Välkommen till vår vardag

Igår skrev jag om LO och hur deras fackförbund inte tvekar att driva företag i konkurs. Den här gången handlar det om det lilla bageriet Ingeborgs bageri i Linköping, ägda av strävsamma invandrare, men LOs fackförbund har långt fler än en skalp från konkursade småföretag hängande på sin vägg på Norra Bantorget. Tyvärr. 

Inlägget föranledde en mängd diskussioner på Twitter och det framgår med all önskvärd tydlighet att det finns massor av människor som överhuvud taget inte förstår hur företagare har det. 

Den här tjommen från Göteborg till exempel. 
 

”Hon tog väl en i kollektivavtalet-framförhandlad långlunch”

Sug lite på den meningen

Jag är alltså företagare. Enda skillnaden mellan mig och Ingeborgs Bageri är att jag inte ens har några anställda. Okej, jag bakar inte bröd heller utan driver ett konsultföretag. Men vår tillvaro skiljer sig inte egentligen. 

Så till dig Leffe, och alla andra fack-gubbar och gummar out there som lever i ett av facket framförhandlat parallell-universum, nerlusat med fikapauser, semestrar, OB-tillägg, gratis arbetskläder, långluncher, julfester och annat – här kommer en beskrivning av vår verklighet.

Vi småföretagare med inga anställda, likt Ingeborgs Bageri. Eller någon enstaka anställd. 

Spänn fast säkerhetsbältet Leffe, för nu åker vi. 
 

 

  • Vi har ingen reglerad arbetstid, och jobbar inga 40-timmarsveckor. Själv snittar jag på 50 h. Varje vecka. Många jag känner jobbar ännu mer. 70 h inte är inte ovanligt. 
  • Semester? Glöm det. Vi jobbar på långhelger, industrisemestrar, jul. På annandagen jobbade jag 4 timmar, på nyårsafton likaså. I valborgshelgen kommer jag…..jobba. Förra sommaren när det var högsommar i 5 veckor jobbade jag 30 timmar per vecka en period. 
  • OB-tillägg? Vad sa du att det hette? 
  • Semesterersättning? Hahaha!
  • Lunch? Om vi kommer ihåg att äta tar vi lunch, oftast äter jag framför datorn så jag kan jobba samtidigt. Vissa dagar äter jag bokstavligen i farten, mellan två möten gående. 
  • Sjuk går inte. Vem ska göra jobbet om jag inte jobbar? Och företagare betalar 14 dagar sjuklön. Jag betalar alltså alla sociala avgifter och all löneskatt jag ska, ändå är jag inte försäkrad. Utan får jobba eller betala min egen vikarie, alltså får jag betala tre gånger om jag är sjuk. Jag har jobbat superförkyld, repandes från vinterkräksjuka, med influensa. Jag har små barn, jag är jämt mer eller mindre förkyld. Och sjukskriver mig….aldrig. 
  • Jag är min egen assistent, ekonomiperson, HR, IT, marknadsavdelning, eventbyrå. Behöver jag frimärken – köp själv. Behöver jag boka lunchmöte – bokar själv. Behöver jag fixa en hemsida – fixa själv. Jag lär mig allt jag måste lära mig. Jag måste göra allt i mitt företag. 
  • Först måste hyra, mobil, moms etc betalas. Blir det något över kan vi som är egna ta ut lön. En tjej jag känner startade sitt bolag 2009. 2012 hade hon en total inkomst på 26 000. Inte 260 000. Ni läste rätt. 26 000 på ett helt år. Då hade hon jobbat heltid. 
  • Om man ska kunna ta ut föräldrapenning eller VAB från Försäkringskassan tvingas man ha många knepiga samtal, som till exempel när jag skulle vabba första gången som företagare och kvinnan i luren tyckte jag skulle betala ut lön till mig själv i förskott. För er som inte noterat får alltså alla anställda betalt för EFTER de jobbat. Hela samhället bygger på att folk får lön i efterskott. Men Försäkringskassan krävde alltså av mig som egen att jag skulle betala min lön i förskott. 
  • Du ligger ute med pengar. För först ska du jobba en månad. Sedan kan du fakturera men då är det 30 dagars betalningstid. Så du får alltså vänta inte en månad på att få betalt i lön utan två. 
  • After work, personalfester, tårta, uppvaktande på födelsedag – glöm det. Du får fixa och betala det själv, dessutom är du ju själv så vem ska komma?
  • Samtidigt som du levererar uppdrag måste du sälja, annars kommer pengarna sina. Du måste alltså jobba med två separata arbetsuppgifter samtidigt. Bara fokusera på att utföra jobbet – glöm det. Det är du som ska dra in alla intäkter. Det gör man via att leverera det som är bokat bra, OCH dra in nya uppdrag och kunder. 

Varför gör vi då detta? Varför inte bara bli anställd och få dessa så eftertraktade av facket framförhandlade mysiga ”långluncher”?

För att vi har en passion. Vi är otåliga. Vi vill inte ha en chef. Vi vill ha frihet att jobba på det sätt vi vill. På vilket ställe vi vill. Vi är beredda att offra trygghet, långluncher, ja lunch överhuvud taget faktiskt, OB-tillägg, semestrar, fika, långhelger, röda dagar, kväller, helger, tid med barnen, tid för fritidsintressen, lön, löneförhöjningar……

…..för att vi brinner för det vi gör. Vi jobbar med vår hobby. Vi älskar att jobba. 

Men inbilla er inte för en enda milli-sekund att det är vi som har det soft. 

Så sjunk nu tillbaka till er vadderade av facket skapade skyddade verkstad av förmåner och rättigheter och gå hem klockan tre och lämna det verkliga jobbandet åt oss.

 Vi gör det så gärna

Vi som skapar jobb i Sverige. Vårt eget och andras. Vi är företagare. 
 

5 kommentarer
  1. Har vår vän Leffe gett något gensvar på detta inlägg eller har han erkänt sig överkörd?

  2. LO undrar varför medlemsantalet sjunker men förklarar det med att arbetarna och speciellt de svagast utsatta inte förstår att de behöver vara med i facket.
    kanske är det så att de flesta idag genomskådat LO samtidigt som de inser att verkligheten förändrats. LO däremot fortsätter att förstöra genom att prata om ”vi” och ”dom”. Vilken är det egentligen som fortsätter att sprida fördomar?

    Det gäller att skydda sitt eget och det är där vänstern har tokförlorat. De måste inse att världen förändras och som alla andra måste även de anpassa sig. Jag har haft många ”intressanta” samtal med verklighetsfrämmande fackliga företrädare.

  3. Perfekt beskrivning. Tyvärr har facket och vänstern målat upp företagare som stenrika glidare med lyxvilla och Tesla. I själva verket är många av oss vanliga hederliga knegare, hantverkare eller vad man nu månde vara. Själv har jag ett vanligt jobb och firman vid sidan om. Varför? Flera orsaker. För att jag har en idé jag vill förverkliga, en dröm och för att jag måste. När jag skilde mig behöll jag huset… och skulderna. Detta gjorde jag för att mitt barn inte skulle bli lidande bara för att vi vuxna bråkade. Hon skulle få behålla sin trygghet och slippa byta kompisar, ny skola osv. Allt detta har sitt pris och att fixa det här är inte så lätt för en ensamstående. Alltså blir det 40 timmars arbetsvecka hos huvudarbetsgivaren och sedan 20-30 timmar i firman. Lever jag lyxigt? Nä, inte precis. Jag bor i en gammal kåk från 60-talet med till stora delar tidsenlig inredning som jag sakteligen – när jag får tid – försöker byta ut mot en modern normal standard. Jag har en gammal bil bara körd 15000 mil och skulder upp över öronen. Det är ingen lyxtillvaro jag lever men jag gör detta för min dotters skull. När hon lägger sig börjar jag arbeta.
    Är man lyxlirare då? Nä. ”Medelsvensson” som kommer hem kl. 17 kan ta det lugnt resten av kvällen med frugan och har det förmodligen bättre rent ekonomiskt än jag, men jag känner mig ändå fri på ett annat sätt och på alla sätt.
    Det ska också tilläggas att jag betalar mer skatt än ”medelsvennsson”. Alltså bidrar jag och med mig många småföretagare till såväl vår som ”medelsvenssons” väl och ve. Ändå utmålas vi som utsugare och borgarpack av en vänster vars ideologi verkar ha fastnat i 1900-talets början. Visst satt kanske direktörerna där i skinnfotöljen med sina monoklar, plomonstop, konjaken och cigarren, men den verkligheten är historia sedan länge. Arbetarrörelsen har gjort sitt och gjort det bra. Vi har fått ett mer rättvist samhälle och det är bra, men värderingarna verkar ändå inte ha ändrats. Det är precis som om det fanns en inbyggd avundsjuka och jantelag i systemet och våra värderingar, som verkar oöverkomlig. Gud nåde dig om du sticker ut från mallen. Skaffar du dig ett hus ska du straffas. Då är du en kapitalist och ska få sona ditt brott. Startar du ett företag gäller precis samma. Mitt dubbelarbete resulterar således i diverse pålagor misstänksamhet från myndighetshåll, högre skatt och ovanpå detta värnskatt. När jag en gång blev schablonbeskattad och undrade hur jag skulle bära mig åt för att sänka skatten

  4. Men Rebecca! Det är juh bara att skaffa ett kollektivavtal så får du alla de där härligheterna – facket har juh fixat allt det där, just för dig!

    😉

  5. Bra talat!
    Nästa LO-och sossekongress borde ha låten ”Living In The Past” av Jehtro Tull som ingress.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *