Förmedling utan jobb

I går upprepade Stefan Löfven sitt mål att ha EUs lägsta arbetslöshet 2020 – ett mål på bekvämt avstånd långt in i nästa mandatperiod.

Men vem ska fixa jobben?

Ja, inte Arbetsförmedlingen i alla fall. 

En av det första sakerna regeringen gjorde var att lägga ner den största utredningen om Arbetsförmedlingen på 20 år. Poff. Den behövdes inte, sa Ylva Johansson. 
 

Att Johansson hänvisar till att tillsätta utredningar är meningslöst när man har praktiska problem här stor humor eftersom hennes egen regering ju inte gjort annat sedan de tillträdde. Minst 38 utredningar och 60 miljoner i budget för dessa. 
 

Nedan kan ni läsa direktivet för den utredning som nu begravts. 
 

Men absolut, Ylva Johansson. Det är ju mycket bättre att man jobbar än pratar. Att förändra något som funkar är ju inte rimligt, varför laga något som inte är trasigt?

Den bilden förstärks när man ser Sifos anseendebarometer för 2014. Notera stapeln längst till höger. Där har du Arbetsförmedlingen. 
 

 
Hur är det ens möjligt att få så låga siffror?

Minus 32. Grattis. 
 Kronofogden fick 39. Skatteverket 48. 

Arbetsförmedlingen är inte bara sämst utan det är också den myndighet vars anseende förämrats mest, den enda på den listan som gått från minus till ännu mer minus. 

 

Att de får så låga siffror kan ha lite grann med det att göra att de förmedlar i snitt 10,3 jobb per år och arbetsförmedlare. Det är inte ens ett jobb per månad. 

Trots detta får de alltså 72 miljarder i budget varje år, varav 40 miljarder går just till jobbförmedling. 
 

Ursäkta igen men hur är det möjligt att vara så här dåliga? 

De erkänner det dessutom själva. Ett av de dyraste arbetsmarknadsprogrammen är det för personer som står längst ifrån arbetsmarknaden. I ett pressemeddelande de själva skickade ut i juni konstaterar de att matchningen mellan person och jobb fungerar sämre än förut, det vill säga, de har lyckats ännu sämre än de gjorde innan 

 

Det mest intressanta med pressmeddelandet är längre ner. Det visar sig att de som inte deltagit i deras program utan sökt jobb själv lyckats……bättre. De har i större utsträckning fått jobb. 
 

Vad pysslar Arbetsförmedlingen egentligen med? För förmedla jobb är helt uppenbarligen inte en av sakerna. 

Läser man i deras årsredovisning hittar man många mumsbitar. 

Till exempel en massa projekt för att……andra länders medborgare ska få jobb. Albanien, Algeriet, Kambodja, Kroatien, Marocko, Serbien, Tunisien och min personliga favorit, Europas sista diktatur – Vitryssland. 

”…..bidra till en mer väl fungerande arbetsmarknad i samarbetslandet”
 

Men det är inte bara stärka arbetsmarknaden de pysslar med. De hjälper även till med att göra arbetsmarknadsprognoser och analyser. Åt andra länder. 
 

Jag förstår varför Arbetsförmedlingen vill göra andra saker än lösa arbetslösheten i Sverige. Det är ju inte kul. För saker som går dåligt tenderar man lite grann att skjuta upp, eller hur? Bättre att fokusera på Afrika ett tag. 

En annan sak de gjort är att vara ordförandeland för Wapes. Det verkar kul för det har inneburit massa skojsiga workshops och annat för medarbetarna på Arbetsförmedlingen.

Har de syftat till att förmedla fler jobb? Nej, såklart inte. 

De har ”stärkt myndighetens internationella referensram”. 

Vad betyder detta ens? Någons som vet? 
 

Andra saker man kan läsa 72-miljarderskomplexet pysslat med under året är följande: 
 

  • studievägledning för unga (vad hände med SYO-konsulten?)
  • arbetsmarknadsutbildning för interner
  • pilotutbildning för start av arbetsintegrerade sociala företag (va?)
  • psykologstöd
  • folkhögskolesamordning
  • ett dussintal olika anställningsstöd (lönen betalas av Arbetsförmedlingen)
  • 12 egna ESF-projekt
  • utbildning till Etiopiska staten

Det här här bara lite smakprov på allt Arbetsförmedlingen hittar på för att bränna de 72 miljarderna på något de kan skriva i sin årsredovisning nu när de alltså förmedlar inte ens ett jobb per månad och deras särskilda insatser för folk längst från arbetsmarknaden är så dåliga att de som INTE medverkar får jobb i högre utsträckning. 

Som en liten avslutning på detta fyrverkeri av kreativitet och miljarder tänkte jag toppa med socialdemokraternas stora satsning på 90-dagarsgaranti. För den beräknas kosta 5-7 miljarder per år.  

 

Nej, helt rätt Ylva. Vi behöver verkligen inte se över hur Arbetsförmedlingen fungerar. Totalt slöseri med pengar. Och vi behöver absolut inte låta privata aktörer ta över, nu när det fungrerar så bra. 

Men Stefan Löfven behöver inte vara ledsen när det visar sig att Arbetsförmedlingen även i framtiden inte kommer att förmedla några jobb. 

För vi bidrar i alla fall till att utveckla arbetsmarknaden i Vitryssland. 
 

Grön GD

Vi har fått en ny myndighet. Skolforskningsinstitutet, som initierades av Jan Björklund. 

”Myndigheten ska bl.a. producera kunskapsöversikter samt utlysa och fördela medel för praktiknära forskning inom de områden där relevant sådan forskning saknas.”

Idag utsågs Lena Adamsson till ny generaldirektör. 

Det är ganska ironiskt att just hon nu chefar över Björklunds idé, för hon är inte direkt överförtjust i själva Björklund. 
 

Faktum är att Lena Adamsson har väldigt mycket åsikter om skolpolitik själv, hon är ingalunda någon objektiv forskartyp utan har skjutit ut sig opinionsartiklar på debattsidorna senaste åren. 

Bland annat i socialdemokratiska Dalademokraten, där hon hyllar vänstersossen Daniel Suhonens tankesmedja Katalys. 
 

Hon fortsätter längre ner i artikeln att såga friskolesystemet. Känns bra att veta vad vår nya GD för just Skolforskning tycker själv. Chansen att hon kommer ta med forskning som inte stödjer sina egna uppfattning, vad tror vi de är?
 

Lena har fler meriter på sitt CV. Hon är nämligen hjälpt Miljöpartiet att ta fram deras skolpolitik. Rättare sagt, högskolepolitik. 
 

Rapporten kallar hon ”Grönt Universitet” och det är en otroligt passande titel, ni kommer förstå varför längre ner. 
 

Hon tycker nämligen att miljökunskap/hållbarhet ska likställas med målet som högre utbildning har att förbereda studenter för arbetsmarknaden. Nu blir det kristallklart varför Gustav Fridolin gillar henne. 

Alla ska tvingas examineras i hållbarhet dessutom, oavsett om du pluggar till läkare, logoped eller mattelärare. 
 

Hon vill också ”skapa ett utbildningspolitiskt råd” som ska få bestämma politiken. Miljöpartiet har återkommande motioner på sina kongresser om olika expertråd som ska hjälpa regering och riksdag att fatta ”rätt” beslut. Lena är inget undantag alltså, och hon tänker sig förmodligen att hon själv ska sitta i ett det där rådet. 

Eller vänta lite, nu gör hon ju det. 
 

De som kommer jobba på denna nya myndighet har dragit en riktig vinstlott. För Adamsson har tidigare erfarenheter av att vara chef, bland annat var hon huvudsekreterare för Högskoleverket 2010. 

Enligt en medarbetarundersökning jag har fått ut (offentlig handling you know) har Adamsson full pott där, om man räknar underifrån. Hon får nämligen bedrövligt dåliga siffror av sina medarbetare. 
 

Huvudsekreteraren som refereras till nedan är alltså Lena Adamsson. 
 

66 % hade lågt förtroende för Adamsson när hon var huvudsekreterare.  

Vad gäller just Ledning och Styrning gav medarbetarna på Högskoleverket 2010 lägst betyg. Av 100 gavs betyget 32.  Lägst medelbetyg gav Adamssons sätt att föra verkets talan externt, där hela 80 % var kritiska. 

Men om Adamsson var dålig på sitt jobb var hon åtminstone tillgänglig. Alltid finns det någon ljusning i mörkret. 
 

Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att det är ett otroligt bra val av myndighetschef för det viktiga området Skolforskning.

Och jag ser fram emot denna chefernas elitsoldat leverera osaklig och icke partipolitisk färgad forskning inom skolan. 

 

Utredningsregeringen

Då har nu ”äntligen” socialdemokraterna ihop med de illröda och vattenmelonerna (gröna utanpå, röda innuti) fått igenom sin budget. Inte för att den var bäst utan för att alla andra la ner sina röster. 

Kul att vinna på walk over liksom. 

Resultatet av deras budget är föga förvånande skatter, skatter, skatter. Högre alltså. Det är och har varit vänsterns främsta idé och lösningar på alla världens problem så länge man kan minnas. 

På Skattebetalarnas hemsida kan ni läsa den fullständiga listan på 2015 års skattehöjningar. Men det kommer såklart ett gäng 2016, 2017 och 2018 också. Den som väntar på något gott….

Men ett axplock är: 

 

Regeringen valdes 14 september och tillträdde 3 oktober. Efter sommaren har de nästan suttit ett helt år. 

Vad har de då åstadkommit hittills?

Svaret är: utredningar. Och lite fler utredningar. Samt ännu fler utredningar

Miljödepartementet har satt igång tre stycken för det facila priset av 7,3 miljoner plus ”ingen budget beslutad” vilket alltså kan innebära allt från 1,3 miljoner till 6 miljoner. 
 

Socialdepartementet har sedan den 3 oktober startat fem utredningar för en total kostnad på 14,3 miljoner kronor. 
 

Näringsdepartementet har varit flitiga och satte igång sex utredningar för 7,3 miljoner kronor, plus två stycken som inte ens har en budget. 
 

Utbildningsdepartmentets Aida och Gustaf  har blott tre utredningar för 8,5 miljoner kronor. 
 

Kulturdepartementet och Alice Bah Kuhnke har också tre utredningar, för 5,8 miljoner kronor. 
 

Morgan på Justititedepartementet sex utredningar. Kostnad: 4,7 miljoner kronor. 
 

Bäst i klassen i SM i utredningar är Finansen och Magdalena Andersson som toppar listan med hela 12 utredningar sedan 3 oktober. 

Kostnad: mycket oklart eftersom mer än hälften saknar budget, vilket är lite intressant eftersom ändå budget är deras huvudområde. 

Men av det som är budgeterat är summan 11,9 miljoner kronor. 
 

Kan man inte få politik kan man alltså få utredningar som väljare. För en total kostnad på……trumvirvel…….

59,8 miljoner kronor*

* 9 utredningar saknar ännu budget dessutom

Samarbetsregeringen blev Utredningsregeringen. 

Jag har givetvis inget emot utredningar per se och vet att det är nödvändigt att utreda vissa saker innan man beslutar för att förhindra felaktiga beslut men 38 stycken sedan oktober? Verkligen?
 

Jag anmälde

Som vana bloggläsare vet har jag irriterat mig ett tag på den här konsensus som råder om kemikalier, trots att det inte finns något forskningsstöd. Det som är farligt är förbjudet redan. Vi kan lita på våra lagstiftande instanser men det finns starka krafter som vill bygga oro av alarmism. 

En av dessa krafter är företag. Alla vill sälja någonting och dessa eko-företag vill sälja sina produkter och få dig att välja bort andra. Och använder ofta tyvärr rätt ohederlig argumentation, direkt snodd från Naturskyddsföreningens hemsida. Den bygger på att insinuera att alla andra produkter är farliga för dina barn. 

Ett exempel på detta dök upp i mitt Facebookflöde som en annons.

Företaget EkoLeko påstår här, insinuant, att de vanliga plastleksakerna för sandlådan innehålla ”ohälsosamma kemikalier”. Vilket inte deras i metall gör.  
 

Så jag ställde en fråga. 
 

De hänvisar till….Naturskyddsföreningen. Såklart. Alla vägar bär nämligen dit i kemikaliealarmisens underbara värld. De är lite grann som Moderskeppet. 

EkoLeko hävdar alltså att dessa hårda plastleksaker innehåller ftalater. Och det är därför alla föräldrar borde köpa metallleksakerna de säljer istället. 

Jag länkade till Kemiinspektionens hemsida där de redogör för just ftalater. 

Notera ordet ”mjukgörare”. 

De är förbjudna i leksaker redan dessutom.
 

Vårdguiden kan man som förälder läsa om leksaker om man är orolig. Den drivs av landstingen och är en mycket bättre källa än företag som vill sälja leksaker, bara andra sorters leksaker. 

Där står det att man ska undvika äldre plastleksaker. Fär att ftalater i barnleksaker är förbjudna sedan 2007. Precis den informationen man får på Kemikalieinspektionens hemsida. 
 

Men Ekoleko framhärdar, genom att visserligen erkänna att ftalater är förbjudna men nu hänvisar de till ”försiktighetsprincipen”. Det som inte är farligt ska undvikas för att det kan vara farligt, denna klassisker när verkliga argument tar slut. Och det gör de mycket fort i hela den här debatten om kemikalier. 

Det är förstås solklart att en försäljare av leksaker vet mer om det här området än forskare som jobbar åt bland annat Vårdguiden med konsumentupplysning om hälsa. Såklart. 
 

Kommer ni ihåg ordet mjukgörare? Att ftalater är ett annat ord för just detta och att man alltså inte använder dem på plast som ska vara hård. Exempelvis sandlådeleksaker som spadar och hinkar. 
 

Om man nu ska gå vidare med det här försiktighetsspåret ställde jag en annan fråga till Ekoleko: innehåller deras metalleksaker nickel?
 

Så här skriver nämligen Kemikalieinspektionen om metall.

Det här också farligt, i vissa doser. Jag ser inte ett ifrågasättande från EkoLeko om de gränsvärden EU satt upp även här är något vi ska anta försiktighetsprincipen kring nämligen, och undvika metalleksaker tills vi VET om de är ofarliga. De kan ju avge en massa farliga saker. Vi veeet ju inte. 

Tror ni jag fått svar?

Nix. 

Personligen tycker jag som sagt att det här sättet att marknadsföra sig som företag – att man drivs av något allmänt godhetsintresse att göra världen bättre samt använder insinuationer och alarmism som verktyg – är ohederligt. Stå för att ni säljer en vara, marknadsför varför varan är bra men påstå inte saker om alternativen ni inte har belägg för. 

Så jag kollade på Konsumentombudsmannens hemsida efter vilka regler som gäller här. De hänvisar sedan vidare till bland annat riksdagens hemsida.  

På punkt 12 står det:

 ”Göra i sak oriktigt påstående om arten och omfattningen av den risk konsumenten utsätter sig själv eller sin familj för om han eller hon inte köper produkten”.
 

Så jag  anmälde EkoLeko till Konsumentombudsmannen. Hela min anmälan kan ni läsa nedan 
 

Nu får vi vänta och se om KO också tycker att detta har ett allmänintresse och prejudicerande karaktär som jag tycker. Det är så otroligt många liksom EkoLeko kör den här typen av ohederlig annonsering och marknadsföring. 

Sist jag anmälde något till en ombudsman anmälde jag ABF till Diskrimineringsombudsmannen. Det blev ett jäkla hallå. Nu tror jag inte att konsumentfrågor engagerar alls så många människor men några fler än jag tror jag ändå är nyfiken på KO:s reaktion. 
 

Stjärnan Kaplan

I helgen har Miljöpartiet kongress i Örebro. Vad de ska prata om gick jag igenom i ett tidigare inlägg, där jag läst igenom det 264 sidor långa motionshäftet. 

En person som direkt efter Romsons inledningstal frontade presskonferensen och lyftes sedan fram som någon stjärna på kongressen är Mehmet Kaplan. En av mina favoritministrar. 

Budskapet bostadsminister Kaplan hade var: 
 

På Miljöpartiet Stockholm kan man läsa hur de lokalt vill jobba med att ”bygga Sverige” – 150 000 bostäder. Till 2030. Och det är ju ett bekvämt mål att sätta. 15 år i tiden och inte bara ett val utan 4 val, med gud vet hur många olika regeringar. 
 

Nu har Mehmet Kaplan efter sommaren suttit som bostadsminister i ett helt år. Vad har hänt då sedan dess? Jag granskade hans första månader i regeringen i vintras redan, och konstaterade då krasst att Kaplan direkt prioriterade att resa utomlands. Faktum är att det var i princip det han gjorde mellan den 3 oktober och årsskiftet. 

Vad har han gjort sedan dess kan man undra?

Det verkar vara ungefär lika mycket. Bostadskrisen är ett av landets mest akuta problem, inte minst mot bakgrund att vi ska ta emot 400 000 flyktingar de kommande åren och vi saknar redan minst 250 000 bostäder som det är. Bostadsministern har alltså en av landets viktigaste portföljer. 

Kollar man först på Google så kan man se att exempelvis landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har fler träffar. Bucht har dessutom ingen annan portfölj än just landsbygd, bland annat vargfrågan. 
 

Kollar man på regeringens kalendarium, som tyvärr brukar lämna en del att önska – är det ingen som ansvarar för den? – får man en viss bild av vad han gjort sedan 1 januari. 

Inga utlandsresor mer än en resa till Bryssel i vintras. Men så reste han ändå en del sina första tre månader så man kan ju tycka att det är rimligt att han fokuserar på Sverige. Det är ändå här bostäder ska byggas. 
 

Den 17 mars skrev han en debattartikel på DN Debatt, som för övrigt måste anses som en av de bästa i genren ”snömos”, och som jag själv skrev en parodi på här på bloggen

Där radar han upp sex punkter som han tycker är viktiga och som säger aboslut ingenting och lovar ingenting. En styck miljöparti special alltså med extra fluff.
 

Han har åkt tåg till bland annat Linköping, Kalmar, Malmö och Avesta och flugit till Sundsvall. 

Mest av allt verkar Kaplan ha varit runt i Stockholm faktiskt, och uttalat sig ibland om hur viktigt det är att bygga bostäder och ha en aktiv bostadspolitik. Han har också liksom Löfven hittat det utmärka sättet att slippa ta ansvar den här mandatperioden genom att sätta ett mål långt in i nästa mandatperiod. 250 000 nya bostäder ska ha byggts till 2020

En hel del av dessa måste som bekant till i storstäderna, för det är de som växer mest och redan idag har störst bostadsbrist. Stockhom är en av dessa. 

Och här har Miljöpartiet varit som små arbetarbin i bostadsbyggarkupan. För det finns så otroligt många bostadsprojekt de måste…..rösta nej till.

Som till exempel 1800 bostäder i Solna. 

Eller 7500 bostäder i Upplands Väsby. Här röstade de nej till stadsdelen Väsby sjöstad, av samma anledning de alltid röstar nej: naturen. Den är alltid viktigare än folks rättighet att ha ett tak över huvud nämligen. 
 

Tors Torn, ni vet de här ”skyskraporna” som skulle byggas i slutet av Torsgatan i Stockholm mot den nya stadsdelen Hagastaden (skyskrapa på svenska betyder ”hus högre än 8 våningar”)? Dessa tyckte miljöpartisterna inte heller var bra.

För stora, för höga, för mycket…..hus förmodligen. Republikanerna i Miljöpartiet använder dessutom slottet som någon förevändning varför man inte ska bygga hus flera kilometer bort. 
 

Inget projekt är för lite för att bordläggas av Miljöpartiet, så 155 nya lägenheter i Hägersten förpassades rätt omgående till den högen. Som växer. 
 

Samma sak gjorde de med 2 500 lägenheter i Hammarbyhöjden. (red.anm nu är beslutet taget att bygga dem). 
 

När förslaget att bygga 165 nya lägenheter i Kristineberg slottspark kallade det miljöpartistiska borgarrådet Daniel Helldén dem för ”oskälig bostadsmiljö”. Och reserverades. Hellre bo kvar hos mamma än i en slottspark, såklart. Det fattar man ju. 
 

Nu ligger ett förslag att bygga bostäder på Årstafältet, som ligger mellan Årsta, E4:an och Örby egentligen och idag bara är ett gräsfält av ingenting. Alliansen föreslog att ge 15 000 människor en bostad där genom 6 000 nya lägenheter. 

Vad tycker Miljöpartiet?

Nej. Såklart. 
 

När folk med rätta är bekymrade över att läget är så allvarligt och att Miljöpartiet säger nej hela tiden ägnar de sig åt att bokstavligt talat slänga ut åhörare ur lokalen

I helgen klubbas förmodligen nya regler för Miljöpartiets ledning att kunna stänga av folk, slänga ut folk etc. Bli mer auktoritärt och lättstyrt alltså, vilket verkar vara en linje den Nya Miljöpartiet har. 
 

MP återkommer ofta till det här med buller. De är orsaken till gällande knäppa regler ska tilläggas, som sätter stora hinder i vägen för många bostadsprojekt. Caroline Sczyber från Kristdemokraterna har sammanfattat Kaplans inställning i ett artikel på Fastighetsnytt. 
 

Många av bostäderna vi bor i idag, inklusive undertecknad, hade alltså inte kunnat byggas om miljöpartiets idéer om buller gällt då. Värt att tänka på. Vi bor i en stad mycket gammal stad och de äldsta husen som finns kvar idag är från 1600-talet. 

Bostadsminister Kaplan bekräftar också att han inte är intresserad av att lätta på reglerna
 

Då kommer vi tillbaka till början av det här inlägget. Att Kaplan fördes fram som en stjärna på kongressen. 

Nu tror jag att jag vet varför. Han kan trolla. 

Jag ser mycket fram emot se honom dra 250 000 bostäder ur en liten hatt. 

 

Dokusåpan Hans-Olof

Min nyfunna vän Hans-Olof Nilsson på Livsmedelsarbetareförbundet har hört av si

Vilken lycka!

Eftersom det var lite…..rabalder… om just bilder senast – de hävdade upphovsrättsintrång men sedan blev det tyst – vill jag förtydliga att bilden föreställande Hans-Olof i sin allra bästa fack-pamps-position alltså är en högupplöst nerladdningsbar bild från www.livs.se . En så kallad pressbild fri för nerladdning.

Kommer jag få mail av Inger nu? Experten på upphovsrätt? Spänningen är olidlig. 

Hans-Olof verkar ha saknat att maila med mig så mycket att han inte kunde hålla sig från att kommentera på min blogg. På ett inlägg som inte alls handlade om vare sig honom eller ens facket, får jag tillägga. Jag tolkar detta som att Hans-Olof numera är en frekvent läsare av bloggen. 

Trevligt.

Det var på det här oskyldiga inlägget Hans-Olof såg sig manad att skriva lite. 
 

Rimligt.

Eller så undrar man om han 1) har impulskontrollproblem eller 2) skåpsuper. Klockan var inte ens tre en lördag. Exakt vad i detta som provocerade Nilsson att kommentera och dessutom något så osammanhängande som något om…..Dagerlind på Axpixlat och SD är högst oklart. 

Var någonstans fick han in dem i inlägget? Men, det finn väl bara i fantasin (som Kalle nynnade i sitt Klätterträd).

Men jag blev givetvis till mig av glädje. Äntligen lite mailkonversation med Nilsson!
 

Sedan uttryckte Hans-Olof omtanke om min försörjning. Så. Gulligt. 
 

Men Hans-Olof sparade det roligaste till sist. 

För diskussionen fortsatte även på söndagen den 1 juni och klockan 12 skrev han följande redan klassiska rader: 

”Di har ju som alla vet passerat zenit som organ för näringslivet för länge sedan. Numera mest inriktad på börsnissar och Timbro-politrucker….”

Och här kommer det allra allra bästa:

”Det vill säga inga som på något sätt bidrar till BNP”
 

Efter denna final återstår liksom inga kommentarer. 

Jag återgår helt enkelt till att skriva ledare i tidningen som ingen som bidrar till BNP läser och suger på den karamellen. 
 

Rättvisa överdrifter

Jag noterade att mina blogginlägg om Rättviseförmedlingen föranledde febril aktivitet på ”Rättis” kontor. För vips låg där ett långt inlägg på deras webb som av en händelse ville reda ut det här med moms  och varför de i sin årsredovisning påstår att statliga bidrag är privata. 

Jag noterar också att de efter mina påpekande om cis-män och överanvändningen av detta uttryck på deras Facebook numera medger genom en liten * att de egentligen inte har en aning om huruvida dessa vita män har erfarenhet av trans. 

Men det är inte bara moms de behöver reda ut tycker jag.

För en annan sak de påstår i sin årsredovisning är att Eskilstuna kommun varit en av deras guldssupportrar (sid 17).
 

Jag tyckte att det var intressant att en kommun väljer att lägga skattebetalarnas pengar på sponsring, eller vad nu guldsupporter egentligen innebär. Dessutom av en sådan kontroversiell förening som Rättviseförmedlingen.

Så jag mailade dem för att fråga, och begära ut handlingar. 
 

Tja, enligt kommunen var de alltså inga guldsupporters utan det som i andra företag kallas ”kunder”.

Rätt intressant ändå att Rättviseförmedlingen ändå särskilt tackar just Eskilstuna som just en sådan. 
 

Jag antar att det här är ett led i deras kommunikativa strategi. Att överdriva sina framgångar och sitt stöd för att på så sätt skapa ännu mer stöd, få ännu mer bidrag etc. Få folk att vilja vara med ”i det vinnande laget”. En positiv spiral alltså, orkestererat av duktiga PR-människor. För det får man ändå ge dem. De har varit duktiga på att få spinn på sina saker. 

En liten ”felplacering” av bidrag här, vips har man trollat fram privata bidrag som inte finns. En liten överdrift här, vips har man fått en vanlig annonsköpare att framstå som en stor supporter. Voilá! Framgång i media. 

Bra jobbat!

Nu undrar man ju stilla vad som mer är hitte-på i deras verksamhetsberättelse……

En annan sak värt att notera att det alltså bara krävs att köpa annonsering under ett år för 22 000 för att uppnå status som GULDSUPPORTER och få särskilt tack i verksamhetsberättelsen. Hur bra går den där verksamheten egentligen? Förutom alla ”privata ” bidrag staten ger då. 
 

Anti-tobaks-lobbyister

Folkhälsominister Gabriel Wikström fick nyligen ta emot 10 000 namnunderskrifter från en rad anti-tobaks-lobbyister. 

Wikström var en av de snabbaste nya ministrarna att lansera förslag för övrigt. En offensiv person tydligen. För han gick ut med förslag på rökförbud på uteserveringar och lag om neutrala cigarettpaket tidigt i höstas redan i en debattartikel. Nu är det idéer än så länge men om antitobaks-lobbyisterna får som de vill blir de även lag snart. 
 

Gabriel Wikström avskyr inte bara rökning. Han hatar även alkohol. Innan har blir utsedd till folkhälsominister var han bland annat ambassadör för IOGT NTO-s projekt Vit Jul och har även skrivit debattartikel som minister ihop med samma organisations ordförande Anna Carlstedt, om att förbjuda gårdsförsäljning av alkohol. Han är alltså inte främmande alls för olika typer av lobbyister. 

Och det är ju bra, eftersom han nu fått 10 000 namn av landets största anti-tobaks-lobbyorgansiationer. 
 

Han är glad. Han vill samarbeta. 

Det är med dessa organisationer minister Wikström vill samarbeta med för att förbjuda rökningen helt och hållet, vilket är målet med namninsamlingen. 
 

Det fiffiga är att dessa organisationer fått pengar av just Wikström och hans budget. För Folkhälsoinsititutet är hans område, och de ger i sin tur bort pengar i bidrag. Såklart. Bland annat till just Tobaksfakta och VISIR. Folkhälsomyndigheten ger ut 6 miljoner kronor i stöd varje år. 

Så Wikströms departement ger Folkhälsomyndigheten ca 350 miljoner kronor i anslag per år,  och de i sin tur ger 6 miljoner kronor per år till olika anti-tobaks-lobbyister, som samlar in 10 000 namn och ger till Wikström. 

Kostnad per namn Wikström betalat: 600 kr per namn och år. 

Fiffigt. Då får han uppbackning av ett gäng professionella opinionsbildare för sina lagförslag och debattartiklar varje gång han levererar ett. Alla behöver stöd. 
 

En av de här är Tobaksfakta. En ”oberoende” tankesmedja om tobak. 
 

Jag skriver ”oberoende” för de som jobbar där har tidigare jobbat på……Folkhälsomyndigheten. Hela den här världen av folk som hatar tobak är ett enda långt incestiöst virrvarr nämligen, med mängder av oheliga allianser. Ni ska få se. 

Ett exempel är Tobakspolitiska experten Margaretha Haglund, som varit med sedan de startade 2011 och tidigare alltså jobbade på Folkhälsoinstitutet. Som är de som finansierar dem, via bidrag (skattepengar, såklart).
 

Deras andra tobakspolitiska expert Paul Nordgren har skrivit böcker åt just Folkhälsoinstitutet. 
 

Göran Boëthius startade Läkare mot Tobak, en annan förening som får bidrag och som stödjer Tobaksfakta. Dessutom är de med i Yrkes

Sedan starten har Tobaksfakta fått ca 10 miljoner kronor i bidrag från sina tidigare arbetsgivare. Ska du starta tankesmedja, se till att göra det i ett område där du kan vigga pengar från din förra arbetsplats är ett tips till alla wannabe-lobbyister out there. 

De svenska anti-tobaks-organisationerna har sedan 2002 fått 140 miljoner kronor i bidrag från Folkhälsoinstitutet. Tobaksfakta och Slutarökalinjen får mest. I princip i alla dessa organisationer finns personer som antingen jobbat på Folkhälsoinstitutet eller anlitats som konsult. Alla snurrar runt på samma pengar, gör jobb åt varandra och byter bara hatt. 

Men det är inte bara Folkhälsomyndigheten Tobaksfakta har kopplingar till. De är även duktiga på att knyta till sig politiker, som synes. Exempelvis sitter den moderata riksdagspolitikern Henrik Ripa i deras styrelse just nu och folkpartisten Barbro Westerholm har varit engagerad. 
 

Miljöpartisten Carl Schlyter är en annan person som haft mycket samarbete med just Tobaksfakta. Bland annat har han varit med på deras pressmeddelanden. Han bjöd in dem till riksdagen för en utställning och har även varit med på deras seminarier i Almedalen. 
 

Tobaksfakta bjöd bland annat Maltas kommissionär Dalli till Almedalen. Ni vet, han som försökte får Swedish Match att betala honom mångmiljonbelopp för att rösta emot ett förslag och som sedan utreddes för att ha fört ut 100 miljoner till skatteparadis?

Eller rättare sagt, landets skattebetalare bjöd in honom till Almedalen. Det är nämligen de som betalat Tobaksfakta verksamhet inklusive seminarier i Almedalen. 

Detta tyckte miljöpartisten Schlyter var ett bra arrangemang. 

Med så nära samarbete med en anti-tobaks-lobbyorganisation kan man tro att Schlyter har en generell god inställning till just lobbyister. Men nix. Det är skillnad på lobbyister och lobbyister. Förstås. 
 

”De bearbetar politiker för att få dem att lägga förslag som passar dem”

Hmm. Lite grann som…..Tobaksfakta jobbar alltså. 
 

VISIR – vi som inte röker – som också var med och gav bort namnlistor och får bidrag från Folkhälsoinstitutet har samma affärsidé. Påverka politiker. 
 

Samma idé hos Läkare mot Tobak
 

Det upprepar sig hos alla de föreningar som är med i Tobaksfakta, som Yrkesföreningar mot Tobak. Påverka politiker. Opinionsbildning. Leva på skattepengar från Folkhälsoinsitutet.
 

Alla föreningar har egna organisationsnummer, säkert för att kunna få egna bidrag. Vad är annars skälet?. Men som av en händelse ligger flera av dem på exakt samma adress. 
 

Barbro Holm Ivarsson är en av de här personerna som snurrat runt på alla möjliga stolar och  med olika hattar i åratal inom just anti-tobak. 

Bland annat uppmärksammade Aftonbladet det här i en granskning om just detta 2012. FHI syftar här på just Folkhälsoinstitutet. 
 

Champix är nämligen ett rökavvänjningsmedel som läkemedlet Pfizer tagit fram. Detta har Holm Ivarsson bland annat rekommenderat. Helt oberoende. Hon fanns på Pfizers hemsida som expert och rekommenderade samtidigt läkemedlet som ”konsult” åt FHI. Lite dubbla stolar alltså. 
 

Även Sluta röka linjen rekommenderar Champix. Pfizer är duktiga på lobbyism. Sluta röka linjen grundades av professor Hans Giljam.

Även han älskar just läkemedlet Champix, för han finns till och med på deras pressmeddelande när de lanserade det. 

Även Tobaksfakta älskar Champix och har marknadsfört det på sin hemsida
 

För övrigt har antalet samtal till Slutarökalinjen gått ner från 24 000 år 2002 till 10 000 2014 men hela tiden fått oförändrade anslag. Inte svårt att förstå varför när hela branschen består av samma människor som byter jobb och pengar med varandra och till och med sitter på samma kontor. 

Anti-tobaks-lobbyisterna är ett litet tajt gäng, både med varandra, mellan organisationerna alla är engagerade i och med diverse politiker som äter ur deras händer. 

Som opinionsbildare är det bara att gratulera till väl utfört arbete. 
 

Centern – de nya alarmisterna

Jag öppnade DN i morse. Och kunde inte tro mina ögon. Där skrev Annie Lööf, en person jag hyser stor respekt för politiskt och som jag dessutom själv röstat på i senaste valet, en debattartikel. Tillsammans med ordföranden för Naturskyddsföreningen. 

Inte nog med det, artikeln är en karbonkopia på Naturskyddsföreningens eget opinionsmaterial. 

Grattis Naturskyddsföreningen för väl utfört opinionsarbetet, är det väl enda jag spontant kan säga. Stort grattis.

Nu har ni fått en av Sveriges bästa politiker att springa era ärenden. 200 miljoners-industrin röner nya framgångar. 

Rubriken på artikeln är ”Gör Sverige till ett föregångsland med skarpare lagar mot kemikalier i vardagen”.

En mer passande rubrik är ”Gör Sverige till ett land där Naturskyddsföreningen är myndighet”. För tyvärr är det den statusen denna NGO (non govermental organisation) har fått, trots att de är en intresseorganisation som bedriver kraftigt lobbyarbete och inget annat. 

Cynismen och alarmismen som är Naturskyddsföreningens kännetecken gör sig till känna redan genom bildvalet (även om jag vet att det är tidningen som valt bilden men skälet till bilden är texten). En nappflaska. Vi ska genast dra associationerna till små skyddslösa bebisar, som luktar så där gott och som behöver oss så där mycket. 

”Ingen ska behöva oroa sig”. 

Ironiskt nog oroar sig just mängder med småbarnsföräldrar för en massa saker just på grund av Naturskyddsföreningen och deras målgruppsselektering av barnfamiljerna, som är 1,1 miljoner personer. De har sedan flera år ägnat sig åt att sprida halvsanningar och tendentiösa påståenden utan forskningsevidens till just dessa, för att politker som Annie Lööf sedan ska kunna bekymra sig över att mängden oroliga föräldrar ökat.

Oroliga föräldrar är målet för Naturskyddsföreningens opinionsbildning. Ju mer oro de lyckats piska upp desto större sannolikhet att de kan få politiker att sprida deras budskap. Artikeln och Lööfs oror är alltså en kalkylerad konsekvens av SNF:s gedigna arbete.

Well played.  
 

Resten av artikeln är nästan som en ren copy-paste-produkt av Naturskyddsföreningens hemsida, sorgligt nog. 

Till exempel står det ”giftfri vardag” på ett flertal ställen. 
 

På Naturskyddsföreningens hemsida kan du till exempel ge en gåva ”för en giftfri vardag”.
 

Du  kan även boka en gratis föreläsning med rubriken ”Ge barnen en giftfri vardag”
 

De har även ordnat gratis Miljöcafé med temat ”En giftfri vardag, hur når vi dit?”
 

De är väldigt duktiga att sälja in sina budskap och en av de som köpt tidigare är tydligen Utbildningsradion för där fick förra ordföranden för Naturskyddsföreningen hålla hov helt i eget majestät och sprida alarm, om just giftfri vardag. 
 

Fortsätter man att läsa denna ogenerade partsinlaga från en av våra mest framgångsrika opinionsbildare är det mer ”giftfri vardag” och krav att förskolor ska arbeta för detta.  
 

Som av en händelse har just Naturskyddsföreningen ett projekt om……giftfria förskolor. Grattis igen, ni får säkert ett statligt uppdrag snart likt Rättviseförmedlingen fått av Kulturdepartementet. 
 

De har faktiskt en hel uppsjö dokument just på det här temat, eftersom det är ett av deras stora projekt och har pågått sedan 2014. Något annat deras hemsida och deras opinionsbildning fokuserar mycket på är den påstådda ”cocktail-effekten”, som nu alltså fått en till anhängare. Annie Lööf. 
 

I Lööfs och Naturskyddsföreningens artikel kan läsaren lätt få bilden att ”cocktaileffekten” är någon sanning. Just det här är Naturskyddsföreningens specialistkompetens, att få saker som inte är fakta att låta just som obestridliga fakta, ja den enda sanningen. Men det finns ingen cocktaileffekt som är bevisad i forskningen. Det KAN finnas en men det är lika sannolikt att det inte finns eller att den som finns inte är skadlig alls.

Men den här osäkerheten är en alarmists bästa vän. 

Tidningen Fokus är en av de få som liksom jag försökt ge moteld. Står det i Lööfs artikel att  denna effekt är omdiskuterad? Givetvis inte. Så jobbar inte SNF.
 

Givetvis tar artikeln upp badankor. Detta är nämligen ingen slump utan just badankan har till och med fått bli bok, med titeln ”Den onda badankan”

Badankan är de farliga kemikaliernas logotyp. 

Men det finns andra som vänder sig emot hela det här resonemanget och en sågning av just den boken går att läsa på bloggen www.barnakuten.se som drivs av två barnläkare. Till skillnad från bokens författare är alltså recensenterna barnläkare själva. 

På samma blogg kan man läsa en annan läkare, experten Agnes Wold, som också har lite att säga om det här med barn och hormonstörande ämnen. 
 

Inte ens Kemikalieinspektionen har hittat någon risk med BPA i barnartiklar. 

Men Lööf och hennes kompisar på SNF fortsätter i artikeln att skrämma upp föräldrar genom att varna för ämnet Bisfenol A, ni vet, det som alltså inte finns i nappflaskor. 
 

Vad gäller just Bisfenol A (BPA) kom i år den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, med en ny omfattande utvärdering av BPA. 

Slutsats?

Nuvarande exponering utgör INGEN risk för någon konsumtgrupp, vare sig vuxen eller spädbarn

Ingen risk. 
 

Men att europas största säkerhetsorganisation för livsmedel klassat BPA riskfritt bryr sig i vanlig ordning inte SNF om. De har en mycket flexibel inställning till vetenskap och fakta utan tutar bara på med sina egna fakta.

Så de fortsätter med insinuationer om att ftalater, ett av ämnena, alltså gör barn missbildade. 

Vilka är då de här undersökningarna?

Jo, de har gjorts på råttor. En av de få studier på människor har gjorts på män som jobbar just i plastindustri och därför utsätts för betydligt större doser av ftalater.

 Den visade inget samband alls.

Resten av undersökningarna som gjorts har bara gjorts på råttor. 

Det kan man bland annat läsa i SNF:s egen rapport ”Rädda mannen”, där de hänvisar till just en rått-undersökning. Det ironiska med denna är att den konstaterar hur råttornas kroppar påverkades av……sojabönor. 
 

Artikeln avslutas med att Lööf och Naturskyddsföreningen nu lovar krafttag mot att minsta exponering mot ämnen som ingen kunnat bevisa är farliga. Förutom insinuerande av just sagda Naturskyddsförening. Och eftersom de vet att de inte har bevis har de alltså framgångsrikt marknadsfört och fått acceptans för ”försiktighetsprincipen” – allt är farligt tills motsatsen bevisad. 

Tänk på det när någon ny teknik dyker upp, en ny matvara eller något annat kul. Det är farligt. Tills motsatsen är bevisad.

Så akta er. 
 

Slutligen vill jag återigen rikta ett stort grattis och ett ännu större fång blommor till Naturskyddsföreningen för otroligt framgångsrik opinionsbildning.

Nu när ni kan hålla en av landets borgerliga partiledare i ena handen, och Miljöpartiet som ni sedan länge håller i den andra, finns inget som kan stoppa er väg mot makten och härligheten. 

Rosenbad väntar på er. 
 

Framtidspartiet? Really?

Jag gick igenom bunten med motioner till kongressen. Men den var både dels magrare än Miljöpartietss – mycket ägnades åt föreningsältande om stadgar etc, och dels betydligt tristare. Det är liksom inte samma schvung i motionärerna i gamla sossarna som det är bland frifräsarna med fotriktiga skor, lurviga fårskinnsvästar och peace-märken (Romson har ett sådant halsband på sig jämt). 

I nästan varje motion pratas det folkrörelse. Och jag kan inte låta bli att slås av nostalgin som genomsyrar de flesta. De drömmer om ett Sverige när allas liv bestod av socialdemokratin vare sig man ville eller inte. När barnen gick i Unga Örnar, sedan SSU. Man gick ut i Folkets Park, till Folkets Hus, alla vuxna var med i LO, S och Hyresgästföreningen. När mormor dog köpte man tårtan på Domus och begravde med Fonus. Allt var socialdemokratin. Hela samhället. 

Men lite grann kul hittade jag ändå. Bäst alla alla var Birgers motion. Den är så bra att den kunnat vara med i just Miljöpartiets kongresshäfte faktiskt. 
 

Pengar att satsa på folkrörelsearbete. Här kommer det igen. 

Alla är allas barn. Hålll av varandra. Hela resan blir en upplevelse. Vi seglar till Galapagosöarna. 
 

En annan motion som kunde varit i Miljöpartiets häfte är den om rådslaget, som ni ser nedan. Socialdemokraterna borde bjuda in till ett ”brett rådslag i hela landet ellan olika grupper i samhället om valfrihet, jämlikhet, solidaritet och jordens möjligheter att tillgodose våra behov”.

Och ”skissa fram Framtidens folkrörelse”. Där är det igen. 
 

I en annan motion är man inne på det här med råd men av ett annat slag, och det här förslaget är just ett gammalt Miljöpartiförslag. Att någon typ av expertråd skulle runda demokratin och valen och kunna sitta som en über-alla-nivå sedan ”ge råd” till riksdag och regering. Icke folkvalda personer skulle alltså styra landet, baserat på en expert……regeringen utser? Folket? Ett annat expertråd?

