Tjuvar

Det blev en spännande kväll. 

Jag kommenterade nämligen en tweet som åkte förbi utan att tänka på det nämnvärt. Jag hade inte ens någon aning om vem han var mer än vänster, givet vad han skrev.

Det visade sig vara den politiska redaktören för fd LO-tidningen, numera Arbetet, Martin Klepke. Och det blev snabbt en kul ordväxling. 
 

Klepke kallar alltså alla privata välfärdsföretag för tjuvar. De STJÄL skatter. I linje med Margot Wallströms retorik på torget i Sundbyberg i valrörelsen alltså, där hon kallade Alliansens politik för ”väpnat rån”. 

Det ännu mer anmärkningsvärda tycker jag är både bristen på någon humor och självdistans och att det är JAG som är otrevlig plötsligt. Jag blir så less på att vänstern tror att de kan använda vilken retorik som helst men när man bemöter den på samma nivå blir de förbannade och/eller ledsna i ögat.

Kan man inte leken tåla ska man inte leka alls. Men det här med olika regler för dem och för oss andra går som en röd tråd och jag ska strax förklara vad jag menar. 

Den här diskussionen gjorde mig hur som helst nyfiken på Tidningen Arbetet så jag gick in och kollade lite på deras egen ekonomi. Arbetet ägs av aktiebolaget LO Mediehus där LO är enda ägaren. 
 

De säljer i princip bara till andra ”koncernföretag”. 
 

Det roliga börjar redan på första sidorna där de beskriver sin webb. För LO har 1,3 miljoner medlemmar. Tidningen är LOs och vänder sig till visserligen främst till förtroendevalda men har ju en enorm bas av läsare i grunden. 

Deras webb drar 60-80 000 besökare per månad. Min blogg, som jag driver ensam och utan att vara del av ett 1,3-miljonersnätverk, drar…..80 000 unika per månad. Med en peak i just december på 114 000 unika. Månaden då Arbetet skyller på……december. Tja, eller så är ni bara för tråkiga helt enkelt. 
 

Hur bra går då tidningen finansiellt?

Så där, är svaret på frågan. 
 

Ingen vinst i år alltså. Eller förra året, då gjorde man ett ännu sämre resultat på hela 1,2 miljoner kronor. 

En sak som just privata välfärdsföretag gör är att de betalar skatt på sin vinst medan kommunala aktörer, alltså konkurrenterna, inte behöver betala någon skatt utan det eventuella överskott får de behålla eller skicka tillbaka till kommunen direkt om de har otur.. 

Klepke, eller ”privata välfärdsföretag stjäl”-mannen tycker alla företag ska betala skatt och bidra. För när andra företag inte betalar skatt på sin vinst är det förkastligt. Tidningen han själv jobbar på jobbar däremot hårt på att undvika att göra vinst överhuvud taget. 

Och ingen vinst – ingen skatt. 

Alltså bidrog, som ni kan se i resultaträkningen ovan, Klepkes egen arbetsinsats till NOLL i bolagsskatt 2013. 

Zero dollares. Det är häftigt att betala skatt – om någon annan gör det.

Det är väl därför Tidningen Arbetet generellt och Klepke i synnerhet hatar vinst – de vet inte hur man gör vinst själva. 
 

Det här gjorde mig ännu mer nyfiken och jag kikade därför på åren innan. 

Och se där, ingen vinst vare sig 2011 eller 2010 heller. Arbetet har alltså inte gjort vinst på 4 år, minst, och därför inte heller bidragit med skatt från sitt aktiebolag på lika länge. 
 

Tittar man längre tillbaka ser det exakt likadant ut. Arbetet går med lite förlust varje år förutom det året då de backade rejält. 

Men här upptäckte jag en sak. 
 

 Vänta lite. Ser det inte lite skumt ut på näst sista raden?

Resultat efter finansnetto 2008 och 2009 är plus. Som ni ser 218 387 kronor 2009 och 904 990 år 2008. Men ändå gör Arbetet ingen vinst i slutändan. Varför då?

Jo, ser ni Not 10. Den kollade jag upp. Och den visar sig tillhöra……koncernbidrag. 
 

Koncernbidrag? Var har jag hört det någonstans? Ah, just det ja. I debatten om…….vinst i välfärden. För det är just en del stora bolags upplägg med koncernbidrag som fått vänstern att koka
 

Så senast LO-tidningen gjorde vinst, alltså 2009 och 2008, minskar de vinsten till strax under noll och slipper fiffigt nog på detta sätt, genom att skicka pengar i koncernbidrag till LO, att betala skatt helt som bolag. 

Det kallas skatteplanering med ett annat ord och en sak en enad vänstern ÄLSKAR att kasta på privata företag så fort de kommer åt. Som tecken på att privata företag är giriga Krösus Sork-typer.

En annan sak värt att notera är att Arbetet samtliga år från 2013 till 2008 verkar ha exakt samma kostnader som intäkter just aktuellt år. För mig som företagare och som läst och analyserat många årsredovisningar förefaller detta vara ganska märkligt. Ett företags intäkter och kostnader fluktuerar mellan år och inom kostnadsslag. Men Arbetet verkar nästan med precision år efter år matcha intäkterna med kostnaderna. 

En slump?

Oavsett vad är det helt uppenbart att Klepke och hans tidning Arbetet har en uppfattning om skattemoral när det gäller sig själva. Och en annan när det gäller resten av samhället. 

En godis till dig, två till mig. En godis till dig, två till mig. En till dig………

/ Rebecca Weidmo Uvell

 

Lögn, förbannad lögn och statistik

LO har släppt en rapport om jämställdhet som de döpt till ”Jämställdhetsbarometer”. 

Rapporter släpps hela tiden av olika aktörer i syfte att påverka politiker men kikar man in på regeringens hemsida hittar man en direkt kommentar av ansvarig minister Åsa Regnér. Ni vet, hon från fackförbundet Vision? Att en minister med egen facklig bakgrund och som dessutom ansvarar för just jämställdhet kommenterar en rapport är i och för sig inte så himla märkligt. 

MEN så tittar man längst ner på sidan. Och vad ser man där?

 

Texten i blått. 

En länk. Regeringen har lagt upp en direktlänk till rapporten, det vill säga, de har lagt upp LO:s pressmeddelande på regeringens hemsida. Fräscht. Inte alls att blanda ihop den folkvalda demokratin med egenintressen. Inte alls. Poff, så skickar regeringen sina undersåtars trafik till sina polares hemsidor. Varsågod. 

Men så har vi också en statsminister som tar regeringsplanet till LO-förbunds egna kongresser. 

Vad säger då den här rapporten? Ja, klickar man alltså på direktlänken kommer man direkt till LO:s hemsida och kan läsa slutsatserna av rapporten. 
 

Det låter onekligen mycket spännande. ”Dags att avslöja myten om kvinnors arbetsliv”. Som kvinna och just med ett arbetsliv tänkte jag att jag skulle hitta mycket kul i den där rapporten så jag läste den. 

Myten visade sig vara…..att kvinnor jobbar deltid. Well, det har åtminstone jag har hört förut. Eller okej, myten är inte ATT de jobbar deltid utan att……de jobbar deltid och därför tjänar mindre pengar. Wow. Den dörren var inte alls öppen.

Rapporten inleds med en sida om tid. Nedan ser ni rubriken och första stycket. Det verkar ju vettigt. Vem kan inte relatera till livspussel som småbarnsförälder?
  

Sedan fortsätten den alltså fokusera på deltidsarbete. Och livspussel för småbarnsföräldrar. Man får intrycket att deltid är medelålders kvinnors största problem, landets största jämställdhetsproblem och rapporten landar till slut i att rätt till heltid måste införas och de av LO så förhatliga visstidsanställningarna ska förbjudas samt att föräldraförsäkringen måste kvoteras. 

Men givetvis belyser den inte den aspekt av deltid som skulle ge läsaren hela bilden. Det vore ju att förstöra det roliga. Eftersom jag ju är en nyfiken jobbig person surfade jag in på SCB istället (Statistiska Centralbyrån), för att ha något att jämföra med.

Jag vill veta vilka dessa kvinnor är som jobbar deltid, för LO har helt ignorerat att ta med exempelvis ålder. Något som är väldigt relevant om man i nästa andetag ska prata livspussel och föräldraförsäkring. 

Och på SCBs hemsida kan man läsa en lite annan sanning. 
 

För det första är det alltså bara ca 16 % av de som jobbar deltid som vill jobba mer. Och de motsvarar 4 % av alla som jobbar

 

Detta är dock inte det allra mest intressanta. Utan det är just kvinnornas ålder.

För av de som jobbar deltid och vill jobba mer är alltså en överväldigande majoritet under 24 år.

Det handlar alltså om ungdomar, utan familj och förmodligen till stor del studerande då man går i gymnasiet till 19 års ålder. Hälften går vidare till eftergymnasiala studier av 19-åringarna. 

