Jag anmälde

Som vana bloggläsare vet har jag irriterat mig ett tag på den här konsensus som råder om kemikalier, trots att det inte finns något forskningsstöd. Det som är farligt är förbjudet redan. Vi kan lita på våra lagstiftande instanser men det finns starka krafter som vill bygga oro av alarmism. 

En av dessa krafter är företag. Alla vill sälja någonting och dessa eko-företag vill sälja sina produkter och få dig att välja bort andra. Och använder ofta tyvärr rätt ohederlig argumentation, direkt snodd från Naturskyddsföreningens hemsida. Den bygger på att insinuera att alla andra produkter är farliga för dina barn. 

Ett exempel på detta dök upp i mitt Facebookflöde som en annons.

Företaget EkoLeko påstår här, insinuant, att de vanliga plastleksakerna för sandlådan innehålla ”ohälsosamma kemikalier”. Vilket inte deras i metall gör.  
 

Så jag ställde en fråga. 
 

De hänvisar till….Naturskyddsföreningen. Såklart. Alla vägar bär nämligen dit i kemikaliealarmisens underbara värld. De är lite grann som Moderskeppet. 

EkoLeko hävdar alltså att dessa hårda plastleksaker innehåller ftalater. Och det är därför alla föräldrar borde köpa metallleksakerna de säljer istället. 

Jag länkade till Kemiinspektionens hemsida där de redogör för just ftalater. 

Notera ordet ”mjukgörare”. 

De är förbjudna i leksaker redan dessutom.
 

Vårdguiden kan man som förälder läsa om leksaker om man är orolig. Den drivs av landstingen och är en mycket bättre källa än företag som vill sälja leksaker, bara andra sorters leksaker. 

Där står det att man ska undvika äldre plastleksaker. Fär att ftalater i barnleksaker är förbjudna sedan 2007. Precis den informationen man får på Kemikalieinspektionens hemsida. 
 

Men Ekoleko framhärdar, genom att visserligen erkänna att ftalater är förbjudna men nu hänvisar de till ”försiktighetsprincipen”. Det som inte är farligt ska undvikas för att det kan vara farligt, denna klassisker när verkliga argument tar slut. Och det gör de mycket fort i hela den här debatten om kemikalier. 

Det är förstås solklart att en försäljare av leksaker vet mer om det här området än forskare som jobbar åt bland annat Vårdguiden med konsumentupplysning om hälsa. Såklart. 
 

Kommer ni ihåg ordet mjukgörare? Att ftalater är ett annat ord för just detta och att man alltså inte använder dem på plast som ska vara hård. Exempelvis sandlådeleksaker som spadar och hinkar. 
 

Om man nu ska gå vidare med det här försiktighetsspåret ställde jag en annan fråga till Ekoleko: innehåller deras metalleksaker nickel?
 

Så här skriver nämligen Kemikalieinspektionen om metall.

Det här också farligt, i vissa doser. Jag ser inte ett ifrågasättande från EkoLeko om de gränsvärden EU satt upp även här är något vi ska anta försiktighetsprincipen kring nämligen, och undvika metalleksaker tills vi VET om de är ofarliga. De kan ju avge en massa farliga saker. Vi veeet ju inte. 

Tror ni jag fått svar?

Nix. 

Personligen tycker jag som sagt att det här sättet att marknadsföra sig som företag – att man drivs av något allmänt godhetsintresse att göra världen bättre samt använder insinuationer och alarmism som verktyg – är ohederligt. Stå för att ni säljer en vara, marknadsför varför varan är bra men påstå inte saker om alternativen ni inte har belägg för. 

Så jag kollade på Konsumentombudsmannens hemsida efter vilka regler som gäller här. De hänvisar sedan vidare till bland annat riksdagens hemsida.  

På punkt 12 står det:

 ”Göra i sak oriktigt påstående om arten och omfattningen av den risk konsumenten utsätter sig själv eller sin familj för om han eller hon inte köper produkten”.
 