Som ni hör finns det en anledning varför demokratier inte har icke folkvalda expertråd som får vara med och bestämma på daglig basis. 
 

I en annan motion luftas rejält med socialism, faktiskt så nära kommunism man kan komma i socialdemokaterna tror jag.

Här nuddar man idéer som att gå ifrån marknadsekonomin ”vi måste göra upp med den olyckliga tron på välfungerande marknader och konkurrensens effektivitet”. 

Och förkasta all känd forskning om detta, tydligen. 
 

Längre ner i samma motion frågar man sig om vi kanske rent av ska förstatliga alla banker. 
 

Men det är i och för sig inte så konstigt att socialismen kryper fram, eftersom socialdemokraterna de facto är ett socialistiskt parti, som det står rakt av i en motion. 
 

Vissa tycker till och med att rörelsen blivit för vit, när den borde vara betydligt mer röd. Som färgen på flaggorna. 
 

Som jag nämnde inledningsvis finns det en hel del nostalgi i motionerna. Det andas tillbakablick, paradoxalt nog samtidigt som man vill kalla sig Framtidens parti. Och vad är väl socialdemokratisk nostalgi utan Palme?
 

Tänk om S var så stora att ingen, inte en enda människa, ville missa månadens lokala möte i partiet för ALLA är där. Ja, tänk om. 
 

En motionär drömmer om museum om arbetarrörelsen. Inte bara ett utan minst ett i Sveriges storstäder, som jag utgår från är Stockholm, Göteborg och Malmö. 

Det finns en naturlig förklaring till drömmen om fornstora dag och det-var-bättre-förr-känslan som genomsyrar kongresshandlingarna – medelåldern i partiet är 60 år och nästan hälften av medlemmarna är ålderspensionärer. Bara 14 % är under 40 år. 
 

Det kan förklara varför medlemssiffrorna ser deppiga ut. Partimedlemmarna dör helt enkelt av, krasst sagt. 1991 hade man 260 000 medlemmar, 20 år senare är det 97 000 personer. 
 

Därför tycker i alla fall jag att den här loggan inte känns annat än just…..deppig. 
 

Några motionärer har lite kreativa förslag på hur man kan råda bot på detta.

Till exempel borde statliga resurser anslås för att ”föreningar och organisationer” ska ge varje flykting en svensk fadder. 400 000 personer kommer inom 5 år. Detta är storleken på idén alltså

Tänk om LO och S kunde få statliga pengar och alla flyktingar inte bara kunde få en fadder utan en socialdemokratisk fadder?

Vilken dröm. Och partiet skulle då kunna värva enorma antal ännu icke-svensktalande medlemmar. Ännu våtare dröm. 

Jag förstår att idén här ändå bottnar i en fin tanke men slutsatsen blir ändå en dikeskörning rent demokratiskt. 

Det finns fler motioner som hamnar i detta demokratiunderskottsdike. Som Österåkers arbetarekommun, som i sin motion öppet erkänner att de övervakat när väljare tagit valsedlar. De skriver uttryckligen att de såg folk ”ta fel” valsedlar” vilket indikerar att de medvetet stod och kollade väljare ta valsedlar.

”Våra nya vänner” syftar på invandrare gissar jag, som socialdemokratiska valarbetare alltså hjälpte att ta ”rätt” valsedlar. 
 

Just det här skarvandet i val har tyvärr socialdemokraterna en känd tradition av. Det har i flera val avslöjats olika skandaler med just sossar inblandade, bland annat 2006 när invandrare fick nästan 2000 kronor skattefritt för att gå ”demokratikurs” hos ABF betalat av LO, socialdemokraternas fackliga gren. 

2002 dömdes två socialdemokrater för otillbörlig påverkan vid valet. 

Även 2010 anklagades socialdemokrater för att ha ”hjälpt” folk att rösta. På socialdemokraterna. 

Att många S-föreningar håller på att självdö blir tydligt när man läser motionerna som handlar om bankavgifter, för det var några stycken som handlade om samma sak. Föreningarna tycker att 450 kronor per år i kontoavgift till banken för att är så dyrt att de riskerar att gå omkull. Detta säger rätt tydligt hur många medlemmar dessa föreningar har. 

Medlemmarna är en fråga som engagerar många sossar och ett förslag är att återigen försöka få alla LO-medlemmar att gå med, som på den gamla goda tiden när ett medlemsskap i LO automatiskt innebar ett medlemsskap i S. Tvångsanslutningen togs bort 1991, sedan dök medlemssiffrorna. 
 

Men det är inte bara LO som ska engageras. Lystna blickar kastas även på tjänstemannafacken och deras medlemsskårer. Tänk om alla där också kunde bli medlemmar i S? Flera motioner föreslår därför att samarbetet mellan S och tjänstemannafacken TCO och SACO stärks. 

Idén återkommer i flera motioner. Tjänstemännen och akademikerna måste knutas närmare socialdemokraterna och alla som läst mitt inlägg om tidigare opolitiska SACOS rejäla vänstersväng och politisering ser att de redan närmat sig socialdemokraterna rent politiskt. Jag låter det vara osagt om det beror på egen vilja hos strategerna på SACO eller om det är resultatet av ett medvetet lobby-arbete från Sveavägen 68 och partihögkvarteret.
 

Här står det uttryckligen att facken ska knutas närmare. 
 

Nej, socialdemokraterna är långt ifrån ett Framtidsparti.

Det blir så tydligt när man läser deras dammiga regeringsförslag om industrikansler, innovationsråd och drömmer om ett Sverige i FN. Eller när man som sagt läser deras ombuds idéer som de presenterade på kongressen nyss och som ska representera vad kärntrupperna tycker. Inte mycket nytt under himlen utan mest suckande tillbakablickar. 

En sak är dock modern.

På förslaget om kvotering till partistyrelsen baserat på kön säger partistyrelsen: 

”……(det) vore olyckligt……riskerar att vi i nästa steg skriva in stadgarna om åldersrepresentation, etnisk bakgrund osv. Det skulle leda till detaljstyrande stadgar vilket inte gagnar något organisationsled”

Jag kunde inte vara mer enig.