Kära Salman

Dear Salman bin Abdul Aziz,

it is me, Stefan Löfven, prime minister of Sweden again. 

I want you to know that I am sorry. Not sorry that we called you medieval. It is very important for the Swedish government that everbody, including you medieval barbarians, understand that we stand up for human rights. And we love Palme so everybody in the world must understand that we want the world to be just like Palme would want it. In the 1980’s. We shall overcome, give peace a chance and all that. If you are not China. They are an economic superpower (did you know they own like halft of Africa already?) so we don’t mess with them no matter what. Money run the world. 

We are sorry you are offended that we call you medieval. We are very sorry that you are sad. Sorry for that. We had hoped calling you medieval would just pass you by, not that you would rase diplomatic hell. So sorry for that you are mad. 

What happend we wonder. Palme could call people barbarians and murderers without any conflicts. You have something going on there, Salman, controlling the internet. 

Do you want to buy a JAS-plan?

Regards
 

Stefan Löfven, Prime Minister of Sweden

 

Prioritering, vad är det?

Jag har funderat lite grann på det här med prioriteringar. Inte minst blev det aktuellt när jag slog upp morgonens tidningar och kunde läsa att Stefan Löfven flugit 25 gånger sedan han tillträdde 3 oktober. 

Givet att även Löfven hade lite julledigt har han jobbat 19 veckor. Om man flyger 25 gånger under den tiden har han alltså flygit 1,3 gånger per vecka. 
 

Om vi för ett ögonblick ignorerar det faktum att detta har tagit tid och istället fokuserar enbart på kostnaden kan man bara genom att titta på listan konstatera att det ligger ganska mycket pengar satsade på resandet. Statsministern åker alltid statsplanet. 

Jag har gjort en överslagsräkning och kommit fram till att dessa 25 resor, tur och retur, tagit 146 flygtimmar totalt. Försvarsmakten debiterar statsrådsberedningen 10 400 kronor per flygtimme för statsplanet. 

Det blir en kostnad för bara själva resorna på 1 518 400 kronor. 
 

Men precis som Wiseman säger på sin blogg är denna kostnad inte i närheten av faktiskt kostnad. Den kostnaden sänktes också under Alliansregeringen från 14 500 kr/flygtimme, varför skulle vara väldigt intressant att veta. 2014 gick statsflyget ca 36 miljoner back.

Om vi bara tittar på det året var kostnaderna mer än 5 gånger så höga som intäkterna så om vi utgår från det när vi försöker göra ett överslag landar faktiskt kostnad för Löfvens flygande på 7 300 000 kronor. 

Bilden är hämtad från Försvarsmaktens årsredovisning 2013

En hel del flygande har gjorts för att kampanja för Sveriges plats i FN:s säkerhetsråd, som förra regeringen ansökte om och som denna regering verkar gjort till sin stora ledstjärna. Drömmen om fornstora dagar, Olof Palme och ett socialdemokraterna på 45 % verkar visst aldrig gå ur. Den är så stark att nuvarande regering faktiskt verkar helt besatta. 

Men planen var aldrig att lägga ner jättemycket tid och resurser på kampanjen. I Carl Bildts sista utrikespolitiska deklaration kan man läsa det här:
 

”Kandidaturen kommer inte ske genom röstfiske och skytteldiplomati”.

Nä. Det hade inte skett. Om vi haft en annan regering. Men Löfven är SÅ sugen på den platsen att han glatt sprätter iväg mångmiljonbelopp på fjäskande. 

Varför ska vi då sitta i säkerhetsrådet?

Säg det. FN är en tandlös jätte som blivit förlamad av just bland annat säkerhetsrådet och de veto som de ständiga medlemmarna Ryssland, Kina, USA, Storbrittanien och Frankrike lägger in. 272 gånger har detta hittills hänt sedan 1946. Att sitta i säkerhetsrådet är en snygg fjäder i hatten men inget mer. Verkningslös symbol. Men det spelar ju ingen roll för Löfven et al.

Nedan ser ni alla de senaste årens tillfällen då någon lagt in veto och FN fortsatt att pilla sig i naveln.
 

Som om det här inte räckte har nu regeringen Löfven dessutom hyrt in tre mycket dyra konsulter som hedersambassadörer. Om de fakturerar låter jag vara osagt, klart är i alla fall att i normala fall har en mycket hög timpenning. Göran Perssons bolag omsatte 7,5 miljoner 2011. Med en årsarbetstid på ca 2000 timmar blir det en timpenning på 3 500 kr/h. Klart är i alla fall att  regeringen Löfven nu satsar skattebetalarnas pengar till för att satsa ännu mer på den där meningslösa platsen i FN. 

Exakt vad dessa hedersambassadörer ska göra har dock ingen av dem en aning om. Det får Margot Wallström förklara. Man undrar ju när – före eller efter kostnaden för hedersambassadörerna börjar rulla. 
 

Den feministiska utriksepolitiken har dessutom nyligen använt sig av såväl kungen som Björn von Sydow (herrar i 60-70-årsåldern) och har nu alltså utsett ytterligare 3 herrar i 60-70 årsåldern som förstärkning.

Pardon my french men var är kvinnorna? Det undrade ju även Carl Bildt. 

Dessutom har vi ett problem just nu. Arabförbundets 22 medlemmar samt Israel lär inte stödja får kandidatur. Johan Westerholm, som driver den utmärkta bloggen Ledarsidorna, går förtjänstfullt igenom Sveriges kandidatur rent tekniskt. Där skriver han också att kampanjens budget för säkerhetsrådet är 50 miljoner kronor. Väldigt intressant. Han har räknat ut att vi har ungefärs 8 rösters marginal för att få platsen, det vill säga, om 8 fler länder bestämmer sig för att rösta på en annan kandidat är vi körda. 2
 

Så till det här med tid. För det gäller att prioritera. Om det nu är så att Löfven prioriterat att resa mer än 1 gång per vecka sedan tillträdet måste det ju betyda att detta är viktigare än saker på hemmaplan. Annars hade han prioriterat det istället. 

Hur står det då till med saker här hemma?

Är allt frid och fröjd och glass på lördag?

Tja, det är ju inte så att det inte finns saker att ta tag i direkt. Exempelvis saknar vi 436 000 bostäder enligt SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsbolag). Men förtjusningen över att resa delar han ju som bekant med landets bostadsminister.

Vissa statsvetare verkar tycka att  det faktum att Löfven inte regerar på sin egen budget på något sätt är ett skäl för honom att strunta i landets problem. Det tycker inte jag. 
 

Ungefär lika många som bostäder vi saknar är utan jobb i Sverige – 433 100 personer just nu. Det kan man också kalla ett problem som måste lösas. 
 

Vi väntar dessutom 400 000 nya personer till landet i form av flyktingar, fördelat på 4 år. I budgetpropositionen kan man läsa att kostnaden för migration uppskattas till 17 miljarder men det räcker inte. Migrationsverket behöver betydligt mer pengar, framför allt för att ersätta kommunerna som står med hela kostnaden och arbetet för de som kommer. 
 

Det är också så att detta bara är de initiala kostnaderna. För i dagsläget, med den havererade integrationspolitik vi fört senaste decennierna, tar det minst 7 år för 50 % av flyktingarna att få jobb.

Notera att det alltså inte tar 7 år för flyktingar att få jobb utan efter 7 år har HÄLFTEN ett jobb. Den andra hälften är alltså kvar i bidragsberoende. Ett kapitalt misslyckande för systemet. Det här är något politiken måste fokusera på att lösa. Människor som kommer hit måste komma in i jobb betydligt fortare, helst på en gång. Men för att vända den här för både samhället och individen skadliga utvecklingen måste kraftfulla politiska reformer till. 

Men Stefan åker hellre flygplan.

Han hade kunnat kräva att migrationsministern tar tag i det här medan han är borta, om han hade haft någon. Men den posten var ju ”allas ansvar” så nu är det ingens ansvar. 
 

Problemen med integrationen visar sig inte bara i höga utanförskapssiffror vad gäller brist på jobb etc utan har också lett till att Sverige nu har världens högsta antal IS-krigare per capita.

I skolan är det inte heller kanon. 23 % går idag ut grundskolan med ofullständiga betyg
 

Även på gymnasiet finns det många som inte har fullständiga betyg eller hoppar av. Bara 77 % går idag ut med slutbetyg men bara 67 % har då behörighet till högskolan. Trots det här har vi knappt sett skymten av den gymnasieminister det påstås att vi har. 
 

Det är också ett välkänt faktum att även om resurserna till välfärden har varit rekordstora kommer det här inte räcka i framtiden. Ja, det är en av vänstern väl spridd myt att välfärden dränerats på resurser. I själva verket har både skolan och välfärden rekordstora resurser just nu om man frågar de som alltså utför själva arbetet, SKL, och inte Jonas Sjöstedt. 
 

Men det här är ju tråkigt att ta tag i. Mycket roligare att flyga flygplan. 

En annan sak sittande regering gillar är bistånd. I dagens Svenska Dagbladet kunde vi läsa att miljöpartisten Lövin och godhet-cape-innehavare Wallström nu vill ge 1,5 miljarder till bara Syrien. På grund av att vi har 1 %-målet lägger vi 40 miljarder per år på bistånd. 
 

Det spelar ingen roll att bistånd har visat sig till stor del vara verkningslöst. Sverige tar ett väldigt stor ansvar för världens flyktingar – att ta emot 400 00 personer över 5 år i ett land med 9,7 miljoner invånare och vars intergrationspolitik är ett fiasko gör oss till en humanitär kraft i världen. Men det gör också att vi kraftigt måste ifrågasätta varför vi ska lägga 40 miljarder per år på bistånd när det är värdelöst och vi dessutom har stora integrationsproblem hemma. 

Tyvärr är regeringen Löfven allra mest intresserade av symboler och barnsliga trofér. 

Jag tänkte avsluta med att sammanfatta vad Stefan Löfven gjort sedan den 3 oktober då han läste upp regeringsförklaringen: 

1. Skaffat sig en grupp att dricka kaffe med några gånger per år och tänka stora tankar med. Det meningslösa Innovationsrådet. 

2. Intervjuar för närvarande personer för ”industrikansler”-jobbet, som kommer få en rolig hatt kanske, vad vet jag? Och som kommer kunna uträtta absolut ingenting, förutom att säga floskler som ”det är viktigt att stärka industrins konkurrenskraft” och ”vi måste vara ett land som främjar innovationer”. För övrigt det som Innovationsrådet också kommer att säga, så nu har vi två olika ämbeten som ska skjuta ur sig självklartheter. 

3. Åkt flygplan

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Hycklare på utflykt

Det är visst lite olika det där med att ”sätta ner foten”, visa ”moralisk kompass” och stå upp för mänskliga rättigheter i utrikespolitiken. 

För knappt hann Saudiarabiens kung tvätta sin vita thobe han hade på sig när han skickade hem Margot med skammen från Arabförbundet förrän Löfven tar statsplanet till Kina för att hälsa på världens största diktatur. 

Fast det vill varken Löfven eller Wallström kalla dem
 

Etiketten medeltida är alltså ingen etikett men det är att kalla ett land som själva säger att de är en diktatur för…..diktatur är tydligen det. För så här står det i Kinas konstitution.
 