Så att skriva en rapport om 4 % av alla som arbetar och dessutom dra slutsatsen att deltidsarbete till största del är ett problem för livspusslande småbarnsföräldrar är alltså att beskriva verkligheten mycket skevt.

Bara för att flika in en kommentar om LO:s slutsats av rapporten att kräva kvotering av föräldraförsäkringen för att ”komma till rätta med kvinnors ojämställdhet”: Försäkringskassan gjorde en rapport för några år sedan om hur uttaget ser ut. Det visar sig att en femtedel av papporna idag, alltså 20 %,  inte tar ut någon föräldraledighet alls. De når man alltså inte med ytterligare kvotering. Och hälften av papporna tar inte ens ut de befintliga kvoterade 2 månaderna. Majoriteten av de som inte tar ut några dagar har låg utbildning, många är arbetslösa eller har socialbidrag och män med utländsk bakgrund är överrepresenterade. Flest dagar tar högutbildare tjänstemän ut. 

Bara för att vi ska veta vad egentligen ”deltid” innebär har jag här tagit med en definition. Det kan alltså var allt från 25 % jobb till 75 %. Men skillnaden mellan dessa är ju enorm. Antingen jobbar du 30 timmar per vecka eller 10 timmar. 
 

Nu ska vi gå vidare mot den egentliga nyheten. Och det är hur LO har räknat. De gillar nämligen inte SCBs sätt att räkna så de har helt enkelt kommit på ett helt eget sätt att räkna. Så kan man ju också göra om inte verkligheten passar – man hittar på allt eftersom. 

SCB gillar nämligen att jämföra äpplen med äpplen och jämför därför heltidslöner med andra heltidslöner. Men det är detta LO inte gillar. 
 

LO tycker istället mycket bättre om äpplen och päron. 

Nedan ser ni diagrammet som LO alltså inte tycker visar tillräckligt stora skillnader, även om de har med det i rapporten. 

De som är tjänstemän har till en överväldigande majoritet eftergymnasial utbildning. De ligger alltså minst 800 000 kr i livslön efter personerna som tjänar 22 200 när de börjar jobba. Utöver detta har de studieskulder och betalar minst 1000 kr/månad skattade pengar per månad till CSN av sin lön. Detta motsvarar 1500 kr/mån i lön som alltså ska räknas bort från bruttolönerna ni ser nedan.

Om vi hade velat komma ännu närmare verkligheten, Men för enkelhetens skull gör vi som LO – vi struntar i den. Verkligheten alltså. 
 

Här ser ni hur de istället har tänkt att man ska räkna – för eftersom deltidslöner är LÄGRE (för att de…..inte är heltid) vill LO jämföra dem med….. heltidslöner.  
 

Ni ser själv att helt otippat, när man inte tar hänsyn till arbetstid alltså, så ökar ju skillnaderna. Precis det LO vill. 

Personligen är jag överväldigad av den här finurliga kreativiteten så jag har gjort några egna diagram. Det här till exempel. 
 

Ni ser ju själva vad jag bevisar med det. Att arbetare inte alls har mindre lön än tjänstemän, tvärtom. Här kommer rubriken på mitt kommande pressmeddelande:

”Uvell: Dags att avslöja myten om klass – arbetare tjänar mer än tjänstemän”

Vill ni veta hur jag räknat?

Tänkte väl det. Jo, jag har alltså tagit gruvarbetares löner som är 270,60 kronor i timmer inklusive extra tillägg och jämfört med snittet för tjänstemän. Voila! Så ser ni ju att arbetare alltså tjänar mer. Bevisat med statistik så det är sant. 

Här är ett annat diagram som visar att LO har helt fel.

För nedan ser ni det ju svart på vitt – det skiljer praktiskt taget ingenting mellan arbetare och tjänstemäns löner uppdelat per kön. Kvinnor som är tjänstemän tjänar dessutom mindre än män i arbetaryrken. 
 

Det pressmeddelandet skulle vara så här: 

”Uvell: Chockerande – nu avslöjas myten. Arbetare vinnare i löneligan”

Nu vill ni veta hur jag räknat gissar jag. 

Eftersom LO inte tycker arbetstid är viktigt och man alltså får jämföra som man vill har jag helt enkelt gjort om tjänstemännens löner till just deltidslöner på 75 % och jämfört dem med heltidslöner för arbetare. Samma som LO fast tvärtom alltså. 

Hepp! Så har jag bevisat något helt annat än LO. 

När kommer regeringen att kommentera mina slutsatser undrar man ju nu. 

Hallå? Åsa Regnér? Om jag ringer dig nu, svarar du då?

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Oatly-gate

Bilden är för att visa ett alternativ till Oatly, som ni inte kommer att bli så sugna på att köpa igen efter ni läst klart det här

För er som inte hängt med har alltså havremjölksföretaget Oatly hamnat i blåsväder. De förstärker sin havremjölk med D-vitamin eftersom det inte är riktig mjölk. Denna D-vitamin köper de från ett israeliskt företag. 

Det här har uppmärksammats av aktivisterna i Palestinagrupperna som krävde att Oatly slutar köpa sin D-vitamin från Israel. De anser att inga varor från Israel ska få säljas i Sverige. På sin hemsida finns en förteckning av alla varor israeliska företag säljer i Sverige och som de anser alla borde bojkotta. Så just bojkott är ett av gruppens arbetssätt. 

Vad händer? Säger Oatly till Palestina-aktivisterna att ”vi sysslar inte med politik utan säljer havremjölk”? 

Nej. De bestämmer sig för att direkt lägga sig platt och låta de högljudda Palestina-vännerna köra rakt över dem med ångvälten, undestödd av vänster-drev på Twitter. 
 

Nämen ojoj. Flera personer på Twitter? 

Jamendåså. Det kan ju gå före varje företags rätt att betrakta ett privat företag som just ett privat företag alldeles oavsett vad hemlandets regering pysslar med. 

Oatly, varför stod ni inte upp för er själva här? Utan la er platt och spelade död?

Tack och lov fanns en Twitter-aktivitet även åt andra hållet som resulterade i att Folkpartiets riksdagsledamot Mattias Sundin skrev ett brev. 
 

Det intressanta är också dubbelmoralen Oatly har. För de köper glatt vidare produkter producerade i diktaturerna Vietnam, Etiopien och Kina. Så ursprungsland med politik man gillar är alltså egentligen inte så viktigt. Verkar det som.

Utan leverantörers länders politik är alltså bara relevant när någon politisk minoritet hör av sig och klagar?
 

Jag tycker nästan synd om dem. Som de snurrat in sig och bara på grund av att de lät sig manipuleras av aggressiva aktivister. För vilka är då denna Anna Wester och Palestinagrupperna som ligger bakom drevet?

Jo, de har för vana att just kräva bojkott av olika saker. Exempelvis har de attackerat Coop för att de säljer apelsiner från Israeliska företag. 
 

De har även uppmanat till bojkott mot Israels handbollslag. 
 

Och de låg bakom protesterna mot tennismatchen mellan Israel och Sverige som hölls i Malmö och som dåvarande kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu ställde sig bakom (!). Mycket objektivt. 
 

Men det är i och för sig inget nytt på himlen att Reepalu har en mycket märklig inställning till judar. Han har uttryckt sig antisemitiskt massa gånger och tvingat både partiledning att ta avstånd och pudla själv flera gånger. 
 

De har också nyss klagat på TV4. Mat-Tina var i Jerusalem och det käcka matprogrammet visade ”en för ensidig bild” av Israel när hon sa att Jerusalem är Israels hjärta. Vilket det alltså ÄR rent objektivt. Att det sedan också är en helig stad för Palestina är liksom inte relevant om programmet nu alltså spelas in landet Israel.  

Well, nu var det ett program om MAT och inte ett samhällsprogram. 
 

Ändå ber alltså TV4 om ursäkt (!) 

Man har ”brustit i rutinerna”. Så nästa gång Mat-Tina lagar mat utomlands antar jag att hon först kör en liten politisk genomgång? Kommer bli jättekul för alla politiknördar som jag, mindre kul för de som alltså vill se henne…… laga mat. 

Men låt oss återkomma lite till det här med att ”visa hela bilden” som nu Palestinagrupperna vill att alla andra ska göra. 

2011 fick de nämligen 150 000 kronor i bidrag från SIDA (Forum Syd) för att göra en skrift. Det gjorde de och döpte den till käcka ”Kolonialism och apatheid – Israels ockupation av Palestina”. Hur gick det då med objektiviteten?  Man kan ju nästan ana bara av namnet men låt oss titta på några citat. 
 

Kolonial erövrig, apartheid, Sydafrika, rasism. 

Nu vill jag be er läsare att komma ihåg den där sista meningen: ”det är oacceptabelt att de behandlas som ett kollektivt hot enbart på grund av sin nationalitet”.

Vi ska återkomma till den. 

Bidraget till dem från SIDA för den här skriften ifrågasattes med rätta, bland annat av den alltid kloka Erik Helmerson på Dagens Nyheters ledarsida:
 

Hindrade det här SIDA från att ösa mer pengar på Palestinagrupperna?

Såklart inte. Så här försvarar SIDA sitt agerande. 
 

Men det är inte enda gången SIDA gett just till Palestinagrupperna. De har även fått 500 000 för föreläsningar. När framgår inte av sajten. Men att de är helt ensidiga, har en karta på sin hemsida där Israel inte ens finns etc ser inte SIDA några problem med. Alls. 
 

SIDAs plan verkar inte vara att ställa några som helst krav på sina bidragsmottagare för på deras hemsida kan man läsa att de fortsatt att ösa pengar över aktivisterna. Denna gång får de del av en pott på 8,7 miljoner.

Man undrar nyfiken exakt hur stor andel av dessa de får. 

Faktum är att SIDAS finansiering av Palestinagrupperna lobbyism kritiseras av flera. På hemsidan www.mellanostern.se kan man läsa översättningen av en engelsk rapport om NGO:s (Non Govermental Organsiations) och där man riktar starkt kritik mot just Palestinagrupperna. 
 

Bara mellan 2008 och 2010 beviljades enligt den här rapporten Palestinagrupperna 5 283 000 kronor, varav en del avsatts för att stödja ”informationsaktiviteter i Sverige”. 

Samma organisation som alltså har SIDA som sin egna lilla pengakran har mer eller mindre uppmanat till militär intervention mot Israel och kallat arabernas våld för ”enbart utslag av personlig förtvivlan” medan Israels är ”iskallt planerat”. Att Palestinier rekryterar självmordsbombare, Hamas medvetet gömmer sig bland civila när de attackerar, för att mänskliga sköldar och annat vidrigt är alltså utslag av ”personlig förtvivlan”. 

Det skrev Claes Arvidsson, fd ledarskribent på Svenska Dagbladet. 
 

Så en organisation som satt i system att med bidrag från skattebetalarna via SIDA sprida otroligt ensidig och vinklad pro-palestinsk propaganda beskyller alltså TV4 för att vara ensidiga?

Och samma organisation skriver i sin egen skrift att man ska inte betrakta enskilda individer som ett hot enbart på grund av nationalitet men har inga problem alls med att låta varenda privat israeliskt företag stå till svars för vad den politiska ledningen i hemlandet gör?

Jag vet vad jag kallar detta. 

Hyckleri. 

Det borde också visa Oatly att den här lilla radikala extremgruppen alltså inte representerar någon majoritet av befolkningen utan är en aktivistgrupp ensidigt intresserade av att sprida skit om Israel och propagera för Palestina. 

Är det någon som ska bojkottas är det Palestinagrupperna. Från alla statliga medel. Hatpropaganda får de betala själva. 

Och ska Oatly bojkottas av någon anledning alls är det för att de är ryggradslösa och låter en hat-organisation med ett fåtal medlemmar påverka deras kommersiella beslut. Dessutom i en tid då judar åter förföljs så till den grad i Europa att de på allvar funderar på att lämna sina hemländer, antisemitismen växer sig starkare och en rad terrordåd nyss skett just mot judar för att de är judar. Att ett uttryck för antisemitism just är att bland ihop staten israel med enskilda judar eller den judiska befokningen generellt har Oatly helt missat verkar det som.  

Skäms, Oatly. 

Får jag slutligen ge er ett helt gratis kommunikatonsråd?

Ett havredrycksföretag uppfattas redan bara vara till för veganer och vänstervridna miljökramare. Om något borde ni försöka bredda bilden av er själva som ett alternativ för vanliga människor. Då är inte den smarta kommunikationsstrategin att liera sig med galna vänsteraktivister. Tips. 

// Rebecca Weidmo Uvell

Uppdatering: den 5 mars skickade SIDAS kommunikationschef en kommentar på det här inlägget. Han ansåg att bilden jag givit om deras bidrag var felaktig, jag hade bland annat enligt honom fel årtal. Jag mailade honom och bad honom återkomma med en fullständig förteckning över de bidrag som givits till PGR sedan 2000. Han har ännu inte återkommer men jag publicerar gärna hans kommentar så fort korrekt information ges.
 

Socialistmatte i verkligheten

Mitt inlägg om Socialistmatte har hittills lästs av över 35 000 unika besökare. Stort intresse alltså. 

Och som av en händelse fick jag idag bevis på varför jag har en poäng.

May I present, socialistfeministnätverket Rebella. Roligt nog två ”c” mindre än min namn. 

Det är som ni ser, sossar och feminister och jag upptäckte idag på Twitter att de lanserat en kampanj precis. 

Det verkar vara en del av en större kampanj om ”8 krav för 8 mars” som är internationella kvinnodagen. Den första är alltså det här: gratis mensskydd. Jag ser verkligen fram emot de övriga 7. 
 

Eftersom jag skrivit just blogginlägget om socialistmatte samt idag både debatterat i sociala medier och skrivit en krönika (som snart ska in) om just prioriteringar av budget, mot bakgrund av att både Försvarsmakten och Migrationsverket nu kräver många miljarder mer per år, frågade jag Rebella vart pengarna ska komma ifrån. 

Min poäng var att jag hellre betalar 18 miljarder mer för migration än gratis tamponger åt alla kvinnor i Sverige. Vi har begränsade resurser. 
 

Hon förstod inte frågan. 

Okej. Då redde vi i alla fall ut en sak – alla kvinnor ska få gratis ”menskoppar”. Eftersom jag har begränsad erfarenhet av just menskoppar (ja, i det här fallet är jag mycket riktigt konservativ, hur kunde hon veta?) googlade jag och hittade denna. 
 

De kostar minst 300 kronor och påstås hålla 5 år. Och ja, det är den stora delen som ska in i kvinnokroppen alltså. Inte i min, jag säger nej tack. 

Dessa tycker Rebella att staten ska dela ut gratis alltså. Jag undrade hur detta ska finansieras. 

Jag hann aldrig fråga hur de ska distribueras och vad budgeten är för detta i så fall. Ska de skickas ut, ska man hämta en själv på valfritt apotek eller vad?

Slår an hos de allra flesta? Jag skulle nog säga att de allra flesta 1) inte ens vet vad en menskopp är och 2) tycker att det är naturligt att betala sina egna mensskydd. Men jag fick inga belägg för påståendet så jag antar att ”de allra flesta” var en så kallad ”höftning” från Rebellas sida. 

Jag fortsatte att ställa frågan: HUR ska detta finansieras då? Vad ska vi prioritera bort, för resurserna är ju inte oändliga som sagt och vi måste prioritera i en budget?

Bingo. Jag fick ett svar: landstinget ska finansera det.
 

Jag frågade henne vad som i så fall ska prioriteras om i landstinget – akutsjukvård, BB, kollektivtrafik? Så att vi har råd med menskoppar till alla, och till tamponger till resten eftersom hon ju medgav att man ändå måste få ha det mensskydd man föredrar. 

Inget svar. Givetvis. Prioritering?

Jag roade mig med att även göra en liten överslagsräkning. Med 9,7 miljoner svenskar och 4,7 miljoner kvinnor skulle kostnaden årligen bli 7 miljarder (snittid man har mens ca 37 år, kostnad per år 1500 kr/person och 4,7 M personer). Men vi kan säga hälften så här i början då ju alla innan 13 och över 50 inte har mens. 

Som ni ser fick jag sedan svaret ”det blir billigare om vi sprider ut kostnaden på alla”. 

Att jag påpekade att det blir visserligen billigare för dig som invidid när/om du har mens men kostnaden försvinner ju inte utan flyttas helt sonika alltså över till landstinget och därmed uppstår där och måste finansieras, nådde inte fram. Och givetvis inte hellre frågan jag ställde örtifjorton gånger – vad ska då prioriteras ner?

Faktum är att inga av mina frågor om hur detta ska finansieras (vad det kostar, och vad som i så fall ska prioriteras bort) fick svar utan hon blev helt enkelt sur istället och la på. 

Men först påstod hon att en besparing kommer av att reningsverket får mindre avfall i form av tamponger (om alla nu alltså kör mensskopp). Nu är de flesta reningsverk alltså inte landstingsägda utan ofta, som i Stockholm, kommunala fristående bolag. 

Så här blir det alltså när man försöker diskutera ekonomi med en socialist

Syntax Error. 

Samma dag hade jag en konversation med en annan person på Twitter som påstod att ekonomin börjar med bankerna. Trots att jag och fellow debattör till slut försökte med ”om vi tre startar ett land och det finns noll pengar, vad börjar vi med?” var hans svar ”bank”. 

Ridå

/ Rebecca Weidmo Uvell