Prioritering, vad är det?

Jag har funderat lite grann på det här med prioriteringar. Inte minst blev det aktuellt när jag slog upp morgonens tidningar och kunde läsa att Stefan Löfven flugit 25 gånger sedan han tillträdde 3 oktober. 

Givet att även Löfven hade lite julledigt har han jobbat 19 veckor. Om man flyger 25 gånger under den tiden har han alltså flygit 1,3 gånger per vecka. 
 

Om vi för ett ögonblick ignorerar det faktum att detta har tagit tid och istället fokuserar enbart på kostnaden kan man bara genom att titta på listan konstatera att det ligger ganska mycket pengar satsade på resandet. Statsministern åker alltid statsplanet. 

Jag har gjort en överslagsräkning och kommit fram till att dessa 25 resor, tur och retur, tagit 146 flygtimmar totalt. Försvarsmakten debiterar statsrådsberedningen 10 400 kronor per flygtimme för statsplanet. 

Det blir en kostnad för bara själva resorna på 1 518 400 kronor. 
 

Men precis som Wiseman säger på sin blogg är denna kostnad inte i närheten av faktiskt kostnad. Den kostnaden sänktes också under Alliansregeringen från 14 500 kr/flygtimme, varför skulle vara väldigt intressant att veta. 2014 gick statsflyget ca 36 miljoner back.

Om vi bara tittar på det året var kostnaderna mer än 5 gånger så höga som intäkterna så om vi utgår från det när vi försöker göra ett överslag landar faktiskt kostnad för Löfvens flygande på 7 300 000 kronor. 

Bilden är hämtad från Försvarsmaktens årsredovisning 2013

En hel del flygande har gjorts för att kampanja för Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd, som förra regeringen ansökte om och som denna regering verkar gjort till sin stora ledstjärna. Drömmen om fornstora dagar, Olof Palme och ett socialdemokraterna på 45 % verkar visst aldrig gå ur. Den är så stark att nuvarande regering faktiskt verkar helt besatta. 

Men planen var aldrig att lägga ner jättemycket tid och resurser på kampanjen. I Carl Bildts sista utrikespolitiska deklaration kan man läsa det här:
 

”Kandidaturen kommer inte ske genom röstfiske och skytteldiplomati”.

Nä. Det hade inte skett. Om vi haft en annan regering. Men Löfven är SÅ sugen på den platsen att han glatt sprätter iväg mångmiljonbelopp på fjäskande. 

Varför ska vi då sitta i säkerhetsrådet?

Säg det. FN är en tandlös jätte som blivit förlamad av just bland annat säkerhetsrådet och de veto som de ständiga medlemmarna Ryssland, Kina, USA, Storbrittanien och Frankrike lägger in. 272 gånger har detta hittills hänt sedan 1946. Att sitta i säkerhetsrådet är en snygg fjäder i hatten men inget mer. Verkningslös symbol. Men det spelar ju ingen roll för Löfven et al.

Nedan ser ni alla de senaste årens tillfällen då någon lagt in veto och FN fortsatt att pilla sig i naveln.
 

Som om det här inte räckte har nu regeringen Löfven dessutom hyrt in tre mycket dyra konsulter som hedersambassadörer. Om de fakturerar låter jag vara osagt, klart är i alla fall att i normala fall har en mycket hög timpenning. Göran Perssons bolag omsatte 7,5 miljoner 2011. Med en årsarbetstid på ca 2000 timmar blir det en timpenning på 3 500 kr/h. Klart är i alla fall att  regeringen Löfven nu satsar skattebetalarnas pengar till för att satsa ännu mer på den där meningslösa platsen i FN. 

Exakt vad dessa hedersambassadörer ska göra har dock ingen av dem en aning om. Det får Margot Wallström förklara. Man undrar ju när – före eller efter kostnaden för hedersambassadörerna börjar rulla. 
 

Den feministiska utriksepolitiken har dessutom nyligen använt sig av såväl kungen som Björn von Sydow (herrar i 60-70-årsåldern) och har nu alltså utsett ytterligare 3 herrar i 60-70 årsåldern som förstärkning.

Pardon my french men var är kvinnorna? Det undrade ju även Carl Bildt. 

Dessutom har vi ett problem just nu. Arabförbundets 22 medlemmar samt Israel lär inte stödja får kandidatur. Johan Westerholm, som driver den utmärkta bloggen Ledarsidorna, går förtjänstfullt igenom Sveriges kandidatur rent tekniskt. Där skriver han också att kampanjens budget för säkerhetsrådet är 50 miljoner kronor. Väldigt intressant. Han har räknat ut att vi har ungefärs 8 rösters marginal för att få platsen, det vill säga, om 8 fler länder bestämmer sig för att rösta på en annan kandidat är vi körda. 2
 

Så till det här med tid. För det gäller att prioritera. Om det nu är så att Löfven prioriterat att resa mer än 1 gång per vecka sedan tillträdet måste det ju betyda att detta är viktigare än saker på hemmaplan. Annars hade han prioriterat det istället. 

Hur står det då till med saker här hemma?

Är allt frid och fröjd och glass på lördag?

Tja, det är ju inte så att det inte finns saker att ta tag i direkt. Exempelvis saknar vi 436 000 bostäder enligt SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsbolag). Men förtjusningen över att resa delar han ju som bekant med landets bostadsminister.

Vissa statsvetare verkar tycka att  det faktum att Löfven inte regerar på sin egen budget på något sätt är ett skäl för honom att strunta i landets problem. Det tycker inte jag. 
 

Ungefär lika många som bostäder vi saknar är utan jobb i Sverige – 433 100 personer just nu. Det kan man också kalla ett problem som måste lösas. 
 

Vi väntar dessutom 400 000 nya personer till landet i form av flyktingar, fördelat på 4 år. I budgetpropositionen kan man läsa att kostnaden för migration uppskattas till 17 miljarder men det räcker inte. Migrationsverket behöver betydligt mer pengar, framför allt för att ersätta kommunerna som står med hela kostnaden och arbetet för de som kommer. 
 

Det är också så att detta bara är de initiala kostnaderna. För i dagsläget, med den havererade integrationspolitik vi fört senaste decennierna, tar det minst 7 år för 50 % av flyktingarna att få jobb.

Notera att det alltså inte tar 7 år för flyktingar att få jobb utan efter 7 år har HÄLFTEN ett jobb. Den andra hälften är alltså kvar i bidragsberoende. Ett kapitalt misslyckande för systemet. Det här är något politiken måste fokusera på att lösa. Människor som kommer hit måste komma in i jobb betydligt fortare, helst på en gång. Men för att vända den här för både samhället och individen skadliga utvecklingen måste kraftfulla politiska reformer till. 

Men Stefan åker hellre flygplan.

Han hade kunnat kräva att migrationsministern tar tag i det här medan han är borta, om han hade haft någon. Men den posten var ju ”allas ansvar” så nu är det ingens ansvar. 
 

Problemen med integrationen visar sig inte bara i höga utanförskapssiffror vad gäller brist på jobb etc utan har också lett till att Sverige nu har världens högsta antal IS-krigare per capita.

I skolan är det inte heller kanon. 23 % går idag ut grundskolan med ofullständiga betyg
 

Även på gymnasiet finns det många som inte har fullständiga betyg eller hoppar av. Bara 77 % går idag ut med slutbetyg men bara 67 % har då behörighet till högskolan. Trots det här har vi knappt sett skymten av den gymnasieminister det påstås att vi har. 
 

Det är också ett välkänt faktum att även om resurserna till välfärden har varit rekordstora kommer det här inte räcka i framtiden. Ja, det är en av vänstern väl spridd myt att välfärden dränerats på resurser. I själva verket har både skolan och välfärden rekordstora resurser just nu om man frågar de som alltså utför själva arbetet, SKL, och inte Jonas Sjöstedt. 
 

Men det här är ju tråkigt att ta tag i. Mycket roligare att flyga flygplan. 

En annan sak sittande regering gillar är bistånd. I dagens Svenska Dagbladet kunde vi läsa att miljöpartisten Lövin och godhet-cape-innehavare Wallström nu vill ge 1,5 miljarder till bara Syrien. På grund av att vi har 1 %-målet lägger vi 40 miljarder per år på bistånd. 
 

Det spelar ingen roll att bistånd har visat sig till stor del vara verkningslöst. Sverige tar ett väldigt stor ansvar för världens flyktingar – att ta emot 400 00 personer över 5 år i ett land med 9,7 miljoner invånare och vars intergrationspolitik är ett fiasko gör oss till en humanitär kraft i världen. Men det gör också att vi kraftigt måste ifrågasätta varför vi ska lägga 40 miljarder per år på bistånd när det är värdelöst och vi dessutom har stora integrationsproblem hemma. 

Tyvärr är regeringen Löfven allra mest intresserade av symboler och barnsliga trofér. 

Jag tänkte avsluta med att sammanfatta vad Stefan Löfven gjort sedan den 3 oktober då han läste upp regeringsförklaringen: 

1. Skaffat sig en grupp att dricka kaffe med några gånger per år och tänka stora tankar med. Det meningslösa Innovationsrådet. 

2. Intervjuar för närvarande personer för ”industrikansler”-jobbet, som kommer få en rolig hatt kanske, vad vet jag? Och som kommer kunna uträtta absolut ingenting, förutom att säga floskler som ”det är viktigt att stärka industrins konkurrenskraft” och ”vi måste vara ett land som främjar innovationer”. För övrigt det som Innovationsrådet också kommer att säga, så nu har vi två olika ämbeten som ska skjuta ur sig självklartheter. 

3. Åkt flygplan

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

9 kommentarer
  1. Listan över Löfvens stordåd på hemmaplan borde inkludera hans säkerhetspolitiska råd som också när det väl sammanträder kommer att bidra till kaffenoran i Rosenbad.

  2. Vilken politiker vågar kliva fram och sätta ner foten? I detta rike av syltryggar och politiska broilers är det antagligen för mycket att hoppas på.
    Tack för en läsvärd blogg!!

  3. Löfvén vill inte hålla på med inrikes politik. Den är alldeles för svår att tampas med. Istället försöker han få Sverige att bli medlem i den tandlösa FN:s säkerhetsråd.
    Det är ungefär som att trampa vatten.

  4. ”24 mars 2015 – Finland (Borgå) dörrknackning med finländska socialdemoraterna” Och det tar han altså regeringsplanet för att göra? En självklar fritidssyssla som han borde betalat resan för ur egen ficka – eller åtminståne ur Socialdemokratisa partiets ficka.

    Det här tycker jag faktiskt är en skandal som överträffar alla Mona Sahlin’s Tobleronar med råge. Varför har inte media huggit på det?

  5. En konstitutionell fråga: Hur mycket pengar kan regeringen lägga ut utan att fråga riksdagen?
    De lär ju satsa 50 miljoner på kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd. Kommer hedersambassadörerna Bildt, Persson och Schori att få betalt? Kan man anställa hur många kompisar som helst till vilka löner som helst?
    Vem granskar ekonomi i alla dessa projekt?
    Civilingenjör Bo Adolfsson

  6. Glöm inte att han haft tid att bryta en del vallöften och undvikit att svara på frågor till journalister (tänker på SVT-klippen där han får fråga om just att bryta vallöften). Sen har han ju också hunnit bryta en del andra löften också, bl.a. om att utlysa extraval.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *