Upp till Ytan

Det här är det första inlägget av, förhoppningsvis, flera där jag publicerar historier från människor som på olika sätt drabbats av fackets maktmetoder. Små människor som inte haft en chans mot resurserna och styrkan fackförbunden har.

De är helt anonyma för att många vet hur mycket makt facket har.  

Det här är deras berättelser. 

”När jag jobbade som 18-åring för SJ 1988, så tvångsanslöts jag till LO. På min första dag fick jag ett inbetalningskort på postgirot till det lokala LO-förbundet/klubben. När jag ifrågasatte det så bara skrattade de och såg ut som om jag pratade marsianska. Det var inte en fråga om ”vill du vara med?”, det var bara ”betala!” .

Du kan gott kalla mig Henrik och benämna att det var SJ jag jobbade för och att det var LO som trampade på mina rättigheter. 

Mvh, Henrik
 

Hej, och tack för att du hjälper till att ta upp detta till ytan!

Jag har själv drivit ett litet företag med en enda anställd under flera år. Jag startade i tjugoårsåldern och när jag anställde så varnade folk mig att det var så svårt att ha anställda. Jag förstod inte vad de syftade på, mina anställda tyckte jag var en bra och rättvis chef, som gjorde allt för dem och ställde upp för dem i alla lägen.

När jag gick igenom en personlig kris så tog det så mycket på mig att jag inte orkade satsa på företaget, jag behövde bara fokusera på att överleva själv. Som en effekt så fick jag inte in nya kunder och man såg på siffrorna att det höll på att gå utför.

Jag fick säga upp min anställda, det fanns varken pengar till honom och jag själv hade inte tagit ut lön alls sista halvåret, mina sparpengar hade jag lagt in i firman för att kunna betala hans lön. Att mbl förhandla var väl bara en formell principsak tänkte jag, att ”förhandla” måste ju tom vara fel uttryck eftersom det inte finns något att tala om. Kontot är tomt så jag måste säga upp.

På mötet sitter min anställda och fackrepresentanten på en sida av ett enormt bord, jag är ung tjej och typ två äpplen hög på andra, och kände direkt en obehaglig känsla i magen. Skulle jag inte bara meddela att företaget inte har råd att ha anställda? Vi gick igenom de formella frågorna, som typ anledning till.uppsägning, uppsägningstid m.m.  Min anställda sa att han ville.arbeta hela arbetstiden ut (för jag hade sagt att om.jag kan få det att vända så kan han ju komma tillbaka om några månader). Facket hade dock ställt in sig på att sätta mig i konkurs och att få min anställda helt arbetslös utan chans till att ha en arbetsplats att komma tillbaka till… (som dessutom hade lönebidrag efter fas 3 pga han aldrig haft ett jobb som han klarat av som hos mig som anpassade allt åt honom).

Jag får veta att jag inte får anställa någon annan (vilket jag vet men det hade ju varit omöjligt då inga pengar fanns ändå). Härefter följer något som kommer att förstöra mitt liv i månader framöver. Jag hade under min personliga kris haft hjälp av mina vänner och syskon, som när de kunnat kommit förbi jobbet efter de slutat jobb och skola eftersom det jag gick igenom gjorde att jag ofta grät och mådde dåligt, och ville inte träffa kunder i det skicket, så snälla som de var så kom de och stöttade mig, bjöd på fika och bara snackade och fick mig att tänka på annat. Nu kommer facket och säger att jag har anställt dem istället och att jag brutit mot LAS. Jag skrattar nästan rakt ut mot påståendet, dels för att de var mina vänner, dels för att det inte fanns pengar och dels för att jag inte äe helt jävla pantad i huvudet som skulle gå och bryta mot LAS (jag var ju redan nog rädd för facket så man höll ju koll på reglerna i stora drag iallafall, men vilken liten företagare utan en egen jurist och hr-avdelning kan lära sig alla arbetsrättsregler utantill?).

De stod fast vid att jag hade anställt någon annan, samt massa andra lögner som att den anställda aldrig haft flextid till exempel trots att det stod i våra kontrakt som han själv skrivit under, tillsammans med tidrapportering osv (anledningen var att det handlade om lite minus flex samt ledighet som var begärd kring jul då facket som självklart vet allt- påstår att den anställda aldrig tagit ut eller haft semester påstådda dagar tex- hur vet de allt sånt, det var ett år bakåt i tiden och hade det varit fel redan då skulle nog den anställda ha reagerat…)

Jag skickar in ”bevisning” på allt, kontrakt, utbetalningar, tidrapportering, och att jag inte har någon anställd får de ju ta mig på orden. För jag kan ju inte bevisa genom att visa en löneutbetalning som inte finns för att den aldrig gjorts.

Facket förkastar min bevisning och säger att den inte håller. De står kvar vid sitt krav och Hotar med kronofogden om jag inte betalar det. Jag vägrar betala för allt de tagit upp är ju lögner och det vet tom min anställda om?

Sen följer hot på Hot. På telefon säger han att han ska se till att röja undan min oseriösa lilla firma, ”för det går ju inte så jävla bra för dig ändå”. Jag förstod ingenting för jag hade ju tom.lovat min anställda att göra allt för att han skulle få komma tillbaka, varför vill facket då sätta mig i konkurs?

Nästa kallade förhandling så vågar jag inte gå själv utan anlitar personer som kan regler och även ett privat stöd för jag har haft ont i magen ända sen brevet kom. På mötet säger de samma som innan, den anställda har aldrig haft semester eller flex och att jag dessutom anställt mina vänner. Jag svarar kort Nej. På alla frågor. Nej. Tillslut säger de då att de ska stämma mig för att jag brutit mot LAS, kommer kräva ett stort skadestånd och de ska dessutom anmäla mig till skatteverket och polisen, för om man inte hittar en löneutbetalning så har jag nog svartjobbare (verkar ju mycket logiskt och troligt när jag själv inte kunnat ta lön på ett halvår plus att jag fått ta lån för att klara mig privat- att jag då skulle anställa någon, svart eller vitt, känns som ett logiskt steg efter den krisen…)

Men jag orkar dock inte med alla hot. Jag säger att de gärna får anmäla mig för jag har inget att dölja. Mötet slutar typ med att de säger ”bra då ses vi i rätten” och Jag bryter ihop. Förutom min personliga kris som var upprinnelsen till att jag inte orkade hålla företaget på fötter, så har jag tappat min enda anställda, pengarna är slut, jag kan inte ta egen lön, har skuldsatt mig privat och allt är bara ett stort svart jävla slukhål. Då vill de ta mig till rätten. Som om.det ens skulle finnas några pengar att ta av om de hade försökt. De ringer och Hotar, svär och hånskrattar, jag frågar gång på gång vad de vinner på att sätta mig i konkurs,  de vill minsann få bort alla oseriösa företag från spelplanen. Detta trots att jag alltid betalar ut löner, har försäkringar, pensioner och har gjort allt enligt konstens alla regler för att anpassa arbetet efter min anställda (det går oclså att tillägga att jag hade kunnat säga upp pga personliga skäl men tog inte den ”fighten” för det fanns ju inte pengar heller…).

Nästa möte (de godkänner såklart inte min komplettering av bevisning så nu vill de trycka dit mig ännu hårdare) är jag förberedd på att mer eller mindre skjuta mig. Jag har gråtit varje dag sen detta hände ett halvår sen och jag orkar inte mer. På mötet händer något osannolikt,  facket frågar min anställda sånt som han skulle ha svarat ”ja” på (de hade säkert tränat på det innan), tex ”har din arbetsgivare tvingat (!) dig att ta ut semester dessa dagar”. Han svarar nej på denna och massa andra lögner och för första gången talar någon sanning på deras sida av bordet. Nu när det finns en öppning får Jag ett förslag av mina kunniga att testa med förlikning, dvs mötas typ halva vägen (vinst för dem. Förlust för mig för jag har ju fortfarande inte gjort något fel). Jag har inte pengar att ens mötas halva vägen men går med på.det ändå för att inte behöva gå gråtandes igenom ett halvår till. Jag tar ett lån och betalar dem halva deras krav och inser vilken förlorare jag är av detta på många plan.

Jag kommer aldrig vilja anställa igen och jag har aldrig varit med om vuxna människor (karlar) som ljuger, hotar, hånskrattar och förtalar så mycket som från fackets sida. De höll inte bara på att sätta mig i konkurs (jag överlevde precis tack vare stödet av mina vänner..) de höll även på att ta livet av mig, jag har aldrig mått så dåligt och känt mig så maktlös. I samtal med andra småföretagare så avråder man nu andra från att anställa (fast tro mig, jobben finns), så det äe effekten facken har- de jagar bort jobben. Grattis Sverige till högre arbetslöshet, skicka ett kort till facket som tack.

 

Hej,

En andrahandshistoria som jag har fått berättad:

Min son arbetade på ett lager där facket hade två representanter med eget kontor .När företaget skulle minska arbetsstyrkan med två man var det fackombudensom valde ut de två som inte var med i facket. Min son var en av de två. Det slutade med att den övriga personalen krävde att fackombuden skulle få sparken och att min son och hans arbetskamrat skulle få behålla sina jobb. Fackombuden vågade inte annat än att säga upp sig frivilligt. Ett populärt beslut. Alla röjde sedan ut fackombudens flotta kontor och gjorde om det till uppehållsrum med vårt gamla pingisbord bla. Gamla pärmar åkte ut där det framgick hur lönepotterna hade fördelats under åren. Gissa vem som hade skott sig!

Maktmissbruket bestod i att de valde ut de två bästa av jobbarna p g a att de inte var med i facket samt att de förhandlat till sig höga löner inkl betald väl tilltagen tid för fackligt och
politiskt (S) arbete.

 

Hej

För snart 20 år sedan var jag invald i klubbstyrelsen för den lokala fackklubben (livs) på företaget jag jobbade på. Efter ett tag konstaterade jag att något inte stod rätt till, bland annat stämde inte kassan efter personalköpen (fackklubben skötte det) och bokföringen stämde inte heller. Efter att ha lagt ner lite detektivarbete polisanmälde jag kassören för förskingring, polisen riggade en dold kamera och konstaterade faktum, en del av pengarna från personalköpen hamnade i kassörens ficka och hen anhölls och avskedades med omedelbar verkan. 

Efter några veckor fick jag ett telefonsamtal från Livs centralt där det meddelades att jag skulle uteslutas eftersom jag hade handlat ”osolidariskt”. Att kassören förskingrade pengar för såväl fackklubb som företag var inget som polisen skulle lägga sig i, en sådan sak skulle lösas internt och därför skulle jag uteslutas. Att jag blev uppringd och meddelad beslutet var för att dom bille förbereda mig på ”chocken” jag skulle få när det skriftliga beskedet damp ner i brevlådan. 

Kassören fick med hjälp av facket en fast tjänst på ett företag i grannkommunen, jag blev itesluten och behandlad som en spetälsk av mina ”vänner” i klubbstyrelsen och företaget belönade mig med högre lön och en extra veckas betald semester. 

Så fungerar det i den fackliga världen.

Omkring 1970 blockerades ett hotell för att ägaren inte skrivit under kollektivavtal. Jag gick fram och pratade med rödgardisterna: ”Om hotellet läggs ner, vad händer då?” ”Då har vi vunnit”, blev svaret. Till saken hör att om man hjälpte till med disken så fick man en gratis lunch. Så jag meddelade gardisterna att ”nu går jag in och diskar”. Vi ska skriva upp dig,” skrek man hotfullt men jag tog det som en uppmuntran. ”Vi har vunnit” är ju exakt samma inställning som i fallet med bageriet. Och det är i sanning trist med pampfasoner. Det skadar givetvis fackföreningsrörelsen i grunden.

Citat från H.O.Ns tal på IULs 25:kongress:
”– Det är samma arbetsgivare på Sri Lanka som i Sverige, ja, över hela jordklotet. De ser på oss på samma sätt, de ser oss som underordnade som arbetar för småsmulor. ”

Med den världsbilden blir det såhär.
m.

Hej Rebecca,

På det röda 70 talet sattes min pappas företag i blockad pga att pappa vägrade skriva på kollektivavtalet trots att vi som jobbade inte ville ha med facket att göra. Min pappa bråkade länge med fabriks men han hade hela tiden ett fånigt leende på läpparna. När företaget började få bekymmer av blockaden ringde pappa till Helsingborgs dagblad och berättade att han hade en väldigt viktig och stor nyhet i ärendet, journalisten kom till kontoret och då visade pappa hängavtalet med SAF…har du haft det hela tiden? Ja svarade pappa 🙂 Journalisten åkte till Fabriks och intervjuade pampen som sa att företags snart kommer att knäckas, Journalisten frågade pampen om han kollat i SAF pärmen som låg på hans skrivbord i fall företaget fanns med på listan. Nä det mindre belevade pampen tittade i pärmen insåg han hur bortgjord han var, transporterna kom igång samma dag och Pappa skrattade åt detta i flera år 🙂 
Mvh

Hej! 

Jag körde taxi ett år under slutet av 90-talet och ville gå med i A-kassan, dock utan att gå med i Transport. När jag ringde Transport och meddelade detta fick jag klart för mig att det inte var ok; jag minns att den jag talade med var mycket tveksam för att inte säga direkt negativ till mitt val att vara med i a-kassan men inte i facket.
Hur som, till slut fick jag som jag ville och fick lite senare ett inbetalningskort på 5-600 kr för ett halvårs medlemsskap som jag omedelbart betalade. Tiden gick och efter ett halvår fick jag ett brev från Transport där man meddelade att mitt medlemsskap i A-kassan sagts upp då jag inte hade betalat avgiften!
Då jag ringde upp dem sade de sig inte kunna hitta min inbetalning, detta trots att jag hade kvar kvittot på densamma. Jag skrev då ett brev där jag hotade med att lämna ärendet till rättsvårdande myndigheter om de inte omedelbart återbetalade den summa jag betalat in. Vid förnyad telefonkontakt gick det nu MYCKET lättare att hitta min inbetalning och därefter fick jag ganska snart tillbaka mina pengar, dock utan ränta naturligtvis.
Alldeles uppenbart försökte Transport blåsa mig på såväl medlemsskapet i A-kassan såväl som på avgiften; bara för att jag inte ville vara med i facket.
Om det inte är maktfullkomligt vet jag inte vad som skulle vara det. Ett är i alla fall säkert, jag fick bekräftat att mitt beslut att inte gå med i Transport var rätt!

Med vänlig hälsning, 
Jakob, 40 år
 

Efterlysning!

Har du eller någon du känner drabbats av fackets maktmissbruk? Fackförbund spelar ingen roll, alla historier är intressanta. 

Det spelar heller ingen roll när detta hände, det kan vara länge sedan. 

Maila mig din historia till rebecca@uvell.se. Märk mailet med ”Efterlysning”. 

Jag sammanställer sedan alla bidrag, med anonyma avsändare så skriv vad ni vill kalla er och ålder bara. 

Allt material stannar hos mig och jag kommer inte vidarebefodra era namn till någon. 

Jag vill bara visa för alla att historien om Ingeborgs bageri på inget sätt är vare sig ny eller unik. Vi måste sätta stopp för hur facken beter sig. De har gjort bra saker, för 100 år sedan. Men sedan länge beter de sig illa. Jagar företagare och med hjälp av rigid lagstiftning som de fått i gåva av socialdemokratiska regeringar driver bolag efter bolag antingen med tvång att skriva på avtal de inte vill ha eller mot konkurs. 

Vi kan alla göra skillnad. 

Visa din solidaritet med Ingeborgs Bageri och maila in din historia. 

Är du sugen på att stödja Ingeborgs direkt? Då tycker jag du ska köpa Frihetsfika av dem. 

Klicka på länken här och kom direkt till deras webbsida. 

 

Rond 3 – hur man dribblar bort sig helt

Det här har verkligen utvecklat sig till en för både mig och omvärlden otroligt underhållande följetong. 

Och den är tydligen inte alls slut ännu. 

Ni har ju alla kunnat läsa Livsmedelsarbetarförbundets totala genomklappning genom mina tidigare blogginlägg. 

I måndags plockade så Corren upp mitt bråk med Livs. Väldigt kul att ha inspirerat media på nyhetsplats. 
 

De passar även på att ringa till Livs och pratar med vice ordförande Gerald Lindberg. Men han vill inte prata. 

”Vi vill inte kommentera det Rebecca Uvell skriver på sin blogg”
 

Men vänta lite nu? Har inte Livs precis ägnat hela valborg åt att just kommentera? 

Jo. Även Gerald Lindberg himself. För så här skrev han på min blogg. 
 

Då kan man ju tro att Livs nu lagt detta nesliga nederlag bakom sig, för de har inte kommit ur den här mediala cirkusen skadefria utan rejält tilltufsade. 

Men nix. De vill ha mer stryk. För det är det fina med sociala medier. De omsätter 200 miljoner och har en uppsjö anställda. Jag är en person. Ändå kan jag vinna en fight så här, för i media generellt  och i sociala medier i synnerhet är det annat som räknas. Den tekniska utvecklingen har möjliggjort för små Davids som jag att ta mig an en rad olika Goliat.

Den lilla människan utan stora resurser mot den stora jätten. 

Här satte jag fingret på kärnan i varför Livs är så oerhört arga att de inte kan uppträda professionellt – de reagerar känslomässigt.

De lever nämligen mentalt med vaneföreställningen är DE alltid är David. När sanningen är att det var 100 år sedan sist. När fackföreningsrörelsen verkligen gjorde nytta. 

Wake up and smell the coffee, Livs. 

Ni och resten av LO representerar nu enorma pengar och makt och är aldrig, inte i ett enda sammanhang, den lilla människan. Det visar ni för omvärlden om och om igen dessutom, som nu när ni inte tvekar att ta till tvivelaktiga metoder och driva ett litet invandrarägt bageri utan anställda mot konkursens brant för att ni själva ska tjäna en kvarts miljon. 

Ni ser själva, där står jag med min klubba och svingar mot facket.

Hur gick det då med det där ”inga kommentarer”?

Så där. Som allt annat Livs rört vid med sina episkt kackiga händer senaste tiden blev det inte heller bra. För samma dag Gerald Lindberg inte vill kommentera mig går min vän Hans-Olof ut i tidningen Arbetet och gör just det

Läs nu noga vad han skriver.

Jag har alltså publicerat bilder och kontaktinformation. 

Notera också att han säger att de ”ringt och skrikit”. 
 

Men att LO-tidningen Arbetet skulle visa upp någon typ av medial hederligt är givetvis för mycket att begära så de insinuerar glatt att jag lagt upp stackars Nilsson hemadress, hemnummer och gärna ett foto på hans villa med uppmaningen att ”komma och hälsa på”.

Bilden läsaren ska få är solklar – lilla jag ska alltså utgöra någon typ av reellt bokstavligt hot mot de här gubbarna. 

I verkligheten, där alltså jag och de flesta andra utanför LO bor, har jag publicerat Nilssons……pressbild samt jobbnummer. 

Ni vet, det nummer man måste ha om man ska få kontakt med Nilsson. Han hänger som bekant inte på Twitter för att han enligt utsago ”snart fyller 60”. Alltså kan man ringa. 

Noterade ni i Nilssons kommentar att han har ”satt en jurist” på det men att han tycker att det är omoraliskt? Vad ska juristen göra är då frågan? Skicka moralpolisen på mig? För där håller jag plötsligt med Nilsson. Det är alltså inte olagligt. Inget jag gjort är ens i närheten.

För övrigt finns samtliga de bilder som jag lagt på bloggen alltså fritt nedladdningsbara i högupplöst format på deras presssida. Enda skälet till att man lägger högupplösta bilder på sin sajt för vem som helst att ladda ner är…….att vem som helst ska kunna använda dem. Annars lägger man alltså inte ut högupplösta bilder. 

Well played, pappskallar. 

Ni som vill ha ert eget galleri av dessa exempel på de allra vassaste knivarna i Guds lilla människolåda – feel free att ladda ner. Så många ni vill. Knock yourselves out. 

 

Nu vill jag att ni ska komma ihåg vad Nilsson alltså sa – han har i kommentaren nedan hänvisat till att hans familj blivit hotad av nazister och i kommentaren när han inte skulle kommentera mig kommenterade han just att folk ”ringt och skrikit”. 
 

Ser ni vad jag ser på bilden nedanför, den hela bråket om ”upphovsrätt” handlar om?

Hans kontorsnummer. Inte jobbmobil. Hans nummer till kontoret. 
Så min enkla fråga till Hans-Olof är: 

Vad gjorde du på kontoret under valborgshelgen? Bor du där?

Det tror jag inte är tillåtet. Då ska du förmånsbeskattas dessutom. Jag trodde också att Livs med sina 200 miljoner i omsättning hade råd att ha en assistent till förbundsordföranden.

Men tydligen svarar alltså Nilsson själv på alla sina samtal, bokar alla sina resor, alla sina luncher. Det tror jag hans medlemmar uppskattar faktiskt, att han frivilligt lägger så mycket tid för att spara deras surt inbetalade medlemsavgifter. 

Annars tror jag Nilsson här har ett väldigt flexibelt förhållande till både verklighet och sanning faktiskt. I själva verket har ingen ringt till honom under valborg, då var han ju hemma med sin familj och inte på Norra Bantorget och jobbade. Och om någon har ringt till hans jobbnummer har en assistent svarat. 
 

Det här är faktiskt så episkt roligt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Men jag har fått ett helt otroligt klockrent skolboksexempel på hur man inte ska hantera kritik. Tack för det, Livs. Det kommer jag ha nytta av i mitt jobb. 

Kan ingen säga till dem att det framför allt inte är en bra idé att hitta på saker allt eftersom? Jättedålig idé faktiskt. 

Själv saknade jag mailen jag fått av min nyvunna vän, Ingrid.

Så idag mailade jag henne igen. 
 

Får se vad som gäller idag. Kommentera? Inte kommentera? 

* poppar pocorn

 

Rond 2

Den här verbala matchen jag just nu har med Livsmedelarbetarnas förbund – detta LO-förbund befolkat av människor som tagit fack-pamperiet till en olympisk nivå – fortsätter. 

Hans-Olof Nilsson har inte fått tillräcligt med stryk tycker han utan vevar igång rond 2. 

För idag fick jag ytterligare ett mail av Nilsson. 

Igår var jag okänslig som publicerade hans på internet spridda jobbmobilnummer och hans egna pressbilder för att han enligt egen utsago är förföljd av nazister. När inte det fungerade började han gaffla om upphovsrätt. Till redan publicerad information.

Nu är jag bara ute efter honom för att han visst snart är pensionär. Tycker han såg rätt ung på på bilden men den som dragit in ålder i det här är han själv. Personligen tycker jag världsliga saker som ålder, kön, sexuell läggning och födelseland är fullständigt ointressant. Jag drar alla dumskallar över en kam. 

Hans-Olof är bekymrad över att han kanske inte blir publicerad på min blogg så för att inte göra honom besviken tänkte jag dedikera hela det här inlägget till just honom och hans mail. 
 

Ser ni att han lagt med sitt mobilnummer i den kommentar han så otroligt gärna vill ha publicerad på min blogg som……..handlar om att han är arg för att jag publicerat hans mobilnummer?

Hysteriskt roligt. 

En annan sak som är rolig är att Nilsson tror att jag tagit bort den där bilden. När jag givetvis inte har det. Det kan ni själva se här.

Och just för att han tror att hans hotfulla mail har haft avsedd effekt tänkte han ”jag går all in” och passar på att kräva att jag ska omvandla hela mitt inlägg till en hyllningsartikel till facket generellt och Livs i synnerhet. 

”Utan ideologiska skygglappar”

Well, för Nilsson själv är ju helt objektiv. Nersänd av Gud. 

Jag skrattade så mycket att jag nästan kissade på mig. 
 

Hela förbundsledningen på Livs har helt uppenbart helgjobbat och varit mycket engagerade i min blogg. Hans-Olof själv får säkert ett gäng av sina egenförhandlade OB-timmar nästa lön och även Gerald Lindberg och den där Ingrid har ju tänkt så svetten lackat. 

Jag tänkte därför hjälpa er lite. Ni har ju viktigare saker för er menar jag, som att driva små bagerier i konkurs och fixa 250 000 kronor till er själva i skadestånd på kuppen. 

Förra året kom en dom i EU-domstolen – mål nr C-466/12. Redan publicerat material får fritt länkas till. 

Det är även tillåtet att ha inbäddat material på sin sajt, om materialet finns öppet tillgänlig på annan webbplats. 
 

Så nu har alltså EU beslutat vad som gäller.

Trist för er, Livs. Men se på det från den ljusa sidan.

Ni slipper lägga ännu mer OB-timmar och arbetstid på att försöka hota mig med påhittad upphovsrätt utan kan lägga den tiden på det ni älskar allra mest – jaga företagare. 

Om ni vill skydda era pressbilder och jobbmobilnummer från att spridas – jag menar, någon kan ju exempelvis vilja ringa, gud förbjude – har ni dock ett fiffigt alternativ.

Lägg dem bakom en lösenordsskyddad vägg. Eller en betalvägg
 

För pengar ni nu sparat på dyra advokater kan ni kanske köpa er själva lite medie- och krishanteing? Den där Ingrid kan behöva fräscha upp sina kunskaper inom upphovsrätt också. 

Var inte oroliga, jag kommer inte skicka räkning. Dessa råd får ni helt gratis. Utan ideologiska skygglappar. 
 

Maila med fienden

Inte så oväntat egentligen givet hur facken beter sig men redan igår, bara några timmar efter jag lagt ut mitt andra inlägg om Livsmedelsarbetarförbundet, trillade de första kommentarerna in. 

De tror i vanlig ordning att de kan skrämma folk till tystnad, för tonläget från samtliga som mailat är otrevligt och hotfullt. 

Men innehållet är underhållande. Ni ska därför få läsa vad de skrivit. 

Den första som mailade var Mr Livs himself – förbundsordförande Hans-Olof Nilsson.

Vill ni veta hur han ser ut ska ni bara klicka på hans namn ovan, då kommer ni direkt till Livs egen hemsida och hans högupplösta pressbilder. Men det här förstår inte Hans-Olof, att bilder som ligger på hans hemsida är öppa och fria för vem som helst att titta på. Inte om man läser varför han är upprörd. 
 

Hans-Olof är antingen dum eller oansvarig. Är det sant att han hotats av nazister och lägger ut sitt mobilnummer och bild frivilligt på nätet är det bedrövligt oansvarig gentemot sina barn. Eller så är det något han hittat på och då är det bara så episkt dumt. Och osmakligt. 

Men faktum kvarstår alltså. Att Hans-Olof inte förstår hur internet fungerar. För den information han syftar på hittade jag här, på www.livs.se . Dit kommer man om man googlar ”Livs kontakt”. Hej 2015. 

Moget att kalla min blogg för ”hatsajt” förresten. 

Men eftersom Nilsson här har muckat med fel person svarade jag givetvis honom igår kväll. 
 

Vänligt? Han har ”vänligt” bett mig plocka bort den bild som alltså redan sedan åratal ligger ute på internet från……internet? 

Mmm. Även nazister kan alltså googla. 

Men nu försöker han med upphovsrättskortet. På pressbilder som alltså ligger ute på Kontaktsidan. Sedan passar han på att jämföra mig med Avpixlat. Nu fick jag så otroligt stor lust att gå honom till mötes. Verkligen.

Eller så kände jag att jag skulle skriva just det här inlägget som visar hur Livs beter sig mot kritiker. Bättre present som opinionsbildare kan man liksom inte få. Men det är inte bara internet Hans-Olof inte fattar. 
 

Vad händer sedan tror ni?

Han ringer en av sina assistenter förmodligen. Och en tant från administrationen dyker upp. Utan att ens presentera sig.

Trevligt tonläge som vanligt av Livs, som alltså gärna spenderar sina dagar stå och skrika kärring åt vanliga människor som vill handla bröd av bagerier i Linköping. Eller driva små företag i konkurs för att själva tjäna 250 000 kronor. Rimligt. 

Och så avslutar hon med ”Ingrid”. Mycket proffsigt.

Lite grann som om vi kände varandra, jag och Ingrid. När Ingrid inte ens kan börja sitt mail med ”hej”. 
 

Hon har själv ingen pressbild. Vilket är rätt intressant. 
 

Men hon har en Facebook-bild. 
 

Ett tips är annars till den här presspersonen att låta blir att maila 22.39 på lördagskvällar efter lördags-groggen är intagen. Tror inte jag ”hottar” någon på någon hemsida faktiskt. 
 

Vad ska man säga? Det är ju bara att luta sig tillbaka och poppa popcorn. Man kan inte köpa bättre underhållning än så här. 

Men så blir det ännu bättre. När vice förbundsordförande Gerald Lindberg också blir så arg att han inte kan tänka klart och bara måste kommentera på bloggen. 
 

Nu kommer uppgifterna om att de skrek otrevligheter från……ägaren. Som befann sig inne i bageriet när Gerald här satt och myste på sitt varma dyra kontor på Norra Bantorget med sin 60-70 000 kronorslön per månad. 

När man sedan tror att Hans-Olof äntligen gått och lagt sig kommer det här mailet, som en sista snygg finaluppvisning i noll koll. 

Nu tror han att man kan skicka Twitter-diskussioner genom…..ja, inte på det sättet man ska i alla fall. Och han tror också att bara de som följer varandra kan se Twitter. Att man liksom är kompisar bara för att man……kan twittra till varandra. 

Jag följer inte Dagerlind men han har läst min beef med Livs. Som 8000 av mina följare och resten av Twitter. Eftersom Twitter är…..öppet för alla. Som inte är blockade. 

Då tror Hans-Olof att…… jag vet faktiskt inte vad han tror men fattar Twitter verkar han göra lika bra som han fattar övriga internetz. 
 

Ser ni att han försöker göra en grej av Skattebetalarna? 

Tja, eftersom ett pressmeddelande skickades i oktober och jag skrivit debattariklar och i övrigt varit väldigt aktiv i debatten som Slöseriombudsman är denna information, liksom ALL ANNAN PÅ INTERNET varken ny eller hemlig. Jag jobbar alltså på uppdrag från Skattebetalarna. 

Well played, Hans-Olof. Well played. 

Vad handlar då allt detta om, förutom det uppenbara att Livs inte kan hantera kritik och försöker köra sitt vanliga spel av hotfullhet och otrevligheter?

Att jag har tagit en skärmdump från deras hemsida, där pressbilderna ligger. 

Men eftersom de nu så himla gärna vill att jag byter ut bilderna har jag gjort det. 
 

Låt mig presentera: Mr Ordförande för Livs – Hans-Olof Nilsson!
 

Och: Mr vice ordförande för Livs – Gerald Lindberg!
 

Slutligen: Mrs andre vice ordförande för Livs – Eva Gouvelin!
 

De ringde från okända nummer

Det är Sema Mehdi som berättar

”När vi kontaktade dem och sa att vi inte ville ha kollektivavtal började det ringa från okända nummer och där vi fick veta direkt att ni MÅSTE skriva på”.

”Det kändes obehagligt”

”Han kände direkt att det var någon slags maffiametod de använde sig av. Han blev ganska rädd, för vi har ju varit med om det i hemlandet (red anm: Irak) hur man blir tvingad till saker och hur man inte har frihet”

Det här säger Sema Mehdi.

Hon är bara 20 år gammal och har bott i Sverige sedan hon var 6 år. Hon pratar perfekt svenska på intervjun, med östgötsk dialekt, när hon vittnar om hur facket Livs gett sig på henne och hennes bror. Hon vill göra något bra för det svenska samhället och skaffa arbetsmöjligheter för inte bara sig själv utan även för andra, säger hon.

Hon vill visa att invandrare inte bara sitter och lyfter bidrag. 

Fotot är publicerat med tillåtelse från fotografen på Nyheter Idag

Bageriet gick, som jag visat i mitt tidigare inlägg, dåligt. Sema berättar att det också var omodernt, nergånget och smutsigt. Det fanns kryp i köket. Sema och hennes bror fick därför investera i en stor ombyggnad, bland annat för att de ville baka allt bröd själva och inte sälja bake off som de tidigare ägarna gjort. 

”Vi fick ha stängt 3 månader för att bli av med alla kryp och all smuts”

Facket ingrep inte mot den ägaren, som var svensk. Den anställd hela konflikten handlar om tog de över från den förra ägaren och lönen var oförändrad på 114 kronor per timme. Hon fick ofta jobba själv. Facket Livs satte alltså inte den ägaren i blockad utan valde istället ut de två unga ambitiösa irakierna. 

Det är en månadslön på 18 240 kronor per månad som facket och deras anhängare kallar slavlön. 

Lönen Livs krävde var 20 960 kr. Det är den skillnaden som föranleder att de nu bedriver en hetsjakt på väg mot att förinta företaget helt. 

När jag som nyexad civilekonom började jobba som mediesäljare hade jag en grundlön på 11 000 kr 1999. Plus 2 % i provision på de annonser jag sålde i bilagor till Dagens Nyheter och Dagens Industri. Det var inte heller en slavlön. Det är faktiskt helt barrockt att överhuvud taget använda ordet ”slav” i de här sammanhangen. 

”De skrek kärringar till våra kunder som skulle gå in i butiken”

De har 100 000-tals kronor i skulder och Ahmed tar ingen lön medan Sema själv får en halv så de inte råd att ha några anställda. De hade tänkt att säga upp den anställde redan innan konflikten drog igång. Pengarna saknas alltså. Det de har råd med är att själva jobba där och inget företag har någon som helst skyldighet att ha anställda. 

”Hon bad dem backa”, säger Sema om den anställde och vad hon sagt till facket. Hennes konflikt gällde egentligen den förra arbetsgivaren, vilket hon desperat försökt säga. 

Hon hade redan hittat nytt jobb och slutade därför två veckor tidigare än hon ändå skulle gjort.

Läs igen. 

Den fd anställda slutade två veckor tidigare för att hon redan har ett nytt jobb.

Hon har alltså lidit noll i skada dessutom. Förutom pinsamheten att Livs både startade en konflikt hon inte ville ha och nu fortsätter driva på fast hon sagt nej då. Hon vill inte stämma bageriet, det är det fackförbundet som vill. 

Det är den här personen, Lena Persson, som dragit igång hela cirkusen. Hon är ombudsman för Livs i Linköping men vill inte alls svara på frågor.

 
Nu stämmer som sagt Livs Mehdis på 650 000 kronor, varav 250 000 ska gå till……dem själva. Fin typ av inkomstkälla.

För så här står det i den stämningsansökan som Livsmedelsarbetarförbundet har lämnat in till Arbetsdomstolen.  Lena tvår sina händer för nu är det LO-TCO rättsskydd som är motpart. 

Här ser ni alltså fackets egentliga skäl till stämningen. 250 000 kronor till dem själva. Fint med incitamentsstrukturer. 

Bolaget hävdade ekonomiska skäl.

Ja, har man alltså inte råd att ha en anställd finns inte så mycket att göra. Ingeborgs Bageri har alltså, återigen, inte ens råd att betala ägarna lön. Ahmed kör taxi 5-6 timmar per dag för att få in pengar. 

Jag har kollat lite på Livs egen ekonomi, nu när de alltså inte tycker att INTE HA RÅD är ett acceptabelt argument för ett litet företag att inte kunna behålla en anställd. 

De sammanställde en ekonomirapport inför sin egen kongress 2013, som de passande nog hade den här loggan på: 
 

Ni ser själva.

Makt före människor. 

Kunde inte sagt det bättre själv

Hur ser det då ut med deras ekonomi? Jag är van att titta på LO-förbundens ekonomi numera så jag visste egentligen redan innan jag kollade vilken storleksordning siffrorna skulle ligga på – 100 miljonersklassen. Det är nämligen där de alltid rör sig. Upp till 1 miljard för de största förbunden, som IF Metall. 

De omsätter nästan 200 miljoner kronor. 
 

Men som ni ser gör de inget vidare jobb för de går back. Precis som Ingeborgs Bageri. Jag ska återkomma till det här. 

För det går ändå ingen nöd på dem. De har nämligen massa…….kapitalinkomster, genom fastigheter och värdepapper. Typiska kapitalist-grejer alltså. 

2011 hade de 11 miljoner kronor i rena kapitalinkomster.
 

I löptexten i deras ekonomiska rapport kan man läsa vad deras målsättning här. 

”Avkastningsmålet för respektive tillgångsslag ska överträffa aktuellt jämförelseindex varje enskilt år”

Inget dåligt mål alltså, de ska slå marknaden varje år. 
 

Samtidigt kan man läsa det här högst upp på deras hemsida, tillsammans med massor av kritik mot kapitalism och företag. 
 

De tycker också att alla fackligt anslutna ska bilda egna s-föreningar. Alltså, de uppmanar inte folk att engagera sig politiskt lite generellt utan helt sonika starta socialdemokratiska föreningar, eller ”fackklubb” som de kallas i deras värld. 

Eh, well. I min värld är en fackklubb alltså  en FACKFÖRENING.

Inte en del av socialdemokratiet förlagd förening, som ska kräva att få ha möten på arbetstid betald av företaget. Vilket du har rätt till om du bedriver fackligt arbete. Men det får du inte om du ska jobba politiskt. Kul att Livs på sin egen hemsida försöker blanda ihop de här korten till de som medlemmar som läser. 

Ni kom ihåg att Livs själva hade svårt att få plus och minus att gå ihop, att kostnaderna översteg intäkterna enligt diagrammet där uppe? Vet ni hur ni löste detta?

Med ”centralisering” av administrationen, det vill säga de har helt enkelt slagit ihop lokala enheter där administration skett, till en central.

Vad blir följden av det?

Personal blir överflödig. Förstås. Det står inte exakt hur många som de sa upp men det framgår att kostnaderna sjönk, vilket både garanterat är hyror och avtal men också den största kostnaden alla arbetsgivare har – löner. 

Facket Livs har alltså själva löst ett underskott i ekonomin genom att säga upp folk. 

Klassiskt exempel på ”mina regler dina regler” som LO och alla deras kompisar gärna sysslar med. 

”Den nuvarande organisationen ger oss möjlighet att snabbt både bromsa och gasa i ekonomin när så krävs”. 

Gissningsvis genom att…..anlita fler konsulter och externa leverantörer och ha färre fasta anställda. Jag är nämligen också företagare, jag vet vad de enda sätten att skaffa sig den typen av flexibilitet inför förändringar i omvärld och ekonomi Livs själva syftar på här. 
 

Är det någon som är intresserad av att kolla av Livs egen moral och hur skitigt det egentligen är framför deras egen dörr tycker jag ni ska kontakta någon av dessa tre fackpampar.

De styr nämligen det förbund som nu som en lynchmobb springer efter två unga irakier med en dröm om ett eget bageri, baka allt från grunden och hopp om att kunna både försörja sig och andra en dag. 

LO-förbundet Livs nöjer sig inte förrän företaget är satt i konkurs. 

Det är deras blodspengar dessa tänkt att ta för egen räkning. 250 000 kronor av irakiernas pengar är nämligen deras egen skalp att hänga på sitt fina kontor på Norra Bantorget mitt i centrala Stockholm. 
 

Men tror ni skottpengar på unga driftiga företagare och blodsmak i munnen när de fällts för gott är något unikt nöje för Livsmedelsarbetarförbundet tror ni fel.

Hotell- och restaurangfacket HRF är lika skottglada och ser gärna hur man med ett schysst verbalt järnrör antingen tvingar dem till underkastelse eller får dem att lägga ner sin verksamhet. 

Som HRF gjorde med salladsbaren Wild’n Fresh till exempel i Göteborg, som de blockerade i 4 månader. Innan ägaren Sofia Appelgren gav och sålde. Men hon vägrade att skriva på in i det sista, trots hot och att de stod utanför hennes affär och skrek vidrigheter och hotade folk som skulle in till henne.

Skalpen av Sofia Appelgrens företag hänger på väggen på HRF:s kontor. Ytterligare ett företag de tvingat av banan .

Hon skrev sedermera en bok om HRF:s vidriga metoder och hela karusellen med det som skulle bli hennes dröm men som facket tog sats och hoppade på i sina 100-miljonerkronors stövlar. 
 

Ingen av de anställda hade kollektivavtal. Ingen av de anställda VILLE HA kollektivavtal. Samtliga anställda hade bättre villkor utom en punkt, försäkringar, som hon genast ordnade när hon blev medveten om att hennes inte var tillräckligt bra. 

Facket stod ändå i sina fula västar utanför hennes affär i fyra månader i sträck och höga på gudskomplex och maktberusning försökte hindra folk att komma in och köpa och leverera saker. Till slut gav även hon upp. 

En annan tjej som fått smaka på fackets makt är Viktoria Frankenius i Kristianstad som öppnade en make-up butik i en galleria i Kristianstad men direkt nästan blev hotad av Handelsanställdas förbund att skriva på avtal.

Annars blir det tråkigt för affärerna, med blockad och gubbar och gummor i väst som står och väster otrevligheter till kunder. 
 

Se där. Ytterligare en invandrare facket har problem med. Precis som med Ingeborgs alltså.

Kom inte hit och jobba. 

Viktorias anställda ville inte ha kollektivavtal, hade samma villkor och dessutom en bonus på försäljningen. Men nix, Handels hade nämligen all makt här. Och det är alltid de här konflikterna i botten handlar om. Makt och pengar. 

Efter bara några timmar gav hon upp och skrev mot sin vilja på avtalet Handels krävde. Hon ville inte förlora pengar på att facktanterna i väst skulle stå och vara otrevliga mot hennes kunder längre.  
 

”Jag har inget val”

Så säger man inte om man inte utsatts för hot och utpressning. Så sorgligt. 

Tyvärr är de här maffiametoderna, med telefonsamtal från okända nummer, hot, trakasserier och jakt på företag tills de ger upp eller går i konkurs något nytt eller något unikt.

Det är så LO-facken jobbar. 

Gå in på Livs facebook och ge dem en etta i recension om du vill sända en signal om vad du tycker om det här.