Så jag  anmälde EkoLeko till Konsumentombudsmannen. Hela min anmälan kan ni läsa nedan 
 

Nu får vi vänta och se om KO också tycker att detta har ett allmänintresse och prejudicerande karaktär som jag tycker. Det är så otroligt många liksom EkoLeko kör den här typen av ohederlig annonsering och marknadsföring. 

Sist jag anmälde något till en ombudsman anmälde jag ABF till Diskrimineringsombudsmannen. Det blev ett jäkla hallå. Nu tror jag inte att konsumentfrågor engagerar alls så många människor men några fler än jag tror jag ändå är nyfiken på KO:s reaktion. 
 

12 kommentarer
  1. Anna: Jag förstår din poäng men samtidigt hyser jag inte samma tilltro till forskningen som du, även om det BORDE vara som du säger. Jag ska inte utge mig för att vara expert men jag har ändå viss insikt i ansökning av medel för forskning samt publicerande av resultat. Detta är mina synpunkter utifrån det perspektivet:

    Forskare, även vid universitet, är idag själva ansvariga för att söka forskningspengar. Dessa pengar är inte ”oberoende”. De kommer från specifika källor, med specifika agendor. Därmed finns det mer pengar att tillgå för att undersöka vissa frågor och väldigt lite pengar för att undersöka andra. Det styr forskningen. I vissa fall kan även beställaren välja om resultaten ska publiceras eller avbrytas. En studie som visar ”fel” resultat kan således ”avbrytas” och resultatet blir därmed inte känt om det är ”fel”. Vilket kan slå åt flera olika håll. Den forskare som vill ha fler anslag (dvs vill kunna fortsätta arbeta och få lön) får finna sig i dessa spelregler.

    Det är således därför inte fullt så enkelt som det du beskriver. Därför är nyanserad kritik bättre än kategorisk kritik i dessa frågor. Kritik är alltid bra och det finns absolut fog för att kritisera även alarmister (både forskningsstödd och icke forskningsstödd sådan) men min poäng är att man måste gå ett steg djupare än så om man är ute efter någon sorts sanning.

  2. Peesson: Fast problemet med försiktighetsprincipen är ju att den kan tillämpas på nästan allting, framför allt om man aldrig tillåter folk att lita på forskningsresultat eftersom ”vi har haft fel förr”. Någonstans måste man ändå välja; antingen accepterar vi den forskning vi har tillgänglig idag och utgår ifrån den, eller så får alla bara gissa sig fram till vad som är rätt eller fel. Låter väldigt jobbigt tycker jag.
    Enda gången som jag ser försiktighetsprincipen som en rimlig inställning är när man står inför helt nya företeelser där lite eller ingen forskning finns tillgänglig. Detta gäller inte plaster, vilket är någonting som undersökts och forskats ordentligt i, framför allt senaste tiden.

    Jag får ibland känslan av att vi har gått in i någon slags pseudovetenskaplig era senaste åren, där vi har ersatt religionerna vi hade tidigare med någon slags blandning mellan new age och konspirationsteorier (”Big Pharma” är nya Satan, men ”Big Plastic” kanske räknas som någon slags demon).
    Jag undrar i mitt stilla sinne hur många som ska få dö utav sjukdomar vi har vaccin och behandling för, eller bli riktigt sjuka utav kollodialt silver eller andra bluffmediciner, innan det här ”korståget” är över.

  3. Nu är inte EkoLeko någon stor skattefinansierad organisation utan ett litet hobbyföretag med 1.6 miljoner i omsättning och utan lönekostnader, men det innebär inte att man får vara hur osakliga som helst i sin marknadsföring. Det är IMHO ett återkommande problem att dessa världsförbättrare inte anser sig behöva ha bevis för sina påståenden, de är ju de goda och skall därför inte ifrågasättas!

  4. Vad för slags färg är metalleksakerna målade med undrar jag också. Naturskyddsföreningen säljer politisk (mp)-ideologi som ofta urartar i tendentiös alarmism. Trots det (och att de är en simpel lobbyorganisation) bereds de otroligt mycket plats av våra ‘opartiska’ medier, ofta i sammanhang där de framställs som experter, oberoende forskare, sakkunniga kommentatorer och som ofta oemotsagt får betygsätta (andra) partiers miljöpolitik. LO slipper iof också granskning men kan svårligen lura nån att de är oberoende på samma sätt.

  5. Gillar ditt arbete och engagemang och älskar ditt sätt att uttrycka dig – alltid en källa till skratt, du kan klä av folk byxorna rejält – MEN i denna fråga är jag ambivalent.

    Det är många som har för mycket ekonomiska intressen här: de som vill sälja plast, de som vill sälja alternativ till plast… Stora pengar och många forskare beredda att visa ”rätt” resultat.

    Tyvärr tar det ju tid för forskningen att hänga med. Det kan vi inte blunda för. De som uppfann DDT fick Nobelpriset. De som uppfann heroinet trodde att de löst problemet med morfinets beroendeframkallande. 20.000 personer med blödarsjuka fick AIDS av sin medicin – medan man visste att det var en möjlighet att sprida sjukdomen så men inte än kunde bevisa det. Exemplen är många. ”Försiktighet” är i sig själv inte ett förkastligt argument således.

    Det är således inte så lätt som det låter. Det är en balansgång. Absolut, man bör undvika alarmism. Och även de ”godas” argument bör synas utifrån deras egen vinning. Men jag tror det leder fel att vara så kategorisk som du är här. Området är snarare en balansakt på slak lina.

  6. Vad för slags färg är metalleksakerna målade med? Giftig kanske! Låt försiktighetsprincipen gälla.

  7. Ett förtydligande kan vara att endast lekmän kallar mjuk och hård plast för mjukplast respektive hårdplast.
    Inom polymerindustrin använder man inte sådana uttryck då termoplaster kan vara både mjuka och hårda. Det är uteslutande termoplaster som används i leksaker.
    Plast = Polymera material + tillsatser. Dessa delas ofta upp i termoplaster, härdplaster och elastomerer.
    Exempel på härdplaster är glasfiberbåtar, plastdetaljer på bilar mm. Dessa kan inte återvinnas på annat sätt än att de mals ner och förbränns.

    Exempel på termoplaster är plastpåsar, engångsbestick mm. Dessa kan återanvändas men innehåller ibland tillsatser som ftalater för att göra dem mjukare. Ex. fodral till busskort eller kläder i fuskläder.

    Termoelaster är gummiband, skosulor och liknande material.

    Precis som med metaller finns det avigsidor med plastmaterial men att hela tiden framhålla att så kallade ”naturliga material” är mer miljövänliga eller mindre farliga för människan är fel.

    Till och med vatten är farligt. Nästan 100% av alla som drunknar gör det i vatten.

  8. Hej, även om något är förbjudet så betyder det inte att kemikalierna är borta från marknaden. Många länder har inte samma lagstiftning som vi och många importörer har inte så stor koll.

    Jämför t.ex. med elsäkerhetsverkets test av USB-laddare förra året. Jag har för mig att 10 av 10 testade fick försäljningsförbud trots att de påstods vara CE-godkända (vilket de inte var).

    Vad jag menar är att man tyvärr inte kan lita på alla tillverkare/importörer..

  9. Ska bli mycket intressant att följa det här! Jag tycker det är otroligt viktigt att produkter för barn är så säkra som vi kan göra dem med den kunskap vi har idag, men ren skrämselpropaganda blir ju bara så tacky…

  10. Bra jobbat Rebecca!!

    Deras sätt att marknadsföra sina eko-produkter är riktigt fult och oärligt! De andra företagen blir helt chanslösa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *