Inte farligt = livsfarligt

En av Miljöpartiet och Naturskyddsföreningens absolut favoritnöjen är att skrämma upp folk och förbjuda eller beskatta saker de anser är dåliga. 

Nyligen presenterades Kemikalieutredningen, som sedan 2013 utrett kemikalier i bland annat golv och elektronik, och slutsatsen är straffbeskattning. 
 

Jag ska återkomma längre fram i vad de kommit fram till och varför men slutsatsen är att staten ska få in mer pengar. Intäkterna för skattehöjningen, som givetvis konsumenterna kommer få betala, är 2,4 miljarder för elektronikskatt och 38 miljoner för golv. Den sistnämnda en riktigt liten pluttsumma i sammanhanget statens intäkter. 

Jag ville först kolla lite grann vilka som varit med och utrett. 
 

 

Kollar man exempelvis på forskaren Åke Bergman hittar man väldigt många träffar ihop med Naturskyddsföreningen. Givetvis. Alla vägar bär till Naturskyddsföreningen när det kommer till något som handlar om miljö i Sverige. Denna 200-miljonersindustri av opinionsbildare förklädda till altruistisk liten förening, trots 150 anställda och en effektiv säljmaskin. 

Han har till exempel varit med i en riktig alarmist-hit, filmen ”Underkastelsen” gjord av den icke så politiskt korrekta, socialisten Stefan Jarl

Som ni kan förstå är det här mästerverket otroligt objektivt. Utan någon baktanke alls. Precis som Stefan Jarls övriga ”dokumentärer”. Film är ett mycket tacksamt medie för en politiskt sinnad person för film går att klippa och vinkla precis som man vill nämligen. Ni kommer säkert ihåg debaclet om hans senaste film ”Godheten” som inte fick visas i SVT i valrörelsen efter protester. Eftersom den alltså var ett politiskt inlägg mot kapitalism och marknadsekonomi. SVT får inte ta politisk ställning och inte påverka valutfallet så för en gångs skull tog de ett korrekt beslut. 

”Underkastelsen” har för övrigt blivit lite grann som knark för alarmist-junkies och gjort en blygsam men för sin genre succé. Givetvis, Naturskyddsföreningens lärjungar älskar att bli matade med nya larm och varningar om förestående undergång. 

Och i detta tjack för katastrof-knarkare finns alltså en av de forskare som nu varit med i Kemikalieutredningen, Åke Bergman. Som intervjuas av Jarl. 
 

Men Bergman figurerar i många sammanhang på Naturskyddsföreningens hemsida. Bland annat i den här intervjun, som i linje med Naturskyddsföreningens målmedvetna satsning på att skrämma upp de 1,1 miljoner barnfamiljer som finns i landet, gjordes i projektet ”Håll koll på leksakerna”. 
 

Men läser man noggrannt uttalandet om dessa farliga kemikalier säger han alltså:

”Forskarna kan inte säkert säga att det beror på hormonstörande ämnen”

Bergman är själv forskare så det han säger är att han alltså inte vet säkert. Ändå har han alltså inga problem med att i nästa mening insinuera att allt är superfarligt. Samma linje kör en annan av utredningens medlemmar, Åke Hammar. 

Han figurerar också flitigt i Naturskyddsförenings-sammanhang för övrigt. Bland annat här, i en intervju i tidningen Mitt I om deras projekt att skrämma upp dagis och småbarnsföräldrar..

Ser ni vad jag ser?

”Vetenskapligt är det här ett svårt, delvis outforskat område”. 

På svenska – jag vet inte heller.

Precis som Bergman spekulerar han alltså mest för någon evidens via just forskning finns alltså inte om dessa ftalater och deras hormonstörande effekter.

De syns inte för att de med stor sannolikhet…..inte finns.

Forskningen har försökt hitta bevis för att de är farliga sedan 80-talet. Fortfarande 2015, med all den tekniska utveckling som skett, kan forskarna fortfarande inte säga annat är att ”det är ett svårt, outforskat område”. Eller, vi vet inte. 
 

Hammar är även intervjuad i Ystad Allehanda när han granskat Naturskyddsföreningens rapport om förskolor, där han konstaterar att ”man kan inte utesluta att det finns risker”. Nej, okej. Men man kan inte heller utesluta att det inte alls finns några risker. 
 

Som jag tidigare konstaterat gör Naturskyddsföreningen exakt så här.

De bygger en mängd rapporter, artiklar och massa annat och stoppar i sina stora, dyra opinionsbildningskanoner som de skjuter ut över befolkningen.

Med svepande formuleringar och upprepningar om och om igen – för säger man samma sak tillräckligt många gånger blir det nämligen sant – är syftet att så  många som möjligt ska gå på propagandan av mumbo-jumbo-saker som inte finns stöd i forskningen. 

De har en hel armé slipade kommunikatörer, marknadsförare och inte minst säljare anställda i sitt 200-miljonerimperium av åsikter nämligen. Målet är att få politiker och just sådana här utredningar att göra jobbet i slutändan. 

Som deras projekt ”Giftfria barn leka bäst”.

Smart namn. Naturskyddsföreningen vill att du som mamma eller pappa ser sådana här i huvudet redan av att läsa rubriken:
 

Så cyniskt att jag blir alldeles matt. 

I den här rapporten kan man sedan läsa om ”den erkänt skadliga inomhusmiljön”. Ni vet, den miljön som är inomhus, med andra ord, allt som inte är utomhus. Vi bor där, jobbar där, lever där, handlar där etc. Den är ”erkänt skadlig”. Well. 
 

Men återigen, mönstret finns alltås även här. Notera formuleringarna:

”Många av dessa ämnen KAN släppa….”.

Just det ja, kan. Men de gör inte det. Inte bevisligen för då hade NTF skrivit ”Många produkter SLÄPPER”. 

Det här går igen i allt de gör faktiskt. För vem orkar läsa broschyer från dem så här noga och det  vet SNF. De gör en oändlig mängd av liknande studier och rapporter, alla nerlusade med ”kan” och ”kanske” och räknar med att dessa små ord faller bort när oroliga småbarnsföräldrar som bara vill att deras älskade älskade barn får det bästa livet möjligt. Vilket de såklart gör. Vi har ju alla lekt ”Viskeleken” som barn. Även ledningen för Naturskyddsföreningen. 

Inte ens SNF kan påstå vad som helst som inte är sant nämligen så det gör de inte. Läser man vidare i rapporten hittar man därför den här ärliga passagen: 
 

Potentiellt farliga. Mmm. Kan också vara ofarliga alltså. Säg något som inte är potentiellt farligt. Jag skulle kunna dö av min skrivare, om jag halkade och fick den i huvudet. Den är ”potentiellt farlig”. Ändå tar jag alltså risken att sitta bredvid den varje dag. 
 

En annan av deras cyniska rapporter har de döpt till ”Från god morgon till Bolibompa” och handlar också om att skrämma upp barnfamiljer, detta så olidligt roliga nöje på kontoret där SNF sitter. 

Plast är inte farligt, konstaterar SNF. Men den KAN vara farlig, det är nämligen svårt att bedöma. Därför kan alltså inte förälrar ”känna sig trygga”. 

Nej, det är sjukt svårt att som förälder att känna sig just trygg  när man står under attack från alarm-specialisterna Naturskyddsföreningen som påstår att allt KAN vara farligt.

Och viss plat

Personligen tror jag att lättaste sättet att dödas av plast är att äta en plastpåse. 

I samma rapport konstaterar SNF också att ”det kan vara svårt att fastställa orsakssamband mellan exponering av kemikalier och effekter människor”. 

Med andra ord, ingen vet varför saker händer och vad som är orsak till saker. Korrelation eller kausalitet – är fattiga människor tjocka för att de är fattiga eller är de fattiga för att de är tjocka? Viss skillnad. Vi vet att de är tjocka. Och vi vet att de är fattiga. Men vad beror på vad? 

Samma sak med plast alltså och en hel uppsjö med saker i världen.

Vackert ändå att SNF kan medge detta eviga dilemma. Även om det inte hindrar dem i korståget att göra en armé av rädda småbarnsföräldrar till sina lydiga lärljungar. 
 

Varför jag tar upp det här är för att illustrera att forskning är inte helig och mycket forskning bevisar ingenting. Som det här med hormonstörande kemikalier och påstådda effekter på mäns fertilitet. 
 

Naturskyddsföreningens främsta argument mot plast är nämligen just dess påstådda hormonstörande effekter men som ingen kunnat bevisa. De hänvisar själva till tester på råttor. Okej, men de flesta av oss har alltså inte en råtta på dagis utan ett barn. 
 

Vad gäller sköldkörteln konstaterar Europeiska Cefic att koffein, gingerol i ingefära, sojabönor etc påverkar just sköldkörteln, alltså helt normala livsmedel, men vi måste skilja på negativ och ofarlig påverkan. Detta gäller alltså också plast. 
 

Det kokar alltså ner till samma slutsats gång på gång – det har forskats på plast och mjukgörare sedan 80-talet men de kan fortfarande inte bevisas vara farliga
 

Ändå har alltså Naturskyddsföreningen monopol på att ostört få påstå lite vad som helst, i kontexten ”kan och ”potentiellt” förstås, annars vore det rejält oseriöst, och vi har fått en statalig utredning som snällt utgår från det här.

Att ftalater är farliga trots att ingen konstaterat 100 %  utgår hela utredningen ifrån. ‘

Men de KAN vara farliga, precis på samma sätt det kan vara farligt att sitta nära en skrivare för du kan ju potentiellt halka så illa att du får den över dig eller den kan balla ur så att du får en dödlig stöt. 
 

Det intressanta tycker jag är att utredningen inte handlar om huruvida dessa ämnen som KAN vara farliga ska förbjudas. Utan den handlar om hur staten ska kunna få in mer pengar. 

Flera miljarder är svaret på den frågan. Genom att hitta på en skatt på en påhittad farlighet, för den är inte befäst i forskningen ännu, har Finansdepartementet sett till att utan att förbjuda farligheten tjäna deg på den istället. Förbjuds den är det svårt att tjäna pengar. 

Och dessutom är det som sagt bara EVENTUELLT farligt. Allt kokar hela tiden ner till att eftersom ingen forskare vet exakt vad som är farligt ska vi utgå från att allt är jättefarligt och anta den så kallade försiktighetsprincipen. När det gäller allt. 

Men över allting hänger Naturskyddsföreningens osynliga hand. Jag är inte konspiratoriskt lagd alls, jag kan se fakta.

Grattis återigen till framgångsrik opinionsbildning, SNF!

Håller ni kurser?

Själv utgår jag från försiktighetsprincipen gällande allt som kommer från Naturskyddsföreningen och alla de har i sitt ledband inte är sant tills motsatsen är bevisad. 

 

Välkommen till vår vardag

Igår skrev jag om LO och hur deras fackförbund inte tvekar att driva företag i konkurs. Den här gången handlar det om det lilla bageriet Ingeborgs bageri i Linköping, ägda av strävsamma invandrare, men LOs fackförbund har långt fler än en skalp från konkursade småföretag hängande på sin vägg på Norra Bantorget. Tyvärr. 

Inlägget föranledde en mängd diskussioner på Twitter och det framgår med all önskvärd tydlighet att det finns massor av människor som överhuvud taget inte förstår hur företagare har det. 

Den här tjommen från Göteborg till exempel. 
 

”Hon tog väl en i kollektivavtalet-framförhandlad långlunch”

Sug lite på den meningen

Jag är alltså företagare. Enda skillnaden mellan mig och Ingeborgs Bageri är att jag inte ens har några anställda. Okej, jag bakar inte bröd heller utan driver ett konsultföretag. Men vår tillvaro skiljer sig inte egentligen. 

Så till dig Leffe, och alla andra fack-gubbar och gummar out there som lever i ett av facket framförhandlat parallell-universum, nerlusat med fikapauser, semestrar, OB-tillägg, gratis arbetskläder, långluncher, julfester och annat – här kommer en beskrivning av vår verklighet.

Vi småföretagare med inga anställda, likt Ingeborgs Bageri. Eller någon enstaka anställd. 

Spänn fast säkerhetsbältet Leffe, för nu åker vi. 
 

 

  • Vi har ingen reglerad arbetstid, och jobbar inga 40-timmarsveckor. Själv snittar jag på 50 h. Varje vecka. Många jag känner jobbar ännu mer. 70 h inte är inte ovanligt. 
  • Semester? Glöm det. Vi jobbar på långhelger, industrisemestrar, jul. På annandagen jobbade jag 4 timmar, på nyårsafton likaså. I valborgshelgen kommer jag…..jobba. Förra sommaren när det var högsommar i 5 veckor jobbade jag 30 timmar per vecka en period. 
  • OB-tillägg? Vad sa du att det hette? 
  • Semesterersättning? Hahaha!
  • Lunch? Om vi kommer ihåg att äta tar vi lunch, oftast äter jag framför datorn så jag kan jobba samtidigt. Vissa dagar äter jag bokstavligen i farten, mellan två möten gående. 
  • Sjuk går inte. Vem ska göra jobbet om jag inte jobbar? Och företagare betalar 14 dagar sjuklön. Jag betalar alltså alla sociala avgifter och all löneskatt jag ska, ändå är jag inte försäkrad. Utan får jobba eller betala min egen vikarie, alltså får jag betala tre gånger om jag är sjuk. Jag har jobbat superförkyld, repandes från vinterkräksjuka, med influensa. Jag har små barn, jag är jämt mer eller mindre förkyld. Och sjukskriver mig….aldrig. 
  • Jag är min egen assistent, ekonomiperson, HR, IT, marknadsavdelning, eventbyrå. Behöver jag frimärken – köp själv. Behöver jag boka lunchmöte – bokar själv. Behöver jag fixa en hemsida – fixa själv. Jag lär mig allt jag måste lära mig. Jag måste göra allt i mitt företag. 
  • Först måste hyra, mobil, moms etc betalas. Blir det något över kan vi som är egna ta ut lön. En tjej jag känner startade sitt bolag 2009. 2012 hade hon en total inkomst på 26 000. Inte 260 000. Ni läste rätt. 26 000 på ett helt år. Då hade hon jobbat heltid. 
  • Om man ska kunna ta ut föräldrapenning eller VAB från Försäkringskassan tvingas man ha många knepiga samtal, som till exempel när jag skulle vabba första gången som företagare och kvinnan i luren tyckte jag skulle betala ut lön till mig själv i förskott. För er som inte noterat får alltså alla anställda betalt för EFTER de jobbat. Hela samhället bygger på att folk får lön i efterskott. Men Försäkringskassan krävde alltså av mig som egen att jag skulle betala min lön i förskott. 
  • Du ligger ute med pengar. För först ska du jobba en månad. Sedan kan du fakturera men då är det 30 dagars betalningstid. Så du får alltså vänta inte en månad på att få betalt i lön utan två. 
  • After work, personalfester, tårta, uppvaktande på födelsedag – glöm det. Du får fixa och betala det själv, dessutom är du ju själv så vem ska komma?
  • Samtidigt som du levererar uppdrag måste du sälja, annars kommer pengarna sina. Du måste alltså jobba med två separata arbetsuppgifter samtidigt. Bara fokusera på att utföra jobbet – glöm det. Det är du som ska dra in alla intäkter. Det gör man via att leverera det som är bokat bra, OCH dra in nya uppdrag och kunder. 

Varför gör vi då detta? Varför inte bara bli anställd och få dessa så eftertraktade av facket framförhandlade mysiga ”långluncher”?

För att vi har en passion. Vi är otåliga. Vi vill inte ha en chef. Vi vill ha frihet att jobba på det sätt vi vill. På vilket ställe vi vill. Vi är beredda att offra trygghet, långluncher, ja lunch överhuvud taget faktiskt, OB-tillägg, semestrar, fika, långhelger, röda dagar, kväller, helger, tid med barnen, tid för fritidsintressen, lön, löneförhöjningar……

…..för att vi brinner för det vi gör. Vi jobbar med vår hobby. Vi älskar att jobba. 

Men inbilla er inte för en enda milli-sekund att det är vi som har det soft. 

Så sjunk nu tillbaka till er vadderade av facket skapade skyddade verkstad av förmåner och rättigheter och gå hem klockan tre och lämna det verkliga jobbandet åt oss.

 Vi gör det så gärna

Vi som skapar jobb i Sverige. Vårt eget och andras. Vi är företagare. 
 

Med ett schysst järnrör

Det här är historien om två företagssamma invandrare som kom hit för 14 år sedan från Irak. 

De köpte i somras Ingeborgs Bageri i Linköping. 

Nu riskerar de att gå i konkurs. Varför? För att vi har fackförbund i Sverige som har gudskomplex. 
 

Sema och Ahmed Mehdi är syskon och bageriet går som nya företag gör efter ett sex månader så han kör taxi 5-6 timmar per dag. Egentligen är han grafisk designer och har dessutom en reklambyrå. De renoverade i flera månader.
 

De jobbar alltså jättemycket själva men har förutom sig själva även en enda anställd. Denna personen kontaktade plötsligt sitt fackförbund, LO-förbundet Livsmedelsarbetarna. De krävde 4000 kronor mer per månad, som det nystartade bageriet alltså inte har råd med. Ägaren har ju inte råd att betala sig själv lön, han kör taxi. 

Men se, ekonomiska argument funkar inte i den verklighet fackförbunden lever i, detta bekväma paralleluniversum. Så de satte då bageriet i blockad i mars. 

Blockad innebär att de tar ut sin medlem, det vill säga den enda anställda, i strejk och sedan sätter ut vakter utanför bageriet för att förhindra företaget att ta in andra anställda att jobba, vilket facket kallar strejkbrytare. Du behöver inte själv vara med i facket för att beskyllas att vara strejkbrytare utan det räcker att du försöker jobba. 
 

Enligt strejkvakten har bolaget två alternativ. Avtal eller avtal. Att inte teckna avtal är alltså inget alternativ. Välkommen till Sverige 2015. Där alltså företagare blir behandlade så här.

Okända facktanter kan ställa sig utanför ditt företag och stå där tills du skriver på ett avtal du inte vill ha. Bara järnröret saknas. 
 

Eftersom Livs inte tycker ekonomi spelar någon roll tänker jag bara upplysa om att en kostnad på 4000 kronor mer per månad är en ökad årskostnad på ca 67 000 kronor för bageriet (beräknad på 40 % i sociala avgifter). 

Hur såg då ekonomin ut i bageriet när Mehdis köpte företaget?

Jag skulle helst sett deras egen årsredovisning men har man bara ägt bolaget sedan i juli har man av förklarliga skäl inte hunnit göra ett bokslut än. 

Bolaget hette Ingeborgs Bageri AB. Genom att kolla på den verksamhet som fram tills i juli drev exakt samma bageri får vi ändå koll på hur den ekonomiska situationen ser ut idag. 
 

Som ni kan se hade det Ingeborgs bageri som var innan Mehdis köpte i juli alltså en årsomsättning på 416 000 kronor 2013/2014. Det gick alltså så där för tidigare ägaren. Mehdis vittnar dessutom att de direkt efter köpet hade stängt i månader för att bygga om så då kommer det in noll kronor i intäkter. 

Förra ägaren hade skulder på flera hundra tusen, de nya är garanterat inte skuldfria för att ha råd med renovering etc. 

Enligt årsredovisningen hade Ingeborgs 2 anställda året innan försäljning men drog ner till en när intäkterna halverades. Sedan sålde de. 
 

Dessutom hade de anställda lönebidrag från Arbetsförmedlingen. Trots det gick alltså 65 % av företagets intäkter till lön innan de sålde. 

Det säger sig alltså självt att en ytterligare kostnad på nästan 70 000 per år inte funkar för det nystartade företaget. Just nu.

Men Livs struntade i det och satte igång sina ”maffiametoder” genom att stå utanför bageriet en hel vecka med sina västar. 
 

Efter en vecka gav syskonen upp och tecknade avtal med Livs. 

Sedan konstaterade deras revisor att de alltså inte har råd, något de visste från början, och tvingades säga upp personen innan avtalet började gälla. På grund av arbetsbrist
 

Livs påstår under de här tiden att de bara ”vill rädda ett jobb”. Well, eller så funkar inte era Corleone-metoder på alla. Har man inte råd har man inte råd. Punkt. En färgglad väst trollar liksom inte fram 70 000 kronor hur hårt ni än håller i önskestenen med era fingervantar. 

Under blockaden försökte Fria Moderata Studentförbundet hjälpa bageriet ur bråket genom att dra igång en insamling på Facebook och fick in över 15 000 kronor som gick till bröd de köpte varje dag. Sedan gavs brödet bort till hemlösa i Linköping. Men tyvärr tvingades ändå Ingeborg att skriva på ett avtal de varken ville ha eller hade råd med. 
 

Då kan man ju tycka att Livs borde vara nöjda. De fick ett avtal, även om deras medlem sedan förlorade jobbet. Men Livs fick ju rätt och det är viktigt i fackens värd. Viktigare än jobb. 

Men nix. I fackens underbara värld är man inte nöjd förrän man drivit ett företag i konkurs. Så vad gör nu Livs?

De stämmer stackars Ingeborgs och syskonen Mehdis. På 650 000 kronor. 
 

Facket påstår att den anställda har blivit uppsagd för att denne var med i facket och på detta sätt fått sin föreningsfrihet kränkt. Men personen var alltså redan med i facket innan de började bråka och kräva att bolaget skriver på ett avtal de inte vill ha. 

Och kollektivavtalet började gälla först efter att personen sagts upp, vilket facket medger men hävdar ändå att de har rätt. 
 

Så nu är det upp till Arbetsdomstolen.

Om Livs får bestämma kommer det här lilla bageriet, ägd av två strävsamma invandrare som jobbar tredubbelt för att få företaget att fungera, gå i konkurs. 

För att företaget praktiserade SIN föreningsfrihet. Den negativa. Den som medger rätten att INTE behöva gå med i en förening. 

I sådana här lägen skäms jag över att vara svensk. 
 

Lappen

Trappan på bilder är inte trappan till dagiset, trappan på bilden är nämligen normalstor och inte från ett hobbit-hus. Vilket den verkliga trappan är. 

Ibland förstår man verkligen, VERKLIGEN inte hur vissa människor är funtade. 

Okej, ofta. 

Jag har som alla andra mina barn på dagis, ett helt fantastiskt kommunalt dagis för övrigt. Det är ett stort dagis, fyra avdelningar och de har två våningar. Innergården ligger en våning upp. 

Problemet är att deras trapphus är otroligt dåligt. Det är så smalt att två vuxna män skulle kilas fast mellan vägg och räcke om de försökte gå samtidigt. Och den är brant. Små barn i overaller och klumpiga skor kan alltså lätt ramla i den trånga trappen när de inte är så bra på att gå.

Fram till nyligen har jag därför åkt hiss med mina barn trots en våning.

Det är nämligen inte bara trångt pga dåligt byggt utan dessutom trångt pga många föräldrar och barn som ska upp och ner samtidigt i en trapp där alltså 3 personer får plats i samtidigt. 

Notera alltså att jag FRAM TILL lappen ändå gått i trappen för att det går fortare nu när barnen ben är tillräcklig stabila och långa. 

Hissen har varit dåligt och nu bytts ut. Det är en stor modern varuhiss plats för typ 8 pers i alla fall men den har funkat lite halvkass. 

Perfekt, tänkte jag. Tills jag såg den här lappen sitta på hissen igår. 
 

Brf Kastanjen Karlberg tycker alltså att jag som förälder ska låta bli hissen när jag hämtar och lämnar mina barn för ”den är mycket påkostad och ska enbart användas i nödsituationer”?

Bra att de la till de där blommorna så ser man inte det vidriga budskapet…. Eller vänta. 

Dessutom vill jag passa på att upplysa nötterna i Kastanjen att just i nödsituationer ska man alltså INTE använda hissar. Alls. Då är det…..världens minsta trapphus som gäller. Eller kasta sig ut genom fönstret och hoppas att man landar mjukt, vilket jag nästan skulle föredra framför att bli nertrampad av panikspringande kastanjer i de 50 cm breda trappstegen. Just hissen är en säker biljett till fel ställe, under exvis brand.

Men vad är väl lite blod i trappen från en snubblad ett-åring i overall mot ”påkostade hissar”? Jag menar de är ju ändå en hiss, gjord för att…… åka i.  Jag är förvånad över att ingen lapp sitter om att allt promenerande i trapphuset sliter på stenen och att folk därför borde ta av sig skorna först men den kanske kommer i höst. 

Jag mailade då föreningen och la upp deras snygga lapp på internetz. Twitter närmare bestämt. 
 

100 RT på en dag. Fler än jag som tyckte Brf Kastanjen Karlberg verkar vara rätt osköna typer

Mitt andra problem med dem, förutom att de är ogina, är att de försöker påskina att jag som förälder ska rätta mig efter ett avtal deras Brf och mitt dagis ingått. 

Sist jag kollade hade inte dagis rätt att ingå avtal å min räkning eller för alla andra föräldrar utan de har bara rätt att ingå avtal för egen del. När jag hämtar och lämnar mina barn ansvarar jag för dem och det är på min fritid och inte på dagistid, så är nämligen reglerna för exvis försäkringar. Det som händer till och från dagis är mitt ansvar. Som förälder har jag däremot rätt att hämta och lämna mitt barn till just det dagis mina skattepengar alltså betalar, bland annat går en del av hyran till just den fastighet dagiset ligger. 

När några av Brf:s boende försökte ge svar på tal kan man inte direkt säga att de hjälpte till att ändra bilden av deras förening. Som nu är rätt tydlig. 

Lite grann kan jag tycka att kan man inte rädda situationen ska man åtminstone låta bli att göra den värre. Men herrarna här tyckte tydligen att kan deras bostadsrättsförening verka ännu mer dumma i huvudet ska de göra det så här kommer två av de svar jag hittills fått: 
 

Jag hade tänkt att nöja mig med Twitter men stjärnan Andersson här uppe inspirerade mig att föreviga det här debaclet så att framtida köpare av Brf Kastanjen Karlberg kan hitta deras lapp med de söta söta blommorna på innan de köper en lägenhet där. 

Och tänker till en gång extra innan de får Andersson som granne. 

Själv tänker jag ignorera sopprötterna som bor i huset och fokusera på att barnen har världens bästa dagis som tack och lov inte har någonting att göra mer med Brf Kastanjen-människorna än att de tar emot hyresavin varje månad och kanske passerar dem i trappen på dagarna. 

Eller vänta, de är ju hissåkare. De går inte trappen. 

Råkar åka samtidigt som mig och barnen i hissen då, på väg upp eller ner. 
 

Tala är silver, åka tåg guld

Som ni vet blir våra riksdagsledamöter valda från olika orter och förväntas att ha en nära anknytning dit även efter de börjar jobba i Stockholm. Man representerar ju sitt valdistrikt. 

Jag utgår i det här inlägget från det helt naturliga antagandet att antingen så bor man i Stockholm som riksdagsledamot eller så bor man de facto i det distrikt man är vald för. Men rent tekniskt kan man ha blivit vald från ett annat distrikt, jobba i Stockholm men vara folkbokförd på ett tredje ställe. 
 

Enligt Skatteverket ska du också folkbokföra dig där du har din mesta dygnsvila, det vill säga där du bor. 

Därför erbjuds samtliga riksdagsledamöter olika reseförmåner. 

Jag var lite nyfiken på hur de där används och begärde ut lite handlingar. 

”Har ledamoten långa resvägar eller andra särskilda behov kan de erhålla ett årskort på flyget.”

Det verkar ju ändå logiskt. Primärt får man tågkort, annars flyg. Vad kostar då ett årskort på SAS respektive Bromma?  Mellan 124 000 145 000 är svaret. 
 

På listan jag fick finns 55 namn på riksdagsledamöter som fått flygkort, på vilket bolag framgår dock inte. Och plötsligt dyker det upp två intressanta rader – Stockholms län och Örebro. 

Enligt uppgifter från Sverigedemokraternas riksdagsledamot Linus Bylund på Twitter efter detta inlägg publicerades är det som står på riksdagens hemsida fel i den bemärkelsen att de inte blivit valda från dessa valkretsar. SDs ledamöter slumpades till distrikt efter valet då de som enda parti hade rikslista.   
 

Vad gäller tågkorten, som 196 av ledamöterna begärt att få, finns det lite olika varianter, med lite olika kostnader givetvis. Det verkar vara så att ledamöterna själva får välja helt fritt vilket kort de föredrar, vilket jag tycker är märkligt faktiskt.
 

Guldkortet är bäst, det hörs nästan på namnet. Med det får du gratis mat, hänga i deras lounge och ta med en resenär avgiftsfritt.

Men smakar det så kostar det så 73 000 kronor får du punga ut med. Eller du och du, staten. Om du är riksdagsledamot. Men som ni ser är det hälften så dyrt som flyg. 
 

Om du klarar dig utan en gratis måltid per resa och möjligheten att gratis ta med en gäst är Silver Plus för 67 300 kronor alternativet för dig. 
 

Struntar du i att åka första klass utan tycker andra klass är fullt tillräckligt räcker det med att du betalar 43 300 kronor för årskort Silver. 
 

Utöver årskortet på SJ kan alla riksdagsledamöter som vill även skaffa sig Resplus, som ger obegränsat med resor i landets all lokaltrafik. Kostnaden är 16 000 kronor extra, utöver själva årskortet på SJ. 
 

Det intressanta är att enligt Riksdagsförvaltningen ersätts inte måltider enligt utlägg. Men det är alltså helt okej att välja ett årskort där mat ingår, som det gör i Guldkortet. Ett smart sätt att komma runt detta alltså. 
 

Det här har de flesta riksdagsledamöterna snappat upp så av de 196 som har årskort på SJ har 121 stycken Guld-kort. Då kan man tänka sig att alla dessa bor långt bort från Stockholm. 

Nix. 

Bland dessa guldåkare hittade jag sex stycken som samtliga är valda i Stockholms kommun, vilket alltså är innerstaden plus Bromma, Enskede, Spånga och någon del av Huddinge. Visst kan det vara så att dessa personer endast är valda där och inte överhuvud taget bor i närheten av Stockholm trots att de jobbar här men det här personerna bor även i Stockholm. 

Och inte vilket årskort som helst utan Guldkortet för 73 100 kronor styck. 
 

Miljöpartisten Jakop Dalunde till exempel. Han bor på Bondegatan på Södermalm men tycker alltså att han åker så mycket tåg att han måste ha Guldkort på SJ. 

Ja, jag blev särskilt glad att hitta Dalunde i det här gänget. Vi har en speciell relation.

Men Dalunde valde åtminstone bort Resplus och därmed gratis SL-kort. Det gjorde inte Maria Ferm, också från Miljöpartiet. Hon har både Guldkort och Resplus, till en total kostnad för skattebetalarna på 89 100 kronor per år. 

Bara som jämförelse kostar ett årskort på SL 8 300 kronor. 
 

Övriga på listan av Stockholmare som tycker att de åker så mycket tåg i jobbet att de inte kan köpa lösa biljetter och göra en reseräkning utan måste ha årskort guld är följande: 
 

De här fem stockholmarna som alla bor i Stockholm stad och inte länet, det vill säga allra närmast centrum egentligen och efter tunnelbanelinjen, kostar oss 429 500 kronor per år för att de ska åka gratis tåg i hela landet och även gratis lokaltrafik. 

Men jobbet då, kanske ni tänker? De reser ju även i jobbet? Absolut. Men man ska resa otroligt mycket tåg och kollektivt för att en fast kostnad på 90 000 kronor per år ska löna sig. Dessutom bygger detta på att de ALLTID åker tåg, aldrig flyg eller taxi. Gör man det, då ska man absolut ha ett årskort. Annars ska man köpa styckbiljetter. 

Men det finns även ledamöter som är valda i Mälardalsregionen som har årskort. De från Sörmland har dock åtminstone inte valt Guld-kortet. Förutom en person. Han bor i Katrineholm, det tar dryga timmen till Stockholm.   
 

Från Uppsala valdistrikt är det fler som vill ha gratis mat. Trots att det alltså tar 45 minuter max till Uppsala och måste vara en av de närmaste valkretsarna utanför Stockholms län.  

Jag har kollat upp de på listan och antingen bor de i Uppsala eller i någon ort i Uppland. 

Samma mönster hos de som är valda i Västmanland, där Västerås är tätort och där flera av dem bor. Här väljer fyra av elva Guldkort. Här tar det också dryga timmen att åka till Stockholm. 
 

Eftersom man måste jobba i Stockholm oavsett var du bodde innan du blev vald är det inte konstigt att folk bor kvar och måste veckopendla. 

Det märkliga är när människor som BOR i Stockholms inte bara beviljas årskort på SJ utan dessutom Guldkort och Resplus. De kan omöjligt resa så mycket utanför sitt eget distrikt samt där de jobbar, vilket alltså är SAMMA STÄLLE, att ett årskort är försvarbart framför enskilda biljetter. 

Eller när människor som bor i de regioner som själva marknadsför sig som orter med kort pendling till Stockholm väljer det dyraste årskortet där mat ingår trots att de i Uppsala har 45 minuter tåg och samtliga har max 1,5 h tågtid.

Hur kan de motivera det?

Dessutom undrar jag varför Riksdagsförvaltningen inte verkar ha någon resepolicy alls? Många privata företag har som policy att man ALLTID ska välja det billiga alternativet. De som måste pendla får alltså Silver-kort. Riksdagens resekostnader betalas av skattepengar. Då måste policyn vara att minimera dessa.

Men ära dem som äras bör.

Därför avslutar jag det här inlägget med att säga tack till följande fem riksdagsledamöter som samtliga valt SJ-kortet Silver, det vill säga det billigaste kortet för 43 300 kronor istället för 73 100 kronor. Av 196 personer är det bara fem som frivilligt gjort det. 

Till skillnad från gänget i Stockholms kommun som kostar skattebetalarna onödiga 429 500 kostar det här gänget, som uppengarligen har respekt för skattepengar, oss ”bara”  232 500 kronor. En skillnad på 197 000 kronor bara för att dessa människor inte som övriga till varje pris vill maximera sin egen vinning utan faktiskt gjort ett medvetet val.  

Och tack till de 98 riksdagsledamöter som valt bort årskort helt och hållet utan åker på enskilda biljetter när ni åker. 
 

Jobbegoister

Det är så underhållande att LO:s pratar så mycket om solidaritet. När de i själva verket bara är intresserade av sig själva. 

Me, myself and I.

De kommer dessutom undan med det. LO är inte intresserade av några andra i världen än sig själva och sina betalande medlemmar. Ändå får de ostraffat påstå gång efter annan att de på något sätt vill allas väl.

Det är också mot den här bakgrunden regeringen nu sitter i deras knä och LO bjuds in till presskonferenser, sitter i statliga utredningar etc. Att de skulle vilja hela Sveriges väl och ve när de alltså bevakar sina egna intressen endast. 

Och som Maria Ludvigsson i Svenska Dagbladet skrev idag, varför skulle de göra annat?
 

Personligen har jag inga som helst förväntningar på fackförbund eller andra medlemsorganisationer än att de ska göra det medlemmarna betalar för – bevaka deras intressen och inga andras. Det lustiga är att det finns någon kollektiv svensk låtsas-lek sedan urminnes tider där vi inte behandlar LO som just det särintresse de faktiskt är. 

Jobbegoism. 

Ett alldeles förträffligt ord som beskriver det LO och dess förbund sysslat med sedan 1800-talet då de bildades. De är jobbegoister.

Jobben i Sverige ska gå till svenskar, det vill säga deras medlemmar. Ingen konkurrens om jobb är okej för det skadar deras medlemmar, vare sig invandring eller fri rörlighet av företag är bra. Det är och har varit deras och socialdemokraternas linje jämt

Senast i valrörelsen gick socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson ut och sa följande:
 

Tydligare jobbegoism finns nog inte. 

Även vår nuvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson gick i valrörelsen ut och höll med LO i kravet att begränsa arbetskraftsinvandringen för att skydda svenska jobb, vilket de gjorde i en artikel i DN i maj 2013
 

Behovsprövning innebär att LO i princip får veto över vem som får komma hit.  De vill skydda sina medlemmars jobb enligt principen jobbegoism. 

När det gång på gång blir så här tydligt vad LO står för, hur är det möjligt att de inte betraktas som det särintresse de faktiskt är?
 

”Vi slåss för att våra medlemmar ska få arbete”

Problemet med LOs inställning är att de skiter i unga och invandrare, som står längst från arbetsmarknaden. De struntar faktiskt i alla som inte redan har jobb, de får liksom sköta sig själva för de betalar inte medlemsavgift till LO. Än. 

Nyligen släppte Konjunkturinstitutet en rapport som befäster att Sveriges höga lägstalöner är ett problem. De löner som LO bevakar som en hök. 
 

Exempelvis finns det grupper som har markant lägre chans att få arbete, som de med låg utbildning och utrikes födda. Dessa grupper har svårt att få arbete till rådande lägsta löner. 

Den absoluta majoriteten av de som är arbetslösa är ungdomar utan utbildning och invandrare. Dessa behöver sitt första jobb, en språngbräda. Men det skiter LO i. 

Ännu viktigare än någonsin blir det mot bakgrund av att vi väntar upp till 400 000 asylsökande plus anhöriginvandring de kommande 5 åren. Den absoluta majoriteten av dessa har max gymnasieutbildning, upp till 40 % har bara förgymnasial utbildning. 

Glöm påståendena om att validering av högskoleexamen är prioritet när det gäller flyktingvågen. Över 75 % av de som kommer har ingen examen att validera. 

Gång på gång fastslår all forskning att höga lägstalöner skapar problem med hög arbetslöshet för ungdomar och invandrare främst. Gång på gång vill LO, helt otippat, att vi litar på deras partsinlagor i form av ”rapporter” som bevisar att höga lägstalöner inte alls är något problem. Ironin. 

Vad är då dessa lägsta löner?

Ja, i Sverige kan du i princip inte tjäna lägre än 16 000-18 000 kronor när du jobbar heltid alldeles oavsett (lönen inkluderar inte OB-tillägg, helgtillägg etc). Det spelar ingen roll om du inte kan svenska, inte har gått annat än 7 år i grundskola, hoppat av gymnasiet eller nyss fyllt 18 år. Enligt LO är alla lika produktiva och därför värda dessa löner. 

Det säger sig självt att en analfabet från Somalia, som utan problem kan göra enkla praktiska jobb som diska, jobba som städare, hantlangare på bygge etc så fort han kommer till Sverige, inte från start är värd 20 000 kronor per månad. Inititalt alltså. Men allt eftersom personen lär sig svenska, blir bättre på sitt jobb etc ökar produktiviteten och personen blir värd mer i lön. Han behöver dock få sitt första jobb för att kunna gå igenom den här utvecklingen. Men om han kostar exakt lika mycket som en svenskfödd 20-åring som gått en yrkesutbildning på gymnasiet och har förkunskaper dessutom är det lätt att räkna ut vem som får jobbet. 

Alla är nämligen inte värda samma lön. Det måste vi sluta låtsas. Alla har samma människovärde men värdet för arbetsinsats är inte samma sak. 

Men det är effektiv opinionbildning av LO att dribbla ihop korten och få folk att tro att människorvärde och värde i lön är samma sak. Smart men inte sant. 

Sammanställningen är som  ni ser löner från 2011 men jag har inte hittat en liknande sammanställning av LOs samtliga avtals lägstalöner daterad senare som dessa löner kan ni dessutom räkna upp med 4 år. Det verkar inte vara något LO prioriterar att visa upp. Jag förstår dem. 

Observera att dessa löner INTE inkluderar OB-tillägg och andra påslag på lönen. Detta är grundlönerna. Så Handelsanställda som har lägsta lön på 17 700 kronor har alltså i realiteten betydligt högre då handeln har både OB-tillägg efter kl. 17, tillägg för helgjobb etc

För att sätta i perspektiv vad en från gymnasiet avhoppad 18-åring alltså anses vara värd enligt LOs måttstock kommer här ingångslöner för några av de akademikerjobb som har längst utbildning på universitetet. Ingångslön är att jämföra med lägstalöner även om de bara är rekommenderade. 

Jurister rekommenderas en lön på 25 000 kronor, civilekonomer 27 000 kronor och civilingenjörer på 29 600 kr. Läkares ingångslöner varierar vid vilket landsting de gör sin AT-tjänstgöring, som är en del av utbildningen men den ligger vanligast mellan 27 000 och 32 000 kronor
 

Då har de här personerna alltså studerat 4-5 år på högskola, utbildningar som alla kräver otroligt mycket jobb. Långa dagar, svåra tentor. Under den här tiden har de alla levt på studiemedel som i dagsläget 9 948 kronor per månad, under de månader du studerar. Under sommarens 3 månader är studiemedlet noll kronor. Det här är att jämföra med det vi kallar existensminium och ligger sida vid sida med socialbidragsnormen. Då ska studenter dessutom köpa sin litteratur på dessa pengar. De ligger också 4-5 år i årslöner back jämfört med LO-anställda som alltså inte studerat på högskola utan jobbat hela den här tiden.

Inkomsten är dessutom villkorad med att du klarar dina tentor. Klarar du inte majoriteten får du noll kronor tills du fixat tentan. Du kan dessutom inte vara sjuk. Klarar du inte tentorna på grund av sjukdom, tråkigt. Du får ändå noll kronor.  

Det skiljer alltså några tusenlappar med vad en 18-årig målare får och en färdigutbildad jurist

I dagsläget har LO släppt kravet på behovsprövning, det gjorde de innan valet. Om det var taktik eller inte låter jag vara osagt, kanske insåg de att de inte samtidigt kan beskylla andra för att vara rasister med den retoriken. Men de villkorar sitt medgivande för arbetskraftsinvandring med följande: 
 

Företag som vill anställa andra är svenskar måste alltså ”bevisa” att de behöver just den typen av arbetskraft. De måste också garantera ”ekonomisk stabilitet” som inte går att tolka på något annat sätt än att företagen ska lova att aldrig säga upp personen. Rimligt. 

En annan rimlig retorik man ofta hör från LO-håll är ”slavliknande förhållanden”, vilket inte betyder att LO tror att folk hålls kedjade på fält utan att de får lägre löner än LOs kollektivavtal säger. För detta är ju i princip samma sak. 
 

Vad LO menar med slav och vad du och jag gör skiljer sig alltså.

LO tycker till exempel att en lön på 30 000 kronor per månad är att jämställa med slavliknande. Det tjänade en man från Bolivia som Byggnads ville skicka hem 2014
 

Det är så här det blir i praktiken när de protektionistiska jobbegoisterna i LO får inflytande över politiken. Personer som gör rätt för sig, betalar skatt och har höga löner skickas hem för att LO vill att svenskar till varje pris får alla jobb. Svenskar som är medlemmar i LO alltså.

typiskt skurkmanér sätter LO och dess förbund detta i system och utnyttjar reglerna till max till sin egen fördel. Det finns ingen lägstanivå.

Fackförbunden lämnar felaktig information, avfärdar ansökningar enbart för att arbetsgivaren inte har kollektivavtal eller avstyrker en ansökn på rent okynne. Det uppger migrationsrättsjurister. 

Det är ett skämt att de tar ens ordet solidaritet i sin mun tycker jag. 
 

LO har från start avskydd sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga upp till 26 år. För detta har lett till att efterfrågan på unga, som oftast numera inte är med i facket, ökat. Företag har föredragit att anställa ungdomar framför medlemmar i LO helt enkelt. Nu, med en socialdemokratisk regering, tas detta bort. LO har återigen makt över arbetsmarknaden. 

En ung person blir snart nästan 40 000 dyrare att anställa per år. Ett tungt slag för alla de ungdomar som behöver sitt första jobb. LO äter väl tårta på Norra Bantorget nu, för om ett företag måste betala lika mycket för en ung oerfaren eller en äldre kommer LOs medlemmar få de flesta jobben och ungdomarna får ta kölapp på arbetsförmedlingen igen. 
 

Det sorgliga är det här är inte att LO gör som de gör. De har betalt av medlemmarna för att driva deras intressen enbart. Utan det är att LO samtidigt kommer undan med att hävda att de arbetar för Sveriges väl. Att de har någon typ av allmänintresse. 

LO är de största jobbegoisterna i landet. Det har de alltid varit. 

De ska därför inte vara välkomna in att få bestämma över vare sig arbetsmarknad eller invandring. De ska betraktas som det extrema särintresse de faktiskt är. 

 

Minister på Prao

Vet ni vem det här är? Jag tror att jag hade haft svårt att knäcka en fråga på det på stan om jag inte läst på faktiskt, trots mitt jobb. 

Hennes namn är Aida Hadziliac och hon sitter i regeringen. Som Anonymitetsminister skulle man kunna gissa givet hennes enorma aktivitet. Men hon är gymnasieminister. 

Har ni ens sett henne senaste halvåret? Inte jag. Läser man på regeringens hemsida är det i princip blankt. Så vem är då vår gymnasieminister? Och var håller hon hus? 

Sydsvenskan gjorde nyss en genomgång på media. Hon kommer näst sist, bara Framtidsministern har färre. 

Nyss blev det känt att hon var en av de ministrar som statsplanet flög från Arlanda till Bromma för. 
 

Hon är den yngsta i regeringen, född 1987 och har ingen pedagogisk bakgrund själv utan är jurist. När hon var 23, det vill säga 2010, utsågs hon till kommunalråd i Halmstad och ansvarade där för skolfrågor. Det var hennes första heltidsjobb. 

Den meriten tyckte Löfven räckte för att ge henne ansvaret över hela gymnasieskolan i Sverige. Jag har inga som helst problem med att unga får chansen men att ha som enda politiska merit att ha jobbat med frågan i en mindre kommun endast 4 år kvalar i min bok inte in för att ha det högsta ämbetet i landet. Sorry. 

Löfven kanske tänkte att hon gick ju i gymnasiet för 8 år sedan, alltså hon tog studenten 2 månader innan Fredrik Reinfeldt blev statsminister, så hon kan ju liksom lingot? Hon har fräscha erfarenheter, kan man säga. 

För bara två år sedan, när hon alltså var kommunalråd i Halmstad, gjorde hon den här otroligt amatörmässiga intervju med Ingvar Carlsson just om det här med ålder. Att fler i socialdemokraterna måste vara under 35 år. Kungen framstår som en retoriker av rang jämfört med Aida. 
 

Eller från pressträffen nyligen om Skolkommissionen.

Fantastiskt hur man som endast 27-åring vars arbete är publikt kan vara så exempellöst dålig på att hålla en presentation.

En medfödd talang. Kan ingen hjälpa henne?
 

Kul förresten att hon intervjuar just Ingvar Carlsson. Det var nämligen han som genom Luciabeslutet stängde gränserna den 13 december 1989. Skälet var den ”rekordstora flyktinginvandringen” på 20 000 personer under första halvåret 1989. Välfärden skulle drabbas och Carlsson förordade beslutet som sedan togs.

Men tack vare regeringen Bildt upphävdes beslutet och Aida och hennes familj kunde komma hit. Hade Carlsson fått bestämma hade hon förmodligen fått stanna i Bosnien trots kriget. Vår välfärd skulle inte klara sådana som henne och hennes familj.

Vad har vi då för problem med gymnasiet?

Ja, bland annat att folk hoppar av. Detta ville regeringen lösa med ett obligatoriskt gymnasium. Men att tvinga upp till 18-åringar att gå i skola tyckte ingen annan i riksdagen var en kul idé så detta röstades ner. Det är nämligen så att folk är myndiga sitt sista år på gymnasiet och så fort du är myndig kan staten inte tvinga dig att gå i skolan hur som helst. Den absoluta majoriteten som hoppar av gör det just sista året. Detta orkade tydligen inte sossar och miljösnubbarna kolla upp. 

Även Lärarförbundet sågade idén. 99 % av alla 16-åringar börjar idag gymnasiet redan. 

Skälet de hoppar av är oftast studietrötthet, vilket man absolut inte löser med tvång. Så summa sumarum var obligatoriskt gymnasium en episkt dålig idé av alla dåliga idéer som kommit från hjärngänget i Rosenbad hittills. 
 

Intressant nog när man kollar på SCBs statistik har en tredjedel av de som hoppat av inte gått in i arbetslöshet och majoriteten är arbetslösa upp till 6 månader bara. Ett övergående problem alltså. 
 

Det är också så att en majoritet av de som hoppar av har utländsk bakgrund, det vill säga är födda utomlands.  Bara hälften av de som invandrat efter 12 års ålder fullföljde gymnasiet.
 

Aidas svar på alla frågor gällande skolan är…….utredningar. Inte konkreta förslag (förutom briljanta obligatoriskt gymnasium) eller metoder utan hennes melodi följer detta mönster: 

1. Uttala sig om landets bristfälliga skola
2. Berätta att skolan måste räddas
3. Tillsätta en utredning för att ta reda på hur dagens skola de facto ser ut
4. Återanvända steg 1. 

Runt, runt, runt. En evighetsmaskin. Rätt smart egentligen, då behöver hon aldrig ta någon risk. Eller riskera att faktiskt göra något konkret. Hon simmar mycket hellre runt i teori illustrerad av en pool med utredningskopior. 
 

I Ekots lördagsintervju återkom hon  till att utredningar är svaret på alla frågor, när hon inte läste innantill från Socialdemokraternas hemsida och lekte floskelbingo med sig själv. Tydligast här blir att Aida faktiskt varken har ideér eller erfarenhet. 

Precis som Gustav Fridolin upprepar hon det här med socioekonomisk bakgrund och att detta förklarar varför skillnaden mellan skolor ökar, den så kallade mellanskolsvariationen. Trots att Skolverket och PISA konstaterat att socioekonomisk bakgrund INTE fått ökat betydelse sedan 1999 och alltså inte kan förklara ökad mellanskolsvariation.

Även kallat ”hitte-på”.  

Hon säger att hon vill föra en vetenskapligt grundat gymnasiepolitik men struntar alltså i den evidens som finns från Skolverket. Hon pratar i Ekots lördagsintervju om att skolans problem är att den har för lite resurser men ignorerar OECDs konstaterande att vi är topp 4 av höga satsningar på skolan i pengar i OECD. Det är inte resurser som är problemet. 
 

Hon förespråkar också högre lärartäthet trots att OECD samtidigt konstaterar att detta inte behövs, vi har redan tillräckligt hög lärartäthet. 

Över lag är samtliga av hennes idéer skåpmat från sin tid i Halmstad. För allt hon hittills föreslagit är saker hon föreslog i Halmstad. Delar hela landets gymnasier Halmstads skolors behov och problem undrar jag stilla. Eller är det så att ministern har en oförmåga att inte bara ta tills sig forskning utan också oförmåga att utveckla en egen position byggd på förändrad omvärld, det vill säga nytt jobb och ny infomration?

Att vara gymnasieminister är nämligen inte alls som att vara kommunalråd. 
 

OECD-rapporten (i vilken lärarna själva fick uppmärksamma områden i behov av utveckling) pekar alltså inte på behovet av bättre ”classroom management”, mindre skolklasser eller karriärsguidande och yrkesförberedande verksamhet utan snarare behovet av elevutvärdering. I rapporten framgår även att decentraliseringstrenden är en av den svenska skolans styrkor varav bristen på ansvar är en stor svaghet.

 Trots detta är gymnasieministerns lösning att via kommunen införa fler traineetjänster för ungdomar, en strategi som inte förändrats sedan Aida satt som kommunalråd i Halmstad 2013. Kanske är det just detta traineeprogram hon tagit del av som gymnasieminister i ljuset av hennes otaliga studieresor på diverse gymnasieskolor och oändliga utredningar. 

Hennes kärlek till Halmstad syns på andra sätt. Hon bor fortfarande kvar där, trots att hon varit statsråd 6 månader och dessutom är så ung att hon ännu inte har barn. Antingen tror hon inte att hon blir så långvarig, eller så älskar hon bara att pendla. 

För det har säkert ingenting med att göra att det är fina ersättningar att bo kvar. 
 

 En snabb titt på Hadzialics schema på regeringen.se ger bilden av att inget utöver gymnasiebesök och en internationell skolträff i Kanada skett, förutom prat om utredningar. 

Det förklarar hennes totala osynlighet. 
 
 

Vinsthatare?

Ilmar Reepalu var kommunstyrelsen i Malmös ordförande i 20 år innan han avgick 2013. Mest känd för allmänheten kanske han är för sina antisemitiska uttalanden

Att sittande regering bara utser sina egna kompisar till utredare har blivit solklart efter bara 6 månader, bland annat har Ylva Johansson sparkat två moderater och utsett två av sina egna vänner till utredare

I mars i år fick därför Reepalu, av sina polare, jobbet som utredare av privata välfärdsföretag.

”Utredningen” går alltså ut på att komma fram till hur man kan tvinga privata företag att inte få ta ut vinst alls, givet gällande lagstiftning samt hur man kan ta bort LOV. Inte så mycket att reda ut när man redan vet svaret men Reepalu behöver väl ett jobb. 

Hur har det då gått i Malmö som gör att just Reepalu är den bäst lämpade att komma fram till hur privata företag kan tvingas bort?

Ja, på ett sätt är han den bästa personen eftersom Malmö hela tiden han styrt gjort i princip vad som helst för att motarbeta friskolor. Vad. Som. Helst.

I den här skriften från Ohlininstitutet kan man läsa hur:
 

  • Friskolorna i Malmö får inte använda stadens gymnastiksalar eller idrottsanläggningar utan tvingas hyra in sig på Friskis och Svettis och andra privata alternativ
  • Friskolebarnen får inte ta del av kommunens rabatterade försäkringskollektiv
  • Friskolorna får inte ta del av de rabatterade läromedel etc som kommunen förhandlat fram enligt ramavtal etc
  • Kommunen hjälper inte barn i friskolor till praktiker och sommarjobb
  • Kunskapsskolan ville starta skola i Rosengård men vägrades av kommunen 
  • Friskola i Limhamn ville bygga ut med 150 kvadrat men nekades pga av att ”grönområdena måste bevaras” trots att skolan hade lång kö dessutom
  • De hittade 2014 på ett helt nytt sätt att fördela pengarna som gav just friskolor betydligt mindre pengar, mitt under pågående budgetår. Allt för att försvåra för skolorna. Men de valde att kommunicera detaljerna 18 december, då Skolförvaltningen passande nog stängde för jul. 
     

Hur har det då gått för Malmös kommunala skolor då, som Reepalu var högst ansvarig för?

Det finns bara ett svar: katastrofalt. 

Rosengårdsskolan i Malmö utsågs till exempel 2012 till landets sämsta skola alla kategorier. 

Av de 50 sämsta skolorna var 47 kommunala. 

Ett år efter denna vinst beslutade kommunen att lägga ner skolan
 

Nyligen stängdes en annan kommunal skola eftersom man inte kunde garantera personalens säkerhet (!). 
 

Hur är det då med äldreboendena? Är de kommunala bäst? 

Nej. Det är de privata som är. Inte i en enda stadsdel var de kommunala bättre
 

Malmö är den kommun som tar emot absolut mest kommunalt utjämningsbidrag, förra året tog de 4,3 miljarder från andra skattebetalare för att klara att driva sina egna verksamheter. Och nej, man kan inte skylla allt på invandringen. Ledningen i Malmö är bevisligen helt urusel.

Den främsta uppgiften man har som kommunledning att göra en budget och följa budgeten samtidigt som man levererar det en kommun ska leverera, till högsta kvalitet. Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.  Och stöld blir det när KVALITETEN är låg, inget annt. Som skattebetalare förväntar jag mig främst att få det jag betalat för.  Detta klarar många andra kommuner och får därför vackert öppna plånboken varje år för bland annat inkompetensen i Malmö. 

Det som är mest anmärkningsvärt är att väljarna ändå inte röstar bort dem. 
 

Reepalu har inte bara styrt Malmö, han var till nyligen vice ordförande för SKL. Nu mera sitter han ”bara” i styrelsen för SKL Företag, åtminstone enligt deras webbsida. Alldeles oavsett har Reepalu haft stor påverkan i SKL under lång tid. 

SKL är alltså Sveriges Kommuner och Landsting och alla kommuner i Sverige är medlem. De fungerar både som arbetsgivarorganisation i avtalsförhandlingar med facket och som intresseorganisation.

SKL har även en hel del företag som man alltså samlat i en egen koncern. Syftet med koncernen är att”på affärsmässiga grunder bedriva verksamhet”. Alltså göra vinst, bland annat. 
 

SKL finansieras av medlemsavgifter av kommuner och landsting, som i sin tur kommer från skattemedel. 

SKL Företag AB finansieras av intäkter i bolagsform. Men en stor andel av dessa intäkter kommer från kommuner och landsting och är alltså också skatt. 

Aktiebolag närmare bestämt, organiserade i en koncern med ett moderbolag och diverse dotterbolag, vilket är det mest skattetekniskt lönsamma sättet att organisera sin verksamhet på.

Och grejen med aktiebolag är alltså att man MÅSTE ha vinst som syfte. Annars måste detta uttryckligen stå. Det gör det inte i SKLs bolagsordning.  

Ändå är det alltså just vinst med skattemedel som regeringen, dess bundsförvanter och Ilmar Reepalu själv tycker är så förskräckligt. 
 

Här ser ni hur SKL valt att organisera sitt företagsimperium så att det blir mest effektivt.
 

Koncernen omsätter 800 miljoner till nästan en miljard per år och hade en avkastning på eget kapital på nästan 10 % 2013. Varje år delar SKL företag ut 15 miljoner till ägaren. 
 

Majoriteten av pengarna (intäkterna) ni ser ovan är alltså skatt. Avkastningen är bra, utdelningen stor.  Och ändå är detta alltså exakt detta i andra företag som Reepalu och regeringen tycker är så fel att en hel utredning startats för att hitta sätt att förbjuda det. För så här skrev regeringen på DN Debatt nyligen. 

Förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen, vilket går ut över kvalitet….

Nya regler bör starkt begräsna möjligheterna att dela ut vinst. 
 

När man läser lite mer i årsredovisningen ser man att SKL, under Reepalus ledning, verkligen gillar det här med koncernbidrag och skatteplanering. 

Detta är helt i enlighet med skattelagstiftningen. Och det brukar anses som en win-win-situation för alla i kommunen. Den enda förloraren är fabror staten, eller alla beroende på hur man ser det. 

Ja, pappa Staten här är alltså alla skattebetalare utanför exempelvis Malmö men som ändå får betala för de stora svarta hål de gräver. Men SKL tycker det är fint att bara mjölka staten på pengar och bidra så lite de kan själva. Finurligt. 
 

Som ni kan se går SKL Företag AB bättre 2013 än 2012 så ledningen passade på att nästan fördubbla sina egna arvoden, från 741 000 till 1 214 000 kronor.
 

Passande nog har SKL ett fastighetsbolag där det ”finns möjlighet att skattemässigt direktavskriva hyresgästanspassningar”.

Allt det här planerande gör att man bara betalar 985 000 i skatt på ett resultat på 62 miljoner. 
 

Men det är klart.

Reepalu ska ju inte utreda Sveriges kommuner och landstings möjlighet att skatteplanera, ha höga arvoden och få utdelning av skattemedel. Trots att deras huvudsakliga verksamhet (kommuner och landsting alltså) är……välfärd. Utan han ska bara utreda privata välfärdsföretag som gör samma sak, det vill säga konkurrenterna till kommuner och landstings egna verksamheter.

Så det är ju en heeeelt annan sak. 

Ett av bolagen i SKL Företag AB är inköpscentralen SKI Kommentus. Men de hade lite problem 2012 för de försökte kringgå gällande lagstiftning och fick konkurrensverket på sig. Oops. 
 

Reepalu har varit inblandad i fler kommunala bolag.

År 2000 satt han i styrelsen för bostadsbolaget BO01 AB, som byggde ut Västra hamnen och var en bomässa för framtidens boende. Det passade den gamla civilingenjören Reepalu som hand i handsken. Problemet var att bolaget gick i konkurs, med 43 miljoner i skulder. Pengar som skattebetalarna fick hosta upp. 
 

Bokföringen var så dåligt skött att Reepalu och fyra andra i den första ledningen åtalades för bokföringsbrott. Han friades dock i rättegången. 
 

Han har åtalats en annan gång också, några år senare.

Då blev han bjuden till Sydafrika av företagaren Dan Olofsson. Han friades även denna gång. Om ni tycker att namnet låter bekant är det för att Olofsson tagit strid för vinster i välfärden på debattsidorna en mängd gånger senaste året. Gissar att Ilmar och Dan har en del hetsiga samtal när de käkar middag.
 

Men som Reepalu säger, de är goda vänner. Så goda vänner att miljardären och Sigma-ägaren Olofsson tog in Reepalu som delägare i sitt nystartade bolag Sigma Civil så fort han slutat som politiker. Bolaget är ett konsultföretag för infrastrukturprojekt.

Passar ju kalas nu när sosseregeringen aviserat infrastruktursatsningar. Det ska bli intressant att se om de drar någon vinstlott här.
 

Reepalu sitter för övrigt i en mängd styrelser, förutom som ordförande i sitt eget bolag. 
 

En annan politiker som drivit bolag är Ylva Johansson. Det gick inte så bra. Johansson var VD för e-learningföretaget Att Veta AB, som ägdes av bland annat SKL Företag. De  ägde 41,3 % (de hette tidigare Förenade Kommunföretag) och var alltså största ägare.
 

Bolaget gick urdåligt. Redan 2002 tvingades ägarna skjuta till 45 miljoner extra via en nyemission. Pengar som alltså kom från skattebetalarna. Pengar som kunde gått till ”välfärdens kärna”.   
 

Yva Johansson hade en lön på 116 000 kronor per månad trots att bolaget vissa perioder drog in ungefär det. Lönen var dessutom betydligt högre än genomsnittslönen för en VD på IT-företag på den tiden. 

Att Veta AB blev ett prakfiasko. När förlusterna var 200 miljoner kronor ville till slut ägarna, bland annat skattebetalarna via SKL, inte skjuta till mer pengar. Aktiekapitalet skrevs ner från 43 miljoner till 100 000 och SKL tog över företaget. De äger det fortfarande. 
 

Förlusterna Ylva Johanssons eskapader med Att Veta AB orsakade har SKL fått skriva av ungefär fram till nu. Tack för det.

Politiker ska inte lajva företagare om man inte har koll, är sensmoralen här. Speciellt inte för skattebetalarnas pengar. 

En person som styrt kommunen med den sämsta ekonomin, landets sämsta skolor, kommunala äldreboenden som överallt i staden är sämre än de privata och som satte i system att motarbeta alla privata verksamheter med fula metoder är nu satt att hitta det bästa sättet att förbjuda privata välfärdsföretag. Det är nämligen det ”utredningen” syftar till. 

Anledning?

Att välfärdsföretag använder koncernbidrag och andra enligt lag tillåtna tekniker för att optimera sina verksamheter skattemässigt, exakt det som Reepalu gjort själv i bolaget SKL företag. SKL ägs av de största välfärdsägarna i landet – kommuner och landsting. Pengarna Reepalu skatteplanerat är skatt. Uttryckligen för att ”slippa betala till pappa staten”.

Skatteplanera verksamheter som drivs av skattemedel och som sysslar med välfärd och dessutom har aktiebolag är alltså okej. Ibland. 

Givetvis tycker jag inte att reglerna ska ändras utan att inställningen till privata välfärdsföretag som både regering och Reepalu har är det som borde ändras. Kvalitet är det enda som räknas. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Åsa ”Fritt fall” Romson

Bilden är hämtad från Rödgrön röra

Får jag presentera, landets minst populära minister – …..trumvirvel… – Åååsa Romson!

*tyst applåd 

Hon har varit minister i 6 månader och har lyckats få fantastiskt usla 14 % i senaste mätningen. Hon har 6 %-enheter lägre förtroende än tvåan på listan, SD-vikarien Mattias Karlsson. Bra jobbat, Åsa. 

Den här personen är landets vice statsminister.

Om Stefan Löfven skulle blir allvarligt sjuk eller avlida är det alltså Åsa Romson som tar över tills en ny statsminister kunnat utses. Lek med den tanken lite för ett ögonblick. 
 

Det kan kanske bland annat ha att göra med att hon är så blek att inte ens de egna väljarna känner till henne.

33 % av Miljöpartiets väljare vet inte vem hon är enligt Göteborgs Universitet 2011.

Att jämföra med bland annat Göran Hägglund, Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson där samtliga av egna väljarna känner till dem.  Även i den undersökningen var Romson alltså…..sämst. 

Sannolikt är siffran högre nu när hon inte är nyvald längre men faktum kvarstår att hon  förtroendemätning efter förtroendemätning är sämst

I boken ”Innerst inne- vad svensken egentligen tycker” (Timbro Förlag 2014) som min man Markus Uvell skrivit tillsammans med Carl Melin frågade de bland annat miljöpartisternas egna väljare vem de vill se som statsminister. 38 % svarade någon av Miljöpartiets språkrör.

Gissa vilken siffra Åsa fick?

Av de 38 % ville 34 % se Fridolin som statsminister och resten, 4 %, ville se Romson.

Vi tar det igen: bara 4 % av hennes egna väljare skulle vilja se hennes som statsminister. Nu är hon vice statsminister. Även här var hon sämst alltså. 

Själv blir jag ännu mer orolig över att 34 % av MPs väljare vill se Fridolin som statsminister (!) medan bara 14 % av KDs tyckte Hägglund skulle bli statsminister. WTF?

Detta kan också ha att göra med att hon inte direkt inlett starkt som minister. Milt uttryckt.

Det började med Jens Kiil. Det är en båt Åsa och hennes sambo Fredrik äger och faktiskt delvis bor på.
 

Först blev det känt att hon köpt diesel men inte skattat för den, vilket hon skulle. Den skattesubventionerade dieseln hon använt skulle hon ha betalat 1,3 kronor i skatt per liter för men det struntade hon i.

Eller, först ljög hon om att över huvudtaget ha köpt den subventionerade dieseln. Hon blev ertappad på bild med en grönfärgad tank, den subventionerade dieseln är nämligen grönfärgad.

Men nej, då var det ”smuts”. 
 

Sedan blev det känt att hon målat samma båt med förbjuden färg. Enligt lag förbjuden alltså. Men den går tydligen att köpa lite ”under disk” hos vissa målaraffärer, för ingen annan färg fungerar. Som ju Åsa vet och alltså struntar i de tillåtna färgerna. Eftersom de inte….funkar. 
 

Ah. Så andra ska tvätta sina båtar oavsett storlek men inte Åsa? Då förstår jag. 

Det kom också fram att Åsa släpper ut så kallat ”gråvatten” direkt ut i Östersjön ibland. Och det har hon heller inga problem med. Hon har till och med gott samvete.

Hon hänvisar bland annat till att hon inte har någon bil och ”det är väl meningen att man ska kunna ha ett aktivt fritidsliv”. Jo, Åsa. Det är meningen men vissa av oss tycker bil ger oss detta. Och att flyga flygplan, bland annat från Bromma.
 

Det håller dock inte forskarna vid Stockholms Universitet med om, hennes tidigare kollegor då Åsa Romson själv forskat vid SU fast i miljörätt och inte miljövetenskap.  Gråvatten bidrar till överjödning av Östersjön. 
 

Faktum är att Åsa själv bara månader innan det här blev känt, i Almedalen, pratade mycket bekymrat om just övergödning. Så mycket att hon och Gustav lovade 200 miljoner till att att stoppa övergödningen av Östersjön.

Kort minne. Eller så är det bara ett klassiskt fall av dina regler, mina regler. 
 

Samma Almedalstal som hon för övrigt sa briljanta saker som att män är lata, att köttätande män dödar somaliska kvinnor och att det bara är män som åker bil. Allra värst är de vita medelålders heterosexuella männen. 

En annan grej hon pysslar med på sin båt är att mata sin papegoja med chips och portvin. Jag är inte säker på att alkohol är en basföda i en papegojas kost men Åsa vet väl bäst, hon är ju ändå chef i det mest miljövänliga och djurvänliga partiet.

En full papegoja är säkert ännu roligare än en nykter. Fråga Åsa, hon vet. 
 