Artikel 1 i deras konstitution beskriver alltså Kina som en ”socialistisk stat omfattas av folkets demokratiska diktatur”. 

Kineserna har rätt och åtminstone den goda smaken att vara ärliga för Nationalencyklopedin definierar just diktatur som ”utrustad med demokratins formella struktur ex parlament och val” men med bara ett parti, styrd yttrandefrihet etc. Precis som det är i Kina. 
 

Wallström hade alltså, som vi vet, inga problem med att kalla diktaturen Saudiarabien diktatur och hänvisade då till att ”det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter”
 

Anledningen till att Wallström valde att gå full frontal i utrikespolitiken, en ”plattan-i-mattan-utan-säkerhetsbälte-strategi, var enligt egen utsago mänskliga rättigheter, som ju saudierna inte riktigt har stora A i.
 

”Det kommer vi fortsätta stå upp för”. Okej, bra att veta. 

Efter att Margot klafsat runt i de för stora feministiska stövlarna som en full cowboy och rivit ner porslin i den diplomatiska porslinsfabriken fick Sverige kalla in förstärkning. 
 

Den feministiska utrikespolitiken kallade in sina Navy Seals, insatsstyrkan. Kungen – från en kung till en annan – inledde och von Sydow avslutade Operation Smörja-sura-araber. Känns varken supermordernt eller feministiskt med detta Swot Team men så är som sagt utrikespolitik inte heller samma sak som kolumner i Nyheter24, vilket nuvarande UD-chef verkar ha trott. 
 

Bingo. Det funkade och Saudiarabien skickar nu tillbaka sin ambassadör. Case closed. Det här kan tolkas som att von Sydow bad om ursäkt, vilket har snurrat runt i medierna men läser man tweeten ordentligt ser man att han har bett om ursäkt för att de blev förolämpade. Förlåt för att du blev ledsen. Inte förlåt för att vi sa något dumt. Viss skillnad men någon typ av ursäkt var det ändå. 
 

Hur står det då till med de mänskliga rättigheterna i Kina då, som vi som hökar bevakar från fortet på Gustav Adolfs Torg?

Vår utrikesminister har ju tagit på sig sin finanste superhjältekostym och utsett Sverige till globala godhetsväktare, redo att rycka ut till vilken kostnad som helst bara väkteriets syfte uppnås. Blir det kacko kan vi dessutom alltid skicka ut kungen. Som nu går under benämningen Plan B på Arvfurstens palats. Plan C har redan fått ett eget rum bredvid Margot, och ett Eurobonus-kort. Lika bra, det kommer nog bli en del resande för Björn.

Enligt Amnesty leder Kina dödsstraffsligan och slår medeltida Saudi med bokstavligt talat tusentals.  

Personligen tycker jag dödstraff är medeltida, för att använda något ur utrikesministerns egna favoritvokabulär. 
 

De har som alla diktaturer inklusive Saudi stryptag på yttrandefriheten, i synnerhet nätet, och om dina tweets eller inlägg delas mer än 500 gånger eller visas mer än 5 000 gånger kan du arresteras. Jag hade suttit i finkan i Kina om jag bott där. 
 

Margots eget departement har en bra rapport om Kina jag undrar om hon ens bläddrat i eller informerat Stefan om. Flygningen till Kina är ju lång och Löfven kan ju inte bara spela Sudoko på vägen dit. 
 

Enpartistat = diplomatiska för diktatur.

För övrigt borde Wallström gå grundkurs A-nivå i Diplomatiska så att hon förstår sina kollegor men chansen är väl slim to none för en person med bara gymnasial utbildning i bagaget och endast 3 år erfarenhet sedan 1974 av något annat än politik.  

Sannolikt avrättas fler människor i Kina är resten av världen sammanlagt. 
 

Vad gäller kvinnors rättigheter finns en del att önska även i Kina även om kinesiska kvinnor får köra bil.

De diskrimineras och staten håller på med storskaliga steriliseringar och aborter, båda otroliga övergrepp mot kvinnor. 
 

Kommer då landet som bär ”Försvarare av mänskliga rättigheter-capen” stoltast av alla fortsätta enträget berätta för världens länder hur de borde leva och vad de måste sluta med? Vi har ju ändå 9,7 miljoner av de typ 7 miljarder invånare som befolkar planeten och ÄR ju världens bästa land. 

Nä. Det verkar som om sannolikheten till det är lika stor som att Stefan byter recept på Kung Pao chicken med Xi Jinping.

Så mycket för ”vi kommer fortsätta stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati”. Det kanske bara är muslimer de har lust att förolämpa och inte en av världens supernationer? För att förolämpa Kina kommer med en heeelt annan prislapp än några länder i Mellanöstern.
 

”Vi själva tycker inte om dödsstraffet”. Fick han inte ont i foten av att sparka in den öppna dörren, undrar man ju stilla.

Antingen tycker regeringen Löfven att den här kamikaze-linjen inom utrikespolitik inte är så kul i praktiken.

”Hi, I’m Bjorn, like in ABBA you know – Bjorn and Benny? Bjorn means Bear in Swedish. Anyhow – I solve problems”

Winston Wolf är The Fixer i filmen Pulp Fiction. Ni vet, han de ringer när något måste städas bort. Som ett lik. 

Eller så är det helt enkelt bara vanligt 

hyckleri

/ Rebecca Weidmo Uvell

 

Alarmismens entreprenörer

En av Sveriges mäktigaste opinionsbildande organisationer är Naturskyddsföreningen. 

Ni kanske trodde att det var en liten förening bestående av fältbiologer i Fjällrävenkonken och pipskägg som drivs av pur miljöövertygelse och mer en symbolisk lön för att få tjäna i godhetens tjänst? En vi-har-bara-ett jordklot-amassadör som bara vill rädda planeten? 

Tänk om. 

Det jobbar…..håll i er nu…..155 personer där, alltså är de stora som ett företag och drivs också faktiskt som ett företag. De är så stora att de till och med har ett litet ledningssekretariat (2 personer). Föreningen består av avdelningarna Skog och Naturvård; Hav, jordbruk och juridik; Miljögifter; Klimat, energi och transporter; Global samordning och Handla miljövänligt. Samtliga består av en mängd olika experter som producerar rapporter och driver projekt. Handla Miljövänligt säljer licenserna till märkningen Bra miljöval för produkter i handeln. Varje gång ni handlar en produkt märkt med detta ger ni indirekt bidrag till Naturskyddsföreningen. 

De har även en marknadsavdelning på 12 personer och en Föreningsavdelning, förutom Peronsonal och IT/Ekonomi som ju är givna. 

De har även en avdelning som ägnar sig enbart åt opinionsbildning – Kommunikationsavdelningen, som består av massiva 20 personer. 

Varför lyfter jag fram det här?

Jo, för att det är de som utför Naturskyddsföreningens affärsidé – opinionsbildning. Naturskyddsföreningen är inte altruistisk liten förening vars bränsle är pur godhet, det är en storskalig alarmism-megafon med miljontals kronor i ryggen och de driver en storskalig åsiktsfabrik. Inbilla er inget annat. 

Bara för att en organisation inte har vinst som syfte innebär det inte att de inte säljer något. 

Avdelningarna med experter producerar rapporter som de sedan kommunicerar. Och det är inga små resurser även finansiellt de har till sitt förfogande. 

Naturskyddsföreningen säljer påverkan.

Enligt deras årsredovsinng omsätter de knappt 200 miljoner pickadoller per år. 
 

Som ni kan se har vi skattebetalare äran att betala rätt stora delar av Naturskyddsföreningens verksamhet. 71 miljoner i statsbidrag och internationellt bidrag, främst från SIDA. 

De har också en rätt stadig bunt pengar i likvida medel enligt sin balansräkning. Personligen kan jag tycka, vilket jag upprepat i andra sådana här granskningar, att så länge en förening eller organisation har råd att betala sina egna projekt ska de göra det. Bidrag från skattebetalarna borde vara en sista utpost. En förening med 121 miljoner i kassa och kortfristiga placeringar behöver inte en krona av skattebetalarnas pengar alldeles oavsett om projektet ligger utomlands eller inte. 
 

Här står affärsidéns svart på vitt: de påverkar politiker och myndigheter. Alltså säljer påverkan. 
 

När man kikar närmare på intäkterna kan man se att de förutom medlemsintäkter får donationer. Och de har fått 1,6 miljoner i donation från företag, givetvis inte namngivna. De får också 10 miljoner kronor per år av Postkodlotteriet. 
 

Deras marknadsavdelning och säljare har varit flitiga för de drar även in 4,6 miljoner kronor på olika företagssamarbeten. 
 

Tittar man på deras hemsida är det verkligen som att surfa på vilket storföretags hemsida som helst. Den är full med uppmaningar att ge pengar, bli samarbetspartner, stödföretag eller något annat intäktsbringande.

Jag måste ändå berömma denna ideella förening utan vinstintresse för deras otroligt väl uppbyggda säljorganisation. Minst lika väloljad som vilket vinstdrivande storföretag som helst. 

Nedan kan ni se ett axplock av erbjudanden från deras hemsida. Allt från att bli partner, ge donationer till att köpa utsläppsrätter. 

Vill ni läsa vilka företag som är deras partner, och alltså aktivt stödjer deras opinionsbildning, läs här. 

Ni ser ju själva. 

Vinstdrivande eller inte, det är minsann inte billigt att köpa sig lite gott samvete från Naturskyddsföreningen. Den här rutan hittar man på lite olika ställen, med olika rubrik. Gemensamt är att minsta summan att betala är 10 000 kronor. 
 

Man kan även köpa Svante. Eller rättare sagt, man kan boka Svante för en serie förläsningar. Enda sättet att få umgås lite med Svante är att hosta upp 50 000 kronor. Som hittat. Men vill man ha en riktig ”energiboost” får man visst lätta på plånboken. 
 

Vad är det då de jobbar med just nu?

Ja, ett av deras många fokus är ju att skrämma upp folk.

Det finns ju en anledning varför skräckfilmer säljer så bra – rädsla säljer. Och rädsla är en finfin surfbräda på in i folks hem, känslor och engagemang. 

En tacksam målgrupp för det här, som deras smarta opinionsbildare identifierat, är barnfamiljer. Det finns nämligen över 1,1 miljoner barnfamiljer i det här landet enligt SCB och kan man påverka dem är de en maktfaktor för att i sin tur påverka politiker och marknaden, det vill säga ställa krav som konsumenter. Nu är det här en grupp väldigt många intressen vill åt, allt från politiker till andra opinionsorganisationer, så inget nytt under solen. 

Men här kommer poängen: Naturskyddsföreningen drivs av exakt samma saker som alla andra – att få dem att gå deras riktining och driva just deras frågor. De är en stakeholder som alla andra, inte någon objektiv sanning sänd från Gud eller Moder jord som man ibland får intrycket i debatten. De är i allra högsta grad subjektiva. 

Så det är ingen slump allt att den här proffsiga bilden är det första man ser som besökare på deras hemsida
 

Ni förstår potentialen i 1,1 miljoner nyttiga idioter som, utan att de vet om det, gratis och på eget bevåg jobbar åt Naturskyddsföreningen och sprider just den information som de vill att de sprider? Helt onyanserat och oreflekterat, hjärnan har tankat ner alla argument direkt från föreningens hårddisk. 

2013 inledde de just projektet ”skrämma upp småbarnsföräldrar” med projekt om damm.De har givetvis inte kallat det utan döpt sitt projekt till ”Giftfri vardag – hjälp till att avgifta barnen”. Inte alls cyniskt. Avgiftning är annars något man använder när det gäller knarkare. 

De hävdar att barnens miljö, på dagis och hemma, och som består av olika syntetmaterial som skum i madrassen och leksaker i plast, orsakar damm som är hälsofarligt för barnen. De säljer projektet med fler bilder på söta, oskyldiga dagisbarn. Förstås, vem kan motstå sådana? En kattunge och bilden hade varit fulländad.  
 

En annan smart grej någon av deras kommunikationsspecialister kommit på är att anlita några av landets största bloggare, som vänder sig just mot småbarnsmammor. Med hjälp av bloggarna kan de nå helt rätt målgrupp för just det här projektet. 
 

Överallt på hemsidan kan man se den här lilla rutan. Sälj, sälj, sälj!

Det står inte just där men den tredje bloggaren de anlitade var Underbara Clara, som driver en av landets största livstilsbloggar. Men Clara är även politisk och tvekar inte att driva just de frågor Naturskyddsföreningen älskar, typ hållbarhet, återvinning, icke-konsumtion, anti-tillväxt etc. Finurligt nog kan hon samtidigt som hon predikar att inte handla tjäna så mycket pengar på sin blogg att hon försörjer sin familj och hennes blogg är alltså nerlusad med såväl annonser som länkar till företag, något hon givetvis inte gör gratis. Annonserna vill alltså sälja….produkter. Få folk att…..konsumera.

Men jag gråter också hellre i minkpäls så kör på, Clara. 
 

Hon har ca 200-250 000 unika besökare per vecka på sin blogg, alltså knappt 1 miljon unika besökare per månad. Det är en otroligt hög siffra. 
 

Förutom annonser på hemsidan är bloggen full av den här typen av direktlänkar till företags hemsidor. Hon kan alltså försörja sin familj. You do the math på vad det kostar företag att betala Clara här för att blogga om deras produkter eller annonsera på hemsidan. Inga småpengar direkt. 
 

Även en tillväxtkritiker måste tjäna pengar, och kan hon göra det samtidigt som hon kritiserar konsumtion är det ju lajbans. Är ni lika nyfikna som jag på exakt hur mycket pengar Naturskyddsföreningen blev tvugna att punga ut med för att Clara skulle skriva det där inlägget, som avslutas med en direkt uppmaning att engagera sig i Naturskyddsföreningen….? För man kan inte försörja sin familj på att vara schysst så givetvis har föreningen fått hosta upp. 
 

Tänkte ni nu ”men den där Facebooks-sidan är i alla fall inte Naturskyddsföreningen”? Kemikalieuppropet. 

Fel. Det är de som står bakom även denna. Den drivs av personer engagerade i föreningen och både den och bloggen finansieras garanterat av Naturskyddsföreningen. 
 

Förutom sociala medier som Facebook och Youtube jobbar de med appar, som ni kan läsa i deras årsredovisning bland annat. Försäljning i fokus alltså. Igen. 
 

Magadelena Graf är en annan mycket stor bloggare som driver sin blogg som ett företag. Hon och Clara tillhör de som kallas Proffsbloggar. Hon har ännu fler besökare än Underbara Clara och snittade på över 250 000 unika besök förra veckan enligt Bloggtoppen. Hennes målgrupp är också småbarnsföräldrar så bara med dessa två bloggar nådde Naturskyddsföreningen alltså 2 miljoner bloggbesökare, majoriteten småbarnsmammor. 
 

Graf la upp den film som Naturskyddsföreningen producerat om det de kallar Cocktail-effekten. Jag kommer återkomma till det längre fram. 
 

Som ni ser, ingen situation är för liten för lite sälj. Här vill de att du gratis sprider deras Youtube-film åt dem. 

Precis som Clara avslutar hon med att tipsa om Naturskyddsföreningen och länka till deras hemsida. Hon vidarebefodrar dessutom deras tips till alla oroliga föräldrar. 
 

Vad går då den här kampanjen ut på som föreningen kör mot framför allt småbarnföräldrar för att spä på deras oro och trigga igång deras aktivitet? Jo, att plast är farligt. Framför allt mjukgörare i plast, kallat ”ftalater”. 
 

Tesen här är att dessa mjukgörare i plast avger partiklar som lägger sig i dammet och sedan påverkar barnen negativt. Naturskyddsföreningen gjorde en stor genomgång av just damm i rapporten Home Sweet home.

 

Som ni kan se har Naturskyddsföreningen i sin rapport valt det aboslut högsta värdet för ofrivilligt intag av damm, dvs 200 mgr/dag (mikrogram per dag). De har även valt ett lägre riskindex än brukligt. Istället för 1, då det inte föreligger någon känd påtaglig risk för människans hälsa, har de ”som en försiktighetsåtgärd” ändå valt 0,8. 
 

Vad visar då undersökningen?

Jo, att exponeringen för kemikalier i SAMTLIGA prover understiger TDI-värdet man satt. Trots att alltså riskvärdet sattes extra lågt.

Med andra ord: det fanns inte ett enda bevis för att det hamnar partiklar i dammet och gör det farligt. 

 

Den här undersökningen gjordes 2011 men skam den som ger sig. Naturskyddsföreningen har ju miljontals resurser så det var bara att försöka bevisa att damm är farligt en gång till. Två år senare körde de alltså igång med blogg-projektet. 

Vad kom de då fram till när de undersökte blogg-mammornas damm?
 

Magadelena Graf låg långt under gränsvärdet.

Hur var det då med dammet under Claras säng?
 

Mamman, som helt enligt utsago försöker leva så minimalistiskt och eko som möjligt, låg också rejält under gränsvärdet. Otippat. Eftersom ingen av blogg-mammorna alltså hade något hälsofarligt damm, vare sig extremisten eller de vanliga mammorna. 

För att……damm är inte farligt. Ftalater är alltså inte heller farligt, eftersom tesen är att de gömmer sig i dammet och är farliga där men det gör de alltså inte. 

Det spelar ingen roll hur många gånger Naturskyddsföreningen säger det, även deras egna undersökningar visar gång på gång att det inte är farligt. Ändå fortsätter alltså naturvännerna på föreningen att ösa ur sig rapport efter rapport som, trots att de inte har några belägg för det, upprepar att damm är farlig. 

Damm är farligt, damm är farligt, damm är farlig. Eh, nej. Det är alltså inte alls farligt. 

​Tidningen fokus gjorde i höstas ett reportage om just den här alarmisen som kapitaliserar på småbarnsföräldrar. 
 

Att det inte finns några som helst bevis för att damm är farligt struntar alltså Naturskyddsföreningen glatt i så senast i januari kom senaste påståendet om att damm är farligt på deras hemsida, med titeln ”Dammet – en spegelbild av vårt hem”. Där kan man bland annat läsa just de tips Fokus tar upp. Och som mamma-bloggarna fick betalt för att sprida vidare – att föräldrar ska dammtorka och våttorka hela hemmet 1-2 gånger per vecka. 

Med några hundra tecken insinuant text i enda syfte att skrämma upp den som läser, skapa en osäkerhet och utan att påstå direkt måla upp bilden av hotet som lurar bakom dörren, fortsätter de korståget mot damm-väderkvarnen. 
 

De lever på devisen ”Better safe than sorry” – Försiktighetsprincipen. Det är farligt att leva, du kan dö. Fast vissa saker vet vi alltså, exempelvi att damm inte når upp till ens de snålaste riktvärdena i farlighet oavsett om man tittar 2011 eller idag. Samma resultat överallt. 

Vad är då den här cocktaileffekten de hänvisar till? 

Jo, den bygger på att även om man nu måste erkänna att saker inte är farligt (skit också) så kan man alltid fortsätta sprida oro genom att hänvisa till att det ändå kan vara farligt i kombinaton med annat. Eftersom den statistiska kombinationsmöjligheten i princip är oändlig har alltså Naturskyddsföreningen här fixat sig själva en nästan oändlig källa av möjligheter till alarmism. Så fort något är ofarligt kan de hänvisa till denna cocktaileffekt. Och försiktighetsprincipen. Vi VET ju inte. Vi kan kanske till och med explodera, vem vet? Bäst att låta bli. Eller?
 

Det är bara det att det finns lite andra uppfattning om det här med kombinationer. I samma artikel i Fokus tar de även upp just denna. 
 

Forskaren och allergispecialisten överläkare Agnes Wold har också lite åsikter om farligheten med cocktails. 

En kombination kan alltså mildra effekterna lika gärna. Och som hon skriver, hade det funnits en bevisad cocktail-effekt hade ju 100-miljonersfabriken Naturskyddsföreningen redan bevisat det. 

Slutsatsen av det här är att Naturskyddsföreningen ingalunda bedriver någon altruistisk godhetsverksamhet bara för att de inte är vinstdrivande. I själva verket är det en 200-miljoners industri i opinionsbildningsbranschen som alltid har egna syften med allt de gör.

De utnyttjar iskallt och cyniskt småbarnsföräldraras naturliga oro för att kapitalisera på deras maktförhållande i debatten i egenskap av gruppen storlek och möjlighet att påverka. Ju mer oro Naturskyddsföreningen kan skapa desto högre sannolikhet att en större andel småbarnsföräldrar i sin drift att skapa det bästa livet för sina barn blir frivilliga nyttiga idioter och springer föreningens ärenden utan att de ens vet om det. 

Till sin hjälp har de en arsenal med rapportförfattare, superfokus på sälj och en effektiv kommunikationsavdelning att sprida sina budskap.

Forskningsstöd och evidens är inget de bryr sig om, de vet att upprepar de budskapet tillräckligt många gånger i tillräckligt många olika förpackningar spelar det ingen roll om det är sant eller inte. Kan ett frö av tvivel sås har de fått foten i dörren till småbarnsförälderns hjärna. Och då är det bara att börja veva. 

Alarmismens entreprenörer tjänar pengar på din och min oro.
 

Saco = LO light

Så har den sista bastionen mot LO alltså fallit. 

Nu har vi LO, lilla LO (TCO, som alltid styrs av sossar) och LO light (SACO).

För vad ska man annars kalla detta fullständiga haveri vi kunde beskåda på DN Debatt förra veckan, när Sacos samhällspolitiska chef Robert Boije skrev under ihop med LOs chefekonom Ola Pettersson? Och de kräver höjd skatt på i princip allt, för att kunna klämma in Sacos hjärtefråga avskaffad värnskatt. 
 

LO och SACO är överens

Eh tack? Många av oss som är medlemmar har sett Saco som just en sista utpost från politiserade fackförbund – en motpol till socialdemokratiska LO, vilka inte  alls är självständiga i ens den minsta lilla fråga utan följer socialdemokraterna som en hund i koppel. Saco har alltid varit för akademiker, flit och bildning. Att det ska löna sig att utbilda sig och därför drivit avskaffandet av värnskatt i decennier. Utan framgång oförtrutet kämpat på trots att de borgerliga partierna släppte frågan. Saco har inte varit partipolitiskt. 

Men det är historia. 

Det som just nu utspelar sig framför våra ögon är inget annat här nutidshistoria. När Saco för gott lämnat sin opolitiska position och att företräda sina medlemmars intressen till att som LO främst företräda sina egna intressen som förbund.

Efter ni läst det här inlägget kommer ni precis som jag tvingas konstatera att Saco nu ser sig själva som en opinionskanon till för sina egna intressen där medlemmarnas intresse i fråga efter fråga är totalt underordnat. De har dessutom öppnat jaktsäsongen på företagare. 
 

Vad är det då som står i artikel som gjort mig och många andra medlemmar så förbannade?

Här kommer en sammanfattning: 
 

  • Återinför arvsskatt
  • Återinför gåvoskatt
  • Återinför fastighetsskatt
  • Höj all moms till 25 %
  • Minska ROT
  • Försämra 3:12 reglerna
  • Inför socker- och fettskatt
  • Inför moms på finansiella transaktioner
  • Skatteväxla grönt
  • Ta bort ränteavdrag
  • Sänk inte sociala avgifter
  • Höj skatten på privat pensionssparande
  • Ta bort investeringssparkontot
  • Höj kostnaden för att anställa unga

Allt det här godiset kan ni läsa i den rapport Saco byggde sin artikel på och som är en härlig läsning i all sköns befängdheter för att komma från ”opolitiska” fackförbundet. Vilket tidigare alltså bara bevakade akademikernas intressen men som nu likt en fjäril genomgått en metamorfos till full blown LO-kostym. 

Ränteavdrag:

Här kan Sacos företagarjakt skönjas, som en liten introduktion till vad som komma skall på ett annat ställe i rapporten. 

Fastighetsskatt:
 

Så här förklarar den duktiga ekonomen Lars Wilderäng som bloggar på Cornucopia vad Sacos förslag innebär rent praktiskt: 
 

Ett helt kocko förslag med andra ord, som direkt skulle drabba just Sacos medlemmar extra hårt då de i större utsträckning äger sina bostäder. 

Höj kostnaden för att äta och bilda sig:

Sammanfattningsvis: gör mat och restaurangbesök dyrare genom att höja skatten med 48 % och höj skatten på böcker, taxiresor etc med 4 gånger. Igen, saker som deras medlemmar till högre del konsumerar än till exempel LO:s. Medlemmarna bugar och bockar. 

Utred 3:12, eller ”kläm åt småföretagarna ännu mer”:
 

Att många akademiker startar egna företag torde inte vara någon hemlighet för just Saco som säkert kan hala fram snygg statistik på detta som de använder när de vill skryta.

Men företagarnas vardag verkar fackpamparna i Saco inte har någon susning om så här kommer en upplysning: vi jobbar betydligt mer än anställda, kan inte vara sjuka men får betala både vår vikarie själv (teoretiskt, i praktiken har vi inte råd med vikarie), vår egen karensdag och vår egen sjuksersättning de första två veckorna.

Vi har inte semester och helger och är vår egen HR-chef, IT-chef och assistent tills vi har råd att anställda vår första person.

Tid är pengar. Vår timpenning är ett skämt, framför allt i början av våra karriärer som företagare, för vi jobbar ju jämt. Och vår riskfaktor enorm, till skillnad från anställda som mysigt kan luta sig i famnen på någon annan. 

Ni på Saco tycker att det är en rimlig hållning att systemet ”inte ska bidra till att det är väsentligt mer gynnsamt att driva företag än att vara anställd”? Systemet ska ”uppmuntra till produktivt entreprenörskap inte till skattedrivet eget företagande”?

Jag baxnar faktiskt. 

Sacos förakt och klappjakt på småföretagare borde vara spiken i kistan till att i framtiden kunna hävda någon som helst roll för att vara ett fackförbund för andra än anställda. Om folk inte vill gå ur på grund av några andra skäl borde varje person som är medlem och som driver företag går ur direkt efter ha läst det här.

2011 hade Saco tydligen lite annat fokus: 
 

Hej då 65 000 personer. Hoppas jag. Saco förtjänar inte alla er egenföretagare. 

Fett- och sockerskatt, eller ”när fackpampen blev moralist”:

Jag skulle kunna lägga in andra länders resultat på det här idiotförslaget, exempelvis Danmark men nej, här får Saco googla själva faktiskt. Jag har bara en sak att säga: ridå. Jag drar ner rullgardinen här för detta fullständiga moraltants-sammanbrott. 

VAD har sockerskatt med er roll att se till att akademiker har det bra i sitt yrkesliv att göra? För att akademikern blir en lite bättre akademiker av att ni snor fredagsmyset? 

Finansmoms, direkt från en LO-borg nära dig:

Nu väntar jag bara på utspelet om Tobinskatten, en bankskatt på EU-nivå, som Miljöpartiet och Vänsterpartiet länge haft som hjärtefrågor i sin jakt på kapitalister och onda företag. 

ROT ska bort (FI jublar):

Ett beröm ska de ha för den där rapporten: de lyfter fram RUT som en bra reform framför allt för jämställdheten. Sedan kommer det här. 

Dubbla kostnaden för att anställa unga (direkt från en LO-borg nära dig, och S68):
 

Jag vet inte vem Boije pratat med gällande rapporten men jag gissar att de äter tårta på Norra Bantorget över skickligheten att få Saco att driva deras fråga om att ta bort subventionerade anställningarna som gett 10 000 unga arbetslösa jobb i främst restaurangnäringen. Grattis LO. Bra jobbat. 

Inga lägre sociala avgifter, för någon:

Höj skatten på penisonssparande och ta bort investeringskontot:
 

Jag är ledsen om jag upprepar mig, men Saco verkar som sagt inte fatta att de alltså inte företräder sig själva utan medlemmarna. Och dessa medlemmar sparar alltså till sina egna pensioner men Saco bedriver opinion för att de ska få behålla ännu mindre av dessa redan beskattade pengar på ålderns höst. Jag upprepar: privat pensionssparande görs av redan skattade pengar (lön). De dubbelskattas alltså men denna dubbelbeskattning vill Saco höja. 

Epic fail. 

Här är Lars Wilderängs spontana kommentar om det här förslaget från hans blogg, som jag bara kan instämma i.

Som om insinuationerna om att folk som är företagare är det mest för att kunna fiffla runt med skatten kommer här en klubba till alla er som reser mycket i jobbet. Saco vill ”minska fusket”, och ta bort reseavdraget. 

Fifflande pendlare ska klämmas åt: 
 

Även arvsskatten ska låtas bli att trixa med. Basta med det. När den återinförs. Och gåvoskatten måste givetvis också införas om arvsskatten införs, annars kommer ju människor ge bort sin egen egendom själva innan de dör, gud förbjude att inte Finansdepartementet får ha sina fingrar med i det. 

Dödsskatt, inte ens döden gör att du kommer undan Finansen:
 

Skatteväxling är också oerhört angeläget. Jag kunde inte hitta något om Göran Perssons Gröna Folkhem i Sacos rapport eller något om förnybar el, hat mot kärnkraft eller förslag om flygskatt. Inget om ”vi bara en planet” heller. 

Kanske det har fallit bort i redigeringen?

Grön skatteväxling, en passage direkt från Miljöpartiets partiprogram:

Då kan man ju tycka att ens hälften av de här dumheterna vore nog. Men vad hittar man då om man surfar runt på Sacos hemsida? Ja, fler dumheter förstås. 

Som att Saco upprepar vänsterns mantra om kvinnolöner. De hänvisar visserligen inte till 3,6 miljoner från Medlingsinstitutet utan till 2,6 miljoner enligt en egen undersökning men de har inte redovisat hur de kommit fram till den siffran på hemsidan. 

Medlingsinstitutets siffra på 3,6 miljoner tar alltså inte hänsyn till ålder, utbildningsnivå, yrke eller arbetstid.  Helt väsentliga delar för att kunna jämföra lön över huvudtaget. Som att jämföra bananer och avgasrör.

Rensar man bort dessa faktorer återstår alltså 870 000 kronor oförklarlig skillnad i livslön, som alltså inte ens Medlingsinstitutet hävisar till någon strukturell diskriminering utan oförklarlig.

Saco har inte någonstans på hemsidan redovisat hur de landat i 2,6 miljoner och vad den siffran har beräknats på. Vidare har de inte redogjort för om den rensats för deltid, erfarenhet, yrke etc. Det är stor skillnad i lön mellan en deltidsarbetande 30-årig kommunalanställd bibliotekarie och en heltidsarbetande 60-årig advokat eller läkare. OM den rensats och de kommit fram till en siffra på 1,8 miljoner högre än MI är det anmärkningsvärt. MI har som sagt dessutom angett oförklarlig löneskillnad som skäl. 

Ändå sprider Saco glatt vidare detta. 

Trots att det just är deras medlemmar som alltså drar upp siffrorna för att akademiker arbetar mindre deltid, inte i lika stor omfattning som LO-kollektivet är beroende av kollektivavtal utan förhandlar själva, jobbar i privat näringsliv och inte offentlig sektor etc.
 

Saco driver också att staten ska bestämma hur många dagar varje förälder tar ut i en kvoterad föräldraförsäkring. Deras medlemmar ska inte få bestämma detta själva. 

De försöker förklara varför det här har något som helst med deras uppdrag att göra men lyckas inte alls utan nedanstående skulle snarare kunna vara en skärmdump från vilket av de partier som helst som driver just kvoterad föräldraförsäkring: Folkpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna. Eller LO, som ju inte är ett parti men ändå tror att de är det. 
 

Saco tycker också att kvotering av bolagsstyrelser för kvinnor är ett rimligt förhållningssätt, för de ”ser ingen annan väg att gå än lagstiftning” om inte 40 % är kvinnor 2020.

Ingen annan väg att gå? Vad sägs om att hoppa av den här vägen ni stakat ut för er själva helt och hållet och skita i hur privata företag styr sina företag? 

De som hamnar i bolagsstyrelser är med översvallande majoritet just akademiker. Det är era kvinnliga medlemmar ni vill ska bli ifrågasatta om de sitter i styrelsen för att de jobbat hårt och är bäst på sitt jobb eller som de åkt räkmacka i kvoteringsfilen ni byggt åt dem. Trevligt. Det ser vi fram emot. 

Ja, vad ska man säga?

Det finns bara ett svar: gå ur Saco.

Vi kan inte acceptera att Saco nu förvandlats till en del av LO som inte bara driver helt aparta sakpolitiska frågor utan hänsyn till medlemmarnas intresse utan också driver just LO:s frågor och skriver debattartiklar med den jag uppfattat är Sacos motpol.

Så kan vi inte ha det. 

Jag har varit med i Civilekonomerna sedan 2000. Jag försökte gå ur i höstas utan framgång. Den här gången tänker jag därför inte vänta på bekräftelse utan nu raderar jag mitt autogiro. 
 

Ni behöver inte vara med i facket för att vara med i a-kassan. Går ni ur kan facket kan ni bara fortsätta betala avgiften till Akademikernas Erkända A-kassa. Den är separat. 

Ni mailar bara Medlemsregistret eller kansliet och begär utträde. 

Tror du att du kanske är med i ett Saco-förbund men vet inte?

Här kommer listan på samtliga förbund som är med i Saco:
 

  • Akademikerförbundet SSR
  • Civilekonomerna
  • DIK (kultur och kommunikation)
  • Fysioterapeuterna
  • Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter
  • Jusek
  • Kyrkans Akademikerförbund
  • Lärarnas Riksförbund
  • Naturvetarna
  • Officersförbundet
  • Reservofficerarna
  • Saco-förbundet Trafik och Järnväg
  • Sveriges Arkitekter
  • Sveriges Farmaceuter
  • Sveriges Ingenjörer
  • Sveriges Läkarförbund
  • Sveriges Psykologförbund
  • Sveriges Skolledarförbund
  • Sveriges Tandläkarförbund
  • Sveriges Universitetslärarförbund (SULF)
  • Sverige Veterinärförbund

Saco har 650 000 medlemmar. Hur många är kvar efter det här undrar jag. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Nästan omedelbart efter den här publiceringen twittrade Saco, sura som ättika, detta:

 

På två minuter kallar Saco saklig kritik för obalanserat och dålig research. Eller, det är de facto mig de kallar obalanserad. Men så är det också ett fackförbund som inte är så intresserade av hur medlemmar och andra uppfattar dem. Det har jag ju redan konstaterat. 

Min enda kommentar till deras egen undersökning om livslöner är att den måste vara bedrövligt dåligt gjord om den rensat konstaterar att kvinnor ligger 2,6 miljoner efter män när Medlingsinstitutet har siffran 870 000 kr. Men de måste ju hitta något argument för att kunna försöka motivera varför Saco valt att driva kvoterad föräldraförsäkring. 

Värt att notera är att Saco alltså jämför sig själva med en ledare Anna Dahlberg skrivit på Expressen. Det anmärksningsvärda är inte att Dahlberg förespråkar skattereform vilket hon drivit länge utan att Saco inte ens förstår den fundamentala skillnad det är mellan ett opolitiskt fackförbund som ska företräda en massa medlemmar med olika politiska preferenser och värderingar och en liberal ledarskribent, vars jobb är att just tycka. Nu förstår man lättare hur de kunnat köra i diket så kapitalt. 

 

FI bygger propagandaråd

Feministiskt Initiativ får vara med och styra Stockholms kommun till 2018 men fick inga borgarrådsposter. Tack och lov.

Däremot lovade de rödgröna FI att få ett kommunalt råd för mänskliga rättigheter, där FI:s frontfigur Sissela Nordling Blanco skulle få bli ordförande. 

Det ingick i budgeten som togs innan jul men det var på mötet förra veckan som det officiella beslutet skulle fattas. 
 

De lyfter alltså särskilt fram migration, hbtq-frågor, våld i nära relationer, nationella minoriteter, funktionshinder, förortsorganisationer, diskriminering, rasism, konst- och kultur, genus och normkritik. 

Är detta då representativt för just de mänskliga rättigheterna? De officiella, enligt FN?
 

Till och med människor med rätt livlig fantasi kan se att FI gjort en förhållandevis…..hrm, bred tolkning av begreppet ”mänskliga rättigheter”. Var finns kulturfrågor här till exempel? Eller normkritik? Eller förortsorganisationer? 

Jag antar att de syftar på organisationer som Pantrarna i Biskopsgården och Megafonen i Husby. Men deras syn på polis, våld och stenkastning gissar jag FN tycker har väldigt lite med just mänskliga rättigheter att göra.

Båda organisationerna tar inte avstånd från våld, tycker att våld mot polisen är okej och att stenkastning och bränna bilar är ett rimligt sätt att uttrycka ”frustration” på. Vad FI tänker att Stockholm stad ska göra här är oklart. Hjälpa Megafonen att kasta sten på polisen nästa gång en förort brinner?
 

Nu är FN:s råd för mänskliga rättigheter en bisarr form av skämt som inte åstadkommer ett enda skvatt och som inte direkt är något att hänga i den medmänskliga granen alls men jag måste ju dra paralleller till något för att sätta FI:s tolkning i perspektiv. 
 

En av de för demokratin grundläggande mänskliga rättigheterna är yttrandefrihet.
 

Men det här är inget FI väljer att lyfta fram inför beslutet och det kanske beror på att de har en ganska relativ syn just på det här med yttrandefrihet.

I en genomgång tidningen Journalisten gjorde vid valet föreslog nämligen FI att det skulle instiftas ett nationellt ”medieråd”. Vi har för mycket genusbaserat medievåld (?) nämligen. Detta ska lösas genom att detta statliga råd helt sonika delar ut böter till publicister som utövat det rådet anser vara ”medievåld”. Staten ska bestämma vad tidningar får och inte får skriva alltså. Jag gissar att Lotten Sunna här dessutom tänker sig att en genuscertifierad partist från FI skulle passa som handen i handsken att ratta just en sådant medieråd á la Argentina. 

Mer ingrepp på yttrandefriheten i ett demokratiskt I-land får man nog leta efter.

Tur att FI inte har någon möjlighet att ens lägga förslaget i riksdagen då de inte sitter där men detta illustrerar tydligt partiets inställning till yttrandefrihet tycker jag. En mänsklig rättighet. 
 

Tittar man sedan på HUR det här kommunala rådet för mänskliga rättigheter i Stockholm ska utses så hittar man det här: rådet ska bestå av rådande majoritet i kommunstyrelsen (S, MP, V och FI alltså), som jag tolkar det i alla fall, samt experter sakpolitiskt, det vill säga experter på mänskliga rättigheter, som politikerna utser. Alltså S, MP, V och FI.

Eftersom FI ska ha ordförandeposten har de alltså delegerat ansvaret att ha ”rätt personer med rätt åsikter” till sig själva. Mycket smart. 

Men inte demokratiskt. 
 

Det här har tack och lov den borgerliga oppositionen i Stockholm en del synpunkter på och folkpartisten Lotta Edholm skrev därför en debattartikel i Svenska Dagbladet. 
 

FI och de rödgröna drog märkligt och plötsligt tillbaka förslaget på mötet när det skulle klubbas. Utan att någon förklaring gavs. 
 

Trots detta ligger en annons ute på ett jobb för just det här rådet. Som alltså ännu inte är beslutat men kommer vara helt politiskt tillsatt. Eventuellt. Jobbet har sista ansökningsdag 20 mars så annonsen har alltså redan gått ut. 
 

Nej, antisemitism är inte något fokus FI har faktiskt så det är väl förklaringen till att det inte finns med ordentligt. När Charlie Hebdo inträffade den 7 januari, där 4 judar sköts ihjäl av en militant islamist bara för att de var judar, såg det ut så här i Sissela Nordling Blancos twitterfeed. 

Inte. Ett. Ord. Alltså. 
 

Söker man på FI:s hemsida hittar man…..ingenting
 

FI skrev heller ingen debattartikel, gjorde något officiellt uttalande eller något annat för att markera mot antisemitismen.

Natten till den 15 februari genomfördes en antisemitisk attack i Köpenhamn, då en vakt sköts ihjäl utanför Köpenhamns synagoga. Islamisten var på väg in till en bar mitzva verkar det som, och förmodligen skjuta de judiska barn som var där inne men stoppades av polis. 

Vad gör då Blanco? Jo, hon hyllar sig själv på Twitter. 
 

Men visst, hon skrev också om barnen i Stockholm som fått polisbeskydd. Som hon håller….nazismen ansvarig för. Trots att skälet till polisbeskyddet är attacker i vår geografiska närhet av militanta islamister, allts muslimer, och den abosluta majoriteten av antisemitiska brotten begås just av folk från Mellanöstern, enligt Brå. 

En sak som hon däremot twittrar om är bidrag till hbtq-organisationer, där hon passar på att kalla att Moderaterna och Folkpartiet får stöd för sitt hbtq-arbete för ”att råna RFSL”. 

För att borgerliga satsar på hbtq-frågor går ju liksom inte för sig. Nix. 
 

Ett av de få uttalandena FI gjort officiellt i samband med de saker som hänt senaste månaderna är i samband med moskébranden i Eskilstuna. Där var de minsann snabba och gick direkt ut och fördömde islamofobin. Nu vet ingen hur den där branden uppstod, varken då eller nu, men däremot är polisen säkra på att den uppstått naturligt för inga som helst spår finns för mordbrand. Så något angrepp mot muslimer var det alltså inte och inte heller något uttryck för islamofobi.

Ändå spände alltså Blanco och FI hanen direkt och avlossade ett skott. Ingen dog eller skadades heller i den av ”icke attentantsskäl” brända moskén ska tilläggas.
 

Söker man på FI:s hemsida på antirasism har de definieras sin inställning som ”vi ifrågasätter den svenskhet som baseras på ett vitt, västerländskt kristet arv”. 
 

Då kanske man kan anta att alla religioner är i skottgluggen men icke. För samtidigt som det kristna, förhatliga vita arvet alltså ska bekämpas skriver de glatt debattartiklar som försvarar muslimers rätt att inte ta kvinnor i hand. Fräscht. 
 

De vill som bekant också sätta jämställdheten i fokus. Men när de själva väljer styrelse ser den ut så här: 
 

Ser ni någon person äldre än typ 40 (förutom Gudrun)? Nej, solklart fall av åldersdiskriminiering. FI verkar hata äldre personer. Ser ni någon asiat? Nix. Någon same? Nix. Någon funktionshindrad? Svårt att se på bilderna faktiskt. Det verkar finnas minst en transperson. Eller, jag vet inte. Det här att bedöma folk efter utseende är mer deras grej, jag är inte så bra på det. 

Feministiskt Initiativ är full av sådana här motsägelser, inte färdigtänkta tankar och en relativ syn på det mesta, vilket orsakar just förslag om statlig kontroll och ingrepp i yttrandefrihet, kulturrelativism etc. 

De påstår att rådet ska syssla med mänskliga rättigheter men det är solklart att det FI kallar ”mänskliga rättigheter” är ett hemsnickrat hopkok av deras politik (ex vurm för förortsorganisationer, kultur, normkritik etc) och faktiskta mänskliga rättigheter (ex hbtq, rasism etc).

Vissa saker vad gäller mänskliga rättigheter har de helt sonika valt bort. 
 

Rådet för mänskliga rättigheter kommer FI har 100 % kontroll över själva och som för skattebetalarnas pengar kommer föra fram Feministiskt Initiativs partiprogram, kanalserat genom ett antal ”experter”. Noga utvalda för att passa de i förväg uppsatta partikriterierna.  

En propaganda-apparat som Edholm kallar det. Finansierat av dig och mig. Och med Nordling Blanco som håller i ”styråran”. 

Man måste vara kreativ i spelet om makten så på det här sättet kommer partiet med minst resurser tillskansa sig en avsevärd partimegafon, förklätt till någon allmän offentlig kommunal anrättning. Fiffigt. 

Vita svenska heterosexuella medelålders män med kristen värdegrund – be afraid. 

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Sälja till sig själv

Göteborg kallas inte Muteborg utan anledning, och politikerna hittar ofta på nya sätt att hedra sitt epitet. 

Varje kommunfullmäktigemöte ska utannonseras till allmänheten. Innan vi hittade på tidningen och det tryckta ordet sattes offentliga kungörelser helt sonika upp på stadsporten. Nu annonserar kommunledningen. 

I Göteborg annonserades mötena ut i GP, Metro och GT fram till 2010. För då kläckte någon sosse den briljanta idén att utöka annonseringen i flera tidningar. Detta har man fortsatt med så i november 2014 klubbades samma beslut igenom som övriga år sedan 2010. 

 

Politikerna tyckte nämligen inte att Göteborgsposten, Göteborgstidningen och Metro räckte, trots sin stora räckvid. Så de kompletterade med…..Göteborgs Fria Tidning, ETC och Ny Tid. Någon av er som hört talas om dessa tidningar, förutom ETC som ändå måste anses ha ett ganska välkänt varumärke?

Inte jag heller faktiskt. Så jag blev tvungen att kolla upp dem. Och det visar sig att Göteborgs Fria tidning tydligen är ett kooperativ som drivs som ekonomisk förening utan vinstintresse. De verkar leva främst på presstöd, helt otippat. Tittar man på deras ledarsida hittar man ett välkänt ansikte – fd språkröret för Miljöpartiet Birger Schlaug. 

Så Göteborgs Fria är alltså en vänstertidning. 
 

Att ETC är en vänstertidning kan ingen ha missat. Johan Ehrenberg är en väl profilerad socialist som ofta bjuds in till etermedia för att klaga på kapitalism och privata företag. Själv driver han ett helt imperium av aktiebolag, bland annat Dagens ETC och ETC Göteborg. Mycket ironiskt. 
 

Då är det Ny Tid kvar. Det visar sig direkt att Ny Tid är en tidning som produceras av AiP Media, ett helägt aktiebolag av socialdemokratiska partiet. Ny Tids systertidning är Aktuellt i Politiken, där Margot Wallströms nuvarande politiske sakkunnige Erik Sundström tidigare var chefredaktör. 
 

I AiP:s styrelse hittar man flera namnkunniga, bland annat Mona Sahlins make och Carin Jämtin, som är partisekreterare för Socialdemokraterna. 
 

Socialdemokraterna annonserar alltså sedan 4 år tillbaka i sin egen tidning, för skattebetalarnas pengar. 

Att det är tillåtet är anmärkningsvärt, i vilket annat land som helst skulle detta solklart anses som korruption. 

 Köper man då annonserna direkt av Aktuellt i Politiken? Nix, de anlitar en mediasäljare – Mediapromotion. Som verkar vara arbetarrörelsens lilla hustomte inom annonsering. De sköter AiPs alla tidningar samt några av LO:s. Faktum är att de inte har en enda kund som inte är sossarna eller LO. De tar provision på sin annonsförsäljning så några procent har alltså gått till byrån. 
 

Alliansen i Göteborg försökte i november ändra annonseringen till att återgå till att bara vara i GP, GT och Metro. Nix, det gick inte. Givetvis, de har ju inte majoritet. Men tack för försöket.

De anger bland annat räckvidd som skäl. Så hur ser det då ut med räckvidden på vänstertidning 1, vänstertidning 2 och sossarnas egen tidning? Nja. De flyger inte riktigt. Om man uttrycker sig milt. 

Göteborgsposten har en räckvidd på 176 700 enligt TS. Göteborgstidningen inklusive Expressen har 153 700 och Metro Göteborg har 143 900. Det kan man ju ändå anses som ganska heltäckande för Göteborgs-marknaden. 
 

Så hur ser då de övrigas räckvidd ut? Sorgligt, är väl ett ord som kommer i mitt huvud spontant. 

Fria Tidningen har ynka 4900 i räckvidd och en prenumererad upplaga på 2700. ETC Göteborg ligger på 1700. Och sossarnas egen tidning Ny Tid har 1800. 

De kompletterade alltså räckvidden på 474 300, som de redan hade innan 2010, med hisnande 1,9 % (9300). Wow. Jag förstår varför socialdemokraterna i Göteborgs ledning såg behovet. 
 

Vad kostar då det här kalajset undrar man ju. Det måste varit billigt att öka räckvidden med  futtiga 1,9 % åtminstone. 
 

Såklart det inte var billigt. 

Med beslutet att även annonsera i vänstertidning 1, vänstertidning 2 och sossarnas egen tidning gick annonskostnaderna upp med 164 169 kronor. Om man slår ut detta på den räckvidd på 9 300 personer de har ihop blir det 17, 65 kronor per person. 

Vad kostar då de stora tidningarna per person? De kostar 199 218 kronor tillsammans. Eller 42 öre per person. 

Faktum är att annonseringen i vänstertidningarna motsvarar hela 45 % av totala annonskostnaderna. Men ger alltså bara 1,9 % av räckvidden. Annonseringen där kostar hela 42 gånger mer per person än annonseringa i GP, GT och Metro tillsammans. 

Väl spenderade pengar, Muteborg. Verkligen. 

På fyra år har sossarna sett till att i runda slängar 150 000 kronor av skattebetalarnas pengar gått direkt in i sin egen tidning, som partiet äger. Så krasst har de fördelat om pengar som skulle gå till att sköta Göteborgs kommuns service till ett eget litet partibidrag. 

Att den politiska vänsterledningen ökar annonskostnaderna med 45 % för så otroligt små upplagor och räckvidd kan inte ses på något annat sätt än att den politiska ledningen använder annonsköp som förtäckta bidrag till vänstertidningar som ingen vill köpa. 

Jag ger Göteborgs politiska ledning 0 poäng för utförande och teknik med 10 poäng för kreativitetet. 

/ Rebecca Weidmo Uvell
 

Staten måste ta ansvar

Det här är utkastet till Mehmet Kaplans debattartikel på DN Debatt den 17 mars 2015 som jag av en händelse kommit över. 

Exceptionellt läge. Bostadsministern skriver sin första debattartikel. Den akuta bostadssituationen drabbar alla som inte har bostad. Efter flera decennier står det klart att folk saknar bostad för att det inte byggs tillräckligt många bostäder. Nu måste jag rycka in. 

​Sverige behöver en långsiktig och hållbar bostadspolitik för alla, inte bara några. Alla behöver någonstans att bo nämligen. Och har man ingen bostad har man ingenstans att bo. Det drabbar framtidens tillväxt, minskar rörligheten och försvårar matchningen på arbetsmarknaden. Folk blir även blöta när det regnar. Det kräver att staten är mer aktiv (läs jag – bostadsministern). Jag har länge försökt undvika bostadsfrågan och varit ute och rest istället för den är så sabla tråkig, men nu tvingas jag alltså börja jobba med det här. Sverige har under lång tid haft akut bostadsbrist. Det löser vi inte över en natt, har mina rådgivare sagt till mig. Men för att lugna folk ska jag säga floskler som ”vi kan ta avgörande steg att skapa hållbara förutsättningar för framtiden”. Det kommer göra susen. Säger de. 

Idag står upp emot 300 000 unga vuxna mellan 20 och 27 utan egen bostad. Den akuta bostadsbristen drabbar framför allt ställen där folk vill bo. Det ställer helt andra krav än tidigare – att vi bygger bostäder. Där folk vill bo. Inte där folk inte vill bo. Bostadsbristen drabbar även nyanlända som lämnat krig och förföljelse och har hopp om ett nytt liv i Sverige. De lämnade inte bara sina länder nämligen, utan också sin bostad, hemma. Därför har de ingen bostad när de kommer hit. 
 

De bostäder vi bygger idag ska stå i många år. Inte ramla ihop om det blåser. Folk ska alltså kunna bo där. I många år. Inte bara ett år. Därför är det viktigt att vi bygger rätt från början, inte bygger fel. Då måste vi bygga om. Ju. Och vi måste bygga färre parkeringsplatser (jag vet inte heller varför jag tog med parkering helt plötligt men Åsa Romson tvingade mig. Hon höll jättehårt i min arm. Vet ni hur ont tusen nålar gör?)

Det byggs för få bostäder i Sverige. Det är så bostadsbrist uppstår – att vi har för få bostäder. Har jag sagt att vi har för få bostäder? Det är alltså ett underskott på bostäder. Hyresrätter är det också underskott på. Efterfrågan däremot är det ingen brist på, den är hög. Det är därför vi har en brist. 

Regeringens målsättning är tydlig: för att få bort bostadsbristen måste man lösa bostadsbristen och bygga bostäder. Det räcker inte med att bygga exempelvis vägar och sjukhus, för där kan man ju inte bo. Man måste bygga bostäder. Där folk kan bo. Det kommer krävas aktiva åtgärder på flera områden för att det ska bli verklighet. Bland annat måste vi alltså bygga bostäder. 

1. Staten pratar mer om att bygga bostäder
Här kommer det igen: Sverige befinner sig i en situation med allvarlig bostadsbrist. Efter flera decennier av samma sak – bostadsbrist – är det tydligt att vi måste bygga fler bostäder. Därför kommer staten (jag – bostadsministern) ta ett större ansvar att se till att det pratas mer om bostadsbrist. Och att bygga bostäder. Jag kommer gå i fronten här och prata, prata, prata. Och skriva meningslösa debattartiklar. Fixa själva bostäderna får någon annan göra. Det är inte mitt problem ju. 

2. Fokus på de som inte har bostäder
Den akuta bostadsbristen drabbar de som inte har en bostad hårt. Som unga, studenter och nyanlända. Därför är det viktigt att de får baracker att bo i. Vi i regeringen vill också ta bort möjligheten att hyra bostadsrätter i andra hand. Eller bo över huvud taget i andra hand faktiskt. Bättre en barack än att bo i någon annans gamla möbler och betala den kostnad som en bostadsrätt har. Folk måste få slippa bo i läbbiga bostadsrätter. Tycker vi. 

3. Hållbar stadsbyggnad
Hellre jättehöga krav på bostäder så alla sällsynta paddsorter också får leva än att folk slipper få regn på huvudet. Tycker vi i Miljöpartiet och fiffigt nog har vi alltså makten över bostäderna nu. Paddorna kommer tacka dig och dina barn kommer tacka dig och dina barnbarn om du tar en för laget (paddorna) och fortsätter att inte ha bostad ett tag till. Vi har även jättehöga krav på allt från spikar till lim och att man använder endast vindkraft så ni får nog vänta lite till på en bostad när jag tänker efter. Och tills det blåser lite mer. 

4. Kollektivtrafik
Vi hatar bilen så mycket att kan inte folk åka buss till jobbet direkt tänker vi inte bygga nya bostadsområden. Så det så (det här tvingade Åsa mig också att skriva fast jag håller ändå med). 

5. Öka konkurrensen
Idag är det mest privata företag på marknaden och några dåliga kommunala. Vi vill starta fler dåliga kommunala och kanske ett statlig byggbolag (hurra, då får jag äntligen vara VD och bestämma). 

6. Effektiva byggprocesser
Det behöver gå snabbare att bygga bostäder. Vi har bostadsbrist. Det betyder att det går långsamt att bygga bostäder. Byggregler behöver förenklas. Men inga byggregler som vi varit med och infört ska bort. Eller bullerregler. Inga paddors promenadstigar får förstöras. Så egentligen kommer inte en enda regel försvinna när jag tänker efter. Men vi tänker ändå låtsas som det och lämpa över ansvaret på Länstyrelsen. Smart va?

Bostadsbristen kan alltså bara lösas med fler bostäder. Inte färre. Folk har ingenstans att bo. Det här kräver att vi bygger. För att fixa fler bostäder. Har ni hört att vi har bostadsbrist?

Genom en aktiv bostadspolitik och tusentals tecken av snömos och floskelbingo precis som den här artikeln tänker jag – bostadsministern – snacka bort bostadsbristen ända fram till 2018 då någon annan förmodligen får ta över och det inte är mitt problem längre. 

Vänlig hälsning

Mehmet Kaplan (MP), bostadsminister och floskelbingochef på Rosenbad

 / Rebecca Weidmo Uvell

Hej, det här är vinst

Då är det dags för andra lektionen i ”Ekonomi för socialister”. 

Idag tänkte jag att vi skulle prata om vinst. 

Jag vet att många av er tror att pengar växer på träd. Eller att det finns en kran man bara kan öppna och pengarna sprutar in i till exempel staten. Behöver man mer är det bara att skruva på ratten. Men så fungerar det alltså inte. 

I förra lektionen gick vi igenom hur pengarna kommer IN till staten – från företag och anställda i företagen som betalar skatt. På sin lön, på vinsten, på saker de köper och så vidare.  Skatten är sedan det stat, kommun och landsting kan använda för att betala skolor, vägar, tåg och sjukhus etc. 

Vad sa du där bak? Du hängde inte med sist? Nej, okej.
 

Vad är då vinst? 

Egentligen är det enkelt. Vinst är det som blir kvar när du betalat de kostnader du har. Intäkter minus kostnader alltså. 

 

Ex. Ett företag gör sylt.

Vad sa du med kepsen? Ingen sylt? Okej, ett företag gör palestinasjalar. 

De köper in tyg och syr sjalar. Varje sjal kostar 10 kronor i material och 30 kronor i löner och andra fasta kostnader, som hyra. Priset de säljer sjalen för är 50 kronor. 

Vinsten per sjal blir: 50 – 40 = 10 kronor. Detta innebär att företaget har en vinstmarginal på…..någon som kan procent här?

10/50 = 0,2. Det vill säga 20 %. 

Att ha en vinstmarginal på 20 % är väldigt bra. Många företag har inte det utan betydligt lägre. 

Ja, du där borta? Okej, du tror att sjalföretaget har det så här? De badar i pengar? Har stora skattkistor fulla? Som alla företag? Mmm. 
 

Nej, du med svarta tischan. Företagare har det alltså inte så här. Ingen kan simma i pengar. En vinstmarginal på 20 % som i exemplet är i själva verket ett mycket bra resultat, många företag har lägre. 

Vid årets slut betalar alla företag skatt på vinsten. Det kallas bolagsskatt och är 22 %. Den betalar man alltså OM man gör vinst.  

Det finns olika sätt att minska vinsten så att man slipper betala bolagsskatt, exempelvis utnyttja koncernbidrag som LO gör i alla sina verksamheter, bland annat tidningen Arbetet. Men det har jag skrivit om separat. 

Alla företag måste ha som syfte att gå med vinst enligt Skatteverket. 

Oj, nu sprängdes din hårddisk här framme alltså. Mmm. Jag ser det. Ja, du, det är inget att göra något åt tyvärr.

Jag kan blåsa på den om du vill?
 

Men det är alltså sant att man måste göra vinst för så här står det på Skatteverkets hemsida: 
 

Företag måste lägga pengarna på hög för att kunna ha om försäljningen exempelvis något år går dåligt. Då kan den gamla vinsten, från andra år, betala exempelvis löner till anställda så att företaget inte behöver avskeda folk så fort. Eller företaget har pengar att köpa ny utrustning för, så kallad ”investering”. 

Alla företags mening är alltså att göra vinst. 

Ju bättre ett företag går, ju mer vinst ett företag kan skapa, desto fler personer kan de anställa. 

Nej, folk som arbetar åt företag är alltså inte sådana här:
 

I en marknadsekonomi, vilket bland annat Sverige är, kan folk välja arbetsgivare precis när de vill. Och rösta med fötterna. Att arbetstagarna har fler än en arbetsgivare att välja mellan gör att de kan välja bort dåliga bolag och detta skapar press på företagen att inte bara ha nöjda kunder utan också nöjda anställda. 

Hur gör man då vinst? Någon som vet?

Ja, du med hatten? 

 

Du tror att företagare har det så här? Driva företag är enkelt, göra vinst ännu enklare?
 

 I själva verket är det mer regel än undantag att du få ta låg eller ingen lön företagets första år. Om pengarna tar slut går lönerna till dina anställda först, det är olagligt att inte betala folks lön. Men det är inte olagligt att inte betala din egen.

Du står alltid sist på lönelistan alltså. Det är också dina helger, kvällar och semestrar som ryker om det händer något. Du jobbar mer än du någonsin gjort, för mindre pengar än som anställd. Framför allt i början.

Faller du har du inget skyddsnät. Vilket dina anställda har. 

Den här bilden är närmare verkligheten. 
 

Ibland har du inte råd att betala din egen lön, eller ge dig själv löneförhöjning utan du får helt enkelt vänta till slutet av året och se om det blir någon vinst. Har du gjort bra ifrån dig och det finns vinst kan du då få något som kallas ”utdelning”. I media kallas detta vinstdelning. 

Vad håller ni på med? Varför reser ni er upp? Hallå, lugna ner er. Lugn! Nu sätter sig alla ner igen. Okej?
 

Jag vet att ni hatar vinstdelning men ingen av er fattar ju vad det är. Vi tar det långsamt. 

Vinst uppstår när man lyckats sälja mer saker än man har kostnader att betala. Okej? Det har vi ju nyss rett ut.  Som egenföretagare jobbar man mycket mer än som anställd, faktiskt jämt. Om du gör vinst kan du få tillbaka lite av de saknade lönerna och/eller kompensation för att du jobbat på helger, på semestrar etc för i egenföretagarens värld finns inte ordet ”OB-tillägg”. (tillägg på lönen för obekväm arbetstid)

Du kan få aktieutdelning vid årets slut. Men bara en viss procent på företagets totala lönesumma och eget kapital och det krävs att du gick med vinst. 

Har du andra som investerat i ditt företag – exempelvis om din farmor köpt 10 % av dina 1000 aktier – måste du dela med dig av den utdelning du får göra enligt reglerna, till henne. 

Lagen reglerar alltså hur mycket utdelning du kan ta. Det gör du inte själv. 
 

Så en gång om året kan dina investerare, de som tror på ditt företag och vill hjälpa dig med kapital så att du kan investera,  få ”ränta” på den investeringen. Pengarna har de ju satsat i ditt företag och sitter alltså där och inte på banken, där man får faktiskt ränta. Istället har du lånat pengarna. En gång om året ger man därför investerare ränta på sina pengar, i form av aktieutdelning. Om man aldrig någonsin ger någon utdelning – varför skulle då folk låna ut pengarna till dig istället för exempelvis till banken eller köpa aktier någon annanstans? Och utan andras pengar är det svårt att ha råd med att investera. 

Det är många gånger enklare att helt enkelt sälja delar av företaget (aktier) än att gå till banken och låna när du behöver pengar. 

Att dela ut vinst – aktieutdelning – är ränta till de som lånat ut pengar till dig. Eller kompensation till dig själv för saknade löner och semestrar. 

Oj, behöver du kräkas? Toaletten finns utanför dörren till höger.
 

Jag förstår att det är lite mycket att smälta just nu. Ni har ju alla trott att alla företagare ser ut så här: 
 

Att de bor så här: 
 

Och har det så här: 
 

Men i själva verket har majoriteten det så här: 
 

Vet ni hur stora de flesta företagen är i Sverige? Ni tror industrier? Ja, det kan man kanske tro när man hör politiker prata.

Men i själva verket har 99,4 % av alla företag 0-49 anställda. Hela 74 % av företagen är enmansföretag. 

Det är alltså dessa som måste strunta i sin egen lön. Och som måste jobba jämt och lösa alla problem. 
 

Vinst är alltså något BRA

Och när vi ändå är igång är det lika bra att ta upp elefanten i rummet: vinst i välfärden. För det är alltså ingen skillnad mellan de företagen och andra företag. Skatteverket kräver att de också ska ha vinst som syfte. Även kommunerna avkrävs överskott av sina verksamheter. Det står nämligen i lagen.

Enligt Kommunallagen måste alla kommuner lägga budgetar som ger överskott på minst 2 %. 
 

När privata företag konkurrerar med det offentliga vad gäller skolor, vårdcentraler, hemtjänst och så vidare så ska de göra det på samma villkor. En friskola får exempelvis exakt samma ersättning per elev som en kommunal och ingen av dem får ta en enda krona i extra avgift, inte ens för en utflykt eller ett biobesök. Allt ska skolan klara på skolpengen. Friskolor kostar alltså inte en enda krona mer i skattepengar än en kommunal. 

Eller vänta, de kostar ibland mindre. För många kommuner ger sina egna skolor extra pengar om de gör förlust. Även om de då måste kompensera friskolorna är det många kommuner som helt enkelt struntar i det. Många kommuner låter också egna skolorna slippa olika kostnader, exempelvis kan man lägga fastigheterna i ett annat bolag och via ett annat konto och skolan slipper då kostnaderna för det. Men det händer aldrig det omvända, att friskolor får mer pengar av kommunerna är de kommunala skolorna. 
 

Det finns en rad kostnader i olika välfärdsföretag. Här har jag gjort enkla tabeller med de vanligaste kostnaderna för att ni lätt ska kunna se. 
 

Hänger ni med? Du med rött hår, är det solklart?
 

Kostnader och intäkter igen alltså. I tabellerna ser ni intäkterna för en skola respektive ett äldreboende. När kostnaderna är betalade blir det som finns kvar alltså vinst. 

Hur mycket vinstmarginal har då exempelvis friskolorna i snitt? Eftersom det ju pratas så otroligt mycket om dem och deras vinst. 
 

3 % i snitt, alltså en procentenhet högre än vad kommunallagen kräver att kommunala skolor måste ha. Det är det vi bråkar om. Vårdföretag har i genomsnitt 7 %. Inga 20 % alltså som i exemplet med palestinasjalen. Och av vårdföretagen är 93,3 % små företag med 0-19 anställda. 

En del kritiker menar att de företag inom välfärden som gör vinst bara gör det genom att ge medborgarna sämre service, ha färre anställda etc. 

Men som ni ser finns det alltså många rattar att skruva på. Och vanliga sätt att spara pengar är till exempel att göra saker EFFEKTIVARE.

Bättre schemaläggning, en centraliserat IT-avdelning för massa enheter, samma med personalavdelning, bättre förhandlare när man gör inköp så att man får lägre priser på mat, lakan etc. Och så vidare. 

För när kunder har flera olika alternativ att välja på kommer folk välja det bästa.

Så de som inte kan leverera något bra kommer inte få några kunder.

Låg kvalitet = få kunder. Och vad händer när kunderna blir för få och intäkterna blir så låga att kostnaderna är större?

Jo. Detta. 
 

Man KAN inte göra vinst om man inte levererar något som folk vill ha. Det är omöjligt. Då gör man till slut förlust och när tidigare års vinster, som man sparat, är borta blir det till slut konkurs. Företaget kan inte betala sina räkningar. 

Att ett företag gör vinst är alltså ett BRA BETYG. De sköter sin ekonomi och de har en produkt eller tjänst som folk vill köpa. De levererar kvalitet. Gör de inte vinst kommer de till slut att gå i konkurs. Folk blir av med jobbet, företaget försvinner. Inte bra. 

Börjar det bli mycket nu?
 

Slutsatserna här är alltså att även i välfärden är vinst ett krav och är något bra. Överskottet behövs för oväntade händelser och att kunna investera. Aktieutdelning är en typ av ränta för att folk ska vilja låna ut pengar till företaget för bland annat investeringar – ger man ingen ränta kommer ingen vilja sätta in sina pengar där helt enkelt. Det finns en risk med att låna ut pengar till företag för de kan alltså gå i konkurs och då försvinner dina pengar. Borta. För den risken vill du ju ha betalt och det är aktieutdelningen varje år. Det dåliga är låg kvalitet. Och att verksamheter gör underskott för DÅ blir det dyrare för skattebetalarna – kommunala verksamheter som inte gör överskott måste få pengar nämligen. 

Så förbjuder man aktieutdelning kommer alltså företaget ha jättesvårt att hitta nya pengar för investeringar.

Och ägarna som skjutit upp sin lön, inte tagit semestrar etc kommer alltså ha jobbat gratis för ingen möjlighet kommer att finnas att vid slutet av året få kompensation.

Tough shit. You loose. 

Då tror jag att vi rundar av här. Till nästa lektion. 

/ Rebecca Weidmo Uvell

Den genomsnittliga utdelningen i friskoleföretag är 0,76 %. Och det i hela välfärdssektorn de små företagen som har aktieutdelning. De stora företagen, koncernerna som får mest kritik, ägs av riskkapitalbolag. De har NOLL i utdelning år efter år. Deras affärsidé är att aldrig ta utdelning från sina bolag. Istället organiserar man dem bättre än innan man köpte och efter ca 10 år säljer man vidare och då är förhoppningsvis företaget värt mer pengar än innan man köpte. Det är då man gör sin vinst. Att sälja och köpa företag kan inte ens den mest stalinistiska politiker förbjuda, det är omöjligt. Så genom att förbjuda vinstutdelning straffar man egentligen inte de stora bjässarna man vill åt utan istället alla de små företag med företagare som ibland går på knäna av allt jobb och som får strunta i sin egen lön. 
 

LO planerar bort 17 Mkr

Min princip är att har man hög svansföring i en fråga ska man hålla rent framför egen dörr först. 

Mitt inlägg om LO-tidningen Arbetets egen skattemoral har genererat över 50 000 unika besök hittills. Det visar sig att fler har samma filosofi som jag. 

Det här tvingade tidningen Arbetet att fundera en dag, krishantera och sedan svara mitt blogginlägg. De tycker inte LO och de själva gjort något fel utan förklarar skatteplaneringen med att de ”betalar tillbaka till LO”. 
 

Av flera upprörda röster på Twitter hördes sossarnas omvärldsanalytiker högst, han jobbar på högkvarteret. Och tycker inte koncernbidrag är skatteplanering alls. 

Även sossarna försvarar alltså koncernbidrag med att det inte är skatteplanering alls. För att det är lagligt. Om man är välfärdsbolag däremot, då är det skatteplanering. Mmm.

Men nu är det så att all skatteplanering som INTE är lagligt kallas skattebrott och inte skatteplanering. Det är själva poängen med skatteplanering, att man inom lagen planerar för att betala så lite skatt som möjligt. Det kan man bland annat göra med just koncernbidrag. 

Vad är då ett koncernbidrag?
 

Ni kan själva läsa att själva syftet med koncernbidrag är att minska skattebelastningen. Lämnade koncernbidrag minskar vinsten i ena bolaget och det bolag som tar emot bidraget måset skatta för bidraget.  Syftet är att utjämna resultatet. Det ger en möjlighet att alltså planera mellan sina bolag så att den totala skatten blir så låg som möjligt. Skatteplanera alltså. 

Men tongångarna om att minska sitt företags skatt är råa, från vänster. 

Magdalena Andersson tycker att det är ”stötande” att inte vilja betala så mycket bolagsskatt som möjligt. Framför allt tycker om hon det om verksamheter som finansieras av skattemedel. 

Håll den åsikten i minne, för vi ska återkomma till det snart. 
 

Aftonbladet, sossarnas partitidning, har drivit den här frågan extra hårt. Bland annat har de beskrivit hur koncernbidrag fungerar i en artikel om välfärdsbolag, med det här citatet från Skatteverket. Och Karin Pettersson tycker att det är bra att de som smiter från bolagsskatten hängs ut. De hotar välfärden. 
 

En av de största kritikerna mot skatteplanering och mot att verksamheter som får skattebidrag kan göra vinst är LO.
 

Men hur är det då med LO:s egen gård? Har de städat där först innan de höjde tonläget i debatten? Vad tror ni?

När man läser deras årsredovisning från 2013 hittar man direkt det här. 
 

Hälften av LO:s intäkter är bidrag. Exakt hur mycket som kommer från staten och hur mycket som kommer från ex AFA försäkring framgår fiffigt nog inte men eftersom summan är på 216 miljoner kronor är det lätt att se att alldeles oavsett AFA Försäkrings bidrag är en betydande summa……skattepengar. I det avseendet är alltså LO precis som vilken verksamhet som helst som finansieras av skattemedel. 

Den springande frågan här är varför. 

Varför ska en organisation som har 1,3 MILJARDER i eget kapital, både bundet och fritt och som 71 miljoner i kassaflöde, överhuvud taget få en enda krona i bidrag av mina skattepengar?

En politiker ansvarig för det här får gärna ringa mig och förklara. 
 

 
Så, hur står det till med skattemoralen på Norra Bantorget då?

LO är en avancerad apparat med mängder med aktiebolag och till och med ett utländskt bolag. Som av naturliga skäl inte är så lätt att få insyn i. Man undrar ju vad ”utländskt bolag” är för något. Det har säkert ingenting alls att göra med skatteplanering. 
 

LO är alltså moderbolaget i den här företagsstrukturen. Och de får bidrag i form av skattepengar. Börjar man sedan kika på deras alla bolag hittar man en röd tråd: koncernbidrag och aktieutdelning. Båda kritiserar LO och S andra bolag i mycket högt tonläge. Pengarna ska inte gå till vare sig koncernbidrag eller aktieutdelning (vinstdelning i debatten). 

Men ska man betala maximalt med skatt ska man alltså hålla sig borta från både koncernbidrag och aktieutdelning, för båda är valfritt. Man måste inte. Men LO vill.

Alltså har de till exempel i sitt dotterbolag Bantorget Förvaltning AB gett sig själva en utdelning på nästan 2 miljoner kronor.   
 

Bantorget gav också LO (modern) hela 27 miljoner i koncernbidrag. Totalt kunde de, efter erhållna koncernbidrag, dra av vinsten de gjorde med hela 24 miljoner. Och skaffa sig…..NOLL kronor i skatt. Året innan drog de ner vinsten med 40 miljoner och betalade därför bara 659 000 kronor i skatt. 

Vad skulle de då ha betalat i skatt om de inte gjort koncernbidrag?

2013 sparade de 5,2 miljoner. Och 2012 sparade de 8,8 miljoner. Totalt 14 miljoner kronor alltså. På bara två år som LOs eget bolag slapp ge till staten och som därmed inte gick till välfärden. 

 

Även i det helägda dotterbolaget Spaden AB lämnade man 2013 koncernbidrag till LO, på 3,7 miljoner kronor. Och hepp, så slapp Spaden skatten helt och hållet. Även 2012 lämnades koncernbidrag, vilket trollade bort skatten.

Där sparade de 1,3 miljoner i skatteutbetalningar som annars kunde gått tillbaka till staten och betalat välfärd. 
 

Även LO Service gav 2013 LO koncernbidrag. År 2013 uppgick de till 1,4 miljoner och 2012 till 1 miljon.

Det blir 528 000 kronor som inte gått till bolagsskatt i det bolaget och som kunde gått till välfärd. 

De omsätter över 14 miljoner men lyckas ändå göra mycket liten vinst och därmed betala mycket lite skatt. 
 

Plötsligt dyker ett holdingbolag upp, vars enda verksamhet är att förvalta fast och lös egendom och har noll anställda. Men aktieutdelning har de. 20 miljoner kronor för 2013 delades det ut och LO äger 68 % av bolaget. Holdingbolaget äger alltså alla aktier i Lagern 11 AB, som äger och förvaltar tre fastigheter. Det är därifrån utdelningen kommer. Inte konstigt i sig, man får ta utdelning. Men som ni ser är LO:s koncernstruktur avancerad. 
 

Dotterbolaget Örenäs Slott och Egendom, som äger fastigheterna som Örenäs Slott sedan hyr ut som hotell och konferens lämnar också koncernbidrag. På två år hade de lämnat 4,6 miljoner till LO. Skatten 2012 blev därför noll och förra året bara 116 000. 

Där har ni ytterligare 1 miljon LO kunde betalat in i skatt och som kunde gått till välfärden. 
 

Nedan ser ni tidningen Arbetets koncernbidrag 2009 och 2008 som jag tog med igen för att visa hur allt hänger ihop.

De lämnade då 1,2 miljoner i bidrag på två år och minskade därmed skatten med 300 000 kronor. Som kunde gått till välfärd istället. 
 

Folkets hus är ett annat av LO:s företag men där äger de inte 100 % utan 32 %. De skickade 2013 hela 3 miljoner i koncernbidrag till sina ägare.

Gissningsvis gick i alla fall 32 % till LO så där är en miljon kronor och därmed 220 000 som inte betalades i bolagsskatt
 

Koncernbidragen, de som finns under Not 10 nedan, har sedan använts för att balansera förlusterna i moderbolaget. Som LO gör varje år. 

Detta här alltså syftet med koncernbidrag – att totalt sett minska skatten. Det är fullt lagligt. Men något LO själva inte tycker andra ska få syssla med, främst de som likt LO, tar emot skattepengar. 
 

Bara de två senaste åren har alltså LO med avancerad skatteplanering och bolagsstruktur, med diverse olika dotterbolag och även utländskt bolag samt en stiftelse, som båda alltså erbjuder noll insyn för oss som vill kika in, undvikit många miljoner i skatt. 

LO tar emot enorma skattebidrag varje år. Magdalena Andersson, vår finansminister, tycker att de som gör det ska betala bolagsskatt och inte ägna sig åt skatteplanering. 

Ändå har LO sparat 17 348 000 kronor på sin planering. Pengar som kunde gått till välfärd. 

Det är häftigt när andra betalar skatt.