroende i form av röster eller medlemsskap i stora organisationer, som säljer godhet. 

Ett perspektiv som fått ge vika i hetsen på alla kemikalier – och alla är farliga – är vetenskapen. Och balansen. 
 

Rågångarna just nu är att kemikalier, stora som små oavsett var de finns, kommer långsamt att först döda våra bebisar, sedan oss. Eller åtminstone göra oss impotenta, allergiska, astmatiska, cancersjuka etc. 

Det är helt omöjligt att föra en balanserad debatt. 

Därför blev jag väldigt glad när jag såg den här artikeln på bloggen The logic of science. Bloggen har följande syfte: 

Av praktiska skäl kommer jag benämna bloggaren ”han” i nedan trots att jag inte vet könet. Eftersom jag vägrar använda modeordet ”hen”. 

Ett ljus i mörkret alltså. 

Artikeln heter ”5 simple chemistry facts” och artikelförfattaren har liksom jag ruttnat på onyanserna och okunskapen i kemikaliedebatten, ivrigt påhejad av vetenskapsfientliga miljövänner i polyesterkoftor vars elixir är domedagsprofetior av olika stora och mindre karaktärer. För dessa gör dem själva till de som kan rädda världen, ger deras liv lite mer mening. På vägen pajar de tyvärr en massa saker. 

Som folks uppfattning om vetenskap. Och deras bild om hur verkligheten faktiskt ser ut. 

 

Bloggarens poäng sammanfattas sedan i fem kortare stycken. 

Den första poängen är: allt är kemi. Människokroppen är 100 % byggd av olika kemikalier. Allt vi äter består bara av kemikalier. När vi äter startas olika andra kemikaliska processer. Allt. Är. Kemi. 

Ett kemikaliefritt liv är därför helt omöjligt. Bara att läsa det här blogginlägget startar olika kemiska processer där olika typer av kemikalier är inblandade. Inuti din kropp. 

En annan poäng han vill göra är att längden på det kemiska namnet inte på något sätt korrelererar med farligheten. Ibland kan man tro det om man lyssnar på en av dessa anti-kemikalie-månglare ikädda diverse trånga superhjältedräkter. En del av dem hävdar att man ska inte äta något man inte kan uttala namnet på eller stava.  

” It is naive and childish to base your diet or medical practices on your pronunciation skills”

Nedan ser ni exempel på en hel del svåra namn att uttala. Men som en människa måste få i sig, annars dör vi till slut. Askorbinsyra till exempel. Låter inte alls hälsovänligt. En mer rabiat kemikaliehetsare hade garanterat fått ett mindre frispel, om personen inte kände till att det handlar om C-vitamin. Utan den blir vi sjuka. 
 

Det andra poängen i hans artikel är att det inte finns några farliga kemikalier. Inte en enda. Det finns bara farliga doser. Ingen kemikalie är farlig av sig själv. Eller alla kemikalier är farliga. Farligheten ligger BARA i hur mycket av kemikalien du får i dig. 

Du har just nu aluminium, bly, formaldehyd, arsenik, cyanid och andra ”farliga” kemikalier i din kropp. Dessa hade du haft i din kropp även om du växt upp på en isolerad ö, bara ätit dina egenodlade organiska grönsaker, aldrig använt mediciner, vaccinerat dig etc.  

Varför? För att de normala i vår livsmiljö på jorden och vi får dem från jorden, vattnet etc. Vissa produceras till och med av våra kroppar, som formaldehyd. Ja, det är den kemikalie som används för att balsamera lik. Den producerar våra kroppar själva i små doser. 

Så varje gång någon säger att något är farligt borde ni ställa er två frågor: 
 

Vi kan ta kemikalien metanol som exempel. Även kallat träsprit. Dricker man det för att exempelvis blir full blir man jättesjuk. Det här vet de flesta. Att dricka träsprit är farligt. Ergo är metanol jättefarligt. 

Men få vet att vanliga livsmedel innehåller just metanol. Exempelvis i bönor (jag har en tes om en direkt korrelation mellan en persons kemikaliefobi och bönkonsumtion där båda faktorerna ökar, men den är ännu inte vederlag vetenskapligt, tyvärr. När den blir det – chockvåg i kemikaliehatar-communityn. Svält uppstår).
 

Folk har dött av att de druckit för mycket vatten. Att på kort tid dricka litervis med vatten är alltså livsfarligt. 

Den tredje saken: det är ingen skillnad mellan en naturlig kemikalie och en producerad. De påstår av exakt samma delar oavsett hur man gör dem, annars är de inte samma ämne 

En sak dessa fobiker ofta pratar om är ”naturligt”. Naturen är nämligen full av farliga kemikalier, som arsernic, cyanid och andra starka gifter som i små doser kan döda en människor. Här kommer vi tillbaka till dos igen. Den vi kan alltså klara mycket små nivåer av exempelvis arsenik utan problem, vilket vi gör. Större dos – utcheckning. 

Förutom dos handlar också kemikalier om vilka andra kemikalier de kombineras med. Natrium är exempelvis explosivt om det kommer i kontakt med vatten. Men tillsammans med klor (som också i små doser är farligt) blir dessa två kemikalien natriumklorid, även kallat bordssalt. Det vi köper i affären. 

Slutsatsen här är att vi behöver balans i kemikaliedebatten. Få vet ens vad de pratar om, de som vet drivs i stor utsträckning av opinionsbildande intressen av något slag. Som Naturskyddsföreningen exempelvis. 

Ta saker ni hör och läser med en nypa natriumklorid.