Det står inte vilken sorts papegoja hon har men jag har försökt artbestämma den efter bilden och det ser åtminstone ut som en brunpannad dvärgara. Den är enligt Romsons egen uppgift vildfångad, det vill säga den är född i naturen och har tagits från sin naturliga miljö i Braslilien för att få bo med Åsa på hennes båt i Sverige.

Hur moraliskt det är att köpa vildfångade djur och inte djur uppfödda i fångenskap kan man verkligen diskutera, särskilt som hon samtidigt bossar över det parti i Sverige som har högst svansföring när det gäller just djur och djurskydd. Papegojan lever dessutom själv och inte i par, som Jordbruksverket sedan 2007 säger att de ska.   
 

Vad gäller Åsas relation till diverse berusningsmedel verkar hon generellt sett ha en avslappnad relation. Hon har ju själv rökt på en del tidigare och djur har också rättigheter menar jag. 
 

En av de första personerna hon anställde var en person som tidigare dömts för att ha smugglat skojiga svampar.

Och därmed infriades alla fördomar folk har om Miljöpartister och hur deras partiprogram skrivs. Tack för det.

En av de mest kända miljöpartisterna vad gäller dåligt omdöme är annars Yvonne Ruwaida som gjort sig vida känd för att hon inte en utan tre gånger åkt fast för ekonomiska oegentligheter med riksdagskort, taxi och höga telefonräkningar.  Hon har inte bara åkt taxi för hisnande 5 000 kronor per månad utan också ringt för 44 000 kronor på mindre än två år.
 

Då kan man tänka sig att det här snillet förpassats till någon ointressant post i periferin. Nej då. Det här är nämligen inte ett vanligt parti. Det här är Miljöpartiet.

Så givetvis är det första Romson, som vice statsminister gör, är att anställa denna stjärna till statssekreterare, som är det finaste politiska tjänstemannajobbet du kan ha i det här landet. Signalen vi får är ”fiffla så mycket du kan med skattebetalarnas pengar, försök att sko dig så mycket som möjligt på andra och bli sedan befordrad”.
 

Enligt uppgift är Ruwaidas roll att samordna mellan Åsa Romson och Gustav Fridolin. Men det här är en partiintern uppgift som inte ska bekostas som en tjänst på regeringskansliet. Det tycker åtminstone som Folkpartiet, som föredömligt KU-anmält anställningen av Ruwaida. Det strider mot regeringsförordningen. Statssekreterare får inte ha någon partiintern roll alls. 

Men det är väl en partikulturell grej i Miljöpartiet att få andra att betala, för så fort Åsa Romson hade chansen fixade hon en middag för staben och skickade notan till skattebetalarna. Efter avslöjandet i Expressen fick hon betala tillbaka pengarna, som alltså från början skulle tagits från partiet och inte från regeringskansliets budget. Man får inte belasta regeringskansliet för internrepresentation nämligen. 

Mina regler, dina regler, skitregler-jag-gör-väl-som-jag-vill.
 

En annan statssekreterare Åsa Romson anställt är Göran Enander, som varit ordförande för Naturskyddsföreningen. Det är en organisation Åsa gillar för den förra ordföranden Mikael Karlsson, som jobbat där ända fram till nu egentligen, gav hon så fort hon bara kunde ett nytt jobb. Som ledamot i regeringens rådgivande organ för kärnfallsfrågor, Kärnavfallsrådet. 

Grattis Naturskyddsföreningen till att ni nu sitter i Rosenbad och dessutom får vara med och bestämma om ert favorit-hat-objekt kärnkraft. 
 

Förutom att välja knarkdömda och fifflare som medarbetare samt se till att Naturskyddsföreningen har så mycket som möjligt att säga till om är det en annan sak som gjort Åsa vida berömd – sin förmåga att välja sina strider.

Denna Don Quijote av politiker som aldrig tycker en väderkvarn är för stor eller för liten att mucka med har bland annat vevat i debatten om surströmming. Detta ständigt aktuella ämne menar jag.
 

Gruvor är också ett område hon fäktats inom. Enligt en motion från 2010 kräver hon att alla gruvor i Sverige som bryter kol, gas och olja (det finns inte i Sverige men lika bra att förbjuda även det) ska förbjudas. 

Okej, det påstås att det eventuellt finns lite olja på Gotland eller utanför men ingen har ännu försökt att ta upp den. 
 

En annan väderkvarn Romson gett sig på är anonymitet på nätet och anonyma bloggar, som hon ville förbjuda men tvingades backa på när kritikerstormen inte lät vänta på sig. 
 

Den största väderkvarnen Åsa gett sig på är ekonomisk tillväxt.

Hon verkar egentligen inte veta vad det innebär men det har aldrig hindrat henne förut. Full av självförtroende försöker hon gång på gång rikta en rak vänster direkt i magen på kapitalet. 

I motion från 2011 skriver hon bland annat att tillväxt i redan rika samhällen inte är nödvändigt. Det är inte ”lösningen på fattigdom”.  Att FN säger att världsfattigdomen halverats på 20 år tack vare just ekonomisk tillväxt, frihandel och ekonomisk liberalisering är inte viktigt. Romson vet bätte, hon är ju doktor i miljörätt och har läst svenska på universitetet. 
 

Fast tydligen är det ändå det. I en intervju i tidningen Dagen från 2 juli 2014 säger hon nämligen något annat. 

Då gäller detta inte alls fattiga länder, där behövs tillväxt. Men när ett land är rikt slutar tillväxten behövas tydligen. Kruxet är att veta NÄR detta sker, detta vet alltså inte hon utan där behöver politiker vara mer ”komplexa kring”. Vad betyder det, att politiker måste vara med komplexa kring? Kan man ens säga så på svenska?

Jag skulle sammanfatta det med det mer kända ”goddag yxskaft”. 
 

I en chatt i på Sveriges Radios hemsida tycker Romson att välfärden ska fixas utan tillväxt. Hon sätter sin tilltro till miljöteknik som ska lösa biffen. Hela välfärdens ökade kostnader och vår ökande befolkning ska finansieras av miljöteknik. Rimligt.  Målet måste vara bättre livskvalitet.

Hur detta ska uppnås utan tillväxt behöver hon inte reda ut närmare. I den chatten. I verkligheten där vi andra bor är det många som vill veta exakt hur hon tänker. 
 

Ett konkret politisk förslag i detta korståg mot tillväxt är kraven på arbetstidsförkorting till 35 h/vecka, som varit en av Miljöpartiets allra käraste frågor. På senare tid har detta tonats ner men frågan spräckte till exempel samarbetet med socialdemokraterna på 90-talet då Romson satt i partistyrelsen och var en av de fem som krävde avbrutet samarbete eller 35 h/vecka. Se det här klippet från ca 1.30

Personligen tror jag inte ens Romson vet vad tillväxt är faktiskt.  

Det är när man lyckas göra något snabbare och bättre än igår. I en globaliserad värld är tillväxt en förutsättning för att kunna konkurrera på världsmarknaden. Att hela tiden skapa ett överskott är också förutsättningen för att kunna få fler skatteintäkter och kunna exempelvis satsa på välfärd, ta emot många invandrare, ha högt bistånd – samtliga saker som Miljöpartiet har i sitt partiprogram alltså. 
 

Att hon inte riktigt förstår vad tillväxt är blev rätt tydligt när Agenda pressade henne i valrörelsen. Liksom tidigare kunde hon inte svara på om vi ska ha det eller inte. 
 

Men om man känner till Åsas bakgrund och sympatier ännu lite mer är hennes motstånd mot tillväxt egentligen inte så konstigt. För hon är eller åtminstone har varit medlem i Attac. Ni vet, vänsterrörelsen som bildades i samma period som huliganer slog sönder Göteborg under EU-toppmötet. 

När hon arbetade med bistånd på Forum Syd ordnade hon ”företagsdomstolar” ihop med Attack och Jordens Vänner
 

Jag vet inte exakt hur de här ”domstolarna” gick till men de syftade till att på något sätt lajva domstol för skattebetalarnas pengar för att ”ställa dem till svars” för olika påstådda miljööverträdelser tror jag. Behöver jag säga att de fick våra pengar för det här? Givetvis, det här är ju Sverige.

Bidragsentreprenörernas paradis. 
 

Under sin tid på Forum Syd var hon flera gånger moderator och annat i Attac-sammanhang, vilket man kan läsa på deras hemsida. 

Vad Attac tycker om tillväxt illustreras fint i den här…..hrm…..kreativa lilla anti-tillväxtfilm som de har på sin hemsida. Den omöjliga hamstern. Genialiskt namn förresten. 
 

Få tror jag vet vad Attac egentligen betyder. Organisationen bildades 1998 i Frankrike och betyder just ”Föreningen för beskattning av kapitaltransaktioner för medborgarnas bästa”. Inte alls lika coolt som Attack – som det alltså låter som på svenska. Men det har alltså ingenting alls att göra med att attackera. 
 

Hela syftet med föreningen var alltså anti-globalisering och anti-tillväxt men främst genom att införa den s k ”Tobin-skatten”, som är en skatt nobelpristagaren och ekonomen James Tobin föreslog redan 1978 men inte i något vänster-anti-tillväxt-syfte utan för att stävja valutaspekulationer och fluktuationer på världsmarknaden. På sin hemsida beklagar Attac att James Tobin, som dog 2002 vid en ålder av 84 år, inte var med i Attac. 

Men James Tobin var inte alls nöjd med att hans idé kidnappats av vänstern och tog också avstånd från Attac innan han dog. Kan förklara varför han aldrig gick med. 
 

Fler” kreativa” sätt att lösa problem illustrerar Romson när hon ganska nyligen föreslog att Sverige skulle skapa fred mellan Israel och Palestina genom att vi ordnar en miljökonferens i Stockholm och några miljöprojekt lokalt. En konflikt som pågått i 50 år men rent tekniskt har konflikten mellan muslimer och judar i Mellanöstern pågått sedan islam uppfanns på 600-talet ungefär.

Man vet inte om man ska skratta eller gråta. 

En röd tråd i Romsons politiska gärning är den här inställningen att det är ett helt okej förhållningssätt att kräva att andra människor rättar sig efter regler och moral som hon själv struntar i. Det är inte bara det här med dieselskatt, bottenfärg etc utan även exempelvis detta med flyget. 

Det finns få saker jämte bilen och kärnkraft (och tillväxt) som retar gallfeber på miljöpartisterna så mycket som just flyget. I valrörelsen krävde Miljöpartiet att Bromma flygplats ska stängas och detta höll de envetet fast vid under hösten. Ändå var en av de första sakerna Romson gjorde efter valet var just att åka……flyg från Bromma
 

Så sent som 2008 krävde Miljöpartiet att allt flyg söder om Sundsvall förbjuds senast 2020. I en artikel i Sydsvenskan från 2010 tycker de att alla borde åka tåg, exempelvis till Malmö. Och ändå väljer konstigt nog Romson inte alls tåget när hon skulle på möte i Köpenhamn, som ju alla vet nästan praktiskt taget ligger i själva Malmö, om man får tro Malmöborna själva. Utan hon väljer att flyga denna korta sträcka. 
 

Faktum är att som statsråd har Åsa Romson åkt mycket lite tåg. Mest av allt har hon faktiskt flugit, inte helt sällan just från den flygplats hon tycker vi borde lägga ner för att alla lika gärna kan flyga från Arlanda.

Varför flyger hon inte själv enbart från Arlanda då? Om nu Bromma och närheten denna flygplats ger inte spelar någon som helst roll. Det går exempelvis massa flyg från Bryssel till just Arlanda, ändå valde hon alltså att ta ett flyg som landar på stadsnära Bromma.
 

Men det verkar onekligen som om Brommas mycket praktiska Brysselflyg ändå överväger miljösamvetet för miljöministern. 

Till Peking den 7 april valde Åsa att flyga reguljär business class. 
 

Men hon verkar inte tagit reguljärflyg av ideologiska skäl för när hon skulle till Milano åkte hon gärna privatjet från just Bromma. 
 

Vilka som följde med till Milano i statplanet med Åsa kan man läsa här. Men så har registratorn valt att mörklägga någonting i marginalen med en post-it-lapp (kreativt). Varför och vad det står där under får vi alltså gissa men tydligen är det hemligt alltså. 
 

Till Luxenburg hade hon heller inga problem att flyga privatjet trots att reguljärflyg orsakar många gånger mindre koldioxidutsläpp än just privatjet gör, vilket statsplanet är. 
 

Det ser också ut som om vår miljöminister gav Nordens samtliga miljöministrar gratis skjuts med vårt statsplan tillbaka hem från Miljörådsmötet i oktober. Snällt.

Där sitter de i en dag och spånar ihop om hur de kan begränsa alla andra människors liv så mycket som möjligt med hänvisning till klimatet och så åker de alla miljöbovs-transport-medel hem med väskan full av inskränkningar. 
 

Det här sådant här som bygger politikerförakt. 
 

En av de frågor Åsa bryr sig allra mest om men som många svenskar bryr sig otroligt lite om är vargfrågan, sett till hela landets befolkning. Där det finns varg är givetvis frågan stor, och bland surdegsbakande Earth-hour-släckande urban medelklass på Södermalm som röstar på Åsas parti. Men den kvalar inte direkt in på svenskens 10-i-topp viktigaste politiska frågor. 

Innan hon blev miljöminister påstod hon att vargforskare var köpta av regeringen. När hon sedan tillträtt kallade hon vargen utrotningshotad. Vilken hennes socialdemokratiska ministerkollegor inte alls höll med om. Eller forskningen.  Detta skapade ett öppet bråk inom regeringen efter bara någon månad. Romson hade väl missat grundkursen i ”Så här styr du landet” att en regeringen alltså fattar beslut kollektivt och är därmed också kollektivt ansvariga. Därför håller man också en endad front. 
 

Don Åsa Romson slogs istället fritt med väderkvarnen för dagen, landsbygsminister Sven-Erik Bucht, i media om vargen och menade att beslutet om licensjakt borde upphävas.
 

Förvaltningsrätten i Karlstad försökte stoppa den av Länsstyrelserna i Karlstad och Örebor beslutade licensjakten på varg.

Om Romson eller hennes stab haft någon kontakt med just Förvaltningsrätten i Karlstad försökte en driftig kille på Naturbrukarna ta reda på genom att begäran ut Romson mailtrafik, och hennes anställdas. Men tji, det gick inte. Regeringen valde att hemligstämpla mailtrafiken med ”hänvisning till rikets säkerhet”. 

Om nu Romson inte utövat något ministerstyre här borde det ju inte vara några problem att lämna ut mailen tänker jag. 
 

Kammarätten i Göteborg avslog sedan Förvaltningsrättens rätt att ens pröva överklagandet så något stopp på licensjakt av varg blev det alltså inte i Örebro och Karlstad men Romsom anklagas ändå för ministerstyre genom att Alliansen KU-anmälde henne. Här orsakade bara hennes uttalande en anmälan alltså. Huruvida någon hos henne haft en mailkonversation med Förvaltningsrätten i Karlstad är alltså hemligt. 

Hon är alltså både själv KU-anmäld, och hennes anställning av Yvonne Ruwaida är också KU-anmält. Allt detta på ynka 6 månader.

Till båthaveri, varghaveri och flyghaveri kan vi lägga till EU-nämndshaveriet.

Monty Pyton hade inte kunnat gjort det bättre. 
 

Det här är vår vice statsminister. 

Det Åsa Romson verkar vara bra på är att leva efter en uppsättning regler själv och kräva något helt av alla andra. 

Det hon verkar vara allra bäst på är att vara sämst.  

/ Rebecca Weidmo Uvell

Big business

Inlägget är uppdaterat med regeringsbeslutet längst ner.

När inte regeringen är upptagen med att skicka en armé av hjälp till Irak på mäktiga 35 personer (wow) har de bland annat möten. 

Och på ett av dessa regeringssammanträdens föredragningslista hittade jag något väldigt intressant. Åsa Regnér vill att avgiften till Hyresgästföreningen ska ingå i socialbidragsnormen.

För vad behöver man inte vid sidan om pengar till mat, hyra, el och TV, om inte…..medlemsskap i just Hyresgästföreningen? Jag kan inte heller tänka mig något rimligare faktiskt. 
 

Hyresgästföreningen är alltså en frivillig förening att vara med i. Om man bor i hyresrätt och gillar det som föreningen pysslar med kan man göra som 525 000 andra hushåll och gå med. Om man vill. De förhandlar hyror centralt med fastighetsägarna samt jobbar med opinionsbildning.
 

Det finns ca 1,5 miljoner hyresrätter i Sverige så 2/3 är alltså inte med i Hyresgästföreningen. För några år sedan hade de 535 000 så medlemsantalet sjunker.  Men det här verkar regeringen vilja hjälpa till att ändra på och vill därför alltså att socialbidragen från och med nu höjs med motsvarande deras avgift så att socialbidragstagare i landet uppmuntras att gå med. Avgiften är 80 kronor per hushåll per månad.

Nedan ser ni listan för socialbidragets riksnorm, som alltså snart förmodligen kommer att kompletteras med ”Avgift Hyresgästföreningen”. I klartext innebär det här att landets skattebetalare kan komma att få betala dessa personers medlemsskap. Vi tackar. 
 

Då kan man ju fråga sig varför just Hyresgästföreningen kanske får denna fina present av den socialdemokratiska regeringen? Det finns ju en massa andra föreningar att vara med i, Naturskyddsföreningen (som jag har ett särskilt gott öga till som ni vet) till exempel. Det beror på att ”partipolitiskt obunden” som de hävdar på sin hemsida inte stämmer. Överhuvud taget. 
 

Det här är Hyresgästföreningens nuvarande styrelse
 

Ordförande fram till nyligen var Barbro Engman, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot. Hon efterträdde Jan Danneman, som kallades ”partimegafon för socialdemokraterna” av arga moderater på DN Debatt på 90-talet
 

Den nya ordföranden Marie Linder kom direkt från posten som kommunikationschef på LO och har även själv varit aktiv i just socialdemokraterna. 

Marie Dahlin är socialdemokratiskt kommunalråd i Vänersborg för närvarande. 
 

Hans Eklund är inte socialdemokratisk politiker men däremot engagerad i KF:s styrelse, som ju ligger mycket nära socialdemokraterna. Konsum ni vet.  
 

Samma sak med Terje Gunnarsson. Han är revisor i Folkets Hus i Rågsved, och Folkets hus är också en del av socialdemokratin. 
 

Carina Hultberg i Helsingborg stod på Socialdemokraternas lista till kommunfullmäktige senaste valet. 

Mursal Ismail Isa är däremot inte socialdemokrat men landstingsråd för Miljöpartiet i Dalarna. 
 

Clara Lindblom är inte heller socialdemokrat. Hon är äldreborgarråd  i Stockholm för Vänsterpartiet. 
 

Bo Nilsson är sedan länge aktiv i socialdemokraterna i Malmö
 

Även de två ersättarna i förbundsstyrelsen är givetvis aktiva politiskt. Alaa Idris arbetar som politisk sekreterare för socialdemokraterna och Egon Frid är tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Mest känd är Frid för att det i Kalla Fakta blev känt att han skrivit på en namninsamling från Sanningsrörelsen om en granskning om 9/11. De tror alltså att George W Busch iscensatte terrordådet, a k a knäppgökar. Jag vet inte om detta påverkade att han inte omvaldes 2010.
 

Som ni ser är det med några få undantag bara dels politiskt mycket aktiva personer, dels kommer samtliga från den samlade vänstern i Sverige, med störst bas hos socialdemokraterna. Det verkar vara ett krav för att få bli invald i den där styrelsen – att du har en gedigen socialdemokratisk bakgrund helst.

Så nej, Hyresgästföreningen är ingalunda partipolitiskt obunden i praktiken. Det är lite snygga ord de valt att skriva på sin hemsida för att inte skrämma bort fler medlemmar. 

Men nu kommer föreningen alltså få fler medlemmar med hjälp av självaste regeringen

Hur står det då till med ekonomin i föreningen? Går det dåligt? Inte så värst. Om man inte tycker 800 miljoner i omsättning är dåligt. 
 

De har 730 anställda. Detta är alltså en gigantisk organisation. Det är lönsamt att vara ordförande där tydligen, för hon har en lön på 1,3 miljoner kronor per år.  Det sitter 11 personer i styrelsen nu när Barbro Engman avgått och dessa har fått dela på 440 000 i arvode under 2013, vilket i snitt blir 40 000 kr per person.   
 

En av riskerna de i sin årsredovisning ser är just medlemsminskningar. Jag antar att Åsa Regnér läst detta, blivit bekymrad och därför nu lagt förslaget att alla socialbidragstagare ska uppmuntras att gå med i föreningen. 
 

Men Hyresgästföreningen tjänar inte bara pengar på frivilliga medlemmar. Utan även på ofrivilliga.

För de har enligt staten rätt att ta ut en ”förhandlingsavgift” av samtliga hyresgäster i hela Sverige.

Idag är den på 12 kronor per månad och hyresgäst. Den här avgiften kan man tro var en socialdemokratisk politiker som införde men nix. Birgit Friggebo var nämligen folkpartist. Bara nästan sosse alltså. 

Den här avgiften är orsak till ganska stor irritation hos Fastighetsägarna, som då och då säger upp de centrala avtalen bland annat på grund av dessa. 
 

Men du måste inte betala den här avgiften om du verkligen inte vill.

Talar du om för din hyresvärd att du inte vill det drar värden av 12 kronor per månad på din hyra. Däremot vet många inte ens om att de betalar pengar till en förening de inte gått med i. Gissar jag. 

Nu vet ni. 
 

De har även en framgångsrik ungdomsorganisation. För 2001 tog Hyresgästföreningen initiativet till nätverket www.jagvillhabostad.nu och finansierade projektet.

Nu har det funnits i 10 år och har som affärsidé att få bidrag från inte bara Hyresgästföreningen, som fortfarande ger pengar, utan framför allt får de pengar från Myndigheten för Civilsamhälle- och ungdomsfrågor (Ungdomsstyrelsen) och Allmänna arvsfonden. 
 

Det är big business att ”företräda alla hyresrätter” i Sverige, som de alltså i någon mening gör i och med att nästan alla tvingas finansiera deras verksamhet.

Och eftersom föreningen ÄR socialdemokratisk är det nu lördag hela veckan för verksamheten.

Ett litet fint paket med röda snören har förmodligen redan anlänt från Rosenbad. 

Kommer regeringen på nästa regeringssammanträde föreslå att medlemsavgiften till socialdemokratiska partiet också ska ingå i socialbidragsnormen undrar man ju stilla. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

En kollega i branschen försöker få ut beslutsunderlaget från regeringen för att få veta om detta förslag bifölls men än så länge vill inte regeringen samarbeta. Bloggen kommer uppdateras när vi fått ut materialet. 

12-04-2015

Överraskande nog tog faktiskt inte regeringen ett positivt beslut i frågan utan avslog. Mycket glädjande att inte en till regeringen närstående organisation lyckas skaffa sig särskilda förmåner. Det ger ändå visst hopp.